1.1  Inledning

I november 2015 inleddes en reform av regleringen om transportservice, som man beslutade genomföra i tre faser på grund av att den är innehållsmässigt omfattande. 

Den regeringsproposition som gällde den första fasen av lagprojektet (regeringens proposition med förslag till transportbalk och till vissa lagar som har samband med den, RP 161/2016 rd) lämnades till riksdagen hösten 2016. Riksdagen antog lagen om transportservice (320/2017) och vissa lagar som har samband med den i april 2017. Största delen av lagen trädde i kraft den 1 juli 2018, men informationsregleringen i III avd. 2 kap. trädde huvudsakligen i kraft redan den 1 januari 2018. 

I den första fasen omfattade lagstiftningsreformen särskilt bestämmelserna om vägtrafikmarknaden och tjänster inom vägtrafiken. Syftet var att utveckla kundorienteringen, marknadsvillkoren och interoperabiliteten i fråga om transportservice. Regleringen av transporttjänsterna på lagnivå samlades i en enda lag i syfte att främja granskning av transportsystemet som helhet och underlätta interoperabiliteten mellan de olika delarna av transportsystemet. Särskilt var det fråga om att främja ibruktagandet av nya innovationer, digitalisering och automatisering samt att genomföra konceptet mobilitet som en tjänst (Mobility as a Service, MaaS). I synnerhet önskades det att uppgifterna om transportsystemet skulle vara tillgängliga för systemets kunder, tjänsteleverantörer och myndigheter på ett så öppet och mervärdegivande sätt som möjligt. 

Regeringspropositionen om den andra fasen av lagprojektet (regeringens proposition med förslag till ändring av lagen om transportservice och till vissa lagar som har samband med den, RP 145/2017 rd) lämnades till riksdagen i oktober 2017. Riksdagen antog lagen den 21 mars 2018. Den andra fasens bestämmelser trädde huvudsakligen i kraft samtidigt som den första fasens bestämmelser den 1 juli 2018. Den bestämmelse som fogades till informationsregleringen och som möjliggör användning av elektroniska mobilitetstjänster på någon annans vägnar trädde dock i kraft först efter en övergångsperiod den 1 januari 2019.  

I lagprojektets andra fas inkluderades bestämmelser om marknaderna för och transporttjänster inom flyg-, sjö- och spårtrafiken så att de bildar en konsekvent helhet med de bestämmelser om i första hand vägtrafiken som togs in i lagen om transportservice i den första fasen. I den andra fasen förbättrades också förutsättningarna för digitalisering av transportservice och utnyttjande av informationen. Detta genomfördes genom att det skapades ny reglering om användning och utlämnande av uppgifter om trafik- och transporttjänster samt om trafik- och transportregistret. 

Lagen om transportservice ändrades två gångerunder 2018 i samband med reformerna inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde. I samband med förslaget om bolagisering av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna fogades till lagen en ny avdelning II A (i och med omnumreringen del III). Regeringspropositionen om ändringen i fråga (regeringens proposition med förslag till ändring av lagen om transportservice och till vissa lagar som har samband med den, RP 34/2 018 rd) lämnades till riksdagen i oktober 2018. Riksdagen godkände propositionen i juni 2018 och den trädde i kraft vid ingången av 2019. Genom propositionen togs i lagen om transportservice in bestämmelser om vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster samt bestämmelser om informationshanteringen hos alla leverantörer av trafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt att effektivt överföra information till leverantörer av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster och att de också ska kunna fungera effektivt som knutpunkter för informationsutbytet. Dessutom lämnades i maj 2018 till riksdagen en regeringsproposition med förslag till lag om inrättande av Transport- och kommunikationsverket, ändring av lagen om Trafikverket och till vissa lagar som har samband med dem (RP 61/2018 rd, kompletterande RP 104/2018 rd), genom vilka två nya kapitel fogades till lagen om transportservice. I dem föreskrevs det om informationshantering som faller utanför Transport- och kommunikationsverkets trafik- och transportregister samt om Trafikledsverkets informationshantering. Den helhet av författningar som hänför sig till ämbetsverksreformen trädde i kraft den 1 januari 2019. 

Ilagprojektets tredje fas (RP 157/2018 rd), som lämnades till riksdagen i september 2018, ändrades bestämmelserna om yrkeskompetens i vägtrafiken så att det vid avläggande av yrkeskompetens för lastbils- och bussförare parallellt med grundläggande yrkeskompetensutbildning tas i bruk ett alternativ som baserar sig enbart på avläggande av prov utan krav på formbunden utbildning. Yrkeskompetensregleringen inom sjöfarten ändrades så att räddningsväsendets, polisens och Tullens fartyg lämnades utanför kraven på kompetens och bemanning enligt lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg och lagen om transportservice till den del som de tillämpar ett utbildningssystem godkänt av Transport- och kommunikationsverket. I propositionen fastställdes också en beredskapsskyldighet för alla större aktörer som bedriver tillståndspliktig trafik på landsvägarna och förenhetligades i övrigt lagens bestämmelser om beredskap. Bestämmelserna om prov för taxiförare gjordes smidigare så att förarens lokalkännedom inte längre mäts i provet. Företag och sammanslutningar som tillhandahåller infartsparkering i anslutning till kollektivtrafik ålades en skyldighet att erbjuda infartsparkering på samma villkor för alla kunder hos leverantören av mobilitets- eller kombinationstjänster. 

I den tredje fasen ändrades också lagens systematik så att paragrafnumreringen ändrades till löpande. Riksdagen förutsatte att paragrafnumreringen ändras i ett uttalande som gavs i samband med godkännandet av den andra fasen av lagen (RSv 20/2018 rd). Dessutom förtydligades den helhet som lagen bildar genom att rubrikerna för flera paragrafer i lagen preciserades så att de bättre beskriver paragrafens innehåll. När riksdagen godkände den tredje fasen förutsatte den i sitt svar (RSv 251/2018 rd) att statsrådet gör kapitelnumreringen i lagen om transportservice löpande. 

1.2  Bakgrund

1.3  Beredning

2.1  Direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart

Syftet med direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart är att harmonisera de behörighets- och utbildningskrav som tillämpas på personal på fartyg i inlandssjöfart i unionen. Genom direktivet skapas enhetliga behörighetskrav för unionens inre vattenvägar i fråga om behörigheten hos besättning och fartygsbefäl och för kriterierna för beviljande av dem samt för ömsesidigt erkännande av dem inom EU. Genom direktivet upphävs direktivet om villkoren för att erhålla förarbevis och direktivet om båtförarcertifikat. 

Behörighetsbrev, tjänstgöringsjournaler och skeppsdagböcker som beviljats i enlighet med direktivet ska uppfylla de harmoniserade minimikraven och medlemsstaterna ska erkänna de yrkeskvalifikationer som bestyrkts i enlighet med direktivet. Syftet med enhetliga behörighetskrav är att trygga säkerheten i sjötrafiken. Säkerhetsaspekterna hänför sig också till medlemsstaternas skyldighet enligt direktivet att i enlighet med de kriterier som harmoniserats i direktivet identifiera och underrätta kommissionen om inre vattenvägar med havskaraktär inom deras jurisdiktioner. 

Syftet med direktivet är också att minska den administrativa bördan och att underlätta rörligheten för personer som deltar i farkosters verksamhet i unionen. Målet är att innehavare av behörigheter enligt direktivet för yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart ska kunna utöva sitt yrke på alla inre vattenvägar inom unionen. För att främja arbetskraftens rörlighet föreskrivs det i direktivet också om erkännande av kvalifikationer som utfärdats av ett tredjeland. Alla behörighetsbrev, tjänstgöringsjournaler eller skeppsdagböcker som beviljats av ett tredjeland på grundval av krav som motsvarar kraven i direktivet kan efter kommissionens bedömning erkännas på unionens alla vattenvägar, förutsatt att tredjelandet i fråga erkänner de dokument som utfärdats i enlighet med direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. 

EU:s lagstiftning om inre vattenvägar har utvecklats med tanke på den gränsöverskridande trafiken på de stora floderna i Centraleuropa, och därför har Finland hittills inte till fullo tillämpat alla krav i EU:s lagstiftning om inre vattenvägar. Direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart erkänner att i de medlemsstater där ingen inre vattenväg är kopplad till en annan medlemsstats vattenvägsnät skulle ett fullständigt genomförande av direktivet medföra oproportionerliga och onödiga skyldigheter. Därför förutsätter direktivet inte att alla skyldigheter i direktivet genomförs av dessa medlemsstater. En sådan medlemsstat bör dock erkänna unionens behörighetsbrev inom sitt territorium för att främja arbetstagarnas rörlighet inom unionen, minska den administrativa bördan i samband med arbetskraftens rörlighet och för att göra yrket mer attraktivt. 

Det finns inga inre vattenvägar inom Finlands territorium som är anslutna till en annan medlemsstats vattenvägsnät, så Finland omfattas av den begränsning av genomförandet som avses i artikel 39.2 i direktivet. Finland är således skyldigt att reglera om åtgärder som behövs för att säkerställa att bestämmelserna iakttas till de delar som anges i artikel 39.2. De artiklar som ska genomföras gäller i huvudsak giltigheten hos de behörigheter och tjänstgöringsjournaler som avses i direktivet och myndighetens administrativa skyldigheter. 

2.2  Direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk

Syftet med direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1159 om ändring av direktiv 2008/106/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk och om upphävande av direktiv 2005/45/EG om ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna. är att främja nivån på fartygspersonalens utbildning och kvalifikationer i överensstämmelse med internationell lagstiftning och den tekniska utvecklingen. Syftet med ändringen är att upprätthålla och förbättra nivån på säkerheten inom sjöfarten samt att uppnå målen för minskning av utsläppen. 

Internationella bestämmelser om utbildning och kvalifikationer för sjöfolk finns i STCW-konventionen, som har ändrats avsevärt under de senaste tio åren. Utöver den omfattande översyn som gjordes 2010 gjordes 2015 ändringar i STCW-konventionen i fråga om utbildnings- och kvalifikationskraven för sjöfolk som arbetar ombord på fartyg som omfattas av den internationella koden om säkerheten på fartyg som använder gas eller andra bränslen med låg flampunkt (den s.k. IGF-koden). STCW-konventionen ändrades dessutom 2016 i fråga om utbildningskraven och kvalifikationerna för sjöfolk som arbetar ombord på passagerarfartyg och på fartyg som trafikerar polarvatten. 

Direktiv 2008/106/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk genomför kraven i STCW-konventionen på unionsnivå. Genom direktiv (EU) 2019/1159 ändras direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk i syfte att genomföra ändringarna av STCW-konventionen. Genom direktivet upphävs också direktiv 2005/45/EG, vars definitioner på kvalifikationer har föråldrats i och med ändringen av STCW-konventionen från 2010. För att öka den juridiska tydligheten och enhetligheten regleras det ömsesidiga erkännandet av behörighetsbevis för sjöfart i fortsättningen endast genom direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. 

För Finlands del förutsätter genomförandet ändringar i 110 § 2 mom. i lagen om transportservice, där det finns behov av att foga ett omnämnande av de skriftliga bevis som krävs för arbete ombord på fartyg. Direktivet förutsätter att man i fortsättningen utöver behörighetsbrev eller certifikat över specialbehörighet enligt STCW-konventionen som utfärdats av en behörig myndighet i en EES-stat också erkänner de skriftliga bevis som krävs för arbete ombord. Dessutom ska till 113 § fogas ett omnämnande av förvaring av handlingar ombord på fartyg, i antingen skriftlig eller elektronisk form. 

2.3  ITS-direktivet och dess genomförandeförordningar som gäller information

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (nedan ITS-direktivet) antogs 2010. Enligt artikel 2 i det direktivet ska bland annat optimal användning av väg-, trafik- och resedata betraktas som prioriterade områden för utarbetande och användning av specifikationer och standarder. I enlighet med sitt namn är direktivet till sin karaktär ett ramdirektiv som får sitt innehåll i genomförandeförordningarna. I enlighet med de prioriterade åtgärder som anges i artikel 3 i direktivet har kommissionen antagit genomförandeförordningar, som gäller tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster (Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926 av den 31 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster) (nedan förordningen om tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster), tillhandahållande av EU-omfattande realtidstrafikinformation (Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/962 av den 18 december 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande realtidstrafikinformationstjänster), samt data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare (Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av vägsäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare). 

I de delegerade förordningarna förutsätts det att medlemsstaterna inrättar en nationell åtkomstpunkt (National Access Point, nedan NAP) genom vilken den information som krävs i förordningarna är tillgänglig. Samma åtkomstpunkt kan sköta alla de uppgifter som föreskrivs för den nationella åtkomstpunkten i genomförandeförordningarna för ITS-direktivet. I förordningarna förutsätts det inte att den nationella åtkomstpunkten ska skötas av en myndighet. 

Inom EU pågår som bäst arbetet med att revidera ITS-direktivet och de tre ovan nämnda genomförandeförordningarna. Kommissionen har som mål att inom EU:s område skapa en modell för hantering av informationsutbyte som länkar samman och kombinerar olika informationskällor, vilket också är målet i Finland. I modellen har insamlingen och lagringen av information spritts så att varje aktör kan administrera sina egna uppgifter. Den praktiska interoperabiliteten förutsätter dock att vissa samordningsroller identifieras och definieras samt att de aktörer som sköter dem ansvarar för dem. De nationella åtkomstpunkterna har till uppgift att bl.a. fungera som en så kallad metadataoperatör, som samlar in uppgifter från aktörernas programmeringsgränssnitt där information om mobiliteten finns tillgänglig. Genom reformen stärks de nationella åtkomstpunkternas betydelse i modellen för hantering av informationsutbyte och man strävar efter att skapa nätverk mellan åtkomstpunkterna i syfte att öka den ömsesidiga interoperabiliteten. 

2.4  Propositionens mål och huvudsakliga innehåll till övriga delar

Syftet med ändringen av kapitelnumreringen i lagen om transportservice är att förtydliga lagen och göra den lättare att läsa. Genom den föreslagna ändringen att överföra uppgifterna i anslutning till utbetalning, övervakning av användningen och återkrav från NTM-centralerna till utvecklings- och förvaltningscentret strävar man efter ett effektivt utnyttjande av resurserna och en effektivare övervakning och användning av statsfinansieringen. Syftet med ändringarna som gäller offentlig upphandling är att komplettera och förtydliga tillämpningen av trafikavtalsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70) och lagen om offentlig upphandling och koncession (nedan upphandlingslagen). Dessutom syftar den föreslagna ändringen till att trygga en smidigare offentlig persontrafik än för närvarande och upphandling av sådan mellan olika kommuner och samkommuner. 

Genom att tjänster för mobilitetsinformation produceras av Traffic Management Finland Ab främjas regeringens mål att utveckla ett hållbart och rättvist trafiksystem och utnyttja möjligheterna till digitalisering av trafiken fullt ut. Den samlade transportdatabasen som samordnas av TMF syftar i linje med ITS-direktivets mål till att skapa en ram för att stödja ett samordnat och konsekvent införande av intelligenta transportsystem. Målet är att främja tillgången till tidtabeller och rutter för transporttjänsterna i hela landet. Därför strävar man efter att utveckla en verksamhetsmodell för insamling och förädling av information om tidtabeller och rutter, där kommunikationsministeriets förvaltningsområde i genomförandet får en roll i fråga om de funktioner som inte framskrider marknadsorienterat. 

Genom att utveckla informationstjänsterna inom trafiken och transporten är det möjligt att i Finland tillhandahålla tillförlitlig information om rutter och tidtabeller som överskrider trafikmedelsgränserna i en form som är lätt att använda. I ett senare skede är avsikten att också uppgifter om godstrafiken fogas till den bredare samordnade samlade databasen. 

Ett ytterligare mål är att förtydliga ansvaret för produktionen av tjänster för mobilitetsinformation. Genom ändringen strävar man efter en situation där uppgiften som behörig tillsynsmyndighet blir kvar hos Transport- och kommunikationsverket medan produktionen och utvecklandet av Katalogen över mobilitetstjänster kan skaffas hos TMF. På detta sätt skulle uppgifterna i Katalogen över mobilitetstjänster också bli en del av en mer omfattande samlad databas för trafik och transport. Det föreslås att TMF ska svara för samordningen och utvecklingen av databasen. 

Med hjälp av ändringen kan man nå en situation där ansvaret för den centrala samordningsuppgiften har ordnats på ett långsiktigt sätt. Verksamhetsmodellen ger ekosystemfördelar och erbjuder bättre möjligheter att producera högklassiga data också för små och medelstora företag. På så sätt kan ekosystemets aktörer producera bättre och mer högklassiga tjänster för slutanvändarna. 

Genom ändringen förutses dessutom den enhetliga verksamhetsmodellen för informationshantering inom Europeiska unionen och främjas interoperabiliteten mellan gränsöverskridande informationssystem. Förpliktelserna i ITS-direktivet och dess genomförandeförordningar att öppna upp information utvidgas årligen, och därför försöker man förutse förpliktelserna i fråga om tillgången till och kvaliteten på information genom att sammanställa en samordnad samlad databas för trafik och transport. 

Man strävar efter att förtydliga och förenhetliga förfarandena för sökande av ändring i beslut om godkännande. Likaså preciseras de bestämmelser genom vilka eventuella brister i verksamheten hos dem som bedriver verksamhet med stöd av beslut om godkännande åtgärdas. 

Syftet med de ändringar som gäller beredskap för förhindrande av spridning av sjukdomen covid-19 är att skapa möjligheter för myndigheterna att på ett effektivt och flexibelt sätt reagera på störningar som orsakas av covid-19-epidemint. Genom ändringarna strävar man bland annat till att temporärt förenhetliga beredskapsskyldigheterna för innehavare av trafiktillstånd och säkerställa att aktörerna inom branschen har beredskap under covid-epidemin. 

Syftet med preciseringen av fartygspersonalens behörighet är att förtydliga bestämmelserna och underlätta utövandet av verksamheten. Syftet med de ändringar som preciserar och utvidgar bemyndigandena att utfärda förordning och Transport- och kommunikationsverkets behörighet att meddela föreskrifter är att göra bestämmelserna tydligare. Genom ändringarna bringas dessutom bestämmelserna i överensstämmelse med de ändringar som skett i internationella författningar. 

Syftet med ändringen av lagen om Transport- och kommunikationsverket är att förtydliga verkets styrande roll i förhållande till närings-, trafik- och miljöcentralerna i ärenden som gäller kollektivtrafik, skärgårdstrafik och enskilda vägar. 

3.1  Lagen om transportservice

Lagen om transportservice har varit kommunikationsministeriets och hela förvaltningsområdets största projekt för att reformera nationell lagstiftning. Med hjälp av projektet har regleringen förenhetligats och gjorts smidigare, onödiga normer har avvecklats, marknaden har liberaliserats och internationell progressiv reglering har skapats. 

I lagen har det tagits in totalreglering om tjänster och marknader inom trafik och transport, data- och informationsreglering samt bestämmelser om beredskap för störningar under normala förhållanden. Lagen omfattar bl.a. tillstånds- och registreringsbestämmelser för vägtrafiken, järnvägstrafiken, lufttrafiken och sjöfarten, bestämmelser om marknadstillträde och yrkeskompetens, social lagstiftning om vägtransporter, myndigheternas tillsynsåtgärder samt straffbestämmelser. Den huvudsakliga behöriga myndigheten är Transport- och kommunikationsverket, som är tillstånds-, register- och tillsynsmyndighet. Tillståndsuppgifterna inom vägtrafiken överfördes till verket från närings-, trafik- och miljöcentralerna. Transport- och kommunikationsverket svarar också för de bemyndiganden att meddela föreskrifter som gäller lagen om transportservice. Avsikten är att bestämmelserna om tjänster och marknadstillträde inom sektorn även i fortsättningen ska samlas i lagen om transportservice. 

Enligt uppföljningsrapporten om verkställigheten av lagen (Kommunikationsministeriets publikationer 14/2018, s. 9) har den reformorienterade och användarorienterade lagen om transportservice samt den informationsreglering som ingår i lagen inneburit att Finland internationellt sett kan betraktas som en föregångare när det gäller att främja en stor förändring på transportmarknaden. Kommunikationsministeriet har fått ITS Hall of Fame-priset vid världskongressen för intelligenta transportsystem 2017 som främjare av en progressiv trafikpolitik och lagstiftning. Ministeriet fick erkännande särskilt för främjandet av tänkesättet Transport som service och för lagen om transportservice. Lagen om transportservice har också varit en internationell förebild. 

Beredskap för förhindrande av spridning av sjukdomen covid-19. Med stöd av sin hybridstrategi konstaterade regeringen vid sina förhandlingar i juni 2020 att den epidemiologiska lägesbilden tyder för närvarande på att sjukdomsläget och i synnerhet social- och hälsovårdens tillräcklighet och intensivvårdens kapacitet inte längre efter den 30 juni 2020 nödvändigtvis kräver åtgärder som vidtas med stöd av befogenheter enligt beredskapslagen. Hösten 2020 ser sjukdomen covid-19 ut att återigen spridas och trappas upp, varför det finns ett behov att göra sådana ändringar i lagstiftningen genom vilka man bereder sig för störningssituationer som orsakas av sjukdomen. Målet är att myndigheterna ska ha tillgång till olika metoder för att snabbt och effektivt kunna reagera på störningssituationer som orsakas av spridningen av sjukdomen covid-19. 

Man strävar efter att förbereda sig på spridning av sjukdomen covid-19 t.ex. genom att temporärt öka Transport- och kommunikationsverkets behörighet att meddela föreskrifter om förlängning av giltighetstiden för kompetensbevis för fartygspersonal. Beredskapen inför spridning av sjukdomen covid-19 föreslås också utvidgas så att den beredskapsskyldighet som gäller innehavare av person- och godstrafiktillstånd temporärt utvidgas till mindre aktörer, såsom aktörer inom taxitrafiken och aktörer som har 15 eller färre än 15 bussar, fordon eller fordonskombinationer som används i trafik. Med tanke på beredskapen inför spridning av sjukdomen covid-19 finns det också behov att möjliggöra avvikelse från skyldigheten enligt 179 § 2 mom. för tillhandahållare av transportservice att anmäla eventuella ändringar i tidtabeller senast 60 dagar i förväg. 

Anskaffning av tjänsten för mobilitetsinformation från Traffic Management Finland Ab. Bestämmelser om interoperabiliteten mellan informationen om mobilitetstjänster och informationssystemen finns i lagen om transportservice. Enligt 154 § ska den som tillhandahåller mobilitetstjänster inom persontrafiken oberoende av trafikslag se till att väsentliga och aktuella uppgifter om mobilitetstjänsterna finns att tillgå i maskinläsbar form och kan användas fritt med hjälp av en förbindelse som upprättats i ett informationssystem (öppet gränssnitt). Väsentliga uppgifter omfattar åtminstone information om rutter, hållplatser, tidtabeller, priser och tillgång till tjänsterna samt om fordonens tillgänglighet. Enligt 154 § 2 mom. ska webbadressen eller webbadresserna för den information som behövs för att få tillgång till gränssnittet samt uppdateringarna av materialet meddelas till Transport- och kommunikationsverket innan verksamheten inleds eller i fråga om uppdateringar omedelbart när den nya adressen är känd. I den paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om att Transport- och kommunikationsverket ska tillhandahålla teknisk service som alternativt kan användas för den förmedling av information som avses i 1 mom. 

I 179 § 2 mom. i lagen om transportservice föreskrivs det om skyldigheten för den som tillhandahåller transporttjänster inom persontrafiken att senast 60 dagar innan planen genomförs meddela Transport- och kommunikationsverket om att den tjänst som tillhandahålls regelbundet inleds, upphör eller ändras väsentligt. Väsentliga ändringar kan vara ändringar t.ex. i planerade tidtabeller, rutter eller hållplatser (RP 161/2016 rd). Uppgifterna ska ges avgiftsfritt. Eftersom samma uppgift ska lämnas till myndigheten endast en gång, behöver uppgifterna inte lämnas i det fall att de redan finns tillgängliga via de öppna gränssnitt som avses i 154 §. Transport- och kommunikationsverket har enligt 179 § 3 mom. rätt att trots sekretess till en annan myndighet lämna ut de uppgifter verket fått om de är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lag. Transport- och kommunikationsverket får lämna ut uppgifterna via ett gränssnitt eller annars elektroniskt. 

Bestämmelserna i 154 § i lagen om transportservice baserar sig på ITS-direktivet, vars förordning om tillhandahållande av multimodala reseinformationstjänster förpliktar till att informationen om mobilitetstjänster öppnas. Den tredje artikeln i förordningen om multimodala reseinformationstjänster förpliktar medlemsstaterna att inrätta en nationell åtkomstpunkt där de som använder data får åtminstone de data som förordningen gäller och som tillhandahålls av transportmyndigheter, trafikföretag, infrastrukturförvaltare och leverantörer av behovsstyrda transporttjänster. 

Det förutsätts inte att det ska vara en myndighetsuppgift att producera en åtkomstpunkt, utan den kan genomföras i olika former. Medlemsstaterna får bestämma vilken aktör som ansvarar för tillhandahållandet av rese- och trafikuppgifter. Om information enligt förordningen inkluderas i den nationella åtkomstpunkten (NAP) ska åtkomstpunkten överensstämma med kraven i förordningen. 

I Finland har den nationella åtkomstpunkten genomförts i form av Katalogen över mobilitetstjänster, som sedan ingången av 2019 har administrerats av Transport- och kommunikationsverket. Katalogen över mobilitetstjänster är ett system där man i katalogform har samlat gränssnitt för olika mobilitetstjänster. I Katalogen över mobilitetstjänster meddelar tillhandahållarna av mobilitetstjänster uppgifter om sina maskinläsbara öppna gränssnitt och de som utvecklar tjänsterna kan söka de uppgifter de behöver där. Om uppgifterna i fråga kan fås från redan existerande gränssnitt behöver inget nytt gränssnitt skapas, utan det räcker med att ange gränssnitten och beskrivningarna av dem i Katalogen över mobilitetstjänster. Om det däremot ännu inte finns något gränssnitt men aktören förfogar över väsentliga uppgifter, förpliktar lagen till att skapa och öppna gränssnitt eller för små aktörers del till att lagra uppgifter direkt i ett datalager i anslutning till Katalogen över mobilitetstjänster. Den nationella åtkomstpunkten ska tillhandahålla användarna söktjänster som gör det möjligt att söka data med hjälp av innehållet i metadata. Med användare avses i detta sammanhang t.ex. tjänsteleverantörer som utnyttjar nationella åtkomstpunkter för nyttjande av data i sina egna tjänster. Med slutanvändare avses personer som använder sig av tjänsteleverantörernas tjänster. 

De data som avses i förordningen om multimodala reseinformationstjänster finns i Finland tillgängliga via Transport- och kommunikationsverkets Katalog över mobilitetstjänster antingen så att det egentliga datagränssnittet (antingen aktörens eget eller sammanslutningens eget) har länkats till Katalogen över mobilitetstjänster, eller i fråga om små aktörer så att de väsentliga uppgifterna har digitaliserats med de verktyg som Transport- och kommunikationsverket tillhandahåller och som krävs enligt 154 § och meddelats till Transport- och kommunikationsverket. Data från de aktörer som använder det digitaliseringsverktyg och datalager som krävs enligt 154 § i lagen om transportservice och som för närvarande tillhandahålls av Transport- och kommunikationsverket i samband med NAP-tjänsten är öppna data. 

I nuläget finns det betydande brister i kvaliteten på informationen och i att hitta den ur uppgiftsanvändarens och slutförbrukarens synvinkel. Ur aktörernas synvinkel befinner sig interoperabiliteten och de gemensamma spelreglerna också på utvecklingsstadiet. Detta leder till ineffektiv verksamhet och utmaningar i anslutning till användningen av information om mobiliteten. Det har samlats mycket information i den nuvarande servicemodellen, men katalogmodellen är inte optimal med tanke på den fortsatta användningen av informationen, eftersom varje aktörs tjänster är ett eget gränssnitt. Således finns det verkligen många enskilda gränssnitt i flera aktörers kataloger att samordnas. I den nuvarande modellen kontrollerar eller förädlar ingen kvaliteten på den information som aktörerna lämnar, vilket är den arbetsfas som kräver klart mest resurser. Därför har man önskat att staten deltar i produktionen av högklassig information för serviceaktörerna. Utvecklingen sker inte utan omfattande investeringar och gemensam samordning. 

Ett problem i nuläget är också rollerna och ansvaret i anslutning till produktionen av tjänster för mobilitetsinformation, som behöver förtydligas. För närvarande har Transport- och kommunikationsverket en mångsidig roll. Verket är behörig tillsynsmyndighet enligt lagen om transportservice (National Body). Samtidigt producerar verket en av de NAP-tjänster som verket övervakar, Katalogen över mobilitetstjänster. För att situationen ska förtydligas bör det vara möjligt att skaffa tjänster av någon annan aktör. Då kunde Transport- och kommunikationsverket koncentrera sig på rollen som tillsynsmyndighet och myndighet som följer marknaden och som inte skulle ha något operativt systemansvar. 

Vid utnyttjandet av mobilitetsinformation strävar man i Finland efter att skapa en datahanteringsstruktur som länkar samman olika informationskällor. Grunden är en decentraliserad informationshantering, där data samlas in och lagras decentraliserat i systemet så att de alltid kan hämtas i så aktuell form som möjligt från den ursprungliga källan. Strukturen kräver dock för att kunna fungera att de samordningsroller som underlättar informationsflödet, t.ex. en metadataoperatör, identifieras och att ansvariga aktörer hittas för att sköta dessa uppgifter. För att förbättra allokeringen av resurser för informationstjänsterna och för att koncentrera kompetensen föreslås det att dataplattformen samordnas av en konkurrensneutral aktör inom den offentliga förvaltningen, specialuppgiftsbolaget Traffic Management Finland Ab. Traffic Management Finland är moderbolaget i en koncern med specialuppgifter som helt och hållet ägs av staten. 

Transport- och kommunikationsverket svarar för de nuvarande skyldigheterna att ta emot gränssnitt för mobilitetsinformation och tillhandahålla teknisk service. I fortsättningen kan verket fullgöra dessa skyldigheter genom att skaffa informationstjänsten av Traffic Management Finland Ab. TMF kan utveckla informationens kvalitet, eftersom dess planerade nya roll som samordnare av olika informationskällor också gör det möjligt att sälja förädlade informationstjänster till informationsproducenterna. I den nuvarande modellen har myndigheten inte kunnat göra detta. Genom att kombinera olika NAP-tjänster kan TMF också kombinera bl.a. uppgifter om störningar i trafiken med uppgifter om rutter och tidtabeller och därigenom tillhandahålla mer omfattande informationstjänster. Eftersom också produktionen av informationstjänsten ska kunna skaffas av TMF, vore det också ändamålsenligt att ändringar i den reguljära trafiken anmäls till den aktör som producerar och upprätthåller tjänsten. På så sätt kunde tjänsteleverantören i praktiken lättare göra ändringsuppgifterna tillgängliga. Därför föreslås det i propositionen att när Transport- och kommunikationsverket skaffar informationstjänsten av TMF ska också ändringsanmälningar enligt 179 § göras direkt till denna tjänsteleverantör. 

Sökande av ändring i beslut om godkännande samt administrativa påföljder. I lagen om transportservice finns det bestämmelser om olika former av verksamhetsutövning som kräver myndighetsgodkännande. Bland annat förutsätter uppgiften som anordnare av sjöfartsutbildning, som anordnare av prov för lastbils- och bussförares yrkeskompetens och som examinator för förare inom järnvägstrafiken ett positivt beslut om godkännande av den behöriga myndigheten. De former av verksamhetsutövning som kräver beslut om godkännande ingår i bestämmelserna om såväl vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart som luftfart. I samband med beredningen av regeringspropositionen som gällde missförhållanden i taxiregleringen upptäcktes det att det finns ett behov att säkerställa att det finns förfaranden för ändringssökande i alla beslut om godkännande. Samtidigt beslutades det också att det ska säkerställas att det i fråga om beslut om godkännande finns bestämmelser om återkallande, ändring och begränsning av godkännandet. Myndigheterna ska vid behov ha möjlighet att genom anmärkning eller varning ingripa i verksamhet som inte är ändamålsenlig. 

För att säkerställa aktörernas rättssäkerhet och likabehandling föreslås det i propositionen allmänna förfarandebestämmelser om beslut om godkännande. Genom ändringen skapas allmänna bestämmelser för sökande av ändring i ett beslut om godkännande. Dessutom föreslås det bestämmelser om återkallande, ändring och begränsning av godkännandet samt om myndighetens möjlighet att vid behov ingripa genom anmärkning eller varning i verksamheten. Bestämmelserna ska tillämpas om inte något annat föreskrivs någon annanstans i denna lag. På detta sätt säkerställs det att det finns behövliga allmänna förfarandebestämmelser utan att man ingriper i eventuella krav som ställs på särdragen i sektorsspecifika beslut om godkännande. 

Bemyndiganden att utfärda förordning och meddela föreskrifter. I lagen om transportservice ingår bemyndiganden att utfärda förordning och meddela föreskrifter om behörigheter. Det finns behov att, för att säkerställa att provet är av jämn kvalitet, till lagen foga en bestämmelse gällande avläggandet av yrkeskompetens för lastbils- och bussförare genom grundläggande yrkeskompetensprov. Genom bestämmelsen ges Transport- och kommunikationsverket ett bemyndigande att meddela föreskrifter om innehållet i och det praktiska genomförandet av provet, som hör till verkets behörighet. En del av de bemyndiganden som gäller fartygspersonalens behörighet behöver preciseras för att bestämmelserna om bemyndigande ska bli tydligare. Till exempel när det gäller behörighetskraven för fartygs radiooperatörer finns det behov av att till 104 § foga ett tydligt omnämnande av att närmare bestämmelser om de trafikområden och fartyg för vilka behörighetsbevis som berättigar till användning av en radiostation krävs får utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om behörighetskraven för radiooperatörer finns i statsrådets förordning om fartygs bemanning och fartygspersonalens behörighet (508/2018). Dessutom behöver en del av bemyndigandena utvidgas så att de bl.a. motsvarar ändringar som skett eller kommer att ske i internationella författningar som är förpliktande för Finland. 

Andra preciseringar som gäller behörigheter. I 101 § i lagen om transportservice föreskrivs det om kraven på maskinchefer på lastfartyg och passagerarfartyg. Enligt 101 § 1 mom. får fartygets befälhavare tjänstgöra som maskinchef endast på fartyg med en maskineffekt under 350 kilowatt där maskinkontrollinstrumenten är placerade så att maskineriet kan styras från manöverplatsen. Det framgår inte direkt av momentets ordalydelse att det krävs att det på fartyget finns en maskinchef. Bestämmelsen bör ändras så att det tydligt framgår att det ska finnas en befälhavare och en maskinchef på fartyget. Dessutom är det nödvändigt att utvidga möjligheten att kombinera uppgifterna som befälhavare och maskinchef. Kravet på en separat maskinchef har upplevts vara överdimensionerat på fartyg i den s.k. båtstorleksklassen, där maskinkontrollinstrumenten är placerade så att de kan styras från manöverplatsen. För en del av besättningen på förbindelsefartyg har man varit tvungen att upprepade gånger bevilja dispens för att sköta uppgiften som maskinchef, trots att fartygets befälhavare har maskinskötarbrev. Avsikten med ändringen är också att underlätta verksamheten för lotsbåtar och små vattenbussar. 

Definitionen av sjötjänstgöring i 97 § 22 punkten i lagen om transportservice behöver preciseras genom att till definitionen foga ett omnämnande av sjötjänstgöringens ändamålsenlighet med tanke på det behörighetsbrev eller certifikat över specialbehörighet som beviljas. Dessutom förtydligas punkten genom att omnämnandet gällande fri styrbarhet i fråga om vajerfärjor stryks ur definitionen, eftersom vajerfärjor redan har definierats i 22 § 10 punkten. 

Nationellt genomförande av direktiv. I den gällande regleringen har EU:s bestämmelser om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart genomförts genom hänvisningar i 106 och 112 § i lagen om transportservice. Det nationella genomförandet av direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart förutsätter att dessa hänvisningar korrigeras. Dessutom ska de skyldigheter som direktivet förutsätter skrivas ut på ett mer täckande sätt än för närvarande för att förtydliga regleringen. Ändringar görs också i 194 och 250 § i lagen om transportservice. Till lagen fogas också en ny 242 a §. 

Det nationella genomförandet av direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk kräver att 110 och 113 § i lagen ändras. 

Övriga ändringar. I 181 § i lagen om transportservice finns det bestämmelser om behöriga vägtrafikmyndigheter enligt trafikavtalsförordningen. Enligt 181 § 3 mom. 7 punkten är Lahtis stad behörig vägtrafikmyndighet inom det område som kommunerna Asikkala, Hartola, Heinola, Hollola, Hämeenkoski, Kärkölä, Lahtis, Nastola, Orimattila, Padasjoki och Sysmä bildar. Eftersom Itis övergår från landskapet Kymmenedalen till landskapet Päijänne-Tavastland den 1 januari 2021 och Lahtis stad är behörig vägtrafikmyndighet i landskapet Päijänne-Tavastland, behöver punkten ändras så att Itis fogas till Lahtis stads behörighetsområde. Enligt 181 § 6 mom. får kommuner eller samkommuner för att komplettera mobilitetstjänsterna på sitt område upphandla trafik enligt trafikavtalsförordningen med iakttagande av upphandlingslagen. Momentet möjliggör inte upphandling av offentlig persontrafik över kommungränserna och har därför visat sig vara problematiskt t.ex. i fråga om skoltransporter inom den grundläggande utbildningen. Momentet behöver ändras för att möjliggöra en smidigare och jämlikare offentlig persontrafik och upphandling av sådan mellan olika kommuner och samkommuner. 

Tekniska ändringar. I den tredje fasen av lagen om transportservice ändrades lagens paragrafnumrering till löpande. Riksdagen förutsatte ändringen i sitt utlåtande om godkännandet av den andra fasen av lagen (RSv 20/2018 rd). Dessutom förtydligades den helhet som lagen bildar genom att rubrikerna för flera paragrafer i lagen preciserades så att de bättre beskriver paragrafens innehåll. När riksdagen godkände den tredje fasen förutsatte den (RSv 251/2018 rd) också att lagens kapitelnumrering ändras till löpande. Således är det nödvändigt att ändra lagens kapitelnumrering. I och med detta finns det också behov av att rätta till de interna hänvisningarna i lagen. Dessutom finns det behov att göra andra tekniska och språkliga korrigeringar i lagen, såsom korrigering av namnen på de ämbetsverk som ändrades i samband med ämbetsverksreformen 2019, slopande av bestämmelserna om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter mellan de sammanslagna ämbetsverken samt förtydligande av begreppen kring stöd för offentlig persontrafik. I den finska språkdräkten görs det dessutom språkliga preciseringar beträffande begreppen luvanhakija och luvanhaltija, i fråga om vilka inga ändringar behövs i den svenska språkdräkten. Samtidigt föreslås också rättelser i den svenska språkdräkten i lagen om transportservice. 

3.2  Lagen om offentlig upphandling och koncession

Upphandlingslagen (1397/2016) baserar sig på rådets och Europaparlamentets upphandlingsdirektiv (2014/24/EU) och direktiven om prövning av offentlig upphandling (89/665/EEG och 2007/66/EG). I upphandlingslagen finns det bestämmelser om skyldigheten att konkurrensutsätta offentlig upphandling i fråga om offentliga samfund och andra upphandlande enheter enligt lagen samt bestämmelser om upphandlingsförfaranden, annonsering om upphandlingar, upphandlingarnas tillämpningsområde, krav och kriterier som ställs vid upphandlingsförfarandet, jämförelse av anbud, upphandlingsbeslut samt rättsmedel. Det finns behov att göra en teknisk ändring i lagen i fråga om en laghänvisning. 

3.3  Lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg

Lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009) innehåller bl.a. bestämmelser om fartygsbemanning, vakthållning, upprättande av en förteckning över besättningen samt skyldighet att anmäla uppgifter till trafik- och transportregistret. I 26 d § i den lagen föreslås en ändring som förutsätts i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart och genom vilken de skyldigheter i direktivet som gäller registrering och fastställande av sjötjänstgöring genomförs nationellt. Något dokument som liknar den tjänstgöringsjournal som föreskrivs i direktivet används för närvarande inte inom sjöfarten i Finland eller inom inlandssjöfarten. 

Dessutom finns det behov att precisera definitionen av sjötjänst i 2 § på motsvarande sätt som det föreslås i fråga om lagen om transportservice. Det föreslås att det till definitionen av sjötjänst fogas ett omnämnande av tjänstgöringens ändamålsenlighet med tanke på det behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet som beviljas. Dessutom förtydligas punkten genom att omnämnandet gällande fri styrbarhet i fråga om vajerfärjor stryks ur definitionen, eftersom vajerfärjor redan har definierats i 22 § 15 punkten. 

3.4  Lagen om Transport- och kommunikationsverket

I lagen om Transport- och kommunikationsverket (935/2018) finns det bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets ställning, uppgifter och verksamhet. En av Transport- och kommunikationsverkets uppgifter är att samordna kollektivtrafiktjänster, dvs. den offentliga persontrafiken på riksnivå. Uppgiften inbegriper bl.a. datahanteringsuppgifter, uppgiften som nationell åtkomstpunkt för mobilitetsgränssnitt, tekniska stöduppgifter i anslutning till öppnandet av information om mobilitetstjänster, samordning av mobilitetstjänster och utveckling av området. (RP 61/2016 rd). I och med den ändring som trädde i kraft vid ingången av 2020 (1504/2019, RP 91/2019 rd) hör till uppgiften dessutom ansvaret för fördelningen av statens finansiering av offentlig persontrafik och styrningen av NTM-centralerna i anslutning till fördelningen av finansieringen. Transport- och kommunikationsverket har också till uppgift att sköta den separata finansieringsuppgiften inom trafik- och transporttjänster i skärgården. För närvarande skaffar NTM-centralen i Egentliga Finland tjänster för förbindelsefartygstrafik i skärgården genom konkurrensutsättning samt beviljar understöd för ordnandet av person- och godstransporter utanför förbindelsefartygstrafikens rutter. Anslag för uppgiften anvisas i statsbudgeten. Transport- och kommunikationsverket svarar för styrningen av NTM-centralen samt för förvaltningen och fördelningen av anslaget för trafik- och transportservice i skärgården. Genom den ändring som trädde i kraft vid ingången av 2020 (1504/2019, RP 91/2019 rd) har verket dessutom till uppgift att utveckla och främja skötseln av ärenden som gäller enskilda vägar på riksnivå, sköta sakkunnig- och rådgivningsuppgifter i anslutning till enskilda vägar samt ansvara för fördelningen av understöd för enskilda vägar. 

Före ämbetsverksreformen svarade Trafikverket för resultatstyrningen av och styrningen av verksamheten vid NTM-centralerna. I och med ämbetsverksreformen överfördes ärenden som gäller kollektivtrafiktjänster, specialfinansiering av trafik- och transporttjänster i skärgården samt ärenden som gäller enskilda vägar till Transport- och kommunikationsverket. Enligt 2 § 1 mom. 6 punkten (936/2018) i lagen om Trafikledsverket (862/2009) svarar verket för styrningen av verksamheten vid NTM-centralerna inom sitt verksamhetsområde och för samordningen av väghållningen vid nämnda centraler. Trafikledsverket svarar fortfarande för utarbetandet av NTM-centralernas resultatavtal enligt 7 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009). Det är nödvändigt att precisera Transport- och kommunikationsverkets styrande roll så att det i lagen uttryckligen föreskrivs att verket styr NTM-centralerna i de ovannämnda uppgifter som överförts till verket. Det är alltså inte fråga om en ny uppgift. I fortsättningen används samma språkliga uttryck, sektorstyrning, som i 8 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (31/2015, RP 2019/2014 rd). Den sektorstyrning som hör till verket är till sin natur allmän, och gäller inte enskilda fall. 

3.5  Lagen om tryckbärande anordningar

Lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016) tillämpas på olika tryckbärande anordningar, inklusive fartygs tryckbärande anordningar. Det finns behov att göra en teknisk ändring i 100 § 1 mom. i fråga om en laghänvisning. Samtidigt förtydligas den paragrafen. 

3.6  Lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster

Lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016, nedan försörjningslagen) grundar sig på rådets och Europaparlamentets direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. Försörjningslagen motsvarar i huvuddrag upphandlingslagen, även om de upphandlingsförfaranden som anges i den är flexiblare än upphandlingslagen. Det finns behov att göra en teknisk ändring i lagen i fråga om en laghänvisning. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Förslagen och deras konsekvenser

Ändringsförslagen i denna proposition var sådana att de kan genomföras endast lagstiftningsvägen genom att ändra gällande lagstiftning. 

Direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart: Vid beredningen av direktivet har Finland strävat efter ett slutresultat där direktivet genomförs med så små krav som möjligt. Vid valet av omfattningen av genomförandet av direktivet har Finland utöver alternativet att alla förpliktelser i direktiven sätts i kraft, två alternativ som möjliggör ett begränsat genomförande: undantag från tillämpningsområdet för behörighetskraven (artikel 2.3) eller ett något mer omfattande genomförande (artikel 39.2). 

Enligt artikel 2.3 får en medlemsstat låta bli att tillämpa behörighetskraven enligt direktivet, om personer som omfattas av direktivets tillämpningsområde endast trafikerar nationella vattenvägar som inte är anslutna till en annan medlemsstats vattenvägsnät och som enbart trafikerar korta resor av lokalt intresse, där avståndet från avgångsplatsen aldrig är längre än 10 kilometer, eller om de trafikerar säsongsbundet. Med säsongsbunden sjöfart avses i direktivet sådan sjöfartsverksamhet som bedrivs under högst sex månader per år. För att trygga arbetskraftens fria rörlighet måste dock också en sådan medlemsstat genomföra vissa artiklar om erkännande av EU-behörigheter och om myndighetssamarbete. 

I Finland statistikförs inte fartygens resor på insjöarna, och därför går det inte att lämna några säkra uppgifter om resornas längd. Det är dock sannolikt att en del av resorna till exempel inom Saimenområdet överskrider nämnda gräns på tio kilometer. Också villkoret om säsongsbundenhet är förenat med osäkerhetsfaktorer. Exempelvis är säsongen för passagerarfartygstrafiken betydligt kortare än sex månader, dvs. cirka 3–4 månader per år, men en del av lastfartygen trafikerar beroende på säsongen längre. Lastfartygens trafikperioder varierar beroende på den årliga issituationen. Under en varm vinter kan trafikperioden på ett lastfartyg vara t.ex. 9 månader. 

Problemet både med kraven på resans längd och med verksamhetens säsongsbundenhet är ur Finlands synvinkel, att medeltal inte kan användas vid bedömningen av deras lämplighet. Enligt den rådande tolkningen får de fastställda gränsvärdena inte överskridas alls. Ett undantag från direktivet förutsätter således antingen att inlandssjöfarten i Finland begränsas till endast resor på högst tio kilometer eller att den årliga trafikperioden begränsas till sex månader. För aktörerna inom inlandssjöfarten i Finland har sådana begränsningar sannolikt konsekvenser som allvarligt försämrar verksamhetens lönsamhet, och sådana åtgärder kan inte heller annars anses vara ändamålsenliga. Således kvarstår som alternativ vid genomförandet av direktivet det sätt som avses i artikel 39.2. 

Enligt artikel 39.2 är en medlemsstat skyldig att sätta i kraft endast vissa skyldigheter enligt direktivet, om alla medlemmar av däckspersonalen, experter på passagerartrafik och experter på kondenserad naturgas samt befälhavare som är verksamma på dess territorium uteslutande är verksamma på sådana nationella inre vattenvägar som inte är förbundna med en annan medlemsstats vattenvägsnät. De skyldigheter som ska genomföras gäller till största delen erkännande av unionens kvalifikationer och myndighetssamarbete i anslutning till detta, bedrägeribekämpning och sanktioner. 

Det alternativ som avses i artikel 39.2 skiljer sig i praktiken inte avsevärt från undantag från direktivets tillämpningsområde, eftersom Finland i vilket fall som helst ska erkänna de behörigheter som avses i direktivet och genomföra förpliktelser som gäller administrativt samarbete. Ett mer omfattande genomförande innebär en liten ökning av förvaltningens skyldigheter. Med tanke på de skyldigheter som aktörerna inom branschen har finns det inga skillnader mellan de olika alternativen för genomförande. 

I bägge alternativen ska medlemsstaterna genomföra artikel 10 i fråga om behörighetsbrev och tjänstgöringsjournaler. Den artikeln gäller erkännande av behörigheter enligt direktivet. Samtidigt erkänns tjänstgöringsjournaler som utfärdats inom unionens territorium och i vilka den tjänstgöring till sjöss som utförts i inlandssjöfart antecknas. Denna skyldighet gäller även behörigheter som utfärdats av ett tredjeland och som bedömts och erkänts av kommissionen i enlighet med kraven i direktivet. 

Av bägge alternativen följer en skyldighet att klassificera och underrätta kommissionen om de vattenvägar som kräver behörighet att navigera vattenvägar med havskaraktär. 

Av säkerhetsskäl eller av hänsyn till allmän ordning får unionsbehörighetsbrev dras in tillfälligt. Skillnaden mellan dessa två genomförandealternativ är att enligt alternativet att inte omfattas av direktivets tillämpningsområde ska medlemsstaten begära att den myndighet som utfärdat behörighetsbrevet tillfälligt drar in det, medan medlemsstaten enligt alternativet med ett mer omfattande genomförande själv kan tillfälligt dra in behörighetsbrevet och föra in uppgifterna om indragningen i en databas som upprätthålls av Europeiska kommissionen. Återkallande av behörighetsbrev kan dock göras endast av den myndighet som utfärdat det. 

I båda alternativen ska medlemsstaten säkerställa att fartygets befälhavare antecknar den utförda tjänstgöringen till sjöss i tjänstgöringsjournalen, om innehavaren av tjänstgöringsjournalen begär det. På motsvarande sätt ska myndigheten i båda alternativen fastställa anteckningen på begäran av innehavaren av tjänstgöringsjournalen. Skyldigheten att fastställa anteckningen gäller dock endast uppgifter som är högst 15 månader gamla. 

En medlemsstat som tillämpar alternativet med ett mer omfattande genomförande ska utse en behörig myndighet i enlighet med artikel 26 för tillfälliga indragningar av behörighetsbrev och fastställande av tjänstgöringar till sjöss samt för bekämpning av bedrägerier och olaglig verksamhet. Dessutom ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits med stöd av direktivet. 

Enligt båda alternativen ska övergångsbestämmelserna i artikel 38 tillämpas på giltigheten av gamla unionsbehörighetsbrev. 

Direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. De förpliktelser i direktivet som gäller Finland är entydiga och lämnar inte någon nationell prövningsrätt. 

Anskaffning av tjänsten för mobilitetsinformation från Traffic Management Finland Ab. Alternativet är att inget görs. I detta fall skulle man vänta på att ITS-direktivet och dess tillämpningsförordningar uppdateras. Detta kan dock anses bromsa utvecklingen inom branschen samt de mål för trafik- och transportsystemet och utnyttjandet av digitaliseringen som skrivits in i regeringsprogrammet. Europeiska kommissionen har dock för avsikt att i fortsättningen utveckla tjänsterna så att de är interoperabla. I det fortsatta arbetet beaktas initiativen och målen för en strategi som fokuserar på nyttjande av data och som gäller bättre utnyttjande av information samt en gemensam förvaltningsmodell och författningsmiljö. Kommissionen håller också på att producera jämförelseuppgifter om tjänsteaktörerna i de olika medlemsländerna hittills, men dessa uppgifter är ännu inte tillgängliga när denna proposition lämnas. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart

Även i andra EU-medlemsstater pågår det nationella genomförandet av direktiven, så det är svårt att få exakta uppgifter om planerna för genomförande av direktiven när det gäller användningen av det nationella handlingsutrymmet. Dessutom kan de riktlinjer som dragits upp ännu ändras i takt med att beredningsprocessen för lagstiftningen framskrider. 

Enligt de uppgifter som de svenska myndigheterna lämnade vid tidpunkten för skrivandet av regeringens proposition (den 20 juli 2020) har Sverige ännu inte inlett ett projekt för att genomföra direktivet, men planerar att genomföra de åtgärder som direktivet förutsätter enligt artikel 39.2. 

Direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk

Det nationella genomförandet av direktivet pågår också i andra medlemsstater. Uppgifter om genomförandet av direktivet i andra medlemsstater fanns inte tillgängliga under beredningen av regeringens proposition (den 20 juli 2020). 

Ordnande av tjänsten för mobilitetsinformation

Bland de nordiska länderna har man i Norge och Sverige arbetat för att uppnå liknande mål. Ekosystemet som tillvägagångssätt skulle närma Finland till dessa länder. I Norge och Sverige är motsvarande reseinformation som överskrider trafikmedelsgränserna delvis eller helt koncentrerad till bolag, men modellen skiljer sig på det sättet att bolagen också tillhandahåller slutanvändartjänster, varvid olika bolag och aktörer helt eller delvis är verksamma under samma varumärke. Avsikten är att i Finland låta aktörerna inom branschen utveckla tjänsterna för slutanvändare. 

I Norge grundades år 2016 aktiebolaget Entur, som ägs helt och hållet av den norska staten och som hade 253 anställda år 2019. Bolagets uppgift är att erbjuda en konkurrenskraftig och neutral digital kanal för reseplanering och köp av hela resekedjor. Från bolagets biljett- och betaltjänst kan biljetter skaffas för buss-, spårvagns-, tåg- och färjeresor. Alla norska järnvägsbolag är med i servicen och målet är att få med också alla norska bussbolag. Bolagets tjänst är en NAP-tjänst i enlighet med ITS-direktivet, en katalog över mobilitetstjänster. Norska staten stöder tjänsten med 2–4 miljoner euro per år. Det statliga stödet riktas till utveckling av elektroniska biljettjänster, hantering av offentliga data och planering av ruttguider. Bolaget utför mycket utvecklingsarbete och arbetar aktivt bland annat för att utveckla en gemensam NeTEx-gränssnittsstandard för de nordiska länderna. Finland har följt med NeTEx-samarbetet. 

I Sverige har ordnandet av tjänster inom offentlig trafik sedan 1983 organiserats frivilligt i form av ett s.k. PPP-samarbete i form av aktiebolaget Samtrafiken. I samarbetet deltar 34 företag och aktörer samt cirka 20 andra samarbetspartner. Samtrafiken sysselsätter 28 arbetstagare och har en omsättning på 8,5 miljoner euro. Genom att ingå ett samarbetsavtal med aktiebolaget Samtrafiken kan man delta i det riksomfattande biljett- och betalningssystemet Resplus, som används för att sälja enskilda resor och resekedjor. Samtrafiken tar ut ett litet förmedlingsarvode för de biljetter som förmedlas för att täcka kostnaderna för tjänsten. På uppdrag av det svenska Trafikverket fungerar Samtrafiken som åtkomstpunkt, en katalog över mobilitetstjänster, som samlar tidtabellsuppgifterna i en enda databas och erbjuder information i ruttguiden Resrobot. Samtrafiken deltar också i standardiseringsarbetet och deltar i utvecklingen av NeTEx-gränssnitten. 

7.1  Lagen om transportservice

I enlighet med riksdagens uttalande (RSv 251/2018 rd) ändras i regeringens proposition kapitelnumreringen i lagen om transportservice till löpande för att förbättra lagens läsbarhet och tydlighet på följande sätt: 

Samtidigt som lagens kapitelnumrering ändras, korrigeras också de interna hänvisningarna i lagen på följande sätt: 

2 §.Allmänna definitioner. I paragrafen föreslås språkliga korrigeringar som förtydligar 9 och 10 punkten i förteckningen. Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas en ny 11 punkt, där beslut om godkännande definieras. Med beslut om godkännande avses ett beslut av en myndighet genom vilket utövandet av en verksamhet som kräver myndighetens godkännande har godkänts. 

3 §.Transport av personer och gods på väg. Det föreslås att hänvisningen i 4 mom. till II avd. 2 kap. ändras till II avd. 3 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

5 §.Beviljande av persontrafiktillstånd och godstrafiktillstånd. I den finska språkversionen föreslås i 3 mom. en språklig precisering så, att begreppet luvanhakija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs luvanhakija både ihop och isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

18 §.Beredskapsskyldighet för innehavare av person- eller godstrafiktillstånd. Det föreslås att det gällande 2 mom. slås samman med paragrafens 1 mom. och det gällande 3 mom. således blir ett nytt 2 mom. 

I 1 mom. föreslås språkliga preciseringar. 

Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till 2 mom. rättas i och med sammanslagningen av momenten till en hänvisning till 1 mom. Dessutom föreslås det att den svenska språkdräkten ändras då att ordordningen ändras i paragrafens 2 mom. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

18 a §. Utvidgad beredskapsskyldighet under covid-19-epidemin. Det föreslås att till lagen fogas en ny temporär 18 a §, genom vilken beredskapsskyldigheten för innehavare av vägtrafiktillstånd som tillhandahåller persontransporttjänster utvidgas. Beredskapsskyldigheten föreslås dock vara villkorlig. Ibruktagandet av skyldigheten föreslås vara beroende av covid-19-epidemiläget. Enligt den gällande lagen gäller beredskapsskyldigheten endast tillståndshavare som har mer än 15 bussar eller fordon eller fordonskombinationer som används i trafik och vars största tillåtna totalmassa överstiger 3 500 kilo. Dessa tillståndshavare ska förbereda sig för alla slags störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden och också beakta kraven i beredskapslagen. Den föreslagna nya 18 a § utvidgar beredskapsskyldigheten till att temporärt gälla också mindre aktörer, såsom aktörer inom taxitrafiken och aktörer som har 15 eller färre än 15 bussar, fordon eller kombinationsfordon som används i trafik. Av innehavarna av godstrafiktillstånd gäller utvidgningen endast dem som också bedriver persontrafik. 

De mindre aktörernas beredskapsskyldighet föreslås vara snävare än de större aktörernas. Enligt nya temporära 18 a § ska innehavare av taxitrafiktillstånd och innehavare av andra än i 18 § 1 mom. avsedda persontrafiktillstånd eller innehavare av godstrafiktillstånd som bedriver persontrafik förbereda sig för förhindrande av spridning av sjukdomen covid-19 och sörja för åtgärder som hänför sig till passagerarnas hälsa, om covid-19-epidemiläget kräver det nationellt eller regionalt. Ovan nämnda åtgärder ska alltså kunna riktas nationellt och regionalt. Tillståndshavaren ska utan dröjsmål göra upp en plan, varvid anvisningarna och föreskrifterna om bekämpning av smittsamma sjukdomar från social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd ska beaktas. Transport- och kommunikationsverket kan meddela föreskrifter som preciserar de riksomfattande anvisningarna. Tack vare sina internationella kontakter har Transport- och kommunikationsverket en god uppfattning om hurdana särskilda anvisningar ges i olika länder för denna typ av verksamhet. Om tillståndshavaren är medlem i en beställningscentral kan planen även göras upp av beställningscentralen för tillståndshavarnas räkning eller i samarbete med tillståndshavarna. Tillståndshavarna och intresseorganisationerna kan dessutom utarbeta modellplaner som tillståndshavarna kan utnyttja vid utarbetandet av planerna. Om tillståndshavarna tillhandahåller tjänster som ordnas av myndigheter, ska de särskilt beakta anvisningarna från de myndigheter som ordnar tjänsterna. Efter remissbehandlingen gjordes i förslaget ett informativt och förtydligande tillägg enligt vilket tillståndshavarna särskilt ska beakta Folkpensionsanstaltens anvisningar, om de erbjuder resor som ersätts av Folkpensionsanstalten med stöd av sjukförsäkringslagen (1224/2004). Tillägget gör bestämmelsen lättare att läsa och beaktar läsbarheten för också andra laganvändare än myndigheter. Det föreslås att närmare bestämmelser om planens innehåll och om utarbetandet av planen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I Finland finns det mycket offentligt organiserad trafik, såsom offentlig persontrafik som kommuner, samkommuner och staten upphandlar, skolskjutsar, transporter enligt socialvårdslagen och handikappservicelagen samt transporter som Folkpensionsanstalten ersätter. En del av det ovan nämnda transportutbudet baserar sig på konkurrensutsatta upphandlingar, och vid dessa transporter har också de ordnande myndigheterna en central roll när det gäller beredskap för bekämpning av spridningen av smittsamma sjukdomar. 

32 §.Uppnående av yrkeskompetens för lastbils- och bussförare genom avläggande av prov. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 7 mom. som gör det möjligt för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om innehållet i det i 193 § i lagen avsedda provet för grundläggande yrkeskompetens som hör till verkets behörighet och om hur provet ska genomföras i praktiken. Genom bestämmelsen säkerställs det att proven håller jämn kvalitet. 

41 §. Erkännande av dokument över yrkeskompetens som har utfärdats i andra EES-stater eller i landskapet Åland. Det föreslås att ordalydelsen i 2 mom. korrigeras så att ett företag i en annan EES-stat ersätts med ett företag som är etablerat i en annan EES-stat. Direktiv 59/2003/EEG gäller erkännande av kompetens för förare av gods- eller persontransport, och i enlighet med artikel 1 led b tillämpas direktivet på framförande av fordon av personer som är medborgare i ett tredjeland anställda av ett företag som är etablerat i en medlemsstat, eller som anlitas av ett sådant företag. Begreppet etablerat förekommer i 27 och 29 § i lagen om transportservice som gäller vägtransporter, och detta begrepp bör också användas i 41 §. Genom ändringen förenhetligas bestämmelserna i lagen om transportservice och underlättas tolkningen av bestämmelsen. 

43 §.Förordningar gällande den sociala lagstiftningen om vägtransporter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den sista meningen, enligt vilken i fråga om de undantag som anges i artikel 14 i förordningen beslutar kommunikationsministeriet, stryks. Ändringen avlägsnar överlappande bestämmelser i paragrafen och förtydligar därmed bestämmelsen. Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen får bestämmelser om tillämpningen av de undantag som avses i artikel 14 i kör- och vilotidsförordningen utfärdas genom förordning av statsrådet. 

70 §.Beviljande av tillstånd för förareinom järnvägstrafiken. I den finska språkversionen föreslås i 2 mom. en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen.. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

96 §. Tillämpningsområde för bestämmelserna om behörighet för fartygspersonal. Det föreslås att 1 mom. ändras så att till momentet flyttas bestämmelsen i 112 § 2 mom. om den lag som ska tillämpas på erkännandet och om den behöriga myndigheten. Det föreslås att det till bestämmelsen fogas ett omnämnande av att lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer tillämpas, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i denna lag. Syftet med preciseringen är att göra lagen tydligare, eftersom t.ex. de kompetenser som avses i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart enligt 106 § gäller i enlighet med bestämmelserna i det direktivet. Dessutom ska direktiv 2005/36/EG tillämpas på erkännande av kvalifikationer i andra medlemsstater för de medlemsstater som tillämpar de undantag som direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart medger på nationella inre vattenvägar som inte är anslutna till en annan medlemsstats vattenvägsnät. 

97 §.Definitioner gällande behörighet för fartygspersonal. Det föreslås att paragrafen ändras så atttill definitionen av sjötjänstgöring i 97 § 22 punkten fogas ett omnämnande av sjötjänstgöringens ändamålsenlighet med tanke på behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet på det sätt som förutsätts i regel 1.26 i bilaga I/1 till STCW-konventionen eller med tanke på ett behörighetskrav. Omnämnandet omfattar också situationer där sjötjänstgöring är ett behörighetskrav, såsom behörighetskraven för befälhavare på lastfartyg och passagerarfartyg enligt 99 §. Dessutom förtydligas punkten genom att omnämnandet gällande fri styrbarhet i fråga om vajerfärjor stryks ur definitionen, eftersom vajerfärjor redan har definierats i 97 § 10 punkten. Ändringen är förenlig med den ändring som görs i 2 § 30 punkten i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009). 

Det föreslås att den svenska texten i 97 § 22 punkten ändras då att ordet nöjesfartyg ersättas med frasen fartyg i nöjesbruk. Ändringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

99 §. Behörighetskrav för befälhavare på lastfartyg och passagerarfartyg. Det föreslås att 3 mom. ändras så att Trafiksäkerhetsverkets namn ändras till Transport- och kommunikationsverket i enlighet med ämbetsverksreformen. 

101 §.Behörighetskrav för maskinchef på lastfartyg och passagerarfartyg. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den också omfattar det bemyndigande att utfärda förordning som gäller driftsövervakare av tryckbärande anordningar. Bestämmelser om bemyndigandet finns i 9 mom. Den nya rubriken är Behörighetskrav för maskinchef och driftsövervakare av tryckbärande anordning på lastfartyg och passagerarfartyg. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att det tydligt framgår att det ska finnas en befälhavare och en maskinchef på fartyget. Till denna del är avsikten att skapa klarhet i den gällande lagstiftningen. 

Dessutom preciseras de grunder på vilka befälhavaren även får tjänstgöra som maskinchef. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om redarens möjlighet att hos Transport- och kommunikationsverket ansöka om fastställande av bemanningen och utfärdande av bemanningscertifikat så att fartygets befälhavare får tjänstgöra som maskinchef på fartyg med en maskineffekt under 750 kilowatt, om det är möjligt att kombinera uppgifterna med beaktande av säkerhetsaspekterna. Om uppgifterna kombineras, krävs det av den som är befälhavare på fartyget utöver den behörighet som krävs för befälhavare minst ett maskinskötarbrev enligt 101 § 2 mom. 

Kravet på en separat maskinchef är väsentligt med tanke på säkerheten i fråga om fartyg med större storlek och maskineffekt där maskinkontrolinstrumenten är placerade så att maskineriet och fartyget inte kan styras samtidigt, och där befälhavarens och maskinchefens uppgifter därför inte kan kombineras på ett säkert sätt. Däremot är en separat maskinchef inte nödvändig med tanke på säkerheten på fartyg i mindre storleksklass och med en mindre maskineffekt. Bland annat med tanke på lönsamheten för lotsars förbindelsefartyg, vattenbussar och andra små fartyg kan det vara nödvändigt att kombinera befälhavarens och maskinchefens uppgifter. 

I den föreslagna ändringen förutsätts det att förfarandet inte medför fara för människoliv, egendom eller miljö. För att bemanningen ska kunna bestyrkas på det föreslagna sättet krävs Transport- och kommunikationsverkets prövning, där säkerhetsaspekterna ska beaktas. 

104 §.Behörighetskrav för radiooperatörer. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till den fogas ett nytt 2 mom. som förtydligar statsrådets bemyndigande att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om de trafikområden och fartyg för vilka det krävs behörighetsbevis som berättigar till användning av en radiostation. 

106 §.Tillämpning av EU:s lagstiftning om behörighet som krävs på inre vattenvägar. I paragrafen föreslås ändringar genom vilka skyldigheterna enligt direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart genomförs.I 1 mom. stryks omnämnandena av direktivet om villkoren för att erhålla förarbevis och direktivet om båtförarcertifikat, som upphävs genom direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Dessutom ändras den sista meningen som preciserar tillämpningsområdet så att den motsvarar de ändringar som gjorts. Det föreslås att bestämmelsens svenskspråkiga språkdräkt preciseras i fråga om fartygets förare (aluksen kuljettaja). 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. genom vilket bestämmelserna i artikel 10 om erkännande av behörighetsbrev och tjänstgöringsjournaler som utfärdats för unionens inlandssjöfart genomförs. Det föreslås att det i 2 mom. tas in också skyldigheterna enligt övergångsbestämmelserna i artikel 38. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där myndigheternas skyldighet enligt direktivet att klassificera och underrätta kommissionen om de inre vattenvägar av havskaraktär som finns inom medlemsstatens område genomförs. Som inre vattenvägar av havskaraktär klassificeras enligt artikel 8 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart sådana delar av inre vattenvägar på vilka tillämpas konventionen om de internationella reglerna till förhindrande av sammanstötning till sjöss, där bojar och sjömärken används i enlighet med sjöfartssystemet, där markbunden navigation är nödvändig eller där navigering kräver navigationsutrustning som kräver specialkunskaper. Anmälan till kommissionen ska åtföljas av en motivering som bygger på dessa kriterier. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där den skyldighet som anges i artikel 10.6 genomförs. Om det finns skäl att misstänka att ett tredjeland vars behörighetsbrev kommissionen har erkänt inte längre uppfyller kraven i artikel 10 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart, ska Transport- och kommunikationsverket omedelbart underrätta Europeiska kommissionen om detta i enlighet med det direktivet. 

107 §.Behörighetskrav och utfärdande av behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet för fartygspersonal. Det föreslås att 3 mom. ändras så, att uttrycket ”För erhållande av” i momentet ändras till ”för beviljande av” i syfte att öka enhetligheten. Dessutom föreslås det att Transport- och kommunikationsverkets bemyndigande att meddela föreskrifter i 5 mom. ändras så att till momentet fogas en hänvisning till direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. Syftet med ändringen är att de krav och ändringsbehov som följer av unionslagstiftningen bättre ska kunna beaktas i verkets föreskrifter. 

Det föreslås att den svenska texten i 3 mom. ändras då att ordet förutsätts ersättas med ordet krävs. Dessutom ordet såsom ersättas med frasen på det sätt som. De språkliga ändringarna påverkar inte den finska språkdräkten. 

108 §.Specialutbildning för fartygspersonal. Det föreslås att 3 mom. ändras så att från det stryks omnämnandet av passagerarfartyg och tankfartyg. Det föreslås också att till momentet fogas ett omnämnande av trafikområde. Genom ändringen utvidgas statsrådets bemyndigande att utfärda förordning så att det omfattar de krav på specialutbildning och förtrogenhetsutbildning som gäller IGF-specialbehörighet och specialbehörighet för polarområden samt säkerhetsfrågor. Den föreslagna mer allmänna formuleringen omfattar också eventuella andra framtida krav på specialutbildning. I momentet föreslås också språkliga ändringar. 

109 §.Giltighetstid för och förnyande av behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet för fartygspersonal. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras temporärt så att den omfattar förlängning av giltighetstiden för kompetensbevis. Den nya rubriken föreslås vara Giltighetstid för och förnyande av behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet för fartygspersonal samt förlängning av giltighetstiden för kompetensbevis. 

Det föreslås att till paragrafen fogas temporärt ett nytt 4 mom. med bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att förlänga giltighetstiden för de kompetensbevis som avses i 98 § 3 och 4 mom. under covid-19-epidemin. Dessa i 3 och 4 mom. avsedda personer som hör till fartygspersonalen har redan ett behörighetsbrev som utfärdats av den behöriga myndigheten i en annan stat. För att ett finskt fartyg eller ett fartyg under finsk flagg ska kunna operera krävs i enlighet med kraven i momenten i fråga ett kompetensbevis. 

Med kompetensbevis avses en handling som gäller erkännande av ett behörighetsbrev eller certifikat över specialbehörighet som utfärdats av en utländsk myndighet. Enligt den föreslagna temporära ändringen kan giltighetstiden för ett kompetensbevis förlängas genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrift, om giltighetstiden för det ursprungliga utländska behörighetsbrevet förlängs av den behöriga utländska myndigheten. Ett sådant förfarande kan bli aktuellt till exempel om man för att förhindra spridningen av epidemin har varit tvungen att införa sådana begränsningar i mötesfriheten och rörelsefriheten som förhindrar de normala förfarandena för förnyande av kompetenser. 

Förlängningen av giltighetstiden för kompetensbeviset bör motsvara förlängningen av giltighetstiden för det utländska behörighetsbrev som ligger till grund för kompetensbeviset, dock så att den totala giltighetstiden för kompetensbeviset inte överstiger fem år. Därtill får förlängningen av giltighetstiden gälla högst till och med den 30 juni 2021. En förlängning av giltighetstiden för kompetensbevis är möjlig i ljuset av bestämmelserna om giltighetstiden för kompetensbevis i STCW-konventionen och direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. 

110 §. Erkännande av behörighetsbrev eller certifikat över specialbehörighet enligt STCW-konventionen som utfärdats av en behörig myndighet i en annan stat. Det föreslås att 2 mom. ändras för att genomföra direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det till momentet fogas ett omnämnande av de skriftliga bevis som krävs för arbete ombord på fartyg. Med skriftliga bevis som krävs för arbete på ett fartyg avses sådana skriftliga bevis som inte krävs för utfärdande av behörighetsbevis utan för arbete ombord på fartyget. Sådana skriftliga bevis är t.ex. specialbehörigheter för fartygspersonal på passagerarfartyg enligt kapitel V i STCW-konventionen, till exempel utbildning i krishantering och mänskligt beteende. Ett erkännande av ett skriftligt bevis som krävs för att ett behörighetsbevis ska kunna utfärdas förutsätter enligt STCW-konventionen att den utbildning som har genomförts för att utfärda behörighetsbeviset står under tillsyn av den som utfärdar behörighetsbeviset. Finland övervakar inte alla utbildningar i EES-länderna, så erkännandet begränsas till att gälla endast de skriftliga bevis som krävs för att arbeta ombord på fartyg. I momentet föreslås också en språklig ändring. 

Dessutom det föreslås det att den svenska språkdräkten i 2 mom.ändras då att orden sådana tilläggas i början av första satsen. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

112 §.Erkännande av andra behörighetsbrev än sådana som överensstämmer med STCW-konventionen. Det föreslås att paragrafen ändras så att i 1 mom. stryks hänvisningen till direktivet om båtförarcertifikat som upphävs genom direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart, och till momentet fogas en hänvisning till direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart och till 106 §, som innehåller närmare bestämmelser om genomförande av direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Samtidigt korrigeras överlappningen mellan de två sista meningarna i 1 mom. 

Därtill stryks 2 mom. och det momentets innehåll flyttas till 96 § 1 mom. i syfte att öka lagens tydlighet. 

113 §.Förvaring och uppvisande av fartygspersonalens certifikat och dokument. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till den fogas ett omnämnande av att handlingarna förvaras antingen i skriftlig eller elektronisk form. Genom ändringen preciseras det på vilket sätt det ursprungliga behörighetsbrevet, certifikatet över specialbehörighet, kompetensbeviset och intyget över behörighet kan förvaras. Genom den föreslagna ändringen genomförs kravet i direktivet om ändring av direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. I den svenskspråkiga versionen av direktivet används uttrycket ”i pappersformat eller i digital format”, men i lagen används det uttryck som allmänt används i det svenska lagspråket i Finland. I paragrafen föreslås också förtydligande preciseringar bl.a. genom att ordet ”annat” fogas före intyg över behörighet.  

131 §.Beviljande av persontillstånd för luftfart. I den finska språkversionen föreslås i 2 mom. en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet luvanhaltija isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

150 §.Informationsskyldighet för tillhandahållare av persontrafiktjänster. I den finska språkversionen föreslås i 1 och 2 mom. en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

154 §.Väsentlig information om mobilitetstjänster. I 1 mom. föreslås en språklig korrigering så att framöver används uttrycket ”med hjälp av ett öppet gränssnitt som upprättats i ett informationssystem” och inte ”med hjälp aven förbindelse som upprättats i ett informationssystem”. Därmed styrks omnämnandet av öppet gränssnitt, som har funnits i parentes i slutet av meningen. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppen. Begreppet öppet gränssnitt är numera etablerat. 

Det föreslås att 2mom. ändras så att den som tillhandahåller mobilitetstjänster inom persontrafiken i fortsättningen ska anmäla webbadressen eller webbadresserna för det gränssnitt och för den information som behövs för att få tillgång till gränssnittet samt uppdateringarna av dem för lagring i det informationssystem som verket anvisat, i stället för till Transport - och kommunikationsverket. Det föreslås att momentet ändras så att Transport- och kommunikationsverket svarar för den informationstjänst som nämns i momentet, men i fortsättningen kan Transport- och kommunikationsverket ordna informationstjänsten själv eller skaffa tjänsten och de direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifterna i anslutning till den av Traffic Management Finland Ab i enlighet med 213 § i lagen om transportservice. I det föreslagna momentet föreskrivs det också att när Transport- och kommunikationsverket skaffar tjänsteproduktionen från TMF ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på personer som är anställda hos tillhandahållaren av informationstjänsten när dessa utför uppgifter enligt 154 och 179 §. I paragrafen nämns det att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. 

Det föreslås att 3 mom. ändras så att utöver Transport- och kommunikationsverket kan även Traffic Management Finland Ab ansvara för tillhandahållandet av den tekniska tjänsten, om Transport- och kommunikationsverket skaffar informationstjänsten av nämnda tjänsteleverantör. 

Dessutom föreslås det att den svenska språkdräkten ändras i 4 mom. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

Med informationstjänst avses en nationell åtkomstpunkt (NAP) enligt ITS-direktivet. I Finland har tjänsten genomförts i form av Katalogen över mobilitetstjänster, där man i katalogform har samlat gränssnitt för olika mobilitetstjänster. I och med den föreslagna ändringen har Transport- och kommunikationsverket fortfarande ansvaret för den informationstjänst som avses i 154 § och till vilken webbadresser och uppdateringar av dem ska anmälas. Avsikten med ändringen är dock att göra det möjligt för Traffic Management Finland Ab att i fortsättningen producera, upprätthålla och utveckla informationstjänsten. Till produktionen av informationstjänsten och det informationssystem som den kräver hör att tillhandahålla tekniska verktyg för att öppna uppgifterna i mobilitetstjänsten samt för att ta emot uppgifter om gränssnitt. Det har inte förutsatts vara en myndighetsuppgift att producera den nationella åtkomstpunkten som förutsätts i ITS-direktivets förordning om multimodala reseinformationstjänster, utan den nationella åtkomstpunkten kan genomföras i olika former. 

Anskaffningen av informationstjänsten och de direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter som hänför sig till den genomförs genom ett avtalsarrangemang. Avtalet ska ingås i enlighet med 213 § i lagen om transportservice. I avtalet mellan Transport- och kommunikationsverket och bolaget ska det således utöver behandlingen av personuppgifter avtalas åtminstone om tjänsteleverantörens andra uppgifter än sådana som gäller behandling av personuppgifter, om avtalsperioden, inledandet av verksamheten och avtalets upphörande mitt under avtalsperioden, tjänsteleverantörens verksamhetsområde och verksamhetsställen samt om tjänstetider, förfaranden som tryggar tillräcklig yrkesskicklighet för dem som utför uppgifterna, förvaring och arkivering av handlingar som hänför sig till verksamheten, uttagande och redovisning av avgifter samt om den ersättning som Transport- och kommunikationsverket betalar tjänsteleverantören. I avtalet mellan verket och bolaget ska det dessutom antecknas närmare också om andra omständigheter som gäller behandlingen av personuppgifter. 

Den finansiering som behövs för att producera informationstjänster ordnas för bolaget också genom ett avtal. Transport- och kommunikationsverket köper tjänsten och betalar anskaffningen av de anslag som anvisats verket för uppgiften. De pengar som används för köp av tjänster, inklusive Katalogen över mobilitetstjänster, SaaS-tjänsterna och Digitransit-delen, uppgår till 691 000 euro per år. 

Efter överföringen ska Transport- och kommunikationsverket inte ha något operativt systemansvar i fråga om tjänsterna för mobilitetsinformation. I och med den föreslagna ändringen kommer bolaget att tillhandahålla informationstjänsten och sköta de produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter som hänför sig till den. Bolaget ska producera tjänster för aktörerna inom branschen, men det kommer inte att tillhandahålla tjänster för slutförbrukarna. Syftet med den föreslagna ändringen är att uppgifterna i Katalogen över mobilitetstjänster blir till en del av en mer omfattande informationsplattform för trafiken och transporten, som samordnas av Traffic Management Finland Ab. 

Om Transport- och kommunikationsverket skaffar tjänsten och dess direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter av Traffic Management Finland Ab, ska privata tillhandahållare av mobilitetstjänster för persontrafiken i enlighet med 154 § anmäla väsentliga uppgifter till Traffic Management Finland Ab, när bolaget är tjänsteleverantör för informationstjänsten och det informationssystem som den kräver. 

Den föreslagna regleringen möjliggör att informationstjänsten produceras endast antingen av Transport- och kommunikationsverket eller av Traffic Management Finland-koncernens moderbolag Traffic Management Finland Ab. Det anses vara ändamålsenligt att med stöd av lagen överföra uppgiften endast till Traffic Management Finland Ab, eftersom bolaget smidigare än verket kan ordna och utveckla informationstjänster samt tillhandahålla tjänster för aktörerna inom branschen. Syftet med bolaget, som tillhandahåller trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, är att verka i centrum för intelligenta transporter och trafik och erbjuda sina kunder och partners förädlade data som förbättrar säkerheten och smidigheten i den framtida trafiken. Mer om bolagets mål och uppgifter se RP 34/2018 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag och till vissa lagar som har samband med den (34/2018 rd), s. 5–8 och 18–24.. Därför anses det vara möjligt att genomföra samordningsuppgiften av informationstjänsterna och påskynda utvecklingen av ekosystemet endast med hjälp av den nämnda konkurrensneutrala aktören inom den offentliga förvaltningen. I och med den föreslagna ändringen blir också de reseuppgifter som överskrider trafikmedelsgränserna i Katalogen över mobilitetstjänster en del av den mer omfattande samlade databasen för trafik och transport som samordnas av TMF. Den föreslagna ändringen främjar bäst uppkomsten av innovationer och nya tjänster, eftersom bolaget när det producerar och samordnar tjänster för mobilitetsinformation kan erbjuda högklassigare data och göra det lättare att få tillgång till och utnyttja data för alla aktörer inom branschen. Genom den föreslagna ändringen överförs inte betydande offentlig makt till andra än myndigheter. 

I och med ändringen stärks bolagets roll som en organisation som verkar till förmån för hela Finland. Traffic Management Finland Ab ska i det internationella och nordiska praktiska samarbetet vara en aktör som representerar Finland och samlar in finländska aktörers ståndpunkter och synpunkter samt förmedlar information mellan internationella och finländska aktörer. Det praktiska samarbetet kan till exempel vara att TMF deltar i standardiseringsutvecklingen genom att vara kontaktpunkt i det nordiska arbetet med att utveckla NeTEx-gränssnitten. 

När Transport- och kommunikationsverket är behörig myndighet enligt ITS-direktivet ska verket fortfarande övervaka att Katalogen över mobilitetstjänster uppfyller de krav som ställs i ITS-direktivet. Bolaget ska i sin verksamhet beakta den allmänna dataskyddsförordningen och sörja för dataskyddet i fråga om de uppgifter som myndigheterna har klassificerat som sekretessbelagda samt uppgifter om företagshemligheter. 

161 §.Skyldighet för den som tillhandahåller intelligenta trafiksystem att sörja för riskhanteringen i fråga om kommunikationsnät och informationssystem samt anmälan om störning i informationssäkerheten. Till följd av ämbetsverksreformen ändras i 2–4 och 6 mom. Trafiksäkerhetsverket och Kommunikationsverket till Transport- och kommunikationsverket. På grund av reformen slopas 5 mom., eftersom det inte längre är nödvändigt att föreskriva om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter mellan olika ämbetsverk. Den felaktiga hänvisningen till 1 mom. i 6 mom. ändras till en hänvisning till 2 mom. I den gällande bestämmelsen hänvisas det till en betydande störning enligt 1 mom., även om det i 2 mom. föreskrivs om anmälan om en betydande störning i informationssäkerheten. Således ska det göras en teknisk hänvisningsändring i momentet. Det föreslås att det nuvarande 6 mom. ändras till 5 mom. 

162 §.Upphandlingsförfaranden. För att förtydliga paragrafen föreslås det att det till slutet av 1 mom. fogas en precisering om tillämpningen av trafikavtalsförordningen och upphandlingslagen. På upphandling enligt trafikavtalsförordningen som görs genom direkttilldelning tillämpas dessutom bestämmelserna om annonsering om direktupphandling i 58, 60 och 131 § i upphandlingslagen (1397/2016). I fortsättningen ska upphandlingar genom direkttilldelning annonseras i enlighet med vad som i upphandlingslagen föreskrivs om annonsering om direkttilldelning. De hänvisningar till paragraferna i upphandlingslagen som fogas till momentet kompletterar förfarandena för annonsering om direktupphandling enligt trafikavtalsförordningen och ändringssökandet. I 260 § i lagen om transportservice, som gäller ändringssökande, görs till denna del en motsvarande ändring. 

Dessutom preciseras hänvisningen i 1 mom. till artiklarna 4–8 i trafikavtalsförordningen och görs en teknisk ändring. I och med de ändringar som gjorts i trafikavtalsförordningen hänvisas det i fortsättningen till artiklarna 4, 5, 5 a och 6–8 i trafikavtalsförordningen. På motsvarande sätt föreslås det att den svenska språkdräkten ändras då att ordordningen ändras. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

171 §.Beslut om tillämpning av trafikavtalsförordningen och beviljande av ensamrätt. Enligt den gällande bestämmelsen i 2 mom. ska den behöriga myndigheten lägga ut beslutet om beviljande av ensamrätt på sina webbsidor. Monuments språkliga utformning förtydligas så att det i stället för webbsidor hänvisas till webbplats. För att förtydliga tolkningen av lagen föreslås i momentet dessutom ett tillägg enligt vilket beslutet ska delges i enlighet med 55 och 62 § i förvaltningslagen (434/2003). Enligt 55 § 1 mom. i förvaltningslagen verkställs delgivning som vanlig eller bevislig delgivning eller, om den inte kan verkställas på nämnt sätt, såsom offentlig delgivning. Paragrafens 2 mom. gör det möjligt att använda offentlig delgivning också när en handling ska delges över trettio kända personer eller när antalet personer inte är känt. Enligt 62 § i förvaltningslagen hålls vid offentlig delgivning en handling en viss tid tillgänglig för mottagaren hos myndigheten. Ett meddelande om att handlingen finns tillgänglig ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet och vid behov i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Om meddelandet på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på webbplatsen, ska ett meddelande om att handlingen eller beslutet finns tillgängligt publiceras också i den officiella tidningen. Dessutom föreslås det att den svenska språkdräkten i paragrafens 2 mom. görs en språklig ändring. Den språkliga ändringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

174 §.Kvotering och användning av anslag. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Allokering och användning av anslag. Det föreslås att 2 ändras så att begreppet allokering används i stället för kvotering. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att bestämmelsen om kommunikationsministeriets möjlighet att använda det anslag som anvisats i statsbudgeten för det ändamål som nämns i 173 § 1 mom. 3 punkten, när det är fråga om strategiskt betydande projekt, stryks ur lagen. I fortsättningen får endast Transport- och kommunikationsverket använda anslaget för ändamål som nämns i 173 § 1 mom. 3 punkten, även när det är fråga om strategiskt betydande projekt. Samtidigt görs motsvarande ändringar i 5 § i statsrådets förordning om statsunderstöd för transportservice (509/2018), som gäller 174 §. 

Dessutom korrigeras den felaktiga hänvisningen i den senare meningen i 2 mom. och meningen avskiljs till ett nytt 3 mom. På grund av den felaktiga hänvisningen har det i lagen inte funnits någon möjlighet att bevilja stöd också för köp av trafik eller för ersättning för fullgörande av prisskyldigheter. Transport- och kommunikationsverket har dock beviljat stöd för offentlig persontrafik i stora och medelstora städer i enlighet med 4 och 5 § (1217/2018) i statsrådets förordning (509/2018). Enligt det föreslagna 3 mom. kan Transport- och kommunikationsverket också bevilja kommuner eller samkommuner statsunderstöd för de ändamål som nämns i 173 § 1 mom. 1–3 punkten på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet (509/2018). Enligt den gällande lagen kan Transport- och kommunikationsverket bevilja kommuner eller samkommuner statsunderstöd endast för sådan utveckling, planering och forskning som nämns i 173 § 1 mom. 3 punkten. 

Dessutom flyttas 3 mom. i den gällande paragrafen till 4 mom. Det föreslås att det momentet ändras så att begreppet allokera används i stället för kvotera. 

174 a §.Utbetalning av statsunderstöd och övervakning av användningen. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf enligt vilken NTM-centralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret) ska sköta de uppgifter som gäller utbetalning och övervakning av användningen av statsunderstöd som de behöriga NTM-centralerna beviljat med stöd av 174 § 4 mom. i denna lag. De behöriga NTM-centralerna ska övervaka skötseln av de uppgifter som avses i denna paragraf. Enligt den gällande lagen hör dessa uppgifter till de behöriga NTM-centralerna, som får använda det anslag som Transport- och kommunikationsverket kvoterat för de ändamål som nämns i 173 § 1 mom. 1–3 punkten samt bevilja kommuner eller samkommuner statsunderstöd för ändamål enligt den paragrafen. Överföringen av utbetalningsuppgifterna medför inte något behov av resursöverföringar för NTM-centralerna och stöder således centralernas verksamhet. Koncentreringen av uppgifterna till utvecklings- och förvaltningscentret effektiviserar dessutom utnyttjandet av resurserna och statens penninganvändning och tillsyn. 

Med stöd av 3 a § 2 mom. (1626/2015) i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) kan utvecklings- och förvaltningscentret i speciallagstiftningen ges uppgifter som gäller utbetalning, övervakning av användningen och återkrav av understöd som närings-, trafik- och miljöcentralerna beviljat. 

Enligt 1 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret sköta de uppgifter som gäller utbetalning och övervakning av användningen av statsunderstöd som de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna beviljat med stöd av denna lag. I 2 mom. föreslås det bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets roll som statsbidragsmyndighet. 

175 §.Återkrav av ersättning. I paragrafens rubrik görs en ändring som ökar tydligheten. Den nya rubriken är Återkrav av statsunderstöd. Syftet med ändringen är att minimera tolkningsproblem. Avsikten är att återkravet ska gälla alla statsunderstöd, oavsett om det är fråga om ersättning, stöd eller understöd. På motsvarande sätt ändras begreppet ersättning i det inledande stycket i 1 mom. och i 1 mom. 1–4 punkten till statsunderstöd. Likaså ska begreppet ersättning i det inledande stycket i 2 mom. och i 2 mom. 1–2 punkten ändras till statsunderstöd. I 3 mom. föreslås motsvarande språkliga preciseringar. 

På motsvarande sätt föreslås det att den svenska språkdräkten i 1 mom. 2 punkten ändras då att ordet om tas bort. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

175 a §.Skötsel av uppgifter i anslutning till återkrav. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf enligt vilken närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret) ska på de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralernas vägnar sköta de uppgifter som gäller återkrav av statsunderstöd som beviljats med stöd av denna lag samt övervaka användningen av anslag som anvisats statliga ämbetsverk eller inrättningar. De behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna ska övervaka skötseln av de uppgifter som avses i denna paragraf. Enligt den gällande lagen hör uppgifter som gäller återkrav till de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna. Överföringen av uppgifterna i anslutning till återkrav medför inte något behov av resursöverföringar för närings-, trafik- och miljöcentralerna och stöder således centralernas verksamhet. Koncentreringen av återkraven till utvecklings- och förvaltningscentret effektiviserar dessutom utnyttjandet av resurserna och statens penninganvändning och tillsyn. 

Med stöd av 3 a § 2 mom. (1626/2015) i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) kan utvecklings- och förvaltningscentret i speciallagstiftningen ges uppgifter som gäller utbetalning, övervakning av användningen och återkrav av understöd som närings-, trafik- och miljöcentralerna beviljat. Närings-, trafik- och miljöcentralen och utvecklings- och förvaltningscentret mom. är enligt 175 a § statsbidragsmyndigheter enligt statsunderstödslagen vid återkrav av stöd och ersättningar som de betalat ut. 

Enligt 1 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret sköta de uppgifter som gäller återkrav av statsunderstöd som de behöriga närings-, trafik- och miljöcentralerna beviljat med stöd av denna lag. I 2 mom. föreslås det en precisering av utvecklings- och förvaltningscentrets roll som statsbidragsmyndighet. 

179 §. Transport- och kommunikationsverkets uppföljnings- och samordningsuppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den anmälan enligt momentet som tillhandahållaren av transporttjänster för persontrafik ska göra till Transport- och kommunikationsverket om inledande, upphörande och väsentliga ändringar av tjänster senast 60 dagar innan en plan genomförs också kan göras hos den tjänsteleverantör som är verksam för Transport- och kommunikationsverkets räkning. Eftersom verket med stöd av lag endast kan skaffa informationstjänsten av Traffic Management Finland Ab, ska också anmälan göras direkt till denna tjänsteleverantör. 

Om Transport- och kommunikationsverket ordnar informationstjänsten i enlighet med 154 § genom att skaffa den av Traffic Management Finland Ab, är det ändamålsenligt att ändringsanmälan görs också direkt till denna aktör som ansvarar för tjänsteproduktionen. På så sätt kan leverantören av informationstjänsten i praktiken lättare göra ändringsuppgifterna tillgängliga. Uppgifterna är branschaktörernas öppna information. 

Enligt den föreslagna ändringen i 3 mom. har en aktör som är verksam för Transport- och kommunikationsverkets räkning trots sekretess rätt att till en annan myndighet lämna ut de uppgifter som tjänsteleverantören fått, om uppgifterna är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lag. En tjänsteleverantör som verkar för verkets räkning kan lämna ut uppgifter via ett gränssnitt eller på något annat sätt elektroniskt, liksom också verket. I och med den föreslagna ändringen kan den tjänsteleverantör som verkar för verkets räkning med stöd av lagen endast vara Traffic Management Finland Ab. I det avtalsarrangemang som ingås om överföringen av informationstjänster beaktas den personuppgiftsansvariges och personuppgiftsbiträdets roller. Vid utlämnandet av uppgifter ska också straffrättsligt ansvar och skadeståndsrätt beaktas. Därtill ska TMF sörja för dataskyddet i fråga om de uppgifter som myndigheterna har klassificerat som sekretessbelagda samt i fråga om affärshemligheter och personuppgifter. Avtalsarrangemanget görs med iakttagande av vad som föreskrivs i 213 §. 

Den gällande 179 § är nationell lagstiftning och baserar sig inte på unionslagstiftning. 

179 a §.Anmälan om tidtabeller och rutter under covid-19-epidemin. Det föreslås att till lagen fogas temporärt en ny 179 a §, enligt vilken ändringar i kollektivtrafiken ska anmälas senast fem dagar i förvägunder covid-19-epidemin. Den som tillhandahåller transporttjänster inom persontrafiken ska senast fem dagar innan planen genomförs underrätta Transport- och kommunikationsverket om inledandet, upphörandet eller väsentliga ändringar av en tjänst som tillhandahålls regelbundet i stället för de 60 dagar som förutsätts i den gällande lagen, till den del uppgifterna inte finns tillgängliga via ett i 154 § 1 mom. avsett gränssnitt. Om Transport- och kommunikationsverket i enlighet med 154 § 2 mom. ordnar informationstjänsten genom att skaffa den av Traffic Management Finland Ab, ska anmälan göras direkt till denna tjänsteleverantör. Med väsentliga ändringar avses ändringar t.ex. i planerade tidtabeller, rutter eller hållplatser. En kortare anmälningstid gör det möjligt att snabbare inleda tjänster eller och upphöra med dem och att göra väsentliga ändringar i dem under covid-19-epidemin. Det föreslås att bestämmelsen ska gälla till och med den 30 juni 2021. 

181 §. Behöriga vägtrafikmyndigheter enligt trafikavtalsförordningen. Det föreslås att till 3 mom. 7 punkten, som gäller Lahtis stads behörighetsområde, fogas Itis. Itis övergår den 1 januari 2021 från landskapet Kymmenedalen till landskapet Päijänne-Tavastland, där Lahtis stad är behörig vägtrafikmyndighet. I och med ändringen blir Lahtis stad behörig vägtrafikmyndighet enligt trafikavtalsförordningen inom det område som kommunerna Asikkala, Hartola, Heinola, Hollola, Hämeenkoski, Itis, Kärkölä, Lahtis, Nastola, Orimattila, Padasjoki och Sysmä bildar. 

I 6 mom. föreslås ett tillägg enligt vilket den trafik som kommunen eller samkommunen upphandlar i obetydlig omfattning får sträcka sig utanför dess egentliga behörighetsområde. En motsvarande bestämmelse ingick också i kollektivtrafiklagen (869/2009), som upphävdes genom lagen om transportservice. Det i bestämmelsen använda uttrycket ”i obetydlig omfattning” lämnas avsiktligt odefinierat. Kommunerna och samkommunerna kan således tolka uttrycket flexibelt, beroende på situationen. Bestämmelsen ökar jämlikheten mellan områden, tryggar mobiliteten och möjliggör en flexiblare offentlig persontrafik och upphandling av sådan. På så sätt kan till exempel skoltransporter inom den grundläggande utbildningen som kommunerna upphandlar vid behov genomföras delvis mellan kommuner. 

186 §.Behöriga myndigheter i fråga om passagerarnas och konsumenternas rättigheter. Det föreslås att hänvisningen i 5 mom. till IV avd. 1 kap. ändras till IV avd. 17 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

194 §.Behörig myndighet enligt STCW-konventionen och direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk. Genom de ändringar som föreslås i paragrafen genomförs de förpliktelser i artikel 26 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart i fråga om utseende av behöriga myndigheter som gäller Finland. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den också omfattar direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Den nya rubriken är Behörig myndighet enligt STCW-konventionen, direktivet om minimikrav på utbildning för sjöfolk och direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. I 1 mom. föreslås en språklig precisering och ett omnämnande av direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Det föreslås också att till 2 mom. fogas ett omnämnande av direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. 

Dessutom det föreslås att språkliga preciseringar görs i 1 och 2 mom. De språkliga ändringarna påverkar inte den finska språkdräkten. 

197 §.Tillsynsmyndighetens allmänna rätt att få information. Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till II avd. 6 kap. ändras till II avd. 7 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

På motsvarande sätt föreslås det att den svenska språkdräkten i 3 mom. ändras då att orden för verket ersätts med ordet verkets. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

198 §.Myndighetens rätt att bestämma om prov eller andra undersökningar. I den finska språkversionen föreslås i 1 och 3 mom. en språklig precisering så, att begreppen luvanhakija och luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppen isär. Begreppen ”henkilöluvan hakija” och ”henkilöluvan haltija” som används i paragrafen ändras inte. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppens stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

200 §.Skötsel av vissa andra myndigheters uppgifter. Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till II avd. 1 kap. ändras till II avd. 2 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

208 §.Meddelanden om hälsotillstånd och psykologisk lämplighet. I den finska språkversionen föreslås i 2 och 3 mom. en språklig precisering så, att begreppen luvanhakija och luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppen isär. Begreppen ”henkilöluvan hakija” och ”henkilöluvan haltija” som används i paragrafen ändras inte. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppens stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

230 §.Utlämnande av uppgifter ur trafik- och transportregistret till myndigheter. Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till V avd. 4 kap. ändras till V avd. 25 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

233 §.Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att samla in allmän information som gäller trafik och transport. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till VI avd. 1–3 kap. ändras till VI avd. 26–28 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

236 §. Datalager som förvaltas av Trafikledsverket. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras i den svenska språkdräkten. Den nya rubriken på svenska föreslås vara Informationsresurser som förvaltas av Trafikledsverket. I den gällande lagens rubrik, Datalager som förvaltas av Trafikledsverket, är begreppet datalager vilseledande. 

På motsvarande sätt föreslås det att den svenska språkdräkten i 2 mom. ändras då att ordet datalager ersätts med ordet informationsresurser. Ändringarna påverkar inte den finska språkdräkten.  

241 §.Tillämpningsområdet för administrativa påföljder och ändringssökande. I 2 mom. föreslås språkliga ändringar. Det föreslås att till paragrafen dessutom fogas ett nytt 3 mom. för att precisera de bestämmelser som ska tillämpas på förfarandena för beslut om godkännande. I det nya 3 mom. föreslås en bestämmelse om att om inte något annat föreskrivs någon annanstans i denna lag om administrativa påföljder eller ändringssökande i fråga om verksamhet som omfattas av ett beslut om godkännande, tillämpas bestämmelserna i detta kapitel. 

242 §.Återkallande, ändring och begränsning av tillstånd. Det föreslås att paragrafen ändras så att den i tillämpliga delar utöver tillstånd också gäller beslut om godkännande. Paragrafens rubrik ändras så att i den nämns förutom tillstånd också beslut om godkännande. Den nya rubriken är Återkallande, ändring och begränsning av tillstånd eller beslut om godkännande. 

På motsvarande sätt föreslås det att det till 1, 2 och 4 mom. fogas omnämnanden av beslutet om godkännande så, att de förfaranden för återkallande, ändring och begränsning som gäller tillstånd också ska tillämpas på beslut om godkännande. 

I och med den föreslagna ändringen i 1 mom. kan utöver tillståndshavaren den som bedriver verksamhet med stöd av ett godkännande som beviljats av en myndighet meddela att den verksamhet som avses i tillståndet eller i beslutet om godkännande har avbrutits eller upphört. Transport- och kommunikationsverket återkallar tillståndet eller godkännandet efter att ha fått meddelande om att verksamheten upphört. 

I den finska språkversionen föreslås i 1 mom. också en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet både ihop och isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Den språkliga preciseringen påverkar inte den svenska språkdräkten. 

Genom den ändring som föreslås i 2 mom. kan Transport- och kommunikationsverket utöver tillståndet ändra eller begränsa ett beslut om godkännande eller utöver tillståndet återkalla ett beslut om godkännande, om de förutsättningar som nämns i momentet uppfylls. Det föreslås att dessa förutsättningar preciseras så att de också gäller beslut om godkännande. I 2 mom. 5 punkten görs dessutom en motsvarande språklig precisering som i 1 mom. 

Genom den ändring som föreslås i 4 mom. kan ett beslut om godkännande utöver ett tillstånd återkallas endast om inte någon lindrigare påföljd kan anses tillräcklig med beaktande omständigheterna i ärendet som helhet. På motsvarande sätt föreslås det en bestämmelse om att ett återkallande av ett beslut om godkännande enligt 2 mom. 2 punkten kan fastställas för en viss tid som står i proportion till förseelsens allvarlighetsgrad eller tills vidare. Därtill föreslås det en bestämmelse om att innan verket fattar beslutet ska det höra den tillståndshavare eller aktör som utövar sin verksamhet med stöd av beslutet om godkännande. 

242 a §.Tillfällig indragning av yrkeskvalifikationer inom inlandssjöfarten och omhändertagande av tillståndshandlingen. Det föreslås att till lagen fogas en ny 242 a § med bestämmelser om tillfällig indragning av yrkeskvalifikationer enligt direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart och om omhändertagande av en tillståndshandling. Den föreslagna paragrafen hänför sig till skyldigheterna i fråga om tillfällig indragning av kvalifikationer i artikel 14.2 och 14.3 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart samt till artikel 30, enligt vilken medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv. 

I 1 mom. föreslås det bestämmelser om grunderna för tillfällig indragning av yrkeskvalifikationer inom inlandssjöfarten. Transport- och kommunikationsverket kan tillfälligt dra in ett behörighetsbrev om verket anser att det behövs av skäl som hänför sig till säkerheten eller den allmänna ordningen. En sådan situation kan uppstå t.ex. om det finns skäl att misstänka att ett behörighetsbrev som utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat inte uppfyller kraven i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart, om tillståndshavaren upprepade gånger eller allvarligt har brutit mot bestämmelserna i denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot bestämmelserna i Europeiska unionens förordningar om tillståndshavarens verksamhet som regleras i denna lag, och det inte kan anses tillräckligt att ge en anmärkning eller varning, eller om det finns annan grundad anledning att misstänka att tillståndshavaren inte kan sköta sin uppgift enligt tillståndet eller bedriva den verksamhet som avses i tillståndet på ett säkert sätt. Transport- och kommunikationsverket ska anteckna uppgifterna om tillfällig indragning av behörighetsbrev i den databas som förvaltas av kommissionen. 

I 2 mom. föreslås det en bestämmelse om omhändertagande av en tillståndshandling som har dragits in tillfälligt. Transport- och kommunikationsverket eller någon myndighet som övervakar sjötrafiken kan omhänderta en tillståndshandling som har dragits in tillfälligt. Tillståndshandlingen kan omhändertas också för den tid ärendet om tillfällig indragning utreds, om det bedöms att det behövs för att trygga säkerheten eller den allmänna ordningen. Med andra myndigheter som övervakar sjötrafiken avses polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen. 

I 3 mom. föreskrivs för att främja en effektiv förvaltning av tillståndshandlingarna att den myndighet som övervakar sjötrafiken utan ogrundat dröjsmål ska tillställa Transport- och kommunikationsverket en tillståndshandling som den har tagit i sin besittning. 

Rubriken för artikel 14 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart är i den svenska språkversionen ”Tillfällig indragning och återkallelse av unionsbevis för kvalifikationer eller särskilda tillstånd för befälhavare”. Rubriken kan tolkas så att artikeln endast gäller tillfällig indragning och återkallande av kvalifikationer och särskilda tillstånd som beviljas befälhavare. Artikeln gäller dock förutom de särskilda tillstånd som beviljas befälhavare även indragning och återkallande av andra unionsbevis för kvalifikationer som avses i direktivetI den engelska texten i direktivet är rubriken ”Suspension and withdrawal of Union certificates of qualification or specific authorisations for boatmasters”.. 

243 §.Särskilda bestämmelser om återkallande av tillstånd för järnvägstrafik. I den finska språkversionen föreslås i 1 mom. en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet både ihop och isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

245 §.Anmärkning och varning. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till 1 mom. fogas en bestämmelse om anmärkning och varning som ges på basis av beslut om godkännande. Enligt förslaget kan Transport- och kommunikationsverket ge en anmärkning eller varning till en verksamhetsutövare som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande och till den ansvarsperson som verksamhetsutövaren anmält, om verksamhetsutövaren inte har iakttagit bestämmelserna eller föreskrifterna om verksamheten i fråga. 

248 §.Förfarande i fråga om förarbevis för lokförare som beviljats av en annan stat. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till II avd. 7 kap. ändras till II avd. 8 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

249 §.Verksamhetsförbud i vissa fall. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till II avd. 7 kap. ändras till II avd. 8 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

250 §.Förfaranden vid misstanke om fylleri i sjötrafik. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till II avd. 10 kap. ändras till II avd. 11 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

Det föreslås dessutom att 1 mom. ändras så att till momentet fogas förfaranden i anslutning till misstänkt fylleri i sjötrafik i fråga om behörighetsbrev som erkänts med stöd av direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Även ett erkänt behörighetsbrev ska kunna omhändertas och ges in till Transport- och kommunikationsverket, som bedömer om behörighetsbrevet ska dras in tillfälligt. Transport- och kommunikationsverket ska dessutom anteckna uppgifterna om tillfällig indragning i den databas som förvaltas av kommissionen. Förslaget baserar sig på artikel 14 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart, enligt vilken en medlemsstat får tillfälligt dra in ett unionsbevis för kvalifikationer om den anser att detta är nödvändigt med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning. 

253 §.Anmälningsrätt i samband med tillstånd som beviljats av någon annan stat. I den finska språkversionen föreslås en språklig precisering så, att begreppet luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppet isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppets stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

260 §.Ändringssökande i upphandlingsärenden. Paragrafen förtydligas genom att den delas upp i flera moment. I det inledande stycket och punkterna i 1 mom. tas in de paragrafer i upphandlingslagen som ska tillämpas på upphandlingsförfaranden som avses i 162 § i denna lag. Till den föreslagna 1 mom. 4 punkten fogas en hänvisning till 147 § 4 mom. i upphandlingslagen. Upphandlingslagens 147 § 4 mom. gäller tiden för ändringssökande i fråga om de upphandlingar på vilkas annonsering tillämpas 131 och 58 § i upphandlingslagen. I den gällande paragrafen finns en hänvisning till 147 § 1 och 3 mom. i upphandlingslagen som gäller besvärstiden. Det föreslagna tillägget hänför sig till det tillägg som föreslås i 162 § 1 mom. i denna lag. Syftet med förslagen är att förtydliga förfarandena för annonsering om direktupphandling enligt trafikavtalsförordningen. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse som preciserar 1 mom. 2 punkten och enligt vilken kommunikationsministeriet kan föra ett upphandlingsärende till marknadsdomstolen, om det gäller Europeiska unionens tillsynsförfarande. Momentets innehåll motsvarar andra meningen i den gällande paragrafen. I momentet görs därtill en språklig precisering. 

Paragrafens 3 mom. preciserar hänvisningen i 1 mom. 6 punkten till 154 § 1 mom. 1–4 punkten i upphandlingslagen. Momentets innehåll motsvarar tredje meningen i den gällande paragrafen. 

Till paragrafen fogas dessutom ett 4 mom. med en precisering av tolkningen av de upphandlingsavtal som avses i 162 § och som har slutits genom direkttilldelning i enlighet med artiklarna 4–8 i trafikavtalsförordningen. På motsvarande sätt som i 162 § 1 mom. preciseras också hänvisningen i 260 § 4 mom. till artiklarna 4–8 i trafikavtalsförordningen. I och med de ändringar som gjorts i trafikavtalsförordningen hänvisas det i fortsättningen till artiklarna 4, 5, 5 a och 6–8 i trafikavtalsförordningen. 

I 5 mom., som fogas till paragrafen, tas in en bestämmelse om sökande av ändring i direktupphandling inom spårtrafiken. I den gällande paragrafen föreskrivs det om hur upphandlingsbeslut enligt lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) får överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen. I spårtrafiklagen (RP 113/2020 rd) föreslås det för regleringsorganet en ny uppgift att bedöma den behöriga myndighetens beslut att upphandla tjänster som omfattas av den allmänna trafikplikten inom persontrafiken på järnväg som direktupphandling. Till paragrafen föreslås således ett nytt 5 mom. som innehåller en hänvisning till 152 a § i spårtrafiklagen. Enligt momentet får den behöriga myndigheten söka ändring i regleringsorganets bedömning och beslut enligt bedömningen genom besvär hos förvaltningsdomstolen. 

262 §.Olovligt bedrivande av yrkesmässig trafik. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 3 punkten till II avd. 5 kap. ändras till II avd. 6 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 4 punkten. till II avd. 6 kap. ändras på motsvarande sätt till II avd. 7 kap. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

Det föreslås att 2 mom. upphävs eftersom bestämmelser om straff för förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon finns i 268 § 1 mom. 1 punkten i lagen om transportservice i och med ikraftträdandet av totalreformen av vägtrafiklagen (731/2018; RP 180/2017 rd). 

264 §.Brott mot bestämmelserna om yrkeskompetens. I den finska språkversionen föreslås i 1 mom. 4 punkten en språklig precisering så, att begreppen luvanhakija och luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. I den gällande paragrafen skrivs begreppen isär. Syftet med ändringen är att förenhetliga begreppens stavning i lagen. Ändringarna påverkar inte den svenska språkdräkten. 

Det föreslås att 3 mom. upphävs eftersom bestämmelser om straff för förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon finns i 268 § 1 mom. 2 punkten i lagen om transportservice i och med ikraftträdandet av totalreformen av vägtrafiklagen (731/2018; RP 180/2017 rd). 

265 §.Olovlig trafikutbildningsverksamhet. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 2 punkten till II avd. 11 kap. ändras till II avd. 12 kap. i enlighet med den nya kapitelnumreringen. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till kapitelnumret. 

269 §.Ikraftträdande. Det föreslås att hänvisningen till III avd. 2 kap. 1–5 § ändras till IV avd. 18 kap. 154, 155 och 157–159 §. Det föreslås att hänvisningen till III avd. 2 kap. 6 § ändras till IV avd. 18 kap. 160 §. Det föreslås att hänvisningen till IV avd. 1 kap. 11 § ändras till V avd. 22 kap. 188 §. Paragrafens hänvisning till I avd. 1 kap. 1 § ändras på grund av kapitelnumreringen. Det föreslås att hänvisningen till IV avd. 1 kap. 1, 2, 6 och 7 § ändras till V avd. 22 kap. 178, 179, 183 och 185 §. Det föreslås att hänvisningen till IV avd. 2 kap. 2 § ändras till V avd. 23 kap. 197 §. Det föreslås att hänvisningen till III avd. 2 kap. 1–5 § ändras till IV avd. 18 kap. 154, 155 och 157–159 §. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till paragrafnumren. 

270 §.Övergångsbestämmelser som gäller personalen. Det föreslås att hänvisningen till avd. II 1 kap. 3 och 4 § ändras till II avd.2 kap. 5 och 6 §. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till paragrafnumren. 

271 §.Övriga övergångsbestämmelser. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 1 punkten till II avd. 1 kap. 2 § ändras till II avd. 2 kap. 4 §. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 2 punkten till II avd. 1 kap. 1 § ändras till II avd. 2 kap. 3 §. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 3 punkten till II avd. 3 kap. 1 § ändras till II avd. 4 kap. 25 §. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till paragrafnumren. 

Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till II avd. 1 kap. 1 § ändras till II avd. 2 kap. 3 §. Det föreslås därtill att hänvisningen i 4 mom. till IV avd. 1 kap. 4 § ändras till V avd. 22 kap. 181 §. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen endast till paragrafnumren. 

På motsvarande sätt föreslås det att den svenska språkdräkten i 4 mom.ändras då att orden hot om tas bort. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

7.2  Lagen om offentlig upphandling och koncession

9 §. Begränsningar av tillämpningsområdet i fråga om tjänsteupphandling. I 2 mom. föreslås en teknisk ändring genom vilken hänvisningen till den upphävda kollektivtrafiklagen ersätts med en hänvisning i den gällande lagen om transportservice. I den gällande paragrafen i upphandlingslagen hänvisas det till 36 § 2 mom. i kollektivtrafiklagen, som har upphävts. I fortsättningen hänvisas det i 2 mom. till 162 § 2 mom. i lagen om transportservice, som innehållsmässigt motsvarar den upphävda bestämmelsen i kollektivtrafiklagen. 

7.3  Lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg

2 §.Definitioner. Till definitionen av sjötjänst i 30 punkten fogas ett omnämnande av sjötjänstens ändamålsenlighet med tanke på behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet på det sätt som förutsätts i regel 1.26 i bilaga I/1 till STCW-konventionen eller med tanke på ett behörighetskrav. Den ändrade definitionen omfattar också situationer där sjötjänst är ett behörighetskrav. Dessutom finns det behov att ändra definitionen av sjötjänstgöring i fråga om vajerfärjor så att omnämnandet av fri styrbarhet stryks ur definitionen, eftersom vajerfärjor redan definieras i 2 § 15 punkten. Ändringen är förenlig med den ändring som görs i 97 § 22 punkten i lagen om transportservice. I punkten görs också tekniska ändringar. 

Det föreslås att den svenska texten i 30 punkten ändras då att ordet nöjesfartyg ersättas med frasen fartyg i nöjesbruk. Den språkliga preciseringen påverkar inte den finska språkdräkten. 

26 d §.Register över sjöfolk i redarens tjänst. Det föreslås att paragrafen ändras för att genomföra förpliktelserna i fråga om tjänstgöringsjournaler i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Den nya rubriken är Skyldigheter som gäller tjänstgöringsjournaler och register över sjöfolk i redarens tjänst. 

I 1 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om redarens skyldighet att föra register. Det föreslås att de informativa hänvisningarna till dataskyddsbestämmelserna i gällande 1 mom. flyttas till det nya 3 mom. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om skyldigheterna enligt artikel 22 i direktivet om yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart. Fartygets befälhavare ska på begäran av innehavaren av tjänstgöringsjournalen anteckna uppgifterna om tjänstgöringstid till sjöss och resor i tjänstgöringsjournalen. Transport- och kommunikationsverket ska på begäran av en besättningsmedlem fastställa uppgifter om tjänstgöringstid till sjöss och resor på inre vattenvägar i unionens medlemsstater. Tjänstgöringstid till sjöss på en sådan inre vattenväg vars samtliga avsnitt inte är helt och hållet belägna inom unionens territorium ska anses ha fullgjorts inom unionens territorium. Skyldigheten att fastställa resorna gäller resor som gjorts högst 15 månader före begäran. De nödvändiga skriftliga bevisens äkthet och riktighet ska kunna bestyrkas. 

Med tjänstgöringsjournal avses ett personligt register där besättningsmedlemmens arbetshistoria antecknas, i synnerhet tjänstgöringstiden till sjöss och de utförda resorna. När det gäller de uppgifter som ska antecknas i tjänstgöringsjournalen är fartygets befälhavare personuppgiftsansvarig, om innehavaren av tjänstgöringsjournalen begär att uppgifterna om sjötjänstgöringen ska antecknas i tjänstgöringsjournalen. Även Transport- och kommunikationsverket är personuppgiftsbiträde när verket sörjer för att uppgifterna om sjötjänstgöringen fastställs. I fråga om det register som avses i 1 mom. är redaren däremot personuppgiftsansvarig när redaren fullgör sin föreskrivna skyldighet att föra register över de uppgifter som hänför sig till utbildningen, kompetensen och arbetserfarenheten hos de sjömän som är anställda hos redaren samt det hälsotillstånd som krävs av sjöfolk. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett 3 mom. till vilket överförs de hänvisningar till dataskyddbestämmelser som finns i det gällande 1 mom., och att till paragrafen fogas ett omnämnande om att de också gäller registrering och bekräftande av uppgifter om tjänstgöringstid till sjöss och resor.  

Även om det enligt huvudregeln inte är nödvändigt att hänvisa till allmänna författningar i speciallagstiftningen, föreslås det att den informativa hänvisningen lämnas kvar i paragrafen. Syftet med föreslagna 3 mom. är att tydligt framhäva de författningar som avses i 1 och 2 mom. och som ska beaktas vid behandlingen av personuppgifter. Redaren, fartygets befälhavare och Transport - och kommunikationsverket ska när de för register och behandlar personuppgifter iaktta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan dataskyddsförordningen) samt den kompletterande lagen om integritetsskydd i arbetslivet. När det gäller redarens skyldighet att föra register innebär detta att redaren vid förandet av det register som avses i 1 mom. ska iaktta t.ex. relevanskravet i 3 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Enligt relevanskravet får arbetsgivaren behandla endast sådana personuppgifter som har direkt relevans för arbetstagarens arbetsavtalsförhållande och som har att göra med hanteringen av rättigheter och skyldigheter för parterna i arbetsavtalsförhållandet eller med de förmåner arbetsgivaren erbjuder arbetstagarna eller med arbetsuppgifternas särskilda natur. Avvikelse från relevanskravet kan inte göras med arbetstagarens samtycke. 

7.4  Lagen om Transport- och kommunikationsverket

2 §.Verkets uppgifter. I 1 mom. 7 punkten föreslås en teknisk ändring genom vilken verkets styrande roll i frågor som gäller kollektivtrafiktjänster, dvs. offentlig persontrafik, förtydligas och preciseras ytterligare. Enligt den gällande lagen (1504/2019, RP 91/2019 rd) kan verket ge specialvillkor i anslutning till användningen av anslagen i samband med fördelningen av dem, och kan vid behov informera närings-, trafik- och miljöcentralerna och ge dem övriga anvisningar som gäller saken i skötseln av uppgifter som gäller offentlig persontrafik, utöver Trafikledsverkets regionala funktionella styrning av trafiksystemet. 

I den föreslagna ändringen är det inte fråga om en ny uppgift, utan i stället för det nuvarande begreppet styrning föreslås det att begreppet sektorstyrning används. Med styrning av kollektivtrafiktjänsterna, specialfinansieringen av skärgårdens trafik- och transportservice samt av ärenden som gäller enskilda vägar avses den sektorstyrning som föreskrivs i 8 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (31/2015, RP 2019/2014 rd). Med sektorstyrning avses styrning av närings-, trafik- och miljöcentralernas sektorspecifika operativa verksamhet. I styrningsuppgiften ingår också övervakning av funktioner (RP 59/2009 rd, RP 209/2014 rd). Styrningsuppgifter är bland annat fastställande av verksamhetens och tjänsternas kvalitetsnivå, utfärdande av behövliga standarder och anvisningar samt styrning av förfaringssätten och utvecklingen av dem. Den sektorstyrning som hör till verket är till sin natur allmän, och gäller inte enskilda fall. Vid sektorstyrningen ska bl.a. målen i den 12-åriga riksomfattande trafiksystemplanen och regionutvecklingsbesluten beaktas. Styrningen av enhetliga förfaranden tryggar en enhetlig behandling av medborgarna. För tydlighetens skull används i lagen i fortsättningen samma språkliga uttryck. De föreslagna ändringarna förtydligar ytterligare författningsgrunden och verkets behörighet att styra NTM-centralerna i frågor som gäller offentlig persontrafik. 

Det föreslås att 1 mom. 8 punkten förtydligas på motsvarande sätt så att det efter punkten också fogas ett omnämnande av den sektorstyrning som hänför sig till finansieringen på motsvarande sätt som i den föreslagna 7 punkten. Den föreslagna ändringen preciserar Transport- och kommunikationsverkets styrande roll i frågor som gäller trafik- och transporttjänster i skärgården och enskilda vägar. 

7.5  Lagen om tryckbärande anordningar

100 §. Kompetensalternativ för driftsövervakare i fartyg.Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen i 1 mom. till 4 § i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009) ändras så att den motsvarar tidigare lagändringar. I och med den föreslagna korrigeringen hänvisas det till 96 § i lagen om transportservice (320/2017). Momentets ordalydelse förtydligas också. 

Dessutom föreslås det att det i 2 mom. görs en språklig ändring som förtydligar laghänvisningen. 

7.6  Lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster

20 §. Begränsningar av tillämpningsområdet i fråga om tjänsteupphandling. I 2 mom. föreslås en teknisk ändring genom vilken hänvisningen till den upphävda kollektivtrafiklagen ersätts med en hänvisning till den gällande lagen om transportservice. I den gällande paragrafen i försörjningslagen hänvisas det till 36 § 2 mom. i kollektivtrafiklagen, som har upphävts. I fortsättningen hänvisas det i 2 mom. till 162 § 2 mom. i lagen om transportservice, som innehållsmässigt motsvarar den upphävda bestämmelsen i kollektivtrafiklagen. 

11.1  Samband med andra propositioner

En regeringsproposition med förslag till lag om ändring av lagen om transportservice (RP 176/2020 rd; LVM0025:00/2019), där behövliga korrigeringar görs i lagen om transportservice i fråga om taxitrafiken, har lämnats till riksdagen den 15 oktober 2020. I den propositionen föreslås det att samma paragrafer ändras som i den nu aktuella propositionen. Det föreslås att 179 § i lagen om transportservice ändras så att Transport- och kommunikationsverket i fortsättningen regelbundet ska rapportera om konsekvenserna av lagen om transportservice. Också bestämmelsen om skyldigheten att lämna uppgifter i paragrafen preciseras. 

En regeringsproposition med förslag till ändring av fordonslagen (ändring av fordonslagen; RP 177/2020 rd; LVM011:00/2020), som syftar till att effektivisera övervakningen av och sanktionerna för utsläppsmanipulering hos fordon och på så sätt minska utsläppen från trafiken, har också lämnats till riksdagen den 15 oktober 2020. Samtidigt föreslås det att behövliga tekniska korrigeringar görs i fordonslagen och i lagen om transportservice. I den propositionen föreslås det att samma paragraf öppnas som i den nu aktuella propositionen. Det föreslås att 3 § i lagen om transportservice ändras så att det i 1 mom. 1 punkten i fortsättningen hänvisas till den nya fordonslagen. För tydlighetens skull föreslås det att 3 § 4 mom. ändras så att det till följd av ändringen av lagens kapitelnumrering i fortsättningen hänvisas till lagens 3 kap. 

Riksdagen behandlar en regeringsproposition med förslag till ändring av lagen om transportservice (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av spårtrafiklagen och lagen om transportservice, RP 113/2020 rd, inklusive ett förslag till statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om driftskompabiliteten hos järnvägssystemet), där det föreskrivs om ändringar av spårtrafiklagen, lagen om transportservice och förordningen om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet. Förslaget till 260 § 5 mom. i lagen om transportservice i den nu aktuella propositionen hänför sig till den nya 152 a § i den föreslagna lagen om ändring av lagen om spårbunden trafik (RP 113/2020 rd), där det föreskrivs om regleringsorganets bedömning som ett oberoende organ när det gäller den behöriga myndighetens beslut att upphandla persontrafiktjänster på järnväg som direktupphandling. I den propositionen föreslås det också att samma paragrafer ändras som i den nu aktuella propositionen. Det föreslås att 198 § 1 mom. i lagen om transportservice ändras så att krav på psykologisk lämplighet fogas till de krav som Transport- och kommunikationsverket kan ställa på innehavare av persontillstånd vid sidan av kraven på kunskaper, skicklighet och hälsotillstånd. Dessutom föreslås det att 208 § ändras så att det till 2 mom. utöver de medicinska förutsättningarna fogas krav på psykologisk lämplighet på motsvarande sätt som till 198 §. I propositionen föreslås det att 243 § 4 mom. ändras så att Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål ska underrätta föraren av rullande materiel när verket inleder ett förfarande för återkallande av ett förarbevis som beviljats föraren. För tydlighetens skull föreslås det i denna proposition att den finska språkdräkten i 198 § 1 och 3 mom., 208 § 2 och 3 mom. och 243 § 1 mom. ändras så att begreppen luvanhakija och luvanhaltija i fortsättningen skrivs ihop. Detta föranleder inga ändringar i den svenska språkdräkten. 

För behandling i riksdagen har den 15 oktober 2020 också lämnats en regeringsproposition med förslag till lag om ändring av lagen om yrkesutbildning och till vissa lagar som har samband med den (RP 174/2020 rd; OKM003:00/2020). I den propositionen föreslås det att även 256 och 257 § i lagen om transportservice ska ändras. Genom ändringarna preciseras de bestämmelser som gäller sökande av ändring när grundläggande yrkeskompetens avläggs som en del av yrkesutbildningen.