2.1.1  Lagen om Säkerhets- och kemikalieverket

Säkerhets- och kemikalieverket övervakar och främjar på många plan teknisk säkerhet och överensstämmelse med kraven samt konsument- och kemikaliesäkerhet. 

Säkerhets- och kemikalieverket övervakar produkter, tjänster och produktionssystem och verkställer den lagstiftning som gäller dessa. Till Säkerhets- och kemikalieverkets ansvarsområden hör bl.a. el och hissar, gruvor, kemikalieprodukter, kemiska produktionsanläggningar, explosiva varor, fyrverkeripjäser, tryckbärande anordningar, mätinstrument, ädelmetallarbeten, anordningar inom räddningsväsendet, byggprodukter, konsumentsäkerhet samt produkters energieffektivitet och ekologiska effektivitet. 

I lagen om Säkerhets- och kemikalieverket (1261/2010) föreskrivs det om det s.k. nationella ackrediteringsorganet, som grundar sig på den harmoniserade unionslagstiftningen. De uppgifter som ansluter sig till ackrediteringssystemet sköts av Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet (Ackrediteringstjänsten FINAS) i egenskap av nationellt ackrediteringsorgan. Ackrediteringsenheten kan inom ramen för statsbudgeten sluta avtal med utländska organisationer om ömsesidigt erkännande av kompetens. 

Säkerhets- och kemikalieverket ska dessutom sköta uppgifter i anslutning till bedömning av kompetensen hos bedömningsorgan och ackreditering av bedömningsorgan i enlighet med vad som föreskrivs särskilt genom förordning av statsrådet. Produkter och ekonomiska aktörer som inte uppfyller kraven ska behandlas jämlikt och anmälda organ ska bedömas på samma sätt överallt på EU:s marknad. 

Besiktningsverksamhet och myndighetstillsyn är en del av samhällets säkerhetssystem med hjälp av vilket man främjar teknisk säkerhet och tillförlitlighet. Säkerhets- och kemikalieverket är en tillsynsmyndighet som genom tillstånds-, anmälnings- och tillsynsförfaranden främjar dessa syften inom sitt ansvarsområde. Teknisk besiktningsverksamhet utförs av såväl anmälda organ som nationellt godkända besiktningsorgan. Säkerhets- och kemikalieverket övervakar besiktningsorganens verksamhet. De uppgifter som hänför sig till besiktningsorgan kommer till Säkerhets- och kemikalieverket från arbets- och näringsministeriets, inrikesministeriets och kommunikationsministeriets förvaltningsområden. 

De anmälda organen ska utföra sådana bedömningar av produkters överensstämmelse med kraven och sådana godkännanden av förfaranden som följer av direktiven. De anmälda organen är verksamma inom EES-området och ministerierna svarar för godkännandet av dem. För att en produkt ska kunna släppas ut på marknaden ska den uppfylla de krav som i direktiven ställs på den. I direktiven ges tillverkaren alternativa tillvägagångssätt (moduler) för att påvisa produkters överensstämmelse med kraven. De anmälda organen är tredje part i det förfarande som följer av direktiven. 

2.1.2  Pyrotekniska artiklar

Lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven (180/2015, nedan pyrotekniklagen) trädde i kraft den 1 juli 2015. Lagens tillämpningsområde motsvarar tillämpningsområdet för EU:s reviderade pyroteknikdirektiv som anpassats till NLF. Pyrotekniklagen gäller CE-märkta pyrotekniska artiklar och marknadskontroll av artiklarnas överensstämmelse med kraven. Lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen) och bestämmelserna om tillsyn i pyrotekniklagen tillämpas till vissa delar fortfarande på pyrotekniska artiklar. I kemikaliesäkerhetslagen finns bestämmelser bl.a. om säker tillverkning och upplagring av pyrotekniska artiklar samt om tillståndsplikt för tillverkning och upplagring av sådana och om användning av sådana samt om begränsningar i fråga om överlåtelse av pyrotekniska artiklar. 

I 4 kap. i pyrotekniklagen finns bestämmelser om anmälda organ, bl.a. föreskrivs det om godkännande av anmälda organ, allmänna krav som ställs på anmälda organ, krav som ställs på anmälda organs verksamhet, krav på opartiskhet, ansvarsförsäkring, lämnande av information till myndigheter och utläggande av uppgifter på underentreprenad eller anlitande av dotterbolag samt allmänna skyldigheter för anmälda organ och deras dotterbolag och underentreprenörer. 

Arbets- och näringsministeriet godkänner på ansökan ett organ för bedömning av överensstämmelse som anmält organ, om det uppfyller de krav som föreskrivs för anmälda organ, och anmäler det till Europeiska kommissionen. Ministeriet ska också informera Europeiska kommissionen om betydande ändringar i de anmälda uppgifterna. 

Om ett anmält organ inte längre uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i lagen eller inte iakttar villkoren i beslutet om godkännande eller annars väsentligen handlar i strid med bestämmelserna, ska arbets- och näringsministeriet utsätta en tillräcklig tidsfrist inom vilken det anmälda organet ska avhjälpa saken. Om det anmälda organet inte har avhjälpt bristerna inom den utsatta tidsfristen, ska arbets- och näringsministeriet återkalla godkännandet. 

2.1.3  Industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier och godkännande av besiktningsorgan

Arbets- och näringsministeriet svarar för regleringen av säkerheten vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier. Bestämmelserna gäller dels kemikalier som medför en fysikalisk fara (brand- och explosionsfarliga), dels hälsofarliga kemikalier och miljöfarliga kemikalier. De centrala författningarna inom verksamhetsområdet är följande: kemikaliesäkerhetslagen, statsrådets förordning om övervakning av hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier (685/2015), statsrådets förordning om säkerhetskraven vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (856/2012), statsrådets förordning om övervakning av tillverkningen och upplagringen av explosiva varor (819/2015) och statsrådets förordning om säkerhetskraven vid tillverkning, hantering och upplagring av explosiva varor (1101/2015).  

I kemikaliesäkerhetslagen finns bestämmelser om produkter som är förknippade med farliga kemikalier och om explosiva varor samt om säkerhetskraven för dessa. Närmare bestämmelser om dessa produkter finns bl.a. i följande författningar: förordningen om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (917/1996), handels- och industriministeriets beslut om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar (918/1996), gasanordningsförordningen (1434/1993) och förordningen om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven (1384/1994). 

Bestämmelser om besiktningsorgan finns i kemikaliesäkerhetslagens 12 kap. Enligt 100 § i den lagen godkänner arbets- och näringsministeriet de besiktningsorgan som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om de produkter som avses i 46–48 och 69 § samt sörjer för att organen anmäls till Europeiska gemenskapernas kommission och till övriga medlemsstater. Säkerhets- och kemikalieverket godkänner övriga besiktningsorgan. I beslutet om godkännande fastslås besiktningsorganets kompetensområde, fastställs de arrangemang som sammanhänger med övervakningen av organet samt ställs vid behov också andra krav, begränsningar och villkor som gäller organets verksamhet och med vilka det säkerställs att uppgifterna utförs på adekvat sätt. Ett beslut kan meddelas för viss tid. 

Besiktningsorganet ska vara en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan juridisk person. Besiktningsorganet ska genom externa utvärderingar visa att det uppfyller de föreskrivna förutsättningarna. Besiktningsorganet ska till den myndighet som fattat beslutet om godkännande anmäla alla sådana förändringar som kan påverka uppfyllandet av de nämnda förutsättningarna. 

Förutsättningarna för att ett besiktningsorgan ska godkännas är att 

1) besiktningsorganet är oberoende i sin verksamhet som omfattar besiktningsorgansuppgifter, 

2) besiktningsorganet till sitt förfogande har tillräckligt med yrkesskicklig personal, vars oberoende verksamhet har säkerställts i fråga om besiktningsorgansuppgifterna, 

3) besiktningsorganet har de anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter, 

4) besiktningsorganet har en med beaktande av verksamhetens art och omfattning tillräcklig ansvarsförsäkring eller ett annat motsvarande arrangemang som kan anses tillräckligt. 

Utrustning och säkerhetssystem som ska användas i explosionsfarliga omgivningar 

De nationella bestämmelser som gäller utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar grundar sig på kemikaliesäkerhetslagen och på elsäkerhetslagen (410/1996). Närmare bestämmelser har utfärdats genom ovannämnda förordning och beslut av handels- och industriministeriet om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för explosionsfarliga luftblandningar. Genom dessa författningar genomfördes det tidigare direktivet 94/9/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar. 

En majoritet av den utrustning som är avsedd för explosionsfarliga luftblandningar är sådan elmateriel som avses i elsäkerhetslagen. Den gällande lagstiftningen betonar verksamhetsutövarens ansvar för säkerheten i fråga om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar. Tillverkaren ansvarar för att den produkt som tillverkas är säker och stämmer överens med kraven, medan importören svarar för den produkt den släpper ut på marknaden. 

Säkerhets- och kemikalieverket övervakar med stöd av kemikaliesäkerhetslagen att utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar stämmer överens med kraven. Myndigheten har mycket omfattande metoder att övervaka att produkterna stämmer överens med kraven och att ingripa mot bristande överensstämmelse med kraven. 

2.1.4  Explosiva varor

Bestämmelser om kraven på explosiva varors överensstämmelse med kraven finns i kemikaliesäkerhetslagen. Närmare bestämmelser har utfärdats genom förordningen om verifiering av explosiva varors överensstämmelse med kraven. Genom dessa författningar genomfördes det tidigare direktivet 93/15/EEG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk. I 8 kap. i kemikaliesäkerhetslagen finns allmänna bestämmelser om godkännande, import och överföring av och importtillstånd för explosiva varor, och i 9 kap. i den lagen finns bestämmelser om användning, överlåtelse och förvaring av explosiva varor.  

Ändring i ett förvaltningsbeslut som ett ministerium och en tillsynsmyndighet har fattat med stöd av kemikaliesäkerhetslagen söks genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Beslutet ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. 

I Finland är försvarsmaktens forskningsanstalt det enda anmälda organet enligt direktivet om explosiva varor för civilt bruk. 

2.1.5  Tryckbärande anordningar

Arbets- och näringsministeriet svarar för regleringen av säkerheten i fråga om tryckbärande anordningar. Regleringen gäller utsläppande på marknaden, placering, drift, besiktning och tillsyn av tryckbärande anordningar. Författningarna som gäller branschen är i fråga om utsläppande på marknaden av tryckbärande anordningar och enkla tryckbehållare harmoniserade med gemenskapslagstiftningen. 

De centrala författningarna inom verksamhetsområdet är lagen om tryckbärande anordningar (869/1999), förordningen om besiktningsorgan som avses i lagen om tryckbärande anordningar (890/1999, nedan förordningen om tryckbärande anordningar), förordningen om kompetensbrev för driftsövervakare av pannanläggningar (891/1999), handels- och industriministeriets beslut om tryckbärande anordningar (938/1999), handels- och industriministeriets beslut om enkla tryckbehållare (917/1999) och handels- och industriministeriets beslut om tryckbärande anordningars säkerhet (953/1999). 

Säkerhets- och kemikalieverket är tillsynsmyndighet enligt lagen om tryckbärande anordningar. Bestämmelser om tillsynen över skyddet av arbetstagare, tryckbärande anordningar i kärnanläggningar och i luftfartyg samt transport av farliga ämnen (gasbehållare som transporteras) utfärdas separat i lagstiftningen inom de aktuella verksamhetsområdena. Tillsynsmyndigheter är inte bara Säkerhets- och kemikalieverket utan också Trafiksäkerhetsverket och, i fråga om militära tryckbärande anordningar och tryckbärande anordningar som är fast installerade i objekt som är i försvarsministeriets eller försvarsmaktens besittning och ska hemlighållas med tanke på landets försvar, huvudstaben. 

Med besiktningsorgan avses en organisation som har konstaterats vara kompetent och som har rätt att utföra de uppgifter som i lagen om tryckbärande anordningar föreskrivs för ett besiktningsorgan. I 1 § i förordningen om tryckbärande anordningar föreskrivs det om besiktningsorgan som utför uppgifter enligt direktiven. Enligt förordningen kan ett besiktningsorgan utnämnas eller erkännas för att utföra uppgifter som avses i lagen om tryckbärande anordningar och som stämmer överens med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar samt rådets direktiv 87/404/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning i fråga om enkla tryckkärl enligt följande: 

1) ministeriet utnämner ett organ till besiktningsorgan som bedömer överensstämmelse med kraven, utför europeiskt materialgodkännande och eventuella specialuppgifter (anmält organ), 

2) ministeriet utnämner ett organ till besiktningsorgan som utför uppgifter enbart för en viss grupp av brukare av tryckbärande anordningar (brukarnas besiktningsorgan), 

3) ministeriet erkänner ett organ som besiktningsorgan som i egenskap av tredje part certifierar och godkänner personer som gör permanenta förband och oförstörande provningar av tryckbärande anordningar samt fogningsmetoder (certifieringsorgan). 

Bestämmelser om vanliga tryckbärande anordningar och om besiktnings- och provningsorgan för tryckbärande anordningar i kärnanläggningar finns i kärnenergilagen (990/1987). 

De bestämmelser som gäller tryckbärande anordningar revideras för närvarande. 

2.1.6  Mätinstrument

I lagen om mätinstrument (707/2011) och i de förordningar som utfärdats med stöd av den har man utifrån direktivet om mätinstrument (2004) och direktivet om icke-automatiska vågar (2009) utfärdat bestämmelser bl.a. om verifiering av olika mätinstruments överensstämmelse med kraven och ibruktagning av mätinstrument och vågar samt om nationell tillsyn och verifiering under användningstiden.  

I 6 kap. i lagen om mätinstrument finns bestämmelser om anmälda organ och besiktningsorgan. I 6 § i den lagen definieras anmälda organ och besiktningsorgan. Men anmält organ avses ett organ enligt direktiv 2004/22/EG om mätinstrument och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG om icke-automatiska vågar som har anmälts till Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater. Med besiktningsorgan avses en organisation som har konstaterats vara kompetent och som har rätt att utföra de uppgifter som i denna lag föreskrivs för ett besiktningsorgan. 

Arbets- och näringsministeriet utser på ansökan de anmälda organ som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven till s.k. anmälda organ samt anmäler organen till Europeiska kommissionen, till de övriga medlemsstaterna och till de stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Närmare bestämmelser om förfarandet för utseende av anmälda organ kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt lagen om mätinstrument ska i beslutet att utse organet definieras det anmälda organets behörighetsområde, fastställas arrangemang för tillsynen av organet samt vid behov uppställas andra krav, begränsningar och villkor i fråga om organets verksamhet som säkerställer att uppgifterna utförs på behörigt sätt. Organet kan utses för viss tid. Närmare bestämmelser om utseende av ett anmält organ samt om arrangemangen för tillsynen över organet får utfärdas genom förordning av statsrådet. Ett anmält organ i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet motsvarar ett anmält organ som avses i lagen om mätinstrument. 

En förutsättning för att ett anmält organ ska utses är att det anmälda organet är oberoende i den del av sin verksamhet som omfattar besiktningsuppgifter och att organet till sitt förfogande har tillräckligt med yrkeskunnig personal, vars oberoende verksamhet har säkerställts i fråga om besiktningsuppgifterna. Organet ska dessutom till sitt förfogande ha de anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter samt en med beaktande av verksamhetens art och omfattning tillräcklig ansvarsförsäkring eller något annat motsvarande arrangemang som kan anses tillräckligt. Det anmälda organet ska vara en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan. Det anmälda organet ska genom ackreditering visa att det uppfyller de nämnda förutsättningarna. Det anmälda organet ska till den myndighet som fattat beslutet om att utse organet anmäla alla sådana förändringar som kan påverka uppfyllandet av de nämnda förutsättningarna. Anmälda organ ska årligen lämna den myndighet som har fattat beslutet om att utse organet en redogörelse för den verksamhet som avses i lagen om mätinstrument och dess resultat. Dessa bestämmelser ska tillämpas också på besiktningsorgan. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för utseende av ett anmält organ och om bedömningen av förutsättningarna samt om de uppgifter som årligen ska lämnas in får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Anmälda organ ska utföra de uppgifter som anknyter till visande av överensstämmelse med kraven i fråga om de mätinstrument och förpackningsmetoder som avses i lagen om mätinstrument och därigenom säkerställa att instrumenten och metoderna uppfyller de krav som föreskrivs för dem i den lagen. Ett anmält organ kan till sin hjälp utnyttja utomstående provnings- och besiktningstjänster eller andra tjänster, om den utomstående tjänsteleverantören uppfyller kraven i 30 § i lagen om mätinstrument. De anmälda organen ansvarar också för de åtgärder som de har låtit utföra hos utomstående och ska utfärda intyg över bedömning av överensstämmelsen med kraven i dess helhet. Dessa krav ska tillämpas också på besiktningsorgan. Närmare bestämmelser om ett anmält organs och ett besiktningsorgans uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Ett anmält organ ska när det utför sina uppgifter beakta de bestämmelser, rekommendationer, anvisningar och standarder som gäller objektet samt följa hur de utvecklas inom sitt verksamhetsområde. Dessutom ska det anmälda organet samarbeta med övriga besiktningsorgan inom samma verksamhetsområde för att säkerställa att förfarandena är tillräckligt enhetliga. Det anmälda organet ska när det sköter offentliga förvaltningsuppgifter som avses i lagen om mätinstrument iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), personuppgiftslagen (523/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen (434/2003) och språklagen (423/2003). På personalen vid ett anmält organ och ett besiktningsorgan ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas när den sköter offentliga förvaltningsuppgifter. 

Närmare bestämmelser om utförandet av ett anmält organs och ett besiktningsorgans uppgifter och om organens samarbete får utfärdas genom förordning av statsrådet. Arbets- och näringsministeriet övervakar de anmälda organ som det har utsett. 

2.1.7  Elektriska och elektroniska produkter

I elsäkerhetslagen, elsäkerhetsförordningen (498/1996) och handels- och industriministeriets beslut om arbeten inom elbranschen (516/1996) finns bestämmelser om de krav som ska ställas på elektriska och elektroniska produkter, om dokumentering av att de stämmer överens med kraven och om tillsynen över överensstämmelsen, om arbeten i elbranschen och övervakningen av dem samt om skadeståndsskyldighet för innehavare av elektriska och elektroniska produkter. Lagen tillämpas på elektriska och elektroniska produkter som används vid produktion, överföring, distribution eller användning av el och vilkas elektriska eller elektromagnetiska egenskaper kan förorsaka risk för skada eller störningar. 

Elsäkerhetslagstiftningen har tillämpats på hissar sedan 1930-talet. Hissar har ansetts som elanläggningar och de omfattas därför av ellagstiftningen. Dessutom har arbets- och näringsministeriet (som fram till den 30 december 2007 hette handels- och industriministeriet) utfärdat bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå än lag om hissar med stöd av de lagar som gäller elsäkerhet. 

Elsäkerhetslagen reviderades 2004 till följd av gemenskapslagstiftningen så att de organ som utnämns enligt gemenskapslagstiftningen, alltså besiktningsorganen, utnämns av ministeriet, och så att de organ som utnämns enligt den nationella icke-harmoniserade lagstiftningen, alltså bedömningsorganen och de auktoriserade organen, utnämns av elsäkerhetsmyndigheten. Ansvaret för tillsynen över organen fördelar sig följaktligen enligt samma princip. Samtidigt reviderades bestämmelserna om kompetenskrav för inrättningar som utövar bedömnings- eller besiktningsverksamhet i elsäkerhetslagen, och bestämmelser om garantier för god förvaltning i fråga om deras verksamhet infördes. I Finland är den nationella elsäkerhetsmyndigheten Säkerhets- och kemikalieverket, som på ansökan utnämner bedömningsorgan och auktoriserade organ. 

Definitioner finns i 4 § i elsäkerhetslagen. Med ett bedömningsorgan enligt 10 punkten avses ett organ som den nationella elsäkerhetsmyndigheten har utnämnt till bedömningsorgan, och med ett besiktningsorgan enligt 11 punkten avses ett organ som avses i de av Europeiska gemenskapens direktiv som omfattas av elsäkerhetslagens tillämpningsområde. Med ett auktoriserat organ enligt 12 punkten avses ett organ som elsäkerhetsmyndigheten har utnämnt till auktoriserat organ. Det besiktningsorgan som avses i 11 punkten är i praktiken ett sådant anmält organ som avses i direktivet och som för närvarande godkänns och utnämns av arbets- och näringsministeriet och som ministeriet anmäler till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. I elsäkerhetslagen finns också bestämmelser om beviljande av rättigheter enligt lagen och om återkallande av dem samt om förfarandet för sökande av ändring i de beslut som ett bedömningsorgan eller en part som utför besiktningar har fattat. 

Bestämmelser om de krav som ställs på besiktningsorgan finns i 24 a § i elsäkerhetslagen. Ett bedömningsorgan, ett auktoriserat organ och ett besiktningsorgan ska uppfylla följande krav: 

1) organet ska i sin verksamhet som bedömnings- och besiktningsorgan vara opartiskt och oavhängigt, 

2) organet har till sitt förfogande tillräckligt med yrkeskunnig personal med god teknisk och yrkesmässig utbildning samt tillräckligt omfattande erfarenhet av arbeten som ger förtrogenhet med organets verksamhet, med beaktande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i 8 § 1 mom. 1 eller 2 punkten i elsäkerhetslagen eller med stöd av dem, 

3) organet har till sitt förfogande sådana anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter, 

4) organet har ett på ett opartiskt sätt bedömt och övervakat system för att säkerställa verksamhetens kvalitet ur elsäkerhetens synpunkt samt ändamålsenliga anvisningar för verksamheten och uppföljningen av den, 

5) organet har en med hänsyn till verksamhetens omfattning och art tillräcklig försäkring för att ersätta de skador som orsakas av verksamheten. 

Ett organ kan använda utomstående provnings- och besiktningstjänster och andra tjänster. I så fall ska organet se till att den som producerar tjänsten uppfyller de krav som nämns ovan. Organet ansvarar för det arbete som det låter en underentreprenör utföra. 

För närvarande finns det ett anmält organ enligt lågspänningsdirektivet och två anmälda organ enligt EMC-direktivet. 

2.1.8  Elektriska och elektroniska produkters elektromagnetiska kompatibilitet (EMC)

Genom elsäkerhetslagen och statsrådets förordning om elmateriels och elanläggningars elektromagnetiska kompatibilitet (1466/2007) har man genomfört de krav som i EMC-direktivet ställs på elektriska och elektroniska produkters elektromagnetiska kompatibilitet. Av elmateriel förutsätts förutom säkerhet, pålitlighet och reparabilitet dessutom klanderfri elektromagnetisk kompatibilitet med annan elmateriel i den användningsmiljö där materielen är avsedda att användas. Målet med störningsfri funktion kan nås genom att man säkerställer den elektromagnetiska kompatibiliteten hos elmateriel och elanläggningar som ska användas i samma användningsmiljö. Elmateriel får å ena sidan inte sända ut oacceptabla störningar till sin omgivning men ska å andra sidan i viss mån tåla störningar från omgivningen. 

2.1.9  Elanläggningars säkerhet

De krav som gäller byggande och drivande av elanläggningar (elinstallationer) är nationella. De viktigaste delområdena bland kraven handlar om teknisk konstruktion, byggarens yrkeskompetens, elbesiktningar samt de speciella kraven för säkerheten vid elarbeten. Innehavaren av en elanläggning har ansvaret för att elanläggningen också fortsättningsvis är säker. Skicket hos elanläggningen måste ges akt på och felen måste avhjälpas. På klassificerade elanläggningar ska periodiska besiktningar utföras med undantag för bostadshus. För elanläggningar som betraktas som krävande ska det också upprättas ett underhållsprogram. 

De väsentliga säkerhetskraven i fråga om elanläggningars tekniska konstruktion har fastställts i handels- och industriministeriets beslut om elanläggningars säkerhet (1193/1999). Kraven anses bli uppfyllda om installationen görs med iakttagande av vissa SFS-standarder. Det har i lag föreskrivits krav angående yrkeskompetensen hos dem som utför elarbeten. För byggande och reparation av fasta elinstallationer (elanläggningar) av alla slag krävs s.k. elentreprenörsrättigheter (behörighet att utföra elarbeten). Det viktigaste kravet i fråga om elentreprenörsrättigheter är att den verksamhetsutövare som utför elarbeten i sin tjänst som ansvarig person har en ledare för elarbeten som har intyg över tillräcklig behörighet. I författningar har det också uppställts behörighetskrav för sådana elinstallatörer som utför självständigt arbete åt en elentreprenör. För de största elanläggningarna ska det utnämnas en driftsledare som ansvarig person. Innehavaren av en elanläggning gör en anmälan om utnämnd driftsledare till Säkerhets- och kemikalieverket. 

Behörighetsintyg för ledaren av elarbeten och driftsledaren beviljas av ett bedömningsorgan. Verksamhetsrättigheter för ett bedömningsorgan beviljas på ansökan av elsäkerhetsmyndigheten, om kraven i bestämmelserna uppfylls. Under den gällande lagens giltighetstid har det funnits endast ett enda bedömningsorgan, dvs. Henkilö- ja yritysarviointi SETI Oy. 

Certifieringsbesiktningar och periodiska besiktningar utförs av auktoriserade organ och auktoriserade besiktningsmän som fått tillstånd av Säkerhets- och kemikalieverket. För närvarande finns det 4 auktoriserade besiktningsorgan och ca 100 auktoriserade besiktningsmän. 

2.1.10  Tillsynen över elsäkerheten

I elsäkerhetslagen betonas de ekonomiska aktörernas och innehavarnas ansvar för säkerheten hos den elektriska utrustningen och elanläggningarna. Tillverkaren har ansvaret för säkerheten hos de produkter som denne tillverkar och för att dessa överensstämmer med kraven, importören ansvarar för säkerheten hos de produkter som denne släpper ut på marknaden, elentreprenören ansvarar för säkerheten hos en elanläggning som denne byggt och innehavaren för säkerheten hos den elektriska utrustningen och de elanläggningar som denne har i sin besittning. 

I samband med totalreformen av elsäkerhetslagen 1996 omvandlades en stor del av de uppgifter som myndigheterna tidigare skött till uppgifter som utförs enligt företagsekonomiska principer. Sådana uppgifter är bl.a. provningen av elektrisk utrustning, besiktningen av elanläggningar samt bedömningen av personers kompetens. Tillsynsmyndigheten fick betydligt mindre resurser än tidigare. Samtidigt slopades praxisen att lokala nätbolag (elverk) i en myndighetsroll utför besiktningar av alla nya elanläggningar. 

Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över elsäkerhet ankommer på arbets- och näringsministeriet. Under ministeriets ledning och i enlighet med det resultatavtal som ministeriet fastställt utövar Säkerhets- och kemikalieverket tillsyn över den elektriska utrustningens och elanläggningarnas säkerhet. Kommunikationsverket fungerar som marknadskontrollmyndighet i fråga om den elektromagnetiska kompatibiliteten för teleutrustning och telenät samt för radio- och TV-mottagare. Säkerhets- och kemikalieverket är marknadskontrollmyndighet i fråga om den övriga elektriska utrustningen. 

Säkerhets- och kemikalieverket säkerställer elsäkerheten och uppfyllandet av kraven i författningarna genom marknadskontrollen av produkter samt tillsynen över dem som utför elarbeten, elanläggningar och besiktare av elutrustning och elanläggningar. Säkerhets- och kemikalieverket samarbetar med nationella intressentgrupper och deltar i internationellt samarbete. Säkerhets- och kemikalieverket undersöker vid behov de allvarligaste olyckor som inträffat. Till Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter hör också att följa utvecklingen av standarder inom branschen. Säkerhets- och kemikalieverket får utfärda anvisningar för harmonisering av tillämpningen av elsäkerhetsbestämmelserna samt administrativa anvisningar. Till Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter hör dessutom utvecklings-, kommunikations- och informationsverksamhet kring elsäkerheten. 

De bestämmelser som gäller besiktningar av elmateriel och elanläggningar revideras för närvarande. 

2.1.11  Tillsynen över hissäkerheten

Enligt elsäkerhetslagen ankommer den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över hissäkerheten på arbets- och näringsministeriet och säkerheten inom hissbranschen övervakas av Säkerhets- och kemikalieverket, som lyder under ministeriet. Säkerhets- och kemikalieverket följer det resultatavtal som ministeriet fastställt. Säkerhets- och kemikalieverket övervakar installeringen, underhållet, besiktningen och driften av hissar i enlighet med de gällande författningarna om hissar samt arbets- och näringsministeriets anvisningar. Säkerhets- och kemikalieverket är marknadskontrollmyndighet när det gäller hissar. Säkerhets- och kemikalieverket samarbetar med nationella intressentgrupper och deltar i internationellt samarbete. Säkerhets- och kemikalieverket undersöker vid behov hissolyckor. Till Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter hör också att följa utvecklingen av standarder inom hissbranschen och att utfärda anvisningar för harmonisering av tillämpningen av bestämmelserna om hissar samt administrativa anvisningar. Till Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter hör dessutom utvecklings-, kommunikations- och informationsverksamhet kring hissarnas säkerhet. 

2.1.12  Besiktningsverksamhet

Lagstiftningen ställer nationella specialkrav på installationen av nya hissar. En verksamhetsutövare som utför arbeten på hissar ska göra en anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket innan verksamhetsutövaren inleder sin verksamhet. Verksamhetsutövaren ska i sin tjänst ha en ledare av hissarbeten. Det har uppställts kompetenskrav på ledare av hissarbeten. Kraven gäller utbildning, arbetserfarenhet och avläggande av hissäkerhetsexamen. För tillfället finns det två hissbehörigheter med varierande omfattning. En verksamhetsutövare kan utföra arbeten på hissar i den omfattning som hissarbetsledarens behörighet berättigar till. 

Hissar besiktas både av besiktningsorgan som är anmälda organ enligt hissdirektivet och av nationella auktoriserade organ. Omfattande ändringsarbeten på hissar ska besiktas av ett anmält organ, som godkänns av arbets- och näringsministeriet på ansökan. Vid ändringsarbetet och besiktningen av ett sådant krävs djupgående kännedom om gamlas hissars konstruktion och gamla nationella krav på hissar. För närvarande finns det i Finland tre auktoriserade organ som utför besiktningar på hissar. De är alla både anmälda organ och auktoriserade organ. 

De bestämmelser som gäller besiktning av hissar revideras för närvarande. 

2.1.13  Åland

I 18 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) finns det bestämmelser om landskapets lagstiftningsbehörighet, medan det i 27 § finns bestämmelser om rikets lagstiftningsbehörighet. Denna fördelning av lagstiftningsbehörigheten är betydelsefull när man i fråga om det horisontella lagförslaget bedömer lagstiftningsbehörigheten när det gäller förfarandet för godkännande och anmälan av anmälda organ.  

Lagförslagets tillämpningsområde omfattar i Finland etablerade organ för bedömning av överensstämmelse som bedriver näringsverksamhet och som kan ansöka om att utses till anmälda organ av en behörig myndighet, alltså arbets- och näringsministeriet och Kommunikationsverket. Godkända anmälda organ får vara verksamma i Finland och på annat håll i EU eller inom EES-området. Avvikande från nuläget föreslås det att bestämmelserna om förfarandet för godkännande och anmälan av anmälda organ ska ingå i en horisontell speciallag och inte i den sektorspecifika produktlagstiftningen. 

Enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med beaktande av vad som bestäms i 11 §. Enligt 11 § i den lagen kan rätten att i landskapet utöva rörelse eller yrke som näring för den som inte har hembygdsrätt inskränkas genom landskapslag. En sådan landskapslag får dock inte inskränka rätten för den som är bosatt i landskapet att idka sådan näring som bedrivs utan annat biträde än make eller egna omyndiga barn och utan begagnande av affärslokal, kontor eller något annat särskilt driftställe. 

Enligt 27 § 19 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om måttenheter, mätredskap och mätmetoder, standardisering. Landskapets lagstiftningsbehörighet omfattar således Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (omarbetning), nedan direktivet om enkla tryckkärl, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (omarbetning), nedan EMC-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (omarbetning), nedan direktivet om icke-automatiska vågar, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (omarbetning), nedan direktivet om mätinstrument. 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (omarbetning), nedan pyroteknikdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (omarbetning), nedan hissdirektivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (omarbetning), nedan ATEX-direktivet, verkar enligt 18 § i självstyrelselagen omfattas av landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. 

I fråga om Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning), nedan direktivet om explosiva varor för civilt bruk, är lagstiftningsbehörigheten delad så att riket enligt 27 § i självstyrelselagen har lagstiftningsbehörighet till den del direktivet gäller skjutförnödenheter eller rikets säkerhet, medan direktivet till övriga delar omfattas av landskapets lagstiftningsbehörighet. 

2.2.1  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU om icke-automatiska vågar

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (omarbetning), nedan direktivet om icke-automatiska vågar, antogs den 26 februari 2014. I artiklarna 19–35 i kapitel 4 i direktivet finns det bestämmelser om anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse. 

Enligt artikel 19 i direktivet om icke-automatiska vågar ska medlemsstaterna anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater vilka organ som fått i uppdrag att utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med direktivet. I artikel 20 i direktivet föreskrivs det om medlemsstaternas skyldighet att utse en anmälande myndighet med ansvar för att inrätta och genomföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ. Denna myndighet ska även övervaka att dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ uppfyller kraven. Medlemsstaterna får besluta att bedömningen och övervakningen ska utföras av ett nationellt ackrediteringsorgan i den betydelse som anges i och i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008. 

I artikel 21 i direktivet förutsätts det att en anmälande myndighet är inrättad på ett sådant sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för bedömning av överensstämmelse. En anmälande myndighet ska vara organiserad och fungera på ett sådant sätt att dess verksamhet är objektiv och opartisk. Dessutom ska en anmälande myndighet vara organiserad på ett sådant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig personal än den som har gjort bedömningen. En anmälande myndighet får inte erbjuda eller utföra sådan verksamhet som utförs av organ för bedömning av överensstämmelse och får inte heller erbjuda eller utföra konsulttjänster på kommersiell grund. En anmälande myndighet ska sörja för att erhållen information behandlas konfidentiellt. En anmälande myndighet ska ha tillgång till tillräckligt med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter. 

I artikel 22 i direktivet föreskrivs det om de anmälande myndigheternas informationsskyldighet. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina förfaranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ samt om eventuella ändringar. Kommissionen ska offentliggöra denna information. 

I artikel 23 i direktivet föreskrivs det om krav avseende anmälda organ. Ett organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli ett anmält organ ska hos den nationella behöriga myndigheten ansöka om att få bli utsett till anmält organ. Den sökande ska uppfylla kraven i direktivet och i nationell lag. Dessutom ska ett organ för bedömning av överensstämmelse inrättas enligt en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk person. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller den produkt som det bedömer. Detta organ får vara ett organ som hör till en näringslivsorganisation eller branschorganisation som företräder företag som är involverade i konstruktion, tillverkning, leverans, installation, användning eller underhåll av de produkter som det bedömer, förutsatt att det kan styrkas att organet är oberoende och att det inte finns några intressekonflikter. 

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller de vågar som bedöms eller av företrädare för någon av dessa parter. Detta ska inte hindra användning av bedömda vågar som är nödvändiga för verksamheten inom organet för bedömning av överensstämmelse eller användning av vågar för personligt bruk. De får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet och integritet i samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta gäller framför allt konsulttjänster. 

Organ för bedömning av överensstämmelse ska se till att deras dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organens bedömningar av överensstämmelse. Organ för bedömning av överensstämmelse och deras personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med största möjliga yrkesintegritet, ha teknisk kompetens på det specifika området och vara fria från alla påtryckningar och all påverkan, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras omdöme eller resultaten av deras bedömning av överensstämmelse; detta gäller särskilt påtryckningar och påverkan från personer eller grupper av personer som berörs av denna verksamhet. 

Den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse ska ha fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all slags bedömning av överensstämmelse på det område inom vilket organet för bedömning av överensstämmelse har anmälts. Personalen ska dessutom ha tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar som de gör och befogenhet att utföra dessa bedömningar. Dessutom ska det garanteras att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska. Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte vara beroende av antalet bedömningar som görs eller resultaten av bedömningarna. Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ansvarsförsäkrade. 

Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt direktivet. Tystnadsplikt iakttas dock inte gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas. 

Organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller se till att deras personal som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i samordningsgruppen för anmälda organ, som inrättats i enlighet med relevant harmoniserad unionslagstiftning, och de ska som generella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som är resultatet av den gruppens arbete. 

I artikel 24 föreskrivs det om presumtion om överensstämmelse för anmälda organ. Ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standarderna eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla kraven i artikel 23, förutsatt att dessa krav omfattas av de tillämpliga harmoniserade standarderna. 

I artikel 25 i direktivet föreskrivs det om dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ. Organ för bedömning av överensstämmelse lägger ofta ut delar av uppgifter som är kopplade till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag. För att säkerställa den erforderliga skyddsnivån för de produkter som ska släppas ut på marknaden är det mycket viktigt vid bedömning av överensstämmelse att de underentreprenörer och dotterbolag som utför bedömningarna uppfyller samma krav som de anmälda organen. Därför har det i de olika produktdirektiven föreskrivits att bedömningen av kompetens och förmåga hos de organ som ska anmälas och övervakningen av de redan anmälda organen också täcker den verksamhet som bedrivs av underentreprenörer och dotterbolag. 

Om det anmälda organet lägger ut specifika uppgifter med anknytning till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det se till att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 23 och informera den anmälande myndigheten om detta. De anmälda organen ska ta det fulla ansvaret för underentreprenörernas eller dotterbolagens uppgifter, oavsett var dessa är etablerade. Verksamhet får läggas ut på underentreprenad eller utföras av ett dotterbolag endast om kunden samtycker till det. De anmälda organen ska vidare hålla de relevanta dokumenten rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och det arbete som utförts av dem enligt bilaga II till direktivet tillgängliga för den anmälande myndigheten. 

Enligt artikel 26 i direktivet ska organet för bedömning av överensstämmelse lämna in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i den medlemsstat där det är etablerat. Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av de bedömningar av överensstämmelse, den eller de moduler för bedömning av överensstämmelse och den eller de vågar som organet förklarar sig ha kompetens för samt ett ackrediteringsintyg, om det finns ett sådant, som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 23. Om organet för bedömning av överensstämmelse inte kan uppvisa något ackrediteringsintyg ska det ge den anmälande myndigheten alla underlag som krävs för kontroll, erkännande och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven i artikel 23. 

Enligt artikel 27 får de anmälande myndigheterna endast anmäla de organ för bedömning av överensstämmelse som har uppfyllt kraven i artikel 23 till kommissionen och övriga medlemsstater. Anmälan ska göras med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som utvecklats och förvaltas av kommissionen. Anmälan ska innehålla detaljerade uppgifter om bedömningarna av överensstämmelse, modulerna för bedömning av överensstämmelse och den eller de berörda vågarna samt ett relevant intyg om kompetens. Om en anmälan inte grundar sig på ett ackrediteringsintyg som avses i artikel 26 ska den anmälande myndigheten ge kommissionen och de andra medlemsstaterna de skriftliga underlag som styrker att organet för bedömning av överensstämmelse har erforderlig kompetens och att de system som behövs för att se till att organet övervakas regelbundet och fortsätter att uppfylla kraven i artikel 23 har inrättats. Det berörda organet får bedriva verksamhet som anmält organ om kommissionen eller de andra medlemsstaterna inte har rest invändningar inom två veckor efter anmälan, i de fall då ett ackrediteringsintyg används. Tidsgränsen för kommissionen eller de andra medlemsstaterna att resa invändningar är två månader efter anmälan, i de fall då ingen ackreditering används. Den nationella myndigheten ska underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla relevanta ändringar av anmälan. 

I artikel 29 förutsätts det att den nationella behöriga myndigheten omedelbart underrättar kommissionen och de andra medlemsstaterna om myndigheten har konstaterat eller har informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som anges i direktivet eller att det underlåter att fullgöra sina skyldigheter. Myndigheten ska i förekommande fall, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är, begränsa anmälan till kommissionen och de andra medlemsstaterna eller återkalla den tillfälligt eller slutgiltigt. Den anmälande medlemsstaten ska vidta lämpliga åtgärder för att det anmälda organets dokumentation antingen ska behandlas av ett annat anmält organ eller hållas tillgänglig för de ansvariga anmälande myndigheterna och marknadskontrollmyndigheterna på deras begäran. 

Enligt artikel 31 i direktivet om icke-automatiska vågar ska anmälda organ utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med förfarandena för bedömning av överensstämmelse i bilaga II till direktivet. Bedömningarna av överensstämmelse ska utföras på ett proportionellt sätt så att de ekonomiska aktörerna inte belastas i onödan och så att vederbörlig hänsyn tas till ett företags storlek, bransch och struktur och till vågens tekniska komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning, samtidigt som den grad av skyddsnivå som krävs för att vågen ska överensstämma med direktivet ska respekteras. Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte har tillämpat de väsentliga kraven i bilaga I eller motsvarande harmoniserade standarder eller andra tekniska specifikationer, ska det begära att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder, och inget intyg om överensstämmelse ska utfärdas. Om ett anmält organ vid övervakning av överensstämmelse efter det att ett intyg har utfärdats konstaterar att en våg inte längre uppfyller kraven, ska det begära att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder, och vid behov ska intyget tillfälligt eller slutgiltigt återkallas. Om inga korrigerande åtgärder vidtas eller om de inte får önskat resultat, ska det anmälda organet i förekommande fall belägga intyget med restriktioner eller återkalla det tillfälligt eller slutgiltigt. 

I artikel 33 i direktivet föreskrivs det om de anmälda organens informationsskyldighet. Enligt artikeln ska de anmälda organen informera den anmälande myndigheten om avslag, begränsningar och tillfällig eller slutgiltig återkallelse av intyg, om omständigheter som inverkar på omfattningen av eller villkoren för anmälan samt om begäran från marknadskontrollmyndigheterna om information om bedömningar av överensstämmelse. De anmälda organen ska på begäran informera myndigheten om bedömningar av överensstämmelse som de gjort inom ramen för anmälan och all annan verksamhet, inklusive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad. Dessutom ska de anmälda organen ge andra motsvarande anmälda organ information om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse. 

I artikel 34 föreskrivs det att kommissionen ska sörja för att erfarenhetsutbyte förekommer mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för riktlinjerna för anmälan och i artikel 35 föreskrivs det om samordning av anmälda organ. Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och lämpligt samarbete sker mellan de organ som anmälts enligt direktivet. Kommissionen ska säkerställa att detta bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom en eller flera sektorspecifika eller sektorsövergripande grupper av anmälda organ. Medlemsstaterna ska se till att de organ som de har anmält deltar i den eller dessa gruppers arbete, direkt eller genom utsedda representanter.