1.1
Lag om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på grund av forskning, studier, praktik och volontärarbete
1 §.Lagens syfte. I lagen föreslås en ny bestämmelse med en definition av lagens syfte. Lagens syfte är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/801/EU om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete.
2 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreslås en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen grundar sig på artikel 2 i direktivet och på en nationellt preciserad reglering. Enligt 1 mom. i paragrafen ska lagen tillämpas på tredjelandsmedborgare som är forskare, studerande, praktikanter eller på volontärarbete som utförs inom ramen för Europeisk unionens volontärprogram. I direktivet används begreppet Europeisk volontärtjänst (EVS). Inom Europeiska unionen pågår behandlingen av ett förslag till förordning om Europeiska solidaritetskåren som är en av unionens volontärtjänstmodeller och som till sitt innehåll i stor utsträckning motsvarar Erasmus +/EVS-programmet inom volontärarbete. Förordningen kommer sannolikt att antas under förra delen av 2018.
I artikel 2.1 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna i övrigt kan besluta om huruvida de ska tillämpa andra delar av direktivet. Det föreslås att de delar som gäller frivillig tillämpning av direktivet ska lämnas utanför lagens tillämpningsområde. I så fall kommer bestämmelserna i direktivet inte att omfatta oavlönad praktik, med undantag för volontärarbete som utförs inom ramen för Europeiska unionens volontärprogram, deltagande i elevutbytesprogram och utbildningsprojekt samt au pairarbete.
I 2 mom. föreskrivs om en förteckning enligt direktivet över de målgrupper på vilka direktivet och den föreslagna lagen inte ska tillämpas. Lagen tillämpas inte på målgrupper som ansöker om internationellt skydd, som beviljas internationellt skydd enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU, som beviljas tillfälligt skydd i en medlemsstat i enlighet med rådets direktiv 2001/55/EG, som kommer till unionen som avlönade praktikanter inom ramen för företagsintern förflyttning av personal enligt direktiv 2014/66/EU eller som har beviljats rätt till inresa och vistelse som högkvalificerade arbetstagare enligt direktiv 2009/50/EG. Lagen ska inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom unionen och inte på dem som har samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare enligt avtal antingen mellan unionen och dess medlemsstater och tredjeländer eller mellan unionen och tredjeländer. Lagen tillämpas inte heller på dem vars utvisning har skjutits upp på grund av faktiska eller rättsliga omständigheter.
3 §.Förhållande till utlänningslagen. I paragrafen föreskrivs om den föreslagna lagens förhållande till utlänningslagen. Utlänningslagen innehåller grundläggande bestämmelser om invandring och det föreslås inte någon ny reglering i det avseendet. På tredjelandsmedborgare ska tillämpas de allmänna bestämmelserna i utlänningslagen om inresa och utresa och om vistelse och arbete, om inte något annat bestäms i denna lag. Sådana bestämmelser är till exempel villkoren för inresa och vistelse, kraven på resehandlingar, kraven på att försörjningen är tryggad, bestämmelserna om uppehållstillståndskort samt bestämmelserna om avlägsnande ur landet.
4 §.Definitioner. I paragrafen föreskrivs om definitioner av de centrala begrepp som används i lagen. Definitionerna är i viss mån likadana som i artikel 3 i direktivet och i vissa avseenden skrivna så att de bättre tillgodoser behoven i den nationella lagen.
Tredjelandsmedborgare. Tredjelandsmedborgare är en person som inte är unionsmedborgare eller med dem jämförbara personer, såsom medborgare i Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.
Forskare. Med forskare avses en tredjelandsmedborgare som innehar en doktorsexamen eller högskoleutbildning som ger tredjelandsmedborgaren tillträde till doktorandprogram, som väljs ut av ett forskningsorgan och beviljas inresa till och vistelse på en medlemsstats territorium för att bedriva forskning som normalt kräver sådan utbildning. Definitionen av forskare omfattar således ett brett tillämpningsområde, och avgörande med tanke på prövningen av uppehållstillstånd är då omständigheter som anknyter till forskarens arbete, men inte till forskarens försörjning, dvs. till finansieringskällan.
Studerande. Med studerande avses en tredjelandsmedborgare som har antagits vid en högskola och som beviljas inresa till och vistelse på en medlemsstats territorium för att som huvudsaklig verksamhet på heltid följa ett studieprogram som leder till en högskoleexamen, och en tredjelandsmedborgare som har antagits till en annan läroanstalt än en högskola och som har beviljats rätt att följa ett studieprogram som leder till ett yrke eller en examen. Det kan också vara fråga om studier som förbereder för sådan utbildning eller obligatorisk praktik. Genom att formulera regleringen på detta sätt håller man sig vid definitionen av studerande å ena sidan till definitionen i direktivet, men i övrigt har man försökt definiera studerande enligt den nationella regleringen och den tillämpningspraxis som grundat sig på gällande lag.
Praktikant. Med praktikant avses en tredjelandsmedborgare som innehar en examen från en högskola eller som i ett tredjeland följer ett studieprogram som leder till en examen från en högskola och som beviljas inresa till och vistelse i Finland för att följa ett praktikprogram i syfte att förvärva kunskaper, praktik och erfarenheter i en yrkesmiljö.
Volontär. Med volontär avses en tredjelandsmedborgare som beviljas inresa till och vistelse i Finland för att delta i volontärarbete inom ramen för Europeiska unionens volontärprogram. Med volontär avses en person som inte är anställd hos någon.
Högskola. Definitionen av en högskola ska överensstämma med de nationella behoven i Finland och därför definieras den något annorlunda än i direktivet, men dock så att den täcker betydelsen i direktivet.
Värdenhet. Med värdenhet avses ett forskningsorgan, en läroanstalt för högre utbildning, en utbildningsanstalt, en organisation som ansvarar för ett volontärprogram eller en enhet som tar emot praktikanter, som tar emot en tredjelandsmedborgare i enlighet med detta direktiv och som är beläget i Finland. Enligt direktivet saknar enhetens rättsliga form betydelse, och därför kan det vara fråga om till exempel ett aktiebolag, en stiftelse eller ett offentligt samfund.
Första medlemsstat. Med första medlemsstat avses den medlemsstat I Europeiska unionen som först beviljar ett tillstånd för en tredjelandsmedborgare.
Andra medlemsstat. Med andra medlemsstat avses varje annan medlemsstat i Europeiska unionen än den första medlemsstaten.
Unionsprogram eller multilaterala program som innefattar rörlighetsåtgärder. Med denna definition avses program finansierade av Europeiska unionen eller medlemsstaterna som främjar tredjelandsmedborgares rörlighet i unionen eller i de medlemsstater som deltar i de respektive programmen.
Tillstånd. Med tillstånd avses ett uppehållstillstånd som har utfärdats genom användning av det enhetliga formulär som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002 och som ger innehavaren av tillståndet rätt att lagligen vistas på en medlemsstats territorium.
Familjemedlemmar. Med familjemedlemmar avses tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1 i rådets direktiv 2003/86/EG.
5 §.Avtal med forskningsorgan. I paragrafen föreslås bestämmelser om artikel 10 som har rubriken mottagningsavtal. Det föreslås dock att det i paragrafen och i övrigt i lagen bara används ordet ”avtal” som är ett juridiskt begrepp och en heltäckande allmän term och som således motsvarar det mottagningsavtal som avses i direktivet.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska ett forskningsorgan som vill ta emot en forskare i forskningssyfte ingå ett avtal med forskaren. I praktiken ska avtalet vara skriftligt. Ett forskningsorgan får ingå avtal bara om organet har godkänt forskningsprojektet. För ett godkännande krävs det att forskningsorganet först kontrollerar forskningsprojektets syfte, bedömer dess planerade längd och kontrollerar att forskaren har tillgång till den finansiering som behövs för att genomföra projektet samt tredjelandsmedborgarens kvalifikationer. Avtalet är det viktigaste kravet i ansökan om uppehållstillstånd, eftersom det visar att forskningsorganet har styrkt sitt behov av få forskaren att medverka i sitt forskningsprojekt.
I 2 mom. föreskrivs vilka uppgifter som åtminstone ska ingå i avtalet. Enligt 1 punkten ska i avtalet anges rubriken för eller syftet med forskningsverksamheten eller forskningsområdet. Detta är en väsentlig uppgift för att fastställa att det är fråga om en forskare. I 2 punkten i momentet föreskrivs att forskaren i avtalet förbinder sig att slutföra forskningsverksamheten och på motsvarande sätt förbinder sig forskningsorganet att ta emot forskaren i detta syfte. I princip kan detta styrkas genom att avtalet undertecknas, vilket innebär att bägge parter har godkänt avtalet och förbinder sig att iaktta det.
Enligt 3 punkten ska i avtalet anges forskningsverksamhetens start- och slutdatum eller dess uppskattade längd. Om det inte är möjligt att ange datumen, ska verksamhetens uppskattade längd anges så noggrant som möjligt, så att man kan fatta beslut om uppehållstillståndets giltighetstid.
I 4 punkten föreskrivs att rättsförhållandet mellan forskningsorganet och forskaren ska anges i avtalet. Rättsförhållandet avgör parternas rättigheter och skyldigheter och samtidigt vilka uppgifter om exempelvis forskarens försörjning som ska läggas fram i samband med ansökan om uppehållstillstånd. Om det är fråga om något annat rättsförhållande än anställning, kan den finansiering som forskaren får för att bedriva forskning vara till exempel ett stipendium eller annan liknande finansiering. Om rättsförhållandet utgörs av en anställning, föreslås det för tydlighetens skull en bestämmelse i 5 punkten om att det i avtalet då ska fastslås relevanta anställningsvillkor som följer giltiga bestämmelser om anställningar i Finland och det kollektivavtal som ska tillämpas.
I 6 punkten föreskrivs att det i avtalet mellan forskningsorganet och forskaren ska anges forskarens planerade rörlighet till en annan medlemsstat för att bedriva sin forskning där med det uppehållstillstånd som beviljats i Finland, om rörligheten är känd redan då.
I 3 mom. föreskrivs om när avtalet mellan forskningsorganet och forskaren ska upphöra att gälla. Enligt artikel 10.5 i direktivet ska avtalet automatiskt upphöra att gälla om tredjelandsmedborgaren inte beviljas rätt till inresa och vistelse eller om rättsförhållandet mellan forskaren och forskningsorganet upphör. I artikel 10.6 föreskrivs att forskningsorganet utan dröjsmål ska underrätta den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten om varje omständighet som kan förhindra att avtalet genomförs. Forskningsorganet ska ha en omfattande skyldighet att underrätta Migrationsverket om alla omständigheter som förhindrar att avtalet genomförs.
6 §.Beviljande av uppehållstillstånd för forskning. I paragrafen föreskrivs om uppehållstillstånd som beviljas forskare. Oberoende av rättsförhållandet mellan forskningsorganet och forskaren är det centrala att forskaren beviljas uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen i paragrafen och inte med stöd av utlänningslagen. Vid prövningen av uppehållstillståndet kommer bestämmelsen i förhållande till nuläget att medverka till att indelningen av forskare på grundval av rättsförhållande och tillhörande finansiering i forskare och forskarstuderande upphör. Bestämmelsen leder till att alla forskare beviljas samma uppehållstillstånd.
I 1 mom. föreskrivs att uppehållstillstånd enligt 5 § ska beviljas utifrån avtalet mellan forskningsorganet och forskaren och baserat på de omständigheter som föreskrivs där.
En annan viktig omständighet vid tillståndsprövningen är bestämmelsen i 2 mom. om att forskarens försörjning ska vara tryggad under hela den tid för vilken uppehållstillstånd söks och att det bör finnas medel för kostnaderna för återresan. Kravet på att försörjningen är tryggad fastställs utifrån rättsförhållandet mellan forskningsorganet och forskaren. Om rättsförhållandet är ett anställningsförhållande, ska försörjningskravet uppfylla kraven enligt finsk arbetslagstiftning och det tillämpade kollektivavtalet så att inkomsten från ett förvärvsarbete ger tillräcklig försörjning. Försörjningen anses vara tryggad när forskaren får en lön som åtminstone överensstämmer med kollektivavtalet. Om inget kollektivavtal tillämpas ska den lön som betalas ut uppgå till ett belopp som motsvarar minst rätten till dagpenning enligt det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om det är fråga om något annat än en anställning, ska inkomsten bedömas enligt 39 § i utlänningslagen.
I 3 mom. föreskrivs om arten och giltighetstiden när det gäller uppehållstillstånd som beviljas forskare. Uppehållstillståndet är kontinuerligt (A) oavsett för hur lång tid det beviljas. Ett kontinuerligt tillstånd är motiverat med tanke på att forskare kan ses som en sådan högkvalificerad och utbildad målgrupp som avses i direktivet. Uppehållstillstånd ska beviljas för två år. Detta är utgångspunkten för forskares uppehållstillstånd i alla situationer, vilket således utesluter indelningen enligt artikel 18.1 i direktivet i uppehållstillstånd av olika längd på minst ett eller två år. Om avtalet mellan forskningsorganet och forskaren ingås för kortare tid, ska uppehållstillstånd beviljas för en kortare tid än två år, dvs. för den tid avtalet är giltigt. Beträffande en förlängning av uppehållstillståndet iakttas samma förfarande som vid uppehållstillstånd som beviljas med stöd av utlänningslagen, dvs. tillstånd kan då beviljas för högst fyra år.
7 §.Beviljande av uppehållstillstånd för studier. I paragrafen föreskrivs om såväl högskolestuderande som avses i artikel 11 som andra studerande, om vilka nu föreskrivs i 46 § i utlänningslagen. I paragrafen samlas således alla de fall då uppehållstillstånd för studier kan beviljas. Av detta följer att utlänningslagen inte längre ska innehålla några bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd för studier.
I 1 mom. i paragrafen indelas beviljandet av uppehållstillstånd enligt direktivet dels för studier vid en högskola, dels för andra studier. Indelningen är motiverad å ena sidan med anledning av rapporteringsskyldigheten i direktivet, å andra sidan för att regleringen av den interna rörligheten inom Europeiska unionen enligt direktivet bara gäller högskolestuderande.
I 1 punkten i momentet föreskrivs att uppehållstillstånd kan beviljas tredjelandsmedborgare som har antagits som studerande vid en högskola i Finland. För högskolans del förutsätts det då att den har verksamhet och ligger i Finland, att det är en högskola som följer det finländska högskolesystemet och att den har rätt att ordna examensinriktad och annan utbildning enligt högskolelagstiftningen. För att uppehållstillstånd ska beviljas för högskolestudier krävs det också att tredjelandsmedborgaren har betalat högskolans avgifter. Den vanligaste bland den typen av avgifter är den terminsavgift som universitetsstuderande i vissa fall är skyldiga att betala. Det centrala är att universitetet slår fast hur och inom vilken tid terminsavgiften ska betalas. Det är också viktigt att Migrationsverket känner till om detta villkor för beviljande av uppehållstillstånd har uppfyllts på det sätt som universitetet förutsätter och att tredjelandsmedborgaren har antagits som studerande vid universitetet utan villkor.
I 2 punkten föreskrivs om de övriga fall som överförs från 46 § i utlänningslagen och enligt vilka det är möjligt att bevilja uppehållstillstånd för studier. Denna punkt inbegriper i huvudsak andra studier än högskolestudier. Tredjelandsmedborgaren ska ha godkänts som studerande vid läroanstalten och läroanstalten ska vara belägen i Finland. Studierna ska leda till en examen eller ett yrke eller, om det finns en motiverad orsak till det, kan uppehållstillstånd beviljas också för andra studier. Lagens tillämpningsområde förblir i det avseendet i stor utsträckning detsamma som i gällande lag med den preciseringen att läroanstalten ska vara en läroanstalt som följer det finländska utbildningssystemet och ha lagstadgad rätt att ordna utbildning och utfärda examina. Uppehållstillstånd kommer, liksom hittills, i huvudsak att beviljas för examensinriktad utbildning. Det föreslås att tillfälligt uppehållstillstånd beviljas också för andra studier än sådana som leder till examen, om tredjelandsmedborgaren kan lägga fram särskilt vägande skäl till stöd för sin ansökan. Som särskilt vägande skäl kan betraktas komplettering av befintlig yrkeskunskap eller examen, tilläggsutbildning i anslutning till ett arbete som ska utföras i ursprungslandet, specialutbildning som meddelas i Finland, till exempel utbildning inom ramen för så kallad utbildningsexport, utlänningens önskan att studera finsk kultur eller det finska språket och det att personen har finska rötter. Som särskilt vägande skäl kan också ses språkstudier och annan utbildning som föregår studiestarten och som inriktar sig på det finska samhället i sådana fall då sökanden har antagits som examensstuderande till ett universitet, en högskola, en yrkeshögskola eller en yrkesläroanstalt i Finland. Ett tillfälligt uppehållstillstånd beviljas också dem som kommer för ett över tre månader långt elevutbyte.
I 2 mom. föreskrivs om kravet på försörjning och att en tredjelandsmedborgares försörjning ska vara tryggad på det sätt som föreskrivs i 39 § i utlänningslagen. En tredjelandsmedborgares försörjning ska således vara tryggad under hela den tid för vilken uppehållstillståndet söks, och det ska också finnas medel som täcker kostnaderna för återresan.
I 2 mom. föreskrivs även om kravet på att studerande har en försäkring på samma sätt som i gällande utlänningslag. I lagen anges dock inte längre att det ska vara fråga om en försäkring som beviljats av ett tillförlitligt och solitt bolag eller en tillförlig och solid inrättning, eftersom det i praktiken är omöjligt för Migrationsverket att kontrollera tillförlitligheten och soliditeten hos det bolag eller den inrättning som beviljat försäkringen. Enligt lagen om hemkommun får utlänningar som studerat minst två år i Finland vanligen hemkommun här. Därför är det inte ändamålsenligt att kräva att studerande som kommer till Finland för studier som varar i över två år har en försäkring som täcker tjänster som den studerande ändå får tillgång till på grund av att han eller hon har hemkommun i Finland. Därför krävs det att studerande som kommer till Finland för minst två år har en försäkring som täcker i första hand läkemedelskostnader. I praktiken täcker privata försäkringar dock läkararvoden samt kostnader för vård och undersökningar, vilket motsvarar finsk sjukförsäkringspraxis. Omfattningen av den försäkring som krävs av studerande enligt 46 § i gällande utlänningslag är differentierad. Det krävs att försäkringen täcker sjukvårdskostnader upp till 100 000 euro, om studietiden i Finland är kortare än två år och studeranden inte har hemkommun eller tillgång till offentliga hälsovårdstjänster på samma villkor som kommuninvånare. Om det bedöms att studierna kommer att pågå i minst två år, få studeranden hemkommun, och den försäkring som är villkoret för uppehållstillstånd förutsätts täcka läkemedelskostnader upp till 30 000 euro. Försäkringsbeloppen i euro följer kostnadsnivån för 2007. Beloppen i euro justerade med prisindex för den kommunala basservicen enligt kostnadsnivån för 2017 är 122 000 euro och 36 000 euro. Därför bör försäkringarna enligt 8 § i den föreslagna lagen täcka kostnader upp till 120 000 euro, om det är fråga om studier i Finland som varar kortare tid än två år, och upp till 40 000 euro, om det är fråga om minst två års studier.
Enligt 3 mom. ska ett tillfälligt uppehållstillstånd (B) beviljas för två år, medan uppehållstillstånd för studier enligt gällande utlänningslag för närvarande beviljas för ett år i taget. Det är också möjligt att bevilja uppehållstillstånd för ett år, framför allt om tredjelandsmedborgaren, i synnerhet när det gäller studerande som är skyldiga att betala terminsavgift, har problem med att anvisa tillräckliga medel för längre tid än ett år. Enligt artikel 18.2 i direktivet ska giltighetstiden för tillståndet för studerande som omfattas av unionsprogram eller multilaterala program som innefattar rörlighetsåtgärder, eller av ett avtal mellan två eller flera högskolor, vara minst två år, och i övriga fall ska uppehållstillståndets giltighetstid uppgå till minst ett år. När en tredjelandsmedborgare ansöker om uppehållstillstånd för studier i Finland och har för avsikt att avlägga en del av sina studier i en annan medlemsstat inom ramen för program som innefattar rörlighetsåtgärder, följer av direktivet att uppehållstillstånd beviljas för två år, om villkoren uppfylls, för att möjliggöra rörlighet med stöd av det uppehållstillstånd som beviljats i Finland.
Med tanke på jämlikheten är det motiverat att det finns möjlighet att bevilja alla studerande uppehållstillstånd för lika lång tid, vilket är motiverat också av den anledningen att en längre giltighetstid för uppehållstillstånd minskar tredjelandsmedborgares behov av att kontakta myndigheter i frågor som gäller uppehållstillstånd, vilket också minskar belastningen på arbetet vid Migrationsverket och underlättar rörligheten för tredjelandsmedborgare på Schengenområdet och till sina hemländer. Om en tredjelandsmedborgares studier enligt tidsschemat för studierna varar minst två år och tredjelandsmedborgarens försörjning är tryggad för hela den tiden, kan tillståndet beviljas för två år. Om försörjningen inte är tryggad för hela tvåårsperioden eller om studierna varar mindre än två år, kan uppehållstillståndet dock beviljas för en kortare tid. Avvikelsen från uppehållstillståndets giltighetstid på två år bör motiveras.
8 §.Beviljande av uppehållstillstånd för praktik. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppehållstillstånd som beviljas för praktik. Beviljandet av uppehållstillstånd ska enligt 1 mom. indelas enligt tre olika situationer. I 1 punkten i momentet föreskrivs om praktik enligt direktivet och i 2 och 3 punkten om praktik vars reglering kommer att överföras från 5 kap. i utlänningslagen till denna paragraf. Av detta följer att alla skäl för beviljande av uppehållstillstånd för praktik kommer att finnas i en och samma paragraf, vilket är ägnat att ge en tydlig bild av förhållandena.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om praktik enligt artikel 13 i direktivet, när en tredjelandsmedborgare har avlagt en högskoleexamen från vilken det när ansökan om uppehållstillstånd väcks har gått högst två år, eller tredjelandsmedborgaren deltar i ett studieprogram som leder till en högskoleexamen. Tidsgränsen på två år är ovillkorlig och gäller avläggande av högskoleexamen, och det är inte möjligt att avvika från den när praktiken infaller efter examen. Om inte något annat kan visas, ses det datum som anges i examensbeviset som datum för avläggande av examen. Ansökan om uppehållstillstånd ska väckas inom loppet av två år från det datumet, och praktiken kan då tidsmässigt infalla under eller efter tvåårsperioden i fråga eller sträcka sig över den beroende på när ansökan om uppehållstillstånd väcks och praktiken inleds. Praktikens längd får, såsom nedan föreskrivs, pågår i bara 18 månader. Uppehållstillstånd kan beviljas för praktik också i sådana fall då en tredjelandsmedborgare ännu inte har avlagt högskoleexamen och praktiken har anknytning till studierna. I ansökan ska då redogöras för praktikens samband med studierna.
I 2 punkten föreskrivs om praktik enligt 77 § 1 mom. 11 punkten i utlänningslagen. I punkten föreskrivs således om praktik som ingår i ett mellanstatligt avtal eller medborgarorganisationers utbytesprogram.
I 3 punkten föreskrivs om praktik enligt 77 § 1 mom. 12 punkten i utlänningslagen. I punkten föreskrivs således om praktik för en tredjelandsmedborgare som studerar finska eller svenska vid en utländsk högskola eller när praktikbranschen motsvarar tredjelandsmedborgarens studier eller examen, men det ändå inte är fråga om en sådan situation som avses i 1 punkten.
I 2 mom. föreskrivs om kraven på försörjning. Praktikantens försörjning ska vara tryggad under hela den tid för vilken uppehållstillstånd söks, och dessutom ska det finnas medel för kostnaderna för återresan. När det är fråga om praktik som utförs i ett anställningsförhållande, ska försörjningskravet uppfyllas enligt villkoren i finsk arbetslagstiftning och i det kollektivavtal som tillämpas så att personen har inkomster av ett förvärvsarbete som ger tillräcklig försörjning. Försörjningen anses vara tryggad när personen får minst en kollektivavtalsenlig praktikantlön. Om inget kollektivavtal tillämpas, ska den lön som betalas till praktikanten uppgå till ett belopp som motsvarar minst rätten till dagpenning enligt det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
För att uppehållstillstånd ska beviljas förutsätts det enligt 3 mom. dessutom att praktiken inte ersätter någon tjänst och att värdenheten styrker detta genom ett intyg. Med intyg avses ett skriftligt bevis av värdenheten i fråga om en sådan situation som anges i 6 kap. 6 § i arbetsavtalslagen (55/2001). Intyget ska visas upp i samband med ansökan om uppehållstillstånd. Praktiken grundar sig på ett skriftligt avtal mellan värdenheten och tredjelandsmedborgaren. I momentet föreskrivs det att avtalet ska bifogas. I avtalet ska det ingå en beskrivning av praktikprogrammet inbegripet utbildningsmålen eller utbildningsinnehållet, praktikens längd, tjänstgörings- och handledningsförhållandena under praktiken, tiderna för praktiktjänstgöringen, rättsförhållandena mellan praktikanten och värdenheten och uppgifter om hur praktikområdet och kvalifikationsnivån motsvarar tredjelandsmedborgarens examen eller studier. Eftersom det alltid är fråga om praktik som utförs i ett anställningsförhållande, ska villkoren i praktikavtalet följa det som konstateras i bestämmelserna om anställningsförhållanden och i det kollektivavtal som tillämpas.
I 3 mom. föreskrivs att uppehållstillstånd kan beviljas för högst 18 månader. Uppehållstillståndet är betydligt längre än de sex månader som föreskrivs i artikel 18.6 i direktivet. Det är dock motiverat på grund av att uppehållstillstånden för arbetspraktik enligt utlänningslagen kan beviljas för motsvarande tid, och det inte är ändamålsenligt att förkorta praktiklängden. Ett nytt uppehållstillstånd för praktik kan beviljas bara om praktiken inte har pågått i 18 månader, som är maximilängden på en praktik, eftersom praktik är tillfälligt till sin karaktär.
9 §.Beviljande av uppehållstillstånd för volontärarbete. I paragrafen föreskrivs om uppehållstillstånd som beviljas för volontärarbete. I gällande utlänningslag finns inte motsvarande grund för beviljande av tillstånd, det är således fråga om en ny tillståndsgrund. Uppehållstillstånd för volontärarbete beviljas dock bara i särskilda fall.
I direktivet används begreppet Europeisk Volontärtjänst (EVS). Inom Europeiska unionen pågår behandlingen av ett förslag till förordning om Europeiska solidaritetskåren, som är en av unionens volontärtjänstmodeller och som till sitt innehåll i stor utsträckning motsvarar Erasmus +/EVS-programmet inom volontärarbete. Förordningen kommer sannolikt att antas under förra delen av 2018.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att uppehållstillstånd får beviljas för volontärarbete när det är fråga om volontärarbete som utförs inom ramen för Europeiska unionens volontärprogram. Det är fråga om volontärarbete för tredjelandsmedborgare i åldern 17—30 år och verksamhet som i regel pågår i 2—12 månader. För att beviljas uppehållstillstånd krävs det, förutom att de allmänna villkoren för beviljande av tillstånd är uppfyllda, att tredjelandsmedborgaren har ingått ett avtal med den värdenhet som ansvarar för volontärarbetet. Avtalet ska innehålla en beskrivning av volontärprogrammet, volontärarbetets längd, tjänstgörings- och handledningsförhållandena för volontärprogrammet, tiderna för tjänstgöringen och uppgift om de medel som finns tillgängliga för att täcka kostnaderna för tredjelandsmedborgarens uppehälle och logi och beloppet av fickpengar för vistelsen. I avtalet ska dessutom vid behov anges den utbildning, inbegripet förberedande kurser och stöd, som tredjelandsmedborgaren kommer att få som hjälp för att kunna utföra volontärarbetet.
I 2 mom. föreskrivs om försörjningskrav. Försörjningen ska vara tryggad för hela den tid då uppehållstillstånd söks, och dessutom ska det finnas medel för att täcka kostnaderna för återresan. I fråga om försörjningen iakttas vad som föreskrivs i 39 § i utlänningslagen.
I 3 mom. föreskrivs om uppehållstillståndets längd. Uppehållstillstånd kan beviljas för högst ett år och är då tillfälligt, eftersom det är fråga om en uppenbart tillfällig grund för vistelse i landet.
10 §.Beviljande av uppehållstillstånd för att söka arbete eller driva företagsverksamhet. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs om fortsatt uppehållstillstånd efter att studeranden har avlagt examen eller forskaren slutfört sitt forskningsarbete. Syftet med ett fortsatt uppehållstillstånd är att göra det möjligt för tredjelandsmedborgaren att stanna kvar i landet i en situation då han eller hon inte har vare sig arbetsplats eller företag, vilket redan i sig skulle vara en grund för fortsatt uppehållstillstånd. Tanken är att en tredjelandsmedborgare som avlagt examen eller utfört forskningsarbete i Finland ska ges tid att hitta ett arbete eller etablera ett företag. Enligt gällande utlänningslag är det för närvarande möjligt bara för tredjelandsmedborgare som har avlagt examen och som har beviljats uppehållstillstånd för studier att ansöka om uppehållstillstånd för att söka arbete. Enligt artikel 25 i direktivet ska tredjelandsmedborgare som vistats i landet på grundval av uppehållstillstånd för studier eller forskning ges möjlighet att stanna kvar i landet för att söka anställning eller etablera ett företag. Även om bestämmelserna i direktivet gäller bara högskolestuderande, föreslås det i propositionen att alla studerande som avlagt examen i Finland ska kunna ansöka om detta uppehållstillstånd.
I 2 mom. föreskrivs att villkoret för att beviljas uppehållstillstånd är att tredjelandsmedborgarens försörjning är tryggad och medel har avsatts för återresan. Beträffande försörjningen tillämpas vad som föreskrivs i 39 § i utlänningslagen. I fråga om försörjningskravet ska samma lägre krav på försörjningsnivå som för studerande gälla för såväl studerande som forskare.
Enligt 3 mom. beviljas uppehållstillstånd för högst ett år efter att det föregående tillståndet gått ut. Tillståndet beviljas bara en gång, varvid tillståndets längd i princip är ett år, men kan således vara kortare, om exempelvis uppgifterna om att försörjningen är tryggad inte täcker hela året eller om tillstånd helt enkelt söks för en kortare tid. Uppehållstillståndets art är detsamma som vid föregående tillstånd, vilket innebär att en forskares kontinuerliga uppehållstillstånd inte omvandlas till ett tillfälligt tillstånd. I praktiken kommer det uppehållstillstånd som avses i denna paragraf att vara tillfälligt för studerande och kontinuerligt för forskare.
I 4 mom. föreskrivs om artikel 25.6 i direktivet. I praktiken avser det en situation då en tredjelandsmedborgare ansöker om uppehållstillstånd enligt paragrafen innan hans eller hennes uppehållstillstånd för forskare eller studerande har gått ut trots att han eller hon saknar dokument eller bekräftelse som visar att studierna eller forskningen har slutförts. Ansökan är således i det avseendet bristfällig, men innehåller dock alla andra uppgifter. När ansökan har väckts har tredjelandsmedborgaren rätt att vistas i landet. I praktiken ska den tid som tredjelandsmedborgaren tvingas vänta på ett dokument eller en bekräftelse, vilket som längst kan innebär flera månader, dras av från den tid för vilken uppehållstillståndet ska beviljas, eftersom det uppehållstillstånd som avses i denna paragraf beviljas från det att det tidigare tillståndet gått ut.
11 §.Grunder för avslag på ansökan. I paragrafen föreskrivs om avslag på ansökan om uppehållstillstånd, dvs. ett negativt beslut om ansökan. Den föreslagna paragrafen grundar sig på artikel 20 i direktivet.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs om ovillkorliga grunder för avslag i situationer då ansökan inte uppfyller de villkor som anges i 6—9 § för beviljande av uppehållstillstånd eller om det i samband med ansökan uppvisas en handling eller handlingar som har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats eller om tredjelandsmedborgaren ses som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.
I 2 mom. föreskrivs om grunderna för avslag som kan bedömas från fall till fall. I momentet ingår en lista med 6 punkter över olika situationer då det i värdenhetens verksamhet förekommer eller har förekommit missförhållanden som kan vara av olika grad och som kan rättas till. Ur en tredjelandsmedborgares synvinkel är det oskäligt om en ansökan om uppehållstillstånd alltid ska avslås, om det är fråga om omständigheter som är oberoende av honom eller henne. I den sista 6 punkten är visserligen fråga om att det riktas misstankar mot tredjelandsmedborgarens agerande om huruvida det verkliga syftet med hans eller hennes inresa faktiskt är den grund med stöd av vilken uppehållstillståndet söks. Den sista punkten överensstämmer i praktiken delvis, dock inte helt och hållet, med det som föreskrivs i 36 § i utlänningslagen om att kringgå bestämmelserna om inresa i landet och motsvarande rättspraxis, eftersom bestämmelserna har olika vikt vid prövningen.
I 3 mom. föreskrivs om grunderna för avslag på ansökan, när det är fråga om ansökan om tillstånd vid sökande av arbete och företagsverksamhet enligt 10 § i den föreslagna lagen. När det gäller grunderna för avslag på denna typ av ansökan skiljer sig bestämmelserna i artikel 25.4 i direktivet något från artikel 20, som tar upp de huvudsakliga grunderna för avslag på en ansökan. I direktivet sägs det vidare att besluten om att avslå en ansökan i sin helhet är beroende av prövning även om de innehåller element som enligt artikel 20 är ovillkorliga. Enligt det föreslagna 3 mom. kan således en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd för att söka arbete eller etablera företag avslås, om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd enligt 10 § inte är uppfyllda, tredjelandsmedborgaren inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse i landet eller det visar sig att de framlagda handlingarna har erhållits på ett bedrägligt sätt, har förfalskats eller ändrats eller tredjelandsmedborgaren ses som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.
I 4 mom. föreskrivs det att beslutsprövningen enligt 2 och 3 mom. ska utgå från en samlad bedömning med beaktande av proportionalitetsprincipen.
12 §.Återkallelse av uppehållstillstånd eller beslut att inte förlänga tillstånd. I paragrafen föreskrivs om situationer då ett beviljat uppehållstillstånd återkallas eller ett nytt, dvs. ett fortsatt uppehållstillstånd inte beviljas. Bestämmelsen grundar sig på artikel 21 i direktivet.
Innehållet i 1 mom. överensstämmer med 11 § 1 mom. med tillägget att det ska gälla alla grunder för beviljande av uppehållstillstånd i den föreslagna lagen, och att det av 3 punkten i momentet framgått att en tredjelandsmedborgare vistelse i landet har andra syften än de för vilka han eller hon beviljades uppehållstillstånd.
Paragrafens 2 mom. 1—5 punkten motsvarar 11 § 1—5 punkten. Momentets 6 punkt gäller studerande vilkas studier inte avancerar tillräckligt snabbt eller studerande som arbetar mer än vad som är tillåtet. Huruvida studierna avancerar tillräckligt snabbt måste ställas i relation till den förväntade tiden för att avlägga examen eller fullfölja studierna. Studeranden kan ha exempelvis hälsorelaterade eller andra godtagbara orsaker till att studierna inte har gått framåt tillräckligt snabbt. I 7 punkten sägs det åter att en tredjelandsmedborgare kan ses som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan.
I 3 mom. föreskrivs för studerandes del om ett undantag som grundar sig på artikel 21.6 i direktivet. Om ett uppehållstillstånd kan återkallas eller om man kan avstå från att förnya tillståndet av orsaker som beror på värdenheten, dvs. de orsaker som anges i 2 mom. 1 och 3—5 punkten, behöver studeranden dock ges möjlighet att byta läroanstalt för att kunna slutföra sina studier.
I 4 mom. föreskrivs på samma sätt som i 11 § 3 mom. att beslutsprövningen enligt 2 och 3 mom. ska utgå från en samlad bedömning med beaktande av proportionalitetsprincipen.
I 5 mom. föreskrivs om artikel 32.2 i direktivet. Migrationsverket ska omedelbart underrätta myndigheterna i den andra medlemsstat som tagit emot en tredjelandsmedborgare att tredjelandsmedborgarens uppehållstillstånd har återkallats. Den föreslagna lagens 26 § ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som återvänder till Finland.
13 §.Anteckningar i uppehållstillståndskortet. I paragrafen föreskrivs om anteckningar som ska göras i uppehållstillståndskortet när uppehållstillstånd beviljas enligt direktivet. Enligt 1 mom. ska i uppehållstillståndskortet antecknas om det är fråga om uppehållstillstånd beviljat för forskare, studerande, praktikant eller volontär. En anteckning ska göras eftersom det föreskrivs i artikel 17 i direktivet. I artikeln föreskrivs också att medlemsstaterna ska använda det formulär som anges i förordning (EG) nr 1030/2002 och i uppehållstillståndskortet anteckna ”forskare”, ”studerande”, ”praktikant” eller ”volontär”.
I 2 mom. föreskrivs för forskares och studerandes del att i uppehållstillståndet ska antecknas om det program eller det avtal som rörligheten inom Europeiska unionen grundar sig på.
När tillståndet för rörlighet gäller en längre vistelse ska enligt 3 mom. i paragrafen i uppehållstillståndskortet dessutom anges ”forskare-rörlighet”.
14 §.Studerandes rätt att arbeta. I paragrafen föreskrivs om studerandes rätt att arbeta. Regleringen flyttas till denna paragraf från 78 § 3 mom. 4 punkten i utlänningslagen, varvid rätten att arbeta även i fortsättningen i princip har samma innehåll för alla studerande som i nuvarande utlänningslag. Den föreslagna bestämmelsen uppfyller kraven i artikel 24 i direktivet, och det finns ingen orsak att i det sammanhanget ändra omfattningen av rätten att arbeta.
15 §.Rätt att börja arbeta och etablera företagsverksamhet. I paragrafen föreskrivs om bestämmelserna i den gällande utlänningslagens 80 § 4—6 mom. som flyttas till denna lag. De föreslagna bestämmelserna tillämpas på såväl studerande som forskare, eftersom det i artikel 25 i direktivet föreskrivs om forskares och studerandes vistelse för att söka arbete och etablera företagsverksamhet. För studerandes del är den föreslagna regleringen mer omfattande än direktivets tillämpningsområde och gäller studerande på alla nivåer, inte bara högskolestuderande.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att en tredjelandsmedborgare som beviljats uppehållstillstånd enligt 10 § för att söka arbete eller etablera företagsverksamhet får börja arbeta när de hittar ett arbete samt etablera företagsverksamhet.
Enligt 2 mom. får tredjelandsmedborgare, som har arbetat eller etablerat företagsverksamhet under studietiden eller under den tid de bedrivit forskning, fortsätta arbetet eller företagsverksamheten, även om studierna avslutas eller forskningen upphör. Ett villkor för den fortsatta rätten är att tredjelandsmedborgaren ansöker om fortsatt uppehållstillstånd innan det tidigare uppehållstillståndet går ut.
I 3 mom. föreskrivs för tydlighetens skull att bestämmelserna i utlänningslagen ska tillämpas på det fortsatta uppehållstillstånd enligt 10 § som söks för arbete och företagsverksamhet. Men om en tredjelandsmedborgare söker uppehållstillstånd för forskare eller praktikant tillämpas denna lag. Ett negativt beslut om fortsatt uppehållstillstånd innebär att arbetet och företagsverksamheten inte får fortsätta, även om ändring i beslutet får sökas genom besvär. Regleringen stämmer överens med gällande utlänningslag.
16 §.Rätt för forskares familjemedlemmar att vistas och arbeta i landet. I paragrafen föreskrivs om beviljande av uppehållsrätt för familjemedlemmar till forskare och om förfarandet i samband med det. Det bör noteras att bestämmelsen i artikel 26 i direktivet liksom direktivets bestämmelser om den inre rörligheten i EU gäller bara forskares familjemedlemmar. Därför föreslås det att denna lag ska gälla bara forskares familjemedlemmars inresa, vistelse och rätt att arbeta i landet. Regleringen som helhet innebär att prövningen av uppehållstillstånd för andra tredjelandsmedborgares familjemedlemmar som avses i denna lag ska grunda sig på utlänningslagen.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska en forskares familjemedlemmar beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband för högst så lång tid som anknytningspersonens eget uppehållstillstånd är i kraft. Definitionen av familjemedlem föreslås vara densamma som i 37 § i utlänningslagen. Det uppehållstillstånd som beviljas familjemedlemmen ska vara av samma art som anknytningspersonens uppehållstillstånd. Bestämmelserna om giltighetstiden för familjemedlemmars uppehållstillstånd ska följa 53 § 2 mom. i utlänningslagen, vilket innebär att giltighetstiden för det uppehållstillstånd som beviljas familjemedlemmar inte får vara längre än giltighetstiden för anknytningspersonens, dvs. forskarens uppehållstillstånd.
I 2 mom. föreskrivs om kravet på försörjning. För familjemedlemmar ska det finnas tillräckliga medel som täcker kostnaderna för vistelse och återresa. Försörjningen ska vara tryggad så som föreskrivs i 39 § i utlänningslagen.
Enligt 3 mom. ska familjemedlemmar ha rätt att förvärvsarbeta i enlighet med bestämmelserna i utlänningslagen. I 78 § 3 mom. 2 punkten i utlänningslagen sägs det att en utlänning som beviljats uppehållstillstånd på grund av familjeband har rätt att arbeta.
17 §.Forskares rörlighet. I paragrafen föreskrivs rätten för en tredjelandsmedborgare som beviljats uppehållstillstånd för forskare i en annan medlemsstat i EU till inresa, vistelse och arbete i Finland, när det är fråga om att forskaren ska utföra en del av sin forskning vid ett forskningsorgan i Finland. Enligt artikel 28 och 29 indelas forskarens rörlighet i rörlighet för kortare vistelse och rörlighet för längre vistelse. Det är fråga om rörlighet för kortare vistelse när en forskare under en period av högst 180 dagar under en 360-dagarsperiod ska bedriva en del av sin forskning i Finland. Det är fråga om rörlighet för längre vistelse när vistelsen varar över 180 dagar men dock högst två år. Om förfarandet som gäller rörligheten är detsamma i bägge fallen, är det inte nödvändigt att i paragrafen skilja mellan rörlighet för kortare och för längre vistelse. Därför föreskrivs det i paragrafen om maximitiden för rörlighet. Om det är känt att vistelsen kommer att överstiga två år eller om två år uppnås under vistelsen, är det inte längre fråga om rörlighet med tillstånd av en annan medlemsstat, utan då ska vistelsen och rätten att arbeta i landet grunda sig på ett uppehållstillstånd som utfärdats i Finland om vilket föreskrivs i 6 §.
18 §.Rörlighet för forskares familjemedlemmar. I paragrafen föreskrivs om rätten för forskares familjemedlemmar till inresa och vistelse i Finland tillsammans med forskaren. Familjemedlemmarna ska ha rätt att komma till Finland samtidigt som forskaren eller senare under förutsättning att familjemedlemmen har ett giltigt uppehållstillstånd. För rätten till rörlighet ska de villkor som gäller den vara uppfyllda.
19 §.Studerandes rörlighet. I paragrafen föreskrivs om rätten till inresa och vistelse i Finland för studerande som har beviljats uppehållstillstånd av ett annat EU-land. Enligt 1 mom. ska rätten till rörlighet gälla bara studerande som omfattas av unionsprogram eller multilaterala program som innefattar rörlighetsåtgärder eller avtal mellan två eller flera högskolor, om avsikten är att bedriva en del av studierna vid en högskola i Finland. Rörligheten ska vara begränsad till högst 360 dagar, och under den tiden är rörlighet möjlig med stöd av ett uppehållstillstånd som utfärdats av en annan medlemsstat. Om rörligheten överskrider 360 dagar ska tredjelandsmedborgaren ansöka om och beviljas uppehållstillstånd enligt 7 §. I momentet föreskrivs det också att en studerande som kommit till Finland ska ha rätt att arbeta enligt 14 § på samma sätt som tredjelandsmedborgare som studerar i Finland.
I 2 mom. anges för tydlighetens skull att studerande vars rörlighet inte grundar sig på omständigheter som avses i 1 mom. ska, för att få studera i Finland, ansöka om och beviljas uppehållstillstånd enligt 7 §.
20 §.Skyldighet att underrätta om rörlighet till Finland. I paragrafen föreskrivs om förfarandet i samband med rätten till rörlighet. I 1 mom. föreskrivs att forskaren och studeranden ska underrätta om sina avsikter och forskaren också ska underrätta om sina familjemedlemmars planerade rörlighet till Finland. Underrättelsen görs elektroniskt till Migrationsverket som enligt 24 § har en tidsfrist på 30 dagar för att framföra en invändning mot rörligheten.
I 2 mom. anges när underrättelse får ske. Enligt 1 punkten i momentet får underrättelse göras före forskarens eller studerandens ankomst till den första medlemsstaten vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd, om rörligheten till Finland redan då är planerad. Enligt 2 punkten får underrättelse ske efter det att forskaren eller studeranden beviljats inresa i den första medlemsstaten, så snart den planerade rörligheten till den andra medlemsstaten är känd.
I 3 mom. föreskrivs om artikel 32.3 i direktivet. Värdenheten, forskaren och studeranden ska underrätta Migrationsverket om eventuella ändringar som påverkar de förutsättningar som låg till grund för beslutet att tillåta rörlighet till Finland. Om villkoren för tredjelandsmedborgarens rörlighet inte längre uppfylls, ska artikel 32.4 i direktivet tillämpas. På samma sätt som det i den föreslagna 26 § föreskrivs om när en tredjelandsmedborgare återvänder till Finland i en liknande situation, är tanken i detta 3 mom. att förfarandet tillämpas omvänt.
21 §.Underrättelsens innehåll. I paragrafen föreskrivs om vad som ska underrättas om en forskare, forskarens familjemedlemmar och studerande som reser från en annan medlemsstat till Finland. I den föreslagna paragrafen har man sammanställt det som föreskrivs om underrättelse i artikel 28, 30 och 31 i direktivet.
I 1 mom. föreskrivs det om de uppgifter och dokument som för forskarens del ska ingå i underrättelsen. Enligt 1 punkten ska underrättelsen inbegripa uppgifter om resedokument och det uppehållstillstånd som beviljats av den första medlemsstaten och vars giltighet ska täcka hela rörlighetsperioden, enligt 2 punkten det avtal som ingåtts med ett forskningsorgan i Finland, med vilket avses det avtal som anges i 5 §, enligt 3 punkten rörlighetens längd inklusive datum för dess början och slut, enligt 4 punkten bevis som styrker att forskaren har en sjukförsäkring och enligt 5 punkten bevis som styrker att forskaren under sin vistelse kommer att ha en tillräcklig inkomstnivå för att klara sig med egna medel i Finland, samt tillräckliga medel för att eventuellt kunna återvända till den första medlemsstaten.
I 2 mom. föreskrivs om de uppgifter som ska ingå i underrättelsen om en familjemedlem som följer med forskaren, dvs. desamma som anges i 1 mom. 1 och 3—5 punkten i fråga om forskaren själv, och dessutom bevis som styrker att familjemedlemmen har vistats tillsammans med forskaren i den första medlemsstaten.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs om underrättelsen för studerandes del. Underrättelsen ska innehållas samma uppgifter som i 1 mom. 1 och 3—5 punkten och dessutom att studeranden ska avlägga en del av sina studier i den andra medlemsstaten inom ramen för ett särskilt unionsprogram eller multilateralt program som innefattar rörlighetsåtgärder, eller ett avtal mellan två eller flera högskolor, att studeranden har antagits vid en högskola i Finland och har betalat de avgifter som krävs av högskolan.
22 §.Invändningar mot rörlighet. I paragrafen föreskrivs om invändningar mot rörlighet. Enligt 1 mom. ska Migrationsverket ha möjlighet att invända mot rörligheten inom 30 dagar efter det att verket tagit emot en fullständig underrättelse som gäller rörligheten. I momentet ingår en lista med fyra punkter över de grunder som Migrationsverket kan stödja sig på för att invända mot rörligheten. Enligt 1 punkten i momentet ska en invändning grunda sig på att forskaren eller studeranden i sin underrättelse underlåtit att lämna begärda uppgifter. Enligt 2 punkten ska en invändning grunda sig på att det visat sig att de uppvisade handlingarna har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats. Enligt 3 punkten ska en invändning vara baserad på grunderna för ett avslag på en ansökan enligt 11 § 2 mom., om de tillämpas i samband med rörlighet. Grunden för 4 punkten är att vistelsens maximala längd enligt 17 eller 19 § har nåtts.
I 2 mom. föreskrivs om invändningar mot rörligheten för forskares familjemedlemmar, vilket bör framföras inom 30 dagar efter det att Migrationsverket har tagit emot en fullständig underrättelse gällande rörligheten. I 1 punkten föreskrivs att en invändning ska grunda sig på att det i underrättelsen inte har lämnats de uppgifter som förutsätts i 21 § 2 mom. Grunden för 2 punkten är att den maximala längden på forskarens vistelse har nåtts, varvid det inte heller för familjemedlemmen längre är möjligt att följa med forskaren. Enligt 3 punkten ska en invändning grunda sig på att det visat sig att de uppvisade handlingarna har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats.
Enligt 2 mom. ska Migrationsverket invända mot rörligheten om tredjelandsmedborgaren ses som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.
I 4 mom. föreskrivs det att Migrationsverket ska ge tredjelandsmedborgaren ett intyg som styrker att det inte finns några invändningar mot personens rörlighet till Finland. Intyget ska visa att tredjelandsmedborgaren har rätt att vistas i landet. Ett intyg ska ges eftersom utlänningen annars inte har någon handling utfärdad i Finland som bevisar personens rätt att vistas i landet som forskare, familjemedlem till forskare eller studerande. Intyget underlättar tredjelandsmedborgarens kontakter med bland annat myndigheter och bidrar till personens möjligheter att under sin vistelse i Finland komma i åtnjutande av likabehandling enligt direktivet.
23 §.Underrättelse om invändningar mot rörlighet. I paragrafen föreskrivs om Migrationsverkets skyldighet att underrätta om invändningar mot rörligheten. En underrättelse ska göras genast när grunden för en invändning blir känd. Underrättelsen ska lämnas till den behöriga myndigheten i den första medlemsstaten och till den som lämnat underrättelsen, dvs. till forskaren eller studeranden.
En underrättelse om invändningar mot rörlighet är inte ett beslut som kan överklagas, eftersom det är möjligt att rentav genast lämna en ny underrättelse om rörligheten, och invändningar inte har någon direkt inverkan på det tillstånd som den första medlemsstaten beviljat en tredjelandsmedborgare eller på tillståndets giltighetstid. Genom en underrättelse om invändning kan man klargöra de missförhållanden eller andra orsaker som ligger till grund för en invändning och på så sätt ge möjlighet att korrigera uppgifterna om rörlighet så ett de stämmer överens med de krav som Finland ställer. Genom en ny underrättelse efter en invändning är det för det mesta möjligt att uppfylla villkoren för rörlighet till Finland.
24 §.Följderna av invändningar mot rörlighet. I paragrafen föreskrivs om följderna av invändningar mot rörligheten för den person det är fråga om. Om rörligheten till Finland ännu inte har ägt rum och Migrationsverket invänder mot rörligheten, får enligt 1 punkten i paragrafen forskaren, forskarens familjemedlemmar eller studeranden inte resa in i Finland. Om rörligheten redan har ägt rum, dvs. forskaren, forskarens familjemedlemmar eller studeranden redan vistas i Finland och Migrationsverket först då invänder mot rörligheten, ska forskaren, forskarens familjemedlemmar och studeranden genast upphöra med all verksamhet i Finland och lämna landet.
25 §.Inresa efter underrättelse om rörlighet. I paragrafen föreskrivs om forskares, deras familjemedlemmars och studerandes inresa efter att en underrättelse om rörlighet har framförts.
I 1 mom. föreskrivs om en situation då en underrättelse om rörligheten har framförts redan innan forskaren eller studeranden har anlänt till den första medlemsstaten och avsikten med rörligheten framgår av den ansökan om uppehållstillstånd som lämnats till den första medlemsstaten. Om Migrationsverket då inte invänder mot rörligheten inom de föreskrivna 30 dagarna, får forskaren, forskarens familjemedlemmar eller studeranden resa in i Finland när som helst efter att den första medlemsstaten har beviljat ett uppehållstillstånd som fortfarande är i kraft.
I 2 mom. föreskrivs om en situation då en forskare eller en studerande vistas i den första medlemsstaten med stöd av uppehållstillstånd från den första medlemsstaten och avsikten att resa till Finland blir känd under vistelsen där. Forskaren och forskarens familjemedlemmar får då resa till Finland genast när de har underrättat Migrationsverket om rörligheten. De behöver inte vänta på Migrationsverkets svar på underrättelsen, utan de får resa in och vistas i landet genast efter att ha framfört underrättelsen eller när som helst efter det under uppehållstillståndets giltighetstid. Rörlighet är dock inte möjlig, om Migrationsverket före det har hunnit meddela att verket invänder mot rörligheten. Studerande däremot ska vänta för att se om Migrationsverket invänder mot rörligheten. Om Migrationsverket inte invänder mot en studerandes rörlighet, får studeranden resa in i Finland, och på motsvarande sätt förhindrar en invändning denna rätt. I artikel 28.4 och artikel 31.4 i direktivet förklaras denna skillnad mellan forskare och studerande.
26 §.Återkomst till Finland efter rörlighetsperioden. I paragrafen föreskrivs om en situation då forskaren, forskarens familjemedlemmar eller studeranden har använt sin rätt till rörlighet mellan Finland och en annan medlemsstat, där vistelse med stöd av rätten till rörlighet dock inte längre är möjlig. Orsaken till situationen är att villkoren för rörlighet inte längre uppfylls, att det uppehållstillstånd som Finland beviljat inte längre är i kraft eller att uppehållstillståndet har återkallats under rörlighetsperioden. Tredjelandsmedborgaren ska i sådana fall dock enligt artikel 32.4 i direktivet tillåtas att återvända till Finland, utan formaliteter eller dröjsmål.
I ingressen till direktivet (50) konstateras det, att om den andra medlemsstaten tillåter rörlighet på grundval av det tillstånd som den första medlemsstaten utfärdat och detta tillstånd har återkallats eller har löpt ut under rörlighetsperioden, bör den andra medlemsstaten ha möjlighet att antingen besluta att forskaren eller den studerande ska återvända till ett tredjeland i enlighet med direktiv 2008/115/EG, eller utan dröjsmål begära att den första medlemsstaten ska tillåta att forskaren eller den studerande åter reser in till dess territorium. I det sistnämnda fallet bör den första medlemsstaten utfärda en handling till forskaren eller den studerande som gör återinresan till dess territorium möjlig.
Om den andra medlemsstaten inte vidtar åtgärder för att tredjelandsmedborgaren ska återvända till ett tredjeland, ska staten i fråga underrätta Migrationsverket, som med stöd av den föreslagna 30 § ska vara den kontaktpunkt som avses i direktivet, om att den kräver att Finland tillåter att tredjelandsmedborgaren återvänder till landet. Enligt direktivet ska återinresan till Finland ske på begäran av den andra medlemsstaten, varvid Migrationsverket informeras om saken. I sådana fall är det av största vikt att uppgiften antecknas i systemet UMA och i förekommande fall att olika samarbetsorgan (polisen, Gränsbevakningsväsendet, UM/beskickningen) informeras, i synnerhet om det blir aktuellt att pröva tredjelandsmedborgarens förutsättningar för att vistas i landet.
27 §.Behörig myndighet. I paragrafen föreskrivs att Migrationsverket ska vara behörigt att behandla och fatta beslut om ansökningar om uppehållstillstånd enligt denna lag. Migrationsverket ska också vara behörigt att lämna underrättelse om invändningar mot forskares, deras familjemedlemmars och studerandes rörlighet till Finland. Likaså ska Migrationsverket utan dröjsmål underrätta myndigheterna i den andra medlemsstaten, när ett uppehållstillstånd som Finland har beviljat en tredjelandsmedborgare som rest in i medlemsstaten i fråga har återkallats.
28 §.Beslut om ansökan. I paragrafen föreslås bestämmelser om artikel 34 i direktivet.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att Migrationsverket ska fatta ett beslut om ansökan om uppehållstillstånd. Beslutet ska delges sökanden inom 90 dagar efter att sökanden har lämnat in en fullständig ansökan. Tidsfristen ska gälla alla beslut som fattas med stöd av denna lag. Tidsfristen börjar löpa när sökande har lämnat in en i laga ordning ifylld ansökan som innehåller alla uppgifter som är nödvändiga för att fatta beslut om ansökan.
I 2 mom. föreskrivs att tidsfristen enligt 1 mom. för behandling av ärendet ska avbrytas och Migrationsverket uppmana sökanden att komplettera ansökan inom rimlig tid, om ansökan eller uppgifterna i den är bristfälliga. Tidsfristen fortsätter att löpa när ansökan är komplett. I fråga om hur ansökan ska kompletteras tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003). Om de begärda tilläggsuppgifterna eller handlingarna inte lämnas in i tid, kan Migrationsverket avslå ansökan.
I 3 mom. föreskrivs om Migrationsverkets skyldighet att behandla ansökningarna om uppehållstillstånd för forskares familjemedlemmar samtidigt som forskarens ansökan, om ansökningarna har upprättats samtidigt.
29 §.Betalning av avgift för behandling av ansökningar och underrättelser. I paragrafen föreskrivs om artikel 36 i direktivet.
I 1 mom. föreskrivs att en avgift ska tas ut för behandlingen av ansökningar och underrättelser. Avgiften ska vara betald för att behandlingen av ansökan eller underrättelsen ska inleda. Enligt 2 mom. ska ett bevis som styrker att avgiften är betald bifogas ansökan och underrättelsen. Bevis kan förstås i vid bemärkelse och således kan som bevis betraktas till exempel en notering i systemet UMA och i e-tjänsten EnterFinland om att avgiften är betald. Enligt 3 mom. förfaller ansökan och svaret på en underrättelse är nekande, om avgiften inte betalas inom rimlig tid.
30 §.Kontaktpunkt. I paragrafen föreskrivs om artikel 37 i direktivet enligt vilken medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ansvarar för att ta emot och översända den information som behövs för genomförandet av rörlighet. Migrationsverket ska vara Finlands kontaktpunkt.
31 §.Besvär. På sökande av ändring tillämpas förvaltningsprocesslagen (586/1996) och i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. i utlänningslagen. I paragrafen föreslås det dock för tydlighetens skull och i informativt syfte att det införs bestämmelser om grunderna i sökande av ändring. Det bör noteras att Migrationsverkets underrättelse om invändning mot rörlighet inte är ett beslut i vilket ändring kan sökas.
Enligt 1 mom. får beslut som Migrationsverket fattat med stöd av denna lag överklagas hos förvaltningsdomstolen. I 2 mom. föreskrivs om Migrationsverkets rätt att överklaga förvaltningsdomstolens beslut. Bestämmelserna stämmer överens med 195 och 196 § i utlänningslagen.
På besvärsförfarandet tillämpas bestämmelserna i utlänningslagen i den mån den lagen innehåller särskilda bestämmelser för behandlingen av utlänningsärenden som skiljer sig från bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Bestämmelserna i utlänningslagen ska iakttas bland annat när det är fråga om att fastställa behörig förvaltningsdomstol, överlämna en besvärsskrift och avgöra en ansökan om verkställighet.
32 §.Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. Bestämmelsen stämmer överens med det som föreskrivs i 196 § 1 och 4 mom. i utlänningslagen. I 1 mom. föreskrivs det således att i beslut av förvaltningsdomstolen får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
I 2 mom. föreskrivs om de villkor som gäller för att besvärstillstånd ska beviljas. Besvärstillstånd kan beviljas, om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättstillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns något annat särskilt vägande skäl för detta.
33 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreskrivs om tidpunkten för lagens ikraftträdande.
1.2
Utlänningslag
45 §.Beviljande av tillfälligt uppehållstillstånd för personer som befinner sig utomlands. Paragrafen ska ändras genom strykning av 1 mom. 3 punkten med stöd av vilken det beviljas uppehållstillstånd för studier. Det föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd som beviljas för studier ska ingå i en särskild lag, och därför bör grunden strykas ur denna paragraf. Ändringen görs genom en ändring av hela paragrafen, och då ändras 1 mom. 4 punkten i gällande lag till 3 punkten.
46 §.Beviljande av uppehållstillstånd för au pairarbete. Det föreslås att 46 § i gällande lag upphävs och att det stiftas en ny 46 § som gäller beviljande av uppehållstillstånd för au pairarbete. I gällande utlänningslag finns inga bestämmelser som gäller detta, vilket har setts som ett missförhållande. Det bör noteras att au pairarbete inte innebär ett anställningsförhållande. Om det vore ett anställningsförhållande, skulle det vara fråga om ett ansökningsärende som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare, varvid 5 kap. i utlänningslagen ska tillämpas. Det föreslås att bestämmelsen ska införas i stället för 46 § som upphävs genom denna lag. En utlänning som blir au pair ska i enlighet med systematiken i utlänningslagen uppfylla de villkor som föreskrivs i denna paragraf och dessutom de övriga villkor för inresa och vistelse i landet som anges i utlänningslagen. I samband med prövningen av uppehållstillstånd ska i fråga om beviljande av uppehållstillstånd dessutom fästas vikt vid att de allmänna villkoren uppfylls för beviljande av uppehållstillstånd enligt 36 §.
I 1 mom. föreskrivs att uppehållstillstånd för au pairarbete alltid beviljas som tillfälligt tillstånd för högst ett år. Den rättsliga grunden för beviljande av uppehållstillstånd är då 45 § 1 mom. 3 punkten. Det är fråga om ett uppehållstillstånd vars syfte är att introducera tredjelandsmedborgaren i finsk kultur och livet i Finland genom att personen blir som en medlem i värdfamiljen och deltar i värdfamiljens vardag genom att utföra enkla hushållssysslor och sköta barn på samma sätt som familjemedlemmarna. Tanken är således att arbetet inte ska pågå längre än ett år, eftersom au pairarbete inte är avsett som en uppgift som så att säga ska leda till en karriär. Behovet av uppehållstillstånd har att göra med att utlänningen ska lära känna den finska kulturen, inte med värdfamiljens behov av hemvårdare eller barnskötare.
I 1 mom. föreskrivs om de villkor som ska uppfyllas för beviljande av uppehållstillstånd. Au pairer ska vara unga. När ansökan om uppehållstillstånd väcks ska utlänningen vara minst 17 år men under 31 år. Att göra undantag från åldersregeln är inte möjligt, eftersom det är fråga om att introducera Finland för en ung utlänning.
Enligt 1 punkten får en utlänning inte tidigare ha utfört au pairarbete. Detta gäller au pairarbete såväl i Finland som utomlands. Om utlänningen tidigare har varit au pair, saknas förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd. Au pairarbete räknas i princip inte som en anställning, och en au pair tjänar således inte in pension eller några andra förmåner som en anställning kan medföra. Därför är det inte till fördel för en utlänning att vara au pair under en längre tid utan att få en anställning. Au pairarbete, som alltså inte är ett anställningsförhållande, övervakas inte heller av arbetarskyddsmyndigheterna. Också av den anledningen är det motiverat att begränsa längden på au pairarbete.
Enligt 2 punkten ska en utlänning visa upp ett intyg över sina tidigare studier och styrka sitt intresse för finsk kultur, dvs. orsaken till att han eller hon vill komma till Finland som au pair. Som bevis räcker inte bara material som grundar sig på självstudier, utan det bör grunda sig på kunskaper och färdigheter som förvärvats på annat håll, eftersom beviset ska läggas fram som ett intyg.
Enligt 3 punkten får utlänningen inte vara nära släkt med medlemmarna i värdfamiljen. Utlänningen får komma från samma land som en medlem eller medlemmar i värdfamiljen, men i praktiken är en alltför nära släktskap ett hinder för beviljande av uppehållstillstånd. Sådana nära släktingar är till exempel syskon, egna avkomlingar och avkomlingar till syskon samt kusiner och sysslingar. Likaså betraktas exempelvis fosterbarn som alltför närstående liksom också en person som tidigare bott i samma hushåll som en medlem i värdfamiljen. Nära släktskap kan leda till att syftet med au pairarbetet grumlas och det snarare blir fråga om att knyta familjeband och leva ett gemensamt familjeliv eller primärt om andra grunder för inresa än au pairarbete. Au pairarbete utgår från utlänningens eget behov, och då kan värdfamiljen inte ha subjektiv rätt att välja att bara släktingar kommer i fråga. Utlänningens eget behov är att under tiden som au pair lära känna den finska kulturen och det finska samhället, varvid valet av värdfamilj på sätt och vis ska ske slumpmässigt.
Enligt 4 punkten ska den som blir au pair ha skydd vid sjukdom och olycksfall. Au pairarbete är i princip inte någon anställning, och därför finns det ingen arbetsgivare som kan garantera ett skydd via företagshälsovården. I praktiken ska värdfamiljen således teckna en sjuk- och olycksfallsförsäkring för au pairen. Försäkringen ska täcka hela den planerade vistelsen så att au pairen inte står utan skydd om han eller hon insjuknar eller råkar ut för en olycka.
I 5 punkten föreskrivs att en utlänning ska visa upp ett intyg över sitt hälsotillstånd och att intyget inte får vara mer än tre månader gammalt. Av intyget ska framgå att utlänningen inte lider av någon smittsam sjukdom som hindrar honom eller henne från att arbeta som au pair i värdfamiljen. Smittsamma sjukdomar är av olika slag, alla smittar inte lika lätt, alla är inte lika allvarliga och de ställer olika krav på förebyggande åtgärder och behandling. Syftet med bestämmelsen är dock att säkerställa att au pairen inte insjuknar i någon smittsam sjukdom som kan utgöra en fara för värdfamiljen och för au pairen själv. I Finland föreskrivs om smittsamma sjukdomar i statsrådets förordning om smittsamma sjukdomar (146/2017), i 1 § i förordningen föreskrivs om allmänfarliga smittsamma sjukdomar och i 2 § om övervakningspliktiga smittsamma sjukdomar. Eftersom au pairen har en värdfamilj där han eller hon bor och hjälper till med matlagningen är det viktigt att han eller hon inte lider av till exempel salmonella eller bär på någon barnsjukdom som barn i Finland i en viss ålder vanligen vaccineras mot enligt Finlands vaccinationsprogram. Å andra sidan kan en au pair tidigare ha lidit av någon smittsam sjukdom som behandlats med läkemedel eller inom vården, vilket inte nödvändigtvis utgör ett hinder för au pairarbete. Intyget ska ge en tydlig bild av au pairens hälsotillstånd, så att Migrationsverket får en klar uppfattning om innehållet i intyget. Om intyget är oklart, ska frågan utredas genom en begäran om komplettering som riktas till sökanden innan ansökan avgörs.
I 6 punkten föreskrivs det att ett avtal om au pairarbetet ska ingås mellan värdfamiljen och au pairen. Avtalet inklusive andra utredningar bifogas ansökan om uppehållstillstånd. Avtalet ska således alltid vara skriftligt, eftersom det innehåller villkor som är av största vikt för au pairen själv och å andra sidan också för beviljandet av uppehållstillstånd. Avtalet och de faktiska förhållandena i ett au pairarbete har betydelse vid bedömning och jämförelse av au pairarbetet med rekvisiten för ett anställningsförhållande.
Enligt 6 punkten underpunkt a ska i avtalet fastställas au pairens boende i värdfamiljen jämte rättigheter och skyldigheter under au pairtiden samt uppehälle och andra eventuella förmåner som värdfamiljen ger au pairen. Värdfamiljen ska ordna eget rum för au pairen, och enligt grunderna för au pairarbetet ska au pairen inte bo någon annanstans än i värdfamiljen. Försörjningen grundar sig på det uppehälle som bekostas av värdfamiljen samt fickpengar vars storlek Migrationsverket fastställer årligen. För närvarande uppgår fickpengarna till minst 280 euro i månaden. Om värdfamiljen står för andra förmåner, såsom eget rum eller resekostnader, ska också detta avtalas.
Enligt underpunkt b ska i avtalet fastställas au pairens uppgifter som inte får omfatta mer än 25 timmar per vecka. Au pairen ska jämställas med medlemmarna i värdfamiljen, och uppgifterna ska därför också motsvara detta. Au pairarbete innebär att utföra lätta hushållssysslor och enkel skötsel av värdfamiljens barn, ett arbete som inte ska vara svårare än det som de egna barnen i värdfamiljen utför. I avtalet ska anges de klockslag då au pairen ska stå till förfogande, och att au pairen ska vara befriad från uppgifter nattetid. Det maximala antalet timmar ska vara detsamma som anges i direktivet, och trots att det inte i det avseendet är fråga om att genomföra direktivet, är ett något lägre timantal per vecka än vad nu är fallet ägnat att framhäva au pairens ställning som jämställd med medlemmarna i värdfamiljen.
Enligt underpunkt c ska i avtalet anges au pairens fritid och lediga dagar. Det maximala antalet timmar som föreskrivs i underpunkten innebär att au pairen också ska ha möjlighet till egen tid och tid för studier. Au pairen ska ha minst en ledig dag per vecka och två lediga dagar i följd minst varannan vecka.
Enligt underpunkt d ska det när avtalet ingås stå klart vilka kurser au pairen kommer att delta i under sin vistelse i Finland. För att syftet med au pairarbetet ska uppnås, ska kurserna vara språkkurser i finska eller svenska eller någon annan kurs som introducerar au pairen i kulturen och livet i Finland.
47 §.Beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd för personer som befinner sig utomlands. Det föreslås att paragrafen ändras och att ändringen gäller hela paragrafen så att 1 mom. 4 punkten stryks, eftersom bestämmelser om forskare kommer att finnas i en särskild lag.
47 a—47 f §. Det föreslås att paragraferna upphävs, eftersom samma förhållanden regleras i direktiv 2016/801 EU som nu ska genomföras. De paragrafer som enligt förslaget ska upphävas grundar sig på rådets direktiv 2005/71/EG om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte som kommer att upphävas genom det direktiv som nu ska genomföras.
49 §.Beviljande av ett första tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningar som kommit till landet utan uppehållstillstånd. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten upphävs.
53 §.Det första tidsbegränsade uppehållstillståndets längd. Det föreslås att i 3 mom. i paragrafen stryks omnämnandet av beviljandet av uppehållstillstånd för studier, eftersom bestämmelsen kommer att ingå i den föreslagna nya lagen. I paragrafen föreslås dessutom en teknisk korrigering. I regeringens proposition RP 129/2017 rd saknas, såsom framgår av detaljmotiveringen, hänvisningen i 10 mom. i paragrafen till 1 punkten i 77 § 1 mom. Genom denna tekniska korrigering korrigeras hänvisningen så att den avser 77 § 1 mom. 1 punkten. Det föreslås att ändringen ska genomföras som en ändring av hela paragrafen.
54 §.Beviljande av fortsatt tillstånd. Det föreslås att 4 mom. i paragrafen upphävs, eftersom bestämmelsen kommer att ingå i den föreslagna nya lagen.
55 §.Det fortsatta tillståndets längd. Paragrafen ska ändras genom att 4 mom. stryks, eftersom bestämmelsen kommer att ingå i den föreslagna nya lagen. Ändringen ska genomföras som en ändring av hela paragrafen.
58 a §.Återkallande av uppehållstillstånd som grundar sig på forskardirektivet. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom också denna bestämmelse kommer att ingå i den föreslagna nya lagen.
77 §.Annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete. Det föreslås att hela paragrafen ändras genom en strykning av bestämmelserna om forskare och arbetspraktik. I 1 mom. 8 punkten föreslås också en precisering genom en hänvisning till den nya lagen i fråga om dem som har avlagt examen eller slutfört sitt forskningsarbete. Tanken är att dessa, när de har fått ett arbete, ska ha rätt att få uppehållstillstånd för förvärvsarbete enligt 77 § när villkoren för beviljande av uppehållstillstånd är uppfyllda, om det huvudsakliga syftet med vistelsen i landet är att arbeta. Å andra sidan föreslås det att det till 1 mom. 4 punkten fogas ett uteslutande som innebär att det inte längre är möjligt att med stöd av utlänningslagen bevilja annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete för utlänningar som är forskare och professionellt ägnar sig åt forskning. Uppehållstillstånd ska kunna beviljas andra utlänningar som professionellt ägnar sig åt vetenskap, förutsatt att personen inte är forskare.
78 §.Rätt att arbeta med stöd av uppehållstillstånd. Det föreslås att 3 mom. 4 punkten upphävs. Bestämmelsen gäller studerandes rätt att arbeta vilket föreslås ingå i den nya lagen.
79 §.Rätt att arbeta utan uppehållstillstånd. Paragrafen ska ändras genom en strykning av 1 mom. 6 punkten. Ändringen genomförs som en ändring av hela paragrafen.
80 §.Hur länge rätten att arbeta gäller. Paragrafen ändras genom en strykning av 4—6 mom. eftersom bestämmelserna kommer att ingå i den nya lagen. Ändringen genomförs som en ändring av hela paragrafen.