1.1  Hissäkerhetslag

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Lagens syfte. I paragrafen fastställs syftet med hissäkerhetslagen. I 1 mom. föreslås att syftet med denna lag är att säkerställa överensstämmelse med kraven hos och den fria rörligheten av de hissar och säkerhetskomponenter till hissar som släpps ut på marknaden. Målet för lagen är att säkerställa att de hissar och säkerhetskomponenter till hissar som finns på marknaden är säkra och uppfyller alla krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende hälsa och säkerhet och andra allmänna intressen. Lagens centrala specialsyfte föreslås å andra sidan vara att minska antalet sådana hissar och säkerhetskomponenter till hissar på marknaden vilka inte överensstämmer med kraven. Den fria rörligheten för varor är ett av huvudmålen för EU:s inre marknad. Detta mål eftersträvas bl.a. genom harmonisering av lagstiftningen i medlemsstaterna. Enligt artikel 3 i hissdirektivet får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra att hissar släpps ut på marknaden och tas i bruk eller att en säkerhetskomponent till hissar tillhandahålls på marknaden inom deras territorium, om de uppfyller kraven i direktivet. 

I samma moment föreslås också ett konstaterande om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar, nedan hissdirektivet, ska genomföras genom den föreslagna lagen. 

I det föreslagna 2 mom. konstateras att lagen syftar också till att säkerställa säkerheten hos hissar i drift, dvs. efter att hissar har släppts ut på marknaden. Säkerheten vid drift hör till nationell reglering. I lagen föreslås bestämmelser om underhåll, reparation, ombyggnad och besiktning av hissar och om arbeten inom hissbranschen samt om tillsynen över dem. 

2 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet för 1 och 3 mom. ska enligt förslaget motsvara tillämpningsområdet för artikel 1.1 i hissdirektivet. I 1 mom. föreslås att denna lag ska tillämpas på hissar som är permanent installerade i byggnader och anläggningar och som är avsedda för transport av personer, personer och gods eller enbart gods om lastbäraren utan svårighet kan beträdas av en person och är utrustad med manöverknappar som finns antingen inuti lastbäraren eller inom räckhåll för en person som befinner sig i lastbäraren. 

Bestämmelserna om hissar har traditionellt tillämpats också i fråga om de säkerhetskrav som gäller installation och drift av vissa lyft- och flyttandordningar för personer. I 2 mom. föreslås att lagen också tillämpas på paternosterhissar för personbefordran, lätthissar, rulltrappor och rullramper. Eftersom de ovan nämnda anordningarna inte hör till hissdirektivets tillämpningsområde, tillämpas inte bestämmelserna i 2 och 3 kap. på dem. Bestämmelser om anordningars överensstämmelse med kraven och om utsläppandet av dem på marknaden finns i statsrådets förordning om maskiners säkerhet (400/2008), genom vilken maskindirektivet (2006/42/EG) har satts i kraft. 

I 3 mom. föreslås att bestämmelser om vissa typer av lyftdörrar ska tas in i hissäkerhetslagen. Bestämmelserna i 1, 6, 8 och 9 kap. samt 53 och 54 § i den föreslagna lagen ska tillämpas på eldrivna lyftdörrar där dörrytan inte vrids till en rulle runt axeln och vilka inte är i privat bruk. Med lyftdörrar som är i privat bruk avses särskilt lyftdörrar till bilgarage i egnahemshus. Eftersom lyftdörrarna inte hör till hissdirektivets tillämpningsområde, ska 2 och 3 kap. i den föreslagna lagen inte tillämpas på dem. Det föreslås inga bestämmelser om arbetet i anslutning till lyftdörrar, varför 4 kap. i den föreslagna lagen inte heller föreslås bli tillämpat på dem. Lyftdörrar hör till maskindirektivets (2006/42/EG) och byggproduktsdirektivets ((EU) nr 305/2011) tillämpningsområde och i det förstnämnda finns bestämmelser om lyftdörrars överensstämmelse med kraven och om utsläppandet av dem på marknaden. I hissäkerhetslagen föreslås bestämmelser om service, underhåll och besiktning av lyftdörrar. 

Enligt förslaget ska lyftdörrar i privat bruk inte omfattas av regleringen. Bestämmelserna om lyftdörrar som är i drift tillämpas inte heller nuförtiden i praktiken på lyftdörrar till bilgarage i egnahemshus. Också andra maskiner och anordningar som är i privat bruk står i allmänhet utanför regleringen trots att de kan vara förenade med säkerhetsrisker. Alla lyftdörrar ska i varje fall släppas ut på marknaden på det sätt som föreskrivs i maskindirektivet och i EU:s byggproduktsförordning, och de ska överensstämma med kraven. Enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) ska ägaren till en byggnad se till att byggnaden inte medför fara. Med de metoder som marknadskontrollen erbjuder är det möjligt att vid utsläppandet på marknaden ingripa i sådana lyftdörrar som inte överensstämmer med kraven. Bestämmelserna föreslås bli förenklade i fråga om små lyftdörrar. Enligt förslaget ska det inte krävas några periodiska besiktningar av dem, utan säkerheten vid drift ska basera sig på en allmän skyldighet att underhålla och hålla i skick dörrarna samt på omsorgsplikten. Detta bedöms i någon mån minska kostnaderna för innehavare av lyftdörrar, men bedöms å andra sidan i motsvarande mån minska omsättningen för dem som tillhandahåller besiktningstjänster. Bestämmelserna om stora lyftdörrar, som finns närmast på arbetsplatser, ska förbli oförändrade vad gäller grundprinciperna och en periodisk besiktning av dem ska utföras med fyra års intervall. 

Propositionen bedöms inte försämra nivån på lyftdörrars säkerhet. Det händer sällan olyckor med små lyftdörrar och deras vikt är relativ liten och höjd ganska låg. Lyftdörrarna till parkeringshallar ska i varje fall hållas i skick för att trygga affärsverksamheten, och i deras fall är kunderna skyddade inuti sina bilar och tillträdet för fotgängare har i regel ordnats någon annan väg. Nuförtiden har dessutom cirka 30–50 procent av existerande lyftdörrar i praktiken förblivit obesiktade, men trots detta är antalet inträffade allvarliga olyckor mycket litet. 

Enligt 4 mom. ska den föreslagna lagen också tillämpas på säkerhetskomponenter till hissar. Med stöd av bemyndigandet i 6 § i den föreslagna lagen ska bestämmelser om sådana säkerhetskomponenter till hissar som avses i bilaga III till hissdirektivet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen föreslås vara mer omfattande än hissdirektivets tillämpningsområde. Den föreslagna lagens tillämpningsområde ska täcka också omständigheter under den tid hissarna är i drift, vilka omfattar kraven avseende hissarbeten, underhållet, reparationen och ombyggnaden av hissar samt periodiska besiktningar av hissar. Lagen föreslås dessutom bli tillämpad på anordningar enligt 2−3 mom. vilka släpps ut på marknaden på det sätt som anges i maskindirektivet. 

3 §.Begränsningar av tillämpningsområdet. I 1 mom. föreslås en förteckning över sådana lyftanordningar som den föreslagna lagen inte ska tillämpas på. Förteckningen motsvarar, med några undantag, förteckningen i artikel 1.2 i hissdirektivet. Hissdirektivets tillämpningsområde omfattar inte rulltrappor och rullramper. Det föreslås att vissa anordningar, som hör till maskindirektivets tillämningsområde, men som inte omfattas av hissdirektivet, inkluderas nationellt i lagens tillämningsområde på det sätt som föreslås i 2 §. 

Bestämmelser om sådana lyftanordningar enligt 1 mom. 5 punkten som används i gruvschakt finns i gruvlagen (621/2011). Det är möjligt att i hisschaktet också installera en hiss som omfattas av denna lags tillämpningsområde. 

I 2 mom. föreslås att 2 och 3 kap. i den föreslagna lagen inte heller tillämpas på lyftanordningar med en hastighet av högst 0,15 m/s, utöver de anordningar som nämns i 1 mom. Begränsning av tillämpningsområdet föreslås, eftersom anordningarna i fråga har i hissdirektivet lämnats utanför tillämpningsområdet och 2 och 3 kap. i denna lag gäller genomförandet av hissdirektivet. Med anordningarna i fråga åsyftas närmast lätthissar som i 2 § har föreslagits bli omfattade av lagens tillämpningsområde. 

4 §.Definitioner. I paragrafen föreslås definition av de viktigaste begrepp som förekommer i lagen. Målet har varit att det i definitionerna huvudsakligen använda den terminologi som förekommer i hissdirektivet. Den viktigaste skillnaden är dock definitionen på ”hissleverantör”, som avviker från termen ”installatör” som används i direktivet. I paragrafen förklaras motsvarande begrepp som i artikel 2 i hissdirektivet med avseende på den nationella lagstiftningens behov. Ett av de viktigaste syftena med direktivpaketet är att harmonisera begreppen i olika direktiv, så att man kan tala om samma saker med samma termer. Begreppen enligt NLF har förklarats närmare i Europeiska kommissionens publikation Blåboken om genomförandet av EU:s produktbestämmelser (”The ‘Blue Guide’ on the implementation of EU product rules ” 2014). I paragrafen definieras dessutom vissa termer som används i den nationella lagstiftningen. Tanken är att de begrepp som är viktiga med tanke på lagens tillämpningsområde ska definieras i en bestämmelse. 

I den föreslagna 1 och 2 punkten definieras hiss och lastbärare på motsvarande sätt som i artikel 2 i hissdirektivet. Med hiss avses enligt artikel 2.1 i hissdirektivet en lyftanordning som betjänar fasta stannplan och som har en lastbärare som styrs längs fasta gejdrar med en lutning större än 15 grader mot horisontalplanet, eller en lyftanordning som rör sig längs en fast rörelsebana trots att den inte är styrd längs fasta gejdrar. 

I den föreslagna 3 punkten definieras begreppet lätthiss. Med lätthiss avses en hiss med schakt som är avsedd för personbefordran och som rör sig vertikalt mellan de olika våningsplanerna i en byggnad. En lätthiss har en maximihastighet på 0,15 m/s och dess lastbärare kan vara en helt sluten hisskorg eller en delvis öppen hisskorg som är försedd med låga väggar och dörrar eller en helt öppen hisskorg som är försedd med skyddsräcken. Lätthissar hör till maskindirektivets tillämpningsområde. Om sådan lätthiss som avses i den aktuella lagen används i allmänhet benämningen villahiss med schakt. Som sådan lätthiss som avses i denna lag betraktas inte en hiss utan schakt, en hiss som lyfter en kortare sträcka än en våningsplan och inte heller trapphiss som rör sig längs trappor. 

I 4 punkten föreslås definition av begreppet harmoniserad unionslagstiftning. Definitionen motsvarar artikel 2.20 i hissdirektivet. 

I 5 punkten föreslås definition av begreppet ackreditering. I den föreslagna lagen görs, på samma sätt som i hissdirektivet, en hänvisning till NFL-förordningen, som innehåller en definition på ackreditering. Enligt artikel 2.10 i NLF-förordningen avses med ackreditering en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse. 

I 6 punkten föreslås definition av anmält organ. Med anmält organ avses i denna lag ett organ som utsetts av en av Europeiska unionens medlemsstater och som anmälts till Europeiska kommissionen och som är behörig att utföra bedömningar av överensstämmelse. Arbets- och näringsministeriet beviljar tillstånd att verka som anmält organ enligt hissdirektivet och underrättar Europeiska kommissionen om tillståndet. 

De föreslagna definitionerna i 7 och 8 punkten på utsläppande på marknaden och tillhandahållande på marknaden motsvarar artiklarna 2.4 och 2.5 i hissdirektivet. 

Definitionen på harmoniserad standard i 9 punkten motsvarar den definition på harmoniserad standard som finns i artikel 2.1 c i EU:s standardiseringsförordning (EU) nr 1025/2012.  

I 10 punkten föreslås, med avvikelse från hissdirektivet, att begreppet ”hissleverantör" ska användas i stället för begreppet ”installatör” som förekommer i direktivet. Det finns inte någon skillnad i sak mellan de ovan nämnda begreppen. Med installatör avses i det finska allmänspråket oftare en person som utför konkret installationsarbete än ett företag som tillverkar hissar. I det nya hissdirektivet används fortfarande begreppet ”installatör”, som förekommer varken i NLF-beslutet eller i NLF-förordningen, som beteckning för en typ av ekonomiska aktörer. I hissdirektivet syftar begreppet installatör på hissens ”tillverkare”. Begreppet installatör har använts också i det gällande hissdirektivet. I den föreslagna lagen motsvarar termen ”hissleverantör” hissdirektivets term ”installatör”. Med begreppet tillverkare förstås i hissdirektivet en part som tillverkar komponenter till hissar och med installatör avses en part som svarar för konstruktionen av hissar, tillverkningen av hissar på hissfabrik, installeringen av hissar på driftstället samt för utsläppandet av hissar på marknaden. I handels- och industriministeriets gällande beslut om hissars säkerhet används termen ”hissinstallatör” som inte längre ska användas efter totalreformen. 

De föreslagna definitionerna i 11, 14, 18 och 21 punkten på aktörer i samband med säkerhetskomponenter till hissar, dvs. komponenttillverkare, auktoriserad representant, importör och distributör, motsvarar artiklarna 2.7–2.10 i hissdirektivet. Ekonomisk aktör, som definieras i 27 punkten, inbegriper − i likhet med direktivet − de ovan nämnda aktörerna samt dessutom hissleverantören. 

I 12 punkten föreslås en definition på bedömning av överensstämmelse, som motsvarar artikel 2.16 i hissdirektivet. 

I 13 punkten föreslås dessutom en definition på CE-märkning. Definitionen motsvarar artikel 2.21 i hissdirektivet.  

I den föreslagna 15 punkten föreslås definition av teknisk specifikation på ett sätt som motsvarar direktivets definition. Teknisk specifikation är ett dokument som upprättats på förhand och som motsvarar en standard och där det fastställs vilka tekniska krav som en produkt ska uppfylla. 

I 16 och 17 punkten föreslås definition av begreppen återkallelse respektive tillbakadragande. Dessa åtgärder har samband med marknadskontrollen. Definitionerna motsvarar artikel 2.18 och artikel 2.19 i hissdirektivet. 

I 19 punkten föreslås en definition på hissäkerhetsmyndighet, som ska vara Säkerhets- och kemikalieverket. 

I 20 punkten definieras verksamhetsutövare som en fysisk eller juridisk person som utför underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på hissar. 

I 21 punkten föreslås definition av begreppet ledare av hissarbeten. En ledare av hissarbeten är en person som vid ett företag ansvarar för säkerheten vid hissarbetena. Ledaren av hissarbeten ska bl.a. ansvara för att hissäkerhetslagen följs vid utförandet av hissarbeten, att arbetets slutresultat är säkert och att arbetstagarna är yrkeskunniga och instruerade för sina uppgifter. Verksamhetsutövaren ska utse en person med hissbehörighet till ledare av hissarbeten. 

I 23, 24 och 26 punkten föreslås definition av begreppen auktoriserad besiktningsman, kompetensbedömningsorgan och auktoriserat organ. Behovet av dessa definitioner härleds från den nationella lagstiftningen. Ett auktoriserat organ utför besiktningar av hissar och andra anordningar som omfattas av denna lags tillämpningsområde, en auktoriserad besiktningsman utför besiktningar av lyftdörrar och ett kompetensbedömningsorgan bedömer kompetensen hos personer som ansöker om hissbehörighet. Ett auktoriserat organ, en auktoriserad besiktningsman och ett kompetensbedömningsorgan godkänns av hissäkerhetsmyndigheten. 

I 25 punkten föreslås definition av begreppet hissinnehavare. Som hissinnehavare betraktas utöver den som har en byggnad i sin besittning dessutom också byggnadens ägare. Begreppet hissinnehavare har inte tidigare definierats i lag fastän hissinnehavaren är en viktig ansvarig part. Hissinnehavaren ska bl.a. se till att periodiska besiktningar utförs och för att hissen är ständigt säker och för att det har upprättats ett underhållsprogram för hissen och att programmet följs. Hissinnehavaren har också ansvaret för att de som färdas i hissen kan räddas ur en hiss som stannat mellan två våningsplan. När det gäller ansvaret för dessa kan det uppstå tolkningsproblem t.ex. i fråga om affärsbyggnader och bostadsaktiebolag. När en byggnad hyrs är det klokt att parterna i hyreskontraktet avtalar om vem som ansvarar för frågor i anslutning till hissar. Kraven på att bestämmelserna ska vara exakta och noggrant avgränsade förutsätter att det i lag har definierats vem som har ansvaret för att skyldigheterna fullgörs. 

I den föreslagna 28 punkten definieras typhiss på motsvarande sätt som i artikel 2 i hissdirektivet. 

5 §.Lagens förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen fastställs den föreslagna lagens förhållande till annan i sammanhanget viktig lagstiftning. I 1 mom. föreslås bestämmelser om den föreslagna lagens sekundära art. I paragrafen föreskrivs att om det i annan speciallagstiftning finns bestämmelser om hissar eller säkerhetskomponenter till hissar som avviker från denna lag i fråga om de risker som är förenade med dem, tillämpas den lagstiftningen i stället för denna lag. Momentet motsvarar artikel 2.3 i hissdirektivet. 

I 2 mom. föreslås en hänvisning till NLF-förordningen som är direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna. I NLF-förordningen finns bestämmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter från tredjeländer och om CE-märkning. På hissar och säkerhetskomponenter till hissar tillämpas NLF-förordningen, och NLF-beslutet har utgjort grunden när hissdirektivet har utarbetats. NLF-förordningen och hissdirektivet kompletterar således varandra och bildar en helhet. De allmänna principerna om marknadskontroll, ackreditering och CE-märkning har fastställts i den horisontella NLF-förordningen och de har kompletterats med bestämmelserna i hissdirektivet. 

Med stöd av lex specialis-principen tillämpas en NLF-förordning av lex generalis-typ enligt artikel 15.2 endast i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, av samma natur eller med samma verkan som dem i annan, befintlig eller framtida, harmoniserad gemenskapslagstiftning som i de regler som fastställts i denna förordning. Jämförelse enligt lex specialis-principen görs mellan NLF-förordningen och annan lagstiftning artikel för artikel. 

Enligt 3 mom. innehåller elsäkerhetslagen bestämmelser om säkerheten vid elarbeten och om den elektromagnetiska kompatibiliteten av elanläggningar. 

Eftersom en hiss kan jämföras med en elanläggning och risken för en elektrisk stöt är väsentligen förenad med hissarbeten skulle det vara på sin plats att tillämpa elsäkerhetslagens kapitel om säkerheten vid elarbeten på det arbete som görs på hissar. 

Direktiv 2004/108/EG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet, det s.k. EMC-direktivet, har genomförts genom elsäkerhetslagen. Syftet med EMC-direktivet är att säkerställa att anordningar inte orsakar oskäliga elektromagnetiska störningar och å andra sidan att anordningarnas funktion inte lätt störs elektromagnetiskt. EMC-direktivet tillämpas på hissar. Avsikten är att det omarbetade EMC-direktivet (2014/30/EU) ska sättas i kraft genom elsäkerhetslagen, som reformeras år 2016. EMC-direktivet är ett direktiv enligt den nya metoden och det innehåller således väsentliga krav. Med tanke på hissar finns det standarder om elektromagnetisk kompatibilitet som har harmoniserats inom ramen för EMC-direktivet. Genom att man tillämpar förfaranden som är förenliga med standarderna anses de väsentliga kraven bli uppfyllda. Standarderna i fråga har harmoniserats också inom ramen för hissdirektivet. 

Enligt 4 mom. finns bestämmelser om marknadskontroll, yttre gränskontroll enligt artiklarna 27–29 i NLF-förordningen, om tillsynsmyndigheterna och ändringssökande i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (…/2016). Den horisontella lagen om marknadskontrollen av vissa produkter, nedan marknadskontrollagen, baserar sig på NLF-förordningen och de speciella bestämmelserna om tio produktgrupper inom Europeiska unionens harmoniseringslagstiftning. Genom marknadskontrollagen genomförs också huvudsakligen nationellt 5 kap. i hissdirektivet, och av denna anledning föreslås i den föreslagna lagen inga bestämmelser om de frågor som behandlas i hissdirektivets kapitel om marknadskontroll. Säkerhets- och kemikalieverket är marknadskontrollmyndighet enligt marknadskontrollagen och Tullen den yttre gränskontrollmyndighet som avses i lagen. Lagen föreslås innehålla de allmänna bestämmelserna om myndigheternas befogenheter och om marknadskontrollsmyndighetens tillsynsmetoder i de situationer där produkter inte överensstämmer med kraven. Lagen föreslås dessutom innehålla bestämmelser om sökande av ändring i myndighetens marknadskontrollsbeslut samt en straffbestämmelse om påföljd för försummelse att iaktta ett förbud eller ett föreläggande som marknadskontrollsmyndigheten meddelat. Bestämmelser om tillsynen över de hissar i drift som omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde, s.k. kontroll av förhållanden, föreslås dock ingå i 8 kap. i den föreslagna hissäkerhetslagen. Tillsynen över den nationella regleringen, bl.a. besiktningen av hissar, ska bibehållas i den nya hissäkerhetslagen. Marknadskontrollagen tillämpas dock inte på tillsynen över efterlevnaden av denna lag i fråga om lätthissar, rulltrappor, rullramper, paternosterhissar för personbefordran och lyftdörrar. 

I 4 mom. föreslås att på marknadskontrollen av hissar och av säkerhetskomponenter till hissar tillämpas utöver lagen om marknadskontrollen av vissa produkter dessutom bestämmelserna i NLF-förordningen. Genom lagen om marknadskontrollen av vissa produkter genomförs i huvudsak 5 kap. i hissdirektivet nationellt, och i den föreslagna lagen föreslås inte några bestämmelser om de frågor som behandlas i hissdirektivets kapitel om marknadskontroll. Bestämmelser om kontroll av hissar i drift föreslås dock bli intagna i 9 kap. i den föreslagna hissäkerhetslagen, eftersom hissdirektivet och således också den föreslagna horisontella marknadskontrollagen reglerar utsläppande på marknaden och tiden före det. Tillsynen över den nationella regleringen och besiktningen ska bibehållas i den nya hissäkerhetslagen. 

I 5 mom. föreslås att bestämmelser om de krav som ställs på anmälda organ och om tillsynen över anmälda organ ska finnas i en lag om anmälda organ för vissa produktgrupper. Avsikten är att kapitel 4 i hissdirektivet huvudsakligen ska genomföras nationellt genom den ovan nämnda lagen om anmälda organ. Den allmänna lagen om anmälda organ ska innehålla bestämmelser genom vilka ett organ endast ska få status som ”anmält organ”, och i den allmänna lagen ska det dessutom föreskrivas om förutsättningarna om förvärv av status och bevarande av statusen som anmält organ. I 9 kap. i hissäkerhetslagen föreslås bestämmelser om omständigheter under verksamhetstiden för ett anmält organ enligt hissdirektivet. 

Bestämmelser om kraven angående säkerheten i arbetet enligt 6 mom. finns i arbetarskyddslagen (738/2002). Arbetarskyddslagen tillämpas på hissarbeten. I arbetarskyddslagen ställs krav på arbetsgivare och arbetstagare. Det är inte möjligt att uppställa några krav enligt arbetarskyddslagen på hissinnehavaren, om inte hissinnehavaren har rollen av arbetsgivare, vilket är fallet t.ex. om hissen finns i en industrifastighet. 

I 7 mom. föreslås att bestämmelser om överensstämmelse med kraven, utsläppande på marknaden och marknadskontrollen av lätthissar, rulltrappor, rullramper och lyftdörrar finns i lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav (1016/2004) och i konsumentsäkerhetslagen (920/2011), eftersom kraven i maskindirektivet tillämpas på nämnda produkter. Bestämmelser om överensstämmelse med kraven, utsläppande på marknaden och marknadskontrollen av ovan nämnda maskiner finns för arbetsmaskinernas del i lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav, och i fråga om sådana maskiner som är avsedda för konsumentbruk i konsumentsäkerhetslagen. Närmare krav angående överensstämmelse med kraven, utsläppande på marknaden och marknadskontrollen presenteras i statsrådets förordning om maskiners säkerhet genom vilken maskindirektivet (2006/42/EG) har genomförts och som har utfärdats med stöd av lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav. 

I 8 mom. konstateras att bestämmelser om tillträdesvägar till hissars maskinrum och linskiverum finns i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och i författningar som utfärdats med stöd av den. Med stöd av 13 § i markanvändnings- och bygglagen har miljöministeriet den 1 mars 2001 utfärdat miljöministeriets förordning om säkerhet vid användning av byggnad, F2 Finlands byggbestämmelsesamling, Säkerhet vid användning av byggnad, Föreskrifter och anvisningar. Enligt punkt 5.4.1 i förordningen ska tillträde till utrymme för ventilationsaggregat, hissmaskiner samt andra motsvarande anordningar ordnas med trappor, trappstegar eller andra säkra arrangemang. 

Enligt punkt 3.6.1 i miljöministeriets förordning om säkerhet vid användning av byggnad ska hissar, trapplyftar, rulltrappor, -banor och motsvarande persontransportanordningar vara säkra vid användning. De ska förses med relevanta säkerhetsanordningar och med lätt igenkända och lättanvända nödstopp. Det ska vara lätt att nå nödstoppet. I förklaringen till punkten i fråga konstateras att handels- och industriministeriet har utfärdat bestämmelser och Säkerhetsteknikcentralen har gett ut anvisningar om dessa anordningars säkerhet och besiktning. På grund av bestämmelserna ovan finns regleringen om tillträdesvägar till hissens maskinrum och linskiverum i markanvändnings- och bygglagen. 

2 kap. Hissarnas och säkerhetskomponenternas överensstämmelse med kraven 

6 §.Utsläppande på marknaden, tillhandhållande på marknaden och ibruktagande. I 1 mom. föreslås en grundläggande bestämmelse om släppande av hissar ut på marknaden och om ibruktagande av hissar. Enligt förslaget får en hiss släppas ut på marknaden och tas i bruk endast om den uppfyller kraven i den föreslagna lagen, om den har installerats och underhållits på rätt sätt och om den används för avsett ändamål. 

I 2 mom. föreslås en motsvarande bestämmelse om säkerhetskomponenter till hissar. Det föreslås att en säkerhetskomponent till hissar får tillhandahållas på marknaden och tas i bruk endast om den uppfyller kraven i den föreslagna lagen, om när den har placerats och underhållits på rätt sätt och om den används för avsett ändamål. 

Enligt riktlinjerna för genomförandet av direktiv som grundar sig på den s.k. nya lagstiftningsramen, som utarbetats av Europeiska kommissionen (Blåboken om genomförandet av EU:s produktbestämmelser), tillhandahålls en produkt på marknaden när den levereras för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. Leveranser omfattar alla erbjudanden om distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden som kan leda till en faktisk leverans, t.ex. reklamkampanjer för en produkt. Leverans av produkter som är avsedda för vidare distribution, för att läggas till en färdig produkt eller för vidare bearbetning eller förfining i syfte att exportera den färdiga produkten utanför unionsmarknaden anses däremot inte utgöra tillhandahållande. Tillhandahållande av en produkt på marknaden föregås av utsläppandet på marknaden, som betyder att en produkt för första gången släpps ut på Europeiska unionens marknad eller marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Efter att en produkt har släppts ut på marknaden kan den tillhandahållas på marknaden flera gånger längs leverantörskedjan. Tillhandahållande på marknaden ska gälla endast säkerhetskomponenter till hissar, inte själva hissar. Genom 1 och 2 mom. ska artikel 4 i hissdirektivet genomföras. 

I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de hissdelar som klassificeras som säkerhetskomponenter till hissar utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att bilaga III till hissdirektivet, som handlar om säkerhetskomponenter till hissar, ska genomföras genom statsrådets förordning. 

7 §. Väsentliga hälso- och säkerhetskrav. I 1 mom. föreslås att en hiss ska uppfylla de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som anges i den föreslagna lagen för att hissen ska kunna släppas ut på marknaden. Bestämmelsen motsvarar 5 § i handels- och industriministeriets gällande beslut om hissars säkerhet. 

I 2 mom. föreslås att en säkerhetskomponent till hissar ska uppfylla de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som anges i lag, och ska möjliggöra driften av den hiss i vilken den har installerats så att kraven i fråga uppfylls. 

I 3 mom. föreskrivs på en allmän nivå vilka detaljer som de väsentliga hälso- och säkerhetskraven på säkerhetskomponenter till hissar handlar om. Momentet utgör en s.k. grundregel om de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som tillämpas på hissar och säkerhetskomponenter till hissar. 

I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom statsrådets förordning utfärda närmare bestämmelser om de väsentliga hälso- och säkerhetskraven för hissar och säkerhetskomponenter till hissar i syfte att genomföra bilaga I till hissdirektivet. Paragrafen motsvarar artikel 5 i hissdirektivet. 

8 §.Presumtion om överensstämmelse. I 1 mom. föreslås att om en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar som överensstämmer med sådana harmoniserade standarder eller delar av dem vars referensnummer har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning, anses hissen eller komponenten uppfylla de väsentliga säkerhetskraven enligt 7 § när det gäller tillämpningsområdet för standarderna. Principen är gammal och har tillämpats sedan den nya metoden för teknisk harmonisering infördes i Europeiska unionens lagstiftning på 1980-talet. Det gällande hissdirektivet baserar sig också på denna presumtion om hissars och deras säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven. Europeiska kommissionen har på sin webbplats publicerat en förteckning över sådana harmoniserade standarder som gäller hissar: 

HYPERLINK "http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/mechanical/documents/standardization/lifts/index_en.htm" http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/mechanical/documents/standardization/lifts/index_en.htm. 

I 2 mom. föreslås att en hiss och en säkerhetskomponent till hissar kan uppfylla de väsentliga hälso- och säkerhetskraven enligt 7 §, trots att den inte överensstämmer med de harmoniserade standarder som gäller den. I ett sådant fall ska överensstämmelse med kraven kunna visas på ett tillförlitligt sätt. Således ska tillämpningen av harmoniserade standarder inte vara obligatorisk och överensstämmelse med kraven ska kunna visas också på andra sätt. När en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar avviker från standarderna, ska man bl.a. genom riskbedömningsförfaranden visa att den nivå av säkerhet som standarden anger kan uppnås med en lösning som avviker från standarden. Paragrafen motsvarar artikel 14 i hissdirektivet. 

9 §.Utställning. I paragrafen föreslås att en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar får förevisas på utställningar, mässor eller förevisningar, fastän den inte uppfyller kraven i den föreslagna lagen under förutsättning att det samtidigt tydligt anges att den inte får släppas ut på marknaden eller tas i bruk innan den fåtts att uppfylla kraven. 

Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 12 § i handels- och industriministeriets gällande beslut om hissars säkerhet. Genom paragrafen genomförs artikel 3.2 i hissdirektivet. 

10 §.Krav som gäller byggnader och konstruktioner. I 1 mom. föreslås att den som ansvarar för uppförandet av en byggnad eller en anläggning och hissleverantören ska ge varandra de upplysningar och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa adekvat drift och säker användning av hissen. 

Den som ansvarar för arbetet vid ett bygge eller en anläggning ska lämna hissleverantören upplysningar för att korrekta konstruktionsparametrar kan fastställas och det kan säkerställas att hissen passar in en byggnad. Sådana uppgifter som behövs är t.ex. måtten och materialet på schaktet, brandsäkerheten hos dörrarna i ett höghus och beaktandet av behoven hos grupper med speciella behov i hissens funktion. 

Hissleverantören å sin sida ska lämna upplysningar om de konstruktioner och deras hållfastheter som hissmaskineriet kräver samt om sådana omständigheter som användningen av hissen förutsätter, såsom belysningen på en våningsplan, larmförbindelserna och tillträdet till hissens maskinrum. De krav som ställs på byggandet finns angivna i markanvändnings- och bygglagen. 

I 2 mom. föreslås det att i de schakt som är avsedda för hissar får det endast finnas sådana rör, ledningar och fästen som behövs för hissens drift och säkerhet. Därigenom säkerställs att det i hisskorgens och motviktens rörelsebana inte rör sig sådana delar till anordningar som inte hör till hissen och att också brandbelastningen i hisschaktet ska hållas så låg som möjligt och möjligheten av elektromagnetiska störningar minskas. Dessutom minskas andra personers än hissinstallatörers behov av tillträde till hisschaktet så mycket som möjligt. 

Genom paragrafen genomförs artikel 6 i hissdirektivet.  

11 §.Förfaranden för bedömning av säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven. I paragrafen föreslås att innan en komponenttillverkare får släppa en säkerhetskomponent till hissar ut på marknaden ska komponenten uppfylla alla krav i den tillämpliga harmoniseringslagstiftningen i enlighet med 6 och 7 §. Detta inbegriper också det förfarande för bedömning av överenskommelse som regleras i harmoniseringslagstiftningen. Med bedömning av överensstämmelse avses i enlighet med artikel 2.12 i NLF-förordningen en process där det visas huruvida specificerade krav avseende en produkt, en process, en tjänst, ett system, en person eller ett organ har uppfyllts. Definitionen har anpassats till artikel 2.16 i hissdirektivet. 

I 1 mom. föreskrivs att komponenttillverkaren ska utföra en tillämplig bedömning av överensstämmelse för säkerhetskomponenter till hissar genom att tillämpa de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som komponenttillverkaren valt. Komponentillverkaren har de bästa möjligheterna att genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse, eftersom tillverkaren har detaljerade uppgifter om konstruktions- och produktionsprocessen. Bestämmelser om förfaranden för bedömning av överensstämmelse finns i bilagorna IV, VI, VII och IX, dvs. de s.k. modulerna. Ett anmält organ deltar i de bedömningar som utförs enligt alla förfaranden för bedömning av överensstämmelse. 

Bedömning av en säkerhetskomponents överensstämmelse med kraven ska enligt förslaget kunna utföras enligt tre alternativa förfaranden: 

1) Det utförs typkontroll av en modell av en säkerhetskomponent till hissar (modul B) och typöverensstämmelse säkerställs genom stickprovskontroll (modul C2). 

2) Det utförs typkontroll av en modell av en säkerhetskomponent till hissar (modul B) och typöverensstämmelse säkerställs genom att tillverkaren tillämpar kvalitetssäkring av produkter (modul E). 

3) En säkerhetskomponents överensstämmelse med kraven baserar sig på fullständig kvalitetssäkring som tillverkaren tillämpar i sin produktion (modul H). 

I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som ska tillämpas utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om de tillämpliga förfarandena, dvs. så kallade moduler, finns i artikel 15 i hissdirektivet och i bilagorna IV, VI, VII och IX till hissdirektivet. Modulerna för bedömning av överensstämmelse baserar sig på de bestämmelser som anges i bilaga II till NLF-beslutet. Bedömningen av överensstämmelse enligt moduler baserar sig på tillverkarens och ett anmält organs åtgärder. 

12 §.Förfaranden för bedömning av hissars överensstämmelse med kraven. I 1 mom. föreslås att hissleverantören ska utföra en lämplig bedömning av överensstämmelse för hissar genom att tillämpa de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som hissleverantören valt. Överensstämmelse med kraven för de hissar som släpps ut på marknaden säkerställs i enlighet med de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som fastställts i modulerna i hissdirektivet. Förfarandena baserar sig på olika typer av kontroller och kvalitetssäkringssystem. Det finns sammanlagt åtta förfaranden och vissa av dem är kombinationer av två olika moduler. Det förfarande som oftast tillämpas i Finland är att hissar konstrueras och tillverkas i överensstämmelse med en typhiss som genomgått en EU-typkontroll och att ett anmält organ gör en slutkontroll av hissen när hissen tas i bruk. Om en hiss inte är av en sådan modell som har typkontrollerats, tillämpas i Finland oftast ett förfarande som innebär kontroll av en enskild produkt. Bestämmelser om förfaranden för bedömning av överensstämmelse finns i artikel 16 i hissdirektivet och i bilagorna IV, V, VIII, X, XI och XII till hissdirektivet. Denna paragraf innehåller bestämmelser om bedömning av hissars överensstämmelse med kraven medan 11 § innehåller bestämmelser om bedömning av säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven. 

I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som ska tillämpas på hissar ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 

13 §.EU-försäkran om överensstämmelse. I 1 mom. föreslås bestämmelser om hissleverantörens skyldighet att upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för hissar och om komponenttillverkarens skyldighet att upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse för säkerhetskomponenter till hissar. EU-försäkran om överensstämmelse innebär att uppfyllelse av de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som anges i 7 § har visats. EU-försäkran om överensstämmelse ska upprättas på finska eller svenska eller på ett annat språk som hissäkerhetsmyndigheten godtar. 

I 2 mom. föreslås att hissleverantören åtar sig ansvaret för att hissen uppfyller kraven enligt den föreslagna lagen och att komponenttillverkaren åtar sig ansvaret för att säkerhetskomponenter till hissar uppfyller kraven enligt den föreslagna lagen genom att de upprättar en EU-försäkran om överensstämmelse. 

I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om EU-försäkran om överensstämmelse och dess innehåll i fråga om hissar och säkerhetskomponenter till hissar får utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att bilaga II till hissdirektivet, som innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i ett intyg över överensstämmelse, genomförs genom statsrådets förordning. Paragrafen motsvarar artikel 17 i hissdirektivet och bilaga II till hissdirektivet som har samband med artikeln. 

14 §.CE-märkning. Hissdirektivet förutsätter att en CE-märkning anbringas på hissar och säkerhetskomponenter till hissar. I 1 mom. görs en hänvisning till artikel 30 i NLF-förordningen. Bestämmelser om definitionen på, formen av och de allmänna principerna för CE-märkning finns i NLF-förordningen. De allmänna ramarna för anbringande av CE-märkning anges i artiklarna R11–R12 i bilaga I till NLF-beslutet. I NLF-beslutet föreskrivs om de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som ska genomföras före anbringandet av CE-märkning. 

I artikel 30 i NLF-förordningen föreskrivs bl.a. att genom att anbringa eller låta anbringa CE-märkningen visar tillverkaren att denne tar ansvaret för att produkten överensstämmer med alla tillämpliga krav som fastställs i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver om märkningen. I NLF-förordningen föreskrivs att CE-märkningen ska stämma överens med bilden i bilaga II till NLF-förordningen. I bilagan anges de krav som ställs i fråga om märkningens storlek. I artikel 30 i NLF-förordningen förbjuds också anbringande av vilseledande märkning, symboler eller inskriptioner på produkten. Enligt artikel 30.6 ska medlemsstaterna också stadga om sanktioner för överträdelser. Punkten i fråga har i Finland genomförts genom lagen om CE-märkningsförseelse. 

I 2 mom. föreslås att en CE-märkning är obligatorisk och den ska fästas på hissar och säkerhetskomponenter till hissar innan dessa släpps ut på marknaden. Efter att förfarandet för bedömning av överensstämmelse har genomförts får CE-märkning enligt förslaget fästas på hissar och säkerhetskomponenter till hissar. CE-märkning ska fästas på alla nya hissar och säkerhetskomponenter till hissar oberoende av huruvida dessa har tillverkats i medlemsstaterna eller i tredjeländer. CE-märkningen visar inte att en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar har tillverkats inom Europeiska unionen. CE-märkningen ska fästas på produkter som släpps ut på marknaden inom EES-länderna och i Turkiet, oberoende av om produkterna tillverkats i ett EES-land, Turkiet eller i något annat land. Genom att fästa CE-märkningen på en hiss åtar sig hissleverantören det fulla ansvaret för att hissen överensstämmer med alla tillämpliga krav som föreskrivs i Europeiska unionens harmoniseringslagstiftning. Ett liknande ansvar åtar sig också komponenttillverkaren när denne fäster CE-märkningen på en säkerhetskomponent till hissar. CE-märkningen som sådan räcker för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Märkningen ska fästas på varje hisskorg och på varje säkerhetskomponent till hissar så att den är synlig, lätt läsbar och varaktig. Om det inte är möjligt att fästa CE-märkningen på säkerhetskomponenten, ska den fästas på en märkskylt som är permanent fästad vid säkerhetskomponenten till hissar. Hissäkerhetsmyndigheten ska enligt förslaget utöva marknadskontroll och sträva efter att säkerställa att CE-märkningen inte missbrukas på hissar och säkerhetskomponenter till hissar. 

CE-märkningen ger väsentlig information för olika parter t.ex. myndigheter. CE-märkningen borde därför vara klart synlig för alla parter. Märkningen ska vara varaktig, så att den inte kan avlägsnas från en produkt utan att tydliga spår av detta lämnas under normala driftförhållanden. 

I 3 mom. föreslås att CE-märkningen på säkerhetskomponenter till hissar ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som medverkar vid något av följande förfaranden för bedömning av överensstämmelse: 

a) slutkontroll (detta motsvarar bilaga V till hissdirektivet),  

b) kontroll av enskilda produkter (motsvarar bilaga VIII till hissdirektivet), 

c) kvalitetssäkring av produkter, av produktion eller fullständig kvalitetssäkring (motsvarar bilagorna X, XI och XII till hissdirektivet). 

I 4 mom. föreslås att CE-märkningen på säkerhetskomponenter till hissar ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som medverkar vid något av följande förfaranden för bedömning av överensstämmelse: 

a) kvalitetssäkring av produkter (motsvarar bilaga VI till hissdirektivet), 

b) fullständig kvalitetssäkring (motsvarar bilaga VII till hissdirektivet) 

c) kontroll av typöverensstämmelse genom stickprovskontroll av säkerhetskomponenter till hissar (motsvarar bilaga IX till hissdirektivet). 

I 5 mom. föreslås att det anmälda organets identifikationsnummer fästs av organet självt, eller enligt dess anvisningar, av komponenttillverkaren eller dennes auktoriserade representant eller av hissleverantören eller dennes auktoriserade representant. 

I 6 mom. föreslås att CE-märkningen och det anmälda organets identifikationsnummer får åtföljas av andra uppgifter som anger en särskild risk eller ett särskilt användningsområde för hissar eller säkerhetskomponenter till hissar.  

Genom paragrafen genomförs artiklarna 18 och 19 i hissdirektivet.  

3 kap. Ekonomiska aktörers skyldigheter 

I 3 kap. i den föreslagna lagen finns bestämmelser om ekonomiska aktörers skyldigheter. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i kapitel II i hissdirektivet. I hissdirektivet skapas klarhet i installatörers, tillverkares och tillverkarens representanters skyldigheter och åläggs importörer och distributörer vissa skyldigheter. Ekonomiska aktörers skyldigheter har anpassats till NLF-beslutet. 

15 §.Hissleverantörens skyldighet att säkerställa att hissen överensstämmer med kraven. I 1 mom. föreslås att hissleverantören ska se till att de hissar som släpps ut på marknaden har konstruerats, tillverkats, installerats och provats så att de uppfyller de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som anges i den föreslagna lagen. 

I 2 mom. föreslås att hissleverantören ska upprätta den tekniska dokumentationen och sörja för att det utförs en lämplig bedömning enligt 12 § av hissens överensstämmelse med kraven. Vid bedömningen av överensstämmelse ska ett anmält organ anlitas. Vid bedömningen används s.k. moduler enligt hissdirektivet. Dessa baserar sig på NLF-beslutet. När hissens överensstämmelse med kraven har visats i fråga om de väsentliga hälso- och säkerhetskraven, ska leverantören upprätta EU-försäkran om överensstämmelse enligt 13 § och fästa CE-märkning på hissen enligt 14 §. Bedömningen av överensstämmelse hör också fortsättningsvis entydigt till hissleverantörens skyldigheter. 

Hissleverantören har de bästa möjligheterna att genomföra ett förfarande för bedömning av hissens överensstämmelse med kraven eftersom hissleverantören har detaljerade uppgifter om konstruktionen, tillverkningen, installationen och provningen av en hiss. 

I 3 mom. föreslås att hissleverantören ska bevara den tekniska dokumentationen, EU-försäkran om överensstämmelse och, i tillämpliga fall, det av ett anmält organ beviljade EU-typintyget, EU-intyget om konstruktionskontroll och godkännandet av kvalitetssystem i tio år från det att hissen har släppts ut på marknaden. Ett anmält organ godkänner hissleverantörens eller komponenttillverkarens kvalitetssäkringssystem genom vilket hissars och säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven säkerställs. Metoden används i hissdirektivets moduler som baserar sig på kvalitetssystem, dvs. bilagorna VI, VII, X, XI och XII till hissdirektivet. 

I 4 mom. föreslås att hissleverantören ska granska hissar som inte överensstämmer med kraven och klagomål som gäller hissar samt föra bok över dem när det anses behövligt för skyddet av konsumenternas säkerhet och hälsa. Genom bestämmelsen genomförs artiklarna 7.1–7.4 i hissdirektivet. 

16 §.Hissleverantörens skyldighet att säkerställa att hissen kan spåras samt skyldighet att lämna sina kontaktuppgifter. I 1 mom. föreslås att hissleverantören ska se till att hissen är försedd med typnummer, partinummer eller serienummer eller annan identifieringsmärkning. 

I 2 mom. föreslås att hissleverantören på hissen ska ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt en postadress där denne kan nås. I adressen ska det anges en enda kontaktpunkt där leverantören kan kontaktas. Paragrafen motsvarar artiklarna 7.5 och 7.6 i hissdirektivet. 

17 §.Hissleverantörens skyldighet att ge anvisningar. I paragrafen föreslås att hissleverantören ska se till att hissen åtföljs av sådana bruksanvisningar på finska eller svenska som avses i punkt 6.2 i bilaga I till hissdirektivet. Till denna del handlar det om ett krav som baserar sig på nationell prövning. Anvisningarna och märkningarna ska vara tydliga, begripliga och lättfattliga. När det gäller hissar avses med andra märkningar i paragrafen de tecken som används på tryckknappar och koppel i apparatskåpet och märkningar och skyltar i andra delar av hissen. 

18 §.Hissleverantörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder och underrätta om risker. I 1 mom. föreslås bestämmelser om hissleverantörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder i de fall där hissen inte överensstämmer med kraven. Om hissleverantören har skäl att misstänka att en hiss som denne släppt ut på marknaden inte uppfyller kraven i den föreslagna lagen, ska hissleverantören omedelbart vidta åtgärder för att få hissen att stämma överens med kraven. 

I 2 mom. föreslås att om hissleverantören får kännedom om att en hiss orsakar en risk, ska hissleverantören omedelbart informera de nationella behöriga myndigheterna i de EU-stater på vilkas marknader denne släppt ut hissen om saken och meddela detaljerade uppgifter om bristande överensstämmelse med kraven och de korrigerande åtgärder som vidtagits. 

Enligt 73 § i den föreskrivna lagen ska hissleverantören dessutom samarbeta med hissäkerhetsmyndigheten för att sådana risker som är förenade med hissar som leverantören släppt ut på marknaden kan elimineras. 

19 §.Komponenttillverkarens skyldighet att säkerställa att en säkerhetskomponent till hissar överensstämmer med kraven. I den föreslagna lagen avses med begreppet ”komponenttillverkare” tillverkare av säkerhetskomponenter till hissar. När det gäller hissar är motsvarande aktör hissleverantör. I den föreslagna lagen har det alltså gjorts skillnad mellan skyldigheterna för komponenttillverkare och skyldigheterna för hissleverantörer. I 1 mom. föreslås att komponenttillverkaren ska se till att de säkerhetskomponenter till hissar som släpps ut på marknaden har konstruerats och tillverkats så att de uppfyller de väsentliga hälso- och säkerhetskrav som anges i 7 § i den föreslagna lagen. Avsikten är att bestämmelser om de väsentliga hälso- och säkerhetskraven utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av bestämmelsen om bemyndigande i 7 § 4 mom. i den föreslagna lagen. I bilaga I till hissdirektivet föreskrivs om de grundläggande hälso- och säkerhetskraven. I den föreslagna 15 § finns en motsvarande bestämmelse som gäller hissleverantörer, dock med den skillnaden att hissleverantören också ska prova och installera hissar, så att de väsentliga hälso- och säkerhetskraven uppfylls, utöver det att hissar ska konstrueras och tillverkas så att de överensstämmer med de väsentliga hälso- och säkerhetskraven. 

I 2 mom. föreslås att komponenttillverkaren ska upprätta den tekniska dokumentationen och sörja för att en lämplig bedömning av överensstämmelse med kraven enligt 11 § görs av säkerhetskomponenter till hissar. Vid bedömningen av överensstämmelse ska ett anmält organ anlitas. När säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven har visats i fråga om tillämpliga väsentliga hälso- och säkerhetskrav, ska komponenttillverkaren upprätta en i 13 § avsedd EU-försäkran om överensstämmelse och fästa en CE-märkning på säkerhetskomponenten i enlighet med 14 §. Bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om säkerhetskomponenter till hissar ska entydigt höra till komponenttillverkarens skyldigheter. 

Komponenttillverkaren har de bästa möjligheterna att genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse i fråga om säkerhetskomponenter, eftersom komponenttillverkaren har detaljerade uppgifter om konstruktionen och tillverkningen av säkerhetskomponenter till hissar. 

I 3 mom. föreslås att komponenttillverkaren ska bevara den tekniska dokumentationen, EU-försäkran om överensstämmelse och, i tillämpliga fall, det av ett anmält organ beviljade EU-typintyget och godkännandet av kvalitetssystem i tio år från det att en säkerhetskomponent till hissar har släppts ut på marknaden. Genom paragrafen genomförs artiklarna 8.1–8.3 i hissdirektivet. 

20 §.Komponenttillverkarens skyldighet att säkerställa att serietillverkningen överensstämmer med kraven och skyldighet att prova produkten. I 1 mom. föreslås att komponenttillverkaren ska se till att en serietillverkad säkerhetskomponent till hissar överensstämmer med kraven. Komponentillverkaren ska ta hänsyn till ändringar i konstruktion eller egenskaperna av säkerhetskomponenten till hissar och ändringar i de harmoniserade standarderna eller de andra tekniska specifikationer som det uppges att en säkerhetskomponent till hissar överensstämmer med. Det är fråga om en ny bestämmelse som motsvarar artikel 8.4. första stycket i hissdirektivet. 

I 2 mom. föreslås att när det anses behövligt för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet, ska komponenttillverkaren utföra provning av säkerhetskomponenter till hissar som tillhandahålls på marknaden, granska och vid behov föra bok över klagomål, säkerhetskomponenter till hissar som inte överensstämmer med kraven samt återkallelser av säkerhetskomponenter till hissar. Komponenttillverkaren ska enligt förslaget dessutom informera distributörerna och leverantörerna om sådana åtgärder. Det är fråga om ett nytt krav som baserar sig på artikel 8.4. andra stycket i hissdirektivet. 

21 §.Komponenttillverkarens skyldighet att säkerställa att en säkerhetskomponent till hissar kan spåras samt skyldighet att lämna sina kontaktuppgifter. I 1 mom. föreslås att komponenttillverkaren ska se till att en säkerhetskomponent till hissar som denne har släppt ut på marknaden är försedd med typnummer, partinummer, serienummer eller annan identifieringsmärkning. I det fall att de uppgifter som förutsätts inte får plats på säkerhetskomponenten på grund av dess storlek eller art, ska uppgifterna ges på en märkskylt som är permanent fästad vid säkerhetskomponenten. Det är fråga om ett nytt krav som motsvarar artikel 8.5 i hissdirektivet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser också om komponenttillverkarens skyldighet att uppge sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt en postadress där denne kan nås. Uppgifterna kan lämnas på en säkerhetskomponent till hissar eller, om detta inte är möjligt, på en märkskylt som är permanent fästad vid säkerhetskomponenten. I adressen ska det anges en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Det är fråga om ett nytt krav som motsvarar artikel 8.6 i hissdirektivet. 

22 §.Komponenttillverkarens skyldighet att ge anvisningar. Komponenttillverkaren ska se till att en säkerhetskomponent till hissar åtföljs av sådana bruksanvisningar på finska eller svenska som avses i punkt 6.1 i bilaga I till hissdirektivet. Med stöd av befullmäktigandet i 7 § 4 mom. ska bestämmelser utfärdas om väsentliga hälso- och säkerhetskrav på säkerhetskomponenter till hissar. Kraven inbegriper anvisningar. Anvisningarna och andra märkningar ska vara tydliga, begripliga och lättfattliga. Sådana andra anvisningar, som nämns i paragrafen, kan vara exempelvis skyltar och andra märkningar på säkerhetskomponenter till hissar. 

Till språkens del handlar det om ett krav som baserar sig på nationell prövning. Kravet motsvarar artikel 8.7 i hissdirektivet. För hissarnas del har ett motsvarande krav uppställts på hissleverantören i 17 § i den föreslagna lagen. 

23 §.Komponenttillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder och underrätta om risker. I 1 mom. föreslås bestämmelser om komponenttillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder i de fall där en säkerhetskomponent till hissar inte överensstämmer med kraven. Enligt förslaget ska komponenttillverkaren omedelbart vidta åtgärder för att få säkerhetskomponenten att överensstämma med kraven, dra tillbaka den eller ordna med återkallelse av den, om komponenttillverkaren har skäl att misstänka att en säkerhetskomponent till hissar som denne släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven. En säkerhetskomponent som inte överensstämmelser med kraven ska i första hand bringas i överensstämmelse med kraven, men det att en komponent inte överstämmer med kraven kan också innebära att komponenter som redan släppts ut på marknaden ska dras tillbaka och att redan sålda produkter ska återkallas. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om komponenttillverkarens skyldighet att omedelbart informera behöriga de nationella behöriga myndigheterna i de EU-stater på vilkas marknader denne tillhandahållit säkerhetskomponenter till hissar om saken och meddela detaljerade uppgifter om bristande överensstämmelse med kraven och de korrigerande åtgärder som vidtagits. 

24 §.En auktoriserad representants skyldigheter. I paragrafen föreslås en bestämmelse om bemyndigande av en representant och om de uppgifter som hissleverantörer och komponenttillverkare kan delegera till en auktoriserad representant. I 1 mom. föreslås att komponenttillverkaren och hissleverantören kan utse en auktoriserad representant genom skriftlig fullmakt. 

I 2 mom. föreslås en begränsning av de uppgifter som en auktoriserad representant kan ges. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en auktoriserad representant inte ansvara för säkerställandet av att hissar och säkerhetskomponenter till hissar överensstämmer med kraven eller för upprättandet av den tekniska dokumentationen, utan dessa uppgifter hör till hissleverantören och komponenttillverkaren. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om en fullmakt som hissleverantören eller komponenttillverkaren kan ge till den auktoriserade representanten. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska fullmakten ge den auktoriserade representanten rätt att hålla EU-försäkran om överensstämmelse och i tillämpliga fall beslutet eller besluten om godkännande av tillverkarens eller leverantörens kvalitetssäkringssystem samt den tekniska dokumentationen tillgängliga för de myndigheter som svarar för tillsynen över efterlevnaden av denna lag i tio år från det att en säkerhetskomponent till hissar eller en hiss har släppts ut på marknaden. Tyngdpunkten i de uppgifter som den auktoriserade representanten ska sköta ligger särskilt på kontakterna med de myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av den föreslagna lagen. Bestämmelsen motsvarar artiklarna 9.1 och 9.2 a i hissdirektivet. Bestämmelser om den auktoriserade representantens informations- och samarbetsskyldighet finns i 8 kap. 

25 §.Importörens skyldighet att försäkra sig om att säkerhetskomponenter till hissar överensstämmer med kraven och att dokumentationen är upprättad samt skyldighet att informera om risker. I lagförslaget föreslås också tydligare reglering om privata importörers skyldigheter än nuförtiden. Motsvarande skyldigheter som gäller importörer finns också i den gällande lagen, där importörer åsyftas med uttrycket "den som ansvarar för utsläppandet på marknaden". 

Genom paragrafen preciseras importörens uttryckliga skyldigheter i aktörskedjan. I 1 mom. föreslås att importören endast får släppa ut sådana säkerhetskomponenter till hissar på marknaden som överensstämmer med kraven. 

I 2 mom. föreslås att importören, innan en säkerhetskomponent till hissar släpps ut på marknaden, ska se till att komponenttillverkaren har säkerställt att säkerhetskomponenten överensstämmer med kraven och har utfört bedömning av överensstämmelse enligt 11 § i den föreslagna lagen. Importören ska dessutom säkerställa att tillverkaren har upprättat teknisk dokumentation, säkerhetskomponenten till hissar är försedd med CE-märkning och säkerhetskomponenten åtföljs av de dokument och anvisningar på finska och svenska som krävs. En importör, i likhet med en distributör, har inte någon skyldighet att utföra bedömning av överensstämmelse. 

I 3 mom. föreslås att om en importör har skäl att misstänka att en säkerhetskomponent till hissar inte överensstämmer med kraven i denna lag, får importören inte släppa säkerhetskomponenten ut på marknaden förrän den har fåtts att överensstämma med kraven. Om en säkerhetskomponent till hissar är kan medföra en risk, ska importören informera tillverkaren och hissäkerhetsmyndigheten om saken. Paragrafen baserar sig på artiklarna 10.1 och 10.2 i hissdirektivet. 

26 §.Importörens skyldighet att bevara och lämna dokument. I paragrafen föreslås att importören ska hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse och, i tillämpliga fall, det av ett anmält organ beviljade EU-typintyget och godkännandet av kvalitetssystem tillgängliga för hissäkerhetsmyndigheten i tio år från det att en säkerhetskomponent till hissar har släppts ut på marknaden och på begäran lämna den tekniska dokumentationen till myndigheten. 

27 §.Importörens skyldighet att lämna sina kontaktuppgifter. I paragrafen föreslås att importören ska ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke och sin postadress för eventuell kontakt antingen på säkerhetskomponenten till hissar eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett dokument som följer med säkerhetskomponenten till hissar. Paragrafen motsvarar artikel 10.3 i direktivet. 

28 §.Importörens skyldighet att säkerställa tillgången till anvisningar för säkerhetskomponenter till hissar. Importören ska se till att säkerhetskomponenter till hissar förses med sådana bruksanvisningar på finska eller svenska som avses i 22 §. Bestämmelserna om anvisningar ska utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av befullmäktigandet i 7 § 4 mom. Med anvisningar åsyftar de anvisningar som anges i artikel 6.1 i hissdirektivet. 

I paragrafen föreslås att importören ska försäkra sig om att säkerhetskomponenter till hissar förses med sådana bruksanvisningar som avses i punkt 6.1 i bilaga I till hissdirektivet. I paragrafen föreslås att importören åläggs att säkerställa att de anvisningar som åtföljer säkerhetskomponenter till hissar har avfattats på det sätt som föreskrivs i språklagen. Artikel 10.5 i direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att utfärda bestämmelser om att anvisningarna ges på de nationella språken i landet i fråga. 

29 §.Importörens skyldighet att säkerställa lagrings- och transportförhållandena för säkerhetskomponenter till hissar. I paragrafen föreslås att importören, så länge denne har ansvaret för lagring eller transport av säkerhetskomponenter till hissar, ska se till att säkerhetskomponenternas överensstämmelse med kraven inte äventyras. Bestämmelsen baserar sig på artikel 10 i hissdirektivet. 

30 §.Importörens skyldighet att utföra provning av säkerhetskomponenter till hissar. I paragrafen föreslås att importören på grund av de risker som är förenade med säkerhetskomponenter till hissar ska utföra provning av säkerhetskomponenter till hissar som tillhandahålls på marknaden, när sådan provning måste betraktas som behövlig för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. Importören ska granska och vid behov föra bok över klagomål, säkerhetskomponenter till hissar som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av säkerhetskomponenter till hissar samt informera distributörerna och hissleverantörerna om sådana åtgärder. Paragrafen motsvarar artikel 10.6 i direktivet. 

31 §.Importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder och underrätta om risker. I paragrafen föreslås bestämmelser om importörernas skyldighet att vidta korrigerande åtgärder och underrätta de myndigheter som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om dessa. I 1 mom. föreslås att om en importör har skäl att misstänka att en säkerhetskomponent till hissar som denne släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i denna lag, ska importören omedelbart vidta åtgärder för att få säkerhetskomponenten att överensstämma med kraven, dra tillbaka den eller ordna med återkallelse av den. 

I 2 mom. föreslås att om importören anser att en säkerhetskomponent till hissar kan medföra en risk, ska importören dessutom omedelbart informera de nationella behöriga myndigheterna i de EU-stater på vilkas marknader importören tillhandahållit säkerhetskomponenter till hissar om saken och meddela detaljerade uppgifter om bristande överensstämmelse med kraven och om de korrigerande åtgärder som vidtagits. Paragrafen motsvarar artikeln 10.7 i direktivet. 

32 §.Distributörens skyldighet att säkerställa att säkerhetskomponenter till hissar överensstämmer med kraven och att dokumentationen är upprättad samt skyldighet att informera om risker. I paragrafen föreslås bestämmelser om sådana skyldigheter för distributören som denne ska fullgöra innan säkerhetskomponenter till hissar tillhandahålls på marknaden. Med distributör avses varje annan fysisk eller juridisk person i leveranskedjan än hissleverantören, komponenttillverkaren eller importören som tillhandahåller en säkerhetskomponent till hissar på marknaden som ett led i leveranskedjan. 

I 1 mom. föreslås en allmän bestämmelse där det föreskrivs att när distributören tillhandahåller säkerhetskomponenter till hissar på marknaden ska denne iaktta vederbörlig omsorg för att se till att kraven i denna lag uppfylls. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om distributörens skyldighet att innan säkerhetskomponenter till hissar tillhandahålls på marknaden se till att säkerhetskomponenter till hissar är försedda med CE-märkning och att de åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och av de handlingar som krävs. Distributören ska enligt förslaget också kontrollera att säkerhetskomponenter till hissar åtföljs av sådana anvisningar på finska och svenska som avses i punkt 6.1 i bilaga I till hissdirektivet. Med stöd av befullmäktigandet i 7 § 3 mom. ska bestämmelser utfärdas om de väsentliga hälso- och säkerhetskraven för säkerhetskomponenter till hissar. Kraven inbegriper anvisningar. Distributören ska enligt förslaget också kontrollera att en säkerhetskomponent till hissar är försedd med märkningar enligt 21 och 27 § så att säkerhetskomponenten kan spåras. Med spårbarhet av en säkerhetskomponent till hissar åsyftas både typnummer, partinummer eller serienummer och de kontaktuppgifter som komponenttillverkaren och importören har lämnat. 

I 3 mom. föreslås att distributören åläggs en motsvarande skyldighet som importören åläggs i 25 § i den föreslagna lagen. I momentet föreslås att om en distributör har skäl att misstänka att en säkerhetskomponent till hissar inte överensstämmer med kraven i denna lag, får denne inte tillhandahålla säkerhetskomponenten på marknaden förrän den har fåtts att överensstämma med kraven. I de fall där säkerhetskomponenten kan medföra en risk, ska distributören informera tillverkaren eller importören och hissäkerhetsmyndigheten om saken på det sätt som kapitlet om tillsyn föreskriver. 

33 §.Distributörens skyldighet att säkerställa lagrings- och transportförhållandena för säkerhetskomponenter till hissar. I paragrafen föreslås bestämmelser om distributörers skyldighet att säkerställa att förvarings- eller transportförhållandena för säkerhetskomponenter till hissar inte äventyrar säkerhetskomponenternas överensstämmelse med kraven under den tid som distributören ansvarar för säkerhetskomponenten till hissar. Paragrafen baserar sig på artikel 11.3 i hissdirektivet. 

34 §.Distributörens skyldighet att vidta åtgärder och informera om risker. I 1 mom. föreslås att om distributören har skäl att misstänka att en säkerhetskomponent till hissar som denne tillhandahåller på marknaden inte överensstämmer med kraven, ska distributören se till att det vidtas korrigerande åtgärder. Bestämmelsen motsvarar till övriga delar de skyldigheter som föreslagits för komponenttillverkaren och importören, men distributören förväntas inte själv börja bringa säkerhetskomponenter till hissar i överensstämmelse med kraven, dra dem tillbaka eller återkalla dem. Däremot ska distributören se till att sådana åtgärder vidtas av en annan part som har haft ansvaret för tillverkningen av säkerhetskomponenterna eller som har importerat dem. 

I 2 mom. föreslås att om en säkerhetskomponent till hissar medför en risk, ska distributören omedelbart informera de nationella behöriga myndigheterna i de EU-stater på vilkas marknader distributören tillhandahållit säkerhetskomponenter till hissar om saken och meddela detaljerade uppgifter om bristande överensstämmelse med kraven och de korrigerande åtgärder som vidtagits. Också till dessa delar överensstämmer skyldigheten med komponenttillverkarens och importörens skyldigheter. 

35 §.Tillämpning av bestämmelserna om komponenttillverkarens skyldigheter på importören och distributören. I paragrafen föreslås bestämmelser om sådana situationer i vilka importören och distributören omfattas av samma skyldigheter som komponenttillverkaren. En sådan situation kan uppstå när en säkerhetskomponent till hissar släpps ut på marknaden under eget namn eller eget varumärke. Också ändring av en säkerhetskomponent som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att det kan uppstå osäkerhet i fråga om säkerhetskomponentens överensstämmelse med kraven enligt denna lag resulterar i att komponenttillverkarens skyldigheter tillämpas på importören eller distributören. Det är fråga om ett nytt krav som baserar sig på artikel 12 i hissdirektivet. 

4 kap. Arbetena inom hissbranschen 

36 §.Definition på hissarbete. I paragrafen föreslås en definition på hissarbete. I 1 mom. föreslås att som hissarbete enligt denna lag ska betraktas underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på hissar. 

I 2 mom. föreslås att installation av en ny hiss inte längre, med avvikelse från de nuvarande bestämmelserna, ska betraktas som sådant hissarbete som avses i denna lag, eftersom kraven angående installation och utsläppande på marknaden av nya hissar finns i hissdirektivet. Bestämmelser om de krav som gäller konstruktion, tillverkning, installation och utsläppande på marknaden av nya hissar samt om hissleverantörens skyldigheter föreslås ingå i 3 kap. Det anses att några nationella krav på informationsskyldighet inom entreprenörsverksamheten inte kan ställas i fråga om installationen av nya hissar, eftersom kraven hindrar den fria rörligheten av produkter. Det är möjligt att uppställa motsvarande krav på verksamheten efter utsläppandet på marknaden, t.ex. på underhållet, reparationen och besiktningen. 

I 3 mom. föreslås att inte heller arbetet för nedmontering av en hiss ska betraktas som hissarbete, när risken för elektriska stötar och för att hisskorgen och motvikten faller ner har eliminerats. 

37 §.Hissäkerhetens nivå. Paragrafens 1 mom. innehåller hissäkerhetslagens centrala materialrättsliga bestämmelse. För att hissars säkerhet ska kunna säkerställas och störningar undvikas definieras i paragrafen på en allmän nivå hur hissar ska underhållas och repareras, hur ombyggnadsarbeten på hissar ska planeras och genomföras samt hur hissar ska drivas. Utgångspunkten är att hissar inte får medföra fara för någons liv, hälsa eller egendom. Hissar får inte heller medföra oskäliga störningar elektriskt eller elektromagnetiskt, och å andra sidan förväntas de tåla störningar i rimlig utsträckning. Bestämmelser om underhållet av hissar föreslås i 50 § och bestämmelser om reparation av hissar i 51 §. Till hissäkerhetens nivå bidrar också det att de personer som utför hissarbeten är yrkeskunniga och instruerade i sitt arbete på det sätt som avses i 38 § samt av det att arbetet övervakas så att hissäkerheten hålls på en god nivå. 

I 2 mom. föreslås att elsäkerhetslagens bestämmelser om elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet av elanläggningar ska tillämpas på hissar, eftersom hissar till denna del kan jämföras med elanläggningar. 

Bestämmelser om nya hissars säkerhet och utsläppandet på marknaden av nya hissar finns i hissdirektivet, varför de behandlas i 2 och 3 kap. 

38 §.Förutsättningar för hissarbete. I paragrafen föreslås grundläggande krav för hissarbeten. Bestämmelser om behörighet och kraven angående yrkeskompetens, som har samband med de grundläggande kraven, föreslås bli intagna i en senare del av lagen. 

I 1 punkten föreslås att verksamhetsutövare ska utse en ledare av hissarbeten som ska ansvara för säkerheten vid hissarbeten. Ledaren av hissarbeten ska vara en fysisk person vars behörighet konstateras av ett kompetensbedömningsorgan. 

I 2 punkten föreslås bestämmelser om att en person som självständigt utför hissarbeten eller övervakar hissarbeten ska ha tillräcklig yrkeskompetens. Något behörighetsintyg eller annat motsvarande bevis ska dock inte krävas av en sådan person, utan ledaren av hissarbeten ska se till att man för hissarbeten anlitar personer med tillräcklig yrkeskompetens. Bestämmelser om de grundläggande kraven på yrkeskompetens hos personer som utför hissarbeten självständigt eller som övervakar hissarbeten föreslås bli intagna i 45 § 2 mom. 

I 3 punkten föreslås att verksamhetsutövaren ska förfoga över behövliga arbetsredskap, såsom verktyg och mätredskap, samt bestämmelser och föreskrifter om hiss- och elsäkerhet. 

I 4 mom. föreslås det att de verksamhetsutövare som utför hissarbeten ska till hissäkerhetsmyndigheten göra en anmälan om hissarbeten, innan hissarbetet inleds. Närmare bestämmelser om anmälan föreslås ingå i 42 §. 

39 §.Uppgifter för en ledare av hissarbeten. I paragrafen föreslås bestämmelser om ansvaret och uppgifterna för ledaren av hissarbeten. För att säkerheten vid hissarbeten ska kunna säkerställas är det ändamålsenligt att ansvaret för att bestämmelserna om verksamheten iakttas klart och tydligt har ålagts ledaren av hissarbeten. I 1 mom. föreslås att ledaren av hissarbeten ska svara för att man vid hissarbeten följer bestämmelserna i 37 § i den föreslagna lagen. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om att ledaren av hissarbeten ska se till att hissäkerhetslagen iakttas vid hissarbeten, att hissarna efter att hissarbetet utförts befinner sig i sådant skick att de uppfyller kraven och att de som utför hissarbeten är yrkeskunniga och tillräckligt instruerade för sina uppgifter. I praktiken handlar uppgifterna närmast om säkerställande av att arbetstagarna är yrkeskunniga, om att instruera arbetstagarna, att övervaka arbetet och slutresultatet av det, att bedöma riskerna, att utse arbetstagarna, att hantera exceptionella situationer samt att ombesörja arbetsredskap och se till de yttre förhållandena för arbetet. 

40 §.Förutsättningar för skötsel av uppgiften som en ledare av hissarbeten. En väsentlig förutsättning för att någon ska kunna vara verksam som ledare av hissarbeten föreslås vara att personen i fråga har en sådan ställning i organisationen att han eller hon har faktiska möjligheter att sköta sin uppgift. I 1 mom. betonas således att ledaren av hissarbeten bör ha en faktisk möjlighet att sköta sin uppgift. För att detta krav ska bli uppfyllt ska personen i fråga enligt det föreslagna 2 mom. antingen vara en verksamhetsutövare som själv utför hissarbeten eller på basis av ett anställningsförhållande ha en sådan position där han eller hon har möjlighet att påverka de saker för vilka han eller hon ansvarar, men å andra sidan ska han eller hon ha faktisk kontakt med utförandet av arbetet. Att vara anställd förutsätter i regel tjänste- eller arbetsavtalsförhållande, men också en person som exempelvis har en ställning som bolagsman eller verkställande direktör kan komma i fråga. 

Om det är fråga om en helhet som består av två eller flera företag, en koncern, ska vart och ett av företagen inom koncernen i sin tjänst ha en ledare av hissarbeten. 

För att ledaren av hissarbeten ska kunna upprätthålla sina yrkeskunskaper åläggs denne enligt 3 mom. att känna till vid tidpunkten gällande krav på hiss- och elsäkerhet och att upprätthålla sina yrkeskunskaper. Det föreslås dock inte några bestämmelser om formella åtgärder för att visa detta, för att inte några krav på upprätthållande som medför oskäligt stora och fortlöpande kostnader ska uppställas på verksamhetsutövare, som ofta är småföretagare, eller på ledare av hissarbeten. 

41 §.Utsedd ledare av hissarbeten. I 1 mom. föreslås att verksamhetsutövaren ska utse en ledare av hissarbeten innan verksamheten inleds. I 2 mom. förutsätts att en ny ledare av hissarbeten ska utses inom tre månader från att ledaren av hissarbeten frånträder sin uppgift. Någon ny ledare av hissarbeten ska inte behöva utses för en kortvarig frånvaro, såsom semester. 

För att faktisk kontakt med utförandet av arbetet bibehålls, ska ledaren av hissarbeten i princip utses bland verksamhetsutövarens egen personal. Särskilt i fråga om små företag, är detta dock alltid inte möjligt, varför det bör vara tillåtet att anställa en ledare av hissarbeten utanför företaget. Men för att den faktiska möjligheten att sköta sin uppgift ska förverkligas, är det å andra sidan motiverat att det i 3 mom. föreskrivs om en begränsning som går ut på att en och samma person kan utses som ledare av hissarbeten hos högst tre verksamhetsutövare samtidigt. 

42 §.Anmälan till hissäkerhetsmyndigheten och anmälan av ändringar. I 1 mom. föreslås det att verksamhetsutövare som utför hissarbeten ska, innan verksamheten inleds, göra en anmälan om hissarbeten till hissäkerhetsmyndigheten. Detta möjliggör tillsyn över verksamheten och det att ledare av hissarbeten överhuvudtaget utnämns. En verksamhetsutövare skulle kunna inleda hissarbetena genast när anmälan till hissäkerhetsmyndigheten har gjorts. Förfarandet förutsätter alltså att hissäkerhetsmyndigheten beviljar ett tillstånd på basis av vilket hissarbeten kan utföras. 

I 2 mom. föreslås det att anmälan ska innehålla uppgifterna om verksamhetsutövaren, verksamhetsställena och den utsedda ledaren av hissarbeten. I anmälan ska det klargöras att förutsättningarna för hissarbete enligt den föreslagna 38 § 1–3 punkten och förutsättningarna för skötsel av uppgiften som ledare av hissarbeten enligt det föreslagna 40 § 2 mom. och de krav som i den föreslagna 46 § 2 mom. ställs på ledaren av hissarbeten är uppfyllda. Till anmälan ska bifogas samtycke av den person som utsetts till ledare av hissarbeten. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om att ändringar i de omständigheter om vilka det föreskrivs i paragrafen och ändringar i andra ur verksamhetens synvinkel väsentliga saker ska anmälas till hissäkerhetsmyndigheten inom en månad från det att ändringen skett. 

Någon anmälan till hissäkerhetsmyndigheten krävs inte om installationen av en ny hiss, eftersom det inte betraktas som sådant hissarbete som avses i denna lag. Hissäkerhetsmyndigheten ska dock enligt förslaget övervaka också denna verksamhet. 

43 §.Hissäkerhetsmyndighetens register och offentliga informationstjänst. I paragrafen föreslås att det ska utfärdas bestämmelser om ett register som ska föras över verksamhetsutövare, auktoriserade besiktningsmän, auktoriserade organ och kompetensbedömningsorgan. I paragrafen föreslås bestämmelser om den registeransvarige, syftet med registret, inklusive utlämning av uppgifter, om uppgifter som ska införas i registret och om tiden för bevaring av uppgifterna. Syftet är att bringa hissäkerhetsmyndighetens elektroniska informationstjänst kring detta i överensstämmelse med kraven i gällande lagstiftning. 

I 1 mom. föreslås att registret ska föras av hissäkerhetsmyndigheten. Hissäkerhetsmyndigheten föreslås upprätthålla registret med tanke på tillsynsuppgifterna och för att säkerställa att de som behöver hissarbetstjänster kan försäkra sig om att verksamheten bedrivs på tillbörligt sätt. 

Det föreslås att uppgifter som antecknats i registret kan bevaras så länge som de behövs med tanke på tillsynen. Uppgifterna ska avföras ur registret utan dröjsmål när de inte längre behövs med tanke på tillsynen över verksamheten. Detta är motiverat eftersom uppgifterna om verksamhetsutövare, auktoriserade besiktningsmän, auktoriserade organ och kompetensbedömningsorgan måste kunna kontrolleras i efterhand. Bevarandet av uppgifterna kan motiveras också med det påföljdssystem som anges i lagen. I registret antecknas exempelvis uppgift om varningar och förbud som med stöd av 76 § meddelats en verksamhetsutövare eller ledare av hissarbeten. Om den som fått en varning trots varningen upprepade gånger brutit mot sina skyldigheter kan hans eller hennes verksamhet förbjudas enligt 76 §. I efterhand kan också uppgifter om tidpunkten för verksamhetsförbud behöva inhämtas ur registret. Det föreslås att i registret även lagras uppgifter om de tillsynsåtgärder enligt 68 § som riktats mot auktoriserade besiktningsmän, auktoriserade organ och kompetensbedömningsorgan. 

I 2 - 4 mom. föreslås bestämmelser om vilka uppgifter som ska antecknas i registret för olika verksamhetsutövares del. I paragrafen föreslås att hissäkerhetsmyndigheten med tanke på tillsynen ska föra ett register över anmälda uppgifter enligt 42 §. I registret antecknas uppgifter om de verksamhetsutövare som gjort en verksamhetsanmälan och de ledare av hissarbeten som verksamhetsutövare har utsett. I 2 mom. föreslås att följande uppgifter om verksamhetsutövare ska antecknas i registret: namnet på fysisk person, personbeteckning, firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer, adress till det verksamhetsställe där verksamheten bedrivs och andra kontaktuppgifter (1 punkten), namnet på juridisk person, firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer och adress till det verksamhetsställe där verksamheten bedrivs och andra kontaktuppgifter (2 punkten), namnet på ledaren av hissarbeten, dennes personbeteckning och andra kontaktuppgifter (3 punkten), registreringsbeteckning (4) samt påföljder som med stöd av 76 § pålagts en verksamhetsutövare eller en ledare av hissarbeten (5 punkten). 

I 3 mom. föreslås att följande uppgifter om auktoriserade besiktningsmän ska antecknas i registret: namn, personbeteckning, firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer, adress till det verksamhetsställe där verksamheten bedrivs och andra kontaktuppgifter (1 punkten), auktorisationens omfattning (2 punkten), registreringsbeteckning (3) och uppgift om återkallelse av godkännandet som auktoriserad besiktningsman (4 punkten). 

I 4 mom. föreslås att i registret antecknas följande uppgifter om auktoriserade organ och kompetensbedömningsorgan: firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer och adress till det verksamhetsställe där verksamheten bedrivs och andra kontaktuppgifter (1 punkten), auktorisationens omfattning (2 punkten), registreringsbeteckning (3), uppgift om återkallelse av godkännandet som auktoriserat organ eller kompetensbedömningsorgan (4 punkten) och namnet på organets underleverantör, dennes personbeteckning, firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer, behörighetsområde, adress till det verksamhetsställe där verksamheten bedrivs och andra kontaktuppgifter (5 punkten). 

I det föreslagna 5 mom. fastställs närmare de uppgifter som kan lämnas ut offentligt via ett elektroniskt datanät (offentlig informationstjänst). Uppgifter ur registret ska få utlämnas via det elektroniska datanätet i den mån att medborgare har möjlighet att försäkra sig om att de verksamhetsutövare som de anlitar, de auktoriserade besiktningsmännen och kompetensbedömningsorganen har tillstånd att bedriva verksamhet.  

Hissäkerhetsmyndighetens register är ett personregister eftersom i det lagras också personuppgifter om fysiska personer, såsom namn och personbeteckning. På utlämnande av uppgifter som finns i en myndighets personregister tillämpas bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). I momentet föreskrivs att personuppgifter ur en myndighets personregister får, om inte något annat särskilt bestäms i lag, lämnas ut i form av en kopia eller en utskrift eller i elektronisk form om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. Eftersom det inte finns möjlighet att få reda på vilka mottagarna av sådana uppgifter som lämnas ut via internet är eller säkerställa ändamålet för användningen av uppgifterna, är utlämnande av personuppgifter via internet möjligt endast om särskilda bestämmelser om det utfärdas i lag eller med den registrerades entydiga samtycke enligt 8 § 1 mom. 1 punkten i personuppgiftslagen (523/1999). Begränsningen behövs inte med tanke på integritetsskyddet, om personbeteckningar och hemadresser för dem som registrerats inte lämnas ut via det elektroniska datanätet. 

Med hjälp av den offentliga informationstjänsten kan var och en kontrollera uppgifter om en verksamhetsutövare som gjort anmälan, få reda på namnet på verksamhetsutövaren och adressen till verksamhetsstället, företags- och organisationsnumret, registreringsbeteckningen och namnet på ledaren av hissarbeten samt kontrollera namnet på en auktoriserad besiktningsman, ett auktoriserat organs och ett kompetensbedömningsorgans firma, adressen till verksamhetsstället, företags- och organisationsnumret, registreringsbeteckningen och omfattningen av auktorisationen. Andra uppgifter som lagras enligt 2-4 mom. ska inte kunna fås via internet. 

I 5 mom. föreslås dessutom bestämmelser om avförande av uppgifter ur hissäkerhetsmyndighetens webbsidor. Hissäkerhetsmyndigheten ska avföra uppgifter om en verksamhetsutövare, en auktoriserad besiktningsman, ett auktoriserat organ och kompetensbedömningsorgan ur offentlig informationstjänst, om den som registrerats upphört med sin verksamhet eller om verksamhetsutövaren inte har en ledare av hissarbeten som uppfyller kraven enligt 40 och 46 § och om verksamhetsutövare inte inom den frist som hissäkerhetsmyndigheten uppsatt anmält en ny ledare av hissarbeten. Uppgifterna om en auktoriserad besiktningsman, ett auktoriserat organ eller kompetensbedömningsorgan ska avföras ur hissäkerhetsmyndighetens elektroniska datanät omedelbart efter det att godkännandet har återkallats genom ett lagakraftvunnet beslut eller verksamheten har upphört. 

44 §.Säkerheten i hissarbetet. En hiss kan jämföras med en elanläggning, och den väsentliga risk som är förenad med hissarbetet handlar således om risken för elektriska stötar eller ljusbågar. Därför finns det skäl att med tanke på säkerheten vid elarbeten tillämpa elsäkerhetslagens kapitel om säkerheten vid elarbeten också på underhåll och reparation av och ombyggnadsarbeten på hissar samt på installation av nya hissar. I 1 mom. föreslås således att på hissarbeten samt på installationen av nya hissar tillämpas vad som i 4 kap. i elsäkerhetslagen föreskrivs om säkerheten vid elarbeten. 

Utöver de risker som elektriciteten medför är hissarbeten och installeringen av nya hissar också förenade med andra riskfaktorer. Allmänna bestämmelser om säkerheten i arbetet finns i arbetarskyddslagen. Arbetarskyddslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den handlar om t.ex. mekaniska och fysikaliska risker och innehåller bestämmelser om bl.a. användningen av personlig skyddsutrustning och arbetsredskap. I 2 mom. konstateras att vid hissarbeten samt vid installationen av nya hissar ska utöver de risker som avses i 1 mom. och som föranleds av el, dessutom beaktas arbetarskyddslagens bestämmelser om arbetarskyddet. 

Det finns en standard, SFS 6002, om säkerheten vid elarbeten. Den baserar sig på en europeisk standard EN 50110-1 och innehåller nationella tillägg. Det finns en nationell vägledande standard SFS 5880 som gäller säkerheten vid hissarbeten. 

45 §.Grundläggande krav på yrkeskompetens för dem som utför hissarbeten. I 1 mom. föreslås att det grundläggande kravet för alla som utför hissarbeten och installationer av nya hissar är att de ska vara instruerade för uppgiften och förtrogna med kraven angående hissäkerhet, elsäkerhet och allmänt arbetarskydd. 

I 2 mom. föreslås krav på sådana som självständigt utför hissarbeten, dvs. personer som avses i 38 § 2 punkten. En person som självständigt utför hissarbeten ska enligt förslaget under ledning av en ledare av hissarbeten kunna utföra hissarbeten ensam eller inom ett arbetslag se till att säkerhetskraven uppfylls. Några formella krav på intyg eller annat sätt att visa kompetensen föreslås inte bli ställda på en sådan person, utan det föreslås att ledaren av hissarbeten ska bedöma huruvida en person lämpar sig för arbetsuppgifterna i fråga. 

En som självständigt utför hissarbeten ska ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för att säkerheten i arbetet och slutresultatet tryggas. Enligt förslaget ska det ställas krav, som gäller utbildning och arbetserfarenhet, på sådana som självständigt utför hissarbeten. För självständigt utförande av hissarbeten krävs enligt förslaget att personen har en lämplig yrkesexamen eller yrkesutbildning och tillräckligt omfattande arbetserfarenhet av hissarbeten under minst ett halvår eller att personen har tre års erfarenhet av hissarbeten och har förvärvat tillräckliga grundläggande kunskaper i branschen. 

En person som övervakar eller instruerar andra arbetstagare ska också uppfylla kraven angående självständigt arbete. 

46 §.Hissbehörighet. Det föreslås att en person ska uppfylla vissa krav för att denne ska kunna vara ledare av hissarbeten. I 1 mom. föreslås att hissbehörighet som berättigar till att verka som ledare av underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på hissar beviljas personer som uppfyller kraven. Behörighetsområdet föreslås omfatta också sådana elarbeten som behövs vid hissarbeten. Hissäkerhetslagen ska enligt förslaget också till vissa delar tillämpas på andra anordningar som används för förflyttning av personer än hissar. Hissbehörighet ska enligt förslaget krävas också för underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på paternosterhissar för personbefordran, lätthissar, rulltrappor och rullramper. 

I 2 mom. föreslås som förutsättningar för hissbehörighet en avlagd hissäkerhetsexamen, lämplig utbildning och tillräcklig arbetserfarenhet. Genom hissäkerhetsexamen säkerställs att personen är tillräckligt insatt i säkerhetsbestämmelserna och kraven i de centrala säkerhetsstandarderna. Utbildning ska garantera tillräckligt omfattande kunskaper. Efter utbildningen ska den utbildade få tillfälle att omsätta de kunskaper som förvärvats vid utbildningen i praktiken och arbeta under ledning och tillsyn av en erfarenhet arbetstagare. På detta sätt går det att skaffa tillräcklig pratisk förtrogenhet med hissarbeten, ledning av hissarbeten, tekniken hos olika hissar och hissäkerheten. Längden på arbetserfarenhet som krävs ska vara beroende av utbildningsnivån, så att en arbetserfarenhet av tre år ska krävas efter grundexamen i elbranschen och att det på en högre utbildningsnivå räcker med en arbetserfarenhet av två år. Arbetserfarenheten ska vara tillräckligt omfattande, vilket innebär att man bör ha erfarenhet av alla hissarbeten, dvs. underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten samt av hissar i olika åldrar. 

I samband med lagreformen föreslås kraven angående hissbehörighet bli lindrigare jämfört med de nuvarande. För det första ska konstruktionen av en ny hiss i fortsättningen inte längre förutsätta hissbehörighet. Då det behörighetskrav som gäller installationen av nya hissar ska slopas, finns det å andra sidan inte några grunder för två olika behörigheter, utan det ska räcka med en behörighet för hissarbeten. Den nya hissbehörigheten ska kunna erhållas om man uppfyller kraven för nuvarande hissbehörighet 2 och det ska vara möjligt att på basis av den nya hissbehörigheten utföra alla slags hissarbeten, också moderniseringar, vilket nuförtiden förutsätter hissbehörighet 1. Behörighetskraven lindrades också år 2011 genom arbets- och näringsministeriets förordning så att för hissbehörighet 1 räcker det med en yrkesexamen inom hissbranschen och längden på den arbetserfarenhet som krävs för hissbehörighet 2 förkortades från fyra år till tre år. 

I 3 mom. föreslås att av den arbetserfarenhet som personen skaffat sig före den utbildning som krävs för behörigheten ska för intyg hälften kunna beaktas, om arbetserfarenheten är tillräckligt omfattande för att ge förtrogenhet med hissarbeten.  

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs att bestämmelser om studieinnehållet i examen eller den kompletterande utbildningen utfärdas genom förordning av statsrådet.  

47 §.Hissäkerhetsexamen. Genom hissäkerhetsexamen säkerställs att en person har tillräcklig förtrogenhet med bestämmelserna, föreskrifterna, anvisningarna och de viktigaste standarderna om säkerheten i hissarbeten och elarbeten. I praktiken har Säkerhets- och kemikalieverket utformat examensuppgifterna, bedömt svaren och ordnat examenstillfällena. I 1 mom. föreslås definition av hissäkerhetsexamen, så att med hissäkerhetsexamen avses en examen som visar att personen ifråga är förtrogen med bestämmelserna, föreskrifterna och anvisningarna om säkerheten i hissarbeten. 

Hissäkerhetsmyndigheten ska enligt förslaget ha det övergripande ansvaret för hissäkerhetsexamina. Därför föreslås det i 2 mom. att examensfordringarna samt examensintygets innehåll och form ska fastställas av hissäkerhetsmyndigheten. Hissäkerhetsmyndigheten ska dessutom sörja för ordnandet av examina och utöva tillsyn över nivån på och bedömningen av examina. 

48 §.Behörighetsintyg. I 1 mom. föreslås att kompetensen hos personer som ansöker om hissbehörighet bedöms av ett kompetensbedömningsorgan. Om en person uppfyller kraven, ska kompetensbedömningsorganet ge ett behörighetsintyg. 

I 2 mom. föreslås att behörighetsintyg ska sökas inom fem år från det att hissäkerhetsexamen har avlagts. Om fristen överskrids, ska hissäkerhetsexamen avläggas på nytt för att behörighetsintyg ska kunna ges. 

I 3 mom. föreslås att kompetensbedömningsorganet vid behov ska utfärda intyg över sådan yrkesverksamhet inom hissbranschen som bedrivits i Finland. Detta behövs särskilt i sådana fall där någon från Finland utstationeras i något annat land i Europa för att där utföra hissarbeten. 

49 §.Utländsk utbildning och arbetserfarenhet. I paragrafen föreslås bestämmelser om det sätt på vilket kompetensbedömningsorganet vid beviljande av behörighetsintyg ska beakta sådan utbildning och arbetserfarenhet som skaffats utomlands. Utländska sökande kan inbegripa sökande från dels EU-länder och dels tredjeländer. 

Det föreslås att när kompetensbedömningsorganet beviljar behörighetsintyg, ska det utöver vad som annars föreskrivs beakta utbildning som skaffats och arbetserfarenhet som förvärvats utomlands. Det föreslås att kompetensbedömningsorganet till stöd för beslutsfattandet vid behov kan be universitet, högskolor eller andra läroinrättningar att ge ett utlåtande på det sätt som föreskrivs i 4 § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015). Hittills har ett utlåtande om motsvarighet begärts av Utbildningsstyrelsen. 

I 2 mom. föreslås att kompetensbedömningsorganet också ska kunna bevilja finländskt behörighetsintyg utgående från ett utländskt behörighetsintyg, om det anser att intyget i tillräcklig utsträckning motsvarar de inhemska kraven. Vad gäller bedömningen av motsvarighet bör det noteras att det i många länder inte finns något exakt motsvarande system med särskild hissäkerhetsexamen som i Finland, och att man i dessa länder skaffar förtrogenhet med säkerhetsbestämmelserna på annat sätt. Avsikten är att kompetensbedömningsorganet ska kunna bevilja ett behörighetsintyg för personer som härstammar från något annat land, trots att det i villkoren för det behörighetsintyg som skaffats i ursprungslandet inte innehåller något omnämnande av särskild säkerhetsexamen. 

Genom bestämmelserna i 3 mom. blir det möjligt för personer från annat land inom EU/EES-området att flytta till Finland i enlighet med direktivet om erkännandet av yrkeskvalifikationer. Kompetensbedömningsorganet ska enligt förslaget ta hänsyn till kraven i direktivet och bevilja behörighetsintyg, om direktivet berättigar en person till att flytta från ett land till ett annat för att där bedriva yrke och om personen uppfyller kraven i fråga. Direktivet har genomförts genom lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1093/2007, nedan yrkeskvalifikationslagen). Direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer inbegriper flera system för ömsesidigt erkännande. Om behörighetsintyg ansöks på basis av sådan arbetserfarenhet som skaffats i överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet (bedrivit yrket i fråga under tillräckligt lång tid i ursprungslandet), ska kompetensbedömningsorganet vid behov begränsa omfattningen av behörighetsintyget i enlighet med den erfarenhet som skaffats av hissarbeten. 

Direktivet om yrkeskvalifikationer har genomförts nationellt bl.a. genom en allmän lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som innehåller bestämmelser om förfaranden för godkännande av yrkeskvalifikationer. En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer har utfärdats den 4 december 2016 och den trädde i kraft vid ingången av 2016. I den nya lagen ingår bestämmelser i det direktiv (2013/55/EU) genom vilket direktivet om yrkeskvalifikationer ändrades och vilka handlar om bl.a. europeiskt yrkeskort och partiell rätt att utöva yrke. 

Europeiskt yrkeskort är ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer vars form avviker från det nuvarande, dvs. som utfärdas med hjälp av kommissionens system för elektroniskt informationsutbyte IMI. Detaljerna kring det europeiska yrkeskortet fastställs i kommissionens genomförandeakter (EU) 2015/983. Enligt genomförandeförordningen kan ett yrkeskort i praktiken beviljas en som utövar sjukskötar-, provisor-, fysioterapeut-, fastighetsförmedlar- eller bergsguideyrket. Arbeten inom el- och hissbranschen har inte varit uppe vid diskussionerna mellan kommissionen och medlemsstaterna såsom yrken för vilka införandet av yrkeskort övervägs. 

Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer innehåller också en bestämmelse om förutsättningarna för beviljande av rätt att utöva ett visst yrke. Bestämmelsen baserar sig på artikel 4 f i det ändrade direktivet. I artikel 4.f sjätte stycket föreskrivs att artikeln inte ska tillämpas på de yrkesutövare som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkeskvalifikationer enligt avdelning III kapitel II, III och IIIa. Detta innebär i praktiken att bestämmelsen om partiell rätt att utöva yrke endast gäller yrken som omfattas av det allmänna systemet för erkännande, och inte t.ex. arbeten inom elbranschen, om beslutet om erkännande baserar sig på erkännande av arbetserfarenhet. Om beviljandet av behörighetsintyg däremot baserar sig på en utbildning som skaffats i ett annat EU/EES-land, fattar kompetensbedömningsorganet beslut i enlighet med bestämmelserna i det allmänna systemet för erkännande och därvid blir det också aktuellt att bedöma möjligheterna att bevilja partiell rätt att utöva yrke, om de villkor som anges i den allmänna lagen uppfylls. 

5 kap. Underhåll och reparation av samt ombyggnadsarbeten på hissar 

50 §.Underhåll av hissar. Enligt förslaget ska hissinnehavaren åläggas ansvaret för att en hiss är och förblir säker vid drift. I 1 mom. föreslås i fråga om underhållet av hissar att hissinnehavaren ska sörja för att ett underhållsprogram görs upp för hissen och att hissen underhålls enligt programmet. I underhållsprogrammet fastställs de åtgärder som ska vidtas vid underhållsbesöken och intervallerna för regelbundna besök. De egentliga underhållsarbetena på hissen ska hissinnehavaren i praktiken anförtro åt en firma som specialiserat sig på hissunderhåll. 

I 2 mom. föreslås att när underhållsprogrammet görs upp och behovet av tillräckligt underhåll bedöms, beaktas de behov som hissens driftsfrekvens, driftsmiljön och hisstypen medför. Vid uppgörandet av underhållsprogram ska utgångspunkten vara hisstillverkarens anvisningar om de åtgärder som behövs för underhållet. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om de åtgärder som vidtas vid underhållet av hissar. Vid underhållet av hissar ska enligt förslaget vidtas sådana åtgärder som behövs för att hissens säkerhet och funktionsduglighet kan säkerställas. I underhållsjournalen ska anteckningar göras om varje underhållsbesök. Anteckningarna ska vara undertecknade. 

Underhållsprogrammet och underhållsjournalen ska förvaras invid hissen, så att också besiktaren och hissinnehavaren har tillgång till dem utöver servicepersonalen. 

51 §.Reparation av hissar. I 1 mom. föreslås att hissinnehavaren ska sörja för att de brister och fel som upptäckts i hissen avhjälps och repareras. Efter att ha blivit underrättad om ett fel på hissen t.ex. av en som färdas i hissen, servicepersonalen eller den som besiktat hissen, ska hissinnehavaren tillräckligt snabbt vidta åtgärder för avhjälpande av bristen eller felet. I praktiken anförtros reparationsuppdraget åt en firma som specialiserat sig på hissunderhåll. 

I 2 mom. föreslås att vid reparationen av en hiss ska de krav som gällde under hissens byggnadstid kunna iakttas, dock så att senare meddelade hissbestämmelser som gäller retroaktivt, beaktas.  

I 3 mom. föreslås definition av reparation, så att med reparation avses reparation av en hiss eller hissdel, så att den motsvarar den ursprungliga hissen eller hissdelen.  

52 §.Ombyggnadsarbeten på hissar. I 1 mom. föreslås att vid ombyggnadsarbeten på en hiss ska kraven i 2 kap. i den föreslagna lagen iakttas när det är fråga om att förnya anordningshelheter. Om t.ex. hissen ska få ett nytt styrsystem, ska det allstå överensstämma med de krav på nya hissar som är i kraft vid tidpunkten för ombyggnad. 

I 2 mom. föreslås definition av ombyggnadsarbeten, så att med ombyggnadsarbeten avses ersättande av en hisskomponent eller större anordningshelhet med en del eller konstruktion som avviker från den ursprungliga.  

53 §.Säkerställande av säkerheten vid underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten på hissar. När hissarbeten utförs, ska det ses till att hissen inte medför risk för någon under denna tid. I enlighet därmed föreslås det i 1 mom. att när en hiss underhålls, repareras eller byggs om, ska försiktighet iakttas och det ska sörjas för att hissen inte medför risker under denna tid. 

I 2 mom. föreslås att hissarbeten inte får försämra hissens säkerhet i några som helst avseenden. Detta är särskilt viktigt vid sådana ombyggnadsarbeten då anläggningshelheter som är förenliga med nya krav installeras i en hiss som är i drift.  

54 §.Service- och underhållsskyldighet samt omsorgsplikt i fråga om lyftdörrar. I 1 mom. föreslås det att innehavaren av en lyftdörr som avses i 2 § 3 mom. åläggs en allmän skyldighet att underhålla dörren och hålla den i skick. Det föreskrivs att lyftdörren ska hållas säker genom regelbunden service och skötsel samt reparation av upptäckta fel. Risker som orsakas av fel, skada eller förslitning ska elimineras. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt lyftdörrarnas styrsystem och sådana säkerhetsanordningar som har stor betydelse ur säkerhetssynpunkt. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om omsorgsplikt, där det föreskrivs att innehavaren av en lyftdörr ska säkerställa att lyftdörren inte utgör en risk för någons liv, hälsa eller egendom. 

Bestämmelser om lyftdörrars säkerhet vid driften finns, utöver den föreslagna lagen, dessutom i statsrådets förordning om säker användning och besiktning av arbetsutrustning i fråga om lyftdörrar på arbetsplatserna och i konsumentsäkerhetslagen i fråga om lyftdörrar som används av konsumenter. 

55 §.Räddning ur hiss. Till hissinnehavarens skyldighet hör enligt förslaget att sörja för att räddningen av passagerare ur en korg som har stannat mellan våningarna sker tryggt och tillräckligt snabbt. Räddning ur hiss kräver yrkeskunnande och kännedom om hissteknik, och i praktiken överlåter hissinnehavaren räddningsarbetet oftast åt den som underhåller hissen. Räddning ur hiss ska i första hand inte vara en uppgift för räddningsverket, utan räddningsverket ska endast alarmeras i sådana situationer där en person som blivit kvar i hissen är skadad eller är i omedelbar fara eller där räddningsverket behövs av någon annan särskild orsak för att biträda vid räddningsåtgärderna. 

Räddningen måste ske tillräckligt snabbt. När det behövs snabbare räddningsinsats än den som hissunderhållaren kan förbinda sig vid, kan också någon annan person bli instruerad för att bli räddare. En sådan situation som avses ovan kan komma i fråga t.ex. på sjukhus eller vårdanstalter. 

6 kap. Besiktning av hissar 

56 §.Periodisk besiktning. Genom periodiska besiktningar säkerställs att hissen är säker. 

I 1 mom. föreslås att periodiska besiktningar av hissar som är avsedda för persontransport utförs vartannat år. Periodisk besiktning ska utföras första gången inom två år från ibruktagandet, vilket avviker från nuvarande bestämmelser som förutsätter att den första besiktningen görs inom fyra år från ibruktagandet. Av tydlighetsskäl och för att problemen efter ibruktagandet av hissen ska komma fram snabbare, är det motiverat att den första besiktningen görs inom två år från ibruktagandet. 

Det föreslås att det inte ska utföras några periodiska besiktningar av lätthissar som är i privat bruk. Med privat bruk avses i detta sammanhang att anordningen kan användas endast av vissa personer som är instruerade i användningen. Privat bruk är möjligt exempelvis när anordningen finns i en privatbostad eller när en nyckel som möjliggör användningen innehas endast av vissa personer. 

Det föreslås att periodisk besiktning av paternosterhissar för personbefordran ska utföras vartannat år. Det finns färre än tio sådana hissar i drift i Finland och nya sådana får inte släppas ut på marknaden. 

Periodiska besiktningar av lätthissar, rulltrappor och rullramper föreslås bli utförda med samma intervall som gäller för hissar. 

Enligt 2 mom. ska hissinnehavaren och innehavaren av annan i 1 mom. avsedd anordning se till att en periodisk besiktning av anordningen utförs. Besiktning av hissar är ett uppdrag mellan hissinnehavaren och ett auktoriserat organ. 

Det är motiverat att utfärda bestämmelser om besiktning av stora lyftdörrar som omfattas av lagens tillämningsområde då en olycka där sådana dörrar är iblandade kan ha allvarliga följder. I 3 mom. föreslås att periodiska besiktningar ska göras på lyftdörrar med en lyfthöjd som överstiger 2,9 meter. Sådana dörrar är avsedda för lastbilstrafik och de finns vanligtvis i industri- eller lagerbyggnader och sådana byggnader som huvudsakligen betraktas som arbetsplatser. Periodisk besiktning av sådana lyftdörrar ska utföras första gången inom fyra år från ibruktagandet och därefter vart fjärde år. Att det tillämpas endast en intervall vid besiktningar sparar dörrinnehavarnas kostnader, eftersom förslaget gör det möjligt att i större utsträckning besikta samtliga dörrar vid ett objekt på samma gång. Enligt nuvarande bestämmelser är besiktningsintervallen för dörrar tre, fyra eller fem år beroende på fallet. 

Enligt gällande bestämmelser utförs periodiska besiktningar av lyftdörrar med en lyfthöjd som överstiger 2 meter. Enligt förslaget ska gränsen för lyfthöjd i fråga om besiktningsskyldighet höjas till 2,9 meter. Då omfattas närmast sådana små dörrar genom vilka man kör med personbil, men inte med lastbil, inte av besiktningsskyldigheten. Sådana dörrar är bl.a. garagedörrarna till egnahemshus, dörrar till parkeringshallar för höghus och köpcentrum samt dörrar till avgiftsbelagda parkeringshus. Sådana dörrar under vilka arbete utförs omfattas till största delen också fortsättningsvis av besiktningsskyldigheten. Till sådana hör bl.a. lastbryggor inom industrin och andra produktionsutrymmen. 

Många av de dörrar som har samband med logistiken inom industrin har en lyfthöjd på cirka 3 meter. Sådana platser, t.ex. lastbryggor, är också utrymmen där man ständigt arbetar under dörrarna varvid risken för olyckor ökar. I praktiken bör höjdgränsen sättas strax under 3 meter, vilket minskar möjligheterna till kringgående av besiktningsskyldigheten. Lämplig höjd anses vara 2,9 meter. 

Enligt 4 mom. ska periodiska besiktningar av hissar och andra anordningar som omfattas av denna lag utföras av ett auktoriserat organ, om organet har behörighet att besikta anordningen i fråga. Lyftdörrar ska enligt förslaget kunna besiktas även av auktoriserade besiktningsmän. Bestämmelser om godkännande av och kraven på auktoriserade organ och auktoriserade besiktningsmän finns i 7 kap. i den föreslagna lagen. 

57 §.Certifieringsbesiktning. I 1 mom. föreslås att lätthissar, rulltrappor och rullramper ska genomgå en certifieringsbesiktning inom tre månader från ibruktagandet för att deras säkerhet ska kunna säkerställas. Enligt förslaget ska certifieringsbesiktningen inte ha något samband med utsläppandet på marknaden, utan den ska utgöra den första besiktning av anordningen som baserar sig på nationell lagstiftning. Certifieringsbesiktningen ska enligt förslaget utföras på nytt, om anordningen flyttas till ett nytt driftställe. Certifieringsbesiktningen ska utföras av ett auktoriserat organ, om organets besiktningsbehörighet omfattar anordningen i fråga. 

I 2 mom. föreslås att en i 2 § 3 mom. avsedd lyftdörr med en lyfthöjd som överstiger 2,9 meter och som omfattas av lagens tillämpningsområde ska genomgå en certifieringsbesiktning enligt 1 mom., men med den skillnaden att besiktningen ska göras inom sex månader från ibruktagandet. Certifieringsbesiktningen ska utföras på nytt, om lyftdörren flyttas till ett nytt driftställe. 

I 3 mom. föreslås att innehavaren av en anordning som avses i 1 mom. och innehavaren av en lyftdörr som avses i 2 mom. ska se till att certifieringsbesiktningen av anordningen utförs. 

I 4 mom. föreslås att certifieringsbesiktningen av lätthissar, rulltrappor, rullramper och lyftdörrar ska utföras av ett auktoriserat organ. En certifieringsbesiktning av lyftdörrar kan enligt förslaget förutom ett auktoriserat organ även utföras av en auktoriserad besiktningsman. 

58 §.Innehållet i periodiska besiktningar och certifieringsbesiktningar. Enligt förslaget är syftet med den periodiska besiktningen att säkerställa att hissens drift är trygg och att den underhålls på tillbörligt sätt. Vid besiktningen görs en genomgång av hissens tekniska anordningar och dess funktion. Vid besiktningen ska det enligt förslaget också kontrolleras att underhållsprogrammet är lämpligt för hissen i fråga och att det har följts och att hissen har underhållits och reparerats på tillbörligt sätt och att det finns behöriga besiktningsprotokoll över ombyggnadsarbetena. 

Vid en certifieringsbesiktning av lätthissar, rulltrappor, rullramper och lyftdörrar ska det enligt förslaget säkerställas att anordningen har installerats på tillbörligt sätt, att den fungerar oklanderligt med tanke på säkerheten och att de redskap och handlingar som behövs för underhållsarbetena är tillgängliga. 

59 §.Besiktningsprotokoll. I paragrafen föreslås att ett besiktningsprotokoll ska upprättas över periodiska besiktningar. I besiktningsprotokollet antecknas sådana fel och brister som upptäckts vid besiktningen och som minskar säkerheten av hissen i drift. Protokollet ställs till hissinnehavarens förfogande och denne ska se till att de fel och brister som nämns i protokollet avhjälps. Detta innebär att hissinnehavaren inte enligt egen prövning ska kunna låta bli att reparera sådana fel och avhjälpa sådana brister som upptäckts vid besiktningen, utan ändring av besiktningsprotokollet ska kunna sökas enligt den besvärsanvisning som åtföljer protokollet. Bestämmelser om ändringssökande föreslås bli intagna i 86 § i den föreslagna lagen. 

Det föreslås vara möjligt att liksom nu i besiktningsprotokollet skriva in rekommenderade frister för avhjälpande av upptäckta brister. 

Med avvikelse från gällande bestämmelser ska den som utför besiktningen enligt förslaget inte behöva underteckna besiktningsprotokollet. Det faktum att underskriften slopas anses inte öka risken för missbruk. Inga väsentliga fördelar anses kunna uppnås med underskriften. Inte heller enligt nuvarande praxis tillställs hissinnehavaren något undertecknat protokoll, utan det protokoll som upprättas under besiktningen och undertecknas när besiktningen slutförts förblir i regel i besiktningsorganets besittning och används för dess interna bruk. Slopandet av underskriften avser att underlätta de arbetsuppgifter som utförs vid besiktningen och därefter. 

60 §.Besiktningsdekal. I 1 mom. föreslås att den som utför besiktningen ska fästa en besiktningsdekal på en synlig plats i hisskorgen för att visa att besiktning utförts och för att hissinnehavaren ska veta när denne ska beställa nästa besiktning. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska det av dekalen framgå när hissen har besiktats och när den senast ska besiktas följande gång. I syfte att förhindra missbruk föreslås att märkningarna på dekalen blir utökade jämfört med gällande bestämmelser, så att det på dekalen antecknas också hissens identifikationsuppgifter och underskrift av den som utfört besiktningen. 

61 §.Allvarlig brist. Om allvarliga brister upptäcks i hissen vid besiktningen, ska den som utfört besiktningen bestämma att hissen besiktas på nytt. Som allvarlig brist betraktas sådant fel som i betydlig utsträckning minskar säkerheten vid användning av hissen. Bristerna ska avhjälpas utan dröjsmål. Hissen behöver dock inte nödvändigtvis tas ur bruk innan reparationsåtgärder vidtas. 

Det föreslås att en ny besiktning ska utföras inom tre månader från det att det bestämts att en ny besiktning ska göras. Vid den nya besiktningen kontrolleras, att bristerna har avhjälpts. Avsikten är att den nya besiktningen i princip ska utföras av samma person som gjort den ursprungliga besiktningen. 

62 §.Fel som medför omedelbar risk. Om det vid besiktningen upptäcks att driften av hissen medför omedelbara risker, ska den som utfört besiktningen uppmana hissinnehavaren att sluta driva hissen och att koppla bort den från elnätet. Med avvikelse från gällande bestämmelser föreslås den som utför besiktningen få möjlighet att vid behov koppla bort hissen från elnätet. Ett sådant behov skulle kunna uppstå om den upptäckta risken är stor och ingen kontakt med hissinnehavaren kan nås eller om hissinnehavaren inte går med på att koppla bort hissen från elnätet. Med tanke på övervakningen ska hissäkerhetsmyndigheten alltid underrättas om hissar som upptäckts medföra omedelbara risker, och hissäkerhetsmyndigheten ska vidta behövliga åtgärder. 

I 2 mom. föreslås att den som utfört besiktningen ska bestämma att den hiss som varit föremål för besiktning ska besiktas på nytt. Den nya besiktningen ska utföras inom tre månader från det att det fel som orsakade den omedelbara risken har undanröjts. 

63 §.Besiktning av ombyggnadsarbeten. Med ombyggnadsarbeten på en hiss avses ersättande av en hissdel eller större anordningshelhet med en del eller konstruktion som avviker från den ursprungliga. Ombyggnadsarbetena kan indelas i betydande ombyggnadsarbeten och mindre ändringsarbeten. Som betydande ombyggnadsarbete betraktas sådan ändring som berör hissens nominella hastighet, märklast, korgens vikt eller hissens lyfthöjd. Betydande ombyggnadsarbete är det fråga om också om sådana hissdelar som har samband med säkerheten läggs till, ändras eller ersätts med delar av annan typ. Sådana delar som här avses är bl.a. styrsystem, dörrar till hisschaktet eller korgen, lyftmaskineriet, drivskivan, hastighetsbegränsare och griparmar. Om omfattande och betydande ombyggnadsarbeten används ofta också benämningen grundlig reparation eller modernisering. Mindre ändringsarbeten är andra än ovan nämnda arbeten. 

Vid omfattande ombyggnadsarbeten förses en befintlig hiss med komponenter och anordningshelheter enligt nya krav, och då finns det skäl att utreda hur arbetena påverkar hissanordningen i dess helhet. Vid betydande ombyggnadsarbeten ska det göras en riskbedömning, och det ska säkerställas att hissens säkerhet inte minskar i några avseenden. För besiktning av betydande ombyggnadsarbeten krävs kännedom om gamlas hissars konstruktion och gamla nationella krav på hissar. I fråga om betydande ombyggnadsarbeten är det motiverat att ombyggnadsarbetet besiktas av ett auktoriserat organ innan hissen på nytt tas i bruk. 

I 1 mom. föreslås att hissinnehavaren ska se till att besiktningen utförs i enlighet med de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som anges i 12 §. Det föreslås att kontroll av en enskild produkt ska genom statsrådets förordning fastställas som tillämplig metod. Ett auktoriserat organ ska besikta ombyggnadsarbetena. 

I 2 mom. föreslås att omfattande ombyggnadsarbeten på paternosterhissar för personbefordran, lätthissar, rulltrappor och rullramper ska besiktas i en omfattning som motsvarar den certifieringsbesiktning som avses i 57 § 1 mom. Innehavaren av anordningen i fråga ska se till att besiktningen utförs. 

I 3 mom. föreslås att när det gäller mindre ändringsarbeten på en hiss ska överensstämmelse med kraven fastställas av den verksamhetsutövare som ansvarar för arbetet. Mindre ändringsarbeten ska enligt förslaget besiktas i samband med nästa periodiska besiktning. Med tanke på besiktningen ska den verksamhetsutövare som utför ändringsarbetena se till att behövliga uppgifter om och protokoll över utförda kontroller och provningar bifogas hissens handlingar. 

I 4 mom. föreslås att närmare bestämmelser om förfarandena för besiktning av omfattande ombyggnadsarbeten på hissar utfärdas genom förordning av statsrådet. 

7 kap. Auktoriserade organ, auktoriserade besiktningsmän och kompetensbedömningsorgan 

64 §.Godkännande av ett auktoriserat organ, en auktoriserad besiktningsman och ett kompetensbedömningsorgan. Ett auktoriserat organ utför sådana besiktningar som förutsätts i den nationella lagstiftningen, såsom periodiska besiktningar och certifieringsbesiktningar, av hissar samt av vissa andra anordningar som lyfter och flyttar personer samt på vissa typer av lyftdörrar. En auktoriserad besiktningsman utför motsvarande besiktningar av lyftdörrar av viss typ. Ett kompetensbedömningsorgan bedömer kompetensen hos sådana personer som ansöker om hissbehörighet och beviljar behörighetsintyg. I 1 mom. föreslås att ett auktoriserat organ, en auktoriserad besiktningsman och ett kompetensbedömningsorgan godkänns av hissäkerhetsmyndigheten, som också ska utöva tillsyn över deras verksamhet. 

65 §.Förutsättningar för godkännande som auktoriserat organ eller kompetensbedömningsorgan. Avsikten är att de krav som ställs på ett auktoriserat organ och på ett kompetensbedömningsorgan ska hålla samma nivå som de krav som i elsäkerhetslagen ställs på motsvarande organ. Ett organ ska vara oavhängigt när det t.ex. gäller ekonomiska faktorer som kan påverka besiktningen. Ett organ ska vara oberoende i sin verksamhet, dvs. bemöta alla kunder på samma sätt. De anställda hos organet ska ha tillräcklig utbildning och arbetserfarenhet. Ett auktoriserat organ ska i sin tjänst ha en person som motsvarar sådan ledare av hissarbeten som avses i 46 § och de som utför besiktningar ska uppfylla kraven angående självständigt arbete enligt 45 § 2 mom. Organet ska till sitt förfogande ha sådana anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter samt ett kvalitetssystem och en ansvarsförsäkring. Organet ska vara föremål för bedömningar som görs av ett ackrediteringsorgan (t.ex. ackrediteringstjänsten FINAS) och på så sätt visa att det uppfyller kraven. 

Ett organ ska enligt förslaget få anlita utomstående provnings-, besiktnings- och bedömningstjänster, men i ett sådant fall ska det se till att underleverantören på motsvarande sätt uppfyller kraven enligt 1 mom. Organet ska ansvara för det arbete som det låter en underleverantör utföra. 

66 §.Förutsättningar för godkännande som en auktoriserad besiktningsman. För auktoriserade besiktningsmän som besiktar lyftdörrar föreslås i stort sett liknande krav som ovan ställts på auktoriserade organ. En besiktningsman ska vara oavhängig och opartisk, vilket betyder bl.a. att besiktningsmannen inte kan besikta sådana dörrar som han eller hon underhåller. Besiktningsmannen ska ha tillräcklig yrkeskompetens och arbetserfarenhet av lyftdörrar samt elbehörighet 1−3 enligt elsäkerhetslagen. Eftersom lyftdörrar inbegriper elanordningar, förutsätts i praktiken att besiktningsmannen ska ha elbehörighet. Besiktningsmannen ska till sitt förfogande ha sådana anordningar, redskap och system som arbetet förutsätter, besiktningsmannen ska visa hur han eller hon säkerställer kvaliteten på sitt arbete och besiktningsmannen ska ha tillräcklig ansvarsförsäkring. 

67 §.Skyldigheter för organ och auktoriserade besiktningsmän. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att de anställda hos ett auktoriserat organ och de anställda hos ett kompetensbedömningsorgan samt auktoriserade besiktningsmän anses handla under tjänsteansvar när de fullgör sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i den föreslagna lagen. 

I 2 mom. föreslås att ett auktoriserat organ, ett kompetensbedömningsorgan och en auktoriserad besiktningsman ska bevaka hur bestämmelser och standarder inom dess ansvarsområde utvecklas för att hålla sig à jour med utvecklingen inom branschen. Organen bör ha enhetliga förfaringssätt bl.a. i fråga om bedömningskriterierna. För att säkerställa detta ska organen bedriva samarbete med andra organ och besiktningsmännen med andra auktoriserade besiktningsmän inom branschen. 

I 3 mom. föreslås att ett auktoriserat organ, ett kompetensbedömningsorgan och en auktoriserad besiktningsman årligen ska lämna hissäkerhetsmyndigheten en berättelse om sin verksamhet med tanke på tillsynen. Berättelsen ska innehålla åtminstone en allmän beskrivning av verksamheten, uppgift om antalet utförda besiktningar eller bedömda kompetenser, klagomål som inkommit från kunder, åtgärder för upprätthållande av kvaliteten och uppgift om anlitande av utomstående besiktnings- eller bedömningstjänster. 

I 4 mom. föreslås att ett auktoriserat organ, ett kompetensbedömningsorgan och en auktoriserad besiktningsman ska till hissäkerhetsmyndigheten anmäla alla ändringar som är av betydelse med tanke på uppfyllandet av uppställda krav. 

I 5 mom. föreslås att ett kompetensbedömningsorgan på begäran ska lämna ut uppgifter till hissäkerhetsmyndigheten om de behörighetsintyg som organet beviljat. Kompetensbedömningsorganet kan enligt förslaget publicera en förteckning över beviljade behörighetsintyg. 

I 6 mom. föreslås en förteckning över andra viktiga författningar som auktoriserade organ, kompetensbedömningsorgan och auktoriserade besiktningsmän ska iaktta när de utför sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i den föreslagna lagen. Det föreslås att när auktoriserade organ, kompetensbedömningsorgan och auktoriserade besiktningsmän fullgör offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska de iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), förvaltningslagen (434/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), språklagen (423/2003) och personuppgiftslagen (523/1999). Genom dessa hänvisningar till annan lagstiftning åläggs auktoriserade organ, auktoriserade besiktningsmän och kompetensbedömningsorgan att iaktta de så kallade allmänna förvaltningslagarna. 

68 §.Återkallelse av ett godkännande. I 1 mom. föreslås att om ett kompetensbedömningsorgan, ett auktoriserat organ eller en auktoriserad besiktningsman, eller en i 65 § 3 mom. avsedd underleverantör till ett organ handlar i strid med bestämmelser eller föreskrifter, eller inte uppfyller föreskrivna krav eller inte iakttar villkor eller begränsningar, ska hissäkerhetsmyndigheten sätta ut en tillräckligt lång frist för organet eller den auktoriserade besiktningsmannen för att rätta till saken. 

I 2 mom. föreslås att hissäkerhetsmyndigheten ska återkalla godkännandet, om organet eller den auktoriserade besiktningsmannen inte har avhjälpt bristerna, förseelserna eller försummelserna inom utsatt tid eller om organet eller besiktningsmannen inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande. 

69 §. Bemyndigande att utfärda förordning om ansökan om godkännande. I paragrafen ges ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om innehållet i ansökan om godkännande som auktoriserat organ, kompetensbedömningsorgan eller auktoriserad besiktningsman genom förordning av statsrådet. 

8 kap. Tillsyn 

70 §.Den högsta styrningen av tillsynen. Den högsta styrningen av tillsynen ska enligt förslaget höra till arbets- och näringsministeriets uppgifter. 

71 §.Tillsynsmyndighet. I paragrafen föreslås att tillsyn över efterlevnaden av den föreslagna lagen utövas av hissäkerhetsmyndigheten, som enligt 4 § 19 punkten är Säkerhets- och kemikalieverket. 

I en horisontell lag om marknadskontrollen av vissa produkter kommer det att finnas bestämmelser om marknadskontrollmyndighet. Säkerhets- och kemikalieverket föreslås vara marknadskontrollmyndighet. Säkerhets- och kemikalieverkets behörighet som marknadskontrollmyndighet bestäms enligt vad som föreskrivs i NLF-förordningen och i den horisontella lagen om marknadskontrollen av vissa produkter. I lagen om marknadskontrollen av vissa produkter föreslås bestämmelser om Tullens uppgifter som myndighet med ansvar för yttre gränskontroller enligt artiklarna 27 - 29 i NLF-förordningen. Bestämmelser om kontrollen av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden finns i artiklarna 27 - 29 i NLF-förordningen. Utgångspunkten i artiklarna 27 - 29 i NLF-förordningen är att kontrollen av produkter ska ske innan de släpps ut på marknaden. 

72 §.Hissäkerhetsmyndighetens rätt att få information. I paragrafen föreslås bestämmelser om hissäkerhetsmyndighetens rätt att få information. En effektiv övervakning förutsätter en i lag tryggad rätt att få sådana uppgifter som behövs för tillsynen. Tillsynen över hissäkerheten baserar sig långt på de uppgifter och anmälningar som lämnas av dem som är föremål för tillsynen samt på stickprovskontroller av att uppgifterna stämmer. Särskilt i samband med marknadskontrollen och tillsynen över hissarbetena kan det också uppstå behov av att med tanke på tillsynen få sådana uppgifter som normalt inte omfattas av skyldigheten att lämna uppgifter. För att säkerställa att uppgifterna kan fås föreslås det att hissäkerhetsmyndigheten oberoende av sekretessbestämmelserna ska ha rätt att av dem som är föremål för tillsynen få sådana uppgifter som behövs med tanke på tillsynen. Skyldigheten att lämna uppgifter ska enligt förslaget omfatta ekonomiska aktörer, verksamhetsutövare, hissinnehavare, auktoriserade organ, auktoriserade besiktningsmän och kompetensbedömningsorgan. Skyldigheten att lämna uppgifter föreslås också omfatta olycksfall. Enligt förslaget ska hissäkerhetsmyndigheten kunna förena föreläggandet med vite enligt 77 §. 

73 §.Lämnande av information och skyldigheten att samarbeta. I 1 mom. föreslås att ekonomiska aktörer, verksamhetsutövare och hissinnehavare ska på begäran ge hissäkerhetsmyndigheten den i 72 § avsedda informationen och dokumentationen på finska eller svenska eller på något annat språk som hissäkerhetsmyndigheten godtar, samt även i övrigt samarbeta med hissäkerhetsmyndigheten för att undanröja risker som hissar och säkerhetskomponenter till hissar kan medföra. Uppgifterna behövs särskilt med tanke på marknadskontrollen och för utredning av huruvida nya hissar och gamla hissar överensstämmer med kraven samt för utredning av huruvida verksamhetsutövarnas verksamhet är förenlig med författningarna. I 1 mom. föreslås dessutom att ekonomiska aktörer, verksamhetsutövare och hissinnehavare ska samarbeta med hissäkerhetsmyndigheten för att undanröja risker som hissar och säkerhetskomponenter till hissar kan medföra. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om de krav som ställs på spårbarheten av säkerhetskomponenter till hissar. Enligt förslaget ska ekonomiska aktörer på begäran för hissäkerhetsmyndigheten identifiera alla ekonomiska aktörer som har levererat säkerhetskomponenter till hissar till dem och alla ekonomiska aktörer som de har levererat säkerhetskomponenter till hissar till. 

Det föreslås att den information som avses i 2 mom. ska enligt 3 mom. kunna lämnas i tio års tid från det att ekonomiska aktörer fått säkerhetskomponenter till hissar levererade och i tio års tid från det att de har levererat säkerhetskomponenterna till hissar vidare. 

74 §.Rätt att få information av myndigheter samt att lämna ut sekretessbelagd information. I paragrafen föreslås bestämmelser om hissäkerhetsmyndighetens rätt att få information av andra myndigheter och rätt att lämna ut information till andra myndigheter. Det är ytterst viktigt för hissäkerhetsmyndighetens verksamhet att myndigheten kan få information, och tillsynen förutsätter en i lag tryggad rätt att få sådan information som behövs vid tillsynen. En effektiv tillsyn förutsätter en i lag tryggad rätt att få sådana uppgifter som behövs för tillsynen. I offentlighetslagen finns inte några bestämmelser om att sekretessbelagda uppgifter skulle kunna lämnas ut till någon annan myndighet för utförande av en viss uppgift. Bestämmelser om detta ska utfärdas skilt i speciallagstiftningen. Tillsynsmyndigheternas ömsesidiga informationstillförsel ska tryggas också i fråga om sekretessbelagda uppgifter. 

I 1 mom. föreslås att hissäkerhetsmyndigheten, oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, ska ha rätt att av andra myndigheter, såsom polisen samt räddnings- och arbetarskyddsmyndigheter, få de uppgifter som behövs för tillsynen enligt den denna lag. Rätten att få information är kopplad till nödvändighetskravet. Myndigheternas ömsesidiga informationstillförsel ska tryggas också i fråga om sekretessbelagda uppgifter. 

I 2 mom. föreslås att sekretessbestämmelserna inte ska hindra utlämnandet av sådan information till åklagaren och förundersökningsmyndigheten som dessa behöver för förebyggande eller utredning av brott, till räddningsmyndigheterna och arbetarskyddsmyndigheterna, om det är nödvändigt att lämna ut informationen för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter, eller till behöriga myndigheter i ett annat land och till internationella organ, för fullgörande av förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens rättsakter eller internationella överenskommelser som är bindande för Finland. 

75 §.Rätt att företa inspektioner. I paragrafen föreslås bestämmelser som säkrar hissäkerhetsmyndigheten rätt att utföra inspektioner och få tillträde till sådana platser som det är nödvändigt att få tillträde till med tanke på tillsynen över efterlevnaden av den föreslagna lagen. För att hissäkerhetsmyndigheten ska kunna försäkra sig om att de skyldigheter som föreskrivs i lag fullgörs föreslås den få tillträde till hissens driftställe samt till tillverknings-, byggnads-, reparations-, underhålls- och lagringsplatsen. Vid inspektionerna följs bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen. 

76 §.Tvångsmedel. I paragrafen föreslås bestämmelser om hissäkerhetsmyndighetens åtgärder i det fall att det vid tillsynen konstateras att en verksamhetsutövare eller ledare av hissarbeten inte iakttar den föreslagna lagen eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Hissäkerhetsmyndigheten ska först uppmana verksamhetsutövaren i fråga att inom utsatt tid avhjälpa bristen. Hissäkerhetsmyndigheten ska enligt förslaget kunna rikta åtgärder mot en ledare av hissarbeten, om denne konstateras sköta sina uppgifter bristfälligt eller felaktigt. Hissäkerhetsmyndigheten ska kunna ge ledaren av hissarbeten en varning, om denne vid utförandet av sina uppgifter inte iakttar den föreslagna lagen eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Om bristerna eller försummelserna är allvarliga eller väsentliga eller om bristerna eller försummelserna trots en given uppmaning eller varning inte har avhjälpts, kan hissäkerhetsmyndigheten för viss tid eller tills vidare helt eller delvis förbjuda verksamhetsutövaren eller ledaren av hissarbeten att utöva verksamhet. 

Enligt 2 mom. ska hissäkerhetsmyndigheten omedelbart underrätta verksamhetsutövaren om den varning som myndigheten gett ledaren av hissarbeten. 

Bestämmelser om tillsynsmetoder finns i 26 § i den gällande elsäkerhetslagen samt i 8 § i handels- och industriministeriets beslut om arbeten inom elbranschen. Med avvikelse från den gällande elsäkerhetslagen ska de föreslagna åtgärderna endast gälla tillsynen under drifttiden. Bestämmelser om tillsynen behövs i den föreslagna lagen eftersom lagen om marknadskontroll av vissa produkter inte omfattar tillsynen under drifttiden. 

77 §.Vite och hot om tvångsutförande. I 1 mom. föreslås bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande. Brister i hissäkerheten kan medföra omedelbar fara för liv, hälsa eller egendom, varför det är viktigt att bristerna snabbt avhjälps. Av denna anledning är det motiverat att det är möjligt att förena de förbud och förelägganden som utfärdats av hissäkerhetsmyndigheten med vite eller hot om tvångsutförande. I fråga om dessa gäller vad som föreskrivs i viteslagen (1113/1990). 

78 §.Hissäkerhetsmyndighetens åtgärder när det gäller hissar som inte överensstämmer med kraven samt underhållet och driften av dem. I paragrafen föreslås bestämmelser om hissäkerhetsmyndighetens åtgärder om det upptäcks att en hiss eller underhållet eller driften av hissen inte är förenliga med den föreslagna lagen. Det föreslås att hissäkerhetsmyndigheten ska uppmana hissinnehavaren att avhjälpa bristerna och försummelserna inom en viss tid eller förbjuda driften av hissen och vid behov kräva att hissen kopplas bort från elnätet. 

79 §.Besiktning av hissar som inte överensstämmer med kraven. I 1 mom. föreslås att hissäkerhetsmyndigheten genom 1 mom. ges rätt att låta utföra besiktning eller annan motsvarande undersökning av hissen eller bestämma att hissinnehavaren ska låta utföra en besiktning av hissen, om det finns grundad anledning att misstänka att en hiss avviker från kraven på så sätt att den medför fara för liv, hälsa eller egendom eller medför oskäliga problem som har att göra med elektromagnetisk kompatibilitet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om kostnaderna för en besiktning enligt 1 mom. Om hissen vid besiktning visar sig orsaka väsentlig risk eller störning, kan hissäkerhetsmyndigheten enligt förslaget ålägga hissinnehavaren att ersätta kostnaderna för besiktningen eller undersökningen. Om risken eller störningen har orsakats av åtgärder som vidtagits av hissleverantören, kan hissäkerhetsmyndigheten enligt förslaget ålägga hissleverantören att ersätta kostnaderna för besiktningen eller undersökningen. 

80 §.Anlitande av utomstående experter. I paragrafen föreslås bestämmelser om hissäkerhetsmyndighetens rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, provning eller bedömning av huruvida en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar överensstämmer med kraven. I 1 mom. föreslås att utomstående experter får assistera hissäkerhetsmyndigheten eller en av den förordnad tjänsteinnehavare vid besiktningarna samt undersöka och prova hissar och säkerhetskomponenter till hissar. Således utövar den utomstående experten inte självständigt sådan offentlig makt som anges i 124 § i grundlagen, utan expertens roll är biträdande och kompletterande. 

I 2 mom. föreslås att en utomstående expert ska ha sådan sakkännedom och kompetens som uppgifterna kräver. 

I 3 mom. föreslås att på en utomstående expert tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när denne utför uppgifter som avses i paragrafen. Bestämmelserna om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. 

81 §.Handräckning. I paragrafen föreslås en hänvisning till polislagen. I 9 kap. 1 § i polislagen föreskrivs att polisen på begäran ska ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning. Hissäkerhetsmyndigheten kunde få handräckning av polisen bl.a. för bortkoppling av sådana hissar från elnätet vilka inte överensstämmer med kraven eller utgör risk. 

9 kap. Särskilda bestämmelser 

I detta kapitel föreslås bestämmelser om vissa intyg som utfärdas av anmälda organ och om sökande av ändring i beslut som fattats av anmälda organ. Bestämmelser om de krav som ställs på anmälda organ, om tillsynen över anmälda organ och om ändringssökande finns i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. I detta kapitel finns dessutom bestämmelser om ändringssökande, straffbestämmelser, bestämmelser om delegationen för el- och hissäkerhet, om anmälan av olyckor, undersökningen av olyckor, ikraftträdandet av lagen samt övergångsbestämmelser. 

82 §.Anmälda organs intyg över överensstämmelse. I 5 § 5 mom. föreskrivs att bestämmelser om de krav som ställs på anmälda organ och om tillsynen över anmälda organ ska finnas i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Den allmänna lagen om anmälda organ ska innehålla bestämmelser genom vilka ett organ ska få status som anmält organ, och i den ska dessutom föreskrivas om förutsättningarna för förvärv av status och bevarande av statusen. I 9 kap. i hissäkerhetslagen föreslås bestämmelser om omständigheter under verksamhetstiden för anmälda organ enligt hissdirektivet. 

I paragrafen föreslås bestämmelser om anmälda organs skyldighet att ge tillverkaren EU-typintyg eller intyg över överensstämmelse, om en hiss eller säkerhetskomponent till hissar uppfyller kraven i lag. 

I 2 mom. föreslås att det anmälda organet även ska förvara kopior av intyg som avses i 1 mom. och tillägg samt den tekniska dokumentationen, inklusive dokumentation från hissleverantören och komponenttillverkaren, så länge som intyget i fråga är giltigt. 

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om EU-typintyget, intyget över överensstämmelse och innehållet i dem. 

I den föreslagna lagen handlar paragraferna om anmälda organ sådana organ som anmälts i enlighet med hissdirektivet. 

83 §.Avslag eller återkallelse av intyg. I paragrafen föreslås bestämmelser om anmälda organs skyldighet att låta bli att utfärda intyg och skyldighet att återkalla intyg. Om ett anmält organ upptäcker att en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar inte uppfyller de väsentliga säkerhetskrav som gäller den, ska det anmälda organet begära att hissleverantören eller komponenttillverkaren avhjälper bristen. Organet får inte utfärda något intyg om överensstämmelse till hissleverantören eller komponenttillverkaren. Om ett anmält organ efter det att ett intyg har utfärdats anser att en hiss eller en säkerhetskomponent till hissar inte längre överensstämmer med kraven, ska organet kräva att hissleverantören eller komponenttillverkaren avhjälper bristen, och vid behov återkalla intyget tillfälligt eller slutgiltigt. Om bristen inte avhjälps eller åtgärderna inte har önskad verkan, ska det anmälda organet vid behov återkalla intyget temporärt eller varaktigt eller utfärda intyget belagt med restriktioner. 

84 §.Straffbestämmelser. I paragrafen föreslås bestämmelser om straff för brott mot hissäkerhetsbestämmelserna. Det föreslås att straffet för ett sådant brott är böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. 

I 54 § i den gällande elsäkerhetslagen finns det inte något omnämnande av graden av tillräknande (uppsåtlighet). Av denna anledning har det i praktiken kunnat råda osäkerhet kring detta. I 3 kap. 5 § i strafflagen (39/1889) finns bestämmelser om tillräknande. I 3 kap. 5 § 2 mom. i strafflagen föreskrivs att om inte något annat föreskrivs är en gärning som avses i denna lag straffbar endast när den begås uppsåtligen. I 3 kap. 5 § 3 mom. i strafflagen föreskrivs att vad som sägs i 2 mom. gäller också en gärning som avses någon annanstans i lag, om det föreskrivna strängaste straffet för gärningen är fängelse i mer än sex månader eller om straffbestämmelsen har utfärdats efter ikraftträdandet av bestämmelsen (2003). Den gällande elsäkerhetslagen har givits före år 2003 och maximistraffet enligt den är böter, varför det ovan nämnda 3 kap. 5 § 3 mom. i strafflagen inte är tillämpligt på den. 

I 3 kap. 7 § i strafflagen finns bestämmelser om oaktsamhet. Där föreskrivs det att en gärningsmans förfarande är oaktsamt, om gärningsmannen åsidosätter den aktsamhetsplikt som han eller hon under de rådande omständigheterna har, trots att han eller hon hade kunnat rätta sig efter den (oaktsamhet). I 2 mom. föreskrivs om när oaktsamheten ska anses vara grov. Frågan om huruvida oaktsamheten ska anses vara grov (grov oaktsamhet) avgörs utifrån en helhetsbedömning. Vid bedömningen beaktas hur betydande den åsidosatta aktsamhetsplikten är, hur viktiga de äventyrade intressena och hur sannolik kränkningen är, hur medveten gärningsmannen är om att han eller hon tar en risk samt övriga omständigheter som har samband med gärningen och gärningsmannen. 

De försummelser av skyldigheterna som föreslås bli sanktionerade i den föreslagna lagen gäller huvudsakligen hissleverantörer, komponenttillverkare, verksamhetsutövare, ledare av hissarbeten och besiktningsmän. Av nämnda aktörer krävs specialkunnande och speciell yrkeskompetens där aktsamhetsplikten framhävs. Kraven i den föreslagna lagen gäller säkerhet och orsakande av risk. Följderna av ett oaktsamt förfarande kan vara mycket allvarliga och av denna anledning kan särskild aktsamhet krävas vid skötseln av uppgifterna. Av denna anledning föreslås att brott mot hissäkerhetsbestämmelserna ska vara straffbart, och inte enbart genom vållande utan också genom oaktsamhet. Eftersom avsikten är att också en oaktsam gärning ska vara straffbar, ska bestämmelser därom utfärdas uttryckligen i lag. I 3 kap. 6 § i strafflagen föreskrivs att gärningsmannen har uppsåtligen orsakat en följd som omfattas av en brottsbeskrivning, om han eller hon har avsett att orsaka följden eller ansett följden vara säker eller övervägande sannolik. Följden har likaså orsakats uppsåtligen, om gärningsmannen ansett att den med säkerhet har samband med den följd han eller hon avsett. 

I syfte att säkerställa säkerheten hos hissar är det motiverat att föreskriva straff för brott mot vissa bestämmelser i den föreslagna lagen. Skyldigheterna handlar om säkerställande av att hissar och säkerhetskomponenter till hissar som släpps ut på marknaden överensstämmer med kraven och därmed sammanhängande skyldigheter för hissleverantörer, komponenttillverkare, importörer och distributörer samt skyldigheter för verksamhetsutövare, ledare av hissarbeten, hissinnehavare och besiktningsmän vilka handlar om säkerheten under hissens drifttid. Skyldigheterna i samband med utsläppande på marknaden som baserar sig på Europeiska unionens lagstiftning innehåller riktligt med tekniska detaljer om vilka det är motiverat att föreskriva närmare i bestämmelser på lägre nivå. Blankostraffbestämmelser har ansetts vara möjliga, om de kedjor av bemyndiganden som blankobestämmelserna kräver är exakt angivna och de materiella bestämmelser som utgör ett villkor för straffbarhet avfattas med den exakthet som krävs av straffbestämmelser och att det av det normkomplex som bestämmelserna ingår i framgår att brott mot dem är straffbart. En bestämmelse i lag som inbegriper kriminalisering av en gärning ska också innehålla karakteristik om att en gärning är straffbar. De materiella bestämmelserna ska dessutom innehålla en klar karakteristik om att ett brott mot de materiella bestämmelserna är straffbart. 

I 1 mom. föreslås en förteckning över alla förseelser som ska vara straffbara som uppsåtliga gärningar eller gärningar av oaktsamhet. I momentet samlas de viktigaste skyldigheter om vilka det föreskrivs i hissäkerhetslagen samt de förbud och förelägganden som meddelas med stöd av lagen. Brott mot skyldigheterna och mot förbuden eller föreläggandena föreslås vara straffbara och straffet föreslås vara böter. I den föreslagna paragrafen har straffbestämmelserna preciserats genom en närmare specificering av de gärningar som är straffbara. I stället för en ren hänvisning till paragrafen, ges det en kort beskrivning av innehållet i paragrafen. Området av straffbarhet i paragraren inbegriper skyldigheter, förbud och begränsningar enligt de föreslagna bestämmelserna. Straffbestämmelsen i den gällande elsäkerhetslagen (54 §) är en blankobestämmelse. Eftersom de straffbara gärningarna bestäms utgående från blankobestämmelsen, har det i fråga om straffbarhet inte gjorts några hänvisningar till enskilda lagrum. Av denna anledning lämnar straffbestämmelsen i den gällande lagen delvis rum för tolkning i fråga om vilka lagparagrafer som inbegriper gärningar som kriminaliserats. 

I 1 - 5 punkten föreslås försummelse av leverantörens skyldigheter vara straffbart. I 1 punkten föreslås att brott mot hissleverantörens skyldighet att säkerställa att en hiss överensstämmer med de väsentliga hälso- och säkerhetskraven ska vara straffbart. I 2 punkten föreslås att försummelse av hissleverantörens skyldighet att utarbeta teknisk dokumentation, utföra bedömning av överensstämmelse, upprätta EU-försäkran om överensstämmelse eller fästa CE-märkningen på hissen ska vara straffbart. I 3 punkten föreslås att brott mot hissleverantörens skyldighet att ge anvisningar ska vara stabbart. Avsikten är att fullgörandet av denna skyldighet säkerställs i praktiken genom vite som påförs leverantören, men det är nödvändigt att föreskriva straff för försummelserna för att undvika upprepade försummelser. Det är viktigt ur hissäkerhetssynpunkt att man kan visa att en hiss som släpps ut på marknaden överensstämmer med kraven, hur hissen är konstruerad samt hur hissen drivs och underhålls. Uppgifterna i fråga behövs också för att de marknadskontrollåtgärder som inriktas på hissar ska kunna vidtas. I 4 och 5 punkten föreslås att hissleverantörens försummelse av skyldigheten att vidta korrigerande åtgärder och underrätta om risker ska vara straffbart. Med tanke på hissäkerheten är det är motiverat att föreskriva om straff för brott mot skyldigheten att underrätta om en risk som hissen medför eller för brott mot skyldigheten att vidta korrigerande åtgärder. 

I 6 - 11 punkten föreslås att försummelse av de skyldigheter som ålagts komponenttillverkare är straffbart. För komponenttillverkaren föreslås sanktioner för motsvarande brott som föreslagits i fråga om hissleverantören och dessutom straff för brott enligt 8 punkten, som inte motsvarar hissleverantörens skyldigheter. I 8 punkten föreslås att brott mot komponenttillverkarens skyldighet att säkerställa att serietillverkade säkerhetskomponenter till hissar överensstämmer med kraven ska vara straffbart. Det är nödvändigt att föreskriva straff för försummelse av denna skyldighet, för att kravet angående en säkerhetskomponents överensstämmelse med kraven ska iakttas vid tillverkningen av komponenter också efter det att en komponent första gången har släppts ut på marknaden. 

I 12 - 14 punkten föreslås sanktioner mot försummelse av importörens skyldigheter. I 12 - 14 punkten föreslås straff för brott mot importörens skyldighet att före utsläppande på marknaden av säkerhetskomponenter till hissar säkerställa att säkerhetskomponenterna överensstämmer med kraven och att de åtföljs av den dokumentation som krävs, att CE-märkning har fästs på dem och att de åtföljs av anvisningar. Sanktioner föreslås också för importörens försummelse av skyldigheten att informera komponenttillverkaren eller hissäkerhetsmyndigheten om en risk som är förenad med säkerhetskomponenter till hissar. Det är nödvändigt att föreskriva om straff för brott mot importörens skyldigheter t.ex. för att kunna säkerställa överensstämmelse med kraven för sådana anordningar som härstammar från länder utanför Europeiska unionen. Sanktioner föreslås också enligt 14 punkten för brott mot importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder och underrätta om risker. Dessutom föreskrivs att brott mot skyldigheten att underrätta de behöriga nationella myndigheterna i andra EU-stater ska vara straffbart. 

I 15 - 17 punkten föreslås sanktioner mot försummelse av importörens skyldigheter. I 15 punkten föreslås straff för brott mot distributörens skyldighet att före utsläppande på marknaden av säkerhetskomponenter till hissar säkerställa att säkerhetskomponenterna överensstämmer med kraven och att de åtföljs av den dokumentation som krävs, att CE-märkning har fästs på dem och att de åtföljs av anvisningar. Sanktioner föreslås också för importörens försummelse av skyldigheten att informera tillverkaren eller hissäkerhetsmyndigheten om en risk som är förenad med säkerhetskomponenter till hissar. I 16 punkten föreslås sanktioner för brott mot skyldigheten att vidta behövliga åtgärder för att få säkerhetskomponenten till hissar att överensstämma med kraven i den föreslagna lagen. I 17 punkten föreslås också brott mot informationsskyldigheten i samband därmed vara straffbart. Med tanke på hissäkerheten är det nödvändigt att straff föreskrivs också för försummelse av dessa skyldigheter. 

I 18 - 26 punkten föreslås straff för brott mot skyldigheter för ledare av hissarbeten, verksamhetsutövare, innehavare av lyftdörrar, hissinnehavare och för besiktningsmän vars avsikt är att säkerställa hissens säkerhet under driften. 

I 27 punkten föreslås att underlåtenhet att iaktta förbud och förelägganden som meddelats på basis av tillsynen över hissar och säkerhetskomponenter till hissar vara straffbart. Straffbarheten är motiverad med tanke på ett effektivt genomförande av tillsynsmyndighetens tillsynsåtgärder och för att säkerställa hissäkerheten. 

Om det är fråga om brott mot hissäkerhetsbestämmelserna, gör hissäkerhetsmyndigheten sällan i första hand en anmälan till polisen och kräver straff. En anmälan till polisen är ett reaktionssätt av den mer strängare arten och enligt förvaltningens proportionalitetsprincip används det inte om det är fråga om en lindrig brist. Hissäkerhetsmyndigheten ska i första hand tillämpa administrativa tvångsmedel. Målet är att administrativa tvångsmedel ska tillämpas i första hand vid brott mot hissäkerhetsbestämmelserna och att bötesstraff tillämpas endast vid allvarligare förseelser. Med tanke på fullgörandet av skyldigheterna enligt hissäkerhetslagen är det viktigt att böter kan utdömas för allvarliga brott mot hissäkerhetslagen, exempelvis vid upprepade brott mot bestämmelserna i hissäkerhetslagen. I praktiken är böter som utdöms för brott mot hissäkerhetsbestämmelserna i många fall en ändamålsenlig sanktion eftersom önskat resultat i alla situationer inte längre kan nås genom t.ex. vite. 

I den föreslagna paragrafen ingår subsidiaritetsklausul liksom också i 54 § i den gällande elsäkerhetslagen. På försummelse mot skyldigheten att rädda ur hiss enligt 55 § i den föreslagna lagen skulle också utsättande enligt 21 kap. 14 § i strafflagen eller försummande av räddningsåtgärd enligt 21 kap. 15 § i strafflagen komma i fråga, om räddningsåtgärderna blir så mycket försenade att det medför allvarlig fara för liv och hälsa hos den som ska räddas. Också andra bestämmelser om brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen skulle kunna äga tillämpning, om vissa skyldigheter enligt den föreslagna hissäkerhetslagen försummades avsiktligt eller av oaktsamhet, och detta skulle leda till en annan människas död eller kroppsskada eller risk för sådan. Då kan det handla om t.ex. dödsvållande eller grovt dödsvållande (8 och 9 §) eller vållande av personskada eller grovt vållande av personskada (10 och 11 §) eller framkallande av fara (13 §). Också bestämmelsen om straff för arbetarskyddsbrott enligt 47 kap. 1 § i strafflagen skulle kunna äga tillämpning på försummelse av skyldigheterna för ledaren av hissarbeten enligt 39 § i den föreslagna lagen. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs att den som bryter mot ett förbud eller ett föreläggande som förstärkts med vite får inte för samma gärning dömas till straff. Momentet motsvarar 54 § 2 mom. i den gällande elsäkerhetslagen. 

I 3 mom. föreslås i fråga om CE-märkningsförseelse en hänvisning till lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010). I lagen i fråga finns bestämmelser om påföljderna för användning av den i NLF-förordningen avsedda CE-märkningen i strid med bestämmelserna. Lagen i fråga tillämpas på CE-märkningsförseelser, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Genom lagen ifråga säkerställs för sin del i enlighet med artikel 19.6. i hissdirektivet den felfria funktionen av systemet med CE-märkning i sådana fall där CE-märkningen används i strid med bestämmelserna. I lagen om CE-märkningsförseelse kriminaliseras inte utsläppande på marknaden av produkter som saknar CE-märkning, utan den saken har lämnats att bero av den sektorspecifika regleringen. 

De föreslagna bestämmelserna om påföljder baserar sig också på artikel 43 i hissdirektivet där det föreskrivs att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av hissdirektivet och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Sådana sanktioner kan omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser. De föreskrivna sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. 

85 §.Sökande av ändring i hissäkerhetsmyndighetens beslut. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs att i ett beslut som hissäkerhetsmyndigheten har fattat får ändring sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I den gällande elsäkerhetslagen finns inga bestämmelser om besvärstillstånd. 

Den gällande elsäkerhetslagen innehåller inte några bestämmelser om ansökan om omprövning av hissäkerhetsmyndighetens beslut, och någon möjlighet till omprövning föreslås inte bli införd. Något förfarande för begäran om omprövning föreslås inte bli infört, eftersom ett sådant skulle i onödan bromsa rättsäkerheten i sådana fall där det är motiverat att ärendet snabbt förs till domstol för avgörande. 

I den föreslagna lagen föreslås inte längre några bestämmelser om arbets- och näringsministeriets beslutsfattande, och därför föreslås det inte heller några bestämmelser om sökande av ändring i ministeriets beslut. För att hissäkerheten ska förverkligas förutsätts att driften av en anordning som vid besiktning har konstaterats strida mot bestämmelserna eller annars äventyra hissäkerheten kan förhindras eller begränsas. Därför föreslås det att det i lagen intas ett moment med bestämmelser om att hissäkerhetsmyndighetens beslut ska iakttas trots att det överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. 

I 3 mom. föreslås att beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutgörande eller hot om avbrytande dock ska kunna överklagas på det sätt som bestäms i viteslagen. 

86 §.Sökande av ändring i beslut som fattats av ett kompetensbedömningsorgan, ett auktoriserat organ eller en auktoriserad besiktningsman. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i beslut om intyg över överensstämmelse eller besiktningsintyg som utfärdats av ett auktoriserat organ, ett kompetensbedömningsorgan eller av en auktoriserad besiktningsman. När ett kompetensbedömningsorgan, ett auktoriserat organ och en auktoriserad besiktningsman utför lagstadgade besiktningsuppgifter och bedömningar av överensstämmelse är det fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen. I 124 § i grundlagen konstateras vidare att när ett privaträttsligt rättssubjekt sköter en offentlig förvaltningsuppgift ska garantier om tryggande av rättssäkerheten ges. Således ska det vara möjligt att söka ändring i beslut som meddelats av ovan nämnda parter för den del det gäller förvaltningsbeslut. 

I bestämmelsen om omprövning föreslås enligt 1 mom. en hänvisning till förvaltningslagen. De allmänna bestämmelserna om förfarandet för sökande av omprövning finns i 7 a kap. i förvaltningslagen. I momentet föreslås att omprövning av ett beslut som ett kompetensbedömningsorgan, ett auktoriserat organ eller en auktoriserad besiktningsman har fattat med stöd av den föreslagna lagen får sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. 

I 2 mom. föreslås att i ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Behörig förvaltningsdomstol är enligt förslaget den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den ifrågavarande hissen eller säkerhetskomponenten till hissen är belägen eller, när det är fråga om bedömning av kompetensen, där den som berörs av beslutet har sin hemort. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

I 3 mom. föreslås att ett beslut som ett kompetensbedömningsorgan, ett auktoriserat organ eller en auktoriserad besiktningsman fattat med stöd av den föreslagna lagen ska iakttas trots att det överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Bestämmelserna om ändringssökande föreslås bli ändrade jämfört med nuläget så att förfarandet med besvärstillstånd ska införas i större utsträckning vid ändringssökande. 

87 §.Delegationen för el- och hissäkerhet. Det föreslås att arbets- och näringsministeriet tillsätter en delegation för utveckling och övervakning av el- och hissäkerhetsfrågorna. Delegationen tillsätts för tre år i sänder. Till delegationen utses företrädare för olika intressentgrupper. Delegationen biträder arbets- och näringsministeriet och hissäkerhetsmyndigheten vid utvecklingen och uppföljningen av bestämmelserna i den föreslagna lagen och elsäkerhetslagen. Delegationen föreslås vid behov behandla frågor kring hissäkerheten och då inkalla företrädare för myndigheter, organisationer och olika aktörer till delegationens möten. 

I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om delegationens sammansättning och uppgifter ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 

88 §.Olycksrapportering. En viktig del av hissäkerhetsmyndighetens verksamhet består av undersökningen av olycksfall. För att det ska vara möjligt att utföra sådana undersökningar föreslås det i 1 mom. en skyldighet för hissleverantörer, verksamhetsutövare, auktoriserade organ, auktoriserade besiktningsmän och hissinnehavare att till hissäkerhetsmyndigheten anmäla sådana allvarliga olyckor där hissar varit inblandade. En motsvarande skyldighet gäller enligt förslaget också polisen, räddningsmyndigheterna och arbetarskyddsmyndigheterna. 

I 2 mom. definieras en allvarlig olycka. Med allvarlig olycka avses olyckor med dödlig utgång eller olyckor som förorsakar allvarlig skada på en persons hälsa, egendom eller miljön eller olyckor som har förorsakat en uppenbar risk för person-, sak- eller miljöskada. 

89 §.Undersökning av olyckor. I den föreslagna paragrafen förutsätts att hissäkerhetsmyndigheten ska undersöka alla allvarliga olyckor som inträffat för hissar. Detta behövs för att reda ut orsaken till olyckan eller förebygga olyckor. Hissäkerhetsmyndighen föreslås dessutom kunna undersöka också andra olyckor som inträffat för hissar, om detta behövs. Säkerhets- och kemikalieverket ska föra statistik över inträffade olyckor och publicera sammanfattningar av dem. 

90 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 20 april 2016 vid samma tidpunkt som hissdirektivets tillämpning börjar. 

91 §.Övergångsbestämmelser. I 1 mom. föreslås att hissar och säkerhetskomponenter till hissar som har släppts ut på marknaden före den föreslagna lagens ikraftträdande och vars överensstämmelse med kraven har säkerställts i enlighet med sådana bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, får fortsätta att tillhandahållas på marknaden vid lagens ikraftträdande. I lagen föreslås dessutom bestämmelser om att intygen över sådana hissars och säkerhetskomponenters överensstämmelse med kraven förblir fortsättningsvis i kraft. Bestämmelsen baserar sig på artiklarna 44.1 och 44.2 i hissdirektivet. 

I 2 mom. föreslås att de ärenden som är anhängiga vid den nya lagens ikraftträdande behandlas och avgörs enligt de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Med den gällande lagstiftningen avses närmast elsäkerhetslagen och de bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av den. 

I 3 mom. föreslås att den delegation för elsäkerhet som arbets- och näringsministeriet tillsatt den 22 oktober 2014 får fortsätta sitt arbete tills mandatperioden löper ut. Efter den föreslagna lagens ikraftträdande avses med delegationen för elsäkerhet den delegation för el- och hissäkerhet som anges i den föreslagna lagen. 

I 4 mom. föreslås att de behörighetsintyg, undantagslov och dispenser som beviljats före denna lags ikraftträdande förblir i kraft med samma befogenheter som hittills. 

Med stöd av elsäkerhetslagen och dess föregångare ellagen och lagen angående elektriska anläggningar har det beviljats sådana verksamhetstillstånd och konstateranden av kompetens som hör till hissäkerhetslagens tillämpningsområde. Med tanke på kontinuiteten i verksamheten är det motiverat att i den föreslagna lagen bestämma att tillstånden och konstaterandena av kompetensen också fortsättningsvis ska vara i kraft. De kan anses motsvara sådan anmälan om hissarbeten och sådant konstaterande av kompetensen som förutsätts i hisslagen. 

I 5 mom. föreslås att kompetensbedömningsorganet, på skriftlig begäran, ska kunna omvandla behörighetsintyg som varit i kraft före den föreslagna lagens ikraftträdande till behörighetsintyg enligt den föreslagna lagen, så att hissbehörighet 1 och hissbehörighet 2 enligt den gällande elsäkerhetslagen samt motsvarande behörigheter som avses i tidigare bestämmelser ska berättiga till hissbehörighet enligt den föreslagna lagen. Kriterierna för den föreslagna hissbehörigheten motsvarar tidigare kriterier för behörighet som berättigat till underhålls- och reparationsarbeten. 

I 6 mom. föreslås att en verksamhetsutövare som vid den föreslagna lagens ikraftträdande har behörighet att utföra hissarbeten får fotsätta sin verksamhet i den omfattning som framgår av hans eller hennes tidigare verksamhetsanmälan eller det tidigare beviljade tillståndet. 

I 7 mom. föreslås bestämmelser om att ett auktoriserat organ och ett kompetensbedömningsorgan som godkänts före den föreslagna lagens ikraftträdande får fotsätta sin verksamhet utan särskit godkännande.