Senast publicerat 08-07-2025 16:23

Regeringens proposition RP 20/2024 rd Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att riksdagen godkänner ett avtal mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information och att riksdagen antar en lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. 

Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information och de administrativa arrangemangen för genomförande av avtalet bildar den avtalsram inom vilken Amerikas förenta stater, Natos medlemsstater och Natos militära och civila element utbyter sådan nukleär information som det har ansetts att främjandet av Natos gemensamma säkerhet och försvar och beredskapen inför hotet om eventuell användning av kärnvapen kräver. Avtalet om samarbete avseende nukleär information hör till de internationella fördrag som Finland vid anslutningssamtalen förband sig att tillträda inom ett år från det att nordatlantiska fördraget trätt i kraft för Finlands del.  

Avtalet trädde i kraft internationellt den 12 mars 1965. Det träder för Finlands del i kraft den dag då Finland meddelar Amerikas förenta staters regering att Finland vill förbinda sig till bestämmelserna i avtalet. För att Amerikas förenta stater ska kunna tillämpa avtalet på Finland krävs det dessutom att Amerikas förenta staters kongress godkänner tillämpningen i enlighet med Amerikas förenta staters kärnenergilag. Lagen om sättande i kraft av avtalet avses träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

Nordatlantiska fördragsorganisationens (Nato) medlemsstater har i enlighet med artikel 5 i nordatlantiska fördraget förbundit sig till ett kollektivt försvar, där ett väpnat angrepp mot en medlemsstat betraktas som ett angrepp mot dem alla. Natos förmåga att genomföra det kollektiva försvaret grundar sig på en integrerad militär kommandostruktur, en gemensam försvarsplaneringsprocess, operativa planer och gemensamma övningar. För att förebygga väpnat våld strävar Nato efter att sätta tröskeln för ett angrepp så högt som möjligt. Detta omfattar också Natos kärnvapenavskräckning, som i sista hand grundar sig på Förenta staternas kärnvapen.  

Den 22 juni 1955 upprättade parterna i nordatlantiska fördraget ett avtal om samarbete avseende nukleär information. Nio år senare undertecknade Natos medlemsstater den 18 juni 1964 ett nytt avtal om samarbete avseende nukleär information, som efter ikraftträdandet ersatte det tidigare avtalet. Avtalet och de administrativa arrangemang för genomförande av avtalet som även kallats genomförandeöverenskommelsen bildar den avtalsram inom vilken Amerikas förenta stater och Natos medlemsstater samt Natos militära och civila organ kan utbyta sådan nukleär information som främjandet av Natos gemensamma säkerhet och försvar och beredskapen inför hotet om eventuell användning av kärnvapen har ansetts kräva. 

Den 17 maj 2022 fattade republikens president på framställning av statsrådet beslut om att Finland skulle meddela Nordatlantiska fördragsorganisationen om Finlands intresse av att föra samtal om att ansluta sig till Nato. Samma dag utnämnde republikens president även Finlands delegation för anslutningssamtalen. Anslutningssamtalen mellan Finland och Nato fördes i Bryssel den 4 juli 2022. Vid anslutningssamtalen kom man överens om de avtal som Finland som Natomedlem ska ansluta sig till inom 12 månader från deponeringen av Finlands anslutningsinstrument för nordatlantiska fördraget. Till dessa avtal hörde bland annat avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet (FördrS 55 och 56/2023, nedan Natos avtal om informationssäkerhet ) samt avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information (nedan Atomalavtalet ).   

Vid statsrådets allmänna sammanträde den 15 september 2022 tillsattes en koordineringsgrupp med underlydande expertgrupper för beredningen av en regeringsproposition om godkännande av nordatlantiska fördraget. Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av nordatlantiska fördraget och avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal (RP 315/2022 rd) lämnades till riksdagen den 5 december 2022. Riksdagen godkände propositionen den 1 mars 2023 (RSv 327/2022 rd) och republikens president godkände avtalet och stadfäste dess ikraftträdandelag den 23 mars 2023. Finlands anslutningsinstrument för nordatlantiska fördraget deponerades hos Förenta staternas regering den 4 april 2023 och fördraget trädde i kraft för Finlands del samma dag (FördrS 17 och 18/2023).  

Man beslutade att de övriga avtal som Finland förbundit sig att tillträda inom ett år från det att nordatlantiska fördraget trädde i kraft bereds och lämnas till riksdagen i form av separata regeringspropositioner. Den 24 november 2023 fattade utrikesministeriet beslut om att tillsätta en arbetsgrupp för beredning av Finlands anslutning till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information ( Atomalarbetsgruppen ). Arbetsgruppen bestod av företrädare för utrikesministeriet, försvarsministeriet, Huvudstaben och Skyddspolisen. Arbetsgruppen sammanträdde sex gånger. Under beredningen erbjöd arbetsgruppen republikens presidents kansli, statsrådets kansli, justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Transport- och kommunikationsverket (Traficom) och Patent- och registerstyrelsen möjlighet att bli hörda. I diskussionsmötet deltog statsrådets kansli, inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Transport- och kommunikationsverket (Traficom).  

Arbetsgruppen färdigställde sitt betänkande i form av en regeringsproposition den 15 februari 2024. Utlåtanden om utkastet till proposition inhämtades av bland annat ministerierna och andra myndigheter 15.2–15.3.2024 i tjänsten utlåtande.fi. Utlåtandena och ett sammandrag av dem finns tillgängliga på statsrådets projektsida under projektnumret UM024:00/2023.  

Utifrån statsrådets förslag till avgörande beviljade republikens president den 28 februari 2024 fullmakt att underteckna Atomalavtalet och protokollet om ändring av säkerhetsbilagan till avtalet. Finland undertecknade avtalet och protokollet den 14 mars 2024. 

Den svenska översättningen av avtalet har utarbetats i samarbete med myndigheterna i Sverige. 

Gällande lagstiftning och bedömning av den

2.1  Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet

2.1.1  Lagens allmänna tillämpningsområde

Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004) tillämpas på särskilt känsligt informationsmaterial. Med det avses sådana sekretessbelagda handlingar och material samt sådan ur dem erhållen information samt sådana utifrån dessa handlingar och material och denna information producerade handlingar och material som har säkerhetsklassificerats enligt en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Begreppet säkerhetsklassificerad motsvaras i Natos svenska terminologi av begreppet säkerhetsskyddsklassificerad. Bestämmanderätten över särskilt känsligt informationsmaterial kvarstår även efter utlämnandet hos den stat, den internationella organisation eller det organ som lämnat ut materialet. Lagen kan endast tillämpas om den internationella överenskommelsen har satts i kraft i Finland på det sätt som grundlagen kräver eller om det är fråga om en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet som annars är bindande för Finland. 

Till kategorin särskilt känsligt informationsmaterial som omfattas av lagens tillämpningsområde hör också handlingar som har upprättats av en finsk myndighet eller av en näringsidkare som omfattas av lagens tillämpningsområde, av vilka framgår information som ingår i särskilt känsligt informationsmaterial som har sänts till Finland eller information som kan hämtas ur sådant material. Lagen tillämpas inte på sekretess för eller klassificering av handlingar och delar av dem, om handlingarna endast innehåller nationell information från Finland. 

Lagen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg över säkerhetsutredning av person ( Personnel Security Clearance, PSC ) och över säkerhetsutredning av företag ( Facility Security Clearance, FSC ). För utfärdandet av intyg och prövningen i anslutning till detta ska den myndighet som gjort säkerhetsutredningen av person eller företag trots sekretessbestämmelserna lämna den nationella säkerhetsmyndigheten information om alla sådana omständigheter som vid utredningen framkommit i fråga om den person eller det företag som utredningen gäller (11 § 1 mom. och 12 § 1 mom.).  

Säkerhetsutredningslagen (726/2014) tillämpas vid bedömningen av huruvida ett intyg ska utfärdas samt i fråga om giltighet för och återkallelse av ett intyg (11 § 2 mom. och 12 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet). Om den nationella säkerhetsmyndigheten vägrar att utfärda ett intyg över säkerhetsutredning av person eller företag, ska den meddela skälen för detta i ett skriftligt beslut som ges till den som ansökt om utredningen och den som utredningen gäller (11 § 3 mom. och 12 § 3 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet). Bestämmelser om ändringssökande finns i den lagens 20 a §. 

Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet har hittills ändrats sex gånger sedan den stiftades. Lagen tillhandahåller alltjämt en lämplig lagstiftningsram också för behandling i Finland av den säkerhetsklassificerade information som utbyts inom Nato. Atomalavtalet förutsätter inga ändringar i lagen, men i ljuset av den 20-åriga tillämpningspraxisen för lagen är det nyttigt att framöver bedöma eventuella behov av ändringar. 

2.1.2  Lagens förhållande till lagstiftningen om offentlighet och informationshantering

Enligt 12 § om yttrandefrihet och offentlighet i grundlagen är handlingar och upptagningar som innehas av en myndighet offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag, och var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. Offentlighetsprincipen förstärktes i Finlands statsförfattning i samband med reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna när det till den dåvarande regeringsformen fogades en bestämmelse om rätten att ta del av handlingar och upptagningar som innehas av en myndighet (RP 309/1993 rd, s. 62 och GrUB 25/1994 rd, s. 9). Den offentlighetsprincip som härleds ur 12 § 2 mom. i grundlagen framgår av 1 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen ). Enligt 1 § 1 mom. i offentlighetslagen är myndighetshandlingar offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i offentlighetslagen eller i någon annan lag. Enligt förarbetena till offentlighetslagen stärker bestämmelsen offentlighetsprincipen som den centrala principen för den offentliga förvaltningen i Finland. Syftet med paragrafen är också att betona att offentlighetsprincipen är huvudregeln, från vilken man kan avvika endast genom lag.  

Utifrån Natos egna bestämmelser eller praxis är offentlighetsprincipen i princip inte tillämplig på Natos handlingar, och i fråga om Nato har det inte föreskrivits om en allmän principiell rätt att få information om organisationens handlingar. 

På handlingar som innehas av finska myndigheter tillämpas offentlighetslagen, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt offentlighetslagen är myndighetshandlingar sådana handlingar som har upprättats vid skötseln av uppgifter inom myndighetens verksamhetsområde, som har tillställts myndigheten och som innehas av myndigheten (5 §). Med andra ord är både handlingar som myndigheten själv har upprättat och som gäller Natosamarbetet och andra handlingar som myndigheten innehar och som fåtts inom ramen för Natosamarbetet sådana myndighetshandlingar som avses i offentlighetslagen. På Natos säkerhetsskyddsklassificerade handlingar tillämpas specialbestämmelsen om absolut sekretess enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet, och dessa handlingar är inte föremål för bedömning i enlighet med offentlighetslagens klausuler om skaderekvisit i fråga om sekretess. Natos säkerhetsskyddsklassificerade handlingar ska sålunda hemlighållas, om inte något annat följer av de överenskommelser eller regler som gäller dem. 

Handlingar som upprättats av en myndighet omfattas av rätten att få uppgifter i enlighet med offentlighetslagen när den tidpunkt som föreskrivs i 6 § i offentlighetslagen har nåtts vid behandlingen av ärendet. På motsvarande sätt börjar offentligheten för handlingar som har lämnats in till en myndighet från den tidpunkt då de har kommit in till myndigheten (7 §). Efter nämnda tidpunkter ska uppgifter ur en handling lämnas ut, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna eller andra bestämmelser om begränsning av rätten att ta del av en handling. Myndigheten har prövningsrätt när det gäller att lämna ut uppgifter ur en till sitt innehåll offentlig handling före den tidpunkt handlingen blir offentlig (9 §). 

Enligt Natos säkerhetsstrategi är sådan Natoinformation offentlig Natoinformation som inte har säkerhetsskyddsklassificerats och som offentliggörs av den organisation eller byrå inom Nato som ansvarar för ärendet. Information som är avsedd för internt bruk i Nato och som inte är säkerhetsskyddsklassificerad är försedd med märkningen NATO UNCLASSIFIED (NU). Sådan information får enligt säkerhetsstrategin lämnas ut endast till personer som behöver informationen (need-to-know). När en handling innehas av en finsk myndighet bedöms offentligheten för varje handling från fall till fall med stöd av offentlighetslagen. Det kan antas att information enligt Atomalavtalet i praktiken inte förses med märkningen NATO UNCLASSIFIED (NU) på grund av informationens art. 

Utgångspunkten enligt offentlighetslagen är att sekretessen för en handling grundar sig på de sekretessgrunder som föreskrivs i lag och att uppgifter ur en offentlig handling får lämnas ut utan prövning av huruvida den som begär uppgifterna har behov av att få den begärda informationen. Rätten att få uppgifter kan enligt grundlagen begränsas endast för att trygga sådana i lag angivna intressen som anses nödvändiga. I 24 § i offentlighetslagen finns allmänna bestämmelser om skyldighet att iaktta sekretess avseende handlingar. Den viktigaste sekretessbestämmelsen med tanke på fastställandet av offentligheten för handlingar som anknyter till Natosamarbetet är 24 § 1 mom. 2 punkten. De handlingar som avses i bestämmelsen är sekretessbelagda om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle medföra skada eller olägenhet för Finlands internationella förhållanden eller förutsättningar att delta i det internationella samarbetet. Med stöd av bestämmelsen kan till exempel handlingar som upprättats av ett internationellt samfund eller organ vara sekretessbelagda, om de är sekretessbelagda hos samfundet eller organet (RP 30/1998 rd). Andra sekretessbestämmelser som kan komma i fråga är 24 § 1 mom. 1 och 7–10 punkten i offentlighetslagen. 

I lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns det bestämmelser som avviker från bestämmelserna om nationella handlingars informationssäkerhet. I 3 § 1 mom. finns dock en allmän hänvisningsbestämmelse till offentlighetslagen och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, nedan informationshanteringslagen ). Till de delar finska myndigheters handlingar innehåller sådan information om internationellt samarbete som omfattas av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas på den informationen. I övrigt tillämpas offentlighetslagen och informationshanteringslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Som det konstateras ovan föreskrivs det i offentlighetslagen bland annat om rätten att ta del av myndigheternas offentliga handlingar samt om tystnadsplikt för den som är anställd hos en myndighet och sekretess avseende handlingar.  

I informationshanteringslagen finns bestämmelser om informationshantering i fråga om myndigheternas informationsmaterial och användning av informationssystem. I 4 kap. i informationshanteringslagen finns det bestämmelser om allmänna informationssäkerhetsåtgärder som beaktar internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet i anslutning till identifiering av uppgifter som förutsätter särskild tillförlitlighet(12 §), utredning av arbetstagarens tillförlitlighet (12 §), informationssäkerhet i fråga om informationsmaterial och informationssystem (13 §), informationsöverföring i datanät (14 §), tryggande av säkerheten i fråga om informationsmaterial (15 §), kontroll av användarrättigheter för informationssystem (16 §), insamling av logginformation (17 §) och säkerhetsklassificering av handlingar inom statsförvaltningen (18 §). I 6 kap. i informationshanteringslagen finns bestämmelser om ärendehantering samt informationshantering i samband med tjänsteproduktion, det vill säga registrering i ärenderegistret (25 §), uppgifter som ska registreras i ärenderegister (26 §), hantering av informationsmaterial i samband med tjänsteproduktion (27 §) och beskrivning i syfte att genomföra handlingsoffentligheten (28 §). I fråga om Atomalinformation och Natos övriga säkerhetskyddsklassificerade informationsmaterial ska dessutom det som föreskrivs i Natos säkerhetsbestämmelser om fastställande av registreringssystemet, om centralregisterfunktioner och om registreringskrav för uppföljning av handlingar av säkerhetsskäl beaktas. 

Enligt 8 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska särskilt känsligt informationsmaterial oberoende av vad som föreskrivs i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen eller med stöd av den förses med en sådan anteckning om säkerhetsklass som anges i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet och som anger vilka säkerhetskrav som ska iakttas vid hanteringen av materialet. Anteckningen kan även göras på en till handlingen fogad blankett innehållande uppgifter som specificerar handlingen. Enligt 19 § i informationshanteringslagen får undantag göras från kravet på omvandling till elektroniskt format och elektronisk förvaring om det är nödvändigt till exempel på grund av behandlingskraven för säkerhetsklassificerade handlingar. Behovet att förvara internationellt säkerhetsklassificerat informationsmaterial bestäms i regel med stöd av en internationell förpliktelse. I 25 och 26 § i informationshanteringslagen finns bestämmelser om ärenderegister de uppgifter som ska registreras där. I internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om centralregisterfunktioner och registreringskrav för uppföljning av handlingar av säkerhetsskäl.  

Enligt 3 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska en på offentlighetslagen eller på någon annan lag baserad begäran om att få uppgifter ur särskilt känsligt informationsmaterial handläggas och avgöras av den myndighet till vilken informationsmaterialet har sänts eller som ska behandla ärendet i dess helhet. I 6 § 1 mom. i den lagen föreskrivs om en särskild sekretessgrund, enligt vilken särskilt känsligt informationsmaterial ska sekretessbeläggas, om inte annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Enligt 7 § 2 mom. i den lagen gäller i fråga om tystnadsplikten för den som är anställd hos eller annars verkar hos en myndighet, den som verkar på uppdrag av en myndighet eller är anställd hos den som utför uppdraget samt i fråga om förbud mot utnyttjande i samband därmed vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 8 § 1 mom. i den lagen ska särskilt känsligt informationsmaterial oberoende av vad som föreskrivs i informationshanteringslagen eller med stöd av den förses med en sådan anteckning om säkerhetsklass som anges i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet och som anger vilka säkerhetskrav som ska iakttas vid hanteringen av materialet. 

Bestämmelserna i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska tillämpas så länge det behövs för det allmänna intresse som säkerhetsklassificeringen baserar sig på, också då den överenskommelse eller den författning som tillämpningen av bestämmelserna baserar sig på inte längre är i kraft (15 §). I fråga om när sekretessen upphör gäller vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 31 § 2 mom. i offentlighetslagen är sekretesstiden för en myndighetshandling 25 år, om inte något annat föreskrivs. Enligt 31 § 3 mom. i den lagen kan en handling vara sekretessbelagd även efter dessa 25 år, om den innehåller uppgifter som är säkerhetsklassificerade enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet och om lämnande av uppgifter ur handlingen fortfarande skulle orsaka en sådan följd som avses i 24 § 1 mom. 2, 7 och 8 eller 10 punkten. Enligt 31 § 3 mom. i offentlighetslagen blir sådana handlingar offentliga när säkerhetsklassificeringen har upphävts. 

Dessutom föreskrivs det i 30 § i offentlighetslagen att utöver vad som särskilt bestäms i lag kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till en utländsk myndighet eller ett internationellt organ, om samarbetet mellan den utländska och den finska myndigheten regleras i en för Finland bindande internationell överenskommelse eller föreskrivs i en rättsakt som är bindande för Finland och om uppgifter ur handlingen enligt den lagen kan lämnas ut till den finska myndighet som bedriver samarbetet. Enligt 17 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet har finska myndigheter på motsvarande sätt rätt att till en annan avtalspart lämna ut handlingar och information som är nödvändiga för fullgörandet av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet, trots vad som i finsk lagstiftning föreskrivs om sekretessbeläggning av handlingar och uppgifter. 

2.1.3  Tillämpning av lagen på näringsidkare

Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas utöver på myndigheter också på en näringsidkare och dennas anställda i sådana fall då näringsidkaren är part i ett säkerhetsklassificerat avtal eller deltar i ett upphandlingsförfarande innan ett sådant avtal sluts eller är underleverantör för en sådan näringsidkare (1 § 2 mom.). 

Med ett säkerhetsklassificerat avtal avses ett avtal som en myndighet i en annan stat eller ett företag som har hemvist i den andra staten eller en internationell organisation eller ett internationellt organ, på det sätt som avses i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet, har för avsikt att ingå eller har ingått med en näringsidkare som har hemvist i Finland, om deltagande i ett anbudsförfarande eller fullgörande av ett avtal kan förutsätta tillgång till särskilt känsligt informationsmaterial (2 § 1 mom. 3 punkten). 

En näringsidkare och den som är anställd av eller handlar på uppdrag av en näringsidkare har tystnadsplikt i fråga om särskilt känsligt informationsmaterial, skyldighet att använda sådant material endast för angivet ändamål samt skyldighet att se till att endast personer som behöver informationen för skötsel av sina uppgifter har tillgång till materialet (6 §). För att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet har en näringsidkare också skyldighet att lämna den behöriga säkerhetsmyndigheten information samt att tillåta att representanter för myndigheter, internationella organ och fördragsslutande stater bekantar sig med näringsidkarens säkerhetsarrangemang och verksamhetsutrymmen (16 § 2 mom. och 18 § 2 mom.). 

2.1.4  Verkställande myndigheter

I 4 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet finns bestämmelser om de myndigheter som ser till att de internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet uppfylls. Utrikesministeriet är Finlands nationella säkerhetsmyndighet (National Security Authority, NSA) vid uppfyllandet av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Försvarsministeriet, Huvudstaben, Skyddspolisen och Transport- och kommunikationsverket är de utsedda säkerhetsmyndigheter (Designated Security Authority, DSA) som avses i internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

2.1.5  Sekretessbeläggning och reglering av informationsanvändningen

Särskilt känsligt informationsmaterial ska sekretessbeläggas, om inte något annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet (6 § 1 mom.). Sekretessplikten gäller också en näringsidkare som är part i ett säkerhetsklassificerat avtal. I Finlands överenskommelser om utbyte av sekretessbelagd information mellan olika staters myndigheter och skydd av informationen ingår i regel en bestämmelse som begränsar användningen av den utlämnade informationen. Enligt bestämmelsen får särskilt känsligt informationsmaterial användas och överlåtas endast för angivet ändamål, om inte den som har klassificerat materialet samtycker till något annat. Användningen av särskilt känsligt informationsmaterial är alltså strikt ändamålsbegränsad. 

2.1.6  Säkerhetsklassificering och skyddsåtgärder

I lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om skyldigheten att förse särskilt känsligt informationsmaterial med en anteckning om säkerhetsklass. Särskilt känsligt informationsmaterial ska förses med en sådan anteckning om säkerhetsklass som anger vilka säkerhetskrav som ska iakttas vid hanteringen av materialet (8 §). Ju högre materialets säkerhetsklass är, desto strängare informationssäkerhetsåtgärder krävs det. Lagen innehåller en allmän förpliktelse att tillämpa de bestämmelser om hantering av informationsmaterialet som materialets säkerhetsklass förutsätter samt ett bemyndigande att föreskriva om mot olika säkerhetsklasser svarande säkerhetsåtgärder vid hantering av särskilt känsligt informationsmaterial genom förordning av statsrådet (9 §). I 4 § i statsrådets förordning om säkerhetsklassificering av handlingar inom statsförvaltningen (1101/2019, nedan säkerhetsklassificeringsförordningen), finns det bestämmelser om säkerhetsklassificeringens motsvarighet vid tillgodoseende av internationella förpliktelser som gäller informationssäkerheten. Bestämmelsen tillämpas om inte något annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet.  

Enligt 10 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska särskilt känsligt informationsmaterial förvaras i utrymmen där det är möjligt att skydda handlingarna och materialen samt informationen i dem i enlighet med en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Bestämmelser om kraven på säkerheten i sådana lokaler och utrymmen finns i 9 och 10 § i säkerhetsklassificeringsförordningen. 

Det allmänna kravet i internationella överenskommelser om att endast personer som behöver särskilt känsligt informationsmaterial för skötseln av sina uppgifter ska ges tillgång till materialet har skrivits in i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Dessa personer ska namnges på förhand om den internationella förpliktelse som gäller informationssäkerhet förutsätter detta (6 § 3 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet). Detsamma gäller näringsidkare som avses 1 § 2 mom. i den lagen. 

2.1.7  Säkerhet i informationssystem

Transport- och kommunikationsverket är enligt 4 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet sakkunnig vid den nationella säkerhetsmyndigheten i frågor som gäller informationssäkerheten i informationssystem och datakommunikation och svarar bland annat för de bedömningar och uppgifter som gäller godkännande av informationssystem (ackreditering) som internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet förutsätter. Bestämmelser om förfarandet vid bedömning av informationssäkerheten i myndigheternas informationssystem och om Transport- och kommunikationsverkets uppgift att bedöma informationssäkerheten finns i lagen om bedömning av informationssäkerheten i myndigheternas informationssystem och datakommunikation (1406/2011, nedan bedömningslagen ). Vid bedömningen av informationssystemen kan myndigheterna också anlita sådana av Transport- och kommunikationsverket godkända bedömningsorgan som avses i lagen om bedömningsorgan för informationssäkerhet (1405/2011). Hittills har bedömningsorganen inte godkänts att utföra bedömningar av informationssystem där EU:s eller Natos säkerhetsskyddsklassificerade information behandlas. Bestämmelser om bedömning av företags informationssystem som en del av säkerhetsutredningen av företag finns i säkerhetsutredningslagen.  

2.2  Säkerhetsutredningslagen

2.2.1  Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med säkerhetsutredningslagen är att främja möjligheterna att förebygga verksamhet som kan medföra skada för statens säkerhet, försvaret, Finlands internationella förbindelser, den allmänna säkerheten eller något annat med dessa jämförbart allmänt intresse eller enskilda ekonomiska intressen av synnerligen stor betydelse eller säkerhetsarrangemang för skyddet av dessa intressen (1 §). 

I lagen finns bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid genomförande av säkerhetsutredningar av person och av företag. Lagen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för säkerhetsutredningar och om vilka uppgifter som ska användas för en säkerhetsutredning. Den innehåller också bestämmelser om samtycke av och rätt till information för den som utredningen gäller, uppgiftsskyldigheten för den som ansöker om säkerhetsutredning och den som utredningen gäller, giltigheten av säkerhetsutredningar och intyg över säkerhetsutredningar, återkallelse av intyg, samkörning av personregister för att kontrollera att den som utredningen gäller är oförvitlig och tillförlitlig samt om de åtgärder som ska genomföras med anledning av samkörningen (2 §). En säkerhetsutredning kan göras endast om den som utredningen gäller på förhand har gett sitt skriftliga samtycke till detta (5 §). 

2.2.2  Personalsäkerhet

Med säkerhetsutredning av person avses enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i säkerhetsutredningslagen en sådan utredning av en fysisk persons bakgrund som görs i enlighet med den lagen för att säkerställa att han eller hon är oförvitlig eller tillförlitlig. Enligt 23 § i den lagen görs en säkerhetsutredning av person genom att registeruppgifter om den personen kontrolleras på det sätt som föreskrivs i kapitlet samt vid behov genom att personen intervjuas om sin situation i allmänhet, vistelse utomlands och sina relationer till medborgare i andra länder samt om andra omständigheter som är av särskild betydelse för bedömningen av personens tillförlitlighet med tanke på de arbetsuppgifter som utredningen görs för.  

Enligt 14 § kan en säkerhetsutredning av person göras som en begränsad, en normal eller en omfattande säkerhetsutredning. Säkerhetsutredningar görs i de fall som anges i lagen, till exempel om ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland förutsätter att en säkerhetsutredning ska göras eller att ett intyg över en utredning visas upp. 

Var och en har rätt att få veta om det har gjorts en säkerhetsutredning om honom heller henne för något bestämt uppdrag. Den som utredningen gäller har rätt att av den behöriga myndigheten på begäran få de uppgifter som finns i utredningen. Denna rätt gäller emellertid inte om informationen har sitt ursprung i personregister som en registrerad enligt lag inte har rätt till insyn i (6 §). 

I lagen finns också en uttömmande förteckning över de register som får användas vid säkerhetsutredningsförfarandet. Vid säkerhetsutredningar får också användas uppgifter i vissa register som förs av en myndighet i en annan stat (25 §).  

Enligt 43 § 2 mom. i säkerhetsutredningslagen utfärdar den nationella säkerhetsmyndigheten i enlighet med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet sådana intyg över säkerhetsutredning av person som behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. En säkerhetsutredning av person görs av skyddspolisen, eller av Huvudstaben, om den som utredningen gäller arbetar eller kommer att arbeta inom försvarsmakten eller sköter ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller om säkerhetsutredningen hänför sig till verksamhet eller upphandling inom försvarsmakten.  

2.2.3  Företagssäkerhet

Med säkerhetsutredning av företag avses enligt 3 § 1 mom. 2 punkten i säkerhetsutredningslagen en utredning som görs i enlighet med säkerhetsutredningslagen för att bedöma ett företags och dess ansvarspersoners tillförlitlighet samt företagets informationssäkerhetsnivå och förmåga att sköta åtaganden. En utredning av företag får göras, om en säkerhetsutredning förutsätts i en internationell organisations eller ett internationellt organs stadgar eller i en annan stats lag och om utredningen behövs för att den som utredningen gäller ska kunna bli utsedd att delta i ett projekt som ordnas eller annars organiseras av en internationell organisation eller ett internationellt organ eller bli utsedd att delta i ett upphandlingsförfarande som ordnas i en annan stat eller kunna inleda företagsverksamhet i en annan stat (36 § 2 mom.). I de fall som avses i 36 § 2 mom. kan en säkerhetsutredning av företag göras på begäran av företaget i fråga. 

Denna utredning görs enligt 9 § i säkerhetsutredningslagen av skyddspolisen. Det är dock Huvudstaben som gör säkerhetsutredningen av ett företag när det är fråga om ett företag som sköter eller kommer att sköta ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller om ett företag som hänför sig till upphandling inom försvarsmakten. Transport- och kommunikationsverket har hand om bedömningen av informationssäkerheten i företagets informationssystem och datakommunikation. 

Vid en säkerhetsutredning av företag ska det med hjälp av uppgifterna i ansökan och de informationskällor som avses i 37 § samt genom inspektion av företagets lokaler och dess informationssystem utredas hur företaget kan se till att information skyddas, obehörigt tillträde till lokalerna förhindras och personalen får utbildning (38 § 1 mom.). Enligt 38 § får en säkerhetsutredning av företag också genomföras partiellt, om det behövs för att uppfylla en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet eller om det annars är befogat.  

Enligt 40 § i säkerhetsutredningslagen kan den behöriga myndigheten när den gör en säkerhetsutredning av företag och upprättar ett intyg över utredningen förutsätta att näringsidkaren förbinder sig att sörja för att informationssäkerhetsnivån bevaras och anmäla förändringar som inverkar på informationssäkerhetsnivån, samt att för övervakning av att informationssäkerhetsnivån bevaras ge myndigheten tillstånd att komma in i företagets lokaler och lämna uppgifter som behövs för kontrollen. 

Enligt 46 § 2 mom. utfärdar den nationella säkerhetsmyndigheten i enlighet med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet sådana intyg över säkerhetsutredning av företag som behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. 

2.3  Lagstiftning om behandlingen av personuppgifter

Vid behandlingen av regeringens proposition om godkännande av det administrativa arrangemanget för skydd av säkerhetsklassificerad information som utbyts mellan Finland och Nordatlantiska fördragsorganisationen samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i arrangemanget och i överenskommelsen med Nordatlantiska fördragsorganisationen om informationssäkerhet (RP 139/2012 rd) fäste riksdagens försvarsutskott vid sidan av offentligheten och sekretessfrågorna uppmärksamhet vid kraven på skydd av personuppgifter i propositionen. Utskottet konstaterade utifrån den utredning som utskottet då fick att de bestämmelser som ingår i det administrativa arrangemanget mellan Finland och Nato skapade tillräckliga förutsättningar för att kraven på skydd av personuppgifter ska kunna beaktas vid sidan av offentlighets- och sekretessfrågor. Utskottet underströk att artiklarna i det administrativa arrangemanget bör tolkas och tillämpas med invägande av grundlagens 12 § om offentlighet och 10 § om skydd för personuppgifter när säkerhetsklassificerad information innehåller personuppgifter (FsUB 5/2012 rd). 

Enligt 17 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet har finska myndigheter rätt att till en annan fördragsslutande part lämna ut handlingar och information som är nödvändiga för uppfyllandet av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet, trots vad som i finsk lagstiftning föreskrivs om sekretessbeläggning av handlingar och uppgifter. Detta gäller inte uppgifter som är sekretessbelagda på grund av skyddet för privatlivet. I 26 § i säkerhetsutredningslagen föreskrivs det om möjligheten att med stöd av ett internationellt avtal inhämta uppgifter ur register som förs av en utländsk myndighet, i 57 § i den lagen föreskrivs det om myndigheternas rätt att få information och i 59 § i den lagen om sekretess. 

I samband med behandlingen av personuppgifter har det betydelse att största delen av Natos medlemmar också är parter i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (dataskyddskonventionen, FördrS 35 och 36/1992). Konventionen har ändrats genom protokoll nr 223, som dock ännu inte är i kraft. 

Behandling av personuppgifter som hänför sig till den nationella säkerheten faller med stöd av uttryckliga bestämmelser i akterna i fråga utanför tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan EU:s allmänna dataskyddsförordning samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, nedan dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning . De nämnda författningarna tillämpas inte heller på behandling av personuppgifter som sker i anslutning till sådan verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för EU:s lagstiftning. Sådana myndigheter som hanterar säkerhetsklassificerad information som avses i en överenskommelse kan vara till exempel ministerier. På dessa myndigheters behandling av personuppgifter tillämpas i enlighet med 2 § 1 mom. i dataskyddslagen (1050/2018) EU:s allmänna dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagen. Om myndigheter som är verksamma inom tillämpningsområdet för EU:s allmänna dataskyddsförordning lämnar ut personuppgifter till Nato eller parter i Atomalavtalet som inte är medlemsstater i EU, tillämpas kapitel V i dataskyddsförordningen på överföringar av personuppgifter.  

I Finland har dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning genomförts genom lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018, nedan dataskyddslagen avseende brottmål ). Trots begränsningen av tillämpningsområdet för dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning har tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål utvidgats till att gälla behandling av personuppgifter i samband med den nationella säkerheten och försvaret. Sålunda tillämpas i princip dataskyddslagen avseende brottmål på behandlingen av personuppgifter i Natos handlingar när behandlingen omfattas av tillämpningsområdet för 1 § 2 mom. Enligt 1 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål ska den lagen, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., tillämpas på  

1) sådan behandling av personuppgifter som utförs av Försvarsmakten och för Försvarsmaktens räkning, när uppgifterna behandlas för skötsel av uppgifter som anges i 2 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 2 punkten underpunkt a eller i 2 § 3 eller 4 punkten i lagen om försvarsmakten (551/2007), och på sådan behandling av personuppgifter som utförs av Försvarsmaktens huvudstab för skötsel av uppgifter som avses i 9 § 3 mom. i säkerhetsutredningslagen,  

2) sådan behandling av personuppgifter som utförs av polisen, när uppgifterna behandlas inom ramen för en i 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen (872/2011) avsedd uppgift som hänför sig till skyddet av den nationella säkerheten, och vid uppdrag som avses i 9 § 1 mom. i säkerhetsutredningslagen, 

3) sådan behandling av personuppgifter som utförs av Gränsbevakningsväsendet, när uppgifterna behandlas inom ramen för en i 3 § 2 och 3 mom. i gränsbevakningslagen (578/2005) avsedd uppgift som hänför sig till skyddet av den nationella säkerheten. 

I 7 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs det om den behöriga myndighetens överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer. I 2 § 1 mom. i lagen om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten (332/2019) har Försvarsmaktens informationsutbyte uteslutits från tillämpningsområdet för 7 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål. Bestämmelser om Försvarsmaktens utlämnande av personuppgifter till utlandet och internationella organisationer finns i 4 kap. i lagen om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten. 

På behandlingen av personuppgifter i Natos handlingar kan dessutom tillämpas bestämmelser som kompletterar dataskyddslagen avseende brottmål, såsom lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019) och lagen om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten.  

Överföringen av internationellt särskilt känsligt informationsmaterial i kommunikationsnät kan vara förknippad med vissa särskilda frågor, till exempel i fråga om dataskyddet. Bestämmelser om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation finns utöver i EU:s allmänna dataskyddsförordning också i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), det så kallade ePrivacy-direktivet. Direktivet har till stor del genomförts genom lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). Bestämmelserna tillämpas bland annat på förmedlingsuppgifter. I fråga om förmedlingsuppgifter ska också i övrigt beaktas den hemlighet för förtroliga meddelanden som föreskrivs i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation och tryggas i 10 § i grundlagen. För att avvika från detta krävs det att bestämmelser utfärdas genom lag.  

2.4  Kärnenergilagen

Enligt 4 § i kärnenergilagen (990/1987) är det förbjudet att till Finland införa kärnladdningar samt att här framställa, inneha och spränga sådana. Atomalavtalet gäller inte införsel, framställning, innehav eller sprängning av kärnladdningar, och information som utbyts inom ramen för avtalet ska inte betraktas som information som omfattas av kärnmaterialtillsynen. 

2.5  Riksdagens rätt att få information

Riksdagens rätt att få information och delta i Natoärenden tryggas med stöd av grundlagen och annan lagstiftning. Konstitutionen grundar sig på den i grundlagen föreskrivna principen för demokrati (2 § 1 mom.), enligt vilken riksdagen är det högsta statliga organet också i internationella frågor. Riksdagens ställning som det högsta statliga organet får i detta hänseende konkret innehåll genom det förfarande som tillämpas när skillnaden i synsätt mellan presidenten och statsrådet avgörs (58 § 2 mom.). Riksdagens påverkningsmöjligheter ska också tryggas på ett förutseende sätt.  

Statsrådet har det övergripande ansvaret för att riksdagen får information och för att trygga att riksdagen har möjlighet att delta. Enligt principen för parlamentariskt styrelseskick och bestämmelserna i 58 och 93 § i grundlagen har statsrådet också det övergripande ansvaret för beredningen av ärenden.  

Riksdagen har enligt 47 § i grundlagen rätt att av statsrådet få de upplysningar som behövs för behandlingen av ett ärende. Bestämmelsen omfattar både statsrådets skyldighet att på eget initiativ tillställa riksdagen behövlig information och skyldigheten att lägga fram sådan information som riksdagen ber om (RP 1/1998 rd, s. 98). Den minister som saken gäller ska se till att utskott eller andra riksdagsorgan utan dröjsmål får handlingar och andra upplysningar som de behöver och som finns hos myndigheterna. Utrikesutskottet ska med stöd av 97 § i grundlagen få utredningar av statsrådet om frågor som gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. Utifrån de utredningar som utrikesutskottet har fått kan det vid behov på eget initiativ ge ett yttrande till statsrådet. Enligt grundlagsutskottet ligger även skyldigheten att redogöra för presidentens utrikespolitiska agerande på statsrådet, som ska ha riksdagens förtroende (GrUB 9/2010 rd). Riksdagen har understrukit att statsrådet självmant ska hålla utrikesutskottet rättidigt och regelbundet underrättat om internationella frågor. Riksdagens roll som skiljedomare i eventuella konflikter kräver information över hela linjen redan när frågor bereds och diskuteras (GrUB 9/2010 rd och UtUU 5/2010 rd).  

Enligt grundlagsutskottets tolkning påverkas rätten att få information inte av att de upplysningar ett utskott behöver är sådana till sin juridiska karaktär att de borde hållas hemliga (GrUB 30/2020 rd, s. 3). Även riksdagens utrikesutskott har betonat att riksdagens rätt att få information också gäller sekretessbelagda handlingar (UtUU 4/2020 rd, s. 2). Riksdagens revisionsutskott har konstaterat att de kriterier som ett ministerium skulle kunna tillämpa för att inte behöva lämna riksdagen vissa upplysningar är sannolikt mycket få till antalet och gäller främst fall där upplysningarna är uppenbart oväsentliga och otillförlitliga, spekulativa eller föråldrade. I vissa situationer kan handlingar som berör internationellt samarbete innehålla sådan information vars avslöjande kan medföra betydande och omfattande skada på viktiga allmänna intressen, såsom Finlands relationer med främmande makt. Sådant material ska hanteras på behörigt sätt, vilket man bör fästa särskild vikt vid eftersom det är fråga om Finlands tillförlitlighet som internationell samarbetspartner. Också i fråga om sådan information är det primära tillvägagångssättet med avseende på grundlagen att utskottsmedlemmarna förväntas iaktta sekretess och inte att riksdagen över huvud taget inte får denna information. Grundlagen känner inte till den möjligheten att exempelvis säkerhetsklassificerad information inte lämnas till riksdagen (ReUB 2/2013 rd, s. 3).  

Bestämmelser om utskottsmedlemmarnas tystnadsplikt finns i 50 § 2 och 3 mom. i grundlagen och i 43 a–43 c § i riksdagens arbetsordning (GrUU 30/2020 rd, s. 3). Enligt 43 c § 1 mom. i arbetsordningen får en medlem, ersättare eller tjänsteman i ett utskott inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling eller en omständighet om vilken utskottet har fattat sekretessbeslut enligt 50 § 3 mom. i grundlagen. Sekretess innebär alltså också att en medlem i det utskott som behandlar ett ärende som omfattas av sekretess inte fritt kan diskutera ärendet exempelvis vid ett gruppmöte (GrUU 30/2020 rd, s. 18). Grundlagsutskottet har understrukit att omfånget för sekretessen bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt i fråga om omfattning och varaktighet (GrUU 16/2020 rd, s. 5–6). En utskottsmedlem eller en tjänsteman får inte heller använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Bestämmelser om straff för sekretessbrott och sekretessförseelse finns i 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen. 

Bestämmelserna om behandling av Natos säkerhetsskyddsklassificerade information ska också beaktas vid behandlingen av informationen i riksdagen. Detta innebär till exempel verksamhetsmodeller i enlighet med Natos säkerhetsbestämmelser (inklusive lokal-, person- och informationshanteringslösningar samt tekniska lösningar i anslutning till dem) och utfärdande av intyg om säkerhetsutredning av person i tillämpliga delar. Justitiekanslern i statsrådet har i sin promemoria OKV/3212/24/2021 tagit ställning till riksdagens rätt att få information om särskilt känsligt informationsmaterial i ett ärende som gäller anskaffning av stridsflygplan. I promemorian konstateras det att i internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet är en strikt ändamålsbegränsning, enligt vilken uppgifterna är tillgängliga endast för ett visst uttryckligt ändamål, ofta viktig för de utlämnade uppgifterna. Användning av uppgifterna för något annat ändamål förutsätter samtycke av den aktör som har lämnat ut uppgifterna. I avtalen har det dessutom överenskommits om särskilda förfaranden och skyddsåtgärder för skydd av särskilt känsligt material. I det nuvarande internationella samarbetet fästs stor vikt vid iakttagandet av förpliktelser som gäller informationssäkerhet och tillbörlig respekt för förpliktelserna är en central del av statens möjligheter att bedriva internationellt samarbete och få information av andra stater.  

Av riksdagens ställning som högsta statsorgan samt som statsorgan som utövar lagstiftningsmakt och statsfinansiell makt följer att riksdagen måste få tillförlitlig och omfattande information till grund för sitt beslutsfattande. Detta är en nödvändig förutsättning för de grunder för en demokratisk regeringsform som anges i grundlagen. Informationsutbyte mellan riksdagen och regeringen är oundgängliga element för att det parlamentariska systemet ska fungera. Riksdagens omfattande rätt att få information tryggar också den parlamentariska kontrollen av statsrådet (GrUU 30/2020 rd, s. 2–3). Riksdagens utrikesutskott framhävde vid behandlingen av Natos avtal om informationssäkerhet riksdagens rätt att få information i Natofrågor och att den säkerställs på alla nivåer av säkerhetsklassificeringen (UtUB 1/2023 rd – RP 4/2023 rd). 

Den internationella utvecklingen samt lagstiftningen i utlandet och i EU

I de internationella överenskommelser och arrangemang som gäller behandling av säkerhetsklassificerad information har man i stor utsträckning etablerat förfaranden och regler för behandlingen av internationell klassificerad information. Finland har i nuläget överenskommelser om informationssäkerhet med 22 stater och med de nordiska länderna, medlemsstaterna i Europeiska unionen, Europeiska rymdorganisationen, Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (OCCAR) i Europa och parterna i nordatlantiska fördraget. Finland deltar även i den inofficiella multinationella arbetsgrupp för industrisäkerhet som Natos medlemsländer inrättat 1985 (Multinational industrial security working group, MISWG ), som utarbetar gemensamma förfaranden och regler för behandling av säkerhetsskyddsklassificerad information vid utbyte av sådan information.  

Inom Europeiska unionen hör transparens och rätten till information till de viktigaste principerna, medan Nato enligt sina egna bestämmelser och praxis i regel inte tillämpar offentlighetsprincipen på sina handlingar. Europeiska unionen har tagit i bruk sådana förfaranden och regler för behandling av säkerhetsklassificerad information som till stor del påminner om Natos system. När det gäller rådet ingår de i rådets beslut om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (2013/488/EU). I ett tillägg till beslutet finns en jämförelsetabell över säkerhetsskyddsklassificeringsnivåer i medlemsstaterna. En revidering av rådets säkerhetsbestämmelser pågår för närvarande (U 79/2023 rd). Avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (FördrS 76 och 77/2015) ingicks 2015. Kommissionen lämnade den 22 mars 2022 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om informationssäkerhet i unionens institutioner, organ och byråer (COM(2022) 119 final), som nu är under behandling i rådet och Europaparlamentet. Europeiska unionen ingick 2003 ett avtal med Nato om informationssäkerhet (2003/211/GUSP, EUT L 80, 27.3.2003, s. 36). Tillämpningsområdet för Atomalavtalet är mycket begränsat och dess kopplingar till EU-rätten är av mindre betydelse än vid bedömningen av Natos informationssäkerhetsavtal i förhållande till EU-rätten. 

Medlemsstaterna i Europeiska unionen är parter i det ovannämnda avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse. Alla Natos nuvarande medlemsstater är parter i Natos avtal om informationssäkerhet och alla Natos nuvarande medlemsstater med undantag för Nordmakedonien är också parter i Atomalavtalet. De nordiska länderna har dessutom ingått ett generellt säkerhetsskyddsavtal om ömsesidigt skydd och utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (FördrS 10–12/2013). De länder som utgör Finlands referensgrupp har således sinsemellan överensstämmande internationella förpliktelser.  

Avtalets målsättning

Syftet med Atomalavtalet är att erbjuda en ram inom vilken Amerikas förenta stater och Natos medlemsstater samt Natos militära och civila organ sinsemellan utbyter sådan nukleär information som det har ansetts att främjandet av Natos gemensamma säkerhet och försvar och beredskapen inför hotet om eventuell användning av kärnvapen kräver. 

De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att riksdagen godkänner avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information. Propositionen innehåller också ett förslag till en så kallad blankettlag, genom vilken de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. 

Propositionens konsekvenser

Finland har förbundit sig till nordatlantiska fördraget och Natoalliansen både politiskt och militärt. Finland deltar i all verksamhet inom Nato, i beredningen av politiken och i beslutsfattandet, inklusive i planeringsgruppen för kärnvapenfrågor. Enligt regeringsprogrammet (2023:58) stärker Finland sin kompetens i frågor som gäller kärnvapen. Anslutningen till Atomalavtalet är en central del av detta och gör det möjligt för Finland att fullt ut delta i samarbetet med Nato och allierade. 

Atomalavtalet får begränsade konsekvenser för de olika förvaltningsområdena, eftersom största delen av de ändringar i informationssystemen som beror på Natomedlemskapet, ibruktagandet av nya informationssystem och lokallösningarna samt ändringarna till följd av auditeringar och utbildning som dessa medför genomförs i samband med genomförandet av Natos avtal om informationssäkerhet och Natos säkerhetsbestämmelser. Dessa konsekvenser har utretts i regeringens propositioner RP 315/2023 rd och RP 4/2023 rd.  

Utbytet av Atomalinformation är starkt förenat med ändamålsbegränsning och ett framhävt krav på att endast personer som behöver informationen ska få den. Även mängden information bedöms vara mycket begränsad. Sålunda är det sannolikt att Atomalavtalet medför endast obetydliga merkostnader och andra konsekvenser för Finland och att det närmast får konsekvenser för utrikesministeriet, försvarsministeriet och Försvarsmakten. 

I och med Atomalavtalet kan Finland få nukleär information så att Finland ska vara bättre än för närvarande förberett på konsekvenser av den användning av kärnvapen som eventuellt riktar sig mot vårt land och på skydd mot samt begränsning av dem. På motsvarande sätt förbinder sig Finland att lämna ut informationen till Nato, dess organisation och medlemsstater i den omfattning som anses behövlig. Enligt Atomalavtalet ska dock villkoren för sådan överföring av information fastställas i senare avtal. Utlämnandet av information kan anses främja stärkandet av Natos och dess medlemsstaters kärnvapenförsvar och därmed också vara starkt motiverat med tanke på Finlands intressen. 

Avtalets konsekvenser för försvarsministeriets och Försvarsmaktens befintliga resurser bedöms vara små. De gäller främst planering, genomförande, övervakning och kontinuerlig utvärdering av Atomalsäkerhetsförfarandena som en del av de befintliga förfarandena för skydd av internationell säkerhetsklassificerad information och den organisation som genomför förfarandena. Behandlingen av Atomalinformation förutsätter bland annat ett förfarande för övervakning av tillträde, särskild och återkommande handledning samt ett register över dessa. Informationsöverföringskanalerna föranleder också särskilda säkerhetskrav och utbildning. Det ovannämnda ökar i någon mån det administrativa arbetet inom försvarsförvaltningen. Motsvarande konsekvenser uppstår också på utrikesministeriet, på Finlands ständiga representation vid Nato och i samband med registreringsarrangemangen. De ändringar som ska göras i registret över säkerhetsutredningar har inletts redan i samband med förberedelserna av de ändringar som föranleds av Natos avtal om informationssäkerhet.  

Remissvar

Regeringens proposition var på remiss 15.2–15.3.2024. Orsaken till avvikelse från den riktgivande remisstiden enligt anvisningen för hörande vid författningsberedning är att Finland har förbundit sig att tillträda Atomalavtalet inom ett år från anslutningen till nordatlantiska fördraget. Utlåtande begärdes av 20 remissinstanser. Sammanlagt fem utlåtanden lämnades in. Utlåtanden lämnades in av statsrådets kansli, arbets- och näringsministeriet, Transport- och kommunikationsverket (Traficom), Ålands landskapsregering och Puolustus- ja Ilmailuteollisuus PIA ry. Dessutom meddelade justitieministeriet, inrikesministeriet, försvarsministeriet, finansministeriet, kommunikationsministeriet, Polisstyrelsen, Skyddspolisen och Strålsäkerhetscentralen att de inte har något att yttra i ärendet. Utlåtandena och ett sammandrag av dem finns på statsrådets projektsida under projektnumret UM024:00/2023.  

Allmänt 

I utlåtandena anses det att Atomalavtalet stöder regeringsprogrammets mål att Finland ska delta fullt ut i all verksamhet inom Nato, och det understöds att avtalet godkänns. Flera av remissinstanserna meddelade att de inte har något att anmärka på i propositionsutkastet.  

Atomalavtalets förhållande till Natos informationssäkerhetsavtal 

I statsrådets kanslis utlåtande anses det att det skulle vara bra om förhållandet mellan Atomalavtalet och Natos informationssäkerhetsavtal samt skillnaderna mellan dem beskrevs mer ingående i propositionsutkastet. Dessutom framhävs i utlåtandet Atomalavtalets bestämmelse om utlämnande av information.  

Atomalavtalets förhållande till Natos informationssäkerhetsavtal beskrivs i slutet av avsnitt 8. Förhållandet mellan avtalen samt specialmotiveringen till artikel II i Atomalavtalet har kompletterats med anledning av utlåtandet.  

Lagstiftningen och bedömningen av den 

I statsrådets kanslis utlåtande anses det att särskilt 6 kap. i informationshanteringslagen bör behandlas i propositionen. Till avsnitt 2.1.2 i propositionen har det fogats hänvisningar till 6 kap., som gäller ärendehantering samt informationshantering i samband med tjänsteproduktion, och till de skyldigheter i fråga om registrering som följer av avtalet. 

I statsrådets kanslis utlåtande behandlas avtalets förhållande till EU-rätten. Till avsnitt 3 i propositionen har det fogats ett omnämnande av betydelsen av Atomalavtalets begränsade tillämpningsområde. Till avsnitt 2.1.2 har det också fogats ett omnämnande av att märkningen NATO UNCLASSIFIED sannolikt inte kommer att användas i samband med Atomalinformation.  

I statsrådets kanslis utlåtande fästs uppmärksamhet vid behovet av att tillräckligt exakt beskriva avgränsningarna av tillämpningsområdet för EU:s allmänna dataskyddsförordning och dataskyddsdirektiv för brottsbekämpning. Beskrivningen i propositionen har kompletterats till denna del. 

Arbets- och näringsministeriet anser att avtalet inte gäller tillämpningsområdet för kärnenergiområdet och att information som utbyts inom ramen för avtalet inte ska betraktas som information som omfattas av kärnmaterialtillsynen. Avsnitt 2.4 i propositionen har förtydligats till denna del. 

Puolustus- ja Ilmailuteollisuus PIA ry konstaterar att de understöder att lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ses över med hänsyn till att företag deltar i samarbetet mellan Nato och Natoländernas industri.  

Propositionens konsekvenser 

I Transport- och kommunikationsverkets utlåtande konstateras det att behandlingen av Atomalinformation omfattas av kravet enligt Natos säkerhetsbestämmelser på ackreditering av alla elektroniska system där Natos säkerhetsskyddsklassificerade information behandlas. Om Atomalinformation behandlas och överförs elektroniskt i Finland, ska systemet i enlighet med Natos säkerhetsbestämmelser ha fått ett godkännandeutlåtande från Transport- och kommunikationsverket och ett godkännande av krypteringslösningen. 

Puolustus- ja Ilmailuteollisuus PIA ry konstaterar att Atomalavtalet också gör det möjligt för finländska företag och forskarsamfundet att delta i Natos eventuella projekt och program inom detta område samt i industriellt samarbete mellan medlemsstaterna, i den mån sådant finns. Puolustus- ja Ilmailuteollisuus PIA ry fäster uppmärksamhet vid behovet av att öka myndigheternas resurser för säkerhetsutredning av personer och företag. 

Åland 

Ålands landskapsregering konstaterar i sitt utlåtande att Finlands Natomedlemskap inte förändrar fördelningen av lagstiftningsbehörighet mellan riket och landskapet. I utlåtandet upprepas de synpunkter på fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan landskapet och riket som finns i remissvaren om regeringens proposition RP 4/2023 rd. I sammanfattningen av utlåtandet konstateras det att i det fall att sådan information och sådana handlingar som avses i avtalet inkommer till åländska myndigheter blir offentlighetslagen för Åland tillämplig enligt landskapsregeringen. Enligt 22 § i offentlighetslagen för Åland är till en åländsk myndighet inkomna rikshandlingar eller uppgifterna i en sådan handling sekretessbelagda om handlingarna eller uppgifterna är sekretessbelagda i rikslagstiftningen. Ålands offentlighetslagstiftning innehåller inte olika nivåer för sekretessbelagd information. Landskapsregeringen anser att även om den information och de handlingar som omfattas av Atomalavtalet i praktiken i allmänhet inte sänds till Åland, eftersom informationen huvudsakligen gäller säkerhets- och försvarspolitik, ändrar denna omständighet inte bestämmelserna i 59 § i självstyrelselagen. Internationella avtal som innehåller bestämmelser som hör till landskapets behörighet kräver lagtingets godkännande för att kunna tillämpas i landskapet Åland. Landskapsregeringen hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande GrUU 80/2022 rd, enligt vilket bifall av lagtinget för godkännande av internationella avtal också är möjligt att begära i en senare fas. 

Bestämmelserna i avtalet och deras förhållande till lagstiftningen i Finland

Avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information 

Ingressen. I avtalets ingress konstateras det att parterna i nordatlantiska fördraget är medvetna om att deras gemensamma säkerhet och försvar förutsätter att de är beredda att bemöta eventuell kärnvapenkrigföring och om att det ligger i deras gemensamma intresse att ställa relevant information till Natos och dess medlemsstaters förfogande. Enligt ingressen beaktas Förenta staternas kärnenergilag från 1954.  

Artikel I. Enligt artikel I ska Amerikas förenta staters regering samarbeta genom att till Nato och dess medlemsstater tidvis överföra nukleär information i enlighet med bestämmelserna i Atomalavtalet, förutsatt att Amerikas förenta staters regering bedömer att samarbetet främjar och inte oskäligt äventyrar landets försvar och säkerhet. Detta samarbete sker på villkoret att Nato och dess medlemsstater fortsätter att substantiellt och materiellt bidra till det gemensamma försvaret och den gemensamma säkerheten.  

Artikel II. Enligt artikel II ska de andra medlemsstaterna i Nato på motsvarande sätt, i den utsträckning som de anser vara nödvändigt, överföra egen nukleär information av samma slag till Nato, inbegripet dess militära och civila element, och dess medlemsstater. Medlemsstaterna har prövningsrätt i fråga om sådan överföring av information. Villkoren för överföring av information från de andra medlemsstaterna ska fastställas i senare avtal.  

Artikel III. Enligt artikel III ska Amerikas förenta staters regering överföra nukleär information till Nato, inbegripet dess militära och civila element, och till de medlemsstater i Nato som behöver nukleär information för sina uppdrag i samband med Natoinsatser. Amerikas förenta staters regering ska överföra sådan nukleär information som den anser vara nödvändig för a) upprättande av försvarsplaner, b) utbildning av personal i användning av och försvar mot kärnvapen och andra militära tillämpningar av kärnenergi, c) bedömning av eventuella fienders förmåga att använda kärnvapen och andra militära tillämpningar av kärnenergi, d) utveckling av vapenbärare som är kompatibla med kärnvapnen.  

Artikel IV. Enligt artikel IV.1 ska Förenta staterna genomföra samarbete enligt avtalet i enlighet med sin tillämpliga lagstiftning. Enligt artikel IV.2 ska Förenta staterna inte med stöd av avtalet överföra kärnvapen, sådana delar av kärnvapen som inte innehåller kärnmaterial eller sådana delar av kärnvapensystem som inte innehåller kärnmaterial, om dessa är förenade med användning av information i säkerhetsskyddsklassen Restricted Data. Enligt artikel IV.3 ska den nukleära information som Förenta staterna överför i enlighet med avtalet endast användas för utarbetande och genomförande av Natos försvarsplaner och försvarsåtgärder och för utveckling av vapenbärare i Natos gemensamma intresse.  

Artikel IV innebär att det med stöd av avtalet inte får överföras några kärnvapen eller andra sådana kärnladdningar som avses i 4 § i Finlands kärnenergilag (990/1987), som det enligt paragrafen är förbjudet att föra in till Finland och att här framställa, inneha och spränga.  

Principen om ändamålsbegränsning i artikel IV kan i Finland genomföras i enlighet med 6 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Enligt paragrafen får särskilt känsligt informationsmaterial användas och lämnas ut endast för angivet ändamål, om inte den som bestämt materialets säkerhetsklass har samtyckt till något annat.  

Artikel V. Enligt artikel V.1 ska den nukleära information som överförs i enlighet med avtalet ges ett fullvärdigt säkerhetsskydd i enlighet med Natos bestämmelser och förfaranden, överenskomna säkerhetsarrangemang och nationell lagstiftning och andra nationella bestämmelser. Det får inte tillämpas ett mindre omfattande säkerhetsskydd för nukleär information än det som var fastställt i Natos säkerhetsbestämmelser och andra säkerhetsarrangemang när avtalet trädde i kraft. Enligt artikel V.2 ska upprättandet och samordningen av säkerhetsprogrammet ske i enlighet med förfaranden som fastställts i överenskomna säkerhetsarrangemang. I enlighet med artikel V.3 ska nukleär information överföras genom de kanaler som parterna kommer överens om. Enligt artikel V.4 får Nato och personer under dess jurisdiktion inte överföra nukleär information som tagits emot med stöd av avtalet till obehöriga personer eller till personer utanför Natos jurisdiktion. Enligt artikel V.5 får Nato till sina medlemsstater, i enlighet med vad som behövs för deras uppdrag i samband med Natoinsatser, överföra nukleär information som Förenta staterna har lämnat till Nato, om inte Förenta staterna anger något annat. En förutsättning för överföring av informationen är att informationen inom medlemsstaten sprids endast till personer med koppling till de Natoinsatser för vilka informationen behövs. Medlemsstaterna förbinder sig till att inte överföra informationen till obehöriga personer eller till personer utanför den mottagande medlemsstatens jurisdiktion. Informationen får dock överföras till Nato och, med Förenta staternas tillstånd, till andra medlemsstater som behöver informationen för uppdrag i samband med Natoinsatser.  

Finland förband sig till de säkerhetsbestämmelser och arrangemang som avses i artikel V redan vid anslutningen till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet och säkerhetsbestämmelserna. Bestämmelserna i artikeln genomförs med stöd av lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet, i synnerhet dess 6 § (sekretess och användning av information) och 7 § (tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande). 

Artikel VI. Enligt artikel VI får Amerikas förenta staters regering avgöra i vilken omfattning den nukleära information som den överfört får spridas och fastställa vilka kategorier av personer som får ha tillgång till informationen. Den får även införa andra sådana begränsningar för spridning av informationen som den anser vara nödvändiga.  

Bestämmelserna i artikeln genomförs med stöd av 6 § 3 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Enligt momentet ska endast personer som behöver informationen för skötsel av sina uppgifter ha tillgång till materialet. Dessa personer ska i de fall som den internationella förpliktelsen som gäller informationssäkerhet förutsätter namnges på förhand. 

Artikel VII. Enligt artikel VII.1 får en medlemsstat som tar emot nukleär information använda informationen endast för de ändamål som anges i avtalet. Varje uppfinning eller upptäckt som är ett resultat av att personer under medlemsstatens jurisdiktion innehaft sådan information ska ställas till Amerikas förenta staters regerings förfogande för försvarsändamål. Sådan information ska skyddas i enlighet med artikel V. Enligt artikel VII.2 ska den part som tar emot information som överförs i enlighet med avtalet ansvara för tillämpningen och användningen av informationen. Den part som överför informationen ger ingen ersättning och inga garantier för tillämpningen eller användningen av den.  

Bestämmelserna i artikeln genomförs med stöd av 6 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Enligt momentet får särskilt känsligt informationsmaterial användas och lämnas ut endast för angivet ändamål, om inte den som bestämt materialets säkerhetsklass har samtyckt till något annat. 

Enligt patentlagen (550/1967) kan den som har gjort en uppfinning som hänför sig till vilket teknikområde som helst och som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har övergått, efter ansökan beviljas patent på uppfinningen och därigenom få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen enligt vad som föreskrivs i patentlagen. I lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar (656/1967) föreskrivs det om uppfinningar som gjorts av en person i annans tjänst, arbetstagare, och som är patenterbara i Finland. Lagen tillämpas även på personer i offentligrättsligt tjänsteförhållande. I lagen om uppfinningar av betydelse för landets försvar (551/1967) finns bestämmelser om expropriation av i den lagen avsedda uppfinningar för staten, skyldighet att i första hand söka patent i Finland, tystnadsplikt samt förbud mot utnyttjande och yppande. Artikel VII inskränker arbetsgivarens och arbetstagarens rättigheter enligt de nämnda lagarna till de delar som sådana uppfinningar och upptäckter kostnadsfritt ska ställas till Amerikas förenta staters regerings förfogande för försvarsändamål. 

Artikel VIII. Enligt artikel VIII ska ingen bestämmelse i avtalet anses ha företräde framför eller på något annat sätt påverka sådana bilaterala avtal mellan parterna i avtalet som avser nukleär information.  

Finland har inte ingått några sådana bilaterala avtal. Enligt artikel 1.3 i överenskommelsen med Amerikas förenta stater om säkerhetsåtgärder för skydd av säkerhetsklassificerad information (FördrS 41 och 42/2013) ska överenskommelsen inte tillämpas på utbyte av begränsat tillgänglig information (Restricted Data) enligt definitionen i Förenta staternas kärnenergilag från 1954, sådan den lyder ändrad, eller av information som tidigare varit begränsat tillgänglig (Formerly Restricted Data) och som i enlighet med den lagen har avförts från den begränsat tillgängliga kategorin, men som Förenta staterna alltjämt betraktar som försvarsinformation.  

Artikel IX. I artikel IX definieras kärnvapen och nukleär information. Enligt definitionen i artikeln avser kärnvapen anordningar som utnyttjar kärnenergi, med undantag för utrustning för transport eller framdrift av anordningen (om sådan utrustning är en separat och skiljbar del av anordningen), vars huvudsakliga syfte är att användas som vapen, vapenprototyp eller vapentestanordning eller för utveckling av dessa. Nukleär information som Förenta staterna tillhandahåller i enlighet med avtalet avser information som Förenta staterna har säkerhetsskyddsklassificerat som Restricted Data eller Formerly Restricted Data.  

Artikel X. Artikel X.1 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande. Avtalet trädde i kraft internationellt den 12 mars 1965, då alla dåvarande medlemsstater i Nato hade meddelat Förenta staterna att de ville förbinda sig till avtalet. I artikel X.2 föreskrivs det om depositariens skyldighet att underrätta parterna och Nato. Enligt artikel X.3 förblir avtalet i kraft tills det upphävs genom ett enhälligt beslut av parterna eller ersätts av ett annat avtal. Nukleär information som tillhandahållits i enlighet med avtalet ska emellertid skyddas också efter det att avtalet har upphävts.  

Artikel XI. Enligt artikel XI ersätter avtalet det tidigare avtalet om samarbete avseende nukleär information, som medlemsstaterna i Nato ingick den 22 juni 1955. Den information som överförts i enlighet med det avtalet ska skyddas i enlighet med det nya avtalet.  

Artikel XII. Artikel XII innehåller sedvanliga bestämmelser om att avtalet ska vara öppet för undertecknande. Enligt artikeln ska avtalet förbli öppet för undertecknande tills det har undertecknats av alla medlemsstater i Nato. Avtalet innehåller inga bestämmelser om anslutning till avtalet, och det har ansetts att avtalet fortfarande är öppet för undertecknande av Natos nya medlemsstater. Alla Natos nuvarande medlemsstater utom Nordmakedonien har hittills undertecknat avtalet. Finland undertecknade avtalet den 14 mars 2024. Avtalets giltiga språk är engelska och franska. Amerikas förenta staters regering är depositarie.  

Tekniska bilagan. Den tekniska bilagan utgör en integrerad del av avtalet.  

Avsnitt I. I avsnitt I anges vilka slag av nukleär information Förenta staterna kan överföra med stöd av avtalet. Denna information omfattar  

A. eventuell information som krävs för gemensam försvarsplanering, för utbildning och för att uppfylla logistiska krav och som avser antal, positioner, typer, verkanseffekt, vapensystem, säkerhetssystem, ledning och avfyrning avseende de kärnvapen som kan tillhandahållas för användning av eller till stöd för Nato, 

B. information om förväntade eller orsakade effekter av detonering av kärnvapen, 

C. information om hur konstruktioner, utrustning, kommunikationer och personal påverkas av effekterna av kärnvapen, inbegripet kriterier för materiella skador och offer, 

D. information om metoder och förfaranden för analys av effekterna av kärnvapen, 

E. information om potentiella fiendestaters förmågor vad gäller krigföring med kärnvapen, 

F. sådan information om kärnvapen och kärnvapensystem som krävs för att vissa angivna kärnvapen som kan tillhandahållas för användning av eller till stöd för Nato ska kunna göras insatsklara, inbegripet information som krävs för bedömning av kärnvapensystem i syfte att fastställa kraven och strategin hos Nato, 

G. information om vapenbärare, inbegripet sådan taktisk och teknisk information samt information om uppgifter för personal inom underhåll, montering, transport och avfyrning som krävs för att göra vissa angivna kärnvapen insatsklara,  

H. information om förväntade resultat av strategiska luftoffensiver i den mån informationen påverkar Natos planering, 

I. information som krävs för att göra vissa angivna kärnvapen kompatibla med vissa angivna vapenbärare, 

J. information om säkerhetsfunktioner hos vissa angivna kärnvapen och hos operativa system för sådana vapen samt information som är nödvändig och relevant för räddnings- och bärgningsinsatser i händelse av en vapenolycka, 

K. information som krävs för planering inför och utbildning av personal i användning av och försvar mot kärnvapen, inbegripet information om 

1. militär användning av isotoper för medicinska ändamål, 

2. försvar mot radiologisk krigföring, 

L. information som gäller civilt försvar mot kärnvapenangrepp, 

M. övrig information som behöriga myndigheter i Förenta staterna bedömer som nödvändig för stöd till Nato och som kan överföras i enlighet med bestämmelserna i kärnenergilagen från 1954, i dess ändrade lydelse, och avtalet. 

Avsnitt II. Enligt avsnitt II ska ingen information om andra militära tillämpningar av kärnenergi eller om reaktorer för militärt bruk eller för atomdrivna fartyg överföras med stöd av avtalet.  

Säkerhetsbilagan 

I säkerhetsbilagan till Atomalavtalet fastställs de säkerhetsåtgärder som Nato och dess medlemsstater ska vidta för att skydds den nukleära information som Amerikas förenta staters regering ställer till deras förfogande. Bilagan utgör en integrerad del av avtalet. Om en annan medlemsstat ställer nukleär information till deras förfogande, ska informationen skyddas åtminstone i enlighet med åtgärderna i säkerhetsbilagan.  

Avsnitt I. Allmänt. Enligt avsnitt I ska Natos militära och civila element och medlemsstaterna på nukleär information tillämpa säkerhetsbestämmelser utfärdade av Nato som är minst lika omfattande som bestämmelserna i C-M(55)15(final) och dess konfidentiella tillägg av den 1 januari 1961, samt de säkerhetsåtgärder som anges i säkerhetsbilagan. Natos säkerhetsprogram för skydd av nukleär information omfattar uppfyllandet av säkerhetskraven i säkerhetsbilagan. Generalsekreteraren ansvarar för att övervaka tillämpningen av Natos säkerhetsprogram för skydd av nukleär information och för att genom säkerhetsinspektioner i enlighet med avsnitt X säkerställa efterlevnaden av säkerhetsprogrammet. Ingen person har rätt att få tillgång till nukleär information enbart på grund av tjänstegrad, befattning eller säkerhetsgodkännande. Tillgång till sådan information ska begränsas till de medborgare i medlemsstater i Nato som har fått ett säkerhetsgodkännande i enlighet med avsnitt II i säkerhetsbilagan och vars tjänsteutövning kräver tillgång till informationen.  

Handlingen C-M(55)15(final), som det hänvisas till i avsnitt I i säkerhetsbilagan, har sedermera ersatts av handlingen C-M(2002)49-REV1, Säkerhet inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Vid anslutningen till Natos informationssäkerhetsavtal förband sig Finland till att följa dessa säkerhetsbestämmelser. 

I 7 § i statstjänstemannalagen (750/1994) anges de tjänster till vilka endast finska medborgare kan utnämnas. Dessa tjänster omfattar bland annat utrikesförvaltningens tjänster, försvarsministeriets och försvarsmaktens tjänster samt tjänster vars uppgifter omfattar att sköta beredskaps- och förberedelseuppgifter eller att annat än tillfälligt hantera handlingar som hör till säkerhetsklass I eller II. I enlighet med säkerhetsutredningslagen kan man vid en säkerhetsutredning utreda personens utländska bindningar, vilka enligt 3 § 9 a-punkten omfattar bland annat personens medborgarskap vid tidpunkten för utredningen och tidigare medborgarskap.  

Enligt 37 § 2 mom. i lagen om försvarsmakten krävs det att den som utnämns till en militär tjänst vid Försvarsmakten inte har ett sådant medborgarskap i en annan stat eller andra utländska bindningar som avses i 3 § 1 mom. 9 a-punkten i säkerhetsutredningslagen, vilka kan äventyra statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets försvar eller Finlands internationella relationer eller tjänstgöringssäkerheten vid Försvarsmakten. Motsvarande bestämmelse finns också i 10 § 2 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005). 

Avsnitt II. Personalsäkerhet. Enligt avsnitt II får en person erhålla ett säkerhetsgodkännande som ger personen tillgång till nukleär information endast om det har fastställts att detta inte äventyrar Natos eller dess medlemsstaters säkerhet. Innan personen ges tillgång till nukleär information ska en ansvarig statlig myndighet fatta beslut om säkerhetsgodkännande. Beslutet ska fattas utifrån all den information som finns att tillgå, och informationen ska granskas i förhållande till C-M(55)15(final). Innan beslutet fattas ska det genomföras en prövning som till sin räckvidd och omfattning åtminstone ska vara förenlig med standarderna enligt C-M(55)15(final). Varje organisation som behandlar nukleär information ska föra ett register över säkerhetsgodkännanden för personer som är behöriga att få tillgång till sådan information i den organisationen. Varje säkerhetsgodkännande ska granskas när så krävs. I varje stat ska goda förbindelser upprätthållas mellan de nationella myndigheter som ansvarar för den nationella säkerheten och den myndighet som ansvarar för säkerhetsgodkännande i syfte att säkerställa att uppgifter som kan betraktas om ofördelaktiga och som framkommit efter det att ett säkerhetsgodkännande getts meddelas utan dröjsmål.  

Bilaga C till C-M(2002)49-REV 1, som ersatt C-M(55)15(final), innehåller de bestämmelser om personalsäkerhet som numera tillämpas.  

Enligt 11 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska en sådan säkerhetsutredning av person som förutsätts i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet göras på det sätt som föreskrivs i säkerhetsutredningslagen. Ett intyg över säkerhetsutredning av person utfärdas dock av den nationella säkerhetsmyndigheten, om inte något annat följer av särskilda skäl. För utfärdandet av intyg och prövningen i anslutning till detta ska den myndighet som gjort utredningen trots sekretessbestämmelserna lämna den nationella säkerhetsmyndigheten information om alla sådana omständigheter som vid utredningen framkommit i fråga om den som utredningen gäller. När den nationella säkerhetsmyndigheten bedömer huruvida ett intyg över säkerhetsutredning av person ska utfärdas ska den tillämpa 11, 23 och 32 § i säkerhetsutredningslagen. Enligt 14 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska den nationella säkerhetsmyndigheten i registret över säkerhetsutredningar föra in uppgifter om de intyg över säkerhetsutredning av person som den har utfärdat. I 16 § föreskrivs det om skyldigheten att lämna säkerhetsmyndigheterna information som behövs för en säkerhetsutredning och för en bedömning som baseras på en sådan utredning.  

Avsnitt III. Fysisk säkerhet. Enligt avsnitt III ska nukleär information skyddas fysiskt från spioneri, sabotage, obehörig åtkomst och andra fientliga handlingar. För den fysiska säkerheten för nukleär information ska det upprättas program med förfaranden för att säkerställa tillbörligt skydd för nukleär information när informationen finns tillgänglig för omedelbar användning, har arkiverats eller distribueras, inrättandet av säkerhetsområden med kontrollerat tillträde vid behov samt ett system för kontrollerat tillträde.  

Bilaga D till C-M(2002)49-REV1 innehåller de bestämmelser om fysisk säkerhet som numera tillämpas. Enligt 10 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska särskilt känsligt informationsmaterial förvaras i utrymmen där det är möjligt att skydda handlingarna och materialen samt informationen i dem i enlighet med en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. 

Avsnitt IV. Kontroll över nukleär information. Enligt avsnitt IV ska det huvudsakliga syftet för program för kontroll över nukleär information vara kontroll av tillgång, beredskap att säkerställa att ansvarsskyldigheten står i proportion till informationens känslighetsgrad samt förstörande av informationen när den inte längre behövs. Säkerhetsskyddsklassen för nukleär information som Förenta staterna överför får ändras eller tas bort endast om Amerikas förenta staters regering lämnat sitt samtycke. Handlingar som innehåller nukleär information som härrör från Förenta staterna och som överförts i enlighet med avtalet ska förses med Natomärkningar och en säkerhetsskyddsklass som motsvarar den som fastställts av Amerikas förenta staters regering, följda av ordet ATOMAL. Vidare ska handlingen förses med en märkning på handlingens språk i vilken det konstateras att handlingen innehåller sådan nukleär information i en viss säkerhetsskyddsklass som härrör från Förenta staterna och som har tillhandahållits i enlighet med Atomalavtalet och att den ska skyddas.  

Det ska föras register över alla handlingar i säkerhetsskyddsklassen Top Secret eller Secret och över alla handlingar för vilka särskilda begränsningar har fastställts i enlighet med artikel VI i avtalet. Identiteten på alla som tagit emot handlingar som omfattas av särskilda begränsningar ska framgå av dessa register. 

Avsnitt IV innehåller bestämmelser om återgivningar, utdrag och översättningar av nukleär information som härrör från Förenta staterna. För att handlingar i säkerhetsskyddsklassen Secret eller Top Secret ska få återges krävs det att Förenta staterna har godkänt det. I nödfall ska Amerikas förenta staters regering åtminstone underrättas om återgivningen så skyndsamt som möjligt. Handlingar i säkerhetsskyddsklassen Confidential får återges endast om det är nödvändigt för att uppfylla gällande krav. Återgivningar, utdrag och översättningar ska förses med alla de säkerhetsskyddsmärkningar som finns på originalhandlingen och ska genomgå samma förfaranden för registrering som originalhandlingen. Om olika avsnitt har olika säkerhetsskyddsklass, ska en handling som innehåller utdrag med nukleär information ha samma säkerhetsskyddsklass som det avsnitt med högst säkerhetsskyddsklass från vilket utdrag har tagits. Också handlingar som upprättats för att registrera nukleär information som tagits emot muntligen eller visuellt ska förses med samma säkerhetsskyddsmärkningar som originalhandlingen. 

I 9 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs det om hanteringskrav som svarar mot säkerhetsklassen. Enligt paragrafen ska det, när särskilt känsligt informationsmaterial produceras, kopieras, översänds, distribueras, lagras, utplånas eller hanteras i något annat avseende, sörjas för att materialet skyddas på ett sätt som motsvarar säkerhetsklassen. 

Avsnitt V. Överföringskanaler. Enligt avsnitt V ska den nukleära information som Amerikas förenta staters regering överför i enlighet med avtalet, inbegripet muntligen och visuellt, överföras via nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler. För att bistå generalsekreteraren i fullgörandet av dennes säkerhetsansvar enligt avsnitt I punkt C i säkerhetsbilagan ska Amerikas förenta staters regering förse generalsekreteraren med den information som behövs. Denna information ska även sändas till den ständiga gruppen när det gäller överföringar till militära element.  

Avsnitt VI. Rapporter. Enligt avsnitt VI ska varje medlemsstat och varje militärt och civilt element inom Nato som i enlighet med avtalet tar emot nukleär information som härrör från Förenta staterna årligen senast den 31 mars, genom nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler, till Amerikas förenta staters regering via generalsekreteraren överlämna en rapport som innehåller en förteckning över alla handlingar med nukleär information som tagits emot under de senaste tolv månaderna, ett register över distributionen av handlingarna och ett intyg på att alla dessa handlingar har inspekterats fysiskt. Intyget ska även innehålla en förteckning över alla handlingar som saknas samt uppgift om vad utredningen av förlusten av handlingarna visat och om vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra att det skedda upprepas. Om nukleär information som härrör från Förenta staterna och som överförts i enlighet med avtalet komprometteras genom att handlingar försvinner eller på något annat sätt, ska en rapport med all relevant information om komprometteringen omedelbart lämnas till generalsekreteraren och Amerikas förenta staters regering genom nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler.  

Enligt 19 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ska den nationella säkerhetsmyndigheten i sådana fall som avses i en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet underrätta den andra fördragsslutande parten om sådant äventyrande av skyddet för säkerhetsklassificerad information och om sådant överträdande av en bestämmelse om informationssäkerhet som myndigheten fått kännedom om samt vidta åtgärder för att utreda ärendet och för att väcka åtal mot den som gjort sig skyldig till en straffbar gärning. 

Avsnitt VII. Säkerhetsutbildning. Enligt avsnitt VII ska medlemsstater och militära och civila element inom Nato ha ett lämpligt program för att säkerställa att alla personer med tillgång till nukleär information informeras om sina skyldigheter när det gäller att skydda informationen. Programmet ska omfatta en ingående introduktion och orientering, regelbunden repetition av personens skyldigheter och ett avslutande samtal när anställningen upphör, där den fortsatta skyldigheten att skydda den nukleära informationen betonas.  

Den som ansöker om intyg över säkerhetsutredning av person ska intyga att arbetsgivaren har redogjort för personens ansvar och för skyldigheten att skydda säkerhetsklassificerad information. Personen ska intyga att den är förtrogen med den nationella säkerhetsmyndighetens (NSA) anvisning om hantering av internationellt säkerhetsklassificerat informationsmaterial samt att den förstår anvisningens krav på behandlingen av säkerhetsklassificerat informationsmaterial och skyldigheten att iaktta sekretess i fråga om internationellt säkerhetsklassificerat informationsmaterial och att följa bestämmelserna och anvisningarna om behandlingen av det. Inom statsrådet erbjuds elektroniska utbildningar i informationssäkerhet. Det större ansvar som är förknippat med behandling av Atomalinformation kräver dessutom särskild regelbunden säkerhetsutbildning om Atomalinformation. 

Avsnitt VIII. Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade kontrakt. Enligt avsnitt VIII ska varje säkerhetsskyddsklassificerat kontrakt, underleverantörsavtal eller konsultavtal eller annan säkerhetsskyddsklassificerad överenskommelse som ingåtts av parterna i avtalet och vars genomförande inbegriper tillgång till nukleär information som utbyts i enlighet med avtalet innehålla lämpliga bestämmelser som förpliktar de privata parterna att iaktta de säkerhetsarrangemang som fastställs i säkerhetsbilagan.  

Enligt 1 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas den lagen på en näringsidkare och dennas anställda i sådana fall då näringsidkaren är part i ett säkerhetsklassificerat avtal eller deltar i ett upphandlingsförfarande innan ett sådant avtal sluts eller är underleverantör för en sådan näringsidkare. I 6 § 3 mom. i den lagen föreskrivs det om näringsidkares skyldighet att iaktta sekretess och i 7 § om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. I 12 § finns bestämmelser om säkerhetsutredning av företag. 

Avsnitt IX. Kontinuerlig översyn av säkerhetssystem. Enligt avsnitt IX har parterna enats om att fortsätta det omfattande utbytet av synpunkter vad gäller säkerhetsåtgärder, säkerhetsstandarder och säkerhetsförfaranden och om att tillåta Förenta staternas arbetsgrupper för säkerhetsfrågor att på plats granska och studera förfaranden och praxis vid de Natoorgan och de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för skyddet av handlingar och information som överförs i enlighet med avtalet. Sådana besök ska genomföras i syfte att säkerställa att de olika säkerhetssystemen fyller sina syften och är tillräckligt jämförbara. Generalsekreteraren, och den ständiga gruppen om besöket avser militära element, ska underrättas om sådana besök och efter varje besök erhålla en rapport med relevanta observationer från Förenta staternas arbetsgrupper. Alla besök vid nationella element ska genomföras i samarbete med de nationella säkerhetsmyndigheterna i de berörda staterna.  

Avsnitt X. Säkerhetsinspektioner. Enligt avsnitt X ska alla Natos militära och civila element och medlemsstater som har tagit emot nukleär information i enlighet med avtalet regelbundet, minst en gång var tolfte månad, genomgå övergripande säkerhetsinspektioner i överensstämmelse med de kriterier som anges i avsnitt I punkt A i säkerhetsbilagan. Dessutom får rådet besluta om särskilda inspektioner och utse särskilda inspektionsgrupper bestående av personal från Natos civila och militära element och annan kvalificerad personal. Besök vid medlemsstaternas militära och civila element ska samordnas med behöriga nationella myndigheter. Inom trettio dagar ska en skriftlig rapport över alla eventuella konstaterade brister i tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna sändas till generalsekreteraren. Generalsekreteraren ska ställa kopior av dessa inspektionsrapporter till Förenta staternas förfogande och, där så är lämpligt, till det element som inspekterats, den berörda nationella säkerhetsmyndigheten och de militära högkvarteren. Inom trettio dagar från mottagandet av inspektionsrapporten ska det Natoelement eller det nationella element som granskats lämna en redogörelse till generalsekreteraren avseende de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa de brister som konstaterats i inspektionsrapporten. Om en olöst fråga som avser en korrigerande åtgärd efter en säkerhetsinspektion kvarstår, ska generalsekreteraren underrätta rådet och rekommendera att en särskild inspektionsgrupp utses för att undersöka frågan och rapportera till rådet.  

Det har senare fattas beslut om flexiblare intervall mellan säkerhetsinspektionerna genom ett protokoll om ändring av säkerhetsbilagan, som det redogörs för nedan.  

Enligt 18 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet har en myndighet rätt att inom ramen för en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet låta representanter för internationella organisationer och organ samt för fördragsslutande stater bekanta sig med sina säkerhetsarrangemang och verksamhetsutrymmen oberoende av vad som föreskrivs om sekretessbeläggning av säkerhetsarrangemangen eller vad som bestäms eller föreskrivs om tillträde till utrymmen där sekretessbelagd information hanteras eller förvaras. Vidare ska en näringsidkare tillåta att representanter för myndigheter, internationella organ och fördragsslutande stater bekantar sig med näringsidkarens säkerhetsarrangemang och verksamhetsutrymmen, när det är nödvändigt för att uppfylla en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. 

Protokollet om ändring av säkerhetsbilagan 

Parterna i Atomalavtalet ansåg den 2 juni 1998 att utvecklingen av säkerheten för nukleär information kräver en ändrad frekvens för de övergripande säkerhetsinspektionerna av alla Natos militära och civila element och medlemsstater som har tagit emot information i enlighet med Atomalavtalet.  

Artikel 1. Enligt artikeln kom parterna överens om att ändra säkerhetsbilagan i enlighet med artikel 2.  

Artikel 2. Enligt artikeln ändrades den första meningen i avsnitt X punkt A i säkerhetsbilagan så att säkerhetsinspektioner genomförs regelbundet, under en period som fastställs av Nordatlantiska rådet på rekommendation av Natos säkerhetskommitté.  

Artiklarna 3–5. Artiklarna 3–5 innehåller bestämmelser om protokollets ikraftträdande, om meddelanden om protokollet och om undertecknande av det.  

Protokollet har ännu inte trätt i kraft internationellt, men i praktiken har Nordatlantiska rådet genom de administrativa arrangemang för genomförande av avtalet som det antagit redan infört flexiblare intervall mellan säkerhetsinspektionerna. Finland undertecknade protokollet den 14 mars 2024. 

Administrativa arrangemangen för genomförande av avtalet 

Syftet med de administrativa arrangemangen för genomförande av Atomalavtalet (genomförandearrangemangen) är att 1) underlätta distributionen och användningen av nukleär information (Atomalinformation) genom ändamålsenliga säkerhetsåtgärder, 2) ge anvisningar för säkerhetsskyddsklassificeringen av Atomalinformation, och 3) fastställa förfaranden, funktioner och ansvar i fråga om behandling och skydd av Atomalinformation hos Natoelement. Genomförandearrangemangen omfattar 67 punkter fördelade på tre avsnitt, samt fem bilagor. I genomförandearrangemangen föreskrivs det särskilt om distribution av Atomalinformation till och inom Nato och om skydd av sådan information. Arrangemangen innehåller närmare bestämmelser om frågor som regleras i säkerhetsbilagan till Atomalavtalet. Bestämmelserna gäller bland annat säkerhetsmyndigheternas ansvar, distribution av Atomalinformation till Nato och dess element, registreringssystem och centralregister, säkerhetsskyddsklassificering av Atomalinformation, säkerhetsprövningar, ansvarsskyldighet, arkivering, rapportering och säkerhetsinspektioner. I bilagorna till genomförandearrangemangen föreskrivs det om förfarandena vid begäran om Atomalinformation, om centralregistren för Atomalinformation, om säkerhetsskyddsklassificering av information om kärnvapen, om särskilda begränsningar för nukleär information som härrör från Nato och om säkerhetsöverträdelser och läckor av Atomalinformation. Atomalinformationen omfattas av bestämmelserna i Atomalavtalet och Natos informationssäkerhetsavtal, om inte något annat föreskrivs i genomförandearrangemangen. Av genomförandearrangemangen följer bland annat att det undantag från säkerhetsprövning för personer i hög statlig ställning som föreskrivs i punkt 7 i bilaga C till säkerhetsbestämmelserna inte tillämpas när det gäller Atomalinformation. I genomförandearrangemangen hänvisas det även till eventuell Atomalinformation som lämnas av Storbritannien.  

Genomförandearrangemangen innehåller information som är avsedd för Natos interna bruk och som har märkts som NATO UNCLASSIFIED (NU), med undantag för bilaga 3 till arrangemangen, som är säkerhetsskyddsklassificerad på nivån NATO RESTRICTED. Informationen i genomförandearrangemangen får enligt Natos säkerhetsstrategi lämnas ut endast till personer som behöver informationen (need-to-know). Genomförandearrangemangen har därför inte fogats till denna proposition. Genomförandearrangemangen har kommit till genom Nordatlantiska rådets beslut och är därmed bindande för Finland. Bestämmelserna i arrangemangen kan genomföras med stöd av ikraftträdandeförfattningarna om Atomalavtalet och ikraftträdandeförfattningarna om avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet och säkerhetsbestämmelserna. Vid anslutningen till Natos informationssäkerhetsavtal förband sig Finland till att följa säkerhetsbestämmelserna (C-M(2002)49-REV 1). Enligt punkt 7 i bilaga 1 till säkerhetsbestämmelserna ska arrangemangen för genomförande av Atomalavtalet C-M(68)41 tillämpas för att säkerställa adekvat behörighetskontroll, hantering och skydd av Atomalinformation.  

Atomalavtalets förhållande till Natos informationssäkerhetsavtal 

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i Natos informationssäkerhetsavtal och i de säkerhetsbestämmelser som antagits med stöd av avtalet gäller sedan den 23 augusti 2023 som lag i Finland, och de bestämmelser som inte hör till området för lagstiftningen gäller sedan den dagen som förordning.  

Enligt punkt 7 i bilaga 1 till Natos säkerhetsbestämmelser (C-M(2002)49-REV1) tillämpas avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information och de administrativa arrangemangen (C-M(68)41) på åtkomst till och skydd av Atomalinformation. Bestämmelser om behandlingen av Atomalinformation finns huvudsakligen i Atomalavtalet. Enligt artikel V.1 i Atomalavtalet får det inte tillämpas ett mindre omfattande säkerhetsskydd för nukleär information än det som var fastställt i Natos säkerhetsbestämmelser och andra säkerhetsarrangemang när avtalet trädde i kraft. Utöver denna allmänna bestämmelse om förhållandet mellan avtalen finns det i Natos allmänna säkerhetsbestämmelser vissa särskilda bestämmelser om behandlingen av Atomalinformation. Sådana bestämmelser finns i säkerhetsbestämmelserna i bilaga B punkterna 4 b, 9 k och 11, bilaga E punkterna 15 och 22, bilaga H punkt 28 och ordlistan. 

I Atomalavtalet konstateras det uttryckligen att inte bara Förenta staterna utan också de andra medlemsstaterna i Nato på motsvarande sätt ska överföra egen nukleär information av samma slag till Nato och dess medlemsstater. Enligt ingressen till Natos informationssäkerhetsavtal förutsätter effektivt politiskt samråd, effektivt samarbete och effektiv planering i försvarsfrågor i syfte att uppnå målen för nordatlantiska fördraget att parterna utbyter säkerhetsskyddsklassificerad information.  

Specialmotivering till lagförslaget

1 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig blankettlagsbestämmelse om att de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Paris den 18 juni 1964 mellan parterna i nordatlantiska fördraget ingångna avtalet om samarbete avseende nukleär information ska gälla som lag, sådana som Finland har förbundit sig till dem. De bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen behandlas närmare i avsnittet om behovet av riksdagens samtycke. 

2 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig blankettlagsbestämmelse som gäller sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som inte hör till området för lagstiftningen genom förordning av statsrådet. 

3 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig blankettlagsbestämmelse enligt vilken bestämmelser om ikraftträdandet av lagen utfärdas genom förordning av statsrådet. Man behöver föreskriva om ikraftträdandet genom förordning för att lagen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del. 

10  Ikraftträdande

Avtalet trädde i kraft internationellt den 12 mars 1965. För Finlands del träder avtalet i kraft den dag då Finland meddelar Amerikas förenta staters regering att Finland vill förbinda sig till bestämmelserna i avtalet. För att Amerikas förenta stater ska kunna tillämpa avtalet på Finland krävs det dessutom att Amerikas förenta staters kongress godkänner tillämpningen i enlighet med 123 och 144 b § i Amerikas förenta staters kärnenergilag. Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

Protokollet om ändring av säkerhetsbilagan till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information träder i kraft när Amerikas förenta staters regering har tagit emot ett meddelande från varje stat som är part i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information om att de vill förbinda sig till bestämmelserna i protokollet. Protokollet har ännu inte trätt i kraft internationellt. Protokollet innehåller inga bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och det sätts i kraft samtidigt som protokollet träder i kraft internationellt, genom förordning av statsrådet. 

11  Bifall av Ålands lagting

Enligt 59 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) träder en bestämmelse i ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som Finland ingår eller förbinder sig till och som innehåller en bestämmelse i en fråga som enligt självstyrelselagen för Åland faller inom landskapets behörighet i kraft i landskapet endast om lagtinget ger sitt bifall till den författning genom vilken bestämmelsen sätts i kraft. 

De 27 överenskommelser om informationssäkerhet som är i kraft i Finland har inte ansetts innehålla bestämmelser som skulle falla inom landskapets behörighet och således har lagtingets bifall inte begärts för ikraftträdandeförfattningarna. Atomalavtalet har ett mycket begränsat tillämpningsområde och innehåller enligt regeringens uppfattning inga bestämmelser som hör till landskapet Ålands behörighet och förutsätter således inte landskapets bifall i enlighet med 59 § i självstyrelselagen för Åland.  

Landskapsregeringens ståndpunkt i behörighetsfrågan om informationssäkerhetsavtal beskrivs i regeringens proposition RP 4/2023 rd, s. 25 och 26. I landskapsregeringens utlåtande upprepas de synpunkter som getts om Atomalavtalet. Grundlagsutskottet påpekade vid behandlingen av regeringens proposition om nordatlantiska fördraget RP 315/2022 att det utifrån tidigare praxis för godkännande av internationella avtal är möjligt att i en senare fas begära lagtingets bifall för godkännande av Natofördraget, om det visar sig nödvändigt (GrUU 80/2022 rd, s. 10). 

12  Förhållande till andra propositioner

I riksdagen behandlas inte samtidigt några regeringspropositioner som hänför sig till denna proposition. Regeringspropositionen har samband med regeringens proposition om godkännande och sättande i kraft av nordatlantiska fördraget och avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal (RP 315/2022 rd – RSv 327/2022 rd), som överlämnades till riksdagen den 5 december 2022. Finland förband sig vid anslutningssamtalen att ansluta sig till Atomalavtalet inom 12 månader från deponeringen av Finlands anslutningsinstrument för nordatlantiska fördraget. Anslutningsinstrumentet deponerades den 4 april 2023.  

Bestämmelser om informationssäkerhet för uppgifter avseende nukleär information ingår också i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet samt säkerhetsbestämmelser (RP 4/2023 rd – RSv 4/2023 rd). Avtalet om informationssäkerhet trädde i kraft för Finlands del den 23 augusti 2023.  

13  Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning

13.1  Behovet av riksdagens samtycke

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande bland annat för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkning avser riksdagens grundlagsfästa befogenhet att godkänna internationella förpliktelser alla de bestämmelser i internationella förpliktelser som i materiellt hänseende hör till området för lagstiftningen. En avtalsbestämmelse ska anses höra till området för lagstiftningen 1) om bestämmelsen gäller utövande eller inskränkning av en rättighet som är tryggad i grundlagen, 2) om bestämmelsen i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter eller skyldigheter, 3) om det enligt grundlagen ska föreskrivas i lag om den fråga som bestämmelsen avser, 4) om det finns gällande bestämmelser i lag om den fråga som bestämmelsen avser eller 5) om det enligt rådande uppfattning i Finland ska föreskrivas om den i lag. Frågan påverkas inte av om en bestämmelse strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland (GrUU 11, 12 och 45/2000 rd).  

I artikel IV.3 i Atomalavtalet fastställs vad den information som erhållits med stöd av avtalet får användas till. I 6 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet ingår principen om ändamålsbegränsning i fråga om särskilt känsligt informationsmaterial. Artikel IV.3 hör till området för lagstiftningen. 

Artikel V innehåller säkerhetskraven för nukleär information. Kraven är minst på nivån för Natos säkerhetsbestämmelser och säkerhetsarrangemang. Förpliktelserna i artikel V.1, V.4 och V.5 gäller frågor som det föreskrivs om i 6 och 7 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Bestämmelserna i artikel V.1, V.4 och V.5 hör till området för lagstiftningen. 

Enligt artikel VI får Amerikas förenta stater avgöra i vilken omfattning den nukleära information som den ställt till förfogande får spridas och fastställa vilka kategorier av personer som får ges tillgång till sådan information samt införa andra sådana restriktioner för spridningen av informationen som den anser vara nödvändiga. Bestämmelserna genomförs med stöd av 6 § 3 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Bestämmelserna i artikeln hör till området för lagstiftningen. 

Bestämmelserna i artikel VII genomförs med stöd av 6 § 2 mom. i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Enligt det momentet får särskilt känsligt informationsmaterial användas och lämnas ut endast för angivet ändamål, om inte den som bestämt materialets säkerhetsklass har samtyckt till något annat. Artikeln gäller också arbetsgivarens och arbetstagarens rättigheter enligt patentlagen och lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar samt expropriation av uppfinningar till staten enligt lagen om uppfinningar av betydelse för landets försvar och skyldigheten att i första hand ansöka om patent i Finland till den del sådana uppfinningar och upptäckter kostnadsfritt ska ställas till Amerikas förenta staters regerings förfogande för försvarsändamål. Bestämmelserna i artikel VII.1 hör till området för lagstiftningen.  

I artikel IX definieras kärnvapen och nukleär information. Eftersom definitionerna i artikel IX direkt eller indirekt påverkar tolkningen och tillämpningen av de materiella bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen kräver artikel IX riksdagens godkännande (GrUU 6/2001 rd).  

Enligt artikel X.3 ska nukleär information som lämnas ut med stöd av avtalet dock skyddas också efter att avtalet har upphävts. Bestämmelsen har ett nära samband med andra bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen och innebär att de förpliktelser som överenskommits förblir i kraft trots att avtalet sagts upp, och därför hör också själva bestämmelsen till området för lagstiftningen.  

Punkt A i avsnitt I i säkerhetsbilagan till avtalet innehåller minimikraven för skydd av nukleär information, som är minst lika omfattande som bestämmelserna i handlingen C-M(55)15 (final), vilken har ersatts med handlingen C-M(2002)49-REV 1. För de bestämmelser i Natos säkerhetsbestämmelser som hör till området för lagstiftningen har riksdagens godkännande begärts i regeringens proposition RP 4/2023 rd. Punkt A i avsnitt I i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen.  

Enligt punkt E i avsnitt I i säkerhetsbilagan ska tillgång till nukleär information begränsas till de medborgare i Natos medlemsstater för vilka ett säkerhetsintyg har utfärdats i enlighet med avsnitt II i bilagan och vars arbetsuppgifter kräver tillgång till informationen. Genomförandet av bestämmelsen kan ske med stöd av 7 § i statstjänstemannalagen och 3 § 9 a-punkten i säkerhetsutredningslagen. Punkt E i avsnitt I hör till området för lagstiftningen. 

Avsnitt II i säkerhetsbilagan innehåller bestämmelser om förutsättningarna för utfärdande av säkerhetsintyg, förfarandet vid upprättande av intyg, registrering av säkerhetsprövningar och samarbete mellan säkerhetsmyndigheterna. Bestämmelser om detta finns i 11, 14 och 16 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet och i 11, 23 och 32 § i säkerhetsutredningslagen. Avsnitt II i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen.  

Avsnitt IV i säkerhetsbilagan innehåller bestämmelser om märkning, registrering, återgivning, utdrag och översättning i fråga om nukleär information. Enligt 9 § i lagen om internationella förpliktelser ska när särskilt känsligt informationsmaterial produceras, kopieras, översänds, distribueras, lagras, utplånas eller hanteras i något annat avseende det sörjas för att materialet skyddas på ett sätt som motsvarar säkerhetsklassen. Punkterna B, D och E i avsnitt IV i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen.  

I avsnitt VI i säkerhetsbilagan föreskrivs det om saknade handlingar, genomförda utredningar och förebyggande åtgärder samt rapportering om kompromettering av informationen. Bestämmelser om detta finns i 19 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Punkterna A.3 och B i avsnitt VI i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen. 

Avsnitt VIII i säkerhetsbilagan innehåller bestämmelser om skyldigheten för företag som behandlar nukleär information att iaktta bestämmelserna i säkerhetsbilagan. Bestämmelser om detta finns i 6 och 7 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Avsnitt VIII i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen.  

Avsnitten IX och X i säkerhetsbilagan innehåller bestämmelser om kontinuerlig översyn av säkerhetssystem och säkerhetsinspektioner. Bestämmelser om besök av representanter för internationella organ och för fördragsslutande stater finns i 18 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. Avsnitt IX och X i säkerhetsbilagan hör till området för lagstiftningen.  

Protokollet om ändring av säkerhetsbilagan anses inte innehålla bestämmelser som kräver riksdagens samtycke. Protokollets text har dock tagits in som bilaga till regeringspropositionen för tydlighetens skull. 

Genomförandearrangemangen i anslutning till Atomalavtalet innehåller information som är avsedd för Natos interna bruk och som har märkts som NATO UNCLASSIFIED (NU), med undantag för bilaga 3 till arrangemangen, som är säkerhetsskyddsklassificerad på nivån NATO RESTRICTED. Texten till genomförandearrangemangen har inte fogats till denna regeringsproposition och de anses inte innehålla bestämmelser som förutsätter riksdagens samtycke. Vid anslutningen till Natos informationssäkerhetsavtal förband sig Finland till att följa säkerhetsbestämmelserna (C-M(2002)49-REV 1). Enligt punkt 7 i bilaga 1 till dem ska på adekvat behörighetskontroll, hantering och skydd av Atomalinformation tillämpas genomförandearrangemangen för Atomalavtalet C-M(68)41. 

13.2  Behandlingsordning

I avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information fastställs de regler enligt vilka Natos medlemsstater ska behandla säkerhetsskyddsklassificerad information som innehåller nukleär information. Det är fråga om särskilda bestämmelser i förhållande till den allmänna lagstiftning som gäller offentligheten för de nationella myndigheternas handlingar. Enligt 12 § i grundlagen är myndigheternas handlingar offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Avtalet innehåller sådana i 12 § i grundlagen avsedda bestämmelser genom vilka offentligheten begränsas av tvingande skäl. 

Internationella överenskommelser om informationssäkerhet är ett etablerat sätt att reglera utbytet av säkerhetsklassificerad information mellan Finland och någon annan stat eller internationell organisation. Finland har för närvarande 27 gällande överenskommelser om informationssäkerhet som riksdagen har godkänt med enkel majoritet och behandlat lagarna om sättande i kraft av dem i vanlig lagstiftningsordning. Riksdagen har i nämnda ordning också godkänt avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om informationssäkerhet samt de säkerhetsbestämmelser, enligt vilka genomförandearrangemangen för Atomalavtalet ska tillämpas för att säkerställa adekvat behörighetskontroll, hantering och skydd av Atomalinformation.  

Eftersom Atomalavtalet inte innehåller bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen, kan avtalet enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av avtalet godkännas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 1 

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner det i Paris den 18 juni 1964 mellan parterna i nordatlantiska fördraget ingångna avtalet om samarbete avseende nukleär information.  

Kläm 2 

Eftersom avtalet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag: 

Lag om avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information  

I enlighet med riksdagens besluts föreskrivs: 
1 § 
De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Paris den 18 juni 1964 mellan parterna i nordatlantiska fördraget ingångna avtalet om samarbete avseende nukleär information ska gälla som lag, sådana som Finland har förbundit sig till dem. 
2 § 
Bestämmelser om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som inte hör till området för lagstiftningen utfärdas genom förordning av statsrådet. 
3 § 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet. 
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 4 april 2024 
Statsminister Petteri Orpo 
Utrikesminister Elina Valtonen 
Avtalstext

AVTAL MELLAN PARTERNA I NORDATLANTISKA FÖRDRAGET OM SAMARBETE AVSEENDE NUKLEÄR INFORMATION 

Ingress 

Parterna i nordatlantiska fördraget, undertecknat i Washington den 4 april 1949, 

som är medvetna om att deras gemensamma säkerhet och försvar förutsätter att de är beredda att bemöta eventuell kärnvapenkrigföring, 

som är medvetna om att det ligger i deras gemensamma intresse att ställa relevant information till Nordatlantiska fördragsorganisationens och dess medlemsstaters förfogande, 

som beaktar Förenta staternas kärnenergilag från 1954, i dess ändrade lydelse, som har utarbetats med dessa syften i åtanke, och 

som handlar på sina egna och på Nordatlantiska fördragsorganisationens vägnar, 

har kommit överens om följande. 

Artikel I 

I enlighet med Förenta staternas kärnenergilag från 1954, i dess ändrade lydelse, och med förbehåll för kraven i den lagen, ska Amerikas förenta staters regering, så länge som Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) fortsätter att substantiellt och materiellt bidra till det gemensamma försvaret och den gemensamma säkerheten, samarbeta genom att till Nato och dess medlemsstater, så länge som de fortsätter att lämna sådant bidrag, tidvis överföra nukleär information i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förutsatt att Amerikas förenta staters regering bedömer att samarbetet främjar och inte oskäligt äventyrar landets försvar och säkerhet. 

Artikel II 

Som motsvarighet till Amerikas förenta staters regerings åtagande enligt detta avtal ska de andra medlemsstaterna i Nato, i den utsträckning som de anser vara nödvändig, till Nato, inbegripet dess militära och civila element, och dess medlemsstater överföra egen nukleär information av det slag som avses i detta avtal. Villkoren för sådan överföring av information från de andra medlemsstaterna ska fastställas i senare avtal, men ska vara desamma som eller likna villkoren i detta avtal. 

Artikel III 

Amerikas förenta staters regering ska till Nato, inbegripet dess militära och civila element, och de medlemsstater i Nato som behöver nukleär information för sina uppdrag i samband med Natoinsatser, överföra sådan nukleär information som Amerikas förenta staters regering anser vara nödvändig för 

a) upprättande av försvarsplaner, 

b) utbildning av personal i användning av och försvar mot kärnvapen och andra militära tillämpningar av kärnenergi, 

c) bedömning av eventuella fienders förmåga att använda kärnvapen och andra militära tillämpningar av kärnenergi, 

d) utveckling av vapenbärare som är kompatibla med kärnvapnen. 

Artikel IV 

1. Samarbete enligt detta avtal ska genomföras av Amerikas förenta staters regering i enlighet med landets tillämpliga lagstiftning. 

2. Amerikas förenta staters regering ska inte med stöd av detta avtal överföra kärnvapen, sådana delar av kärnvapen som inte innehåller kärnmaterial eller sådana delar av kärnvapensystem som inte innehåller kärnmaterial, om dessa är förenade med användning av information i säkerhetsskyddsklassen Restricted Data. 

3. Den nukleära information som Amerikas förenta staters regering överför i enlighet med detta avtal får endast användas för utarbetande och genomförande av Natos försvarsplaner och försvarsåtgärder och för utveckling av vapenbärare i Natos gemensamma intresse. 

Artikel V 

1. Nukleär information som överförs i enlighet med detta avtal ska ges ett fullvärdigt säkerhetsskydd i enlighet med Natos tillämpliga bestämmelser och förfaranden, överenskomna säkerhetsarrangemang och nationell lagstiftning och andra nationella bestämmelser. Nato och dess medlemsstater får under inga förhållanden tillämpa ett mindre omfattande säkerhetsskydd för nukleär information än det som fastställs i Natos relevanta säkerhetsbestämmelser och andra överenskomna säkerhetsarrangemang som är giltiga den dag då detta avtal träder i kraft. 

2. Upprättandet och samordningen av säkerhetsprogrammet i alla Natos militära och civila element ska ske under överinseende av Nordatlantiska rådet i enlighet med förfaranden som fastställts i överenskomna säkerhetsarrangemang.  

3. Nukleär information som Amerikas förenta staters regering överför i enlighet med detta avtal ska tillhandahållas genom nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler för överföring av nukleär information. 

4. Nukleär information som överförts eller utbytts i enlighet med detta avtal får av Nato och personer under dess jurisdiktion inte överföras till eller utbytas med obehöriga personer eller, med undantag för vad som anges i punkt 5 i denna artikel, personer utanför organisationens jurisdiktion. 

5. Om inte Amerikas förenta staters regering anger något annat, får Nato till sina medlemsstater överföra nukleär information som Amerikas förenta staters regering har lämnat till organisationen, i enlighet med vad de behöver för att kunna utföra sina uppdrag i samband med Natoinsatser, förutsatt att spridande av sådan nukleär information inom medlemsstaterna i fråga begränsas till personer med koppling till de Natoinsatser för vilka informationen behövs. Medlemsstaterna är överens om att nukleär information som de tagit emot på detta sätt från Nato eller på annat sätt i enlighet med detta avtal inte får överföras till obehöriga personer eller till personer utanför den mottagande medlemsstatens jurisdiktion; sådan information får dock överföras till Nato och, om Amerikas förenta staters regering ger sitt tillstånd, till andra medlemsstater som behöver informationen för uppdrag i samband med Natoinsatser. 

Artikel VI 

Oberoende av de övriga bestämmelserna i detta avtal får Amerikas förenta staters regering avgöra i vilken omfattning den nukleära information som den ställt till Natos eller medlemsstaternas förfogande får spridas, fastställa vilka kategorier av personer som får ges tillgång till sådan information samt införa andra sådana begränsningar för spridning av informationen som den anser vara nödvändiga. 

Artikel VII 

1. En part som tar emot nukleär information med stöd av detta avtal får endast använda informationen för de ändamål som anges i detta avtal. Varje uppfinning eller upptäckt som är ett resultat av att den mottagande parten eller personer under dess jurisdiktion innehaft sådan information ska kostnadsfritt ställas till Amerikas förenta staters regerings förfogande för försvarsändamål i enlighet med eventuella överenskommelser och ska skyddas i enlighet med artikel V i detta avtal. 

2. Den part som tar emot information som överförs i enlighet med detta avtal ska ansvara för tillämpningen och användningen av informationen; den part som överför informationen ger ingen ersättning och inga garantier för tillämpningen eller användningen av den. 

Artikel VIII 

Ingen bestämmelse i detta avtal ska anses ha företräde framför eller på något annat sätt påverka sådana bilaterala avtal mellan parterna i detta avtal som avser samarbete i fråga om utbyte av nukleär information. 

Artikel IX 

I detta avtal avses med 

a) kärnvapen anordning som utnyttjar kärnenergi, med undantag för utrustning för transport eller framdrift av anordningen (om sådan utrustning är en separat och skiljbar del av anordningen), vars huvudsakliga syfte är att användas som vapen, vapenprototyp eller vapentestanordning eller för utveckling av dessa, 

b) nukleär information som Amerikas förenta staters regering tillhandahåller i enlighet med detta avtal sådan information som Amerikas förenta staters regering har säkerhetsskyddsklassificerat som Restricted Data eller Formerly Restricted Data. 

Artikel X 

1. Detta avtal träder i kraft när Amerikas förenta staters regering har tagit emot ett meddelande från varje part i nordatlantiska fördraget om att de vill förbinda sig till bestämmelserna i avtalet. 

2. Amerikas förenta staters regering ska underrätta alla parter i nordatlantiska fördraget och även Nato om varje meddelande och om detta avtals ikraftträdande. 

3. Detta avtal förblir i kraft till dess att det upphävs genom ett enhälligt beslut eller ersätts av ett annat avtal; ett upphävande av detta avtal i dess helhet befriar dock inte någon part från avtalets krav på skydd av information som tillhandahållits i enlighet med avtalet. 

Artikel XI 

Oberoende av bestämmelserna i artikel VI.4 i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information, undertecknat i Paris den 22 juni 1955, ska detta avtal när det träder i kraft ersätta det avtalet; den information som överförts i enlighet med det avtalet ska dock för alla ändamål anses ha blivit överförd i enlighet med bestämmelserna i detta avtal. 

Artikel XII 

Dateringen på detta avtal ska vara den dag då det öppnas för undertecknande, och avtalet ska förbli öppet för undertecknande till dess att det har undertecknats av alla parter i nordatlantiska fördraget. 

Till bekräftelse härav har undertecknade representanter undertecknat detta avtal på sina respektive staters, som är medlemmar i Nato, och på Natos vägnar. 

Upprättat i Paris den 18 juni 1964 på engelska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda original som ska deponeras i arkivet hos Amerikas förenta staters regering. 

Amerikas förenta staters regering ska sända bestyrkta kopior av avtalet till alla signatärstater och anslutande stater. 

TEKNISK BILAGA TILL AVTALET MELLAN PARTERNA I NORDATLANTISKA FÖRDRAGET OM SAMARBETE AVSEENDE NUKLEÄR INFORMATION 

Genom bestämmelserna i denna bilaga genomförs vissa av bestämmelserna i avtalet om samarbete avseende nukleär information, upprättat i Paris den 18 juni 1964 (nedan kallat avtalet), av vilket denna bilaga utgör en integrerad del. 

AVSNITT I 

Med förbehåll för villkoren i avtalet omfattar den nukleära information som Amerikas förenta staters regering kan ställa till Natos och dess medlemsstaters förfogande 

A. eventuell information som krävs för gemensam försvarsplanering, för utbildning och för att uppfylla logistiska krav och som avser antal, positioner, typer, verkanseffekt, vapensystem, säkerhetssystem, ledning och avfyrning avseende de kärnvapen som kan tillhandahållas för användning av eller till stöd för Nato, 

B. information om förväntade eller orsakade effekter av detonering av kärnvapen, 

C. information om hur konstruktioner, utrustning, kommunikationer och personal påverkas av effekterna av kärnvapen, inbegripet kriterier för materiella skador och offer, 

D. information om metoder och förfaranden för analys av effekterna av kärnvapen, 

E. information om potentiella fiendestaters förmågor vad gäller krigföring med kärnvapen, 

F. sådan information om kärnvapen och kärnvapensystem som krävs för att vissa angivna kärnvapen som kan tillhandahållas för användning av eller till stöd för Nato ska kunna göras insatsklara, inbegripet information som krävs för bedömning av kärnvapensystem i syfte att fastställa kraven och strategin hos Nato, 

G. information om vapenbärare, inbegripet sådan taktisk och teknisk information samt information om uppgifter för personal inom underhåll, montering, transport och avfyrning som krävs för att göra vissa angivna kärnvapen insatsklara,  

H. information om förväntade resultat av strategiska luftoffensiver i den mån informationen påverkar Natos planering, 

I. information som krävs för att göra vissa angivna kärnvapen kompatibla med vissa angivna vapenbärare, 

J. information om säkerhetsfunktioner hos vissa angivna kärnvapen och hos operativa system för sådana vapen samt information som är nödvändig och relevant för räddnings- och bärgningsinsatser i händelse av en vapenolycka, 

K. information som krävs för planering inför och utbildning av personal i användning av och försvar mot kärnvapen, inbegripet information om 

1. militär användning av isotoper för medicinska ändamål, 

2. försvar mot radiologisk krigföring, 

L. information som gäller civilt försvar mot kärnvapenangrepp, 

M. övrig information som behöriga myndigheter i Förenta staterna bedömer som nödvändig för stöd till Nato och som kan överföras i enlighet med bestämmelserna i kärnenergilagen från 1954, i dess ändrade lydelse, och avtalet. 

AVSNITT II 

Ingen information om andra militära tillämpningar av kärnenergi eller om reaktorer för militärt bruk eller för atomdrivna fartyg ska överföras med stöd av avtalet. 

SÄKERHETSBILAGA TILL AVTALET MELLAN PARTERNA I NORDATLANTISKA FÖRDRAGET OM SAMARBETE AVSEENDE NUKLEÄR INFORMATION 

I denna bilaga fastställs de säkerhetsåtgärder som Nato och dess medlemsstater ska vidta för att skydda den nukleära information som Amerikas förenta staters regering ställer till Natos och dess medlemsstaters förfogande i enlighet med avtalet om samarbete avseende nukleär information, upprättat i Paris den 18 juni 1964 (nedan kallat avtalet), av vilket denna bilaga utgör en integrerad del. Om en annan medlem i Nato än Amerikas förenta staters regering tillhandahåller nukleär information i enlighet med artikel II i avtalet, ska informationen skyddas genom säkerhetsåtgärder som är minst lika omfattande som de åtgärder som anges i denna bilaga. 

AVSNITT I 

ALLMÄNT 

A. På nukleär information som överförs i enlighet med avtalet ska Natos militära och civila element och medlemsstaterna tillämpa säkerhetsbestämmelser utfärdade av Nato som är minst lika omfattande som de nuvarande bestämmelserna i C-M(55)15(final) och dess konfidentiella tillägg av den 1 januari 1961, samt de säkerhetsåtgärder som anges i denna bilaga. 

B. Säkerhetsprogrammet, som genomförs av alla Natos militära och civila element och av medlemsstater som tar emot nukleär information i enlighet med avtalet, ska omfatta allt som krävs för att säkerhetskraven i denna bilaga ska uppfyllas. 

C. Generalsekreteraren, som verkar för och på uppdrag av Nordatlantiska rådet, ansvarar för att övervaka tillämpningen av Natos säkerhetsprogram för skydd av nukleär information enligt avtalet. Generalsekreteraren ska genom de förfaranden som anges i avsnitt X i denna bilaga säkerställa att Natos civila och militära element samt nationella civila och militära element vidtar alla åtgärder som krävs enligt Natos säkerhetsprogram för att skydda den information som utbyts i enlighet med avtalet. 

D. Ingen person har rätt att få tillgång till nukleär information enbart på grund av tjänstegrad, befattning eller säkerhetsgodkännande. 

E. Tillgång till nukleär information som ställts till Natos förfogande ska begränsas till de medborgare i Natos medlemsstater som har fått ett säkerhetsgodkännande i enlighet med avsnitt II i denna bilaga och vars arbetsuppgifter kräver tillgång till informationen. 

F. Tillgång till nukleär information som ställts till en medlemsstats förfogande i enlighet med avtalet ska begränsas till de medborgare i medlemsstaten som har fått ett säkerhetsgodkännande i enlighet med avsnitt II i denna bilaga och vars tjänsteutövning kräver tillgång till informationen för att medlemsstaten ska kunna fullgöra sina skyldigheter och åtaganden i förhållande till Nato. 

AVSNITT II 

PERSONALSÄKERHET 

A. En person får erhålla ett säkerhetsgodkännande som ger personen tillgång till nukleär information endast om det har fastställts att detta inte äventyrar Natos eller dess medlemsstaters säkerhet. 

B. Innan en person ges tillgång till nukleär information ska en ansvarig statlig myndighet i den stat som personen är medborgare i fatta beslut om personens lämplighet att få sådan tillgång (beslut om säkerhetsgodkännande). 

C. Beslutet om huruvida ett säkerhetsgodkännande är tydligt förenligt med säkerhetsintressena ska fattas utifrån all den information som finns att tillgå. Innan beslutet fattas ska en prövning genomföras av en ansvarig statlig myndighet och den information som framkommit granskas i förhållande till de huvudtyper av ofördelaktiga uppgifter som ger orsak att ifrågasätta om en person är lämpad att få ett sådant säkerhetsgodkännande, så som de anges i avsnitt III i det konfidentiella tillägget av den 1 januari 1961 till C-M(55)15(final). 

D. Prövningen ska till sin räckvidd och omfattning åtminstone vara förenlig med de standarder som anges i avsnitt II i det konfidentiella tillägget till C-M(55)15(final); andra personer än medlemmar av medlemsstaternas väpnade styrkor eller civil personal inom medlemsstaternas militära verksamhet ska dock genomgå en bakgrundsprövning för att få ett säkerhetsgodkännande som ger dem tillgång till nukleär information i säkerhetsskyddsklassen Secret. 

E. Varje organisation som behandlar nukleär information ska föra ett lämpligt register över säkerhetsgodkännanden för personer som är behöriga att få tillgång till sådan information i den organisationen. Varje säkerhetsgodkännande ska när så krävs granskas för att man ska kunna säkerställa att det är förenligt med de standarder som gäller för personens anställning, och det ska ses över så snart som möjligt om information framkommer som tyder på att fortsatt anställning med tillgång till nukleär information eventuellt inte längre är förenlig med säkerhetsintressena. 

F. I varje stat ska goda förbindelser upprätthållas mellan de nationella myndigheter som ansvarar för den nationella säkerheten och den myndighet som ansvarar för säkerhetsgodkännande i syfte att säkerställa att uppgifter som kan betraktas som ofördelaktiga och som framkommit efter det att ett säkerhetsgodkännande getts meddelas utan dröjsmål. 

AVSNITT III 

FYSISK SÄKERHET 

A. Nukleär information ska skyddas fysiskt från spioneri, sabotage, obehörig åtkomst och andra fientliga handlingar. Sådant skydd ska stå i proportion till det berörda säkerhetsintressets betydelse. 

B. Program för fysisk säkerhet för nukleär information ska upprättas för att säkerställa 

1. tillbörligt skydd för nukleär information när informationen finns tillgänglig för omedelbar användning, har arkiverats eller distribueras, 

2. inrättandet av säkerhetsområden med kontrollerat tillträde när det bedöms att sådana behövs med anledning av den säkerhetsskyddsklassificerade nukleära informationens känslighet, art, omfattning och användning och den eller de berörda byggnadernas slag och läge, 

3. ett system för kontrollerat tillträde som innefattar en behörig myndighets förfaranden för tillträde, exakta metoder för identifiering av personal och ansvar för identifieringsverktyg samt sätt att begränsa rörelse inom och tillträde till säkerhetsområden. 

C. Bestämmelserna i punkt B kompletterar de förfaranden som anges i avsnitt IV i C-M(55)15(final). 

AVSNITT IV 

KONTROLL ÖVER NUKLEÄR INFORMATION 

A. Det ska finnas program för informationskontroll med följande huvudsakliga syfte:  

1. kontroll av tillgång, 

2. beredskap att säkerställa att ansvarsskyldigheten står i proportion till informationens känslighetsgrad, 

3. förstörande av informationen när den inte längre behövs. 

B. Den säkerhetsskyddsklass som Amerikas förenta staters regering angett för nukleär information som överförs i enlighet med avtalet ska alltid beaktas; säkerhetsskyddsklassen får ändras eller tas bort endast om Amerikas förenta staters regering lämnat sitt samtycke. 

C. Handlingar som innehåller nukleär information som härrör från Förenta staterna och som överförts i enlighet med avtalet ska förses med Natomärkningar och en säkerhetsskyddsklass som motsvarar den som fastställts av Amerikas förenta staters regering, följda av ordet ATOMAL. Vidare ska handlingen förses med följande märkning på handlingens språk: 

”This document contains United States atomic information (Restricted Data or Formerly Restricted Data) made available pursuant to the NATO Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information dated 18th June 1964 and will be safeguarded accordingly.” [Denna handling innehåller nukleär information som härrör från Förenta staterna (Restricted Data eller Formerly Restricted Data) och som har tillhandahållits i enlighet med Natoavtalet om samarbete avseende nukleär information av den 18 juni 1964, och den ska skyddas i enlighet därmed.] 

D. Det ska föras register över alla handlingar i säkerhetsskyddsklassen Top Secret eller Secret och över alla handlingar för vilka särskilda begränsningar har fastställts i enlighet med artikel VI i avtalet. Identiteten på alla som tagit emot handlingar som omfattas av särskilda begränsningar ska framgå av dessa register. 

E. Återgivningar, inbegripet utdrag och översättningar, av handlingar som innehåller nukleär information härrörande från Förenta staterna och som är försedda med de märkningar som anges i punkt C får göras på följande villkor: 

1. Handlingar i säkerhetsskyddsklassen Secret eller Top Secret får återges endast efter godkännande från Amerikas förenta staters regering. Sådana handlingar ska förses med lämplig märkning. I nödfall där förhandsgodkännande inte kan inhämtas i tid får detta villkor frångås, förutsatt att Amerikas förenta staters regering underrättas så skyndsamt som möjligt. 

2. Handlingar i säkerhetsskyddsklassen Confidential får återges endast om det är nödvändigt för att uppfylla gällande krav. 

3. Återgivningar, inbegripet utdrag och översättningar, ska förses med alla de säkerhetsskyddsmärkningar (inbegripet den märkning som anges i punkt C) som finns på originalhandlingen och ska genomgå samma förfaranden för registrering som originalhandlingen. Om olika avsnitt har olika säkerhetsskyddsklass, ska en handling som innehåller utdrag med nukleär information ha samma säkerhetsskyddsklass som det avsnitt med högst säkerhetsskyddsklass från vilket utdrag har tagits och, där så är lämpligt, förses med den märkning som anges i punkt C. Förfarandena för registrering av utdrag med nukleär information ska vara de som anges i punkt D. Vidare ska eventuella särskilda begränsningar som fastställts för originalhandlingen även gälla för de handlingar som innehåller utdrag. 

F. Handlingar som upprättats för att registrera nukleär information som tagits emot muntligen eller visuellt i enlighet med avtalet ska förses med de märkningar som anges i punkt C i detta avsnitt och ska omfattas av de regler för registrering och kontroll som gäller för säkerhetsskyddsklassen i fråga. 

AVSNITT V 

ÖVERFÖRINGSKANALER 

Den nukleära information som Amerikas förenta staters regering överför i enlighet med avtalet, inbegripet muntligen och visuellt, ska överföras via nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler. För att bistå generalsekreteraren i fullgörandet av dennes säkerhetsansvar enligt avsnitt I punkt C i denna bilaga ska Amerikas förenta staters regering förse generalsekreteraren med den information som behövs för att generalsekreteraren ska kunna identifiera varje skriftlig överföring av nukleär information av Amerikas förenta staters regering och varje överföring som Amerikas förenta staters regering godkänt i enlighet med avtalet. Denna information ska även sändas till den ständiga gruppen när det gäller överföringar till militära element. 

AVSNITT VI 

RAPPORTER 

A. Varje medlemsstat och varje militärt och civilt element inom Nato som i enlighet med avtalet tar emot nukleär information som härrör från Förenta staterna ska årligen senast den 31 mars, genom nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler, till Amerikas förenta staters regering via generalsekreteraren överlämna en rapport som innehåller 

1. en förteckning över alla handlingar med nukleär information som tagits emot från Amerikas förenta staters regering under den period på tolv månader som löpt ut den 31 december föregående år, 

2. ett register över distributionen av de handlingar som förtecknats i enlighet med punkt 1, 

3. ett intyg på att alla handlingar med nukleär information som medlemsstaten eller Natos militära eller civila element enligt avtalet ansvarar för har inspekterats fysiskt; intyget ska även innehålla en förteckning över alla handlingar som saknas samt uppgift om vad utredningen av förlusten av handlingarna visat och om vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra att det skedda upprepas. 

B. Om nukleär information som härrör från Förenta staterna och som överförts i enlighet med avtalet komprometteras genom att handlingar försvinner eller på något annat sätt, ska en rapport med all relevant information om komprometteringen omedelbart lämnas till generalsekreteraren och Amerikas förenta staters regering genom nu befintliga eller eventuella senare överenskomna kanaler. 

AVSNITT VII 

SÄKERHETSUTBILDNING 

Medlemsstater och militära och civila element inom Nato som tar emot information i enlighet med avtalet ska ha ett lämpligt program för att säkerställa att alla personer med tillgång till nukleär information informeras om sina skyldigheter när det gäller att skydda informationen. Programmet ska omfatta en ingående introduktion och orientering, regelbunden repetition av personens skyldigheter och ett avslutande samtal när anställningen upphör, där den fortsatta skyldigheten att skydda den nukleära informationen betonas. 

AVSNITT VIII 

SKYDD AV SÄKERHETSSKYDDSKLASSIFICERADE KONTRAKT 

Varje säkerhetsskyddsklassificerat kontrakt, underleverantörsavtal eller konsultavtal eller annan säkerhetsskyddsklassificerad överenskommelse som ingåtts av parterna i avtalet och vars genomförande inbegriper tillgång till nukleär information som utbyts i enlighet med avtalet ska innehålla lämpliga bestämmelser som förpliktar de privata parterna att iaktta de säkerhetsarrangemang som fastställs i denna bilaga. 

AVSNITT IX 

KONTINUERLIG ÖVERSYN AV SÄKERHETSSYSTEM 

A. Ett effektivt och skyndsamt genomförande av säkerhetsåtgärder kan främjas avsevärt genom att anställda vid säkerhetsorgan besöker varandra. Parterna i avtalet har enats om att fortsätta det omfattande utbytet av synpunkter vad gäller säkerhetsåtgärder, säkerhetsstandarder och säkerhetsförfaranden och om att tillåta Förenta staternas arbetsgrupper för säkerhetsfrågor att på plats granska och studera förfaranden och praxis vid de Natoorgan och de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för skyddet av handlingar och information som överförs i enlighet med avtalet. Sådana besök ska genomföras i syfte att säkerställa att de olika säkerhetssystemen fyller sina syften och är tillräckligt jämförbara. 

B. Generalsekreteraren, och den ständiga gruppen om besöket avser militära element, ska underrättas om sådana besök och efter varje besök erhålla en rapport med relevanta observationer från Förenta staternas arbetsgrupper. Alla besök vid nationella element ska genomföras i samarbete med de nationella säkerhetsmyndigheterna i de berörda staterna. 

AVSNITT X 

SÄKERHETSINSPEKTIONER 

A. Alla Natos militära och civila element och medlemsstater som har tagit emot nukleär information i enlighet med avtalet ska regelbundet, minst en gång var tolfte månad, genomgå övergripande säkerhetsinspektioner i överensstämmelse med de kriterier som anges i avsnitt I punkt A i denna bilaga. Dessa inspektioner ska utföras av kvalificerad personal vid Natoorgan med ansvar för genomförandet av Natos säkerhetsprogram. Rådet får, om det anser det vara nödvändigt eller önskvärt, besluta om särskilda inspektioner och utse särskilda inspektionsgrupper bestående av personal från Natos civila och militära organ och annan kvalificerad personal. Besök vid medlemsstaternas militära och civila element ska samordnas med behöriga nationella myndigheter. 

B. Säkerhetsprogrammets alla faser ska granskas vid inspektion, och inom trettio dagar från det att inspektionen har avslutats ska en skriftlig rapport, innehållande en förteckning över alla eventuella konstaterade brister i tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna, sändas till generalsekreteraren. 

C. Generalsekreteraren ska ställa kopior av dessa inspektionsrapporter till Förenta staternas förfogande i enlighet med avtalet och, i enlighet med andra bestämmelser i avtalet och där så är lämpligt, till det element som inspekterats, den berörda nationella säkerhetsmyndigheten och de militära högkvarteren. 

D. Inom trettio dagar från mottagandet av inspektionsrapporten ska de behöriga myndigheterna i fråga om det Natoelement eller det nationella element som granskats lämna en redogörelse till generalsekreteraren avseende de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa de brister som konstaterats i inspektionsrapporten. Efter att ha granskat inspektionsrapporten och redogörelsen för de vidtagna åtgärderna ska generalsekreteraren, som företrädare för rådet, vid behov uppmärksamma de nationella myndigheterna, den ständiga gruppen eller det berörda civila elementet på de eventuella vidare åtgärder som kan komma att krävas för att Natos säkerhetskrav och bestämmelserna i avtalet ska uppfyllas. Kopior av redogörelser för vidtagna åtgärder och kopior av eventuella kommentarer från generalsekreteraren i enlighet med denna punkt ska distribueras i enlighet med vad som anges om inspektionsrapporter i punkt C i detta avsnitt. 

E. Om en olöst fråga som avser en korrigerande åtgärd efter en säkerhetsinspektion kvarstår efter det att de åtgärder som avses i punkt D i detta avsnitt har vidtagits, ska generalsekreteraren underrätta rådet och rekommendera att en särskild inspektionsgrupp utses för att undersöka frågan och rapportera till rådet, som i sin tur ska vidta lämpliga åtgärder. 

AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION 

Preamble 

The Parties to the North Atlantic Treaty, signed at Washington on 4th April 1949, 

Recognising that their mutual security and defence requires that they be prepared to meet the contingencies of atomic warfare, and 

Recognising that their common interest will be advanced by making available to the North Atlantic Treaty Organization and its member states information pertinent thereto, 

and 

Taking into consideration the United States Atomic Energy Act of 1954, as amended, which was prepared with these purposes in mind, 

Acting on their own behalf and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization, 

Agree as follows: 

Article I 

In accordance with and subject to the requirements of the United States Atomic 

Energy Act of 1954, as amended, the Government of the United States of America will, while the North Atlantic Treaty Organization continues to make substantial and material contributions to the mutual defence and security, co-operate by communicating, from time to time, to the North Atlantic Treaty Organization and its member states, while they continue to make such contributions, atomic information in accordance with the provisions of this Agreement, provided that the Government of the United States of America determines that such co-operation will promote and will not constitute an unreasonable risk to its defence and security. 

Article II 

Paralleling the undertaking of the Government of the United States of America under this Agreement, the other member states of the North Atlantic Treaty Organization will, to the extent they deem necessary, communicate to the North Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states atomic 

information of their own origin of the same types provided for in this Agreement. The terms and conditions governing these communications by other member states will be the subject of subsequent agreements, but will be the same or similar to the terms and 

conditions specified in this Agreement. 

Article III 

The Government of the United States of America will communicate to the North 

Atlantic Treaty Organization, including its military and civilian elements, and to member states of the North Atlantic Treaty Organization requiring the atomic information in connection with their functions related to NATO missions, such atomic information as is determined by the Government of the United States of America to be necessary to: 

(a) the development of defence plans; 

(b) the training of personnel in the employment of and defence against atomic weapons and other military applications of atomic energy; 

(c) the evaluation of the capabilities of potential enemies in the employment of atomic weapons and other military applications of atomic energy; and 

(d) the development of delivery systems compatible with the atomic weapons which they carry. 

Article IV 

1. Co-operation under this Agreement will be carried out by the Government of the United States of America in accordance with its applicable laws. 

2. Under this Agreement there will be no transfer by the Government of the United States of America of atomic weapons, non-nuclear parts of atomic weapons, or non-nuclear parts of atomic weapons systems involving Restricted Data. 

3. The atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement shall be used exclusively for the preparation or implementation of NATO defence plans and activities and the development of delivery systems in the common interests of the North Atlantic Treaty Organization. 

Article V 

1. Atomic information communicated pursuant to this Agreement shall be accorded full security protection under applicable NATO regulations and procedures, agreed security arrangements, and national legislation and regulations. In no case will the North Atlantic Treaty Organization or its member states maintain security standards for the safeguarding of atomic information less restrictive than those set forth in the pertinent NATO security regulations and other agreed security arrangements in effect on the date this Agreement comes into force. 

2. The establishment and co-ordination of the security programme in all NATO military and civilian elements will be effected under the authority of the North Atlantic 

Council in conformity with procedures set forth in agreed security arrangements. 

3. Atomic information communicated by the Government of the United States of America pursuant to this Agreement will be made available through channels for communicating atomic information now existing or as may be hereafter agreed. 

4. Atomic information communicated or exchanged pursuant to this Agreement shall not be communicated or exchanged by the North Atlantic Treaty Organization or persons under its jurisdiction to any unauthorized persons or, except as provided in paragraph 5 of this article, beyond the jurisdiction of that Organization. 

5. Unless otherwise specified by the Government of the United States of America, United States atomic information provided to the North Atlantic Treaty Organization may be communicated by the North Atlantic Treaty Organization to its member states as necessary to carry out functions related to NATO missions, provided that dissemination of such atomic information within such member states is limited to those specific individuals concerned with the NATO missions for which the information is required. Member states agree that atomic information so received from the North Atlantic 

Treaty Organization or otherwise pursuant to this Agreement will not be transferred to 

unauthorized persons or beyond the jurisdiction of the recipient member state; however, 

such information may be communicated to the North Atlantic Treaty Organization or, when authorised by the Government of the United States of America, to other member states requiring the information for functions related to NATO missions. 

Article VI 

Other provisions of this Agreement notwithstanding, the Government of the United States of America may stipulate the degree to which any of the atomic information made available by it to the North Atlantic Treaty Organization or member states may be disseminated, may specify the categories of persons who may have access to such information, and may impose such other restrictions on the dissemination of information as it deems necessary. 

Article VII 

1. A Party receiving atomic information under this Agreement shall use it for the purposes specified herein only. Any inventions or discoveries resulting from possession of 

such information on the part of a recipient Party or persons under its jurisdiction shall be made available to the Government of the United States of America for defence purposes without charge in accordance with such arrangements as may be agreed and shall be safeguarded in accordance with the provisions of Article V of this Agreement. 

2. The application or use of any information communicated under this Agreement shall be the responsibility of the Party receiving it; the Party communicating the information does not provide any indemnity or warranty with respect to its application or use. 

Article VIII 

Nothing in this Agreement shall be considered to supersede or otherwise affect bilateral agreements between Parties to this Agreement providing for co-operation in the exchange of atomic information. 

Article IX 

For the purposes of this Agreement: 

(a) “Atomic weapon” means any device utilising atomic energy, exclusive of the means for transporting or propelling the device (where such means is a separable and divisible part of the device), the principal purpose of which is for use as, or for development of, a weapon, a weapon prototype, or a weapon test device. 

(b) “Atomic information” to be provided by the Government of the United States 

of America under this Agreement means information which is designated “Restricted Data” or “Formerly Restricted Data” by the Government of the United States of America. 

Article X 

1. This Agreement shall enter into force upon receipt by the Government of the United States of America of notification from all Parties to the North Atlantic Treaty that they are willing to be bound by the terms of the Agreement. 

2. The Government of the United States of America will inform all Parties to the North Atlantic Treaty, and will also inform the North Atlantic Treaty Organization, of each notification and of the entry into force of this Agreement. 

3. This Agreement shall remain in force until terminated by unanimous agreement or superseded by another agreement, it being understood, however, that termination of this Agreement as a whole shall not release any Party from the requirements of this Agreement to safeguard information made available pursuant to it. 

Article XI 

Notwithstanding the provisions of Article VI(4) of the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic Information, signed in Paris on 22nd June, 1955, the present Agreement shall upon its entry into force supersede the above-mentioned Agreement, it being understood, however, that information communicated under that Agreement shall be considered for all purposes to have been communicated under the provisions of this Agreement. 

Article XII 

This Agreement shall bear the date on which it is opened for signature and shall remain open for signature until it has been signed by all the States Parties to the North 

Atlantic Treaty. 

In witness whereof the undersigned Representatives have signed the present Agreement on behalf of their respective States, members of the North Atlantic Treaty Organization, and on behalf of the North Atlantic Treaty Organization. 

Done at Paris this 18 th day of June 1964, in the English and French languages, both texts being equally authoritative, in a single original which shall be deposited in the archives of the Government of the United States of America.  

The Government of the United States of America shall transmit certified copies thereof to all the signatory and acceding States. 

TECHNICAL ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION 

The provisions of this Annex implement certain of the provisions of the Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on 18 th June, 1964 (hereinafter referred to as the Agreement) of which this Annex forms an integral part.  

SECTION I 

Subject to the terms and conditions of the Agreement, the types of atomic information which the Government of the United States of America may make available to the North Atlantic Treaty Organization and its member states are: 

A. As may be necessary for mutual defence planning, training, and logistical requirements, information concerning the numbers, locations, types, yields, arming, safing, command and control, and fuzing of those atomic weapons which can be made available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization. 

B. Effects to be expected or resulting from the detonation of atomic weapons. 

C. Response of structures, equipment, communications and personnel to the effects of atomic weapons, including damage or casualty criteria. 

D. Methods and procedures for analyses relating to the effects of atomic weapons. 

E. Information on the capabilities of potential enemy nations for atomic warfare. 

F. Information on atomic weapons and atomic weapons systems required for attainment of delivery capability with specified atomic weapons which can be made 

available for use by or in support of the North Atlantic Treaty Organization, including information required for evaluation of atomic weapons systems to determine NATO requirements and strategy. 

G. Information regarding delivery systems, including tactics and techniques and duties of maintenance, assembly, delivery and launch crews required for attainment of delivery capability with specified atomic weapons. 

H. To the extent that they will influence NATO planning, the results to be expected from the strategic air offensive. 

I. Information required for attainment of compatibility of specified atomic weapons with specified delivery vehicles. 

J. Safety features of specified atomic weapons and of the operational systems associated with such weapons and information necessary and appropriate for salvage and recovery operations incident to a weapons accident. 

K. Information required in planning for and training of personnel in the employment of and defence against atomic weapons and including information concerning: 

1. Military uses of isotopes for medical purposes. 

2. Defence against radiological warfare. 

L. Information regarding civil defence against atomic attacks. 

M. Other information as may be determined by appropriate United States Authorities to be necessary for support of the North Atlantic Treaty Organization and transferable under provisions of the Atomic Energy Act of 1954, as amended, and the Agreement. 

SECTION II 

No information on other military applications of atomic energy, military reactors, or naval nuclear propulsion plants, will be communicated under the Agreement. 

SECURITY ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR CO-OPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION 

This Annex sets forth the security measures which the North Atlantic Treaty Organization and the member states shall apply to safeguard atomic information made available by the Government of the United States of America to the North Atlantic Treaty Organization and its member states pursuant to the Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information done at Paris on 18 th June, 1964 (referred to hereinafter as “the Agreement”) of which this Annex is an integral part. In the event a member of the North Atlantic Treaty Organization other than the Government of the United States of America makes atomic information available pursuant to Article II of the Agreement, such information shall be safeguarded by security measures no less restrictive than those set forth in this Annex.  

SECTION I 

GENERAL 

A. NATO security regulations, no less restrictive than those which are presently set forth in C-M(55)15(Final) and the Confidential Supplement of 1st January, 1961, thereto, as well as the security measures specified in this Annex, shall be applied by NATO military and civilian elements and by member states to atomic information communicated pursuant to the Agreement. 

B. The security programme as implemented by all NATO military and civilian elements and by member states receiving atomic information pursuant to the Agreement shall provide fully for carrying out the security requirements laid down in this Annex. 

C. The Secretary General, acting in the name of the North Atlantic Council and under its authority, shall be responsible for supervising the application of the NATO security programme for the protection of atomic information under the Agreement. He will ascertain by means of the procedures set forth in Section X of this Annex that all measures required by the NATO Security programme are taken in NATO civil and military elements and national civil and military elements to protect the information exchanged under the Agreement. 

D. No individual shall be entitled to access to atomic information solely by virtue of rank, appointment, or security clearance. 

E. Access to atomic information made available to the North Atlantic Treaty Organization shall be limited to nationals or member states of the North Atlantic Treaty Organization who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose responsibilities require access to the information. 

F. Access to atomic information made available to a member state pursuant to the Agreement shall be limited to its nationals who have been granted security clearances in accordance with Section II of this Annex and whose duties require access in order that the member state can fulfil its responsibilities and commitments to the North Atlantic Treaty Organization. 

SECTION II 

PERSONNEL SECURITY 

A. No individual shall be granted a security clearance for access to atomic information unless it is determined that such clearance will not endanger the security of the North Atlantic Treaty Organization or the national security of the member states of the North Atlantic Treaty Organization. 

B. Prior to affording access to atomic information, the determination of eligibility (decision to grant security clearance) for each individual to be afforded such access shall be made by a responsible authority of the government of the individual concerned. 

C. The decision as to whether the granting of a security clearance is clearly consistent with the interests of security shall be a determination based on all available information. Prior to this determination, an investigation shall be conducted by a responsible government authority and the information developed shall be reviewed in the light of the principal types of derogatory information which create a question as to an individual’s eligibility for security clearance, as these are set forth in Section III of the Confidential Supplement of 1st January, 1961, to C-M(55)15(Final). 

D. The minimum scope and extent of the investigation shall be in accordance with the standards set out in Section II of the Confidential Supplement to C-M(55)15(Final), except that a background investigation shall be required for clearance for access to atomic information classified Secret for individuals other than members of the armed forces or civilian personnel of the military establishments of the member states. 

E. Each establishment handling atomic information shall maintain an appropriate record of the clearance of individuals authorised to have access to such information at that establishment. Each clearance shall be reviewed, as the occasion demands, to insure that it conforms with the current standards applicable to the individual’s employment, and shall be re-examined as a matter of priority when information is received which indicates that continued employment involving access to atomic information may no longer be consistent with the interests of security. 

F. Effective liaison shall be maintained in each state between the national agencies responsible for national security and the authority responsible for making clearance determinations to assure prompt notification of information with derogatory implications developed subsequent to the grant of security clearance. 

SECTION III 

PHYSICAL SECURITY 

A. Atomic information shall be protected physically against espionage, sabotage, unauthorised access or any other hostile activity. Such protection shall be commensurate with the importance of the security interest involved. 

B. Programmes for physical security of atomic information shall be established so as to assure: 

1. Proper protection of atomic information on hand for immediate use, in storage or in transit. 

2. The establishment of security areas, with controlled access, when deemed necessary by reason of the sensitivity, character, volume and use of the classified atomic information, and the character and location of the building or buildings involved. 

3. A system of controlled access which shall embody procedures for a competent authority to authorise access, accurate methods of personnel identification and accountability for identification media; and a means of enforcing limitations on movement within, and access to, security areas. 

C. The provisions of paragraph B above will be in addition to the procedures set forth in Section IV of C-M(55)15(Final). 

SECTION IV 

CONTROL OF ATOMIC INFORMATION 

A. Information control programmes shall be maintained which will have for their basic purposes: 

1. Control of access. 

2. Ready accountability commensurate with the degree of sensitivity. 

3. Destruction when no longer needed. 

B. Security classifications applied by the Government of the United States of America to atomic information communicated under the Agreement shall be observed at all times: regrading or declassification may be done only with the approval of the Government of the United States of America. 

C. Documents containing United States atomic information communicated under the Agreement shall bear NATO markings and a security classification equivalent to that assigned by the Government of the United States of America, followed by the word ATOMAL. In addition, the following marking shall be entered on the document in the language of the document: “This document contains United States atomic information (Restricted Data or Formerly Restricted Data) made available pursuant to the NATO Agreement for Co-operation Regarding Atomic Information dated 18 th June, 1964 and will be safeguarded accordingly.”  

D. Accountability records shall be maintained for all Top Secret and Secret Documents, and for all documents on which special limitations have been placed in accordance with Article VI of the Agreement. These records shall show the identity of all recipients of documents on which special limitations have been placed. 

E. Reproductions, including extracts and translations, of documents containing 

United States atomic information bearing the markings specified in paragraph C above may be made under the following rules: 

1. Documents classified Secret and Top Secret may be reproduced only with the prior approval of the Government of the United States of America. Such documents shall bear a suitable notation to this effect. In emergencies when prior approval cannot be obtained in time, this rule may be waived, but the Government of the United States of America shall be so informed by the most expeditious means. 

2. Documents classified Confidential may be reproduced only as necessary to meet current requirements. 

3. Reproductions, including extracts and translations, shall bear all security markings (including the marking described in paragraph C) found on the original document and shall be placed under the accountability controls applied to the original document. Where paragraphs bear separate classifications, the security classification of documents containing extracted atomic information shall bear the classification of the paragraph with the highest classification from which extracts were taken and where appropriate the marking specified in paragraph C. Accountability controls for extracted atomic information shall be as provided in paragraph D of this section. Further, such special limitations as may have been placed on the original document shall apply to documents containing the extracts. 

F. Documents prepared to record atomic information received under the Agreement by oral or visual means shall bear the markings specified in paragraph C above and shall be subject to the rules for accountability and control applicable to the level of classification involved. 

SECTION V 

CHANNELS OF TRANSMISSION 

Communications by the Government of the United States of America of atomic information under the Agreement, including oral and visual communication, shall be through channels now existing or as may be hereafter agreed. To assist the Secretary General in the discharge of his security responsibilities under paragraph C of Section I of the present Annex, the Government of the United States of America shall provide the Secretary General with sufficient information to identify each written communication of atomic information by the Government of the United States of America and each communication authorised by the Government of the United States of America under the Agreement. This information will also be sent to the Standing Group for all communications made to military elements. 

SECTION VI 

REPORTS 

A. Each member state and NATO military and civilian element which receives United States atomic information under the Agreement shall submit by 31st March of each year, utilising channels now existing or as may be hereafter agreed, through the Secretary General to the Government of the United States of America a report containing the following: 

1. A list of all atomic documents received from the Government of the United States of America during the twelve months ending 31st December of the previous year. 

2. A record of the distribution of the documents listed in paragraph 1 above, and 

3. A certification that a physical muster has been made of all atomic documents for which the member state or NATO military or civilian element is accountable under the Agreement. The certification shall include a list of all documents unaccounted for, with a statement of the results of the investigation of the loss and the corrective action taken to prevent a recurrence. 

B. If United States atomic information communicated under the Agreement is compromised by loss of documents or any other means, an immediate report including all pertinent information concerning the compromise shall be made, utilising channels now existing or as may be hereafter agreed, to the Secretary General and the Government of the United States of America. 

SECTION VII 

SECURITY EDUCATION 

Member states and NATO military and civilian elements receiving information under the Agreement shall maintain an adequate programme to assure that all individuals who are authorised access to atomic information are informed of their responsibilities to safeguard that information. The programme shall include a specific initial indoctrination and orientation, periodic re-emphasis of individual responsibilities and a termination interview stressing the continuing responsibilities for protection of atomic information. 

SECTION VIII 

SECURITY OF CLASSIFIED CONTRACTS 

Every classified contract, sub-contract, consultant agreement or other arrangement entered into by Parties to the Agreement, the performance of which involves access to atomic information exchanged under the Agreement, shall contain appropriate provisions imposing obligations on the private parties involved to abide by the security arrangements set forth in this Annex. 

SECTION IX 

CONTINUING REVIEW OF SECURITY SYSTEM 

A. It is recognised that effective and prompt implementation of security policies can be materially advanced through reciprocal visits of security personnel. It is agreed to continue a thorough exchange of views relative to security policies, standards and procedures and to permit United States security working groups to examine and view at first hand the procedures and practices of the agencies of the North Atlantic Treaty Organization and of the agencies of member states responsible for the protection of documents and information communicated under the Agreement, such visits to be undertaken with a view to achieving an understanding of adequacy and reasonable comparability of the respective security systems. 

B. The Secretary General, and the Standing Group in the case of visits to military elements, will be informed of these visits and reports setting forth pertinent findings of the United States working groups will be furnished to them following each visit. All visits to national elements will be carried out in co-operation with the national security authorities of the states concerned. 

SECTION X 

SECURITY INSPECTIONS 

A. Comprehensive security inspection of all NATO military and civilian elements and member nations which have received atomic information under the Agreement shall be made regularly, but not less often than once every twelve months, in accordance with the criteria set forth in Section I, paragraph A of this Annex. These inspections shall be made by the NATO agencies having responsibility for the application of the NATO security programme, using qualified personnel. The Council may, as it considers necessary or desirable, direct special inspections to be made and designate ad hoc inspection teams composed of personnel from NATO civilian and military agencies or other qualified personnel. Visits to military and civilian elements of member states will be co-ordinated with the appropriate national authorities. 

B. All phases of the security programme shall be examined and within thirty days after the completion of the inspection, a written report that shall include a list of any deficiencies found in the application of the security regulations will be sent to the Secretary General. 

C. Copies of these inspection reports shall be made available by the Secretary General to the United States pursuant to the Agreement and, consistent with other provisions thereof and as may be appropriate, to the installation inspected, the national security authority concerned, and the military headquarters. 

D. Within thirty days after receipt of the inspection report, the appropriate 

authorities of the NATO or national element inspected shall forward to the Secretary 

General a report of action taken to correct all deficiencies listed in the inspection report. After reviewing the inspection reports and the reports of corrective action taken, the Secretary General, acting on behalf of the Council, shall, as appropriate, draw the attention of the national authorities, the Standing Group or the civilian element concerned to whatever further action may be required to meet NATO security criteria and the provisions of this Agreement. Copies of the reports of corrective action as well as copies of any comments forthcoming from the Secretary General in accordance with this paragraph shall be distributed in the same manner as provided in paragraph C of this Section for the inspection reports. 

E. In the event that a problem regarding corrective action existing from a security inspection remains unresolved after the application of procedures set forth in paragraph D of this Section the Secretary General shall bring the matter to the attention of the Council with a recommendation that an ad hoc inspection team be designated to investigate the problem and report to the Council, which will thereupon take appropriate action. 

Bilaga 

PROTOKOLL OM ÄNDRING AV SÄKERHETSBILAGAN TILL AVTALET MELLAN PARTERNA I NORDATLANTISKA FÖRDRAGET OM SAMARBETE AVSEENDE NUKLEÄR INFORMATION 

Med beaktande av att utvecklingen av säkerheten för nukleär information kräver en ändrad frekvens för de övergripande säkerhetsinspektionerna av alla Natos militära och civila element och medlemsstater som har tagit emot information i enlighet med avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information, 

har de undertecknade parterna kommit överens om följande. 

Artikel 1 

Säkerhetsbilagan till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information, upprättat i Paris den 18 juni 1964, ändras härmed i enlighet med artikel 2. 

Artikel 2 

Den första meningen i avsnitt X, Säkerhetsinspektioner, punkt A i säkerhetsbilagan till avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information ersätts med följande mening: 

”A. Alla Natos militära och civila element och medlemsstater som har tagit emot nukleär information i enlighet med avtalet ska regelbundet, under en period som fastställs av Nordatlantiska rådet på rekommendation av Natos säkerhetskommitté, genomgå övergripande säkerhetsinspektioner i överensstämmelse med de kriterier som anges i avsnitt I punkt A i denna bilaga.” 

Artikel 3 

Detta protokoll träder i kraft när Amerikas förenta staters regering har tagit emot ett meddelande från varje stat som är part i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information om att de vill förbinda sig till bestämmelserna i detta protokoll. 

Artikel 4 

Amerikas förenta staters regering ska underrätta alla parter och Nordatlantiska fördragsorganisationen om varje meddelande och om detta protokolls ikraftträdande. 

Artikel 5 

Dateringen på detta protokoll ska vara den dag då det öppnas för undertecknande, och protokollet ska förbli öppet för undertecknande till dess att det har undertecknats av alla parter i avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om samarbete avseende nukleär information. 

Till bekräftelse härav har undertecknade representanter undertecknat detta protokoll. 

Upprättat i Bryssel den 2 juni 1998 på engelska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda original som ska deponeras i arkivet hos Amerikas förenta staters regering, som ska sända bestyrkta kopior av protokollet till alla signatärstater och anslutande stater. 

PROTOCOL AMENDING THE SECURITY ANNEX TO THE AGREEMENT BETWEEN THE PARTIES TO THE NORTH ATLANTIC TREATY FOR COOPERATION REGARDING ATOMIC INFORMATION 

Considering that developments in the security of Atomic information require the revision of the frequency of the comprehensive security inspection of all NATO military and civilian elements and member nations which have received information under the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information, 

the undersigned Parties have agreed as follows: 

Article 1 

The Security annex to the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information done at Paris on June 18, 1964 is hereby amended as provided for in Article 2. 

Article 2 

The first sentence of section X, Security Inspections, paragraph A, of the Security Annex to the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information shall be replaced by the following sentence: 

"A. Comprehensive security inspection of all NATO military and civilian elements and member nations which have received Atomic information under the Agreement shall be made regularly, during a period to be determined by the North Atlantic Council on a recommendation by the NATO Security Committee, in accordance with the criteria set forth in Section I, Paragraph A of this Annex." 

Article 3 

This Protocol shall enter into force upon receipt by the Government of the United States of America of notification from all states Parties to the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information, that they are wiling to be bound by the terms of this Protocol. 

Article 4 

The Government of the United States of America shall inform all parties and the North Atlantic Treaty Organization, of each notification and of the entry into force of this Protocol. 

Article 5 

This Protocol shall bear the date on which it is opened for signature and shall remain open for signature until it has been signed by all Parties to the Agreement between the Parties to the North Atlantic Treaty for Co-operation regarding Atomic information. 

In witness whereof, the undersigned representatives have signed the present Protocol. 

Done at Brussels, this 2nd day of June 1998, in the English and French languages, both texts being equally authoritative, in a single original which shall be deposited in the archives of the Government of the United States of America, who shall transmit certified copies thereof to all the signatory and acceding States.