1.2
Lag om undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng
1 §. Tillämpningsområde. I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagförslaget gäller undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng. Undersökningen görs i syfte att öka trafiksäkerheten. Med detta avses allmän undersökningsverksamhet som planeras och organiseras på lång sikt. Den föreslagna lagen förpliktigar inte till att utföra undersökning. Frågan om under vilka förutsättningar olyckor ska undersökas bestäms genom undersökningsplaner som uppgörs årligen utifrån huvudlinjerna och målen för undersökningen. Lagförslaget gäller både trafikolyckor som inträffat på väg och trafikolyckor som inträffat i terräng. Med trafikolyckor avses i denna lag sådana olyckor som har involverat åtminstone ett rörligt fordon, en eldriven eller motoriserad cykel, ett lätt elfordon, ett förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots eller en spårvagn.
I vägtrafiken tillåts för närvarande en allt större mängd olika slags förflyttningshjälpmedel. Inte minst antalet elektroniska förflyttningshjälpmedel har vuxit avsevärt i trafiken under de senaste åren. I och med att dessa förflyttningshjälpmedel blir populärare och ökar i antal är det skäl att fästa uppmärksamhet också vid vilka effekter denna utveckling har på trafiksäkerheten.
Undersökning av olyckor ska kunna genomföras oberoende av hur allvarlig olyckan är. Utöver trafikolyckor med dödlig utgång undersöks enligt lagen också t.ex. trafikolyckor som lett till allvarliga skador, om det bestäms så om huvudlinjerna och målen för undersökningen.
I 1 mom. föreskrivs det att undersökningar inte görs för att klarlägga rättsligt ansvar. Polis- och förundersökning är alltid en sak för polisen i synnerhet i de fall då en trafikolycka har dödlig utgång eller leder till allvarliga skador. Medan den gällande lagstiftningen varit i kraft har det uppkommit situationer då undersökningskommissionerna blivit ombedda att lämna ut uppgifter som insamlats vid undersökningen t.ex. till polis- eller åklagarmyndigheterna. Genom detta tillägg klargörs syftet med undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng, vilket inte är att reda ut ansvarsfrågor i samband med olyckan eller skaffa fram material t.ex. för att realisera ett straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt eller ett motsvarande ekonomiskt ansvar. Denna avgränsning motsvarar i sak den gällande lagen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng. Det föreslås dock att det i lagförslaget tas in en uttrycklig bestämmelse om saken. En motsvarande bestämmelse finns i 1 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011). En bestämmelse om samarbete under undersökningens gång tas in i 6 §.
En trafikolycka som på basis av antalet döda, skadade, miljöskador eller egendomsskador eller olyckans karaktär bör betraktas som en storolycka ska dock utredas i den ordning som anges i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. I sådana fall anses det inte längre ändamålsenligt att undersöka olyckan i den ordning som anges i den föreslagna lagen.
Enligt 2 mom. ska lagen inte tillämpas om det fattats beslut om att en olycka ska utredas i den ordning som anges i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Uppgifterna från den utredningen står dock till förfogande även för det undersökningssystem som gäller trafikolyckor. Om t.ex. dessa uppgifter eventuellt ska behandlas, ska den föreslagna lagen dock tillämpas till andra delar än själva undersökningen. Om en undersökning redan har inletts enligt denna lag ska den avbrytas när Olycksutredningscentralen fattat beslut om att utreda olyckan. För att säkerställa att undersökningen avancerar smidigt kan Olycksutredningscentralen och Trafikförsäkringscentralen dock komma överens om att flytta avslutandet av undersökningen till en senare tidpunkt. Detta kan vara ändamålsenligt t.ex. när ett skede i en enskild undersökning blivit på hälft. En undersökning kan dock inte i något skede ske parallellt med en utredning som Olycksutredningscentralen utför.
2 §. Undersökningens innehåll. Det föreslås inga ändringar i undersökningens innehåll jämfört med den gällande lagen. Undersökningen av trafikolyckor syftar till att förbättra förutsättningarna för trafiksäkerhetsarbetet. Målet är att skaffa sådan information om trafikolyckor som kan bidra till att förebygga liknande olyckor. Det gäller bl.a. att utreda de faktorer som föranlett olyckan. Undersökningen innefattar inte utredning av ansvars- och skuldfrågor eller anskaffning av material för sådana utredningar.
Vid trafikolyckor på väg och i terräng ska olyckans förlopp, orsaker och följder samt de omständigheter som rådde när olyckan inträffade utredas. Vid undersökningen kan de bakomliggande faktorerna utredas så heltäckande som möjligt. Genom utredning av olyckans förlopp beskrivs de olika skedena i olyckan. Avsikten är att klarlägga de direkta och indirekta orsakerna. När undersökningsresultaten upptecknas kan det eventuellt bli aktuellt att ta ställning till såväl tekniska frågor, mänskligt beteende och felbedömningar som administrativa beslut som påverkar säkerheten, offentliga åtgärder och brister i dem.
3 §. Undersökningsverksamhetens organisation. I paragrafen föreslås det att Trafikförsäkringscentralen även i framtiden ska svara för upprätthållandet av undersökningsverksamheten och den allmänna organiseringen av och planeringen av den samt för utbildningen i fråga om undersökning av trafikolyckor. Paragrafens innehåll överensstämmer i detta avseende med den gällande lagen. Närmare bestämmelser om Trafikförsäkringscentralens uppgifter tas in i 4 §.
Trafikförsäkringscentralen ska bära det allmänna ansvaret för organiseringen av undersökningsverksamheten. Den ska sköta undersökningen av trafikolyckor, den allmänna organiseringen och planeringen av samt utbildningen i fråga om undersökning av olyckor. Trafikförsäkringscentralen svarar för den operativa ledningen av verksamheten vid undersökning av olyckor och är samarbetsgruppens sekretariat.
För undersökning som avses i lagen finns det vid Trafikförsäkringscentralen en självständig enhet som är oavhängig av försäkrings- och ersättningsverksamhet. Enheten ska bistå den samarbetsgrupp som ersätter den nuvarande delegationen för undersökning av trafikolyckor. Samarbetsgruppen blir samarbetsorgan för de aktörer som deltar i undersökningen av olyckor.
4 §. Trafikförsäkringscentralens uppgifter. Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om Trafikförsäkringscentralens uppgifter. Bestämmelserna om Trafikförsäkringscentralens uppgifter flyttas över från förordningen till lagen och förtydligas. Det föreslås att den tidigare delegationen för undersökning av trafikolyckor dras in.
Med förvaltningsövergripande samarbete, som nämns i 1 punkten, avses i fortsättningen en samarbetsgrupp, som i huvuddrag ska bestå av samma aktörer som delegationen för undersökning av trafikolyckor enligt den gällande lagen. Denna samarbetsgrupp ska bistå Trafikförsäkringscentralen vid utarbetande av undersökningsmetoder och allmänna förhållningsregler för undersökningskommissionens verksamhet samt vid utarbetande av initiativ och framställningar.
Den förvaltningsövergripande samarbetsgruppen kan ha företrädare t.ex. för inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, justitieministeriet, Olycksutredningscentralen, Trafikverket och Polisstyrelsen. Samarbetsgruppen kan vid behov kalla in expertmedlemmar, t.ex. företrädare för Trafiksäkerhetsverket eller kommunikationsministeriet. Det har förslagits bl.a. följande lagstadgade uppgifter för landskapen från början av 2019: trafiksäkerhet, väg- och trafikförhållanden, regional väghållning, samarbete inom markanvändning samt produktion av uppgifter om omvärlden för den riksomfattande trafiksystemplaneringen. Utöver att bistå vid skötseln av dessa uppgifter kan Trafikförsäkringscentralen också sköta nätverksbyggandet med de aktörer som utför trafiksäkerhetsarbete i landskapen.
Den verksamhetsplan för undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng som anges i 2 punkten utarbetas årligen. I den anges vad undersökningskommissionernas verksamhet kommer att innehålla och vad som kommer att undersökas det följande året. Verksamhetsplanen innehåller t.ex. planer för insamling av information i undersökningskommissionerna, användning av uppgifterna och rapportering samt planer för utvecklingsarbete avseende undersökningskommissionernas verksamhet och utbildning för undersökningskommissionens medlemmar.
Genom den arbetsordning som anges i 3 punkten bestäms närmare vilka uppgifter de olika organ och personer som deltar i undersökningen har. Med andra anvisningar avses t.ex. anvisningar för undersökning av olyckor i praktiken samt anvisningar som gäller användningen av uppgifter och sekretess. I undersökningsplanen anges vilka olyckor som ska undersökas. Avsikten är att en undersökningsplan utarbetas årligen och att det där anges vilka slags olyckor som undersöks och hur många olyckor av en viss typ som väntas bli undersökta under det kommande året. Dessutom ska Trafikförsäkringscentralen sammanställa anvisningar för utarbetande av undersökningsrapporter och bereda och verkställa undersökningskommissionernas undersökningsplaner.
I 4 punkten föreslås det att Trafikförsäkringscentralen ska tillsätta regionala undersökningskommissioner för viss tid. För närvarande är detta delegationens uppgift och undersökningskommissionerna har tillsatts för fem år. I lagen föreslås det att undersökningskommissionerna i fortsättningen ska tillsättas för en viss tid, som anges i arbetsordningen.
Bestämmelser om ersättningar för undersökningskommissionernas arbete finns i statsrådets förordning om allmänna grunder för arvoden och ersättningar för arbete i undersökningskommissioner vid undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (808/2001). Denna förordning föreslås bli upphävd. Avsikten är att anvisningar om undersökningskommissionernas arvoden och ersättningar i framtiden ska ingå i arbetsordningen,
Punkterna 5–7 motsvarar de uppgifter som tidigare ålagts Trafikförsäkringscentralen i förordningen. Det föreslås nu att de tas in i lagen. Enligt 6 punkten ska Trafikförsäkringscentralen sköta informationstjänsten. Trafikförsäkringscentralen svarar bl.a. på förfrågningar från sådana som behöver information, såsom forskare, journalister och olika intressentgrupper, sköter databaskörningar och sammanställer olika slags utredningar och kan t.ex. väcka initiativ och lägga fram förslag till trafiksäkerhetsåtgärder.
5 §.Undersökningskommissioner. I paragrafen föreskrivs det om en undersökningskommissions sammansättning och uppgifter. De uppgifter som tidigare angivits närmare i förordningen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng tas in i lagen. Ändringar i sammansättningen kan göras om det är ändamålsenligt för att undersökningen ska kunna genomföras. När undersökningskommissionens sammansättning bestäms kan man således bättre beakta hur omfattande respektive händelse är och vilka särdrag den har. Kommissionen ska ha en för undersökningen av fallet tillräcklig representation från olika yrkesgrupper och antalet utredare kan variera beroende på hur omfattande fallet är. Den undersökning som behövs kan i vissa fall utföras i en smidigare sammansättning än tidigare. Genom en smidig sammansättning i undersökningskommissionen bereder man sig också på att vid undersökningar kunna anlita sådan sakkunskap som behövs när autonoma fordon kommer ut på marknaden och blir föremål för undersökning.
6 §. Inledande av undersökning och samarbete vid undersökning. Bestämmelser om inledande av undersökning finns i statsrådets förordning om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (740/2001). Det föreslås att förordningen upphävs och att bestämmelserna tas in i lagen.
Enligt 1 mom. ska den regionala undersökningskommissionen eller Trafikförsäkringscentralen fatta beslut om inledande av undersökning efter att ha fått kännedom om en trafikolycka som kan ingå i en undersökningsplan som avses i 4 § 3 punkten. En undersökning kan inledas också på basis av en anmälan som kommit från någon annan än polisen. Bestämmelsen motsvarar i sak 7 och 9 § i den gällande statsrådsförordningen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng.
I 3 mom. föreskrivs det om samarbete med den polis som gör förundersökning eller utreder dödsorsak i samma ärende. Polisen undersöker alltid olyckor som lett till allvarliga skador eller haft dödlig utgång. Det är då ändamålsenligt att undersökningskommissionen enligt prövning utför undersökningen i samarbete med polisen. En undersökning enligt denna lag sker dock fristående från polisens förundersökning liksom också från andra undersökningar eller annan verksamhet som sker med stöd av andra befogenheter. Som det konstateras i 1 § får resultaten av en undersökning inte heller användas för utredning av skuldfrågan eller t.ex. som grund för beslut om försäkringsersättning. Vid undersökning av olyckor insamlas uppgifter endast för att reda ut orsakerna till olyckan. Bestämmelsen motsvarar i sak 7 § i den gällande lagen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng.
Paragrafens 3 och 4 mom. motsvarar 8 § i den gällande statsrådsförordningen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng.
7 §.Säkrande av undersökningsförutsättningar samt handräckning. I paragrafen föreskrivs det om tillträde till olycksplatsen och handräckning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i den gällande lagen. Rätten till handräckning ska dock inte begränsas endast till avspärrning av olycksplatsen, utan det föreslås att det i paragrafen tas in en hänvisning till handräckning av polisen enligt 9 kap. 1 § i polislagen. Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak vad som föreskrivs om handräckning av polisen i 42 § 2 mom. i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser.
8 §. Handlingar och föremål. Paragrafens 1 mom. motsvarar 9 § 1 mom. i den gällande lagen, kompletterad med rätten att förutom handlingar ta del av andra uppgifter som sannolikt har betydelse för undersökningen. Bestämmelsen i 1 mom. berättigar undersökningskommissionen att granska föremål samt ta del av handlingar och uppgifter som sannolikt har betydelse för undersökningen. Handlingar som avses här är t.ex. handlingar som gäller fordonet, såsom registerutdrag eller färdskrivardokument. Kommissionsmedlemmarna har också rätt att få handlingar och andra uppgifter som gäller väghållning eller åtgärder som gällt fordonet, t.ex. sådana dokument om servicen av fordonet som finns hos bilverkstaden. Tillägget om andra uppgifter preciserar rätten till information också när det gäller uppgifter som inte finns i en fysisk upptagning utan t.ex. flyttats över till molntjänster. Dessa tillägg är ett sätt att förbereda sig på de ändringar som digitaliseringen för med sig i verksamhetsmiljön.
Paragrafens 2 mom. motsvarar som sådant den gällande lagen. Enligt 2 mom. ska undersökningskommissionen få utföra försök med de föremål som granskas och lösgöra delar av dem samt ta prover när det behövs för undersökningen. Utövandet av befogenheterna förutsätter inte samtycke av den som saken gäller, utan genom åtgärderna kan intrång göras i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter oberoende av viljan hos den som saken gäller. Sådana föremål som avses i paragrafen är t.ex. fordonsdelar med vilka det utförs försök för att utreda föremålets egenskaper. Kommissionen har rätt att vid behov låta ett fordon som varit inblandat i en olycka genomgå kontroll. Rätten att ta prov gäller uteslutande prov på föremål, inte prov som hänför sig till personkontroll.
I lagen föreslås det inte några tvångsåtgärder i händelse av att de som saken gäller vägrar att överlåta ett föremål eller en handling som de förfogar över till undersökningskommissionen, eftersom tvångsåtgärder inte anses lämpa sig för det föreslagna undersökningssystemet. Med stöd av 39 § 3 mom. i polislagen har polisen dock motsvarande rätt att besikta föremål eller handlingar och med stöd av tvångsmedelslagen rätt att tillgripa tvångsåtgärder vid behov. Utförandet av undersökning kan alltså säkras. Med stöd av den föreslagna 9 § har kommissionen rätt att få kännedom om de uppgifter som polisen inhämtat på detta sätt. Bestämmelsen motsvarar i sak vad som föreskrivs i 9 § 2 mom. i den gällande lagen.
9 §. Rätt att få uppgifter. För att syftet med undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng ska kunna uppnås är det nödvändigt att så mycket uppgifter som möjligt finns tillgängliga vid undersökningen. Uppgifter som behövs kan förutom offentliga uppgifter också vara sekretessbelagda uppgifter. I 1 mom. föreskrivs det om rätt att oberoende av bestämmelserna om sekretess för genomförande av undersökningen få uppgifter av myndigheter, inrättningar och andra som sköter en offentlig uppgift.
Enligt 1 mom. 1 punkten har en undersökningskommission oberoende av bestämmelserna om sekretess rätt att få sådana uppgifter om hälsotillståndet hos dem som varit inblandade i en trafikolycka som behövs för att utreda hälsotillståndets inverkan. Här kan det bli fråga om både den förare som orsakat olyckan och andra personer i fordonet som orsakat eller bidragit till olyckan eller rentav en fotgängare som fått ett sjukdomsanfall som kan ha föranlett olyckan. Sjukhuset, hälsovårdscentralen, någon annan hälsovårdsinrättning eller den vårdande läkaren ska då lämna undersökningskommissionen de uppgifter den begär. Det kan bara bli fråga om sådana uppgifter som är av betydelse eller behövs för undersökningen.
När uppgifter samlas in och registreras gäller det att särskilt överväga frågan om huruvida de är viktiga, korrekta och ändamålsenliga för undersökningen. Genom uppgifterna kan sådana omständigheter gällande hälsotillståndet utredas som kan ha påverkat förarens körförmåga när olyckan inträffade. Bestämmelsen är viktig också för att omständigheter som hänför sig till hälsan ska kunna uteslutas som orsaker till olyckan. De uppgifter som erhålls är sekretessbelagda enligt 16 §. Punkten motsvarar 10 § 1 mom. 1 punkten i den gällande lagen.
För klarhetens skull konstateras det i 2 punkten att undersökningskommissionerna har rätt att få behövliga uppgifter ur sådant polisundersöknings- och förundersökningsmaterial och om sådan utredning av dödsorsak som gäller saken. Polisundersöknings- och förundersökningsmaterial kan behövas för att undvika dubbelt arbete t.ex. vid undersökningen av olycksplatsen.
Enligt 3 punkten har undersökningskommissionen rätt att få nödvändiga uppgifter från apparater som har registrerat i olyckan inblandade fordons, anläggningars och signalsystems- och trafikledningssystems verksamhet, omständigheter kring olyckan och tele- och datakommunikation samt videobild samt motsvarande upptagningar som har samband med olyckan. Bestämmelsen motsvarar till innehållet 20 § 1 mom. 3 punkten i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Rätten till information gäller uppgifter som registrerats på olika slags anordningar. På grund av registreringsenheternas särdrag tas det in en uttrycklig bestämmelse om saken i lagen.
I trafikfordon finns det i växande grad anordningar för registrering av tekniska uppgifter och av tele- och datakommunikation uttryckligen med tanke på olyckor och olyckstillbud. Att den tekniska informationen ökar hör särskilt samman med utvecklingen av autonoma fordon. Äganderätten till anordningen kan innehas av ett trafikföretag eller t.ex. tillverkaren av fordonet eller anordningen. Rätten att få uppgifter gäller också registreringsenheter som placerats på något annat ställe än det fordon som varit inblandat i olyckan eller olyckstillbudet, såsom videoanordningar som fästs vid en hjälm. Rätten gäller också t.ex. nödcentralers upptagningar.
Enligt 4 punkten har undersökningskommissionen oberoende av bestämmelserna om sekretess rätt att av myndigheter, inrättningar eller andra som sköter offentliga uppdrag få uppgifter som behövs för undersökningen. Sådana uppgifter är bl.a. uppgifter om fordon ur Trafiksäkerhetsverkets register samt uppgifter om trafikbrott som avses i lagen om fordonstrafikregistret (541/2003). På basis av uppgifterna kan man få en utredning om förarens allmänna körbeteende och sådana eventuella risker det medför för trafiken som kan ha varit av betydelse för den olycka som undersöks. Dessutom ska undersökningskommissionen ha rätt att av väghållaren få uppgifter som gäller vägens konstruktion, skick och åtgärder för skötseln av den. Även uppgifterna om brott omfattas av sekretess.
I 2 mom. föreskrivs det om rätten att få uppgifter av teleföretag. Bestämmelsen motsvarar i sak 21 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Med terminalutrustning avses t.ex. mobiltelefon. Rätten att få uppgifter gäller endast sådana identifierings- och lokaliseringsuppgifter om en anslutning eller terminalutrustning som kan vara av avgörande betydelse vid utredning av orsakerna till olyckan. Det kan vara betydelsefullt att utreda om föraren använde mobiltelefon eller någon annan anordning när olyckan inträffade. Identifieringsuppgifter om en anslutning innehåller inte uppgifter t.ex. om de andra parterna i kommunikationen eller om samtalets innehåll.
Rätten att få uppgifter av teleföretag kan enligt paragrafen endast gälla en sådan anslutning eller terminalutrustning som med fog kan antas ha funnits på olycksplatsen. Detta innebär rätt att få uppgifter t.ex. om en mobilanslutning hos den som körde, styrde eller var passagerare i det fordon som varit inblandat i en olycka eller ett olyckstillbud.
Rätt att få uppgifter som avses i 1 och 2 mom. föreligger enligt 3 mom. endast om uppgifterna är nödvändiga för att utreda händelseförloppet eller orsaken till eller följderna av den olycka som undersöks. Genom denna begränsning tryggas skyddet för privatlivet samt skyddet för ett förtroligt meddelande.
Enligt 4 mom. ska undersökningskommissionen ha rätt att få uppgifter som avses i 1 mom. 1 punkten även av privata samfund eller verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvård eller av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Rätten att få uppgifter av enskilda aktörer gäller också de registreringsenheter som avses i 1 mom. 3 punkten.
I 5 mom. föreskrivs det om undersökningskommissionens rätt att söka de uppgifter som avses i denna paragraf även genom teknisk anslutning utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda. I och med detta utvidgas inte rätten till uppgifter, eftersom det är fråga om uppgifter som undersökningskommission även annars med stöd av lagen har rätt till för att genomföra sina uppdrag.
Den tekniska utvecklingen, snabbhet och effektivitetssynpunkter samt det faktum att ärendena är många förutsätter att de uppgifter som olika aktörer på basis av lagen har rätt att få för att genomföra sina uppgifter kan lämnas ut så snabbt och smidigt som möjligt utan samtycke av den som saken gäller, även när uppgifterna är sekretessbelagda. På skydd av uppgifter som lämnas ut genom teknisk anslutning tillämpas vad som föreskrivs i 13 § 2 mom. i offentlighetslagen och i 32 § i personuppgiftslagen. Bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs i 20 § 4 mom. i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser.
Det föreslås inte någon särskild bestämmelse om täckandet av de utgifter som åsamkas uppgiftslämnaren. I enlighet med allmän praxis har dock uppgiftslämnaren rätt att kräva ersättning för sina utgifter hos den undersökningskommission som begärt uppgifterna eller hos Trafikförsäkringscentralen.
10 §. Utlämnande av uppgifter om undersökningen. Det föreslås att de bestämmelser som tidigare funnits i förordning tas in i lagen. Paragrafen föreslås bli preciserad så att utlämnande av uppgifter sker på begäran. I praktiken lämnar medlemmarna i undersökningskommissionen ut uppgifter under undersökningens gång t.ex. till den skadelidande i samband med intervjuer. Uppgifter kan också lämnas ut i elektronisk form eller i en på annat sätt ändamålsenlig form.
11 §. Avslutande av undersökning. Enligt 1 § ska en undersökning enligt denna lag avbrytas, om Olycksutredningscentralen har fattat beslut om att en utredning ska inledas enligt lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Då avslutas en undersökning enligt denna lag. Undersökningen avslutas i regel dock när undersökningsrapporten avges. När undersökningen har avslutats är det inte möjligt att ingripa i undersökningen eller i de slutledningar som gjorts utifrån den.
I 2 mom. ges det dock möjlighet att göra rättelser av teknisk natur, t.ex. rättelse av skrivfel eller andra fel som klart kan observeras eller komplettering av uppgifter. En rättelse eller komplettering antecknas i olycksdataregistret. Med den nya bestämmelsen eftersträvas ett felfritt, tillförlitligt och lättillgängligt olycksdataregister.
12 §. Undersökningsrapport. Enligt 1 mom. ska det uppgöras en undersökningsrapport över en undersökning. I rapporten redogörs för olyckans förlopp, de faktorer som ledde till olyckan och följderna av olyckan samt undersökningskommissionens rekommendationer om säkerhetsåtgärder. Undersökningsrapporten ska uppgöras i lämplig omfattning i förhållande till olyckans allvarlighetsgrad. Utgående från rekommendationerna i undersökningsrapporten kan undersökningskommissionen och Trafikförsäkringscentralen göra framställningar till myndigheter och andra berörda instanser om trafiksäkerhetsåtgärder.
Undersökningen avslutas med en undersökningsrapport. Rapporten undertecknas av de medlemmar som deltagit i undersökningen samt av kommissionens ordförande eller vice ordförande. Som en precisering till 11 § i den gällande lagen ska det i 1 mom. uttryckligen sägas att undersökningsrapporten är offentlig.
Undersökningsrapporterna och handlingarna ska förvaras. Arkiveringen sköts av Trafikförsäkringscentralen. Trafikförsäkringscentralen ska vara en i l § l mom. 6 punkten arkivlagen (831/1994) avsedd arkivbildare för det arkivbestånd som uppkommer vid utövande av undersökningsverksamhet. Arkivlagen ska tillämpas på Trafikförsäkringscentralens arkivfunktion endast till den del som det vid utförande av offentligt uppdrag uppkommer handlingar på vilka lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska tillämpas.
På överföring av handlingar till en myndighets arkiv tillämpas vad som föreskrivs i 35 § i personuppgiftslagen (523/1999) och i 8 § i arkivlagen. Enligt 8 § i arkivlagen ska arkivbildaren bestämma hur planeringen av, ansvaret för och den praktiska skötseln av arkivfunktionen ordnas. Arkivbildaren ska också bestämma förvaringstiderna och förvaringssätten för handlingar som inkommer och uppstår till följd av skötseln av uppgifterna och ha en arkivbildningsplan över dem. När förvaringstiderna för handlingarna bestäms ska det beaktas vad som särskilt föreskrivs och bestäms om dem.
Arkivverket bestämmer vilka handlingar och uppgifter i handlingar som ska förvaras varaktigt. Förvaringstiderna för handlingarna anges närmare i arkivbildningsplanen.
13 §. Trafikolycksdataregister. Enligt paragrafen ska Trafikförsäkringscentralen för trafiksäkerhetsforskning och andra uppgifter som främjar trafiksäkerheten föra ett olycksdataregister.
14 §. Uppgifter i olycksdataregistret. Enligt 1 mom. får det i olycksdataregistret införas identifikationsuppgifter om de personer som varit inblandade i olyckan samt uppgifter om hälsotillstånd och trafikbrott samt andra uppgifter som erhållits i samband med undersökningen, t.ex. uppgifter om olyckan, de personer som varit inblandade i den, fordonen, vägen, omgivningen och omständigheterna samt olyckans förlopp. Totalt finns det mer än 300 variabler beroende på beräkningssättet.
Det är nödvändigt att registrera personuppgifter för identifikation av personer och samkörning av register, t.ex. för att få uppgifter om en person för en längre tidsperiod i syfte att utreda olycksbenägenheten. I körkortsregistret används personbeteckningen som identifikationsuppgift för den som innehar körrättighet. För erhållande av uppgifter om körrättigheten för dem som varit inblandade i en olycka förutsätts alltså att personbeteckningen registreras.
Enligt 2 mom. ska uppgifterna i olycksdataregistret användas för trafiksäkerhetsforskning och andra uppdrag som främjar trafiksäkerheten. I 1 §, som gäller lagens tillämpningsområde, konstateras det att undersökningar inte görs för att klarlägga rättsligt ansvar. Som en precisering i paragrafen om olycksdataregistret sägs det uttryckligen att uppgifter som insamlats vid undersökning av olyckor inte ska kunna användas vid undersökning som utförs med stöd av andra befogenheter.
På olycksdataregistret och behandlingen av det tillämpas personuppgiftslagen. Enligt personuppgiftslagens 7 §, som gäller ändamålsbundenhet, får personuppgifter användas eller i övrigt behandlas endast på ett sätt som inte strider mot de ändamål med behandlingen som avses i 6 §. På grund av uppgifters ändamålsbundenhet enligt personuppgiftslagen har det i rättspraxis ansetts att uppgifter som insamlats vid undersökning av olyckor inte kan användas t.ex. i en straffprocess. Den som tar emot informationen är således bunden av tystnadsplikt enligt 16 § i denna lag.
Det föreslås att dessa i personuppgiftslagen avsedda identifikationsuppgifter förvaras i registret så länge de behövs för undersökningen av olyckan. I allmänhet tar det ungefär ett år att samla in uppgifterna och dessutom ungefär ett halvt år tills uppgifterna kan tillgodogöras. Därför bör förvaringsiden vara tillräckligt lång. Eftersom identifikationsuppgifterna är en ovillkorlig förutsättning för tillgodogörandet av uppgifterna bör de förvaras tillräckligt länge eftersom de börjar tillgodogöras i ett sent skede. För säkerställande av undersökningsförutsättningarna föreslås det i 3 mom. att uppgifterna ska stå till förfogande i tio år efter det att undersökningen blivit klar. En persons identifikationsuppgifter ska därför utplånas ur registret tio år efter utgången av det år då undersökningsrapporten lämnades. Till denna del tillämpas således bestämmelserna i personuppgiftslagen sekundärt.
15 §. Krav på god förvaltning och tjänsteansvar. De uppgifter som sköts av medlemmar och experter i undersökningskommissionen samt anställda vid Trafikförsäkringscentralen anses vara sådana offentliga förvaltningsuppgifter och sådan utövning av offentlig makt som avses i 124 § i grundlagen. För att trygga god förvaltning föreskrivs det i 1 mom. att dessa aktörer när de utför offentliga förvaltningsuppgifter som avses i den föreslagna lagen ska iaktta förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Enligt 2 mom. ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar i strafflagen (39/1889) tillämpas på medlemmar och experter i undersökningskommissionerna samt anställda vid Trafikförsäkringscentralen när de sköter uppgifter enligt denna lag. I momentet hänvisas det också till skadeståndslagen (412/1974).
16 §. Tystnadsplikt. Undersökningskommissionernas medlemmar eller andra som deltar i undersökningarna eller behandlingen av undersökningsresultat ska hemlighålla sådana omständigheter som framkommit i samband med behandlingen av ärendet och som är sekretessbelagda med stöd av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 23 § i offentlighetslagen (621/1999) får den som är anställd hos en myndighet eller innehar ett förtroendeuppdrag inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han har fått kännedom om i samband med sin verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift för vilken tystnadsplikt gäller får inte heller röjas efter det att verksamheten hos myndigheten har upphört eller det uppdrag som utförts för myndighetens räkning har avslutats. Enligt 4 § i offentlighetslagen gäller vad som sägs om en myndighet även sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som utövar offentlig makt och som enligt en lag, en bestämmelse eller en föreskrift som meddelats med stöd av en lag eller en förordning utför ett offentligt uppdrag.
Sekretessbelagda är t.ex. uppgifter om enskilda personers hälsotillstånd, straffregisteruppgifter och uppgifter i anslutning till förlorad körrättighet. Bestämmelsen innehåller också en hänvisning till straffbestämmelser om sekretessbrott.
Om utlämnande av uppgifter ur olycksdataregistret föreskrivs separat i 14 § 2 mom.
17 §. Vittnesförbud. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för medlemmar och experter i undersökningskommissionerna, anställda vid Trafikförsäkringscentralen eller någon annan som deltar i en säkerhetsutredning att vägra vittna enligt vad som föreskrivs i 17 kap. 12 § 5 mom. i rättegångsbalken.
I 17 kap. 12 § i rättegångsbalken finns det bestämmelser om vittnesförbud för tjänstemän och vissa andra personer. I lagen om undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng föreslås det en egen bestämmelse om vittnesförbud i samband med uppgifter som erhållits vid undersökning enligt denna lag. Enligt bestämmelsen tillämpas i fråga om vittnesförbud vad som i 17 kap. 12 § 5 mom. i rättegångsbalken föreskrivs om skyldighet att vägra vittna när det gäller en tjänsteman vid Olycksutredningscentralen, en medlem av en utredningskommission eller någon annan person som deltar i en säkerhetsutredning.
Enligt bestämmelsen får medlemmar och experter i undersökningskommissionerna, anställda vid Trafikförsäkringscentralen eller någon annan som deltar i en säkerhetsutredning inte vittna om vad han eller hon i sitt uppdrag har fått veta om en olycka. Domstolen får dock ålägga en person som avses ovan att vittna, om skäl som är synnerligen viktiga med beaktande av ärendets natur, bevisningens betydelse för avgörandet av målet och följderna av att bevisningen läggs fram samt övriga omständigheter kräver det.
Vittnesförbudet ska iakttas även efter det att vittnet inte längre innehar den ställning där han eller hon har fått vetskap om den omständighet som vittnandet avser. Tystnadsplikten för den person som avses i bestämmelsen ändras således inte t.ex. på grund av att undersökningen upphör. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i sak 40 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser.
18 §. Finansiering av verksamheten. För att täcka de kostnader som föranleds av undersökningen av trafikolyckor föreslås det i 1 mom. att man för finansieringen av undersökningen ska kunna använda anslag som anvisats för detta ändamål i statsbudgeten. Den föreslagna ändringen jämfört med nuläget baserar sig på lagen om trafiksäkerhetsavgift, som träder i kraft den 1 januari 2017. I och med den intäktförs trafiksäkerhetsavgiften från ingången av 2017 i statsbudgeten, och i samband med budgeten anvisas anslag för främjande av vägtrafiksäkerheten. Anslaget beviljas som statsunderstöd.
På statsunderstöd och på övervakning av användningen av statsunderstöd tillämpas statsunderstödslagen (688/2001), där det bl.a. föreskrivs om grunderna för beviljande av statsunderstöd, utbetalning och beviljande av statsunderstöd samt användning av och övervakning av statsunderstöd. Övervakningen av undersökningsverksamhet sker således i framtiden som en del av statsunderstödsförfarandet.
Det föreslås att 2 mom. kvarstår i samma form som i den gällande lagen, vilket gör det möjligt att finansiera verksamheten också med andra medel än statsmedel.
19 §. Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Genom lagen upphävs lagen av den 19 januari 2001 om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (24/2001) samt statrådets förordning av den 23 augusti 2001 om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (740/2001) och statsrådets förordning av den 27 september 2001 om allmänna grunder för arvoden och ersättningar för arbete i undersökningskommissioner vid undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng (808/2001), vilka utfärdats med stöd av den.