1.1  Bakgrund

Ansvaret för att ordna social- och hälsovården och räddningsväsendet överfördes till välfärdsområdena vid ingången av 2023. 

Ett mål i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering är att strukturerna för styrning av välfärdsområdena ska utvecklas och förtydligas så att det säkerställs att social- och hälsovårdstjänsterna är jämlika och av hög kvalitet, att det finns tillräckligt med personal, att kostnadsökningen dämpas och att största möjliga kostnadsnyttoeffekt främjas, samtidigt som det tas hänsyn till välfärdsområdenas behov av att äga sin egen ekonomi. 

Enligt regeringsprogrammet ska det föreskrivas att finansministeriet har uppgiften att samordna styrningen av välfärdsområdena. Under ledning av finansministeriet ska ministerierna och andra myndigheter följa upp och utvärdera välfärdsområdenas verksamhet med avseende på verkningsfullhet, resursanvändning och resultat. De olika ministeriernas överlappande lagstadgade verktyg för styrning av välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi, bland annat delegationer, förhandlingar och riksomfattande mål, ska förenas. De lagstadgade förhandlingsförfarandena ska förtydligas och för förhandlingarna fastställas ännu tydligare mål än för närvarande. 

1.2  Beredning

Den 29 augusti 2023 tillsatte finansministeriet en arbetsgrupp för beredningen ( https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning projektnummer VM102:00/2023). En av arbetsgruppens uppgifter var att utifrån regeringsprogrammet bereda en regeringsproposition med förslag till författningsändringar för att samordna styrningen av välfärdsområdena. Företrädare för finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet utsågs till arbetsgruppen. Denna regeringsproposition har utarbetats utgående från de ändringsförslag som arbetsgruppen beredde.  

Under beredningen informerade arbetsgruppen välfärdsområdena om projektet vid informations- och diskussionsmöten. Dessutom behandlade delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning propositionen under beredningens gång. 

En remissbehandling om utkastet till proposition ordnades den 17 oktober–23 november 2023. Yttranden begärdes av social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, välfärdsområdena, HUS-sammanslutningen, Helsingfors stad, Institutet för hälsa och välfärd, statens revisionsverk, regionförvaltningsverken och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab. Begäran publicerades i tjänsten utlåtande.fi, så att också andra aktörer hade möjlighet att yttra sig om utkastet till proposition. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns offentligt tillgängligt på adressen https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning, identifieringskod VM093:00/2023. 

Rådet för bedömning av lagstiftningen gav ett utlåtande om propositionen den 14 december 2023. 

2.1  Lagstiftning och praxis

2.2  Bedömning av nuläget

Statsrådet tillsatte delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning den 3 november 2022. Såväl förtroendevalda som tjänsteinnehavare har utsetts som företrädare för välfärdsområdena i delegationen. Välfärdsområdenas representation i delegationen är alltså varierande. Kommun- och regionministern är ordförande för delegationen. 

Vid utgången av 2023 hade delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning sammanträtt sex gånger. Delegationen behandlade bland annat ärenden med anknytning till lagen om välfärdsområdenas finansiering, utsikterna för statsfinanserna, det ekonomiska läget i välfärdsområdena, regeringens lagstiftningsplan och aktuella lagändringar som gäller välfärdsområdenas uppgifter. Tills vidare har inga sektioner tillsatts i delegationen. 

Statsrådet tillsatte delegationen för social- och hälsovård den 22 september 2022. Ordförande för delegationen är social- och hälsovårdsministeriets kanslichef. Delegationens medlemmar är direktörer för välfärdsområdena och företrädare för HUS-sammanslutningen, Helsingfors stad och ministerierna. 

Vid utgången av 2023 hade delegationen för social- och hälsovård sammanträtt sex gånger. Delegationen har behandlat bland annat redogörelser och förhandlingar enligt organiseringslagen för social- och hälsovården. Delegationen har tillsatt tre sektioner: en för beredskap, en för digitalisering och informationshantering och en för framsyn, utvärdering och utveckling. Sektionen för digitalisering och informationshantering har dessutom tillsatt två expertgrupper. 

Statsrådet tillsatte delegationen för räddningsväsendet den 29 september 2022. I delegationen sitter företrädare för välfärdsområdena, Helsingfors stad och de ministerier som styr välfärdsområdena. Ordförande för delegationen är inrikesministeriets kanslichef. Delegationen hade vid utgången av 2023 sammanträtt tre gånger och behandlat bland annat målen i regeringsprogrammet, redogörelserna enligt organiseringslagen för räddningsväsendet och välfärdsområdenas investeringsplaner. 

Statsrådet fastställde de första riksomfattande strategiska målen för social- och hälsovården den 1 december 2022. Målen fastställdes för 2023–2026. Det finns sammanlagt elva riksomfattande mål för social- och hälsovården. Målen grupperas under fyra överordnade principer. Principerna är att kvaliteten på tjänsterna ska förbättras, verksamheten ska bli effektivare, social- och hälsovården ska vara en välfungerande del av samhället och att betydelsen av information och forskning ska öka. Målen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Under beredningen hörde ministeriet de övriga ministerierna och välfärdsområdena. 

Statsrådet fastställde de riksomfattande strategiska målen för räddningsväsendet den 1 december 2022. Målen fastställdes för 2023–2026. I målen beaktas de nationella, regionala och lokala behoven inom räddningsväsendet samt olycksriskerna. Syftet med målen är att säkerställa att räddningsväsendets tjänster ordnas på ett högklassigt, enhetligt och kostnadseffektivt sätt. Målen bereddes i samarbete mellan ministerier, välfärdsområden och organisationer. En omfattande remissbehandling om målen ordnades den 9 maj–17 juni 2022. 

Med tanke på välfärdsområdenas verksamhets- och ekonomiplanering kan det anses vara ändamålsenligt att bestämmelserna om riksomfattande mål i fortsättningen finns samlade i välfärdsområdeslagen. Även om de riksomfattande målen har beretts i samarbete mellan ministerierna bereddes målen i två olika processer. Om bestämmelserna sammanförs kan man bättre än för närvarande säkerställa att det inte förekommer till exempel motstridigheter eller överlappningar i målen. Dessutom blir det möjligt att i fortsättningen lättare säkerställa att statsrådets finanspolitiska utgångspunkter för de offentliga finanserna beaktas när målen fastställs. 

Förhandlingar enligt organiseringslagarna för social- och hälsovården och räddningsväsendet ordnades för första gången i februari och mars 2023. Förhandlingarna om social- och hälsovården respektive räddningsväsendet fördes samtidigt. Under förhandlingarna diskuterade man särskilt reformprogrammen för välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi, tillgången till social- och hälsovårdstjänster på lika villkor, organiseringen av räddningsväsendet, avvecklingen av vård- och serviceskulden, personalens tillräcklighet och tillgången på arbetskraft samt informationshanteringen och informationssäkerheten. Vid de första förhandlingarna gavs inga åtgärdsrekommendationer eftersom det bara hade gått några månader sedan organiseringsansvaret överfördes. Undantagsvis ordnades förhandlingar två gånger 2023 på grund av överföringen av organiseringsansvaret. Förhandlingar enligt organiseringslagarna fördes också i slutet av 2023 (oktober–december). 

Utöver de delegationer och förhandlingar som det föreskrivs om i välfärdsområdeslagen, organiseringslagen för social- och hälsovården och organiseringslagen för räddningsväsendet har också många informella nätverk spelat en viktig roll i styrningen av välfärdsområdena som helhet. Ministeriernas företrädare diskuterade med välfärdsområdenas företrädare bland annat i nätverk för välfärdsområdenas direktörer och styrelseordförande samt ledningen för räddningsväsendet och i tematiska nätverk. 

Det har visat sig att det mestadels är samma förtroendevalda och tjänsteinnehavare i välfärdsområdet som i nuläget sitter i flera delegationer och förhandlingar. Verksamheten skulle bli effektivare och den administrativa bördan minska om delegationerna och förhandlingarna förenhetligas. 

Välfärdsområdenas ekonomiska situation 

I den regeringsproposition (RP 241/2020 rd, s. 219) som ledde till att välfärdsområdena inrättades konstaterades det att kontinuerlig styrning av välfärdsområdena och årliga styrningsförhandlingar med de styrande ministerierna kommer att stödja välfärdsområdenas möjligheter att ordna social- och hälsovård och organisera räddningsväsendet samt anordnarens ansvar för tjänsteproduktionen i anknytning till detta. På det sättet får man information för beredningen och uppföljningen av statsbudgeten och planen för de offentliga finanserna, och det blir möjligt att stödja och bidra till att säkerställa att målen för de offentliga finanserna uppnås. Genom en stark nationell styrning av välfärdsområdenas organiseringsuppgift kan man säkerställa att social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendets tjänster blir mer kundorienterade, mer integrerade och mer verkningsfulla än för närvarande samt tillhandahålls på ett kostnadseffektivt sätt i hela landet. 

Välfärdsområdenas ekonomiska läge är utmanande. Det sammanlagda underskottet för räkenskapsperioden 2023 för välfärdsområdena, Helsingfors stads social- och hälsovård och räddningsväsende samt HUS-sammanslutningen väntas bli cirka 1,3 miljarder euro. Det slutliga underskottet för 2023 bekräftas våren 2024 när boksluten blir klara. 

Årsbidraget prognostiseras bli positivt endast för ett välfärdsområde, vilket avspeglar hur svagt det ekonomiska läget är. Ett negativt årsbidrag leder till att välfärdsområdet måste finansiera en del av verksamhetskostnaderna med penningmedel, försäljning av egendom eller kortfristiga lån, vilket ökar risken för att det ansöker om statlig tilläggsfinansiering. 

Finansieringsunderskottet korrigeras delvis genom den efterhandsjustering som ingår i välfärdsområdenas finansieringsmodell och som görs med två års fördröjning, så att finansieringsunderskottet 2023 leder till en ökning av välfärdsområdenas finansiering från och med 2025. Efterhandsjusteringen höjer dock finansieringsbasen för alla välfärdsområden, och ökningen allokeras därmed till välfärdsområdena på grundval av de faktorer som i modellen avgör finansieringen, alltså inte enligt utfallet per välfärdsområde. 

Alla välfärdsområden med undantag för ett har prognostiserat underskott för 2023, och det förekommer betydande regional variation i underskotten. I de välfärdsområden där underskottet är större än genomsnittet kommer efterhandsjusteringen inte att täcka underskottet för 2023. Särskilt dessa välfärdsområden måste i första hand täcka sina underskott med realekonomiska åtgärder som att öka intäkterna eller minska utgifterna. Dessutom kan man generellt sett konstatera att alla välfärdsområden blir tvungna att överväga olika sätt att balansera ekonomin och utveckla sin verksamhet så att tillgången till tjänsterna tryggas också under kommande år. Detta förutsätter också ett fungerande statligt styrningssystem och aktiv dialog mellan välfärdsområdena, kommunerna och staten. 

Välfärdsområdena har tagit upp motstridigheterna mellan den operativa och den ekonomiska styrningen i det nuvarande styrningssystemet som bygger på ministeriernas separata styrning. Enligt välfärdsområdena märks detta i diskrepansen mellan de lagstadgade skyldigheterna och de tillgängliga resurserna för verksamheten. Välfärdsområdena upplever att det är utmanande att anpassa verksamheten till den tillgängliga finansieringen på det sätt som styrningen förutsätter. 

Ur välfärdsområdenas synvinkel bör statsrådets handlingsmodeller och styrningsverktyg utgöra en tydligare och effektivare styrningsstruktur som systematiskt stöder välfärdsområdenas eget reformarbete för att samordna basservicen med den specialiserade servicen och stoppa kostnadsökningen. Vid styrningen bör välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi i praktiken utvärderas mer övergripande som en helhet. 

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att bestämmelser om finansministeriets uppgifter vid styrningen av välfärdsområdena fogas till lagen om välfärdsområden. Namnet på delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning, som det föreskrivs om i välfärdsområdeslagen, ändras och delegationen får fler uppgifter. Samtidigt upphävs bestämmelserna om delegationerna för social- och hälsovård respektive räddningsväsendet i organiseringslagen för social- och hälsovården och i organiseringslagen för räddningsväsendet. 

Bestämmelserna i organiseringslagen för social- och hälsovården och i organiseringslagen för räddningsväsendet om riksomfattande mål och förhandlingar med välfärdsområdena upphävs och ersättande bestämmelser om välfärdsområdenas riksomfattande mål och ministeriernas förhandlingar med välfärdsområdena tas in i välfärdsområdeslagen. 

Figur 1. Verktyg för styrningen  

Figur 2. Ministeriernas uppgifter i styrningen 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Förslaget gör statsrådets agerande enhetligare i styrningen av välfärdsområdena, så att välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi som helhet bättre beaktas i styrningen. Det minskar eventuella diskrepanser mellan styrningen av verksamheten och styrningen av ekonomin. 

Med färre delegationer blir välfärdsområdenas och ministeriernas administrativa börda mindre och styrningen av välfärdsområdena enhetligare. I nuläget behandlas välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi i separata delegationer och förhandlingar, vilket inte bara splittrar statsrådets styrning utan också möjliggör att motstridigheter och oklarheter uppstår. Dessutom utgör det nuvarande delegations- och förhandlingssystemet en avsevärd administrativ börda för både välfärdsområdena och ministerierna, eftersom det har visat sig att det mestadels är samma förtroendevalda och tjänsteinnehavare i välfärdsområdet som i nuläget sitter i flera olika delegationer och förhandlingar. Situationen är liknande vid ministerierna. 

Finansministeriets behörighet i styrningen förtydligas jämfört med nuläget. I dag anges finansministeriets behörighet i motiveringen till 11 § i välfärdsområdeslagen, men framgår inte av paragrafens ordalydelse. En tydlig bestämmelse om detta förtydligar sakläget. Betoningen av vikten av statsrådets finanspolitiska mål bidrar till att förenhetliga styrningen och stärker alla de styrande ministeriernas gemensamma ansvar för att också ta hänsyn till den ekonomiska hållbarheten. 

Konsekvenser för välfärdsområdenas självstyrelse 

De föreslagna ändringarna förändrar inte välfärdsområdenas självstyrande ställning, som behandlas i avsnitt 10 Förhållande till grundlagen. Trots att bestämmelserna i den nya 13 a § som föreslås i välfärdsområdeslagen inte är lika detaljerade som de gällande bestämmelserna i organiseringslagarna för social- och hälsovården respektive räddningsväsendet förblir förhandlingarnas syfte och innehåll i praktiken oförändrade och motsvarar den gällande lagstiftningen. 

De styrande ministerierna ska samarbeta intensivare i styrningen, vilket torde minska diskrepansen mellan den operativa och den ekonomiska styrningen. Ändringarna innebär inget ingrepp i välfärdsområdenas självstyrelse eller deras fullmäktiges behörighet, utan välfärdsområdesfullmäktige fattar fortfarande beslut om välfärdsområdets verksamhet och ekonomi enligt vad som föreskrivs i 22 § i välfärdsområdeslagen. Välfärdsområdena bestämmer alltså även i fortsättningen själva på vilket sätt de beaktar de strategiska målen och utifrån dem åtgärdsrekommendationerna i sin verksamhet. Om ändringarna lyckas minska diskrepansen mellan den operativa och den ekonomiska styrningen förbättras välfärdsområdenas möjligheter att anpassa och se över sin verksamhet så att finansieringen enligt lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021) och den tillgängliga arbetskraften räcker till för att ordna de tjänster som invånarna behöver. De föreslagna ändringarna påverkar därmed inte heller de aspekter i fråga om finansieringsprincipen som grundlagsutskottet fastställt i sitt utlåtande GrUU 17/2021 rd. 

Konsekvenser för tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna 

Propositionen har inga direkta konsekvenser för tillgodoseendet de grundläggande fri- och rättigheterna. En enhetligare styrning i statsrådet beaktar dock bättre än för närvarande välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi som helhet, vilket bidrar till att skapa förutsättningar för att trygga tjänsterna. Avsikten med att de finanspolitiska målen beaktas i styrningen är uttryckligen att stödja välfärdsområdena så att de kan ordna basservicen även i framtiden på ett sätt som är hållbart med tanke på de offentliga finanserna. I sista hand ansvarar det allmänna för att medborgarna får tillräckliga social- och hälsotjänster enligt vad som förutsätts i grundlagen. 

För att förutsättningarna för att ordna tjänster ska kunna tryggas måste de krav som ställs på verksamheten och de resurser som den tilldelas vara i balans och tjänsterna ordnas kostnadseffektivt. De omständigheter som nämns ovan kan bättre beaktas när den statliga styrningen av olika sektorer samordnas närmare. Välfärdsområdens knappa finansiering kan dock orsaka tryck på beslutsfattandet, vilket kan leda till oavsiktliga negativa följdverkningar som i synnerhet drabbar sköra och sårbara invånare. Bakgrunden kan vara att invånarnas nödvändiga behov av vård och tjänster inte har identifierats eller att åtgärdernas vittgående följdverkningar inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Därför är det viktigt att styrningen är evidensbaserad och bygger på omsorgsfulla konsekvensanalyser av styrningsåtgärderna. I styrningen och beslutsfattandet ska åtgärdernas samhällskonsekvenser beaktas på längre sikt än den pågående regeringsperioden. 

Konsekvenser för myndigheterna 

Propositionen har konsekvenser för finansministeriets, social- och hälsovårdsministeriets och inrikesministeriets verksamhet. De styrstrukturer som uppstått i delegationerna och förhandlingarna med välfärdsområdena måste ändras. Ändringarna förutsätter nya handlingsmodeller särskilt vid finansministeriet och dessutom resurser för att kraftigare samordna statsrådets styrning. Skyldigheten att vid behov ge rekommendationer i samband med förhandlingarna med välfärdsområdet kräver att ministerierna utvecklar informationshanteringen, informationsproduktionen och analysen. 

Vid finansministeriet inrättas i början av 2024 en ny verksamhetsenhet som tar över ansvaret för ministeriets styrning av välfärdsområdena samt informationsproduktionen till stöd för ministeriets styrning. Verksamhetsenhetens personal består av personer som överförs från finansministeriets olika avdelningar och av personer som rekryteras till styrningsuppgifter. I inledningsskedet arbetar cirka 15 personer vid verksamhetsenheten, och uppskattningsvis hälften av dem nyrekryteras. Utgångspunkten är dessutom att den nya verksamhetsenheten i fortsättningen också ska ansvara för att förbereda styrningsförhandlingarna, delegationen och de riksomfattande målen som ingår i välfärdsområdeslagen samt för föredragningarna i samband med dem. Inrättandet av verksamhetsenheten innebär att statsrådets förordning om finansministeriet måste ändras. 

När det gäller samordningen av styrningen vid ministerierna kommer finansministeriet att tillsätta en ledningsgrupp för styrningen av välfärdsområdena samt andra samarbetsstrukturer som behövs. Ledningsgruppen består av företrädare för finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet. Välfärdsområdenas verksamhet har också kopplingar till flera andra ministerier, som arbets- och näringsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet. Ledningsgruppen samråder också med företrädare för de andra ministerierna i sitt arbete. I början av 2024 kommer dessutom andra nödvändiga samarbetsstrukturer att organiseras så att de ministerier som har kopplingar till välfärdsområdenas verksamhet knyts till samarbetsstrukturerna tillräckligt starkt för att säkerställa en gemensam lägesbild. 

I förhandlingarna enligt den 13 a § som enligt förslaget ska fogas till välfärdsområdeslagen anlitas fortfarande experter från Institutet för hälsa och välfärd och regionförvaltningsverket samt vid behov andra myndighetsbedömningar för att följa upp och utvärdera hur välfärdsområdets organiseringsansvar uppfylls. När det gäller räddningsväsendet utnyttjas välfärdsområdenas årliga redogörelser, regionförvaltningsverkens regionala expertbedömningar och den riksomfattande expertbedömningen samt inrikesministeriets årliga redogörelser enligt 13–15 § i organiseringslagen för räddningsväsendet. Till den delen förblir uppgifterna för Institutet för hälsa och välfärd och regionförvaltningsverken oförändrade trots att bestämmelserna om förhandlingar flyttas till välfärdsområdeslagen. Redogörelserna och expertbedömningarna enligt organiseringslagen för räddningsväsendet förblir till den delen oförändrade och berörs alltså inte av några ändringar. 

Ekonomiska konsekvenser, den offentliga ekonomin 

Enligt planen för de offentliga finanserna anvisas totalt 6 miljoner euro 2024–2027 för att stärka styrningen av välfärdsområdena. I statsbudgeten för 2024 ingår i moment 28.01.01 (finansministeriets omkostnader) ett tillägg på 1,5 miljoner euro för stärkt styrning. 

Genom denna proposition ändras inte den finansiering som bestäms enligt lagen om välfärdsområdenas finansiering, och därför har propositionen inga direkta konsekvenser för välfärdsområdenas ekonomi. Propositionens syfte är att främja verkningsfullhet, resursanvändning och resultat i välfärdsområdenas verksamhet genom att förenhetliga styrningen och bättre än för närvarande beakta statsrådets finanspolitiska mål i styrningen. De ekonomiska konsekvenserna för välfärdsområdena är därmed indirekta och beroende av hur man lyckas minska diskrepansen mellan den operativa och den ekonomiska styrningen och på det sättet främja en effektiv och ekonomiskt hållbar organisering av verksamheten. Detta förutsätter att konsekvenserna av de skyldigheter som välfärdsområdena åläggs och den övriga styrningen bedöms mer realistiskt än i dag. Om balanseringen av styrningen lyckas förbättrar det välfärdsområdenas möjligheter att anpassa sin verksamhet till de tillgängliga resurserna och stoppa kostnadsökningen. I bästa fall kan det minska välfärdsområdenas underskott och trycket att ansöka om tilläggsfinansiering. 

7.1  Lagen om ändring av lagen om välfärdsområden

11 §.Uppföljning, styrning och laglighetsövervakning av välfärdsområdena . I rubriken för paragrafen läggs det till styrning för att den bättre ska motsvara det föreslagna innehållet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras och att det fogas till ett nytt 2 mom., varvid det gällande 2 mom. blir 3 mom.  

I 1 mom. kompletteras finansministeriets uppgifter. Liksom nu följer finansministeriet allmänt välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi och ser till att välfärdsområdenas självstyrelse beaktas vid beredningen av lagstiftning som gäller välfärdsområdena. Dessutom svarar finansministeriet för den allmänna styrningen av välfärdsområdenas ekonomi och verksamhet, och samordnar statsrådets styrning av välfärdsområdena. Finansministeriet har redan hittills skött de nämnda uppgifterna utan att det uttryckligen har föreskrivits om det i lagen. Uppgifterna anges i paragrafen och inte endast i motiveringen till den. Dessutom korrigeras en felaktig böjning i den sista satsen i den finskspråkiga lagen. 

Det nya 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till organiseringslagen för social- och hälsovården och till organiseringslagen för räddningsväsendet. Enligt 21 § i organiseringslagen för social- och hälsovården hör den allmänna styrningen, planeringen och utvecklingen av samt tillsynen över social- och hälsovården till social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den riksomfattande social- och hälsovårdspolitiken, beredningen av de riksomfattande målen för social- och hälsovården och för att dessa mål beaktas i styrningen av välfärdsområdenas verksamhet. 

Enligt 7 § i organiseringslagen för räddningsväsendet har inrikesministeriet i uppgift att se till den allmänna riksomfattande styrningen av räddningsväsendet, dess strategiska planering och utveckling samt normativa och informativa styrning i enlighet med vad som föreskrivs i organiseringslagen för räddningsväsendet eller annan lagstiftning. Välfärdsområdenas uppgift är att svara för ordnandet av räddningsväsendet och för produktionen av räddningsväsendets tjänster så att de tryggar de grundläggande fri- och rättigheterna och ett fungerande riksomfattande system. Närmare bestämmelser om inrikesministeriets ledningsuppgifter finns i räddningslagen. Bestämmelser om tillsynen över räddningsväsendet finns i 17 § i organiseringslagen för räddningsväsendet. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om regionförvaltningsverkens behörighet att undersöka klagomål. Momentet motsvarar det gällande 2 mom. som det är. 

12 §.Välfärdsområdenas ekonomi som en del av planen för de offentliga finanserna . Till 2 mom. fogas ett omnämnande av att statsrådets finanspolitiska mål ska beaktas vid beredningen av den lagstiftning och styrning som gäller välfärdsområdena. Genom att de finanspolitiska målen beaktas säkerställs att ministeriernas styrning totalt sett är likriktad och stöder statens mål för de offentliga finanserna. Detta innebär därigenom att de finanspolitiska målen beaktas även i styrningen av verksamheten och tjänsteproduktionen samt beredningen av lagstiftningen.  

Genom styrningen kan inga i lag föreskrivna rättigheter och skyldigheter åsidosättas och den ska givetvis beakta tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt övriga politiska mål för välfärdsområdenas uppgifter även om de finanspolitiska mål som statsrådet fastställer läggs till i paragrafen. 

12 a § . Riksomfattande mål för välfärdsområdenas uppgifter . Det föreslås att en ny paragraf om de riksomfattande målen för välfärdsområdenas uppgifter fogas till lagen. Paragrafen ersätter gällande 22 § i organiseringslagen för social- och hälsovården och 8 § i organiseringslagen för räddningsväsendet, som båda upphävs.  

I dagsläget ingår bestämmelserna om de riksomfattande målen för social- och hälsovården och de riksomfattande målen för räddningsväsendet i de nämnda lagarna. Statsrådet fastställer målen separat vart fjärde år. I stället för separata mål som i dag föreslås det att statsrådet minst vart fjärde år ska fastställa enhetliga riksomfattande mål för välfärdsområdenas uppgifter, i vilka målen för såväl social- och hälsovården som räddningsväsendet beaktas. 

De riksomfattande målen är ett centralt element i den nationella strategiska styrningen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Målen bereds fortfarande vid social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet, men finansministeriet ska samordna beredningen och svara för föredragningen av målen för statsrådet. I paragrafens 1 mom. konstateras dessutom på samma sätt som i den gällande lagstiftningen att man i de riksomfattande strategiska målen ska beakta de ekonomiska och finanspolitiska mål som avses i 12 §. 

Via de strategiska målen kan statsrådet lyfta upp dels olika mål för social- och hälsovårdens och räddningsväsendets verksamhet, dels nationellt viktiga reform- och utvecklingsbehov avseende tjänsterna samt dra upp riktlinjer för utveckling av till exempel lagstiftningen om tjänster och av räddningsväsendets kapacitet. Avsikten är att målen ska styra välfärdsområdenas utvecklingsarbete och till exempel beredningen av beslut om räddningsväsendets servicenivå. De riksomfattande strategiska målen styr även förhandlingarna med välfärdsområdena och anger övrig nationell styrning av välfärdsområdena. 

Beredningen av de strategiska målen omfattar samråd med välfärdsområdena och övriga ministerier samt vid behov med olika myndigheter och organisationer för att komma fram till en ändamålsenlig helhet. Målen ska grunda sig på inrikesministeriets årliga redogörelse som avses i 15 § i organiseringslagen för räddningsväsendet och social- och hälsovårdsministeriets årliga redogörelse som avses i 31 § i organiseringslagen för social- och hälsovården. 

I de riksomfattande målen ska statsrådets finanspolitiska mål för de offentliga finanserna beaktas. Dessa mål har fastställts i regeringsprogrammet, planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten. Planen för de offentliga finanserna styr för sin del ministerierna när de bereder den lagstiftning och styrning som gäller välfärdsområdena. I planen för de offentliga finanserna bedöms om välfärdsområdenas finansiering är tillräcklig för att de ska kunna sköta sina uppgifter, lagstiftningen om välfärdsområdenas uppgifter och skyldigheter samt välfärdsområdenas ekonomi, inbegripet produktiviteten och kostnadsutvecklingen. Via dem kopplas de riksomfattande målen på ett viktigt sätt till den övergripande planeringen av de offentliga finanserna. 

Flyttningen av bestämmelserna om de riksomfattande målen från organiseringslagen för social- och hälsovården och organiseringslagen för räddningsväsendet till välfärdsområdeslagen avser inte att ändra tolkningen av hur målen ska fastställas. Det innebär att även om bestämmelserna i de båda organiseringslagarna upphävs kan motiveringarna, som de framförs i regeringens proposition RP 241/2020 rd, för de enskilda målen i tillämpliga delar fortfarande tillämpas vid beredningen av de riksomfattande målen. 

Enligt 2 mom. 1 punkten ska målen omfatta mål som tryggar jämlikt tillhandahållande av tjänster och tjänsternas verkningsfullhet, samordningen av tjänster och de språkliga rättigheterna samt främjar jämställdheten mellan könen. Enligt momentets 1 punkt ingår i de riksomfattande strategiska mål som statsrådet fastställer närmare mål för jämlikt tillhandahållande av tjänster inom social- och hälsovården och räddningsväsendet och tjänsternas verkningsfullhet. Målen kan avse till exempel vilken tyngd man ger tjänster på basnivå och specialnivå, hur tjänsterna placeras regionalt eller till exempel närmare mål för jämlikhet eller samordning avseende befolkningsgrupper där man vet att det förekommer särskilt mycket problem i social- och hälsovården. Jämlikhet inom räddningsväsendet förutsätter att det för områden som till riskerna är likadana produceras tjänster på samma nivå och som på riksplanet är enhetliga. Med hjälp av verkningsfullheten granskas räddningsväsendets externa effektivitet. Utöver det som sägs ovan kan mål sättas för att tillgodose de språkliga rättigheterna och främja jämställdheten mellan könen. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska mål för att öka produktiviteten och kostnadsnyttoeffektiviteten fastställas. Ökad produktivitet är nödvändig för att säkerställa en social- och hälsovård och ett räddningsväsende som finansieras med offentliga medel. Resurserna ska räcka för att se till de grundläggande fri- och rättigheterna och fullgöra andra lagstadgade skyldigheter samt för att trygga att servicenivån inom räddningsväsendet motsvarar riskerna även i framtiden. 

Ökad produktivitet och kostnadsnyttoeffektivitet förutsätter att verksamhetens effektivitet och förändringar i den ska kunna mätas tillförlitligt. Ofta granskas organisationers interna effektivitet med hjälp av resursanvändning och produktivitet och den externa effektiviteten med verkningsfullhet. I välfärdsområdenas verksamhet är det är viktigt att granska förhållandet mellan det offentligt finansierade räddningsväsendet och de effekter och kostnader verksamheten resulterar i. I synnerhet inom den offentliga sektorn är detta en komplicerad process där det ännu inte finns något helt tillförlitligt och entydigt sätt att mäta produktivitet på. Det pågår emellertid ett beredningsarbete för att införa mätare och indikatorer som utgår från data som beskriver verksamheten, kostnaderna och resurserna. Dessa samlade data används både när de riksomfattande strategiska målen fastställs och när måluppfyllelsen utvärderas. 

Enligt 3 punkten i momentet fastställer statsrådet riksomfattande mål för utveckling av informationshanteringen och digitaliseringen. För social- och hälsovårdens del bör man vid utvecklingen av digitaliseringen och informationshanteringen utöver behoven i de enskilda välfärdsområdena även beakta intressena på samarbetsområdesnivå och nationell nivå totalt sett. Informationshanteringslösningar som genomförts utan beaktande av områdesöverskridande synpunkter kan totalekonomiskt bli ofördelaktiga och skapa hinder för samarbete mellan välfärdsområdena och på samarbetsområdesnivå. I synnerhet kan de missgynna och förhindra utveckling av verksamhet och tjänster på samarbetsområdesnivå. Med hjälp av de riksomfattande målen styrs välfärdsområdena till att beakta synpunkter över områdesgränserna i ordnandet och produktionen av tjänster samt för att undvika överlappande IKT-investeringar. 

Samtidigt kan styrningen inriktas på den allmänna utvecklingen av informationshanteringen så att den stöder utvecklingen av samarbetet på samarbetsområdesnivå både i nuvarande utsträckning och med tanke på framtida behov. Samtidigt kan välfärdsområdena även styras till att skaffa särskilt omfattande informationssystem på samarbetsområdesnivå när det främjar tjänster och funktioner som produceras på samarbetsområdesnivå och andra riksomfattande mål eller när det bedöms vara fördelaktigt totalekonomiskt sett. Dessutom kan områdena styras till att använda sig av sådana lösningar som redan nationellt finns tillgängliga eller som har genomförts på samarbetsområdesnivå. 

Utvecklingen av informationshanteringen inom räddningsväsendet görs centraliserat på nationell nivå och inom nationellt enhetliga informationssystemsprojekt. Informationshanteringen, dataskyddet och datasäkerheten inom räddningsväsendet ska uppfylla säkerhetsmyndighetens krav i alla förhållanden. Målet är att informationshanteringen ska grunda sig på nationellt överenskomna datamodeller samt en IKT-arkitektur. Nationellt enhetliga, kostnadseffektiva digitala lösningar gör det möjligt att förbättra tillgången till tjänster, deras tillgänglighet och kostnadseffektivitet. Målet är att inom räddningsväsendet utveckla användarorienterade produktivitetshöjande och resultatförbättrande digitala tjänster och arbetssätt. 

Enligt 4 punkten ska mål för främjande av välfärd, hälsa och säkerhet samt för samarbetet kring dessa mellan välfärdsområden, kommuner och andra aktörer fastställas. Främjandet av välfärd och hälsa är en viktig del av den social- och hälsovård som välfärdsområdena ansvarar för att ordna, och enligt 7 § i organiseringslagen för social- och hälsovården ska välfärdsområdena i denna uppgift samarbeta med kommunerna i sitt område samt med andra offentliga aktörer, privata företag och allmännyttiga samfund som verkar inom välfärdsområdet. 

Främjandet av säkerhet förutsätter samarbete mellan välfärdsområden och kommuner för att till exempel stödja beredskapsplanering, samt vid planläggning, byggande och framtagning av en lägesbild över den verksamhet som kommunerna ansvarar för. I fråga om främjandet av säkerheten är det med tanke på att räddningsväsendets servicesystem ska fungera livsviktigt att säkerställa avtalsbrandkårernas verksamhet. Det innebär till exempel att skapa regelbundna och systematiska samarbetsstrukturer mellan välfärdsområdena och avtalsbrandkårerna samt att avtala om gemensamma utvecklingsmål. 

Enligt 5 punkten ska målen omfatta allmänna riktlinjer för välfärdsområdenas vittsyftande investeringar. Viktiga investeringar är till exempel investeringar i verksamhetslokaler, fastigheter, utrustning, materiel och informations- och kommunikationsteknik. Målet är att utveckla den infrastruktur som ligger till grund för social- och hälsovården och räddningsväsendet i hela landet på ett sätt som beaktar både riksomfattande och regionala aspekter. 

Enligt 6 punkten ingår i de av statsrådet fastställda strategiska målen mål för genomförande av beredskap och förberedelser på regional och nationella nivå. Ett grundläggande dokument för den nationella beredskapen inom social- och hälsovården är den nationella riskbedömning som utarbetas vart tredje år. I den försöker man beakta effekten av störningar på samhällets vitala funktioner och identifiera risker av mer omfattande nationell betydelse. Det här betyder risker där flera myndigheter behöver samordna resursanvändningen, minst regionalt eller nationellt och eventuellt även med begäran om stöd från andra länder. 

Räddningsväsendet har en central roll i den nationella civila beredskapen för hantering av såväl regionalt som nationellt betydande risker för olyckor och för skyddandet av kritisk infrastruktur samt vid omfattande och allvarliga störningar i infrastruktur som äventyrar människors liv och hälsa. Räddningsväsendet bildar vad beredskap och förberedelser beträffar på nationell nivå ett system som fungerar som en helhet och som ska ha gemensamma utvecklingsmål. 

De mål för beredskap och förberedelser som räddningsväsendet ansvarar för grundar sig på regeringsprogrammet, riskbedömningar på nationell nivå och andra strategier för beredskap och förberedelser på nationell nivå som till exempel säkerhetsstrategin för samhället. Dessutom grundar sig målen på planerna för beredskap och förberedelser på nationell nivå samt Finlands internationella åtaganden och annan internationell samverkan inom räddningsväsendet och civil beredskap. 

Enligt 7 punkten ska de strategiska mål som statsrådet fastställer omfatta mål för samarbete och arbetsfördelning mellan välfärdsområdena och mellan samarbetsområdena för social- och hälsovården. 

Välfärdsområdena, de hot och risker de möter, invånarnas behov och välfärdsområdenas förutsättningar att ordna och producera tjänster är sinsemellan olika. Därför behövs det samarbete och arbetsfördelning mellan välfärdsområdena när tjänster ordnas och produceras. Utifrån de fastställda målen kan samtliga samarbetsområden granska organiseringen av verksamheten och arbetsfördelningen inom sitt område. I de riksomfattande målen kan också samarbetsformerna och främjandet av arbetsfördelningen mellan samarbetsområdena spela en viktig roll. Med stöd av denna punkt kan man även fastställa mål för riksomfattande och regionala specialenheters verksamhet och samarbete. 

Enligt 7 punkten kan mål även fastställas för tjänster som samlats riksomfattande eller regionalt med stöd av 5 § i organiseringslagen för räddningsväsendet, som läges- och ledningscentralernas verksamhet. Dessutom kan mål fastställas till exempel för välfärdsområdenas samarbete i anslutning till utvecklingsarbete av informationssystemen, allvarliga störningar i infrastrukturen, bekämpning av omfattande skogsbränder, bekämpning av olyckor orsakade av farliga ämnen och ordnande av resurser för att ge eller ta emot internationellt bistånd inom räddningsväsendet. 

Enligt 8 punkten omfattar de mål som fastställts av statsrådet de riksomfattande strategiska målen för utveckling av utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet inom social- och hälsovården och räddningsväsendet. Målen styr välfärdsområdenas utvecklingsarbete, som det föreskrivs om i 32 § i organiseringslagen för social- och hälsovården, samt den regionala utvecklingsverksamhet som de välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde för social- och hälsovården ska avtala om i ett samarbetsavtal mellan välfärdsområdena i enlighet med 36 § i organiseringslagen för social- och hälsovården. 

Välfärdsområdena har ett brett verksamhetsområde varför det i enlighet med den gällande lagstiftningen i 3 mom. föreskrivs att de riksomfattande målen även kan gälla annat som behövs för att utveckla välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi. Med stöd av bestämmelsen kan statsrådet vid behov alltid beakta de för tillfället viktigaste utvecklingsbehoven och utvecklingsmöjligheterna när målen sätts. 

I paragrafens 4 mom. föreskrivs om uppföljning och utvärdering av de riksomfattande målen. Finansministeriet ska årligen följa upp och utvärdera uppnåendet av de riksomfattande målen i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet. Vid behov kan målen ändras på förslag från ett eller flera välfärdsområden eller på initiativ av de nämnda ministerierna. En ändring av målen kan också basera sig på ett nytt regeringsprogram eller på någon annan väsentlig ändring av regeringens politiska mål. 

13 §.Välfärdsområdesdelegationen. Det föreslås att paragrafen ändras så att den beaktar utvidgningen av delegationens uppgifter. Även delegationens namn ändras. Bestämmelserna i 23 § i organiseringslagen för social- och hälsovården och 9 § i organiseringslagen för räddningsväsendet om separata delegationer för social- och hälsovården och räddningsväsendet upphävs, och dessa delegationers uppgifter sammanförs under delegationen för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning, av vilken den nya välfärdsområdesdelegationen bildas. Ändringen av delegationens namn beaktas i rubriken för paragrafen.  

I 1 mom. föreskrivs liksom i det gällande 1 mom. om delegationens syfte. Delegationens syfte är att främja genomförandet av de strategiska riktlinjerna för välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi och av välfärdsområdenas självstyrelse samt samarbetet mellan riksomfattande och regionala aktörer. 

I 2 mom. föreskrivs det närmare om delegationens uppgifter. I momentets 1 punkt betonas målet med sammanslagningen av de separata delegationerna, det vill säga en enhetlig granskning av verksamheten och ekonomin. Enligt 1 punkten är delegationens uppgift således att förutse, följa och utvärdera hur välfärdsområdenas verksamhet har utvecklats och kommer att utvecklas. I uppgiften ingår också att följa hur befolkningens välfärd och hälsa enligt befolkningsgrupp utvecklas. 

Momentets 2 punkt motsvarar gällande 2 punkt och enligt den har delegationen i uppgift att behandla lagstiftning, lagstiftningsprojekt och andra statliga åtgärder som är principiellt viktiga och vittsyftande med avseende på välfärdsområdenas verksamhet, ekonomi och självstyrelse. 

Punkterna 3–5 i momentet är nya och motsvarar till sitt innehåll i huvudsak de gällande bestämmelserna i organiseringslagen för social- och hälsovården och organiseringslagen för räddningsväsendet. Enligt 3 punkten är delegationens uppgift att främja uppnåendet av de riksomfattande målen för välfärdsområdenas uppgifter och lägga fram förslag som gäller målen samt behandla i 12 a § 4 mom. avsedda initiativ från ministerierna och förslag från välfärdsområdena om att ändra målen. Välfärdsområdena kan via delegationen påverka beredningen av de strategiska mål statsrådet fastställer för dem och uttrycka sin åsikt om ministeriernas initiativ. 

Enligt 4 punkten har delegationen i uppgift att behandla behoven att utveckla lagstiftningen om välfärdsområdenas uppgifter. Detta främjar informationsutbytet om behovet av utveckling av lagstiftningen och annat med tanke på organiseringen av välfärdsområdets uppgifter. 

Enligt 5 punkten har delegationen i uppgift att främja samarbetet mellan riksomfattande och regionala aktörer samt behandla den inre arbetsfördelningen och samarbetet inom samarbetsområdena för social- och hälsovården. Denna uppgift kompletterar förhandlingarna med samarbetsområdena enligt 37 § i organiseringslagen för social- och hälsovården och stärker den nationella dialogen och styrningen. Välfärdsområdena kan i delegationen ta initiativ om regionalt och nationellt samarbete. 

I 3 mom. föreskrivs om tillsättandet av delegationen i enlighet med den gällande lagstiftningen. Avsikten är att delegationen alltid tillsätts för fyra år åt gången enligt välfärdsområdesvalsperiod. Eftersom den föreslagna lagändringen avses träda i kraft under en områdesvalsperiod, kan det genom förordning av statsrådet under en övergångsperiod föreskrivas om en avvikande mandatperiod för delegationen. I delegationen ingår representanter för välfärdsområdena, HUS-sammanslutningen, Helsingfors stad och finansministeriet samt för övriga ministerier som ansvarar för styrningen av välfärdsområdena i deras uppgifter. 

Ordalydelsen i paragrafens 4 mom. om bemyndigandet att utfärda förordning preciseras. Innehållsligt motsvarar bemyndigandet det gällande. 

13 a § . Förhandlingar med välfärdsområdena . Paragrafen är ny. För närvarande föreskrivs det om ministeriernas förhandlingar med välfärdsområdena i 24 § i organiseringslagen för social- och hälsovården och i 10 § i organiseringslagen för räddningsväsendet. I den förslagna paragrafen sammanförs bestämmelserna om ministeriernas och välfärdsområdenas förhandlingar i välfärdsområdeslagen, och bestämmelserna om förhandlingarnas syfte och innehåll ändras. Samtidigt upphävs paragraferna om förhandlingar i de båda organiseringslagarna.  

I 1 mom. föreskrivs den roll de ministerier som ansvarar för styrningen av ekonomin och verksamheten i alla välfärdsområden har som förhandlingspart samt om syftet med förhandlingarna. Förhandlingar förs årligen i enlighet med gällande lagstiftning. Finansministeriet samordnar förhandlingarna. Samtidigt preciseras förhandlingsobjektet. Enligt den gällande lagstiftningen gäller förhandlingen genomförandet av de uppgifter som ingår i organiseringsansvaret. Därutöver föreslås förhandlingarna även gälla välfärdsområdets ekonomiskötsel i syfte att samordna granskningen av verksamheten och ekonomin och stärka ekonomistyrningen. 

Enligt den gällande regleringen förs förhandlingarna separat med samtliga områden. Motsvarande krav föreslås inte längre. I praktiken är syftet att göra förhandlingsprocesserna mer flexibla och införa ett för den aktuella situationen mer ändamålsenligt förhandlingssätt. Ett alternativ till de separata förhandlingarna med områdena kan till exempel vara gemensamma förhandlingsdagar med välfärdsområdena eller förhandlingar per samarbetsområde. 

Avsikten är inte att ändra den gällande lagstiftningens syfte att främja samarbetet mellan ministerierna och välfärdsområdena och förhandlingar som utgör en del av ministeriernas och välfärdsområdenas kontinuerliga dialog, utifrån vilken verksamheten kan utvecklas på grundval av samförstånd och erfarenheter från de olika områdena. 

I dagsläget finns bestämmelserna om förhandlingarnas syfte i 24 § 1 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 1 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. Syftet med de föreslagna ändringarna i paragrafens 1 och 2 mom. är att förhandlingarnas mål tydligare än tidigare ska framgå av bestämmelserna. Det föreskrivs att syftet med förhandlingarna är att stödja verkningsfullheten, lönsamheten och resultaten av välfärdsområdets verksamhet och att styra välfärdsområdets organiseringsuppgift på strategisk nivå med beaktande av särskilt de i 12 a § föreslagna riksomfattande målen. Frågan har granskats heltäckande i regeringens proposition RP 241/2020 rd om inrättande av välfärdsområden. 

I nuläget är ett av syftena med förhandlingarna att granska den gemensamma lägesbilden. Trots att bestämmelsen om denna fråga föreslås strykas i momentet för att förtydliga syftet med förhandlingarna, är avsikten inte att frångå framtagningen av en gemensam lägesbild samt granskningen och utvärderingen av den. Det är nödvändigt och genomförs som en del av utvärderingen av hur organiseringsansvaret har uppfyllts och av de behövliga åtgärder som avses i 2 mom. 

Detaljerade bestämmelser om de frågor som ska behandlas vid förhandlingarna finns i 24 § 3 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 3 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. Till denna del föreslås det ändringar i förhandlingarnas innehåll och sättet att reglera de ärende- och åtgärdshelheter som behandlas. I 2 mom. föreskrivs inte i detalj och uttömmande om vilka frågor som kan behandlas vid förhandlingarna, utan i momentet föreskrivs det på ett allmänt plan om att man under förhandlingarna följer upp och utvärderar hur välfärdsområdets organiseringsansvar har uppfyllts, hur de föreslagna målen för välfärdsområdets uppgifter i enlighet med 12 a § har uppfyllts samt åtgärder som stöder dem. Vid förhandlingarna behandlas bland annat utvecklandet av tjänsterna inom social- och hälsovården och räddningsväsendet samt jämlikheten i tjänsterna och tjänsternas ändamålsenlighet och tillräcklighet. I praktiken innebär detta enligt vad som beskrivs ovan en gemensam granskning och bedömning av lägesbilden samt samtal om hur organiseringsansvaret ska uppfyllas och om eventuella anknytande utmaningar samt planerade åtgärder. 

Uppfyllandet av organiseringsansvaret, eventuella relaterade utmaningar och planerade åtgärder kan anknyta till frågor motsvarande dem som specificeras i 24 § 3 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 3 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. Vid förhandlingarna ska man dessutom utvärdera hur välfärdsområdets kostnader och finansiering har utvecklats och kommer att utvecklas samt vilka åtgärder för att stödja kostnadshanteringen och andra åtgärder som ska genomföras i välfärdsområdet och genom vilka skötseln av välfärdsområdets uppgifter och tillgången till tjänster kan tryggas genom den finansiering som står till förfogande. Med som står till förfogande avses den finansiering som bestäms enligt lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021). I praktiken är avsikten att så förutseende som möjligt påverka säkerställandet av samordning av tillräckliga tjänster och finansiering i områdena så att man inte hamnar i en situation där finansieringsnivån hotar att äventyra tillhandahållandet av tillräckliga tjänster och leder till ett tilläggsfinansieringsförfarande. Utifrån den kontinuerliga uppföljning som genomförs i styrningsförfarandet och de rapporter, utredningar och bedömningar som ingår i den lagstadgade styrprocessen (som 29–31 § i organiseringslagen för social- och hälsovården och 13–15 § i lagen om ordnade av räddningsväsendet) bör förhandlingsparterna ha en mycket vältäckande lägesbild över områdena, och förutsättningar att bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga för kostnadshanteringen samt motsvarande bedömning av åtgärder till exempel för att trygga tillgången på personal. 

I 3 mom. föreskrivs om åtgärdsrekommendationer som ministerierna ska ge välfärdsområdena. Bestämmelser om ministeriernas eventuella åtgärdsrekommendationer finns i 24 § 5 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 5 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. Det föreslås att bestämmelserna skärps både i fråga om innehållet och hur de ska ges. Enligt momentet ska ministerierna vid behov ge välfärdsområdena åtgärdsrekommendationer. Det föreslås att bestämmelserna om åtgärdsrekommendationernas innehåll avgränsas så att rekommendationerna ska grunda sig på syftet och innehållet enligt 1 och 2 mom. och vara sådana som främjar verkningsfullhet, lönsamhet och resultat för välfärdsområdenas verksamhet. I praktiken innebär det att det alltid handlar om rekommendations- och åtgärdsbehov som granskas per välfärdsområde och som har en fast koppling till uppfattningen om de aktuella områdenas situation och ändringsbehov. I sig ingriper man inte i rekommendationernas juridiskt bindande karaktär, det vill säga de är inte heller framöver rättsligt bindande för välfärdsområdena. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar innehållsligt de gällande bestämmelserna i 24 § 4 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 4 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. 

Paragrafens 5 mom. motsvarar innehållsligt de gällande bestämmelserna i 24 § 5 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården och 10 § 5 mom. i organiseringslagen för räddningsväsendet. 

Paragrafens 6 mom. motsvarar innehållsligt den gällande bestämmelsen i 24 § 6 mom. i organiseringslagen för social- och hälsovården. 

7.2  Lagen om ändring av lagen om ordnande av social- och hälsovård

21 §.Allmän styrning, planering och utveckling . Paragrafens 1 mom. kompletteras så att den beaktar de ändringar som gäller den samordning av styrningen av välfärdsområdena som föreslås i välfärdsområdeslagen.  

22 §.Riksomfattande mål för ordnandet av social- och hälsovård samt förhandlingar med välfärdsområdena . I paragrafen beaktas de nya bestämmelser i välfärdsområdeslagen som gäller de riksomfattande målen för välfärdsområdena samt förhandlingarna mellan staten och välfärdsområdena. Paragrafen innehåller i stället för de gällande bestämmelserna en informativ hänvisning till välfärdsområdeslagen. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar det föreslagna innehållet i paragrafen.  

23 §.Delegationen för social- och hälsovård . Paragrafen upphävs till följd av den föreslagna ändringen i 13 § i välfärdsområdeslagen. I den aktuella 13 § föreskrivs om välfärdsområdesdelegationen.  

24 §.Social- och hälsovårdsministeriets förhandlingar med välfärdsområdena . Det föreslås att paragrafen stryks. I den nya 13 a § i välfärdsområdeslagen föreskrivs om förhandlingarna med välfärdsområdena.  

7.3  Lagen om ändring av lagen om ordnande av räddningsväsendet

8 §.Riksomfattande mål för ordnandet av räddningsväsendet samt förhandlingar med välfärdsområdena . I paragrafen beaktas de nya bestämmelser i välfärdsområdeslagen som gäller de riksomfattande målen för välfärdsområdena samt förhandlingarna mellan staten och välfärdsområdena. Paragrafen innehåller i stället för de gällande bestämmelserna en informativ hänvisning till välfärdsområdeslagen. Rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar det föreslagna innehållet i paragrafen.  

9 §.Delegationen för räddningsväsendet. Paragrafen upphävs till följd av den föreslagna ändringen i 13 § i välfärdsområdeslagen. I den aktuella 13 § föreskrivs om välfärdsområdesdelegationen.  

10 §.Inrikesministeriets förhandlingar med välfärdsområdena. Det föreslås att paragrafen upphävs. Om förhandlingarna med välfärdsområdena föreskrivs i den nya 13 a § i välfärdsområdeslagen.  

7.4  Lagen om ändring av 11 och 17 § i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland

11 §.Godkännande och ändring av organiseringsavtalet för HUS . I paragrafens 2 mom. byts hänvisningen avseende förhandlingarna med välfärdsområdena från 24 § i välfärdsområdeslagen till den föreslagna nya 13 a § i välfärdsområdeslagen. Samtidigt preciseras vilka ministerier som deltar i förhandlingarna.  

17 §.Bestämmelser i lagen om välfärdsområden och kommunallagen som ska tillämpas på Helsingfors stad . I 2 mom. fogas det till hänvisningar till de nya 12 a § och 13 a § som föreslås i välfärdsområdeslagen och görs tekniska korrigeringar i rubrikerna för 11 § och 13 § som det hänvisas till i momentet. Bestämmelserna om de riksomfattande målen, delegationen för social- och hälsovård samt förhandlingarna med välfärdsområdena har redan tidigare tillämpats på Helsingfors stad, varför de föreslagna ändringarna inte innehållsmässigt ändrar Helsingfors stads ställning. Dessutom görs det en teknisk korrigering genom att hänvisa till 16 kap. i välfärdsområdeslagen före hänvisningen till den lagens 150 § som finns i 17 kap.