1  Bakgrund och beredning

2  Målen med överenskommelsen

Syftet med överenskommelsen är att stödja befolkningens rörlighet mellan Finland och Estland. Överenskommelsen underlättar och försnabbar dels folkbokföringen vid flyttningar mellan Finland och Estland. Överenskommelsen ska också främja utbyte av aktuella befolkningsdata mellan ländernas befolkningsdatasystem. Målet är också att i fördraget inkludera bestämmelser som motsvarar det nuvarande förvaltningsavtalet mellan inrikesministeriet i Estland och Befolkningsregistercentralen (nuvarande Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i Finland). När överenskommelsen träder i kraft avtalas det separat om hur detta tidigare avtal ska upphöra att gälla. 

Meningen är att det ska vara möjligt att vara registrerad som stadigvarande bosatt endast i en av avtalsstaterna åt gången och att beslutet om bostadsorten vid flyttning fattas samtidigt för båda staternas befolkningsdatasystem. Å andra sidan syftar överenskommelsen till att ingen som flyttar mellan staterna ska bli utan stadigvarande bostadsort. Den som flyttar mellan länderna ska inte behöva visa upp särskilda intyg med sådana uppgifter som myndigheterna utbyter med stöd av överenskommelsen. Målet är att förbättra aktualiteten i befolkningsdata och att underlätta den administrativa bördan.  

Överenskommelsen behövs för att anteckningen som gäller bostadsort för det finska befolkningsdatasystemets del ska kunna i vissa fall göras på grund av de estniska folkbokföringsmyndigheternas anmälan. Det är ändamålsenligt att i överenskommelsen samtidigt bestämma vilka personuppgifter som ska utbytas i detta sammanhang. 

3  De viktigaste förslagen

I överenskommelsen ingår bestämmelser om två olika fall av informationsutbyte mellan staterna, av vilka den ena är utbyte av uppgifter vid flyttningar (kapitel II i överenskommelsen) och den andra är ett ömsesidigt informationsutbyte (kapitel III i överenskommelsen). Kapitlen I och IV omfattar bestämmelser som är gemensamma för bägge fallen. Genom överenskommelsen ändras inte förutsättningarna för inresa eller vistelse i landet.  

Kapitel II i överenskommelsen tillämpas oavsett medborgarskap när en person som är stadigvarande bosatt i den ena avtalsstaten flyttar till den andra avtalsstaten. Den som flyttar från den ena avtalsstaten till den andra registreras i inflyttningsstaten och ges utan onödigt dröjsmål en personbeteckning eller motsvarande identifieringsbeteckning på samma sätt som personer som flyttar från andra stater. Därefter meddelar inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet att den som flyttar har registrerats i inflyttningsstaten och får då personuppgifter om den berörda personen från utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet.  

Liksom i dagsläget, avgör inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet i enlighet med lagstiftningen i sitt eget land huruvida en person ska registreras som bosatt där varefter den meddelar sitt beslut till utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet som först därefter gör lämpliga anteckningar i sitt eget befolkningsdatasystem. Utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet ska alltså inte ha möjlighet att göra en anteckning om ändrad bostadsort innan den har blivit underrättad om att den som flyttar har registrerats i inflyttningsstaten och alltså inte kan bli helt utan bostadsort.  

I överenskommelsen finns också bestämmelser om hur bostadsorten bestäms i det fallet att en person har bostadsort i bägge länder när överenskommelsen träder i kraft och om utbyte av sådan information mellan staterna som möjliggör fastställande av bostadsort. Överenskommelsen innehåller också ett förfarande för avförande av dubbelregistreringar när överenskommelsen träder i kraft, eftersom det kan antas att det hittills har registrerats personer som bosatta i bägge avtalsstater.  

I kapitel III i överenskommelsen finns bestämmelser om regelbundet tillhandahållande av sådana personuppgifter som har ändrats efter den första flyttningen till medborgarstatens folkbokföringsmyndigheter. Överenskommelsen tillämpas liksom det gällande förvaltningsavtalet på finska medborgare som har registrerats i Estlands befolkningsregister och estniska medborgare som har registrerats i det finska befolkningsdatasystemet. Enligt bestämmelserna i överenskommelsen ska uppgifter i hemviststatens befolkningsregister som ändrats tillhandahållas minst en gång i veckan, men en mera frekvent uppdateringsrytm kan avtalas separat.  

De personuppgifter som omfattas av de regelbundna uppdateringarna enligt kapitel III och informationsutbytet om förstaregistrering enligt kapitel II är desamma. De uppgifter som enligt överenskommelsen utbyts är den berörda personens födelse och död, civilstånd och parförhållande, boende, minderåriga barn samt föräldrar och vårdnadshavare till minderåriga barn. De uppgifter som utbyts förtecknas närmare i bilagan till överenskommelsen. Ytterligare finns det en bestämmelse i överenskommelsen om att bestämmelser i den nationella lagstiftningen om sekretessbelagda uppgifter eller om begränsningar i utlämnandet av uppgifter också tillämpas på utbytet av uppgifter enligt överenskommelsen. Detta innebär att till exempel skyddade adressuppgifter inte lämnas ut. Vidare kan folkbokföringsmyndigheterna göra enskilda förfrågningar till varandra beträffande uppgifter om personer inom tillämpningsområdet för överenskommelsen, om det behövs för att säkerställa uppgifternas riktighet. Enligt överenskommelsen kan folkbokföringsmyndigheterna separat avtala om det tekniska förfarandet för utbytet. 

Det föreslås i regeringens proposition att riksdagen godkänner överenskommelsen mellan Finland och Estland om folkbokföring och lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. Bestämmelser om ikraftträdandet av överenskommelsen utfärdas genom förordning av statsrådet. I 6 § i lagen om hemkommun föreslås ändringar som krävs med anledning av överenskommelsen mellan Finland och Estland. I 6 § i lagen om hemkommun finns från förut en hänvisning till den gällande överenskommelsen mellan de nordiska länderna.  

4  Propositionens konsekvenser

5  Remissvar

Utlåtanden har begärts om propositionen under tiden 23.9–21.10.2022 av följande: Statens ämbetsverk på Åland, riksdagens justitieombudsman, Helsingfors stad, Folkpensionsanstalten, Kommunförbundet, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Migrationsverket, justitieministeriet, Rättsregistercentralen, undervisnings- och kulturministeriet, försvarsministeriet, inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Suomen Viro-yhdistysten liitto rf, dataombudsmannens byrå, Tuglas-seura rf, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, statsrådets kansli, Skatteförvaltningen, finansministeriet och miljöministeriet. Utlåtanden begärdes i tjänsten utlåtande.fi och utlåtanden fick lämnas även av andra instanser som så önskade. 

Om utkastet lämnades in tio remissvar. I utlåtandena understöddes allmänt taget överenskommelsens syften. På basis av remissvaren har överenskommelsens förhållande till den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen, överenskommelsens konsekvenser för dataskyddet samt faserna för överenskommelsens ikraftträdande beskrivits mer ingående. Överenskommelsens konsekvenser för dataskyddet beskrivs mer detaljerat. Dessutom har det i lagförslaget gjorts flera författningstekniska ändringar. 

6  Bestämmelserna i överenskommelsen och deras förhållande till lagstiftningen i Finland

Kapitel I: Allmänna bestämmelser 

Artikel 1. Överenskommelsens tillämpningsområde. Överenskommelsen gäller två olika situationer av informationsutbyte som avviker från varandra avseende det personella tillämpningsområdet.Enligt artikel 1 tillämpas överenskommelsen mellan Finland och Estland oavsett medborgarskap på flyttningar där en person som är registrerad som bosatt i den ena avtalsstaten (utflyttningsstaten) flyttar till den andra avtalsstaten (inflyttningsstaten). På detta utbyte av uppgifter tillämpas bestämmelserna i kapitel II. Överenskommelsen tillämpas emellertid inte, om utflyttningsstaten inte inom tre månader efter anmäld utflyttning har fått det meddelande som avses i artikel 6, i vilket fall den berörda personens registrering och bostadsort avgörs enbart utifrån annan gällande lagstiftning, såsom lagen om hemkommun och lagen om befolkningsdatasystemet. En utvidgning av överenskommelsens tillämpningsområde till alla som flyttar, oavsett medborgarskap, behövs för att förbättra tillförlitligheten och omfattningen av befolkningsdata. Vidare ska detta förhindra situationer där en person kan ha bostadsort i bägge avtalsstater och förbättrar också en likvärdig behandling av dem som flyttar. 

I punkt 1 definieras också staterna (Finland och Estland) och de som flyttar (personer som är registrerade som bosatta i den ena staten och som har för avsikt att flytta eller som har flyttat till den andra staten). Vem som betraktas som flyttare avgörs med stöd av lagstiftningen i inkomststaten beroende på vem som registreras som bosatt i den staten. För Finlands del föreskrivs det om detta i 2 kap. i lagen om hemkommun. 

Enligt punkt 1.2 ska överenskommelsen också tillämpas på ett kontinuerligt utbyte av uppgifter beträffande medborgare i avtalsstaterna. På sådant utbyte av uppgifter tillämpas bestämmelserna i kapitel III. 

I punkt 2 definieras de personuppgiftsdatalager som överenskommelsen tillämpas på. Överenskommelsens skyldigheter gäller staterna endast till den del uppgifterna finns att tillgå i elektronisk form i deras befolkningsregister.  

Enligt punkt 3 gäller utbytet aktuella, vid anmälningstidpunkten giltiga uppgifter i befolkningsregistren, om inte annat bestäms i överenskommelsen. Bestämmelsen syftar till att utlämnande av tidigare gällande uppgifter, alltså historiska uppgifter, i regel lämnas utanför överenskommelsen.  

I punkt 4 förs det fram att nationell lagstiftning som gäller begränsningar i utlämning av eller konfidentialiteten i personuppgifter som lämnas ut ska tillämpas vid tillhandahållande av uppgifter i enlighet med överenskommelsen. Tillämpningen av nationell lagstiftning gäller såväl lagstiftningen i Finland som lagstiftningen i Estland. Sådan nationell lagstiftning som kan komma i fråga i Finland är t.ex. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan kallad offentlighetslagen) eller lagen om befolkningsdatasystemet. Exempelvis kan det enligt 36 § i lagen om befolkningsdatasystemet för en person som har grundad och uppenbar anledning att misstänka att hans eller hennes eller familjens hälsa eller säkerhet är hotad, göras en spärrmarkering i befolkningsdatasystemet. Enligt 36 § 3 mom. får efter att spärrmarkeringen gjorts i systemet uppgifter om hemkommun och bostad samt adress och andra kontaktuppgifter lämnas ut endast till en myndighet som med stöd av lag eller ett uppdrag som föreskrivs i lag har rätt att behandla uppgifterna. Av hävd gäller vad i lag föreskrivs om myndighet inte myndigheterna i en annan stat, varav följer att uppgifter som lyder under en spärrmarkering inte med stöd av överenskommelsen lämnas ut till folkbokföringsmyndigheten i Estland. Vidare är bl.a. enligt 24 § 1 mom. 31 c-punkten i offentlighetslagen handlingar som gäller en utlänning som vistas i Finland sekretessbelagda, om det finns grundad anledning att misstänka att utlämnandet av uppgifter ur handlingarna äventyrar säkerheten för parten eller partens närstående. En utlämning av uppgifter kan i en del fall också äventyra bevisning, varvid uppgifterna är sekretessbelagda enligt 11 § 1 mom. 6 a eller 7 punkten. 

Överenskommelsen ska inte tillämpas på flyttningar mellan avtalsstater och andra länder där flyttaren tidigare har flyttat mellan avtalsstaterna. I detta fall beror det på invandrarens egen anmälan hur uppgifterna ska uppdateras i ländernas befolkningsdatasystem. 

Överenskommelsen påverkar inte tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen, utan dess syfte är att inom ramen för det nationella handlingsutrymmet föreskriva om grunderna för och ändamålet med behandlingen av personuppgifter och om vilka typer av uppgifter som ska behandlas när de behandlas för skötseln av myndighetsuppgifter. Genom bestämmelserna i överenskommelsen föreskrivs det också närmare om förfarandena för att säkerställa uppgifternas korrekthet och integritet i situationer där uppgifter utbyts i elektronisk form och de uppgifter som utbyts gäller ett stort antal registrerade. Genom överenskommelsen tryggas dessutom transparensen i behandlingen av uppgifter genom att det tydligt fastställs vilka uppgifter som ska utbytas och för vilket ändamål. 

Artikel 2. Definitioner. I artikeln definieras de viktigaste begreppen i överenskommelsen. ”Bostadsort” motsvarar i Finland hemkommun enligt 2 § i lagen om hemkommun. ”Identifikationsnummer” motsvarar en personbeteckning enligt 11 § i lagen om befolkningsdatasystemet. Finlands ”folkbokföringsmyndighet” är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Bestämmelser om myndighetens uppgifter som folkbokföringsmyndighet finns i lagen om befolkningsdatasystemet. ”Övrig folkbokföringsmyndighet” är i Finland enligt 4 § 1 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet Statens ämbetsverk på Åland, som i sin egen verksamhet är personuppgiftsansvarig för befolkningsdatasystemet. Med ”befolkningsregister” avses å andra sidan befolkningsdatasystemet enligt 3 § i lagen om befolkningsdatasystemet, vilket är ett riksomfattande basregister som innehåller uppgifter om personer, fastigheter, byggnader och lägenheter samt om administrativa och andra motsvarande områdesindelningar. 

Artikel 3. Elektroniskt utbyte av uppgifter och syftet med utbytet. Enligt punkt 1 får de anmälningar som anges i överenskommelsen förmedlas elektroniskt mellan de två staternas folkbokföringsmyndigheter. I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) föreskrivs det inte på allmän nivå om utlämnande av uppgifter via ett tekniskt gränssnitt mellan Finland och en myndighet i ett annat land, och därför behövs bestämmelsen i överenskommelsen. 

Enligt punkt 2 ska vardera staten bära sina egna kostnader för tillhandahållande och mottagande av uppgifter enligt överenskommelsen. Detta innebär en precisering till det tidigare ingångna avtalet mellan inrikesministeriet i Estland och Befolkningsregistercentralen, enligt vilket den part som tillhandahåller uppgifterna endast står för de uppgifter som härrör från anmälningen av uppgifter. 

I punkt 3 definieras ändamålet med personuppgifter tillhandahållna av den andra staten, som är gemensamt för överenskommelsens två olika situationer av informationsutbyte om vilka det finns bestämmelser i kapitel II och III. När det gäller de finska folkbokföringsmyndigheterna är användningen av den information som utbyts enligt överenskommelsen bunden till deras lagstadgade uppgifter, i synnerhet de uppgifter som gäller befolkningsdatasystemet och uppdateringen av det som föreskrivs i lagen om befolkningsdatasystemet samt den uppgift att anteckna hemkommun i befolkningsdatasystemet som föreskrivs i lagen om hemkommun. 

När det gäller personuppgifter är dataskyddsnivån i princip harmoniserad genom allmänna dataskyddsförordningen. Annan dataskyddsreglering nationellt eller genom en folkrättslig förpliktelse får utfärdas endast till den del allmänna dataskyddsförordningen tillåter det. Grundlagsutskottet har konstaterat att detta handlingsutrymme bör reserveras för situationer då den är dels tillåten, dels nödvändig, och å andra sidan bör ett riskbaserat synsätt beaktas i regleringsnoggrannheten (GrUU 14/2018 rd). Personuppgifter som har tillhandahållits den andra staten i enlighet med överenskommelsen får användas för att uppdatera och korrigera uppgifterna i befolkningsregistret till den del det är möjligt för myndighetens lagstadgade förpliktelser. I överenskommelsens bestämmelser används handlingsutrymmet enligt den allmänna dataskyddsförordningen eftersom det är fråga om sådant uppfyllande av den personuppgiftsansvarigas lagstadgade förpliktelse som bestäms i enlighet med grunderna i den medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Det är dessutom fråga om att fastställa till vilka sammanslutningar uppgifter får lämnas ut och i vilket syfte samt att komplettera det som föreskrivs om de olika typer av och förfaranden för behandling i dataskyddsförordningen.  

Kapitel II: Anmälningar om och registrering av befolkningsregisteruppgifter 

Artikel 4.Skyldigheter för den som flyttar. I artikeln fastställs skyldigheterna för den som flyttar. Enligt punkt 1 ska den som flyttar göra en flyttningsanmälan till inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet i enlighet med den statens lagar och bestämmelser. Den som flyttar utomlands från Finland ska också göra en anmälan om flyttning till utlandet i enlighet med 7 a § 4 mom. i lagen om hemkommun. I punkt 2 förtecknas de uppgifter som den som flyttar ska ange i samband med flyttningsanmälan och bestäms hur man ska styrka sin identitet. Punkt 2 motsvarar gällande nationell lagstiftning och praxis. I punkt 3 konstateras för tydlighetens skull att överenskommelsen varken påverkar villkoren för vistelse i staten, skyldigheterna i samband med vistelse eller skapar någon möjlighet att avvika från dem, utan villkoren bestäms enligt den nationella lagstiftningen eller unionslagstiftningen. Bestämmelser om utlänningars rätt att vistas och bo i Finland finns i utlänningslagen (301/2004) och i den lagstiftning som har samband med den. I 10 kap. i utlänningslagen finns det bestämmelser om vistelse i fråga om medborgare i Europeiska unionen och därmed jämförbara personer. Bestämmelser om tredjelandsmedborgares vistelse finns i 4 och 5 kap. i utlänningslagen. Principen om fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen tryggas i artiklarna 3 och 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. 

Artikel 5. Behörighet att fastställa en persons bostadsort. Inflyttningsstaten har enligt punkt 1 behörighet att i enlighet med den nationella lagstiftningen fastställa en persons bostadsort, alltså om den som flyttar ska registreras som bosatt i den staten. I Finland finns bestämmelser om registrering av bostadsort samt förfaranden och rättsskydd i anslutning till registreringen i lagen om hemkommun. Inflyttningsstatens anteckning binder också utflyttningsstaten som ska registrera flyttningen i sitt register först efter att ha fått inflyttningsstatens meddelande om flyttningen och utifrån de uppgifter inflyttningsstaten tillhandahåller.  

Denna bestämmelse i överenskommelsen behövs för att anteckningen som gäller bostadsort för det finska befolkningsdatasystemets del ska kunna i vissa fall göras på grund av de estniska folkbokföringsmyndigheternas anmälan. På motsvarande sätt är den finska folkbokföringsmyndigheten skyldig att lämna ut uppgifter till den estniska folkbokföringsmyndigheten så att den senare kan göra behövliga anteckningar i sitt befolkningsdatasystem. Det är ändamålsenligt att i överenskommelsen samtidigt fastslå vilka uppgifter som ska utbytas i samband med fastställande av bostadsort och hur de ska behandlas.  

Den personuppgiftsansvarige för Finlands befolkningsdatasystem inför som standard anteckningar om hemkommun och andra personuppgifter i befolkningsdatasystemet för personer som flyttar från Finland till Estland utifrån de uppgifter de estniska myndigheterna tillhandahåller och först efter att uppgifterna erhållits. Uppgifter som tillhandahålls elektroniskt via ett gränssnitt med stöd av överenskommelsen ska anses vara tillförlitliga på det sätt som avses i 19 § i lagen om befolkningsdatasystemet och 9 § 2 mom. i lagen om hemkommun. Inget separat skriftligt beslut att delge personen i fråga produceras om anteckningen om hemkommun i Finlands befolkningsdatasystem eftersom den estniska folkbokföringsmyndigheten enligt artikel 6 i överenskommelsen gör anteckning och informerar den berörda. Samma förfarande har varit i bruk sedan 2007 avseende flyttningar mellan de nordiska länderna, när överenskommelsen mellan de nordiska länderna om folkbokföring (FördrS 96/2006) har tillämpats.  

Den som vill rätta till en felaktig uppgift som registrerats av de estniska myndigheterna och som har påverkat de uppgifter som har införts i det finska befolkningsdatasystemet kan söka rättelse av den felaktiga uppgiften hos de statliga myndigheterna i den andra staten med stöd av de rättsskyddsförfaranden som gäller i den staten, i det här fallet till exempel 104 § i estniska befolkningsregisterlagen (rahvastikuregistri seadus). Efter korrigeringen ska myndigheten i den andra staten i enlighet med överenskommelsen meddela den korrigerade uppgiften till den personuppgiftsansvarige för det finska befolkningsdatasystemet som för sin del korrigerar uppgiften i det finska befolkningsdatasystemet.  

Bestämmelser om rätten att kräva rättelse av felaktiga uppgifter finns i artikel 16 i den allmänna dataskyddsförordningen. Den berörda personen kan emellertid också med stöd av 76 § i lagen om befolkningsdatasystemet kräva rättelse av uppgiften direkt av den personuppgiftsansvarige för det finska befolkningsdatasystemet (antingen Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller statens ämbetsverk på Åland). I en sådan situation är det också ändamålsenligt att den finska befolkningsdatamyndigheten i enlighet med artikel 5.4 förhandlar om saken med Estlands befolkningsdatamyndighet. Om den personuppgiftsansvarige vägrar korrigera uppgiften i enlighet med kravet, ska den personuppgiftsansvarige fatta ett beslut i ärendet i vilket omprövning enligt 7 a kap. i förvaltningslagen får begäras med stöd av 76 a § i lagen om befolkningsdatasystemet och vilket omprövningsbeslut ytterligare får överklagas enligt vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Enligt 21 § i dataskyddslagen kan den registrerade också föra ärendet till dataombudsmannens behandling, om den registrerade anser att behandlingen av personuppgifter bryter mot den gällande lagstiftningen. 

Enligt punkt 2 ges vid registrering av bostadsorten den som flyttar ett motsvarande identifikationsnummer som andra som flyttar för vilka en bostadsort registreras i inflyttningslandet. För Finlands del är detta i praktiken en personbeteckning och i Estland ett estniskt personnummer (isikukood). I praktiken följer punkt 2 det som föreskrivs i 9 och 11 § i lagen om befolkningsdatasystemet när det gäller utländska medborgare som flyttar till Finland. 

Med stöd av punkt 3 ska för att undvika dubbelregistrering eller ingen registrering alls utflyttningsstatens lokala folkbokföringsmyndighet registrera utflyttningen först efter att ha fått meddelande om registreringen i inflyttningsstaten. Som utflyttningsdag anges det datum inflyttningsstaten har registrerat som dag för inflyttning. Frågan huruvida en person ska anses ha bosatt sig i inflyttningsstaten eller inte avgörs enligt lagstiftningen i inflyttningsstaten. I Finland tillämpar folkbokföringsmyndigheten i frågan lagen om hemkommun. Om utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet har en annan uppfattning om de faktiska omständigheter som ligger till grund för registreringen, kan frågan med stöd av punkt 4 behandlas i samråd med inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet.  

Artikel 6. Meddelande om registrering av den som flyttar. Enligt punkt 1 ska inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet, samtidigt som den beslutar huruvida den som flyttar ska registreras som bosatt i inflyttningsstaten, meddela den berörda personen och utflyttningsstatens registermyndighet sitt beslut. Meddelandet ska inkludera uppgifterna enligt punkt 2, men alla uppgifter endast i det fall att personen registreras som bosatt i inflyttningsstaten. Vid utlämning av uppgifter ur befolkningsdatasystemet till ett annat EU-land regleras behandlingen av personuppgifterna inom hela EU av allmänna dataskyddsförordningen. Utflyttningsstatens myndigheter behöver inte separat delge den berörda personen anteckningen i befolkningsregistret eftersom inflyttningsstaten enligt överenskommelsen berättar om beslutet, och också om att bostadsorten till följd av beslutet avregistreras i utflyttningsstaten. 

I punkt 2 bestäms vilka personuppgifter inflyttningsstatens registermyndighet ska inkludera i meddelandet till utflyttningsstatens registermyndighet. Meddelandet ska innefatta uppgift om identifikationsnumret i utflyttningsstaten för att utflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet på ett tillförlitligt sätt ska kunna identifiera personen i fråga och i sitt eget register anteckna flyttningen till inflyttningsstaten. De personuppgifter som registreras är sådana som redan i nuläget utväxlas mellan Finlands och Estlands registermyndigheter med stöd av lagen om befolkningsdatasystemet och det gällande avtalet mellan inrikesministeriet i Estland och Befolkningsregistercentralen. Det är för genomförandet av ett elektroniskt formbundet utbyte av uppgifter nödvändigt att i överenskommelsen exakt fastställa vilka personuppgifter som byts ut och också med beaktande av skyddet för privatlivet som tryggas i 10 § i grundlagen och principen i artikel 6.1 c-punkten i allmänna dataskyddsförordningen om att behandlingen av personuppgifter ska bygga på lag är det fråga om ett sådant förfarande för behandling inom en medlemsstats handlingsutrymme som avses i artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen och genom vilket en korrekt och laglig behandling av personuppgifter säkerställs. Användningen av identifikationsnumret främjar personuppgifternas korrekthet i en situation där stora mängder personuppgifter byts ut regelbundet och i elektronisk form. 

I fråga om de personuppgifter som ska registreras finns det i Finland bestämmelser om behandlingen av personbeteckningar i lag. Enligt 29 § i dataskyddslagen får en personbeteckning behandlas när behandlingen regleras i lag eller om det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för att utföra en i lag angiven uppgift eller för att tillgodose den registrerades eller den personuppgiftsansvariges rättigheter och skyldigheter. Estland har ingen speciallagstiftning om behandlingen av personbeteckningar, utan utlämningen av beteckningar regleras på samma sätt som utlämningen av andra uppgifter som uppdateras i befolkningsregistret enligt 44 § i befolkningsregisterlagen (rahvastikuregistri seadus), enligt vilken uppgifter utlämnas till myndigheter för skötsel av en offentlig uppgift, av någon annan grundad anledning eller om det föreligger en internationell förpliktelse därom. 

Enligt punkt 3 lämnas uppgifter enligt punkt 2.7–2.10, alltså identifikationsnummer i inflyttningsstaten, datum för flyttningen till inflyttningsstaten, bostadsort och inflyttningsstatens lokala folkbokföringsmyndighet, ut endast om en bostadsort i inflyttningsstaten registreras för den som flyttar, eftersom dessa uppgifter i annat fall inte uppstår för utlämning. 

Enligt punkt 4 ska, om inflyttningsstatens folkbokföringsmyndighet senare återtar ett tidigare beslut om registrering av bostadsort för den som flyttar, utflyttningsstaten meddelas detta med angivande av uppgifterna i punkt 2.1, 2.2, 2.8 och 2.9 för att utflyttningsstaten ska kunna införa ändringarna i sitt befolkningsregister och för att den berörda personen på ett tillförlitligt sätt ska kunna identifieras. 

Artikel 7. Utlämnande av personuppgifter om den som flyttar I artikeln fastställs vilka uppgifter utflyttningsstatens registermyndighet ska lämna ut till inflyttningsstatens registermyndighet när den har fått meddelande om att en bostadsort har registrerats i inflyttningsstaten för den som flyttar och har infört detta i sitt register. Tillhandahållandet av befolkningsdata och förhållandet till dataskyddsregleringen och lagen om befolkningsdatasystemet omfattas av samma principer som ovan i detaljmotiveringen till artikel 6.1. Genom detta fastställande i överenskommelsen utfärdas i enlighet med artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen närmare bestämmelser om vilka typer av uppgifter som ska behandlas samt tryggas transparensen i behandlingen av personuppgifter. 

Artikel 8.Fastställande av bostadsort efter att överenskommelsen har trätt i kraft. Enligt punkt 1 ska ikraftträdandet av överenskommelsen inte inverka på bostadsorten för sådana personer som endast har bostadsort i antingen Finland eller Estland. Det är fråga om en förtydligande bestämmelse, som naturligtvis inte gäller i det fallet att en sådan person verkligen flyttar från den ena avtalsstaten till den andra.  

Eftersom det kan antas att det hittills har registrerats personer som bosatta i bägge avtalsstater, avtalas det i punkterna 2–4 om förfarandet för avförande av dubbelregistreringar när överenskommelsen träder i kraft. Den som när överenskommelsen träder i kraft är registrerad som boende i bägge stater ska ha kvar sin bostadsort endast i den stat personen själv utifrån familjeförhållanden, utkomst eller andra motsvarande omständigheter anser som sin hemviststat och på grund av dessa omständigheter har primär anknytning till. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 2 § 2 mom. i lagen om hemkommun. För Finlands del strävar myndigheten för digitalisering och befolkningsdata efter att utreda personens uppfattning om sin bostadsort genom en skriftlig begäran om samråd. 

Om emellertid den berörda personens uppfattning om sin hemviststat inte kan utredas, kvarstår personen som registrerad i den stat där bostadsorten senast ändrades. I vilkendera fördragsstaten den berörda personen ska stå kvar som boenderegistrerad fastställs av registermyndigheten i den stat där bostadsorten senast ändrades. I Finland finns bestämmelser om registrering av bostadsort samt förfaranden och rättsskydd i anslutning till registreringen i lagen om hemkommun. 

Det förfarande som beskrivs i artikeln är av engångsnatur och gäller endast situationen när överenkommelsen träder i kraft. Överenskommelsen förhindrar inte kategoriskt att en person på grund av exceptionella omständigheter i ett enskilt fall kan vara bosatt samtidigt i båda länderna. I sådana fall är dubbel registrering dock en följd av myndighetens medvetna agerande och inte av att myndigheten inte har fått de uppgifter den behöver.  

Artikel 9.Utbyte av uppgifter för att möjliggöra fastställande av bostadsort. För att bostadsorten ska kunna fastställas i enlighet med artikel 8 innehåller artikel 9 bestämmelser om utbyte av uppgifter mellan registermyndigheterna för att fastslå den berörda personens hemviststat. I fördraget behöver det bestämmas vilka uppgifter som ska utbytas i samband med fastställandet av bostadsort och hur de ska behandlas. Behovet av att i detalj fastställa vilka uppgifter som utbyts motiveras närmare ovan i detaljmotiveringen för artikel 6. 

I punkt 3 fastställs för vilket ändamål personuppgifterna får användas i enlighet med artikel 8 och om avregistrering och sparande av personuppgifter. Denna bestämmelse ska anses vara överensstämmande med användningsändamålet för personuppgifter enligt artikel 3.3 och komplettera det. 

Kapitel III: Utbyte av uppgifter mellan staternas folkbokföringsmyndigheter 

Artikel 10.Uppgifter som utbyts mellan folkbokföringsmyndigheterna. I artikeln fastställs vilka befolkningsdata som tillhandahålls mellan staterna i enlighet med överenskommelsen. I punkt 1 fastställs de uppgifter som ska tillhandahållas på rubriknivå och de preciseras i bilagan som ingår i överenskommelsen. Behovet av att i detalj fastställa vilka uppgifter som utbyts motiveras närmare ovan i detaljmotiveringen för artikel 6. 

Artikel 11.Tillhandahållande av uppgifter. I artikeln föreskrivs om tillhandahållande av ändringar i befolkningsdata mellan folkbokföringsmyndigheterna. Utbytet av uppgifter sker kontinuerligt och i punkt 1 förutsätts det att det ska ske minst en gång i veckan. Artikeln möjliggör också ett mera frekvent utbyte, om folkbokföringsmyndigheterna kommer överens om det.  

När ändringar meddelas ska enligt punkt 2 identifikationsnumret alltid anges och när de tekniska förutsättningarna föreligger också personuppgifterna enligt artikel 10.1.  

Om det inte är möjligt att identifiera en person utifrån de tillhandahållna uppgifterna kan den stat som har mottagit uppgifterna av den sändande staten begära kompletterande uppgifter för att identifiera personen i fråga. Begärda tilläggsuppgifter kan lämnas ut, om de rättsliga och tekniska förutsättningarna föreligger och om de uppgifter som lämnas ut är sådana som förtecknas i bilagan till överenskommelsen. Kompletterande uppgifter får användas endast i syfte att identifiera en person. 

I konventionen används i detta sammanhang ordet ”identify” (”tunnistaa” på finska, ”identifiera”). I sammanhanget är det dock uttryckligen fråga om en specificering. Befolkningsregistermyndigheten identifierar personen i regel med hjälp av en identitetshandling.  

Artikel 12. Kontroll av uppgifter. Utöver det kontinuerliga utbytet av uppgifter får folkbokföringsmyndigheterna för att säkerställa uppgifternas riktighet göra enskilda förfrågningar. Förfrågningarna får endast gälla personer som omfattas av tillämpningsområdet för kapitel III, vilket för sin del definieras i enlighet med artikel 1.1.2. Den folkbokföringsmyndighet av vilken uppgifter begärs beslutar om förfarandet och sättet för utlämnande och tillhandahållande av uppgifter. Artikeln syftar till att möjliggöra utredning av problemsituationer som t.ex. beror på felaktiga registreringar eller andra avvikelser. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får det i medlemsstaternas lagstiftning föreskrivas om ändamålsbegränsningar för behandlingen av personuppgifter och om åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling av personuppgifter. Genom bestämmelsen tryggas i synnerhet att behandlingen av personuppgifter är felfri och att uppgifterna är korrekta i en situation där stora mängder personuppgifter utbyts regelbundet och i elektronisk form. Vid förfrågningar och behandling av personuppgifter ska bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen iakttas, såsom artikel 25, i vilken det föreskrivs om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard, inklusive uppgiftsminimering. 

Artikel 13. Databehandlingens säkerhet. I artikel 13 föreskrivs det om vissa förfaranden i anknytning till databehandlingens säkerhet. Enligt punkt 1 ska folkbokföringsmyndigheterna senast den dag överenskommelsen träder i kraft informera de övriga folkbokföringsmyndigheterna om överenskommelsen och dess bestämmelser om databehandlingens och dataöverföringens säkerhet. Med övriga folkbokföringsmyndigheter avses i enlighet med artikel 2 avtalsenliga handläggare av personuppgifter i Estland och i Finland statens ämbetsverk på Åland. Meningen med informationsskyldigheten är att säkerställa att de parter som verkar som personuppgiftsansvariga eller handläggare enligt allmänna dataskyddsförordningen och som inte är s.k. egentliga folkbokföringsmyndigheter enligt överenskommelsen ska bli medvetna om väsentliga omständigheter med avseende på dataskyddsregleringen. 

Punkt 2 innehåller handlingsförpliktelser i fall av att dataskyddet och informationssäkerheten kränks. Om en folkbokföringsmyndighet upptäcker eller har skäl att misstänka att konfidentialiteten eller integriteten i mottagna uppgifter har kränkts, ska den informera den andra folkbokföringsmyndigheten och utan dröjsmål vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Eftersom parterna i utbytet av uppgifter är de som enligt allmänna dataskyddsförordningen är personuppgiftsansvariga, är syftet med informationsskyldigheten att säkerställa att den personuppgiftsansvariga kan vidta de åtgärder som dataskyddsregleringen eventuellt kräver. Genom förpliktelsen tryggas i enlighet med artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen säkerheten, integriteten och felfriheten vid behandlingen av personuppgifter i situationer där stora mängder personuppgifter utbyts regelbundet och i elektronisk form. 

Kapitel IV: Slutbestämmelser 

Artikel 14. Förfaranden och tekniska lösningar för utbyte av uppgifter. I artikeln föreskrivs det att folkbokföringsmyndigheterna separat kan avtala om förfaranden och tekniska lösningar för tillhandahållandet av uppgifter. Artikeln syftar till att möjliggöra flexibilitet i de praktiska arrangemangen och tekniska frågorna kring utbytet av uppgifter mellan folkbokföringsmyndigheterna då när det inte är ändamålsenligt att avtala om dem på fördragsnivå. Separata avtal kan endast gälla ringa frågor i samband med utbytet av uppgifter och får inte innehålla sådant som hör till området för lagstiftningen. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har med stöd av 4 kap. i lagen om befolkningsdatasystemet möjlighet att inom sitt verksamhetsområde ingå internationella förvaltningsavtal om utlämnande av uppgifter i befolkningsdatasystemet, inklusive det ännu gällande förvaltningsavtal som ingicks 2005 mellan myndigheten och inrikesministeriet i Estland. Vad som föreskrivs i fördraget förtydligar ställningen av dessa internationella förvaltningsavtal i förhållande till fördraget. 

Vid förfaranden och tekniska lösningar som hänför sig till utbyte av uppgifter ska vad som anges i den allmänna dataskyddsförordningen iakttas, såsom t.ex. de allmänna principerna enligt artikel 5, den registrerades rätt att få tillgång till uppgifter, rätten att få uppgifter korrigerade, informerande om behandlingen samt den personuppgiftsansvariges ansvar och skyldigheter. 

Artikel 15. Ikraftträdande. Artikeln gäller ikraftträdandet av överenskommelsen. I artikeln finns också bestämmelser om ändring av överenskommelsen och om tillhandahållandet av uppgifter enligt bilagan till överenskommelsen. Det har inte i överenskommelsen fastställts något visst datum för ikraftträdandet av överenskommelsen, eftersom genomförandet av överenskommelsen förutsätter lagstiftningsåtgärder och utveckling av informationssystem både i Finland och i Estland. Av denna orsak bemyndigas folkbokföringsmyndigheterna i artikeln att sinsemellan komma överens om när utbytet av uppgifter ska inledas. Planen är att utbytet av uppgifter ska inledas stegvis. Det utbyte av uppgifter som avses i artikel 10 i överenskommelsen ska dock inledas inom ett år från den dag överenskommelsen träder i kraft.  

Enligt de nuvarande planerna ska utbyte av uppgifter enligt kapitel III börjas efter överenskommelsen har trätt i kraft. Därefter ska utbytet av uppgifter enligt artikel 8 om personer som redan är bosatta i avtalsstaterna för att kontrollera att personerna har antecknats vara boende i endast den ena avtalsstaten. Till sist inleds utbytet av uppgifter i enlighet med kapitel II. Ändringar i informationssystemen som hänför sig till genomförandet av överenskommelsen har redan gjorts efter det att överenskommelsen undertecknades och de förväntas vara klara senast vid ingången av 2024.  

Förvaltningsavtalet från 2005 mellan inrikesministeriet i Estland och Befolkningsregistercentralen sägs upp genom ett separat avtal när utbytet av uppgifter enligt det nya fördraget har inletts. Detta förfarande avseende avslutandet av förvaltningsavtalet beror på att parterna i det nya fördraget och i förvaltningsavtalet från 2005 inte är desamma. Samtidigt säkerställs en smidig övergång från utbyte av uppgifter enligt förvaltningsavtalet till utbyte av uppgifter enligt fördraget. 

Artikel 16.Uppsägning. Punkt 1 gäller uppsägning av överenskommelsen enligt vilken en uppsägning träder i kraft sex månader från den dag då den andra parten har fått meddelandet om uppsägning. Rätten att säga upp avtalet gäller ländernas regeringar i egenskap av parter i överenskommelsen. I enlighet med 94 § 1 mom. i grundlagen ska riksdagen godkänna uppsägningen eftersom överenskommelsen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. 

I punkt 2 finns bestämmelser om avbrytande av utbytet av uppgifter om det bedöms att skyddet av personuppgifter eller databehandlingens säkerhet äventyras. Staternas folkbokföringsmyndigheter har behörighet att avbryta utbytet av uppgifter. Den andra avtalsstatens folkbokföringsmyndighet ska utan onödigt dröjsmål skriftligen underrättas om avbrottet. Folkbokföringsmyndigheterna ska samarbeta i god tro för att lösa frågan, men om detta inte lyckas kan en part säga upp avtalet i enlighet med punkt 1. 

Om en part i överenskommelsen beslutar att säga upp överenskommelsen med stöd av punkt 1, är det att märka att ett avbrott i utbytet av uppgifter som har skett på en folkbokföringsmyndighets initiativ kan fortsätta att gälla hela uppsägningstiden, alltså i sex månader. 

Fördragstextens giltighet. Överenskommelsen har upprättats i exemplar på finska, estniska och engelska. Varje språkversion är lika giltig, men i händelse av tolkningsskiljaktighet ska den engelska texten gälla. 

7  Specialmotivering till lagförslaget

8  Ikraftträdande

Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter att den senare av de skriftliga underrättelser har mottagits där staterna på diplomatisk väg meddelar varandra att de nationella rättsliga kraven för ikraftträdande av överenskommelsen har uppfyllts. Det ska alltså finnas två skriftliga underrättelser, en från vardera avtalsstaten till den andra. Om alltså den andra skriftliga underrättelsen lämnas och tas emot t.ex. den 15 mars, träder överenskommelsen i kraft den 1 maj. Utbytet av uppgifter ska inledas inom ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen. 

Estland har lämnat ett skriftligt meddelande att de rättsliga kraven för ikraftträdande av överenskommelsen har uppfyllts den 23 mars 2023. 

Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen och lagen om ändring av 6 § i lagen om hemkommun avses träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet, samtidigt som överenskommelsen för Finlands och Estlands del träder i kraft. 

9  Bifall av Ålands lagting

Enligt 29 § 1 mom. 1 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om folkbokföring. Det är fråga om behörighet som med stöd av 29 § 2 mom. helt eller till vissa delar kan överföras på landskapet. Folkbokföring har emellertid inte överförts på detta sätt. Fördraget om folkbokföring anses alltså omfattas av rikets lagstiftningsbehörighet. Eftersom överenskommelsen inte innehåller bestämmelser som hör till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet behövs bifall enligt 59 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland inte. 

10  Verkställighet och uppföljning

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata svarar för Finlands del för det praktiska genomförandet av överenskommelsen. Finansministeriet följer hur informationsutbytet och överenskommelsen fungerar i samarbete med myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och inrikesministeriet i Estland. 

11  Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning