1.1  Bakgrund

Sprängämnesprekursorer är kemiska ämnen som kan användas för legitima ändamål men också missbrukas för att tillverka sprängämnen. För att förhindra olaglig tillverkning av sprängämnen begränsar gällande förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (nedan 2013 års förordning) allmänhetens tillgång till samt införsel, innehav och användning av vissa sprängämnesprekursorer, och fastställer regler om rapportering av misstänkta transaktioner.  

Enligt Europeiska kommissionen (nedan kommissionen) har mängden sprängämnesprekursorer som finns tillgängliga på marknaden för allmänt bruk minskat efter det att 2013 års förordning trädde i kraft den 1 mars 2013. Likaså har användningen av sprängämnen som tillverkats av ämnen som nämns i 2013 års förordning minskat sedan medlemsstaterna genomförde kraven i förordningen i sin nationella lagstiftning. Medlemsstaterna har också signalerat en ökning i antalet rapporterade misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder. Enligt kommissionen används sprängämnesprekursorer emellertid fortfarande för olaglig tillverkning av sprängämnen. Sådana hemmagjorda sprängämnen har använts vid terrordåd inom EU. 

Syftet med 2013 års förordning har varit att skapa lika villkor för företagen genom att införa restriktioner och kontroller på unionsnivå. Enligt kommissionen har 2013 års förordning endast lett till vissa framsteg på detta område, eftersom den gör det möjligt för medlemsstaterna att ha olika nivåer av restriktioner. Kommissionen ansåg därför att de befintliga restriktionerna och kontrollerna har visat sig vara otillräckliga för att förhindra olaglig tillverkning av hemmagjorda sprängämnen och lade fram ett nytt förslag till förordning. 

1.2  Beredning

4.1  De viktigaste förslagen

Förordningen om sprängämnesprekursorer kommer inte att ändra på nuläget i någon större utsträckning. Det föreslås att tillståndssystemet i Finland bibehålls för alla de sprängämnesprekursorer som nämns i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer för vilka tillstånd kan beviljas. Tillståndssystemet har fungerat väl och det har minskat efterfrågan på sprängämnesprekursorer bland privatpersoner, vilket redan var ett av syftena med 2103 års förordning. Därför föreslås inget totalförbud mot ämnena, vilket dessutom skulle kunna betraktas som oskäligt för konsumenterna med hänsyn till att ämnena har klara och legitima användningsändamål, t.ex. när de används som rengöringsmedel och i hobbyverksamhet.  

Förordningen om sprängämnesprekursorer kommer dock att förbjuda kaliumklorat (CAS-nr 3811-04-9), kaliumperklorat (CAS-nr 7778-74-7), natriumklorat (CAS-nr 7775-09-9) och natriumperklorat (CAS-nr 7601-89-0) i koncentrationer över 40 viktprocent för enskilda personer. I praktiken har detta förbud liten betydelse i Finland, eftersom endast ett fåtal tillstånd har sökts för dessa ämnen.  

Enligt förordningen om sprängämnesprekursorer läggs svavelsyra (CAS-nr 7664-93-9) i koncentrationer över 15 viktprocent till i förteckningen över ämnen i bilaga I, och förvärv, införsel, innehav och användning av svavelsyra kommer i fortsättningen att kräva tillstånd av tillståndsmyndigheten. Dessutom flyttas säkerhetsrestriktionerna för tillhandahållande av ammoniumnitrat från förordning (EG) nr 1907/2006Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG till förordningen om sprängämnesprekursorer. Detta innebär att en privatperson inte kan beviljas tillstånd för ammoniumnitrat i koncentrationer över 16 viktprocent.  

I Finland kommer tillståndssystemet i huvudsak att förbli oförändrat. Det har varit ändamålsenligt att koncentrera beviljandet av tillstånd till Polisstyrelsens vapenförvaltning, där också vissa tillstånd enligt skjutvapenlagen behandlas. Polisstyrelsen ska även i fortsättningen vara tillståndsmyndighet. Centralkriminalpolisen ska även i fortsättningen vara nationell kontaktpunkt till vilken misstänkta transaktioner anmäls. 

I förordningen om sprängämnesprekursorer införs vissa skärpningar som gäller prövningen av beviljandet av tillstånd. I fortsättningen ska tillståndsmyndigheten t.ex. beakta tillståndssökandens planer för lagringsarrangemang i syfte att säkerställa att sprängämnesprekursorn lagras säkert och kontrollera den sökandes bakgrund, inklusive information om tidigare fällande domar mot den sökande någonstans inom unionen. 

Enligt förordningen om sprängämnesprekursorer ska en ekonomisk aktör kontrollera kundens identitet och tillstånd för sprängämnesprekursorer. Skyldigheten gäller också ekonomiska aktörer som är verksamma på internet. Skyldigheten att kontrollera att sökanden har tillstånd för sprängämnesprekursorer fanns med redan i 2013 års förordning. Ett nytt krav är den uttryckliga skyldigheten att kontrollera kundens identitet.  

Kravet i 2013 års förordning gällde också ekonomiska aktörer som är verksamma på internet. I den nya förordningen preciseras skyldigheterna för dessa aktörer. Ekonomiska aktörer som är verksamma på internet bör också utbilda sin personal och även inrätta lämpliga förfaranden för att upptäcka misstänkta transaktioner. De ska kontrollera kundens identitet och se till att ett tillstånd för den avsedda transaktionen har beviljats. Ett nytt inslag i förordningen om sprängämnesprekursorer är bestämmelserna om internetbaserade marknadsplatser. Dessa fungerar endast som mellanhänder mellan ekonomiska aktörer och enskilda personer, professionella användare eller andra ekonomiska operatörer. Således omfattas internetbaserade marknadsplatser inte av helt samma skyldigheter som ekonomiska aktörer, t.ex. kontroll av kundens identitet eller kontroll av tillstånd för sprängämnesprekursorer. Internetbaserade marknadsplatser ska informera användare som genom deras tjänster avser att tillhandahålla ämnen som nämns i bilagorna I och II till förordningen om sprängämnesprekursorer om skyldigheterna enligt förordningen. Vidare ska internetbaserade marknadsplatser vidta åtgärder för att hjälpa till att säkerställa att deras användare uppfyller sina kontrollskyldigheter. Internetbaserade marknadsplatser omfattas också av samma skyldighet att upptäcka och rapportera misstänkta transaktioner som ekonomiska aktörer, dock med beaktande av internetmiljöns särdrag. 

Ett nytt inslag i förordningen om sprängämnesprekursorer är den uttryckliga bestämmelsen om att medlemsstaterna ska se till att de har utsett nationella tillsynsmyndigheter som inspekterar och kontrollerar att vissa artiklar i förordningen tillämpas korrekt. I Finland kommer Polisstyrelsen och de enheter som lyder under den samt Säkerhets- och kemikalieverket att vara tillsynsmyndigheter i frågor som hör till deras ansvarsområde. Myndigheterna i fråga övervakar redan för närvarande att 2013 års förordning följs, men Säkerhets- och kemikalieverkets kontrollskyldighet utvidgas jämfört med nuläget.  

I förordningen om sprängämnesprekursorer betonas medlemsstaternas skyldighet att säkerställa tillräckliga resurser för och tillhandahållande av utbildning för brottsbekämpande myndigheter, förstainsatsaktörer och tullmyndigheter om skyldigheterna enligt förordningen. Medlemsstaterna ska också minst en gång om året vidta medvetandehöjande åtgärder om innehållet i förordningen om sprängämnesprekursorer, anpassade efter särdragen inom olika sektorer. Motsvarande skyldigheter finns inte i 2013 års förordning. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Enligt förordningen om sprängämnesprekursorer ska medlemsstaterna förbjuda allmänhetens tillgång till ämnen som nämns i bilaga I till förordningen. Som ett undantag från detta får en medlemsstat införa ett tillståndssystem för alla eller vissa av de ämnen som anges i bilaga I till förordningen.  

I Finland används redan ett tillståndssystem. Det infördes med stöd av 2013 års förordning.  

I Finland är avsikten att, där det är möjligt, bibehålla tillståndssystemet för alla ämnen som nämns i bilaga I till förordningen. Tillståndssystemet har fungerat bra. Antalet tillstånd som sökts och beviljats har varit rimligt. Det har också funnits tecken på att medborgarna har sökt ersättande produkter och således undvikit tillståndsprocessen. Ett totalförbud mot ämnena kan betraktas som oskäligt för medborgarna med hänsyn till att ämnena har klara och legitima användningsändamål, t.ex. när de används som rengöringsmedel och i hobbyverksamhet.  

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

När det gäller de övriga medlemsstaterna utredde man om de har för avsikt att införa ett tillståndssystem för vissa eller alla ämnen som avses i bilaga I till förordningen eller förbjuda vissa eller alla dessa ämnen för enskilda. En förfrågan gjordes i maj 2020. 

Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike kommer att bibehålla eller införa ett tillståndssystem för alla eller vissa ämnen. 

I Rumänien införs ett tillståndssystem för ammoniumnitrat för professionella användare. Landet kommer att förbjuda andra ämnen som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer.  

I Estland, Lettland, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Kroatien och Tjeckien kommer de ämnen som avses i bilaga I till förordningen att förbjudas för enskilda. 

Polen, Portugal och Slovenien hade ännu inte beslutat om de ska införa ett tillståndssystem eller om de ska förbjuda enskilda att använda de ämnen som avses i bilaga I till förordningen. 

7.1  Lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer

1 §.Tillämpningsområde. Paragrafen ska innehålla en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Av paragrafen framgår det att lagen innehåller kompletterande bestämmelser om tillämpningen i Finland av förordningen om sprängämnesprekursorer. 

2 §.Behörig myndighet. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs om den behöriga myndigheten. Enligt artikel 5.3 i förordningen om sprängämnesprekursorer får tillstånd för införsel, förvärv, innehav och användning av sprängämnesprekursor beviljas endast av en behörig myndighet i medlemsstaten. Närmare bestämmelser om tillstånd finns i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Polisstyrelsen föreslås bli tillståndsmyndighet. Polisstyrelsen är redan för närvarande ansvarig myndighet med stöd av lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, som utfärdades med stöd av 2013 års förordning. 

I 2 mom. föreskrivs det att även Tullen ska vara behörig myndighet när det gäller införsel enligt artikel 5.3 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Tullen ska dock inte bevilja tillstånd för införsel, förvärv, innehav och användning av sprängämnesprekursor, utan den ska endast ha rätt att kontrollera att det för det ämne som importeras har skaffats ett lämpligt tillstånd. Enligt förordningen om sprängämnesprekursorer ska tillståndet uppvisas för den behöriga myndigheten endast på begäran. Ett motsvarande förfarande är i kraft redan nu. 

3 §.Nationell kontaktpunkt. Enligt artikel 9.3 i förordningen om sprängämnesprekursorer ska varje medlemsstat inrätta en eller flera nationella kontaktpunkter. Till kontaktpunkterna ska rapporteras om misstänkta transaktioner som rör de ämnen som avses i bilaga I och II till förordningen om sprängämnesprekursorer. I artikel 9.1 anges situationer som kan anses vara misstänkta transaktioner. 

Kontaktpunkten ska också underrättas om betydande försvinnanden och stölder av ämnen som förtecknas i bilagorna I och II till förordningen om sprängämnesprekursorer inom 24 timmar från upptäckten. Rapporteringsskyldigheten gäller såväl privat som professionellt bruk.  

Centralkriminalpolisen föreslås bli nationell kontaktpunkt precis som för närvarande. 

4 §.Tillstånd för sprängämnesprekursorer. I 1 mom. föreskrivs att sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer får införas, förvärvas, innehas eller användas endast med Polisstyrelsens tillstånd. Tillståndet krävs också vid förvärv via webben. 

I enlighet med bilagan krävs tillstånd för följande ämnen: 

salpetersyra (CAS-nr 7697-37-2) över 3 men högst 10 viktprocent 

väteperoxid (CAS-nr 7722-84-1) över 12 men högst 35 viktprocent 

svavelsyra (CAS-nr 7664-93-9) över 15 men högst 40 viktprocent och 

nitrometan (CAS-nr 75-52-5) över 16 men högst 100 viktprocent  

Enskilda är skyldiga att skaffa tillstånd. I förordningen om sprängämnesprekursorer avses med enskild en fysisk eller juridisk person som agerar i syften som inte är knutna till dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. Även om en person behöver en viss sprängämnesprekursor som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer för sin närings-, affärs- eller yrkesverksamhet, ska han eller hon vid förvärv av en annan sprängämnesprekursor som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer ha tillstånd för förvärv av detta ämne. 

Tillståndsmyndigheten har framför allt till uppgift att bedöma den tillståndssökande och dennas lämplighet att förvärva ämnena i fråga. Uppgiften ska bestå av att kontrollera personens bakgrund, vilket kan förutsätta tillgång till vissa register som förs av polisen, t.ex. polisens informationssystem för förvaltningsärenden eller vapenregistersystemet eller erhållande av uppgifter från dem. Därför anses uppgiften även i fortsättningen lämpa sig bäst för polisen. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan tillstånd beviljas för högst tre år åt gången. Ett tillstånd gäller alltid för ett visst ämne. Polisstyrelsen ska överväga hur länge tillståndet ska gälla. En avgift tas ut för tillståndet. I inrikesministeriets beslut om polisens avgiftsbelagda prestationer ska det föreskrivas om avgiften. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska en ansökan om tillstånd kunna lämnas utöver till Polisstyrelsen även till en polisinrättning, varifrån den skickas vidare till Polisstyrelsen. Tillståndsbeslutet skickas per post till den adress som den sökande har uppgett. 

Enligt 4 mom. behövs tillstånd dock inte om det i yrkes-, affärs- eller näringsverksamhet finns ett behov av sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer. Jordbrukare hör till de professionella användare som avses i förordningen. Förordningen om sprängämnesprekursorer förutsätter att en fysisk person eller en representant för en juridisk person i sådana fall lägger fram en tillräcklig utredning om att hen behöver ämnet i sin yrkes-, affärs- eller näringsverksamhet. Om en ekonomisk aktör inte känner till köparens yrkes-, affärs- eller näringsverksamhet, kan aktören vid behov fråga den som för in eller tillverkar sprängämnesprekursorn om det användningsändamål som uppgetts är rimligt och trovärdigt och på så sätt få visshet om att prekursorn används för ett legitimt ändamål. Däremot kan det vara svårare att utreda om sprängämnesprekursorns användningsändamål är kopplat till yrkesutövning. Detta avgörs i stor utsträckning av den som överlåter prekursorn. 

5 §.Villkor för beviljande av tillstånd för sprängämnesprekursor. Ingen ska ha absolut rätt att beviljas tillstånd för de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer. Beviljandet av tillstånd ska alltid inbegripa Polisstyrelsens övervägande. I detta avseende förblir situationen oförändrad.  

En person som fyllt 18 år kan få tillstånd för sprängämnesprekursor. Utöver detta ska villkoren för att beviljas tillstånd vara att personen kan lägga fram ett legitimt användningsändamål för ämnet och att personen med hänsyn till hans eller hennes hälsotillstånd och uppförande kan anses som lämplig att inneha och använda ämnet i fråga. Polisstyrelsen kan bedöma tillståndssökandens lämplighet bl.a. utifrån uppgifter som lagrats i polisens personregister under de förutsättningar som anges i 14 § i polisens personuppgiftslag.  

Om sökanden är en juridisk person ska Polisstyrelsen beakta den juridiska personens bakgrund samt bakgrunden hos alla personer som agerar antingen enskilt eller som en del av ett organ inom den juridiska personen och har en ledande ställning inom den juridiska personen grundad på behörighet att företräda den juridiska personen, att fatta beslut på den juridiska personens vägnar eller att utöva kontroll inom den juridiska personen. I praktiken ska Polisstyrelsen kontrollera bakgrunden hos personer i den juridiska personens förvaltningsorgan eller hos personer som för den juridiska personens talan eller ansvarar för verksamheten på något annat sätt eller behandlar den sprängämnesprekursor för vilken tillstånd söks.  

Ämnets lagliga användning varierar beroende på ämne.  

Enligt 2 mom. ska Polisstyrelsen vid behov ha rätt att få en medicinsk bedömning av den sökande, när det med stöd av de uppgifter som erhållits eller en intervju finns orsak att ifrågasätta den tillståndssökandes personliga lämplighet att inneha ämnet. En medicinsk bedömning kan begäras endast om den anses behövas efter att de övriga uppgifter som erhållits om personen har bedömts och personen har intervjuats. Det är alltså fråga om ett sista sätt att försäkra sig om att personen lämpar sig för att inneha ett visst ämne. Den medicinska bedömningen ska omfatta en bedömning, gjord av en läkare som yrkesutbildad person, över huruvida tillståndshavaren har en sådan sjukdom eller sådana psykiska problem att han eller hon måste anses vara olämplig att inneha de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer. Polisen behöver inte få en medicinsk diagnos på personen, utan bara den ovannämnda bedömningen. Bedömningen ska emellertid ha sådant innehåll att Polisstyrelsen bland annat utifrån den kan fatta beslut om huruvida personen till sina personliga egenskaper ska anses vara lämplig att inneha och använda sprängämnesprekursorn. En medicinsk bedömning ska inte begäras utan undantag, utan endast när det med stöd av de uppgifter som erhållits eller en intervju med den tillståndssökande finns orsak att ifrågasätta den tillståndssökandes personliga lämplighet att inneha ämnet. 

Den tillståndssökandes samtycke till att en eventuell medicinsk bedömning görs ska begäras utan undantag i samband med att ansökan om tillstånd lämnas in. Den tillståndssökande ska om han eller hon så önskar kunna neka till att hans eller hennes hälsouppgifter lämnas till polisen. Den rättsliga grunden för behandling av hälsouppgifter är dock inte samtycke, utan behandlingen av uppgifterna behövs i enlighet med artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra sin lagstadgade skyldighet och av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse i enlighet med artikel 9.2 g. Eftersom behandlingen av hälsouppgifter är nödvändig för att bedöma den tillståndssökandes lämplighet, leder avsaknad av samtycke till att tillstånd inte beviljas. Ett motsvarande förfarande tillämpas redan nu.  

När Polisstyrelsen överväger om den ska utfärda tillstånd för sprängämnesprekursorer ska den enligt 3 mom. ta hänsyn särskilt till de omständigheter som nämns i artikel 6.1 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Den som ansöker om tillstånd för sprängämnesprekursorer ska visa att det finns ett behov av att få sprängämnesprekursorn och att den avsedda användningen är legitim. Dessa kan påvisas på olika sätt beroende på användningsändamålet. Polisstyrelsen kan begära en tilläggsutredning innan tillståndsansökan godkänns eller avslås.  

En ny skyldighet för Polisstyrelsen är att också kontrollera den sökandes bakgrund inklusive information om tidigare fällande domar mot den tillståndssökande någonstans inom unionen. I 2013 års förordning ålades tillståndsmyndigheten någon uttrycklig skyldighet att kontrollera sökandens bakgrund, men förbjöd det inte heller.I den nationella lag som utfärdades med stöd av 2013 års förordning angavs närmare villkor som skulle uppfyllas innan tillstånd för sprängämnesprekursorer kunde beviljas. Det föreslås att dessa bestämmelser ska hållas kvar i lagen om sprängämnesprekursorer. Däremot är det en ny skyldighet för tillståndsmyndigheterna att utreda tidigare fällande domar mot den sökande någonstans inom unionen. Dessa domar kan kontrolleras genom det samarbete som fastställs i Ecris-rambeslutet. Enligt Ecris-rambeslutet är en medlemsstat dock skyldig att lämna ut uppgifter endast för behandling av brottmål, och de bakgrundskontroller som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer gäller inte brottmål.  

Det föreslås därför att den nationella EU-straffregisterlagen (214/2012) ändras så att uppgifter om tidigare fällande domar inom unionen i fortsättningen ska kunna lämnas till Polisstyrelsen för att beaktas vid behandlingen av ansökan om tillstånd för sprängämnesprekursorer. I Finland är Rättsregistercentralen ansvarig myndighet för Ecris-samarbetet och via den genomförs begäranden om information och svar på begäranden om information från andra EU-länder. 

Tillståndsmyndigheten ska också beakta de arrangemang för lagring av ämnet som sökanden föreslagit för att säkerställa att ämnet lagras på ett säkert sätt. Dessutom ska hänsyn tas till om det finns ett ämne med samma effekt tillgängligt eller om den önskade effekten uppnås vid en lägre koncentration, varvid inget tillstånd för sprängämnesprekursorer behövs. Om det är känt att sådana ämnen finns, ger tillståndsmyndigheten den tillståndssökande anvisningar om anskaffning av ämnet i fråga.  

Enligt 4 mom. kan en person under 18 år som uppfyller ovannämnda villkor få tillstånd för sprängämnesprekursorer med sin vårdnadshavares samtycke. Bestämmelsen är nödvändig för att under 18-åringars möjlighet att fortsätta till exempel hobbyverksamhet inte ska försvåras i onödan. En motsvarande paragraf ingår i den gällande lagen.  

6 §. Återkallande av tillstånd för sprängämnesprekursorer. Det föreslås inga ändringar i förutsättningarna för återkallande av tillstånd för sprängämnesprekursorer. Polisstyrelsen kan återkalla ett tillstånd för sprängämnesprekursor i enlighet med artikel 6.5 i förordningen om sprängämnesprekursorer. En förutsättning är att det finns grundad anledning att misstänka att förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls. Vid bedömningen av förutsättningarna för tillståndets giltighet kan uppgifterna i polisens personregister användas under de förutsättningar som anges i 14 § i polisens personuppgiftslag. Det kan vara fråga om tidsbestämt återkallande eller permanent återkallande. I förordningen om sprängämnesprekursorer används inte termen tidsbestämt återkallande, utan dra in tillståndet, men termerna betyder samma sak. Eftersom termen tidsbestämt återkallande är tydligare, används den i propositionen. 

Det föreslagna 2 mom. ska innehålla en hänvisning till sådan polisundersökning som avses i 6 kap. i polislagen (872/2011). När det vid återkallandet av tillståndet är fråga om annat än en förundersökning som utförs av polisen till följd av ett brott, är det på sin plats med en hänvisning till bestämmelserna om polisundersökning i polislagen.  

7 §.Nationella tillsynsmyndigheter. Polisstyrelsen och dess underställda enheter ska ansvara för den allmänna tillsynen enligt förordningen om sprängämnesprekursorer och denna lag. I praktiken ska de lokala polisinrättningarna svara för tillsynen på regional nivå. Enligt förordningen om sprängämnesprekursorer ska varje medlemsstat ha behöriga nationella tillsynsmyndigheter för tillsyn och kontroll av att artiklarna 5–9 i förordningen om sprängämnesprekursorer tillämpas korrekt. I artikel 5 föreskrivs om tillhandahållande, införsel, innehav och användning av sprängämnesprekursorer, i artikel 6 om tillstånd för sprängämnesprekursorer, i artikel 7 om information till distributionskedjan, i artikel 8 om kontroll vid försäljning och i artikel 9 om misstänkta transaktioner samt om anmälan om försvinnanden och stölder av sprängämnesprekursorer.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska polisen vara nationell tillsynsmyndighet i frågor som gäller tillstånd för sprängämnesprekursorer. Bestämmelser om detta finns i artiklarna 5.1–3 och 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Polisen ska vara nationell tillsynsmyndighet också i frågor som gäller misstänkta transaktioner med samt försvinnanden och stölder av sprängämnesprekursorer.  

Enligt 2 mom. ska Tullen vara nationell tillsynsmyndighet när det gäller införsel enligt artikel 5.3 i förordningen om sprängämnesprekursorer. När sådana sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer förs in i Finland genom resandeinförsel, behöver resenärerna inte visa upp produkten och ett tillstånd som beviljats av Polisstyrelsen för tullmyndigheten. Att inte uppvisa tillståndet och produkten leder därför inte till påföljder. Sålunda har resenären också rätt att följa den gröna linjen och om hon eller han vid en tullkontroll konstateras ha en sådan produkt som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer och vars tillstånd är i ordning, kan detta inte anses vara försummelse av att rapportera en produkt som omfattas av en importrestriktion. En behörig myndighet har med stöd av förordningen om sprängämnesprekursorer rätt att begära att få se tillståndet för sprängämnesprekursorer, och importören ska ha ett giltigt tillstånd för sprängämnesprekursor innan produkten förs in i Finland. Förfarandet motsvarar nuvarande praxis.  

Enligt 3 mom. ska Säkerhets- och kemikalieverket vara nationell tillsynsmyndighet enligt förordningen om sprängämnesprekursorer i de situationer som avses i artiklarna 7 och 8 i förordningen. Det är fråga om en i huvudsak ny uppgift för Säkerhets- och kemikalieverket.  

8 §.Tillsynsmyndighetens förbud och förelägganden. I paragrafen föreskrivs om tillsynsmyndigheternas befogenheter att genom tillsynsmetoder ingripa i verksamhet där bestämmelserna i förordningen om sprängämnesprekursorer eller i denna lag inte iakttas. Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att förbjuda aktörer som avses i artikel 3.8, 3.10 och 3.11 att fortsätta med eller upprepa ett förfarande som strider mot bestämmelserna i förordningen om sprängämnesprekursorer eller denna lag eller förelägga dem att i övrigt fullgöra sina skyldigheter enligt lag.  

I artikel 3.8 i förordningen om sprängämnesprekursorer definieras ”enskild”, som i förordningen avser en fysisk eller juridisk person som agerar i syften som inte är knutna till dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. I artikel 3.10 definieras ”ekonomisk aktör”, som avser en fysisk eller juridisk person eller offentligt organ eller grupp av sådana personer eller organ som tillhandahåller reglerade sprängämnesprekursorer på marknaden, antingen offline eller online, inklusive på internetbaserade marknadsplatser.  

I artikel 3.11 definieras ”internetbaserad marknadsplats” som avser tillhandahållare av en mellanhandstjänst som gör det möjligt för ekonomiska aktörer, å ena sidan, och enskilda, professionella användare eller andra ekonomiska aktörer, å andra sidan, att utföra transaktioner avseende reglerade sprängämnesprekursorer genom onlineförsäljning eller tjänsteavtal, antingen på den internetbaserade marknadsplatsens webbplats eller på en ekonomisk aktörs webbplats som utnyttjar datatjänster som tillhandahålls av den internetbaserade marknadsplatsen. 

Föreläggandet kan meddelas t.ex. en ekonomisk aktör som försummar den informations- och kontrollskyldighet som gäller distributionskedjan enligt artiklarna 7 och 8 i förordningen om sprängämnesprekursorer.  

9 §.Fråntagande och förstörande. Paragrafen innehåller bestämmelser om fråntagande och förstörande av de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer. Förfarandet förblir oförändrat. 

I 1 mom. föreskrivs det om en polismans och Tullens rätt att omhänderta ett ämne som förs in eller innehas utan tillstånd för sprängämnesprekursorer eller i strid med tillståndsvillkoren. 

Enligt 2 mom. ska en polisman ha rätt att omhänderta ett tillstånd för sprängämnesprekursor och därtill hörande ämnen om giltigheten för tillståndet för sprängämnesprekursor har återkallats enligt artikel 6.5 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Enligt artikel 6.5. i förordningen om sprängämnesprekursorer kan tillståndet dras in, dvs. tillståndet kan återkallas för en viss tid, eller återkallas permanent. Ett sådant återkallande av ett tillstånd för sprängämnesprekursor som avses i paragrafen ska inbegripa de båda ovannämnda situationerna. 

Enligt 3 mom. tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 14 och 15 § i polislagen på hanteringen av egendom som polisen omhändertagit. De berörda paragraferna rör omhändertagande av farliga föremål och ämnen och hantering av omhändertagen egendom. De ämnen som hör till tillämpningsområdet för förordningen om sprängämnesprekursorer är inte farliga i sig. Genom att kombinera dem med andra ämnen kan man dock skapa ämnen som kan äventyra den allmänna ordningen och säkerheten. I 2 kap. 15 § i polislagen ingår bestämmelser om att höra ägaren och innehavaren, om att upprätta ett protokoll över försäljningen och förstöringen av ämnet samt om att en polisman som hör till befälet har rätt att bestämma att ett ämne av ringa värde ska förstöras. 

På hanteringen av egendom som Tullen omhändertagit tillämpas bestämmelserna i 81 § i tullagen (304/2016). 

10 §. Vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande. I 1 mom. föreskrivs det om Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att förena ett förbud eller ett föreläggande som det meddelat med stöd av denna lag med vite eller med hot om att den försummade åtgärden utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. Det kan t.ex. handla om att ekonomisk aktör som avses i artikel 3.10 i förordningen om sprängämnesprekursorer har försummat den informations- och kontrollskyldighet som gäller distributionskedjan enligt artiklarna 7 och 8 i förordningen. Säkerhets- och kemikalieverket kan då vid behov förena ett förbud eller föreläggande enligt 8 § med vite eller med hot om tvångsutförande eller avbrytande.  

Enligt 2 mom. tillämpas en allmän lag, dvs. viteslagen (1113/1990), i ärenden som gäller vite samt hot om tvångsutförande eller avbrytande enligt 1 mom. 

11 §.Rätt att få information och utföra kontroller. I 1 mom. föreskrivs om tillsynsmyndigheternas, dvs. polisens, Tullens och Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att få information. Rätten att få information begränsas i enlighet med grundlagsutskottets tolkningspraxis endast till information som är nödvändig med tanke på tillsynsuppgiften. Den i momentet avsedda rätten att få information gäller endast de aktörer som omfattas av bestämmelserna i förordningen om sprängämnesprekursorer (1–4 punkten) och andra tillsynsmyndigheter enligt lagförslaget (5 punkten). 

Rätten att få information omfattar också sådana personuppgifter som är nödvändiga för tillsynen över efterlevnaden av förordningen om sprängämnesprekursorer. Till denna del är det i bestämmelsen fråga om sådan nationell lagstiftning som avses i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen och som kan innehålla särskilda bestämmelser om bl.a. de sammanslutningar till vilka personuppgifter får lämnas ut och för vilka ändamål.  

Enligt 2 mom. har polisen och Säkerhets- och kemikalieverket rätt att utföra de kontroller som behövs för tillsynen över att förordningen om sprängämnesprekursorer och denna lag följs, dock inte i utrymmen som används för boende av permanent natur. Egentliga bostadsutrymmen som omfattas av hemfriden ska genom bestämmelsen uttryckligen uteslutas från inspektionsrätten. 

12 §. Behandling av personuppgifter. I 1 mom. finns en informativ hänvisning till polisens personuppgiftslag och lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen (650/2019), vilka ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som behövs för utförandet av polisens och Tullens uppgifter enligt förordningen om sprängämnesprekursorer och den föreslagna lagen. 

Polisens personuppgiftslag ska tillämpas kompletterande på behandlingen av personuppgifter för utförandet av polisens uppgifter till den del som speciallagstiftningen inte innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i nämnda lag. (se FvUB 39/2018 rd, s. 9). Uppgifter som gäller tillstånd för sprängämnesprekursorer ska också i fortsättningen föras in i polisens register på motsvarande sätt som för närvarande. Uppgifterna om tillstånd för sprängämnesprekursorer hör till de personuppgifter som avses i 11 och 12 § i polisens personuppgiftslag. Polisen behandlar personuppgifterna för att utföra uppgifter i anslutning till tillståndsförvaltningen och tillsynsuppgifter som hör till tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av uppgifter grundar sig på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen är laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.  

Skötseln av polisens lagstadgade uppgifter i anslutning till förordningen om sprängämnesprekursorer förutsätter också behandling av uppgifter som hör till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen, såsom hälsouppgifter. Till denna del grundar sig behandlingen på artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken särskilda kategorier av personuppgifter får behandlas när behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. 

På polisens behandling av uppgifter som gäller tillstånd för sprängämnesprekursorer tillämpas 11-15 § i polisens personuppgiftslag. Polisen får behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter på det sätt som föreskrivs i 15 § 1 mom. endast om det är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Uppgifter får lämnas ut till andra aktörer under de förutsättningar som anges i 4 kap. i polisens personuppgiftslag och de ska avföras ur registret med iakttagande av bestämmelserna i 5 kap. i den lagen. Den registrerades rätt till tillgång till uppgifter enligt artikel 15 i den allmänna dataskyddsförordningen ska i enlighet med 41 § i polisens personuppgiftslag tillgodoses av Polisstyrelsen eller av någon annan polisenhet som den har förordnat. Den registrerades rättigheter bestäms enligt den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, med undantag för den registrerades rätt enligt artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Enligt 45 § i polisens personuppgiftslag gäller rätten inte sådan behandling av personuppgifter som avses i den lagen. 

På Tullens behandling av personuppgifter i enlighet med förordningen om sprängämnesprekursorer och detta lagförslag tillämpas på motsvarande sätt lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen. Det har inte utfärdats någon speciallagstiftning om Säkerhets- och kemikalieverkets behandling av personuppgifter. Både Tullens och Säkerhets- och kemikalieverkets behandling av personuppgifter är sådan i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen avsedd behandling som behövs för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra sin lagstadgade skyldighet.  

Paragrafens 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella dataskyddslagen, vilka tillämpas som allmänna lagar på sådan behandling av personuppgifter som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer och i detta lagförslag. 

13 §.Beslut om nya restriktioner för sprängämnesprekursorer. Paragrafen innehåller bestämmelser om den behörighet genom vilken statsrådet för det första kan begränsa tillhandahållande, innehav och användning av ett sådant ämne som inte förtecknas i bilagorna till förordningen om sprängämnesprekursorer eller av blandningar eller ämnen som innehåller ämnet i fråga. Statsrådet får också möjlighet att förbjuda dessa ämnen helt eller att föreskriva att rapportering av misstänkta transaktioner enligt artikel 9 i förordningen om sprängämnesprekursorer tillämpas på dem. 

För det andra kan statsrådet utfärda striktare begränsningar för tillhandahållande, innehav och användning av de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer eller förbjuda dem helt genom att för dem fastställa en motsvarande eller lägre koncentration än de gränsvärden som anges i bilaga I till förordningen. Statsrådet kan föreslå dessa åtstramningar om det finns en grundad anledning att tro att de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer kan användas för olaglig tillverkning av sprängämnen i koncentrationer som är lägre än eller som motsvarar de gränsvärden som anges i bilagan. 

För det tredje, om det finns en grundad anledning att fastställa ett sådant gränsvärde över vilket de ämnen som förtecknas i bilaga II till förordningen om sprängämnesprekursorer bör omfattas av de begränsningar som gäller för de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer, får statsrådet begränsa eller förbjuda tillhandahållande, innehav och användning av det ämnet genom att fastställa en högsta tillåten koncentration. 

Sådana begränsningar har inte utfärdats en enda gång med stöd av 2013 års förordning eller den lag som utfärdats med stöd av förordningen. Således är de situationer som avses i paragrafen sällsynta, men lagen måste innehålla ett bemyndigande med avseende på förbud. Eftersom det inte är fråga om ämnen som är direkt farliga för hälsan eller miljön, kan situationerna inte anses vara så brådskande att statsrådet inte tillräckligt snabbt skulle kunna besluta om restriktioner för ett visst ämne. 

14 §.Ändringssökande. Enligt paragrafen finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). En paragraf med motsvarande innehåll finns i den gällande lagen, vilket innebär att situationen förblir oförändrad. Ändringssökandet kan gälla t.ex. beslut som den behöriga myndigheten har fattat med stöd av 4 §, 6 § och 7 § i lagen om sprängämnesprekursorer.  

15 §.Förseelse som gäller sprängämnesprekursorer. I paragrafen föreslås att förseelse mot eller underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt förordningen om sprängämnesprekursorer ska bestraffas som förseelse som gäller sprängämnesprekursorer. Artikel 13 i förordningen om sprängämnesprekursorer förutsätter inte uttryckligen att gärningar som strider mot förordningen ska göras straffbara och att straffrättsliga påföljder ska tillämpas. Utgångspunkten för förordningen om sprängämnesprekursorer är att medlemsstaterna förbjuder tillgång till de sprängämnesprekursorer som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer. Förordningen om sprängämnesprekursorer fastställer strikta gränser för medlemsstaterna inom vilka de kan tillåta ekonomiska aktörer att tillhandahålla de ämnen som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer eller att enskilda får tillgång till ämnena i fråga. I detta läge kan det krävas att både ekonomiska aktörer och enskilda iakttar aktsamhetsplikten. Hotet om straff för gärningar som strider mot EU-rätten ska vara tillräckligt effektivt och ha förebyggande verkan, men det ska också stå i rätt proportion till gärningens allvar. För att skapa de omständigheter som nämns ovan och för att de mål som uppställts för genomslagskraften av förordningen om sprängämnesprekursorer ska uppnås föreslås det att de försummelser som avses i paragrafen ska vara straffbara även när de begåtts till följd av grov oaktsamhet. Det föreslås således att straffbestämmelserna huvudsakligen ska förbli oförändrade.  

I 1 punkten föreskrivs om straff för införsel, förvärv, innehav och användning av de sprängämnesprekursorer som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer, om personen inte har beviljats tillstånd för sprängämnesprekursorer eller agerar i strid med tillståndsvillkoren. 

Enligt 2 punkten i momentet är det straffbart om en näringsidkare i samband med en transaktion försummar att kontrollera att köparen har ett sådant tillstånd för sprängämnesprekursor som behövs för att förvärva ämnena. Det är alltså straffbart att överlåta ämnena till köparen utan att kontrollera om köparen har tillstånd att köpa ämnet. Även om köparen har det tillstånd som behövs, kan näringsidkaren vägra att överlåta ämnet i de situationer som avses i artikel 9.4 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Annan överlåtelse av ämnen till en privatperson som inte har det behövliga tillståndet för sprängämnesprekursor än i samband med en transaktion ska också vara straffbart. Detta gäller t.ex. situationer där ämnen överlåts i icke-kommersiellt syfte. 

Enligt 3 punkten är det straffbart också om den som tillhandahåller ämnen som avses i bilagorna I och II till förordningen om sprängämnesprekursorer på marknaden försummar att informera distributionskedjan om restriktioner enligt förordningens artikel 5.1 och 5.3 eller om anmälningsskyldigheten enligt artikel 9. 

Enligt 4 punkten är det straffbart om en ekonomisk aktör försummar att spara de uppgifter som avses i artikel 8.1 och 8.2 i förordningen om sprängämnesprekursorer i 18 månader från transaktionen. Sådana uppgifter är köparens identitet och dennes tillstånd för sprängämnesprekursorer samt den köpta mängden sprängämnesprekursorer som antecknats i tillståndet. Om kunden är en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör ska dessutom följande uppgifter som krävs i samband med transaktionen sparas:  

a) identitetsbevis för den person som är behörig att företräda den potentiella kunden,  

b) den potentiella kundens näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke samt dennes företagsnamn, adress, registreringsnummer för mervärdesskatt eller, i förekommande fall, annat relevant registreringsnummer för företaget,  

c) den potentiella kundens avsedda användning av de sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Dessa uppgifter behöver dock inte sparas om en motsvarande kontroll av den potentiella kunden redan har ägt rum under den tolvmånadersperiod som föregår datumet för transaktionen och transaktionen inte väsentligt skiljer sig från tidigare transaktioner.  

Enligt 5 punkten i momentet är det straffbart om en näringsidkare försummar att rapportera en sådan misstänkt transaktion eller ett försök till en sådan som avses i artikel 9.1 i förordningen om sprängämnesprekursorer. I paragrafen fastställs för tydlighetens skull att rapporteringsskyldigheten endast gäller en transaktion eller ett försök till transaktion som näringsidkarens egen kund gjort. Rapporten ska lämnas till centralkriminalpolisen, som är den nationella kontaktpunkten. 

Enligt 2 mom. i paragrafen är det fråga om en straffbar förseelse som gäller sprängämnesprekursorer om en näringsidkare uppsåtligen försummar att rapportera ett betydande försvinnande eller olovligt tillägnande av en sprängämnesprekursor som avses i bilagorna till förordningen om sprängämnesprekursorer. Anmälan ska göras inom 24 timmar från det att försvinnandet eller stölden upptäcktes. Bestämmelsen gäller en näringsidkare som har innehaft sprängämnesprekursorn. Genom detta utesluts utomstående personer ur rapporteringsskyldigheten. Rapporten ska lämnas till centralkriminalpolisen. Det är också fråga on en straffbar förseelse som gäller sprängämnesprekursorer om en privatperson uppsåtligen försummar att rapportera ett betydande försvinnande eller olovligt tillägnande av en sprängämnesprekursor som avses i bilagorna till förordningen om sprängämnesprekursorer inom 24 timmar från det att försvinnandet eller stölden upptäcktes. Det finns ingen motsvarande bestämmelse i gällande lag. I artikel 9.5 i förordningen om sprängämnesprekursorer används begreppet "stöld". Eftersom det inte är av betydelse för bestämmelsen huruvida det är fråga om en stöld enligt 28 kap. 1 § i strafflagen eller till exempel förskingring enligt 28 kap. 4 § i strafflagen, används begreppet olovligt tillgrepp i lagtexten. I förordningen om sprängämnesprekursorer fastställs inte vad som avses med betydande försvinnanden och stölder. Ett beslut om vad som anses vara betydande försvinnanden eller stölder blir en nationell tolkning. I sista hand ansvarar Europeiska unionens domstol för tolkningen av bestämmelserna i förordningen om sprängämnesprekursorer. 

I 3 mom. i paragrafen definieras vad som avses med sprängämnesprekursor i denna paragraf. Bestämmelsen föreslås för tydlighetens och entydighetens skull och en motsvarande paragraf finns också i den gällande lagen. Med sprängämnesprekursor avses för det första de ämnen som nämns i bilagorna till förordningen om sprängämnesprekursorer samt de ämnen och blandningar som innehåller de berörda ämnena. Straffbestämmelsen gäller de ämnen som avses i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer endast till den del deras koncentration är över det gränsvärde som anges i bilagan. 

För det andra avses med sprängämnesprekursor de ämnen som avses i beslut som meddelats enligt 13 § i denna lag samt ämnen och blandningar som innehåller de berörda ämnena. I 13 § i lagen föreskrivs om statsrådets rätt att besluta om nya restriktioner för sprängämnesprekursorer. De ämnen som avses i besluten jämställs vid tillämpning av straffbestämmelsen med de ämnen som avses i bilagorna till förordningen om sprängämnesprekursorer. 

Straffbestämmelsen ska inte tillämpas på fall som avses i artikel 2.2 i förordningen om sprängämnesprekursorer, som pyrotekniska artiklar eller läkemedel. 

Enligt artikel 15 i förordningen om sprängämnesprekursorer kan kommissionen ändra de gränsvärden som anges i bilaga I till förordningen om sprängämnesprekursorer samt bilaga II genom att lägga till ämnen i den. Straffbestämmelsen ska också tillämpas på de bilagor till förordningen om sprängämnesprekursorer som kommissionen ändrat. 

Om en person tillverkar sprängämnen av de sprängämnesprekursorer som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer, kan han eller hon dömas till exempel för förberedelse till allmänfarligt brott enligt 34 kap. 9 § i strafflagen, för brott mot bestämmelserna om explosiva varor enligt 44 kap. 11 § i strafflagen eller för brott mot bestämmelserna om explosiva varor enligt 125 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. I förhållande till dessa straffbestämmelser är en förseelse som gäller sprängämnesprekursorer en gärning av förberedelsetyp, som ingår i en fullbordad gärning eller ett försök till det, eftersom straffbestämmelserna skyddar samma rättsgoda. 

16 §.Ikraftträdande. Det föreslås att en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse tas in i lagen. Artikel 23 i förordningen om sprängämnesprekursorer innehåller en övergångsbestämmelse. Enligt artikeln ska tillstånd som har utfärdats i behörig ordning i enlighet med 2013 års förordning förbli giltiga antingen till och med den dag som ursprungligen angivits i tillståndet, eller fram till den 2 februari 2022, beroende på vilket som inträffar först.  

Dessutom får enskilda inneha, föra in och använda ämnen som avses i bilaga 1 till förordningen om sprängämnesprekursorer och som lagligen har förvärvats före den 1 februari 2021. Detta är dock möjligt högst till den 2 februari 2022.  

Genom denna lag upphävs 2014 års lag om sprängämnesprekursorer. 

7.2  Lagen om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen

1 §.Tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det konstateras att lagen också innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter som avses i 1 mom. på begäran för att utreda bakgrunden hos tillståndssökande som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, (nedan förordningen om sprängämnesprekursorer) samt om framställande av en begäran om sådana uppgifter. Enligt artikel 6.9 i förordningen om sprängämnesprekursorer ska den behöriga myndigheten genom det system som inrättats genom rådets rambeslut 2009/315/RIF inhämta information om tidigare fällande domar mot den tillståndssökande någonstans inom unionen. I Finland är Polisstyrelsen behörig tillståndsmyndighet. Finlands nationella centralmyndighet för det system som inrättats genom ovannämnda rambeslut är Rättsregistercentralen.  

Paragrafens gällande 3 mom. blir 4 mom. och till det fogas också en hänvisning till det nya 3 mom.  

6 §.Vidareutlämnande av uppgifter. Till paragrafen fogas en bestämmelse om att Rättsregistercentralen när den överför uppgifter till den medlemsstat där personen är medborgare ska meddela att uppgifter som lämnats för bakgrundskontroll av en i förordningen om sprängämnesprekursorer avsedd sökande av tillstånd för sprängämnesprekursorer får vidarebefordras till en annan EU-medlemsstat endast för detta ändamål. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs att personuppgifter som hänför sig till fällande domar och överträdelser eller säkringsåtgärder i anslutning till dem behandlas på lämpligt sätt endast under de förutsättningar som anges i artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen.  

11 §.Utlämnande av uppgifter ur lagringsregistret. Till 2 mom. fogas en hänvisning till den nya 15 b §, enligt vilken Rättsregistercentralen får lämna ut uppgifter ur lagringsregistret till centralmyndigheten i en annan medlemsstat för att utreda bakgrunden hos tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer. Det är fråga om situationer där centralmyndigheten i en annan medlemsstat begär uppgifter om eventuella fällande domar mot den sökande i Finland.  

15 b §. Svar på en begäran i situationer som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer. Paragrafen är ny. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Rättsregistercentralen lämna ut i 3 § avsedda uppgifter ur straffregistret, bötesregistret och lagringsregistret när den har fått en begäran från centralmyndigheten i en annan medlemsstat om utlämnande av uppgifter för utredning av den som ansöker om tillstånd för sprängämnesprekursorer i enlighet med 6 § i förordningen om sprängämnesprekursorer. I detta skede är det svårt att närmare bedöma hur många sådana begäranden om information som kommer in. Flera medlemsstater tar dock inte i bruk det tillståndssystem som förordningen om sprängämnesprekursorer möjliggör, och därför förväntas inga begäranden om information från dessa stater. Enligt 2 mom. ska, om det i straffregistret finns uppgifter som antecknats i lagringsregistret, endast de uppgifter som antecknats i lagringsregistret överföras till medlemsstaten. En liknande bestämmelse tillämpas också i andra situationer som anges i 4 kap.  

16 §.Begärans innehåll och form samt språk. I 1 mom. införs en hänvisning till 15 § b. Rättsregistercentralen ska godkänna en begäran som framställts av centralmyndigheten i en annan medlemsstat för att utreda bakgrunden hos tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer, om begäran innehåller de uppgifter som avses i formuläret i bilagan till rambeslutet.  

17 §.Svarets innehåll och form samt språk. I 1 mom. införs en hänvisning till 15 § b. Rättsregistercentralen ska i sitt svar lämna uppgifter om den tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer i enlighet med formuläret i bilagan till rambeslutet. 

18 §.Tidsfrister. I 1 mom. införs en hänvisning till den nya 15 § b. Enligt artikel 6.9 i förordningen om sprängämnesprekursorer ska centralmyndigheten inom tio arbetsdagar från den dag då begäran togs emot besvara begäran om sådan information. Även om frågan tydligt regleras i förordningen om sprängämnesprekursorer, förtydligas situationen genom att samma bestämmelse tas in i den nationella lagen. 

20 b §.Framställande av begäran i situationer som avses i förordningen om sprängämnesprekursorer. Paragrafen är ny. Enligt paragrafen ska Rättsregistercentralen framställa en begäran om utlämnande av registeruppgifter och tillhörande uppgifter till centralmyndigheten i en annan medlemsstat, när avsikten är att få bakgrundsuppgifter om den som ansöker om tillstånd för sprängämnesprekursorer. Avsikten är att utreda om sökanden har dömts för brott någonstans inom unionen. Rättsregistercentralen ska framställa begäran om uppgifter efter att ha fått begäran av Polisstyrelsen.  

21 §.Begärans innehåll och form samt språk. I 1 mom. införs en hänvisning till 20 § b. Rättsregistercentralen ska framställa sin begäran till centralmyndigheten i en annan medlemsstat för att utreda bakgrunden hos en tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer i enlighet med formuläret i bilagan till rambeslutet. 

22 §.Begränsningar för användningen av uppgifterna. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., där det med stöd av 20 b § föreskrivs om begränsningar i användningen av uppgifter som erhållits från en annan medlemsstat. Uppgifterna får användas endast för sådan bakgrundskontroll av tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer, i enlighet med vad den medlemsstat som överfört uppgifterna har meddelat. I förordningen om sprängämnesprekursorer ingår ingen sådan begränsning, men det är motiverat att ta in begränsningen i den nationella lagen, eftersom den medlemsstat som överfört uppgifterna kan sätta begränsningar för användningen av dem. En motsvarande begränsningsbestämmelse finns i lagen också i fråga om uppgifter som erhållits på grundval av en begäran enligt 19 § 1 mom., 20 § och 20 a §. 

7.3  Straffregisterlagen

4 a §. I 1 mom. föreslås en ny 7 punkt som gör det möjligt att lämna ut uppgifter ur straffregistret till finska myndigheter om tillståndssökande som avses i artikel 6 i förordningen om sprängämnesprekursorer. I Finland är Polisstyrelsen behörig myndighet. Förordningen om sprängämnesprekursorer förutsätter att bakgrunden hos den som ansöker om tillstånd för sprängämnesprekursorer kontrolleras, inklusive information om fällande domar mot den sökande i någon av unionens medlemsstater. Om den som ansöker om tillstånd för sprängämnesprekursorer är en juridisk person, ska straffregisteruppgifter lämnas ut om personer i den juridiska personens förvaltningsorgan eller om personer som för den juridiska personens talan eller ansvarar för verksamheten på något annat sätt eller behandlar den sprängämnesprekursor för vilken tillstånd söks.  

5 §. I 1 mom. införs en hänvisning till 20 b § i EU-straffregisterlagen.