1.1  Bakgrund

I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering har regeringen inlett en åtgärdshelhet för att minska överlappande högskoleutbildning. En förutsättning för att nå målet att öka antalet högskoleutbildade unga vuxna är att en större andel av utbildningen är utbildning som höjer utbildningsnivån. Regeringen har inlett beredningen av en då kallad regel för en studieplats för att frigöra resurser och nybörjarplatser i högskoleutbildning så att de kan användas för förstagångsstuderande. Samtidigt med åtgärderna för att förbättra ställningen för dem som söker sin första studieplats i högskolornas examensutbildning ökas också möjligheterna till kontinuerligt lärande för dem som redan avlagt högskoleexamen. Regeringsprogrammet innehåller en överenskommelse om att göra så kallade dubbla examina, det vill säga utbildningarna till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare smidigare med hjälp av en modulär utbildningsstruktur. En reform av utbildningsstrukturen minskar behovet av att avlägga flera högskoleutbildningar på samma nivå. Reformen av dubbla examina stöder både undervisnings- och kulturministeriets program för att minska överlappande högskoleutbildning och social- och hälsovårdsministeriets program för gott arbete, som har målet att underlätta personalbristen inom social- och hälsovården. 

1.2  Beredning

2.1  Lagstiftningen

Bestämmelser om yrkeshögskoleexamina finns i yrkeshögskolelagen (932/2014), statsrådets förordning om yrkeshögskolor (1129/2014) och förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998). I yrkeshögskolelagen föreskrivs det att vid yrkeshögskolorna kan avläggas yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina. Yrkeshögskoleexamina är högskoleexamina och de högre yrkeshögskoleexamina är högre högskoleexamina. Till en examen som har avlagts vid en yrkeshögskola fogas namnet på utbildningsområdet samt examensbenämningen och i fråga om yrkeshögskoleexamen vid behov förkortningen YH och i fråga om högre yrkeshögskoleexamen förkortningen högre YH. Bestämmelser om examinas ställning i högskolornas examenssystem finns i statsrådets förordning. Enligt förordningen om högskolornas examenssystem är yrkeshögskoleexamina bland annat yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet och högre yrkeshögskoleexamina är högre yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet. I statsrådets förordning om yrkeshögskolor finns bestämmelser bland annat om studiernas uppbyggnad, dimensionering och omfattning. 

Enligt 7 § i yrkeshögskolelagen kräver bedrivande av yrkeshögskoleverksamhet tillstånd. Verksamhetstillstånd beviljas av statsrådet. Ett villkor för beviljande av tillstånd är att yrkeshögskola krävs för utbildningsbehovet och att den sökande med hänsyn till verksamhetens art, inverkan och effekt har ekonomiska och funktionella förutsättningar att organisera de uppgifter som föreskrivs i yrkeshögskolelagen på lämpligt sätt. Den som fått tillstånd har rätt att bedriva yrkeshögskoleverksamhet i enlighet med den utbildningsuppgift som anges i tillståndet. I tillståndet kan för yrkeshögskolan anges också utvecklingsskyldigheter och andra skyldigheter som gäller dess uppgift. 

Statsrådet kan ändra eller återkalla tillståndet om väsentliga ändringar i utbildningsbehovet eller andra väsentliga orsaker som anknyter till yrkeshögskoleverksamheten kräver det eller om yrkeshögskolan inte uppfyller de ovannämnda föreskrivna villkoren. 

Enligt 8 § 1 mom. i yrkeshögskolelagen anges i tillståndet för en yrkeshögskola vilka yrkeshögskoleexamina och till dem hörande examensbenämningar yrkeshögskolan ska utfärda (utbildningsansvar). I tillståndet kan vid behov även utbildningsansvaret för varje examen preciseras. I tillståndet anges dessutom vilka högre yrkeshögskoleexamina och till dem hörande examensbenämningar yrkeshögskolan kan utfärda. 

Yrkeshögskoleexamina inom social- och hälsoområdet som avläggs vid yrkeshögskolorna och till vilka fogas examensbenämningen förstavårdare (YH) (omfattning 240 sp, längd 4 år), barnmorska (YH) (omfattning 270 sp, längd 4,5 år) och hälsovårdare (YH) (omfattning 240 sp, längd 4 år) kallas dubbla examina, vilket innebär att utbildningsprogrammet innehåller utbildning i allmän sjukvård (omfattning 180 sp, längd 3 år). Inom utbildningen beviljas två examina, en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH) samt yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas examensbenämningen förstavårdare (YH), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH). Examina beviljas samtidigt. Yrkeshögskolelagen innehåller dock inga bestämmelser om dubbla examina, utan karaktären av dubbel examen är grundad på praxis vid yrkeshögskolorna. 

Utövandet av yrkena barnmorska och hälsovårdare är reglerat i Finland. Bestämmelser om rätten att utöva yrken inom hälso- och sjukvården finns i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) och förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (564/1994).  

Yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården indelas i legitimerade yrkesutbildade personer och yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning. I uppgifter för legitimerade yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården får verka endast personer med legitimering från Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. I uppgifter för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården med skyddad yrkesbeteckning får verka också andra personer med skyddad yrkesbeteckning än sådana som är införda i registret. När en arbetsgivare anställer en person i en uppgift för en yrkesutbildad person med skyddad beteckning ska arbetsgivaren försäkra sig om att den person som väljs har förutsättningar att verka i uppgifterna i fråga. 

I 4 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården föreskrivs det om rätten att utöva läkar-, tandläkar-, specialistläkar- och specialisttandläkaryrket på grundval av utbildning som genomförts vid universitet. I 5 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården föreskrivs det om rätten att utöva vissa andra yrken inom social- och hälsovården och rätten att använda yrkesbeteckning på grundval av utbildning som genomförts i Finland Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljar på ansökan rätt att utöva provisors-, psykolog-, talterapeut-, näringsterapeut-, farmaceut-, sjukskötar-, barnmorske-, hälsovårdar-, fysioterapeut-, laboratorieskötar-, röntgenskötar-, munhygienist-, ergoterapeut-, optiker- och tandteknikeryrke som legitimerad yrkesutbildad person för en person som har genomfört utbildning i Finland som leder till yrket i fråga. En person som i Finland har genomfört en utbildning som leder till ett i förordning av statsrådet avsett yrke har rätt att använda yrkesbeteckningen i fråga. Om den utbildning som leder till examen inte är reglerad är en förutsättning för rätt att använda yrkesbeteckningen att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan ha godkänt utbildningen så som närmare föreskrivs i statsrådets förordning. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljar på ansökan rätt att utöva yrke inom social- och hälsovården både för yrkesutbildade personer som har fått sin utbildning i Finland och yrkesutbildade personer som har fått sin utbildning utomlands. Personer med yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas examensbenämningen barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH) får legitimering som barnmorska eller hälsovårdare och sjukskötare. En person som fått examensbenämningen förstavårdare (YH) legitimeras endast som sjukskötare. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan dock enligt 8 d § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården erkänna yrkeskvalifikationerna för en person som fått behörighet för uppgiften i fråga i en annan EU- eller EES-stat än Finland. 

Enligt 8 § 2 mom. 3 punkten i förordningen om prehospital akutsjukvård ska det i en enhet inom prehospital akutsjukvård på vårdnivå finnas minst en person som har avlagt examen för förstavårdare (YH) eller en sådan legitimerad sjukskötare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och som har avlagt en studiehelhet inriktad på prehospital akutsjukvård på vårdnivå omfattande minst 30 studiepoäng i samarbete med en yrkeshögskola som har ett utbildningsprogram inom prehospital akutsjukvård i enlighet med undervisnings- och kulturministeriets beslut. I 10 § i förordningen föreskrivs det om fältchefen för den prehospitala akutsjukvården. En fältchef för den prehospitala akutsjukvården ska vara förstavårdare (YH) eller sådan i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården avsedd legitimerad sjukskötare som har avlagt en studiehelhet inriktad på prehospital akutsjukvård på vårdnivå omfattande minst 30 studiepoäng i samarbete med en yrkeshögskola som har ett utbildningsprogram inom prehospital akutsjukvård i enlighet med undervisnings- och kulturministeriets beslut. Dessutom ska fältchefen ha tillräcklig administrativ och operativ kompetens inom prehospital akutsjukvård och den erfarenhet som krävs för uppdraget. 

Yrkeshögskolelagstiftningen innehåller inte bestämmelser om dessa så kallade dubbla examina, utan de är grundade på praxis vid yrkeshögskolorna. Med tanke på lagstiftningen antas de studerande för att avlägga en viss yrkeshögskoleexamen eller vissa yrkeshögskoleexamina och examen eller examina beviljas en studerande som har uppfyllt examenskraven enligt yrkeshögskolans läroplan för examen i fråga. 

Uppbyggnaden av läroplanen för dubbla examina beskrivs i undervisningsministeriets arbetsgruppspromemoria från 2006 Ammattikorkeakoulusta terveydenhuoltoon: Koulutuksesta valmistuvien ammatillinen osaaminen, keskeiset opinnot ja vähimmäisopintopisteet (http://urn.fi/URN:ISBN:952-485-195-4). Enligt rapporten innehåller utbildningarna till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare sjukskötarexamen. Det finns emellertid skillnader i uppbyggnaden av läroplanerna för examina. Enligt rapporten är utbildning i prehospital akutsjukvård uppbyggd så att de sjukskötarstudier som ingår i examen är fast integrerade i förstavårdarstudierna under hela utbildningen på 240 studiepoäng. I fråga om hälsovårdarutbildningen konstateras det att yrkesstudierna i hälsovårdarutbildningen omfattar minst 60 studiepoäng, varav 30 studiepoäng genomförs som yrkesstudier i hälsovårdsarbete som ingår i sjukskötarutbildningen. I fråga om barnmorskeutbildningen konstateras det att yrkesstudierna omfattar 90 studiepoäng, varav 30 studiepoäng genomförs som yrkesstudier i barnmorskearbete som ingår i sjukskötarutbildningen. Även om beskrivningen är gammal skiljer sig genomförandet av utbildningen till förstavårdare från utbildningarna till barnmorska och hälsovårdare huvudsakligen så att sjukskötarkompetensen är en mer integrerad del av examen, medan barnmorske- och hälsovårdarkompetenserna i någon mån är mer fristående helheter i studieplanen. 

I 3 § i förordningen om yrkeshögskolor föreskrivs det om studiernas dimensionering och omfattning. Grunden för dimensioneringen av studierna är en studiepoäng. Studieperioderna poängsätts enligt den arbetsmängd de kräver. En arbetsinsats på 1 600 timmar, vilket i genomsnitt krävs för att genomföra ett läsårs studier, motsvarar 60 studiepoäng. 

Den gällande lagstiftningen innehåller inga separata bestämmelser om de pedagogiska studierna för lärare, studierna för speciallärare och studierna för studiehandledare som utgör den yrkespedagogiska lärarutbildningen, utan i lagstiftningen används termen yrkespedagogisk lärarutbildning för att beskriver alla tre studiehelheter. Den gällande lagstiftningen innehåller inte heller bestämmelser om noggrannare studiespecifika kompetensmål eller om studiernas uppbyggnad. 

2.2  Problem i nuläget

Bland de nya studerandena vid högskolorna och dem som avlagt examen finns en betydande mängd personer som tidigare har avlagt en högskoleexamen med inriktning på social- och hälsoområdet. Att avlägga två examina på samma nivå är vanligare i utbildning som är inriktad på uppgifter inom social- och hälsoområdet än inom de övriga utbildningsområdena vid yrkeshögskolor. 

Sjukskötarutbildningen är ett slags grundläggande examen inom hälsoområdet som används som underlag för högskoleexamina med inriktning på andra uppgifter inom social- och hälsovården, i synnerhet för kandidatexamen inom hälsovetenskaper vid universiteten och för hälsovårdarutbildning, barnmorskeutbildning och förstavårdarutbildning vid yrkeshögskolorna. Bland dem som utexaminerades 2015–2023 hade de som hade genomfört barnmorskeutbildning (16 %), rehabiliteringshandledarutbildning (12 %), hälsovårdarutbildning (20 %) och förstavårdarutbildning (16 %) oftast en tidigare yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet. Övriga examina bland dem som genomfört rehabiliteringshandledarutbildning var oftast utbildningar som leder till examensbenämningen sjukskötare, socionom eller fysioterapeut. Den andra yrkeshögskoleexamen var oftast en utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH). Bland dem som hade genomfört barnmorskeutbildning fanns dessutom personer som hade genomfört utbildning som leder till examensbenämningen hälsovårdare (YH) och bland dem som hade genomfört hälsovårdarutbildning personer som hade genomfört utbildning som leder till examensbenämningen barnmorska (YH). 

Tabell 1 Studerande som tagit emot platser i utbildning som leder till examen 20172024 

Den positiva inställningen till utbildning bland yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården är en styrka när det gäller utvecklingen i branschen. Det faktum att utbildningsefterfrågan inriktas på utbildning som leder till examen tar emellertid bort utbildningsmöjligheter bland annat av dem som inte alls har en högskoleexamen. Avläggande av överlappande examina minskar också antalet personer som utbildas för social- och hälsoområdet och gör det svårare att rekrytera kompetent personal, eftersom utbildningarna delvis ansamlas hos dem som reda är verksamma i uppgifter i branschen. 

En ny examen inom social- och hälsoområdet leder ofta till ett nytt reglerat yrke. Benägenheten att avlägga överlappande examina beror delvis på att det inte finns någon annan studieväg till de reglerade yrkena än att avlägga en ny examen. Av dem som 2024 tog emot en plats i utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet hade 6 procent (984 personer) en tidigare yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet. 

Eftersom det inte för närvarande finns någon annan utbildningsväg till utbildning som leder till de ovannämnda yrkena (förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare) än att avlägga en ny yrkeshögskoleexamen, är till exempel en person som tidigare har genomfört utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare YH och vill studera till hälsovårdare tvungen att avlägga en andra yrkeshögskoleexamen på samma nivå (hälsovårdare YH) för att få behörighet för uppgifter som hälsovårdare. Så kallade dubbla examina, det vill säga utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare innehåller utbildning i allmän sjukvård (180 sp, 3 år). Examina motsvarar därmed till innehållet varandra i fråga om åtminstone 180 studiepoäng. I praktiken kan högskolan räkna den tidigare examen till godo (sjukskötare YH), varvid den sökande genomför endast studierna i hälsovårdarutbildningen. För avlagd examen beviljas den studerande ändå yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet med examensbenämningen hälsovårdare (YH), som alltså innehåller sjukskötarutbildningen. Utbildning som leder till examen borde inte vara avsedd för situationer där en studerandes faktiska avsikt är att studera endast en studiehelhet som tillägg till en redan avlagd grundexamen. För närvarande genomför en studerande i utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare ett utbildningsprogram, för vilket han eller hon ändå beviljas två yrkeshögskoleexamina inom social- och hälsoområdet. Regleringen och förfarandena har till denna del inte varit konsekventa. 

Undervisnings- och kulturministeriet har haft som mål att slopa regleringen av universitetens yrkesinriktade påbyggnadsexamina. (Utvecklingsplanen för utbildning och forskning, som statsrådet godkände den 15 december 2011, och Expertis i framkanten: högskolornas nya specialiseringsutbildning, Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2013:7). Utbildningen till specialisttandläkare, specialistläkare och specialveterinär ordnades tidigare som utbildning som leder till examen. I fråga om specialistläkarutbildningen och specialisttandläkarutbildningen slopades examensformen och styrningen av utbildningarna överfördes till social- och hälsovårdsministeriet den 1 februari 2015. Bestämmelser om specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen finns nu i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (599/1994). På motsvarande sätt har examensformen i specialveterinärutbildningen slopats och sedan den 1 augusti 2023 ordnas specialveterinärutbildning med stöd av lagen om utövning av veterinäryrket. Författningarna om yrkesinriktade påbyggnadsexamina i universitetslagen upphävdes 2023. Specialisttandläkare, specialistläkare och specialveterinärer får rätt att utöva yrke på grundval av genomförd utbildning. Yrkeshögskolornas praxis är att meddela yrkeslärarutbildning så att utbildningen består av pedagogiska lärarstudier, spceciallärarstudier och studiehandlarstudier. Bestämmelser om behörighet för olika undervisningsuppgifter som dessa studier leder till finns i förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998). Den gällande yrkeshögskolelagstiftningen innehåller inga separata bestämmelser om varje studiehelhet som leder till olika undervisningsuppgifter, utan i lagstiftningen används begreppet yrkespedagogisk lärarutbildning för att beskriva alla tre studiehelheter. Lagstiftningen innehåller inte heller bestämmelser om noggrannare studiespecifika kompetensmål eller om studiernas uppbyggnad. Yrkeshögskolelagen innehåller inget bemyndigande att utfärda förordning i fråga om den yrkespedagogiska lärarutbildningen. Yrkeslärarutbildningen saknas också i lagstiftningen i flera bestämmelser som gäller examensutbildning och som redan i nuläget tillämpas också på den yrkespedagogiska lärarutbildningen. Den yrkespedagogiska lärarutbildningen har inte kunnat placeras i referensramen för examina och övriga samlade kompetenser i Finland, eftersom det inte i yrkeshögskolelagstiftningen finns tillräckligt exakta bestämmelser om kompetensmålen för studierna. 

2.3  Kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet

Bestämmelser om systemet för erkännande som är baserat på samordning av minimikraven inom barnmorskeutbildningen (den så kallade principen om automatiskt erkännande) finns i yrkeskvalifikationsdirektivet). I yrkeskvalifikationsdirektivet regleras bland annat innehållet i och uppbyggnaden av sjuksköterske- och barnmorskeutbildningen. 

Finland meddelade, när direktivet genomfördes, att den finländska barnmorskeutbildningen motsvarar minimikraven för utbildningen, varvid examen erkänns automatiskt med stöd av artiklarna 40 och 41. När det gäller uppbyggnaden av utbildningen till förstavårdare och hälsovårdare ställs inga motsvarande krav i yrkeskvalifikationsdirektivet. 

Barnmorskor och sjukskötare som ansvarar för allmän sjukvård omfattas av systemet för automatiskt erkännande i yrkeskvalifikationsdirektivet. Varje medlemsstat i EU ska erkänna de handlingar som visar formella kvalifikationer för barnmorskor som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V i direktivet och som uppfyller kraven i artikel 40 på barnmorskors utbildning och minimikraven i utbildningsplanen som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som är förenliga med artikel 41. 

I artikel 40 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns bestämmelser om barnmorskeutbildning. I artikelns underpunkt 1.1 anges det att: 

” Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbildningar: 

a) En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V. 

b) En barnmorskeutbildning på heltid som tar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. ” 

I artikelns underpunkt 2 anges det att: 

”För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls: 

a) Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola, för utbildningsväg I. 

b) Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V för utbildningsväg II.” 

I artikel 41 i direktivet föreskrivs det om ”förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifikationer som barnmorska att de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V skall erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor: ” 

a) Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, eller ett likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestående av minst 4 600 timmar teoretisk och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning. 

b) Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V. 

c) Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2. Intyget skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål.” 

Förenklat finns det tre grundläggande modeller i barnmorskeutbildningen, det vill säga 

– minst treårig heltidsutbildning till barnmorska (minst 4 500 timmar) 

– intyg över fullföljd sjukskötarutbildning som åtföljts av ett tvåårigt utbildningsprogram på heltid för barnmorskor (minst 3 600 timmar) eller 

– intyg över fullföljd sjukskötarutbildning som åtföljts av ett utbildningsprogram på heltid under 18 månader (minst 3 000 timmar), som åtföljts av en ettårig yrkespraktik (+ intyg) 

Barnmorskeutbildning kan erkännas också inom ramen för systemet för allmänt erkännande, varvid erkännandet inte är automatiskt, utan den mottagande medlemsstaten kan fastställa en ersättande åtgärd som villkor för erkännandet (kvalifikationsprov och/eller anpassningstid). I Finland har man emellertid utgått från att våra utbildningar omfattas av automatiskt erkännande, varvid de ska uppfylla villkoren för automatiskt erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. 

I yrkeskvalifikationsdirektivet regleras också innehållet i barnmorskeutbildningen. Enligt artikel 40 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska barnmorskeutbildningen garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter: a) tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorskeverksamheten bygger på, särskilt barnmorskekunskap, obstetrik och gynekologi, b) tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som är relevant för att utöva yrket, c) tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska funktioner, anatomi och fysiologi) och kunskaper om obstetrisk och neonatal farmakologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälsotillstånd, människans fysiska och sociala miljö och människans beteende, d) tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutioner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträckning som är nödvändigt och med undantag av en patologisk situation, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och dess konsekvenser vid godkända institutioner, övervaka förlossningsarbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupplivning i väntan på en läkare, e) tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal. 

I punkt 5.51 i bilaga V i yrkeskvalifikationsdirektivet finns noggrannare bestämmelser om barnmorskeutbildningen. Enligt den ska utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor bestå av följande två delar: A teoretisk och teknisk undervisning som fördelas på allmänna ämnen och ämnen som är specifika för verksamhet som barnmorska och B praktisk och klinisk utbildning. Bilagan innehåller noggrannare bestämmelser om läroämnena samt om innehållet i den kliniska och praktiska utbildningen. 

Det finns inga närmare bestämmelser om omfattningen av den kliniska och praktiska barnmorskeutbildning som tar 18 månader. Uppfyllelse av villkoren i de detaljerade bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet ställer emellertid praktiska villkor för praktikens omfattning och hur den genomförs. 

Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet ska den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbildningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt. Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) ska ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrättningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna praktik ska barnmorskestuderandena ta del i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De ska informeras om de uppgifter som gäller för verksamhet som barnmorska. 

Enligt statistikuppgifter i kommissionens databas över reglerade yrken (https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/regprof/home) har 233 av de barnmorskor som 2014–2023 förvärvat yrkeskvalifikationer i Finland ansökt om erkännande av yrkeskvalifikationerna i en annan EU- eller EES-stat. Av dem har 217 fått ett positivt beslut med stöd av systemet för automatiskt erkännande och 2 ett positivt beslut i det allmänna systemet för erkännande utan ersättande åtgärder. Två sökande hade fått ett negativt beslut med stöd av systemet för automatiskt erkännande. I fråga om 12 av ansökningarna saknades ännu uppgift om det slutliga avgörandet. Ansökningarna var flest i Sverige (140), Norge (64) och Storbritannien (13). 

Yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller inga bestämmelser om förstavårdarutbildning och hälsovårdarutbildning. Eftersom utbildningarna innehåller också en utbildning som leder till sjukskötarexamen ska yrkeskvalifikationsdirektivet tillämpas vid genomförande av utbildningen. I artikel 31 i direktivet föreskrivs det bland annat om omfattningen av utbildningen för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. 

Yrkeskvalifikationsdirektivet förutsätter att utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt minst tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. 

Medlemsstaterna ska se till att de institutioner som utbildar sjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska undervisningen under hela utbildningen. 

Den teoretiska utbildningen är den del av sjuksköterskeutbildningen då sjuksköterskorna förvärvar de kunskaper, färdigheter och kompetenser i yrket som krävs enligt punkterna 6 och 7 i artikel 31. Denna utbildning ska ges av lärare i hälso- och sjukvård och omvårdnad och andra behöriga personer vid universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig ställning eller vid yrkesskolor eller genom yrkesutbildningsprogram för hälso- och sjukvård och omvårdnad. 

Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade hälso- och sjukvårdsinsatser och omvårdnadsinsatser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestuderande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas hälso- och sjukvårdsinsatser och omvårdnadsinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället. 

Denna utbildning ska äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra behöriga sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning. De sjuksköterskestuderande ska delta i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter. 

Skyldigheterna enligt yrkeskvalifikationsdirektivet gäller inte den yrkespedagogiska lärarutbildningen. 

4.1  De viktigaste förslagen

Överlappande högskoleutbildning minskas och utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare görs smidigare med hjälp av en modulär utbildningsstruktur. Dessa utbildningar ska i fortsättningen vara baserade på separat reglering och genomföras utöver sjukskötarutbildningen. 

Fullgörande av utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare förutsätter också i fortsättningen avlagd yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet. Till examen fogas examensbenämningen sjukskötare (YH). Om en studerande slutför utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare kan till examen fogas en andra examensbenämning: förstavårdare (YH), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH). 

Det ska också i fortsättningen vara möjligt att genomföra förstavårdar- och hälsovårdarutbildning integrerad med sjukskötarutbildningen En del av de studerande söker sig till utbildningen i första hand med förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdaryrket som mål. Då kan genomförande av enbart sjukskötarutbildning före det egentliga målyrket bli ett mellanskede som inte är ändamålsenligt. Att utbildningsvägarna görs smidigare förutsätter också att det fortfarande går att genomföra förstavårdarutbildning och hälsovårdarutbildning samtidigt med sjukskötarutbildningen. Lagstiftningen möjliggör en direkt utbildningsväg mot förstavårdar- eller hälsovårdaryrke på så sätt att de studier som målyrket förutsätter genomförs redan under sjukskötarutbildningen. När förstavårdarutbildning eller hälsovårdarutbildning genomförs som en enhetlig utbildning tillsammans med sjukskötarutbildningen avses den målsatta studietiden vara 4 år. 

Förstavårdarutbildningen föreslås omfatta 90 studiepoäng (målsatt studietid 1,5 år), barnmorskeutbildningen 3 000 timmar och 18 månader (målsatt studietid 1,5 år) och hälsovårdarutbildningen 60 studiepoäng (målsatt studietid 1 år). 

Huvudsyftet med reformen är att göra det möjligt för personer som tidigare har genomfört sjukskötarutbildning att utbilda sig till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare utan att behöva avlägga en andra yrkeshögskoleexamen. Detta förutsätter att yrkeshögskolorna erbjuder möjligheter att genomföra förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning också som helheter som är helt fristående från yrkeshögskoleexamen. Också i detta fall fogas till en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet som den studerande avlagt tidigare en ny examensbenämning, förstavårdare (YH), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH). 

Målet för reformen är att göra det möjligt för en person som redan har avlagt yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet med examensbenämningen sjukskötare (YH) att senare utbilda sig till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare utan att behöva avlägga en ny yrkeshögskoleexamen. 

För att detta ska bli möjligt måste yrkeshögskolorna erbjuda möjligheten att genomför förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning som fristående helheter som inte är bundna till avläggande av en ny examen. En person som genomför utbildningen med godkänt betyg kan då få en ny examensbenämning som fogas till den tidigare avlagda examen. Examensbenämningen kan vara förstavårdare (H), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH), enligt den utbildning som personen har slutfört. 

Enligt förslaget kan till utbildningarna antas också en person med sjukskötarutbildning på institutnivå eller utländsk sjukskötarutbildning som har rätt att utöva yrket i Finland. 

Fullgörande av förstavårdarutbildning eller hälsovårdarutbildning som en enhetlig utbildning tillsammans med sjukskötarutbildning innebär att yrkesskolorna öppnar studieplatser till vilka det går att ansöka om studierätt samtidigt för både förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning och en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH). Yrkeshögskolorna kan genomföra dessa utbildningsprogram på det nuvarande sättet i ett utbildningsprogram med integrerade undervisningsinnehåll. Personer som har genomfört utbildning på andra stadiet kan alltså enligt förslaget också i fortsättningen söka sig till att direkt genomföra utbildning med förstavårdar- och hälsovårdaryrket som mål. Då är den sammanlagda omfattningen av utbildningen till förstavårdare och sjukskötare samt hälsovårdare och sjukskötare 240 studiepoäng, på samma sätt som i nuläget. Personer som genomfört utbildningsprogrammet med godkänt betyg får då en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet till vilken fogas examensbenämningen för både sjukskötare (YH) och förstavårdare (YH) eller sjukskötare och hälsovårdare (YH). I fortsättningen får den studerande en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet och två examensbenämningar. 

Yrkeshögskolorna ska enligt förslaget också i fortsättningen ansvara för att de integrerade utbildningsprogrammen innehåller de studier i allmän sjukvård som yrkeskvalifikationsdirektivet förutsätter och som omfattar 3 år (180 studiepoäng). Det är möjligt att genomföra 180 studiepoäng utbildning i allmän sjukvård och 90 studiepoäng förstavårdsutbildning eller 60 studiepoäng hälsovårdarutbildning i ett utbildningsprogram som omfattar 240 studiepoäng, eftersom kompetensmålen i utbildningarna delvis motsvarar varandra. 

På grund av kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet genomför barnmorskor enligt förslaget i fortsättningen först sjukskötarutbildningen, det vill säga yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken har fogats examensbenämningen sjukskötare (YH) och därefter den reglerade utbildning som leder till barnmorskeyrket. Sjukskötarutbildningen omfattar 210 studiepoäng (målsatt tid 3,5 år). Barnmorskeutbildningen omfattar 3 000 timmar och 18 månader (målsatt tid 1,5 år). På grund av kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet och den finländska sjukskötarutbildningens omfattning förlängs barnmorskeutbildningen till sammanlagt 5 år. 

Den målsatta studietiden grundar sig i hälsovårdar- och förstavårdarutbildningen på antalet studiepoäng och i barnmorskeutbildningen på den omfattning som direktivet förutsätter, som är 3 000 timmar och 18 månader. Den målsatta studietiden har fastställts så att den motsvarar minimikraven i direktivet för att den totala tid som genomförande av sjukskötar- och barnmorskeutbildning förutsätter ska hållas så kort som möjligt. 

Det ska vara tillåtet att genomföra förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning på en tid som är ett år längre än den målsatta studietiden. Också utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen och högre yrkeshögskoleexamen samt yrkespedagogisk lärarutbildning får genomföras på en tid som är ett år längre än den målsatta studietiden. I synnerhet undervisningsplanen för barnmorskeutbildningen innehåller i enlighet med kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet mycket undervisning och praktik, varvid det är viktigt att möjliggöra individuell flexibilitet i genomförandet av studierna. Yrkeshögskolorna ska därtill kunna genomföra en del av utbildningarna så att de är avsedda att genomföras på deltid. Förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning som är avsedd att genomföras på deltid ska slutföras inom tre år. Också yrkeshögskolornas lärarutbildningsstudier som är avsedda att genomföras på deltid ska slutföras inom tre år. Lagen ska emellertid garantera de studerande en möjlighet att genomföra studierna inom den målsatta studietiden. Utöver att den studerandes livssituation beaktas är avsikten med dessa förslag att möjligheten för studerande att arbeta samtidigt med studierna underlättar arbetskraftsbehovet inom hälsovården och det sociala området och minskar behovet av att finansiera försörjningen under studietiden med studiestöd. 

Studier som hör till förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning ska enligt förslaget också kunna erbjudas som öppen yrkeshögskoleutbildning eller på annat sätt som fristående studier. Detta stöder högskolornas uppgift för kontinuerligt lärande. Att studieperioder erbjuds gör det möjligt för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som redan är verksamma i arbetslivet att bekanta sig med utbildningsområdena och att skaffa ny kompetens, vilket stöder yrkesmässig utveckling och rörlighet. Avsikten är ändå inte att genomföra utbildningarna i sin helhet som öppen yrkeshögskoleundervisning. Avgifterna fastställs enligt förslaget på samma sätt som i annan öppen yrkeshögskoleundervisning. 

Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet måste, när barnmorskeutbildning genomförs som utbildning som kompletterar sjukskötarexamen, en förutsättning för antagning till barnmorskeutbildningen vara att den sökande har det bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V. I Finland innebär detta ett examensbevis som beviljas för sjukskötarutbildning. Med stöd av yrkeskvalifikationsdirektivet är sjukskötarutbildningen en förutsättning för antagning till utbildningen. Till barnmorskeutbildning kan således inte antas studerande förrän de har genomfört sjukskötarutbildning. 

Barnmorskeyrket är också det primära målyrket för många sökande. Yrkeshögskolorna kan enligt eget övervägande erbjuda möjligheten att samtidigt söka studierätt till yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH), och till barnmorskeutbildning. Då ska studierätten för barnmorskeutbildning emellertid beviljas villkorligt på så sätt att ett villkor för beviljande av studierätt är avläggande av yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, genomförande av utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH). Studerande ska enligt förslaget antas till barnmorskeutbildning först när de har genomfört sjukskötarutbildningen. Trots att antagningen till barnmorskeutbildning är villkorlig minskar modellen osäkerheten kring antagningen till utbildning och ansökningsskedet. 

En del av de studerande har blivit intresserade av barnmorskeyrket redan under den pågående sjukskötarutbildningen. Yrkeshögskolorna kan enligt sitt övervägande erbjuda möjligheter att genomföra studier som ger yrkesfärdigheter för barnmorskeyrket redan under sjukskötarutbildningen, till exempel i slutskedet av studierna. Eftersom sjukskötarutbildningen omfattar 210 studiepoäng och omfattningen av den kompetens inom allmän hälso- och sjukvård som direktivet förutsätter är minst 3 år (180 studiepoäng), kan examen inbegripa högst 30 studiepoäng andra studier. Om en studerande senare antas till barnmorskeutbildning kan dessa studier räknas till godo som en del av utbildningen. På detta sätt förkortas utbildningstiderna och stöds lärandet för studerande som siktar på barnmorskeyrket och en meningsfull utbildningsväg. Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar en utbildningsplan för barnmorskor på heltid som tar minst 18 månader, när barnmorskeutbildningen genomförs som komplettering till en sjukskötarexamen (utbildningsväg II) minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Av detta följer att en förutsättning för att studierna räknas till godo ändå är att studierna motsvarar studier i barnmorskeutbildningen och således är andra studier än de studier i allmän hälso- och sjukvård som förutsätts i yrkeskvalifikationsdirektivet. De studerande ska enligt förslaget också i detta fall antas till barnmorskeutbildning först när de har genomfört sjukskötarutbildningen. 

Fristående förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildningar som erbjuds personer som genomfört sjukskötarutbildning genomförs enligt förslaget så att den studerandes tidigare andra studier och färdigheter som förvärvats i arbetslivet tas i beaktande. För den studerande uppgörs en individuell undervisningsplan och tidigare förvärvad kompetens erkänns. I synnerhet mängden studier som genomförs i förstavårdarutbildning kan enligt yrkeshögskolornas lärarnätverk inom förstavården variera avsevärt beroende på om den studerandes i arbetet förvärvade kompetens är från akutvårdsarbete, jourvårdsarbete, intensivvårdsarbete eller hemsjukvård. Ofta har de som söker sig till förstavårdsstudier redan tidigare arbetserfarenhet. 

Behörigheten att ansöka till barnmorskeutbildning och fristående förstavårdar- och hälsovårdarutbildningar föreslås vara olika beroende på om den studerande har genomfört sin utbildning i Finland eller utomlands. Behörighet att ansöka till utbildningen fås genom yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet som avlagts vid yrkeshögskola, till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH) eller en tidigare sjukskötarexamen på institutnivå, med vilken man kan ansöka om legitimering som sjukskötare. Av personer som genomfört sjukskötarutbildning utomlands förutsätts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljad legitimering som sjukskötare och rätt att utöva sjukskötaryrket i Finland. Personer med utländsk sjukskötarutbildning ska således först ansöka om legitimering som sjukskötare hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. Detta garanterar att personer med utländsk utbildning har förutsättningar att uppfylla de kompetenskrav som genomförandet av utbildningen förutsätter. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården läggs ner den 31 december 2025 och ämbetsverkets alla uppgifter övergår till Tillstånds- och tillsynsverket. 

Fram till 1994 fördelades utbildningsstrukturen i den yrkesinriktade utbildningen på skolnivå, institutnivå och yrkesutbildning på högre nivå. Sjukskötarexamen var utbildning på institutnivå. Också sjukskötare som avlagt examen på institutnivå kan genomföra reglerad utbildning till förstavårdare, hälsovårdare eller barnmorska. Detta förfarande är förenligt med att personer med examen på institutnivå kan söka sig till att avlägga högre högskoleexamen. 

Utbildningsmodellen motsvarar delvis vad som föreskrivs om studier för lärarutbildning. Också rätt att utöva specialistläkaryrket ges på basis av fullgjord utbildning, inte på basis av examen. Personer som har genomfört utbildningen får legitimering för barnmorska eller hälsovårdare. 

Förstavårdare har inte tidigare fått legitimering som förstavårdare, utan de har antecknats i centralregistret för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som legitimerade sjukskötare på grundval yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet som avlagts som dubbel examen, med examensbenämningen sjukskötare (YH). De är således yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som omfattas av myndighetstillsynen. I beredningen av reformen av lagstiftningen om yrkesutbildade personer, som social- och hälsovårdsministeriet inlett, kommer man att bedöma vart och ett av de nuvarande reglerade yrkena inom social- och hälsovården, och dessutom bedöms behovet av reglering, regleringssättet och regleringens olika konsekvenser i fråga om eventuella nya yrkesgrupper, till exempel förstavårdare. 

Utbildningarna genomförs med stöd av yrkeshögskolelagen. De studerandes ställning avses till de centrala delarna vara likadan som i utbildning som leder till examen. 

För närvarande har en studerande nominellt avlagt två examina och fått två examensbenämningar vid dubbel examen. I fortsättningen är avsikten att när en person avlägger yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH) och därtill utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska eller utbildning till hälsovårdare, fogas till yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet dessutom examensbenämningen förstavårdare (YH), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH). Till yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet fogas examensbenämningen sjukskötare (YH) på grundval av innehållet i den utbildningsplan som personen har genomfört. I den föreslagna modellen kan till examen fogas en annan examensbenämning på basis av slutförd reglerad utbildning. 

Utbildningsändringarna inverkar inte på legitimeringen av hälsovårdare och barnmorskor. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (från och med den 1 januari 2026 Tillstånds- och tillsynsverket) beviljar också i fortsättningen legitimering på basis av slutförd utbildning som leder till ett yrke. Yrkeshögskolorna meddelar intyg över utbildningen. Enligt förslaget beviljar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården legitimering på basis av det intyg som yrkeshögskolan meddelat. Intyget meddelas för slutförd reglerad utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska eller utbildning till hälsovårdare. Till intygen över dessa utbildningar fogas den bilaga för internationellt bruk som det föreskrivs om i 10 § 4 mom. i yrkeshögskoleförordningen. I bilagan ges tillräckliga uppgifter om yrkeshögskolan, de studier och studieprestationer som avses i examensbetyget eller intyget samt nivån på dem och deras ställning i utbildningssystemet. 

Examens ställning saknar betydelse med tanke på erhållande av rätt att utöva yrke. I lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (5 §) hänvisas det uttryckligen till utbildningen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljar på ansökan rätt att utöva sjukskötar-, barnmorske- och hälsovårdaryrke som legitimerad yrkesutbildad person för en person som har slutfört utbildning i Finland som leder till yrket i fråga. Exempelvis specialistläkare, specialisttandläkare och specialveterinärer får legitimering på basis av slutförd utbildning, som inte är en examen. 

Personer som har slutfört utbildningen upplever att det är entydigt att vid arbetssökning visa den egna kompetensen och behörigheten med examensbenämningen. Till examen för personer som slutfört sjukskötarutbildning på institutnivå eller utländsk utbildning kan inte fogas den examensbenämning som fogas till en finländsk yrkeshögskoleexamen. Till dessa ger yrkeshögskolan ett intyg över slutförd utbildning till förstavårdare, slutförd utbildning till barnmorska eller slutförd utbildning till hälsovårdare. På grundval av intyget kan de hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ansöka om rätt att utöva yrket och visa sin behörighet på arbetsmarknaden. Detta innebär inte att personerna har avlagt en finländsk yrkeshögskoleexamen. Som det redan konstaterats avgörs frågan om legitimering av förstavårdare separat i samband med reformen av lagstiftningen om yrkesutbildade personer. Antalen personer som avlagt examen på institutnivå har under de senaste åren varit väldigt små bland alla dem som avlagt yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet. Bland dem som slutfört utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare finns årligen totalt cirka 25 personer som avlagt examen på institutnivå. 

Utbildningen till barnmorska är en utbildning enligt alternativ C i artikel 41.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, varvid det bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas automatiskt med stöd av artikel 21. Ett villkor för alternativ C i artikel 41.1 är att utbildningen på heltid till barnmorska har varat minst 18 månader och minst 3 000 timmar som dessutom kan anges som ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V. Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer förutsätter därtill att utbildningen åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilket hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har gett ett intyg. Intyget ska styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bekräftar på begäran yrkeskvalifikationernas förenlighet med direktivet med intyget Certificate of Current Professional Status (CCPS) som är i bruk redan i nuläget. I intyget bekräftas det att uppgifterna och utbildningen i anslutning till rätten att utöva yrket för en person som söker sig till EU- eller EES-området är förenliga med direktivet. Detta intyg, som är i bruk redan i nuläget, kan utnyttjas som bevis på barnmorskors ettåriga arbetspraktik. Arbetspraktiken visas för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården med arbetsintyg som arbetsgivarna gör upp och med stöd av vilka Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan försäkra sig om att personen på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål. Om arbetserfarenhet inte visas finns det i intyget en hänvisning till det så kallade allmänna systemet för erkännande. 

Enligt förslaget ska yrkeshögskolorna anta studerande till utbildningen. Yrkeshögskolorna beslutar om tidsplanen för avslutande av antagningen och om genomförande av antagningen. Yrkeshögskolelagen (932/2014) förutsätter inte att antagningen görs genom den gemensamma antagningen, men den kan genomföras som en del av den gemensamma antagningen. Det kan vara ändamålsenligt att åtminstone antagningen av studerande som söker sig till utbildningen på basis av utbildning på andra stadiet genomförs genom den gemensamma antagningen. 

Utbildningen är avgiftsfri för den studerande och genomförs inom ramen för den statliga finansieringen av yrkeshögskolorna. Enligt förslaget ska utbildningarna till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare beaktas i grunderna för fastställande av den statliga finansieringen för högskolor (basfinansieringen) från och med den avtalsperiod som börjar 2029. Utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare på andra språk än finska eller svenska ska enligt förslaget genomföras som avgiftsbelagd utbildning med motsvarande villkor som utbildning som leder till examen. 

Ändringarna i utbildningen inverkar inte på tolkningen av förordningen om prehospital akutsjukvård. Den nyutformade utbildningen till förstavårdare ger fortfarande samma fältchefsbehörighet enligt förordningen om prehospital akutsjukvård. Den som genomfört utbildningen uppfyller dessutom kraven enligt 8 §, enligt vilka det i en enhet inom prehospital akutsjukvård på vårdnivå ska finnas minst en person som har avlagt examen för förstavårdare (YH) eller en sådan legitimerad sjukskötare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och som har avlagt en studiehelhet inriktad på prehospital akutsjukvård på vårdnivå omfattande minst 30 studiepoäng i samarbete med en yrkeshögskola som har ett utbildningsprogram inom prehospital akutsjukvård i enlighet med undervisnings- och kulturministeriets beslut. 

Statlig utbildningsersättning för kostnaderna för ordnande av sådan praktik som ingår i yrkeshögskoleexamina inom social- och hälsoområdet och som främjar yrkesfärdigheten kan sökas hos regionförvaltningsverket. Handläggningen och utbetalningen av ersättningarna har centraliserats till regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland. Bestämmelser om utbildningsersättningen och utbetalningen av den finns i 60 b och 63 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Avsikten med denna ändring i utbildningsstrukturen är inte att ändra förfarandet i anslutning till utbetalning av ersättningar i fråga om utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare. 

Enligt 3 d § i förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården kan den som i Finland studerar för yrket i fråga eller den som i utlandet studerar för ett motsvarande yrke och som med godkänt resultat genomfört två tredjedelar av sina studier och som på grundval av praktisk erfarenhet eller andra omständigheter har tillräckliga förutsättningar för att sköta uppgiften, tillfälligt vara verksam i en legitimerad yrkesutbildad persons uppgifter vid en verksamhetsenhet enligt 3 § 1 mom. under ledning och tillsyn av en sådan legitimerad yrkesutbildad person. Arbetsgivaren bär ansvaret för att bedöma i vilket skede en studerande har tillräckliga förutsättningar för att verka i uppgiften. Avsikten med denna ändring i utbildningsstrukturen är inte att ändra möjligheterna för dem som studerar i utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare att tillfälligt verka i uppgifter för en legitimerad yrkesutbildad person. 

Avsikten med ändringen är inte att ändra de högre högskoleexamina. Examensbenämningarna förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare högre YH kvarstår oförändrade. Avsikten är att i ett senare skede införa förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildningarna i den nationella referensramen för examina och övriga samlade kompetenser. 

Förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildningarna ska vara utbildning som enligt 4 § i lagen om studiestöd berättigar till studiestöd. Enligt 4 § 2 mom. i lagen om studiestöd beviljas vid högskola studiestöd för studerande som fullgör någon annan sådan studiehelhet som ger yrkesbehörighet eller tjänstebehörighet, om den studerande har avlagt högskoleexamen. Utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare är sådana i lagen om studiestöd avsedda studiehelheter efter högskoleexamen som ger yrkesbehörighet eller tjänstebehörighet. Enligt 7 § i lagen om studiestöd kan studiestöd för högskolestudier fås för högst 54 stödmånader. 

För tydlighetens skull föreslås det närmare bestämmelser om antalet stödmånader i statsrådets förordning om studiestöd. Genom förordningen utfärdas närmare bestämmelser om den maximala studiestödstiden när förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning genomförs som en enhetlig utbildning samtidigt med yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH). Genom förordningen utfärdas också bestämmelser om den maximala studiestödstiden när förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning genomförs efter sjukskötarutbildning. 

Enligt förslaget ändras lagen om studiestöd och den förordning som utfärdas med stöd av lagen så att genomförande av förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning berättigar till studielånskompensation på motsvarande sätt som i nuläget avläggande av förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarexamen. Fullgörande av utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare ska berättiga till studielånskompensation när utbildningen genomförs inom den målsatta tiden och leder till yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken fogas en examensbenämning utöver sjukskötare (YH). 

Det krav på att genomföra utbildningen inom den målsatta tiden som avgör rätten till studielånskompensation grundar sig, liksom i andra yrkeshögskoleexamina, enligt förslaget utöver på sjukskötarexamen för studielåntagare som har genomfört utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare också på den kalkylerade arbetsmängden enligt studiernas omfattning samt på möjlighet till en termins förlängning. I utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH) och förstavårdarutbildning eller hälsovårdarutbildning krävs slutförda studier inom totalt 4 år och i utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH) och barnmorskeutbildning inom totalt 5 år utökat med möjlighet till en termins förlängning. Studerande har således rätt till studielånskompensation när de utexamineras som både sjukskötare och förstavårdare eller hälsovårdare inom fyra och ett halvt år eller till sjukskötare och barnmorska inom fem och ett halvt år. Kravet på utexaminering inom den målsatta tiden kan dessutom förlängas på samma grunder som för dem som avlägger examen. 

Enligt förslaget läggs till lagen ett bemyndigande att utfärda förordning om yrkespedagogisk lärarutbildning, för att det ska vara möjligt att utfärda närmare bestämmelser om de studier som ingår i den yrkespedagogiska lärarutbildningen, om studiernas uppbyggnad och målen för kunnandet. I lagen ingår de tidigare förfarandena i fråga om den yrkespedagogiska lärarutbildningen till den del bestämmelserna inte har innehållit hänvisningar till den yrkespedagogiska lärarutbildningen. Avsikten är att lagen till många delar ska tillämpas på den yrkespedagogiska lärarutbildningen på samma sätt som på examensutbildning. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Alternativa sätt att förnya strukturen på dubbla examina behandlades i projektet för utveckling av högskoleutbildningen inom social- och hälsovårdsbranschen. De olika alternativens styrkor och svagheter har redovisats i projektets slutrapport. 

I projektet för utveckling av högskoleutbildningen inom social- och hälsovårdsbranschen rådde bred enighet om att bland annat följande villkor måste uppfyllas i förslag som gäller utbildningsstrukturen. För att arbetsmarknaden ska fungera måste förstavårdare, barnmorskor och hälsovårdare också i fortsättningen få legitimering som sjukskötare, liksom i nuläget. Av den anledningen kunde beredningen inte grundas på genomförandet av en utbildning som leder till examen och som hade resulterat i endast kompetens och behörighet som förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare. En annan utgångspunkt var att utbildningsmodellerna ska möjliggöra det automatiska erkännande som avses yrkeskvalifikationsdirektivet. 

Som ett alternativ bedömdes under projektet också att genomföra förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning som en högre yrkeshögskoleexamen eller att överföra utbildningen till universiteten. Dessa alternativ fick emellertid inte något brett understöd i gruppen. 

I projektet för utveckling av högskoleutbildningen inom social- och hälsovårdsbranschen behandlades som ett alternativ en utbildningsmodell där utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare genomförs som universitetsutbildning som genomförs efter sjukskötarutbildningen. Modellen föreslogs inte för den fortsatta beredningen på grund av de många anknytande problemen. I arbetsgruppen togs inte upp sådana behov i anslutning till utveckling av utbildningens innehåll som förutsätter att utbildningen överförs till universiteten. Modellen skulle bland annat försämra möjligheterna att bibehålla multiprofessionaliteten i förhållande till en stor mängd andra yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som utbildas vid yrkeshögskolorna. Undervisningsplanerna för förstavårdare och hälsovårdare kan inte genomföras integrerade under sjukskötarutbildningen. Inledande och utveckling av utbildning till förstavårdare och hälsovårdare vid universiteten förutsätter separata resurser och tid för förberedelser. Att tilldela resurser för två parallella utbildningar inom högskolesystemet betraktades inte som ekonomiskt ändamålsenligt. Arbetsgruppen föreslog att lösningar för det multiprofessionella samarbetet mellan yrkeshögskolorna och universiteten och samarbetet mellan och inom vetenskapsgrenarna bör hittas på andra sätt inom utbildningen och det kontinuerliga lärandet. 

I fråga om utbildningen till förstavårdare och hälsovårdare bedömdes ett alternativ där den nuvarande examensstrukturen inte ändras, men personer som redan genomfört sjukskötarutbildning erbjuds möjligheten att genomföra omfattande delar (moduler) av dessa examina. Modellen betraktades annars som möjlig, men i arbetsgruppen identifierades problem som orsakas av att utbildningen inte är reglerad. Modellen föreslogs inte ingå i den fortsatta beredningen. En svaghet i modellen är bland annat att utbildningens omfattning och innehåll kan variera från en yrkeshögskola till en annan, eftersom utbildningen inte är reglerad och hälsovårdar- och förstavårdarutbildningen således inte skulle ha en tydlig ställning i yrkeshögskolelagstiftningen. Arbetsgruppen bedömde att legitimeringen förutsätter att utbildningens omfattning och målen för kunnandet har fastställts i lagstiftningen. Det betraktades också principiellt som problematiskt att bevilja examensbenämning på grundval av en icke-reglerad utbildning. 

I projektet SOTEKO bedömdes också alternativet att genomföra utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare som högre högskoleexamen. Medlemmarna i projektarbetsgruppen ansåg huvudsakligen inte att modellen är ändamålsenlig i synnerhet eftersom den skulle leda till långa utbildningsvägar och stå i strid med utvecklingsriktlinjerna och bestämmelserna om högre yrkeshögskoleexamen. Av medlemmarna i projektarbetsgruppen understödde TEHY:s representant emellertid modellen. 

En högre yrkeshögskoleexamen omfattar i regel 90 studiepoäng. Enligt lagstiftningen kan en högre yrkeshögskoleexamen också omfatta 60 studiepoäng. Utbildningsvägens längd påverkas också av kravet på två års arbetserfarenhet före examen. 

En utbildningsmodell som är längre än den nuvarande bedömdes minska tillgången på behörig arbetskraft framför allt i övergångsskedet, förkorta barnmorskornas arbetskarriärer och avspegla sig på utbildningens dragningskraft. För de studerande är det ett problem om det yrke de eftersträvar förutsätter en lång utbildningsväg. Enligt nätverket för lärare i förstavårdarutbildning är förstavårdarutbildningen på grund av sin karaktär inte lämplig som högre yrkeshögskoleexamen och studerande som är inriktade på förstavårdaryrket upplever det inte som ett meningsfullt mellanskede att genomföra sjukvårdarutbildning. 

Genomförande av förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning som högre yrkeshögskoleexamen förutsätter bestämmelser om många undantag, vilket skulle göra examenssystemet mindre enhetligt, tydligt och identifierbart. Samordning av det nationella utbildningssystemet och kraven i direktivet när det gäller att fastställa utbildningens omfattning visade sig vara mycket svårt om barnmorskeutbildningen genomförs som högre yrkeshögskoleexamen. I högskolelagstiftningen föreskrivs det om studiernas dimensionering och om den arbetsmängd som krävs för genomförande av studier på ett läsår enhetligt för hela högskolesektorn (3 § i förordningen om yrkeshögskolor, 5 § i förordningen om studentexamen): ”Grunden för dimensioneringen av studierna är en studiepoäng. Studieperioderna poängsätts enligt den arbetsmängd de kräver. En arbetsinsats på 1 600 timmar, vilket i genomsnitt krävs för att genomföra ett läsårs studier, motsvarar 60 studiepoäng.” De målsatta studietiderna för examina, som de studerandes studierätt är kopplad till, grundar sig på samma dimensionering. Studiepoängsdimensioneringen gäller examina och specialiseringsutbildning. 

De timantal som direktivet förutsätter uppnås således inte hos oss med examina som omfattar 120 studiepoäng eller 90 studiepoäng, eftersom detta kalkylmässig innebär att 

a) 120 sp = 3 200 h (400 h mindre än enligt kraven i direktivet) 

b) 90 sp = 2 400 h (600 h mindre än enligt kraven i direktivet) 

Om barnmorskeutbildningens omfattning fastställs i studiepoäng uppnås de timantal som direktivet kräver: 

a) examina som omfattar 134 sp (3 600 h) 

b) examina som omfattar 112 sp (3 000 h). 

Detta skulle leda till att omfattningen av en högre yrkeshögskoleexamen för barnmorskor skulle vara 112 studiepoäng eller 134 studiepoäng. 

En sänkning av arbetserfarenhetskravet till ett år skulle kunna leda till ett tryck på att sänka arbetserfarenhetskravet också i andra högre yrkeshögskoleexamina, vilket skulle förändra de högre yrkeshögskoleexaminas karaktär. Det har inte förts någon mer omfattande grundlig diskussion om ändamålsenligheten i att slopa eller förkorta arbetserfarenhetskravet. I projektet för utveckling av högskoleutbildningen inom social- och hälsovården bedömde man att det inte är ändamålsenligt att slopa arbetserfarenhetskravet. 

Arbetsgruppen betraktade det inte som ändamålsenligt att utbildningar av samma slag som grundexamina avläggs som högre högskoleexamina. Man ville bevara en tydlig skillnad mellan yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina. Den nuvarande utbildningen på yrkeshögskolenivå kan inte utan en betydande reform av utbildningsinnehållet lyftas till en högre examensnivå. Dessutom betraktades det som ett problem att en högre högskoleexamen för förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare skulle förutsätta att man fastställer relationen mellan denna utbildning och de nuvarande examina för hälsovårdare (högre YH) och förstavårdare (högre YH) och konsekvenserna för dem. Modellen gör karriärutvecklingen för förstavårdare, barnmorskor och hälsovårdare otydlig, eftersom det inte längre skulle finnas en högre yrkeshögskoleexamen som leder till mer krävande uppgifter. 

Uppnåendet av målen för kunnandet för förstavårdare, barnmorskor och hälsovårdare förutsätter praktik. Dessutom ska barnmorskeutbildningen enligt direktivet inbegripa praktik. Detta alternativ förutsätter således att det i strukturen för högre yrkeshögskoleexamen föreskrivs om ett undantag som gäller utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare, för att examen ska innehålla praktik. Av detta följer att de övriga målen för kunnandet i en högre yrkeshögskoleexamen inte uppfylls inom ramen för examens nuvarande omfattning. 

Förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildningen skulle avvika från den nuvarande yrkeshögskoleexamen i fråga om den pedagogiska referensramen för genomförandet och målen. Dessa uppgifter borde inkludera sådana omfattande ansvar för utveckling av arbetslivet att de passar in i de nuvarande pedagogiska referensramen för högre yrkeshögskoleexamen och motsvarar de mål som föreskrivs för högre högskoleexamina. Utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare skulle inte passa in i den nuvarande profilen för högre yrkeshögskoleexamina. 

Det är svårt att inbegripa de samlade kompetenser för barnmorskearbetet eller de yrkesfärdigheter för förstavårdare och hälsovårdare som direktivet förutsätter i en högre yrkeshögskoleexamen tillsammans med det kunnande som den examen förutsätter och hållas inom ramen för den examens omfattning. Förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildningen är inte i första hand examina med inriktning på utvecklingsverksamhet och forskning, utan yrkesinriktade utbildningar. Högre yrkeshögskoleexamina ska ha tillräckligt med forsknings- och utvecklingsrelaterat innehåll. Dessa är viktiga bland annat med tanke på färdigheter för vetenskapliga fortsatta studier. Således är det en utmaning att i undervisningsplanen inbegripa bland annat kunnande som en doktorsexamen förutsätter, varvid utbildningsvägen till doktorsstudier för förstavårdare, barnmorskor och hälsovårdare försvåras. Alternativt blir andelen egentliga yrkesinriktade studier för förstavård, barnmorskeuppgifter och hälsovård liten. 

Utbildningsmodellen som högre yrkeshögskoleexamen skulle vara internationellt jämförbar, men inte en förutsättning för erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Automatiskt erkännande av barnmorskor enligt yrkeskvalifikationsdirektivet grundar sig på samordning av minimikraven för utbildningen: ”Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41.” Den utbildningsform genom vilken kvalifikationerna för yrket har förvärvats saknar således betydelse med tanke på den fria rörligheten för barnmorskor och erkännandet av yrkeskvalifikationer. Det finns inte heller annars något etablerat sätt att genomföra barnmorskeutbildning, utan detta varierar stort inom Europeiska unionen. 

Direktivet gör det möjligt att barnmorskeutbildning som genomförs efter sjukskötarutbildning genomförs på två sätt: 

– utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V. 

– utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats av behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten. ”Intyget skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål.” 

I valet mellan de här två alternativen stannade man för en utbildning som tar 18 månader. En utbildning av den omfattningen ansågs vara tillräcklig för att också i fortsättningen ge den kompetens som barnmorskearbetet förutsätter. Det betraktades inte som ändamålsenligt att alla studerande fullgör en längre utbildning, eftersom det ytterligare förlänger utbildningsvägarna och villkoren för automatiskt erkännande kan uppfyllas genom en ettårig praktik i uppgifter som är relaterade till yrket. Rörligheten möjliggörs också genom det allmänna systemet för erkännande. Allt som allt rör sig en rätt liten del av de barnmorskor som fått sin utbildning i Finland på den interna arbetsmarknaden i EU-/EES-området. 

I projektet SOTEKO föreslogs det att legitimering som sjukskötare ska ge behörighet att söka till barnmorskeutbildning och förstavårdar- och hälsovårdarutbildning som ordnas separat. I beredningsskedet bedömdes det emellertid i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att det med tanke på lagstiftningen om och tillsynen över yrkesutbildade personer inte är nödvändigt att av personer som genomfört finländsk utbildning förutsätta legitimering. 

När det gäller studielånskompensationen bedömdes också möjligheten att för förstavårdar- och hälsovårdarutbildningens del utvidga rätten att få studielånskompensation till situationer där det uppstår en längre tidsperiod mellan genomförandet av utbildningen i fråga och sjukskötarutbildningen. Dessa ändringar har konsekvenser för kostnaderna. Med hänsyn till kostnadsökningen och behovet att bevara incitamenten för att snabbt avlägga den första högskoleexamen ansågs det inte vara ändamålsenligt att utvidga rätten till studielånskompensation. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

7.1  Yrkeshögskolelagen

8 §Utbildningsuppgift. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i tillståndet kan bestämmas att yrkeshögskolan ska erbjuda utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare. Avsikten är inte att ge dessa uppgifter till alla yrkeshögskolor, utan uppgiften kvarstår hos de högskolor som redan har utbildningen i fråga. Eventuella ändringar i utbildningsansvaren kan göras med ett likadant förfarande som tillämpas när yrkeshögskolornas utbildningsansvar för examina ändras. Det som i 3 mom. anges om examensspråket gäller också dessa utbildningar. 

10 §Undervisningen vid yrkeshögskolorna. Enligt förslaget ändras 1 mom. genom ett tillägg om att en yrkeshögskola inom ramen för sitt tillstånd ger utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare. Till momentet fogas dessutom ett bemyndigande att utfärda förordning för att närmare bestämmelser om studierna inom den yrkespedagogiska lärarutbildningen, om deras struktur och omfattning, om målen för kunnandet för studierna och om genomförandet av studierna ska kunna utfärdas genom förordning av statsrådet, såsom i fråga om examina. I momentet konstateras att en yrkeshögskola utfärdar betyg över studier som slutförts vid yrkeshögskolan. Utfärdandet av betyg gäller också utbildningen till förstavårdare, utbildningen till barnmorska och utbildningen till hälsovårdare. Betyg över utbildningen utfärdas också för dem som genomfört utbildningen men till vilkas examen inte fogas en examensbenämning, det vill säga personer som avlagt sjukskötarexamen på institutnivå eller utländsk sjukskötarexamen. 

I 2 mom. läggs det till att som öppna yrkeshögskolestudier eller som andra fristående studier kan bedrivas sådana till en yrkeshögskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen hörande studier och sådana till en förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning hörande studier samt sådan yrkespedagogisk lärarutbildning för vilka yrkeshögskolan beviljat den studerande tidsmässigt och innehållsmässigt begränsad studierätt. Avsikten med ändringen är inte att genomföra utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska eller utbildning till hälsovårdare i sin helhet som öppna yrkeshögskolestudier utan att göra det möjligt att pröva på branschen och att komplettera kunnandet. 

11 §Examina och grunderna för examina. Det föreslås att till 2 mom. fogas bestämmelser om examensbenämning som beviljas på basis av utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare. Till en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet som avlagts vid en yrkeshögskola och till vilken har fogats examensbenämningen sjukskötare (YH) fogas också examensbenämningen förstavårdare (YH) på basis av slutförd reglerad utbildning till förstavårdare, barnmorska (YH) på basis av slutförd reglerad utbildning till barnmorska och hälsovårdare (YH) på basis av slutförd reglerad utbildning till hälsovårdare. 

Denna ändring utgör ett undantag från den nuvarande regleringen i yrkeshögskolelagen, där en examensbenämning fogas till både en yrkeshögskoleexamen och en högre yrkeshögskoleexamen. De nya utbildningarna till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare ska inte vara examina utan utbildningar. En person som har slutfört den nya formen av utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare får inte en yrkeshögskoleexamen på denna grund, utan detta förutsätter att personen har avlagt yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken har fogats examensbenämningen sjukskötare (YH). Till denna yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet fogas examensbenämningen förstavårdare (YH), barnmorska (YH) eller hälsovårdare (YH) med ett betyg som beviljas efter slutförd utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska eller utbildning till hälsovårdare. Till betyget för en person som inte tidigare har avlagt en finländsk yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet fogas inte någon examensbenämning, och personen kan inte anses ha avlagt finländsk yrkeshögskoleexamen. Dessa personer beviljas betyg över fullgjord utbildning. 

11 b §. Utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare. Enligt förslaget införs i lagen en ny 11 b § med bestämmelser särskilt om att yrkeshögskolorna ger utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare samt om utbildningens syfte. Paragrafen motsvarar 11 och 11 a § i yrkeshögskolelagen där det föreskrivs om möjligheten att avlägga examen och genomföra specialiseringsutbildning vid yrkeshögskolorna. Avsikten med de nya utbildningarna är att göra övergången för personer med sjukskötarexamen till förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarstudier smidigare. Tidigare har man varit tvungen att söka sig till studierna genom att ansöka om rätt att studera för en hel ny examen, vilket har förlängt studievägarna och gjort det besvärligt att bedöma antalet nybörjarplatser. För tydlighetens skull införs i paragrafen en möjlighet att ge utbildning till förstavårdare och hälsovårdare som en enhetlig utbildning tillsammans med sjukskötarutbildningen. Detta har redan tidigare varit praxis vid yrkeshögskolorna och en möjlighet som grundat sig på yrkeshögskolornas autonomi när det gäller att organisera undervisningen. Utbildningen till barnmorska kan inte ordnas samtidigt med sjukskötarutbildningen, eftersom yrkeskvalifikationsdirektivet ställer avlagd sjuskötarexamen som villkor för antagning till utbildningen till barnmorska. Yrkeshögskolorna kan emellertid samtidigt anta en studerande för att avlägga sjukskötarexamen och villkorligt anta personen till utbildningen till barnmorska. Då får den studerande rätt att delta i utbildningen till barnmorska efter avlagd sjukskötarexamen. Det är inte ändamålsenligt att förbjuda ett sådant antagningsförfarande för de personer som redan efter examen på andra stadiet vill söka sig uttryckligen till en studieväg som möjliggör barnmorskeutbildning. Det föreslås att yrkeshögskolorna ska vara skyldiga att ordna utbildning till förstavårdare och hälsovårdare som enhetlig utbildning tillsammans med sjukskötarutbildningen och för personer som redan har genomfört sjukskötarutbildning. Utbildningen till barnmorska ordnas för personer som redan har genomfört sjukskötarutbildning. 

Paragrafen föreslås också innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om de utbildningarnas omfattning, målen för kunnandet och om genomförandet utfärdas genom förordning av statsrådet liksom för examina.  

12 § Undervisningens avgiftsfrihet samt avgifter för annan verksamhet. I 1 mom. i paragrafen om avgiftsfrihet föreslås det ett tillägg om att också utbildningarna till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare är avgiftsfria för den studerande.Avsikten är att de fall där utbildningarna är avgiftsfria och avgiftsbelagda ska motsvara bestämmelserna om avgiftsbelagda studier som genomförs i examensutbildning på så sätt att den finsk- och svenskspråkiga utbildningen är avgiftsfri och dessutom är utbildningen avgiftsfri för medborgare i EU-/EES-området och för många andra grupper. Också i fråga om den yrkespedagogiska lärarutbildningen ingår bestämmelser om avgiftsfrihet i denna paragraf. Den yrkespedagogiska lärarutbildningen är avgiftsfri, men den kan tillhandahållas också mot avgift som studier vid öppen yrkeshögskola, som uppdragsutbildning eller som påbyggnadsutbildning. De utbildningar som läggs till i paragrafen har redan tidigare varit avgiftsfria. Avsikten med tillägget är att införa etablerad praxis i lagen och göra det möjligt att ta ut en avgift till vissa delar som anges i senare paragrafer. 

12 a §.Ansökningsavgift. Det föreslås att i 1 mom. läggs till motsvarande bestämmelser om ansökningsavgift när det gäller utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare som i fråga om ansökan till examensutbildning. Ansökningsavgifter ska i regel betalas av medborgare i länder utanför EU-/EES-området som söker sig till utbildning på ett främmande språk. Införande av ansökningsavgifterna för lärarutbildning också när det gäller universitetsutbildning ska övervägas senare, så att lagarnas innehåll inte utvecklas i olika riktning. 

13 §.Uppdragsutbildning. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen om uppdragsutbildning ändras genom ett tillägg om att också utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare samt yrkespedagogisk lärarutbildning kan ordnas som uppdragsutbildning. Det är möjligt att ordna dessa utbildningar som uppdragsutbildning på motsvarande sätt och med samma i paragrafen föreskrivna villkor som utbildning som leder till examen ordnas. Också frågan om huruvida uppdragsutbildningen är avgiftsbelagd eller avgiftsfri regleras av samma bestämmelser i 4 mom. som när det gäller uppdragsutbildning som leder till examen. 

13 a §.Avgifter som tas ut för utbildning på främmande språk. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras och att omnämnandet om att leda till examen slopas, eftersom avgifterna inte längre ska gälla enbart utbildning som leder till examen. Paragrafens 1 mom. ändras genom ett tillägg om att också utbildningen till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare samt den yrkespedagogiska lärarutbildningen är avgiftsbelagda för medborgare i vissa stater utanför EU-/EES-området om utbildningen ordnas på ett annat språk än finska eller svenska. Regleringen i fråga om läsårsavgifter ska vara samma som för dem som deltar i examensutbildning.  

14 §. Undervisningsplaner och målsatta tider för studierna. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om längden på de nya utbildningarna. Studierna inom utbildningen till förstavårdare och utbildningen till barnmorska ska till längden motsvara heltidsstudier på ett och ett halvt läsår. Studierna inom utbildningen till hälsovårdare ska till längden motsvara heltidsstudier på ett läsår. När en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet till vilken fogas examensbenämningen sjukskötare (YH) och utbildning till förstavårdare och utbildning till hälsovårdare genomförs som ett enhetligt utbildningsprogram ska studierna till längden motsvara heltidsstudier på fyra läsår. Barnmorskeutbildningens längd grundar sig på yrkeskvalifikationsdirektivet där längden på utbildningen till barnmorska är fastställd till 3 000 timmar och 18 månader. I regleringen av längden på utbildningen till förstavårdare och utbildningen till hälsovårdare finns det möjlighet till mer flexibel nationell reglering och utbildningens längd grundar sig på utbildningsanordnarnas bedömning av den tid som krävs för uppfyllande av målen för kunnandet. 

25 §.Behörighet för yrkeshögskolestudier. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. där det föreskrivs om behörighet för utbildningarna. Till utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare kan antas den som har avlagt en yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, till vilken examensbenämningen sjukskötare (YH) har fogats, eller den som har avlagt en examen som sjukskötare på institutnivå. Antagning till utbildningen förutsätter tidigare fullgjord sjukskötarutbildning. Till utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare kan dessutom antas den som är legitimerad som sjukskötare och har rätt att utöva sjukskötaryrket. Avsikten med denna punkt är att möjliggöra antagning till utbildningen för personer som har genomfört sjukskötarutbildning utomlands och som för att få verka som sjukskötare i Finland ska få legitimering av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (från och med den 1 januari 2026 Tillstånds- och tillsynsverket) och rätt att utöva yrke inom social- och hälsovården. I punkten förutsätts också giltig rätt att utöva sjukskötaryrket. En person som har studerat utomlands och som förlorat sin rätt att utöva yrket kan inte ansöka till utbildningen. När utbildning till förstavårdare eller utbildning till hälsovårdare genomförs som enhetlig utbildning tillsammans med sjukskötarutbildning kan ansökan till utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen göras av studerande som är behöriga att ansöka till utbildningen på basis av en tidigare avlagd examen eller utbildning. Då får den studerande sjukskötarbehörighet genom att genomföra sjukskötarutbildning samtidigt med förstavårdar- eller hälsovårdarutbildningen. 

28 §.Antagning av studerande. Det föreslås att i 1 mom. läggs till att en yrkeshögskola utöver studerande för att avlägga de tidigare föreskrivna yrkeshögskoleexamen, högre högskoleexamen och för att genomföra specialiseringsutbildning också antar studerande för att genomföra förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning. I 2 mom. läggs det till att med överflyttande studerande avses också studerande som har antagits till en förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning, vilkas studierätt överförs från en högskola till en annan eller inom en högskola från en utbildning till en annan på så sätt att den examensbenämning som fogas till målexamen ändras. 

Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet måste, när barnmorskeutbildning genomförs som utbildning som kompletterar sjukskötarexamen, en förutsättning för antagning till barnmorskeutbildningen vara att den sökande har det bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V. I Finland innebär detta ett examensbevis som beviljas för sjukskötarutbildning. Med stöd av yrkeskvalifikationsdirektivet är sjukskötarutbildningen en förutsättning för antagning till utbildningen. Till barnmorskeutbildning kan således inte antas studerande förrän de har fullgjort sjukskötarutbildning. 

Yrkeshögskolorna kan enligt eget övervägande erbjuda möjligheten att samtidigt söka studierätt till utbildning som leder till sjukskötarexamen och till barnmorskeutbildning. Då ska studierätten för barnmorskeutbildning emellertid beviljas villkorligt på så sätt att ett villkor för beviljande av studierätt är avläggande av yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet, genomförande av utbildning som leder till examensbenämningen sjukskötare (YH). Studerande ska enligt förslaget antas till barnmorskeutbildning först när de har genomfört sjukskötarutbildningen. Syftet med den villkorliga antagningen är att underlätta antagningen till utbildning genom att skapa tydliga rutter till barnmorskeyrket. 

30 §. Studierätt. Det föreslås att 3 mom., som handlar om den tid studierätten varar, ändras så att där läggs till att utbildning till förstavårdare, utbildning till barnmorska och utbildning till hälsovårdare får slutföras inom en tid som är ett år längre än den målsatta tiden. Den tillåtna flexibiliteten i prestationstiden är då lika lång som i den yrkespedagogiska lärarutbildningen, där studierna också får slutföras inom en tid som är ett år längre än den målsatta tiden. Flexibiliteten är relativt sett längre än i examensutbildning där studierätten är ett år längre än den målsatta tiden för examen. Det är ändamålsenligt med en större flexibilitet, eftersom dessa utbildningar sannolikt genomförs vid sidan av arbetslivet och om det görs enklare att arbeta vid sidan av studierna främjar det de studerandes arbetslivsfärdigheter och underlättar arbetskraftsbristen inom social- och hälsovårdsbranschen. Förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning som är avsedd att genomföras på deltid vid en annan tid än sjukskötarutbildningen ska slutföras inom tre år på motsvarande sätt som i den yrkespedagogiska lärarutbildningen. 

37 §. Bedömning av studieprestationer och tillgodoräknande av studier. Det föreslås att det i 2 mom. läggs till att andra studier eller studier för förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning kan räknas till godo i studier för förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning eller att studier kan ersättas med kunnande som visats på annat sätt. Studier kan också ersättas med andra studier på samma nivå. Dessutom läggs det till en motsvarande bestämmelse om den yrkespedagogiska lärarutbildningen. Bestämmelserna är motsvarande som de gällande bestämmelserna i examensutbildning och specialiseringsutbildning. 

7.2  Lagen om studiestöd

7 §.Tidsbegränsningar. Det föreslås att det i 8 mom. läggs till ett bemyndigande att utfärda förordning också för utbildningarnas del. I nuläget utfärdas det närmare bestämmelser om maximitiden för studiestöd för högskoleexamina av olika omfattning genom förordning av statsrådet. I fortsättningen kan man genom förordning av statsrådet föreskriva också om maximitiden för studiestöd för utbildningar som genomförs vid högskola. Avsikten är att genom förordningen föreskriva om maximiantalet stödmånader i förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning. När det gäller förstavårdar- och hälsovårdarutbildningarna ska det föreskrivas om maximitiden för studiestöd också i det fallet att studierna i utbildningen genomförs enhetligt tillsammans med sjukskötarexamen. Då är antalet stödmånader samma som redan i nuläget i andra yrkeshögskoleexamina med motsvarande arbetsmängd. 

Enligt 7 § 2 mom. i lagen om studiestöd kan studiestöd för högskolestudier fås för högst 54 stödmånader. Det antalet stödmånader gäller studier som har inletts den 1 augusti 2017 eller senare. I studier som inletts tidigare är antalet stödmånader större. Den studerande börjar omfattas av den totala stödtiden efter avlagd högskoleexamen. Efter avlagd examen kan den studerande använda stödmånader som kvarstår av maximitiden för andra högskolestudier. Om den studerande exempelvis har använt 32 stödmånader för examen har han eller hon kvar 22 stödmånader för andra studier (54-32 = 22). 

Fristående studier som leder till förstavårdar-, barnmorske- och hälsovårdarutbildning berättigar till studiestöd redan enligt 4 § 2 mom. 4 punkten i den gällande lagen om studiestöd, eftersom de är annan sådan studiehelhet som ger yrkesbehörighet eller tjänstebehörighet än en studiehelhet som avses i 1–3 punkten, och den studerande har varit tvungen att avlägga högskoleexamen för att komma till studierna i fråga. De som avlägger sjukskötarexamen och fullgör förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning enhetligt ska vara berättigade till studiestöd enligt 4 § 2 mom. 2 punkten, eftersom de avlägger yrkeshögskoleexamen. Dessa studerande ska genom förordning ges rätt till studiestöd för tiden med enhetlig examen och utbildning på grundval av studiernas omfattning (240 studiepoäng). 

15 i. Studielånskompensation vid utbildning till förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare. Det föreslås att det i lagen läggs till en ny 15 i § med bestämmelser om studielånskompensation för studielåntagare som inom föreskriven tid har genomfört förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning som avses i 11 b § i yrkeshögskolelagen. I nuläget finns bestämmelser om studielånskompensation i 15 b–h § i lagen om studiestöd. Bestämmelserna gäller studielåntagare som har avlagt högskoleexamina av olika omfattning. 

Avsikten med den nya bestämmelsen är att säkerställa rätten till studielånskompensation i fortsättningen, när man inte längre blir förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare genom att avlägga en examen till vilken fogas examensbenämningen förstavårdare, barnmorska eller hälsovårdare utan motsvarande kvalifikationer att verka i yrket erhålls genom utbildning som slutförs utöver sjukskötarexamen. Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa likvärdig behandling av studielåntagare när studielånskompensation beviljas oavsett om det är fråga om avläggande av examen eller avläggande av både examen och utbildning. Exempelvis situationer i enlighet med 15 c § ska beaktas om studierna fördröjs både under tiden för examen och för utbildning. 

I 2 mom. föreskrivs det om rätt till studielånskompensation för studielåntagare som utöver sjukskötarexamen inom den föreskrivna tiden har genomfört barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som avses i 11 b § i yrkeshögskolelagen. Rätt till studielånskompensation uppkommer om utbildningshelheten har genomförts inom den föreskrivna tiden, som för barnmorskor är 5,5 läsår och för förstavårdare och hälsovårdare 4,5 läsår. Studielånskompensation för dem som utöver sjukskötarexamen har genomfört barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning innebär ett undantag från huvudregeln om studielånskompensation enligt 15 § 3 mom., enligt vilket kompensationen beviljas på en gång grundval av den första högskoleexamen som avlagts. I nuläget får studielåntagare studielånskompensation på basis av den första högskoleexamen. Den som avlägger exempelvis en yrkeshögskoleexamen eller en lägre och en högre högskoleexamen får alltså studielånskompensationen på en gång när han eller hon har avlagt examina inom föreskriven tid. En studielåntagare kan emellertid ansöka om studielånskompensation också på basis av den lägre högskoleexamen. 

Enligt förslaget kan studielånskompensation sökas också av studielåntagare som har genomfört förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning. Den föreslagna regleringen behövs för att också de studielåntagare som inom den föreskrivna tid som berättigar till studielånskompensation i rask takt först har avlagt sjukskötarexamen och omedelbart därefter genomfört förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning ska ha rätt till studielånskompensation. Med andra ord är den föreskrivna tiden i utbildning till förstavårdare och utbildning till hälsovårdare 4,5 läsår och i utbildning till barnmorska 5,5 läsår. För studielåntagare som studerar till barnmorska är regleringen särskilt nödvändig. Utbildningen till barnmorska kan inte ordnas samtidigt med sjukskötarutbildningen, eftersom yrkeskvalifikationsdirektivet ställer avlagd sjukskötarexamen som villkor för antagning till utbildningen till barnmorska. Studielåntagare som söker sig till förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning fristående efter att de avlagt sjukskötarexamen skulle i de flesta fall ändå inte få studielånskompensation, eftersom de inte hinner slutföra studierna inom den ovan beskrivna målsatta tiden på grund av att de tar längre än en examen som avläggs enhetligt. Rätt till studielånskompensation uppkommer i regel på basis av den första högskoleexamen, så till den delen motsvarar situationen nuläget. Med ändringen vill man emellertid göra det möjligt att studielåntagare som avlägger sjukskötarexamen och fullgör förstavårdar eller hälsovårdarutbildning i rask takt också kan få studielånskompensation. Avsikten med studielånskompensationen är att sporra till att utnyttja studielånet och slutföra studierna inom den målsatta tiden. Rätt till studielånskompensation uppkommer emellertid inte om det tar längre tid än i nuläget att genomföra förstavårdarstudierna och hälsovårdarstudierna. Det föreslås inte att villkoren för studielånskompensationen ska utvidgas, eftersom det skulle öka utgifterna och stå i strid med det ursprungliga målet att försnabba studierna. 

Paragrafens 3 mom. föreslås innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om den studietid som berättigar till studielånskompensation utfärdas genom förordning av statsrådet när det är fråga om utbildning till förstavårdare, barnmorska och hälsovårdare som avses i 11 b § i yrkeshögskolelagen. En studerande ska ha rätt till studielånskompensation när han eller hon blir färdig både som sjukskötare och som förstavårdare eller hälsovårdare inom fyra och ett halvt läsår. Det är den målsatta tid som enligt förslaget ska föreskrivas i 14 § 3 mom. i yrkeshögskolelagen för sjukskötarexamen och förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som genomförs enhetligt, utökad med en flexibilitet på en termin som det föreskrivs om i 15 c i lagen om studiestöd. Rätt till studielånskompensation ska också en studerande ha när han eller hon blir färdig som sjukskötare och barnmorska inom fem och ett halvt läsår. Det är den i 15 c § i lagen om studiestöd målsatta tid utökad med en flexibilitet på en termin, som enligt förslaget ska föreskrivas i 14 § 3 mom. i yrkeshögskolelagen för den sammanlagda barnmorskeutbildningen. 

I 4 mom. föreslås det bestämmelser om att en studielåntagare själv ska ansöka om studielånskompensation hos Folkpensionsanstalten på basis av förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning som genomförts efter sjukskötarexamen. Studielånskompensation ska sökas inom två år efter att utbildningen genomförts. Tidsfristen på två år är redan i bruk i 15 e § 2 mom. i lagen om studiestöd, där det föreskrivs att när en studerande ansöker om studielånskompensation på basis av examen som avlagts utomlands eller en lägre högskoleexamen ska ansökan lämnas till Folkpensionsanstalten inom två år efter att examen avlagts. Också i fortsättningen beviljar Folkpensionsanstalten på samma sätt som i nuläget utan ansökan studielånskompensation på basis av sjukskötarexamen samt sjukskötarexamen och förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som genomförts samtidigt. 

I 5 mom. föreskrivs det om ett undantag från det som anges i den gällande 15 f §. Enligt momentet utgör studielånskompensationen för en studielåntagare som efter att ha avlagt sjukskötarexamen har genomfört en i 11 b § i yrkeshögskolelagen avsedd förstavårdar-, barnmorske- eller hälsovårdarutbildning högst 40 procent av den del av ett till kompensation berättigat studielån som löpt från utgången av den termin som föregick den första dagen av studierna till ingången av den termin som börjat efter dagen för slutförande av den av utbildning som berättigar till kompensation, dock inte de kapitaliserade räntorna på lånet. Avsikten med regleringen är dessutom att säkerställa att studielån som lyfts för samma termin inte beaktas både i studielånskompensation som avgörs på basis av sjukskötarexamen och i studielånskompensation som avgörs på basis av barnmorskeutbildning.  Om en studerande exempelvis avlägger sjukskötarexamen den 31 mars 2029 beaktas i studielånskompensation som avgörs på basis av denna examen studielån som löpt fram till den 31 juli 2029. Om den studerande inleder studier till exempel för utbildning till barnmorska den 1 april 2029 beaktas i studielånskompensation som avgörs på basis av barnmorskeutbildningen dock studielån först från och med den 1 augusti 2029. 

För studielånskompensation som beviljas på basis av barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som genomförts efter sjukskötarexamen föreskrivs det således inte någon självriskgräns på 2 500 euro såsom för studielånskompensation som beviljas på basis av examen, utan kompensationsbeloppet är 40 procent av det studielån som berättigar till studielånskompensation. Detta motsvarar nuläget, där studielånskompensationen för den som avlägger lägre och högre högskoleexamina bara en gång fastställs med hänsyn till självrisken på 2 500 euro. För mottagare av studielånskompensation som ansöks på basis av barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som genomförts efter sjukskötarexamen har självrisken således beaktats redan i studielånskompensationen för sjukskötarexamen. Studielån som berättigar till studielånskompensation som beviljas på basis av barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som genomförts efter sjukskötarexamen kan endast vara studielån som lyfts under utbildningen i fråga. Folkpensionsanstalten prövar i dessa situationer rätten till studielånskompensation från fall till fall. 

Till exempel en studielåntagare som avlagt sjukskötarexamen och slutfört barnmorskeutbildning kan först få studielånskompensation på basis av sjukskötarexamen utan ansökan. Då grundar sig kompensationen på ett kompensationsbelopp som beräknas utifrån en studietid på högst 32 stödmånader. Efter att ha slutfört barnmorskeutbildningen kan studielåntagaren separat ansöka om studielånskompensation på basis av utbildningen. Då grundar sig det lånebelopp som beaktas i studielånskompensationen på ett kompensationsbelopp som beräknas enligt högst 13 stödmånader. Antalet lånemånader enligt den målsatta tid på fem läsår som ska beaktas i kompensationen är högst 45 månader. Således kvarstår tretton månader (45-32) som ska beaktas för den barnmorskeutbildning som genomförts efter sjukskötarexamen. 

Till exempel en studielåntagare som avlagt sjukskötarexamen och slutfört utbildning till barnmorska eller hälsovårdare kan först få studielånskompensation på basis av sjukskötarexamen utan ansökan. Då grundar sig kompensationen på ett kompensationsbelopp som beräknas utifrån en studietid på högst 32 stödmånader. Efter att ha slutfört utbildningen till förstavårdare eller hälsovårdare kan studielåntagaren separat ansöka om studielånskompensation på basis av utbildningen. Det lånebelopp som ska beaktas i studielånskompensationen grundar sig för studielåntagare som genomfört utbildning till hälsovårdare eller utbildning till förstavårdare på ett kompensationsbelopp som beräknats utifrån högst fyra stödmånader. I dessa situationer är antalet lånemånader enligt den målsatta tiden på fyra läsår högst 36 månader. Således kvarstår fyra månader (36–32) som ska beaktas för de utbildningar som genomförts efter sjukskötarexamen. 

Antalet lånemånader i de ovan beskrivna exemplen grundar sig på 15 f § 2 mom. i den gällande lagen om studiestöd, enligt vilket studielånskompensationens belopp beräknas på högst det lånebelopp som motsvarar studielånebeloppet enligt den tid som motsvarar den målsatta tiden för avläggande av examen eller examens omfattning. 

I 6 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Enligt bemyndigandet får närmare bestämmelser om studielånskompensation vid fördröjda studier när studielåntagaren efter sjukskötarexamen har slutfört sådan barnmorske-, förstavårdar- eller hälsovårdarutbildning som avses i 11 b § yrkeshögskolelagen utfärdas genom förordning av statsrådet.