1.2
Lag om verkställighet av kombinationsstraff
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om lagens tillämpningsområde. Den föreslagna lagen ska innehålla bestämmelser om det detaljerade innehållet i och verkställigheten av övervakningstiden till ett kombinationsstraff. Paragrafens 1 mom. ska för tydlighetens skull också innehålla en hänvisning till 2 c kap. 11 § i strafflagen, där det ska föreskrivas om dömande till kombinationsstraff och om grunderna för det.
I 2 mom. ska ingå en hänvisning till fängelselagen. Genom hänvisningen ska det uttryckas att verkställigheten av ovillkorligt fängelse som ingår i ett kombinationsstraff inte ska avvika från verkställigheten av annat fängelse. Lagförslaget ska sålunda innehålla bestämmelser om innehållet i och verkställigheten av övervakningstiden som ingår i ett kombinationsstraff.
2 §.Syftet med och innebörden av en övervakningstid. I 1 mom. ska det föreskrivas om syftet med den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff. Genom den planmässiga och progressiva frigivning som föreslås strävar man efter att främja den övervakades färdigheter för anpassning i samhället efter en lång tid i fängelse. Övervakningstiden ska innehålla stöd, verksamhet och övervakning som planeras individuellt och verkställs på olika sätt.
Med färdigheter för anpassning i samhället avses i synnerhet färdigheter i anknytning till arbetslivet, studier eller andra färdigheter för meningsfull tidsanvändning, men begreppet ska också t.ex. omfatta sociala färdigheter som möjliggör iakttagande av en livsstil utan brottslighet. Under den övervakningstid som följer på en lång fängelsetid ska den dömde vänja sig vid att fungera i samhället och att sköta sina angelägenheter. Syftet med övervakningstiden ska således motsvara de mål som uppställs för verkställigheten av straff även annanstans i lagstiftningen. Övervakningstiden i ett kombinationsstraff kan närmast jämföras med övervakad frihet på prov som följer på en fängelsetid och som i en planmässig fängelseprocess utgör det sista skedet före villkorlig frigivning.
I 2 mom. ska det föreskrivas om övervakningstidens innehåll. I övervakningstiden ska såsom begränsning för rörelsefriheten ingå skyldighet för den övervakade att stanna i sin bostad under de tider som anges i 4 § och i planen för strafftiden, skyldighet att iaktta drogfrihet, som definieras närmare i 5 §, samt skyldighet att delta i verksamhet och förbinda sig till övervakning. Den övervakade ska vara skyldig att fullgöra också andra skyldigheter som föreskrivs i den föreslagna lagen. Innehållet i de skyldigheter som ska fullgöras under övervakningstiden ska variera, eftersom de ska fastställas i planen för strafftiden enligt 8 §. Problemen och behoven hos varje övervakad är olika, och innehållet i samt sättet för verkställigheten av övervakningstiden ska i planen fastställas individuellt. Bestämmelser om allmänna skyldigheter för de övervakade ska ingå i 12 §. Teknisk övervakning ska vara ett viktigt medel för övervakning av påföljden, men också övervakarmöten och andra personliga kontakter med den övervakade ska vara viktiga. Bestämmelser om olika sätt att genomföra övervakningen ingår i 7 §.
3 §.Myndighet med ansvar för verkställigheten. Brottspåföljdsmyndigheten ska ansvara för verkställigheten av kombinationsstraff, liksom för verkställighet av straff i allmänhet. I paragrafen ska uttryckligen nämnas att Brottspåföljdsmyndigheten ska ansvara för verkställigheten av övervakningstiden. Bestämmelsen motsvarar 6 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
4 §.Skyldighet att stanna i bostaden. I paragrafen ska föreskrivas om den övervakades skyldighet att stanna i sin bostad. Enligt 1 mom. ska bestämmelser om den övervakades skyldighet att stanna i sin bostad ingå i planen för strafftiden och i veckoschemat. I momentet ska föreskrivas om det maximala antalet timmar i dygnet som de övervakade kan åläggas att vistas hemma. Det kan vara maximalt nio timmar, men det kan även vara färre timmar. Ett flexibelt timantal möjliggör att man kan minska på antalet timmar i planen för strafftiden om övervakningstiden förlöpt väl.
Övernattning i bostaden ska vara det väsentliga. Detta ska bidra till en regelbunden livsrytm för den övervakade och innebära att han eller hon kan nås i sitt hem under de tidpunkter som bestäms i planen för strafftiden. De timmar som den övervakade ska stanna i sin bostad ska därför förläggas till tiden mellan kl. 21 och kl. 6. I planen för strafftiden ska det kunna bestämmas att den övervakade vistas hemma hela eller endast en del av den tidsintervall som anges i 1 mom. Avsikten är att alla övervakade i början av övervakningstiden ska ha en plan för strafftiden som förpliktar till att övernatta i det egna hemmet, men på basis av en övervakningstid som förlöpt problemfritt ska bestämmelsen senare kunna ändras till att vara mindre bindande. I samma moment ska det föreskrivas om veckoschemat, där det utöver bestämmelser om verksamhetsskyldighet också ska ingå bestämmelser om de tider den övervakade ska stanna i sitt hem.
Av orsaker som föranleds av arbete eller verksamhet ska det kunna göras avvikelser från bestämmelsen om de tider för vilka skyldigheten att stanna i bostaden gäller. T.ex. skiftarbete med nattskifte ska vara en orsak att avvika från regeln om de tider under vilka den övervakade är skyldig att stanna i sitt hem. I momentet ska det också hänvisas till 14 §, enligt vilken den övervakade i ett enskilt fall kan beviljas tillstånd att avvika från planen för strafftiden, t.ex. av familjeskäl eller för att besöka en myndighet.
Enligt 2 mom. ska ett kombinationsstraffs övervakningstid kunna verkställas också på något annat lämpligt ställe än i den övervakades bostad. I momentet avses med lämpligt ställe för verkställande av övervakningstid en plats där den övervakade ska övernatta på grund av vård, rehabilitering eller annan motsvarande orsak. I praktiken är den vanligaste bland sådana platser en anstalt som ordnar missbrukarrehabilitering i vilken den övervakade intas för vård. Den övervakade kan inte intas för i momentet avsedd vård mot sin vilja, eftersom Brottspåföljdsmyndigheten inte får placera personer som dömts till ett straff i tvångsvård. Den övervakade ska alltså på eget initiativ söka sig till rehabilitering, eller åtminstone ge sitt samtycke till den. En sådan annan lämplig plats för avtjänande av straffet ska bestämmas i stället för bostaden enligt 8 § 2 mom. 1 punkten som gäller planen för strafftiden, och de bestämmelser i denna lag som gäller för bostaden ska tillämpas för en sådan plats.
5 §.Drogfrihet. I övervakningen ska ingå en begränsad skyldighet för den övervakade att avhålla sig från att använda berusningsmedel. I 1 mom. ska det föreskrivas att den övervakade inte får vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel under övervakarmötena eller på platsen för arbete, rehabilitering, utbildning eller någon annan verksamhet som hänför sig till verkställigheten eller under sådana sammankomster som verkställigheten förutsätter. Till sitt innehåll ska 1 mom. motsvara 38 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, som gäller samhällstjänst, och 65 § i den lagen, som gäller ungdomsstraff.
Paragrafens 2 mom. ska innehålla en informativ föreskrift om förbud att under övervakningstiden använda i 3 § 1 mom. i narkotikalagen (373/2008) avsedd narkotika. Om påföljder för narkotikabrott föreskrivs i 50 kap. i strafflagen.
Den övervakade ska naturligtvis ha rätt att använda läkemedel som en läkare har ordinerat honom eller henne, inklusive mediciner som påverkar det centrala nervsystemet. Den övervakade ska dock vid behov för Brottspåföljdmyndighetens tjänsteman bevisa att en sådan ordination finns så att detta kan tas i betraktande i övervakningen.
6 §. Deltagande i verksamhet. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om verksamhetsskyldighet under övervakningstiden. Skyldigheten kan bestå av verksamhet av mycket olika typ, bl.a. deltagande i övervakarmöten, arbete, utbildning, rehabilitering eller verksamhetsprogram ordnade av Brottspåföljdsmyndigheten. Också någon annan motsvarande verksamhet som upprätthåller och främjar den övervakades funktionsförmåga och sociala färdigheter kan godkännas som innehåll i skyldigheten. Verksamhetens avsikt ska vara att förbättra den övervakades förutsättningar till ett liv utan brottslighet. Det närmare innehållet i skyldigheten ska fastställas i planen för strafftiden. Eftersom verksamhetsskyldighetens innehåll och omfattning ska fastställas individuellt, ska det i paragrafen endast föreskrivas om de typer av verksamhet som kan ingå i skyldigheten. Övervakarmöten med Brottspåföljdsmyndighetens övervakare ska dock alltid ingå i verkställigheten av övervakningstiden och de utgör en del av övervakningen av straffet.
Det främsta målet med den verksamhetsskyldighet som ingår i kombinationsstraffet ska vara att stödja den övervakades anpassning i samhället efter en lång fängelseperiod. Medel för att uppnå detta mål är t.ex. missbrukarrehabilitering, övervakarmöten och programarbete ordnat av Brottspåföljdsmyndigheten. Regelbundet lönearbete eller målinriktade studier är sannolikt ovanligt bland de övervakade, men arbete och studier ska naturligtvis godkännas som innehåll i verksamheten. Dessutom föreslås det i 37 § att närmare bestämmelser om verksamhet som godkänns som innehåll i skyldigheten ska utfärdas genom förordning av statsrådet.
Verksamhetsskyldigheten ska kunna bestå av olika delar, såsom av en kombination av studier och missbrukarrehabilitering. Enligt bestämmelsen ska verksamheten dock alltid upprätthålla eller främja den övervakades sociala färdigheter och förmåga att leva ett liv utan brottslighet. Med sociala färdigheter avses i bestämmelsen närmast anpassning i samhället utan att göra sig skyldig till brott, men också psykisk funktionsförmåga som anknyter till arbetssökande, studier eller motsvarande. Minimimålet ska vara att upprätthålla de färdigheter och den funktionsförmåga hos den övervakade som redan finns: om han eller hon t.ex. bedöms förmögen att ta hand om sig själv och sina förpliktelser, ska man genom innehållet i verksamhetsskyldigheten sträva efter att åtminstone upprätthålla dessa färdigheter. Funktionsförmågan hos personer som dömts till ett kombinationsstraff möjliggör i allmänhet inte deltagande i krävande verksamhet. Verksamhetsskyldigheten kan också innehålla distansarbete eller annat arbete som utförs i hemmet. Det arbete som utförs i hemmet kan också vara annat än egentligt lönearbete.
Med annan verksamhet som upprätthåller eller främjar funktionsförmågan och de sociala färdigheterna avses t.ex. deltagande i verksamhetsprogram som Brottspåföljdsmyndigheten ordnat eller godkänt. I skyldigheten kan ingå flera slags målinriktad och planmässig verksamhet, t.ex. öppen vård av ett missbrukarproblem eller regelbunden motion. Till sin natur bör verksamheten dock alltid vara sådan att den på ett tillförlitligt sätt kan övervakas. Övervakningssätt som är möjliga är teknisk övervakning och personliga kontakter till den övervakade eller hans eller hennes verksamhetsställe.
I 2 mom. föreslås att det föreskrivs om tidsplanering och timantal för verksamhetsskyldigheten. Man ska sträva efter att fastställa skyldigheten så att den kan uppfyllas dagstid mellan klockan 6 och 21. I planen för strafftiden kan det dock göras undantag från detta, om fullgörandet av verksamhetsskyldigheten i ett enskilt fall kräver det. En sådan situation skulle t.ex. skiftarbete vara. Verksamheten ska omfatta minst 5 och högst 50 timmar per vecka. En så stor variation i timantalet behövs, eftersom livssituationen och funktionsförmågan hos de övervakade varierar. Dessutom ska det vara möjligt att ändra verksamhetsskyldigheten på ett flexibelt sätt under övervakningstiden. Verksamhetsskyldighetens minimiomfattning kan uppnås t.ex. genom att den övervakade deltar i motiverande samtal med en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten. Om den övervakade är anställd i heltidsarbete, kan antalet timmar närma sig maximiantalet. Ändringarna ska införas i planen för strafftiden.
7 §.Övervakning. I paragrafen ska det föreskrivas om olika övervakningssätt. Den tekniska övervakningen av iakttagandet av bestämmelserna i planen för strafftiden är ett viktigt övervakningsmedel som alltid ska användas i övervakningen. Avsikten är att sträva efter att säkerställa att den övervakade iakttar de skyldigheter och begränsningar i rörelsefriheten som fastställts för honom eller henne.
Enligt 1 mom. ska den övervakade kunna övervakas med hjälp av tekniska anordningar som fästs på honom eller henne vid handleden, vristen eller midjan, eller med en kombination av sådana anordningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk övervakning ska till sitt innehåll motsvara de bestämmelser som ingår i lagen om övervakad frihet på prov och i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, med undantag för möjligheten enligt de ovan nämnda lagarna att installera övervakningsanordningar i den dömdes hem. Vid verkställigheten av kombinationsstraff ska teknisk utrustning som installeras i den övervakades hem inte användas, eftersom den övervakades bostad är en hemfridsskyddad plats enligt 10 § i grundlagen. De bestämmelser som iakttas under övervakningstiden kräver inte samtycke av den övervakade, till skillnad från övervakad frihet på prov och övervakningsstraff, i vilka övervakningsanordningar kan installeras i hemmet utifrån ett samtycke. Den föreslagna ordalydelsen möjliggör dock en effektiv övervakning. Ett brett sortiment av tekniska lösningar ger goda möjligheter till ett individuellt genomförande av övervakningen. Eftersom det ska vara möjligt att på ett tillförlitligt sätt lokalisera den övervakade och följa hans eller hennes rörelser, är övervakning som endast grundar sig på medförande av mobiltelefon åtminstone inte i början av övervakningstiden tillräcklig. I samband med beredningen av planen för strafftiden ska Brottspåföljdsmyndigheten separat i varje enskilt fall besluta om det övervakningssätt som ska användas.
De vanligaste formerna för elektronisk övervakning är radiofrekvensteknik, GPS-övervakning som grundar sig på satellitpositionering samt GSM-övervakning som grundar sig på mobiltelefonernas markbundna basstationer. Det är också möjligt att kombinera dessa övervakningsformer. Nuförtiden använder Brottspåföljdsmyndigheten främst radiofrekvensteknik vid övervakning av ett övervakningsstraff. Vid övervakning av övervakad frihet på prov och av personer som placerats i öppna fängelser används en kombination av en boja som fästs på kroppen och en separat övervakningstelefon som fungerar med hjälp av satellitpositionering. Vid övervakning av övervakningstiden ska sannolikt användas positioneringsteknik som placeras i en boja som fästs på den övervakades kropp, eftersom detta inte förutsätter besök i den övervakades hem och möjliggör en tillräckligt intensiv övervakning.
Bestämmelsen ger endast rätt att använda utrustning som fästs på kroppen, vilket uttryckligen ska konstateras i paragrafens ordalydelse. Övervakningen kan alltså inte genomföras med hjälp av ett chip eller någon annan övervakningsanordning som implanteras under huden. Satellitövervakning kan genomföras t.ex. genom positioneringsutrustning som fästs på den övervakades kropp eller som installerats i hans eller hennes mobiltelefon.
Enligt 2 mom. får de tekniska anordningar som används i övervakningen inte inom områden som omfattas av hemfriden möjliggöra teknisk avlyssning enligt 10 kap. 16 § eller optisk observation enligt 19 § i tvångsmedelslagen (806/2011). Preciseringen är nödvändig för att trygga skyddet av hemfrid och privatliv som garanteras i 10 § 1 mom. i grundlagen.
Övervakarmöten mellan den övervakade och verkställighetsmyndigheten ska utgöra en väsentlig del av övervakningen. I 3 mom. ingår en bestämmelse som förpliktar Brottspåföljdsmyndigheten enligt vilken kontakter ska upprätthållas med den övervakade både genom övervakarmöten och på annat sätt. Omfattningen av och sättet för genomförande av sådana kontakter ska beslutas utifrån den övervakades individuella behov av kontroll och stöd. Syftet med övervakarmöten och kontakterna är både att säkerställa att planen för strafftiden iakttas och att stödja den övervakade medan han eller hon avtjänar straffet.
Paragrafens 4 mom. innehåller den finkänslighetsprincip som iakttas vid verkställighet av straff. Övervakningen ska dessutom genomföras så att den inte begränsar någons rättigheter i större omfattning eller orsakar större olägenhet än vad som är nödvändigt för att genomföra uppgiften.
2 kap. Beredning av placering i övervakning
8 §.Plan för strafftiden och tidsplan. I paragrafen ska det föreskrivas om planen för strafftiden som avser övervakningstiden i anslutning till ett kombinationsstraff och om veckoschemat. Syftet med planen för strafftiden är att för varje övervakad som avtjänar ett kombinationsstraff skapa ett exakt fastställt innehåll för övervakningstiden.
I 1 mom. ska det föreskrivas om upprättande av en plan för strafftiden. Den som dömts till ett kombinationsstraff ska omedelbart efter att ha avtjänat den fängelsetid som ingår i straffet övergå till att avtjäna straffets övervakningstid. Därför ska beredningen av planen inledas i god tid redan under fängelsetiden innan den dömde övergår till övervakning. Brottspåföljdsmyndigheten ska sträva efter att få fången att delta i utarbetandet av planen, eftersom detta motiverar fången att förbinda sig till det stöd och de skyldigheter som ingår i övervakningstiden. Redan under fängelsetiden ska för den dömde utses en övervakare från byrån för samhällspåföljder. Då kunde också övervakaren delta i uppgörandet av planen för strafftiden för övervakningstiden. Fången ska höras under beredningen av planen för strafftiden. På hörandet tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003) om hörande av part. På grund av sakens betydelse anses det vara ändamålsenligt att föreskriva uttryckligen om hörande. En bestämmelse om beslutanderätt ingår i 29 §.
I 2 mom. ska det föreskrivas att det datum då övervakningstiden börjar och det datum den slutar ska antecknas i planen för strafftiden. Planen för strafftiden ska innehålla bestämmelser om de saker som uppräknas i 2 mom. 1—9 punkten. Genom bestämmelsen strävar man efter att planen för strafftiden och det tidsschema som sammanställs utifrån den ska vara klara och tydliga så att den övervakade tillräckligt noggrant känner till sina skyldigheter och sitt program under övervakningstiden.
En övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff ska börja den dag som den dömde har avtjänat den fängelsetid som ingår i det kombinationsstraff enligt 2 c kap. 11 § i strafflagen som han eller hon har förordnats till. På beräkning av fängelsetiden ska tillämpas vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § i fängelselagen om beräkning av längden av fängelsestraff på viss tid. Om den dömde är intagen på sjukhus när fängelsetiden slutar, ska de därpå följande eventuella sjukhusdagarna räknas till övervakningstiden. Också det datum ett kombinationsstraffs övervakningstid slutar ska antecknas i planen för strafftiden.
I 2 mom. 1 punkten ska det föreskrivas om bostaden och de tidpunkter som den övervakade är skyldig att stanna i sin bostad. Föreslagna 4 § konkretiseras för varje övervakad så att den övervakades bostad ska individualiseras i planen och av planen ska klart framgå, under vilka tidpunkter den övervakade är skyldig att stanna i sin bostad. Vid beredningen av en bestämmelse om denna skyldighet ska det beaktas att verksamhetsskyldigheten enligt 6 § kan medföra begränsningar för de tider som den övervakade ska stanna i sin bostad.
I 2 mom. 2 punkten ska det föreskrivas om innehållet i verksamhetsskyldigheten samt dess minsta och högsta timantal per vecka och om behövliga restider. Med stöd av bestämmelsen ska i planen för strafftiden individualiseras vilket slags verksamhet den övervakade ska delta i och hur många timmar den övervakade ska delta i verksamhet per vecka. Skyldigheten att delta i verksamhet ska enligt 6 § vara minst 5 och högst 50 timmar per vecka. I planen för strafftiden ska också fastställas resetider mellan verksamhetsstället och bostaden, eftersom detta ska beaktas vid fastställande av bestämmelsen enligt 2 mom. 1 punkten om tider under vilka den övervakade ska stanna i bostaden.
I 2 mom. 3 punkten ska det också föreskrivas om den övervakades skyldighet att iaktta drogfrihet under övervakningstiden i enlighet med vad som föreskrivs i 5 §.
I 2 mom. 4 punkten ska det föreskrivas om övervakning och om de tekniska övervakningsanordningar som övervakningen kräver. Med stöd av bestämmelsen bör i planen för strafftiden individualiseras hurdan teknisk övervakning det ska ordnas för den övervakade och hurdana övervakningsanordningar som ska används i övervakningen. Brottspåföljdsmyndigheten ska vara skyldig att leverera och installera de övervakningsanordningar som behövs.
I 2 mom. 5 punkten ska det föreskrivas om övervakarmöten mellan den övervakade och dennes övervakare. I planen för strafftiden bör enligt bestämmelsen individualiseras var och hur ofta övervakarmöten ordnas.
Enligt 2 mom. 6 punkten ska planen för strafftiden kunna förbjuda rörelser på ett visst område eller sammankomster med namngivna personer under övervakningstiden. Sådana bestämmelser kan innehålla ett förbud t.ex. att träffa brottspartner. En bestämmelse kan också innehålla förbud att vistas inom ett visst område. Ett sådant förbud kan gälla t.ex. brottsplatsen.
I 2 mom. 7 punkten ska det föreskrivas om kontakterna mellan den övervakade och Brottspåföljdsmyndigheten. I planen för strafftiden föreskrivs om det hjälpmedel som ska användas vid kontakterna, t.ex. telefon eller e-post, om vem som tar initiativet och hur ofta.
I 2 mom. 8 punkten ska det föreskrivas om stödåtgärder som främjar en ändamålsenlig verkställighet av övervakningen. Enligt bestämmelsen ska planen för strafftiden också innehålla uppgifter om stödåtgärder som behövs för att främja den sociala anpassningen. Härmed avses t.ex. hur hemkommunen genom redan befintliga åtgärder och tjänster främjar gärningsmannens färdigheter att leva ett liv utan brottslighet. Det kan t.ex. gälla hälsovårdstjänster eller skuldrådgivning.
I 2 mom. 9 punkten föreslås en bestämmelse, enligt vilken planen för strafftiden ska kunna innehålla även andra bestämmelser som är nödvändiga för verkställigheten av kombinationsstraffets övervakningstid och som den övervakade är skyldig att iaktta. Det kan i enskilda fall finnas orsak att definiera innehållet för övervakningstiden också på sätt som inte ingår i ovan nämnda punkterna som gäller planen för strafftiden och som lagstiftaren inte kunnat förutse.
I 3 mom. ska ingå en bestämmelse om tidtabell för avtjänande av övervakningstid. Tidtabellen bör innehålla uppgifter bl.a. om den övervakades deltagande i verksamhet och om andra saker som kan tidsplaneras tillräckligt exakt.
I 4 mom. ska det föreskrivas om att Brottspåföljdsmyndigheten vid beredningen av planen för strafftiden i behövlig utsträckning ska samarbeta med socialvårds-, hälsovårds-, boende- och arbetskraftsmyndigheterna i fångens hem- eller boningskommun, andra myndigheter samt privata sammanslutningar och enskilda personer. Fången har alla de rättigheter som en vanlig kommuninvånare har, t.ex. som bostadssökande. Dessa rättigheter ska utnyttjas när verkställigheten av övervakningstiden förbereds.
I 5 mom. ska det föreskrivas om delgivning av planen för strafftiden till den övervakade. Planen för strafftiden ska delges den övervakade personligen. I samband med delgivningen ska detaljerna i planen för strafftiden samt påföljderna vid brott mot dess bestämmelser genomgås noggrant. Detta är viktigt, eftersom ovetskap om innehållet i bestämmelserna och om påföljderna av brott mot dem är problematiskt för den dömdes ställning och rättsskydd. Den dömde ska inte antas få tillräckligt med information om föreskrifterna och om nödvändigheten av att de iakttas t.ex. endast på grundval av skriftligt material, såsom av lagen eller planen för strafftiden. Bestämmelsen avviker från bestämmelserna om delgivning i förvaltningslagen på det sättet att planen för strafftiden alltid ska delges personligen. Detta ska möjliggöra en genomgång och förklaring av planen för strafftiden för att säkerställa rättsskyddet hos en fånge som överförs till övervakning. Personlig delgivning ska också i praktiken vara möjlig, eftersom den som överförs till övervakning är i fängelse för att avtjäna den fängelsetid som hör till kombinationsstraffet när planen för strafftiden färdigställs.
9 §.Beredning av verkställigheten av en övervakningstid. I paragrafen ska det föreskrivas om beredningen av verkställigheten av en övervakningstid. I 1 mom. ska det föreskrivas om Brottspåföljdsmyndighetens skyldighet att reda ut om det ställe för deltagande i verksamhet enligt 6 § är lämpligt för verkställigheten av övervakningstiden. Med lämpligt avses t.ex. att platsen för deltagande är tryggt, går att övervaka och att den inte strider mot bestämmelserna i 8 § 2 mom. 6 punkten.
I 2 mom. ska det föreskrivas att Brottspåföljdsmyndigheten i frågor som gäller utredning av förutsättningarna för en övervakningstid eller iakttagande av bestämmelserna ska ha rätt att efter behov vara i kontakt med myndigheter och privata sammanslutningar som berörs av verkställigheten av övervakningstiden. Målet för kontakterna ska vara att säkerställa att det för verkställigheten av övervakningstiden skapas så goda förutsättningar som möjligt.
Enligt 3 mom. ska Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum innan bestämmelserna i planen för strafftiden fastställs vara skyldigt att av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar som underlyder Institutet för hälsa och välfärd begära en bedömning av risken för att fången som ska placeras i övervakning begår ett våldsbrott. Målet är att genom bedömningen få så mycket information som möjligt för att de bestämmelser som ingår i planen för strafftiden ska kunna dimensioneras så att de är lämpliga för varje fånge som övergår till verkställighet av övervakningstiden. Bedömningen motsvarar den bedömning som görs vid prövningen av frigivning i fråga om livstidsfångar även om bedömningen i detta fall inte utförs för prövning av frigivning.
10 §.Hörande av andra än fången. I paragrafen ska föreskrivas om samtycke av dem som bor i samma hushåll som den övervakade och om klarläggande av åsikten hos minderåriga. Här ska iakttas det förfarande som är vedertaget vid verkställighet av övervakningsstraff och övervakad frihet på prov i fråga om hörande och samtycke av familj och närstående till den person som avtjänar ett straff. Tillämpat på kombinationsstraff ska bestämmelsen innebära att till planen för strafftiden av alla myndiga personer som stadigvarande bor i samma bostad som den övervakade fogas ett skriftligt samtycke till att straffet verkställs i bostaden i fråga. För att bevara enhetligheten i de bestämmelser som används vid verkställigheten av straff ska vid hörandet således inte bestämmelserna om hörande i 34 § i förvaltningslagen tillämpas.
I 1 mom. ska det föreskrivas att myndiga personer som bor i samma bostad som den övervakade av egen bestämd vilja ska samtycka till att övervakningstiden verkställs i bostaden. Samtycket ges skriftligen.
I 2 mom. ska det föreskrivas om skyldighet att klarlägga åsikten hos dem som inte fyllt 18 år. Vid behov ska minderåriga barn höras i samarbete med barnskyddsmyndigheterna på det sätt som föreskrivs i 20 § i barnskyddslagen (417/2007). Övervakningstid får inte börja verkställas i bostaden, om en minderårig av grundad anledning motsätter sig verkställigheten och med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå är mogen att bedöma saken. Åsikten ska antecknas i ett dokument som fogas till planen för strafftiden.
Till sitt innehåll ska 1 mom. motsvara 3 § 3 mom. i lagen om övervakad frihet på prov (629/2013) och 2 mom. 9 § i den lagen.
11 §.Återtagande av samtycke. I paragrafen föreskrivs det om situationer där en myndig person som bor tillsammans med den dömde återtar sitt samtycke till att övervakningstiden verkställs i bostaden.
Enligt 1 mom. ska återtagandet vara skriftligt och ha grundad anledning. Genom dessa krav strävar man efter att minska osakliga återtaganden som hindrar straffverkställighet.
En i paragrafen avsedd grundad anledning kan vara att det mellan de sammanboende t.ex. finns olösta och allvarliga konflikter som skulle göra det omöjligt att fortsätta övervakningstiden i bostaden. Sådana konflikter ska man försöka förutse så gott som möjligt redan när övervakningstiden planeras, för att inga återtaganden inträffar.
Utgångspunkten i dessa situationer är att den tid som återstår av övervakningstiden kan avtjänas i någon annan bostad som lämpar sig för ändamålet. Därför ska Brottspåföljdsmyndigheten enligt föreslagna 1 mom. utreda, om den tid som återstår av övervakningstiden kan avtjänas i någon annan bostad som lämpar sig för ändamålet.
I 2 mom. föreslås det att den dömde och myndiga personer som bor med den dömde ska höras i situationer där samtycket återtas. När den utredning som nämns i 1 mom. utförs ska Brottspåföljdsmyndigheten höra de myndiga personer som bor i bostaden.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om situationer där det inte för den dömde går att hitta en ny bostad som skulle lämpa sig för avtjänande av övervakningstiden. Då är det fråga om ett i 16 § avsett hinder för verkställigheten. Den övervakade ska tas i förvar och den tid som återstår av övervakningstiden ska förvandlas till fängelse.
3 kap. Skyldigheter för den övervakade och övervakning av att skyldigheterna fullgörs
12 §.Allmänna skyldigheter för den övervakade. Den föreslagna paragrafen ska innehålla bestämmelser om den övervakades allmänna skyldigheter.
Paragrafens 1 punkt ska innehålla en bestämmelse om den övervakades skyldighet att stanna i sin bostad, iaktta drogfrihet, delta i verksamhet samt förbinda sig till övervakning på det sätt som fastställs i planen för strafftiden. Närmare bestämmelser om dessa skyldigheter, som utgör det viktigaste innehållet i övervakningstiden till ett kombinationsstraff, och om deras närmare genomförande ska föreskrivas i 4—7 §.
Paragrafens 2 punkt innehåller en bestämmelse om skyldighet att iaktta planen för strafftiden och veckoschemat över straffets avtjänande. I 8 § ska det föreskrivas om de saker om vilka det ska bestämmas i planen för strafftiden.
I 3 punkten uppställs det för den övervakade skyldighet att anmäla sig. Den övervakade ska vara skyldig att anmäla sig hos en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller en polisinrättning vid tidpunkter som bestäms särskilt. Enheterna kan vara t.ex. fängelser eller byråer för samhällspåföljder. Skyldigheten att anmäla sig förbättrar myndigheternas möjligheter att övervaka att den övervakning som ingår i ett kombinationsstraff avtjänas på behörigt sätt.
I 4 punkten föreskrivs det att den övervakade ska lämna Brottspåföljdsmyndigheten uppgifter som med tanke på verkställigheten av övervakningstiden till ett kombinationsstraff är nödvändiga om den medicinering som han eller hon använder. Uppgifter om ordinerade läkemedel och om deras dosering behövs, eftersom missbruk av läkemedel strider mot skyldigheten att iaktta drogfrihet som ska föreskrivas i 4 §. För att säkerställa uppdaterade uppgifter ska den övervakade vara skyldig att lämna nya uppgifter när medicineringen byts.
Paragrafens 5 punkt ska innehålla en aktsamhetsplikt, enligt vilken den övervakade ska vara skyldig att hantera de tekniska övervakningsanordningarna omsorgsfullt och följa anvisningarna om hur de ska användas. Den övervakade ska ges handledning i korrekt användning av anordningarna, även om övervakningsanordningarna skulle vara lätta att använda. Det är bra att ge instruktionerna också skriftligen.
13 §.Kontroll av drogfrihet. I paragrafen föreslås bestämmelser om kontroll av drogfrihet. Enligt föreslagna 1 mom. ska drogfriheten kunna övervakas genom utandningsprov samt genom urin- och salivprov. Ett utandningsprov kan krävas i samband med ett möte i anslutning till övervakningstiden t.ex. i ett fordon till en stödpatrull vid Brottspåföljdsmyndigheten. Den övervakade kan också åläggas skyldigheten att för att lämna ett urinprov infinna sig vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eller en enhet inom missbrukarvården eller en enhet inom Brottspåföljdsmyndigheten. Provet kan också ges vid en hälsovårdscentral eller vid en enhet enligt lagen om missbrukarvård (41/1986).
Skyldigheten att samtycka till övervakning av drogfriheten ska inte vara beroende av om den övervakade i ett enskilt fall misstänks för användning av berusningsmedel.
I 2 mom. ska det föreskrivas om situationer där den övervakade utan giltig orsak vägrar lämna ett utandningsprov eller ett saliv- eller urinprov. Då kan det bestämmas att blodprov ska tas på honom eller henne. Bestämmelsen motsvarar 22 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och 16 kap. 7 § 4 mom. i fängelselagen.
I 3 mom. ska föreskrivas om verifiering av testresultat. Om ett saliv- eller urinprov visar sig vara positivt, ska resultatet verifieras av ett laboratorium som uppfyller kvalitetskraven för narkotikatest. Bestämmelser om sådana kvalitetskrav finns i 3 § i statsrådets förordning om utförande av narkotikatester (218/2005).
Om den övervakade utifrån ett utandningsprov konstateras vara alkoholpåverkad i strid med 5 § och planen för strafftiden, ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta åtgärder enligt 18 eller 19 §.
Påföljderna för brott mot skyldigheten att iaktta drogfrihet ska i någon mån bero på överträdelsens art och om det eventuellt är fråga om en upprepad handling. Det väsentliga är att i varje fall försöka ordna stöd till den övervakade i att undvika användning av berusningsmedel.
Användning av narkotika är ett brott som kriminaliseras i 50 kap. 2 a § i strafflagen. Om en verifiering av ett urinprov visar att den övervakade använt narkotika, ska Brottspåföljdsmyndigheten med stöd av den hänvisningsbestämmelse som ingår i 23 § också iaktta 2 kap. 13 § 2 mom. i strafflagen, enligt vilken ärendet ska anmälas till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet.
Övervakning av drogfrihet kan i framtiden också utföras såsom distansövervakning, t.ex. så att en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ringer upp den övervakade per telefon och ålägger honom eller henne att lämna ett utandningsprov i en anordning som installerats för detta ändamål.
14 §.Tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. Den föreslagna bestämmelsen möjliggör att en skyldighet som ingår i planen för strafftiden kan förbises i ett enskilt fall av en godtagbar orsak.
I 1 mom. ska föreskrivas om sådana situationer som är kända på förhand. Till innehållet ska grunderna motsvara de grunder på vilka en fånge kan beviljas permission av en viktig orsak. En förutsättning är att tillståndet att låta bli att följa planen för strafftiden behövs för att sköta i paragrafen nämnda viktiga angelägenheter.
Med orsaker som hänför sig till familjen ska avses t.ex. deltagande i en familjefest eller en nära anhörigs begravning, vilket kan förutsätta att den övervakade tillfälligt avlägsnar sig från den ort där övervakningen utförs. En annan motsvarande orsak som påverkar verkställigheten kan vara t.ex. en angelägenhet som hänför sig till barnets skolgång eller den övervakades arbete och som förutsätter att den övervakade avlägsnar sig från den ort där övervakningen verkställs. Den övervakade ska vara skyldig att ansöka om tillstånd på förhand. Tillståndet kan gälla en eller flera skyldigheter. Bestämmelser om beslutanderätt ska ingå i 29 §. Om tillståndet innefattar tillstånd för den övervakade att avlägsna sig från Finlands territorium, ska övervakningen ordnas på annat sätt än genom en övervakningsanordning som fästs på kroppen.
Om ovannämnt behov att avlägsna sig från den ort där verkställigheten utförs inte föreligger, kan i regel skötsel av sådana angelägenheter som avses i 1 mom. införas i veckoschemat till planen för strafftiden.
I 2 mom. ska det föreskrivas om oförutsedda tvingande orsaker som utgör hinder för iakttagande av planen för strafftiden. Med en oförutsedd händelse ska t.ex. avses situationer av force majeure-typ, såsom försenad ankomst till bostaden eller det ställe där verksamhetsskyldigheten uppfylls på grund av problem i kollektivtrafiken. En sådan händelse kan också vara t.ex. att ett barn eller nära anhörig som en övervakad har i sin vård plötsligt insjuknar allvarligt eller t.ex. en eldsvåda eller vattenskada på arbetsplatsen som hindrar normalt arbete.
I 2 mom. föreslås också en bestämmelse om att den övervakade utan dröjsmål ska anmäla en händelse eller ett hinder till Brottspåföljdsmyndigheten. Ett separat beslut ska fattas i ärendet där det tas ställning till om orsaken är godtagbar eller inte. Beslutet i ärendet kan beroende på situationen och omständigheterna fattas innan avvikelsen görs, under den eller i efterskott. Bestämmelser om beslutanderätt ska ingå i 29 §.
15 §.Ändring av planen för strafftiden. Den föreslagna bestämmelsen innehåller en möjlighet att ändra planen för strafftiden under kombinationsstraffets övervakningstid. Bestämmelsen behövs, eftersom övervakning under ett år är en relativt lång tid, under vilken det i den övervakades anpassning i samhället och i hans eller hennes övriga förhållanden kan ske t.o.m. betydande förändringar. Bestämmelsen ska möjliggöra ny bedömning av den individuella situationen och förhållandena hos varje övervakad.
I 1 mom. ska det föreskrivas om situationer där det på grund av en förändring i den övervakades förhållanden eller av någon annan därmed jämförbar motiverad anledning är motiverat att ändra planen för strafftiden. Med förändring i förhållandena avses bl.a. att den övervakades livs- eller familjesituation varaktigt stabiliserats eller att han eller hon har nyktrat till så att dessa faktorer på ett betydande sätt ger anledning till en bedömning att t.ex. mindre frekventa övervakningsbesök skulle främja den övervakades möjligheter att delta i utbildning eller att få ett arbete. Då kan det vara motiverat att ändra planen för strafftiden. Intensiteten för den tekniska övervakningen ska också kunna minskas.
Förhållandena kan dock under den ettåriga övervakningstiden också förändras så att det är motiverat att effektivisera en eller flera av skyldigheterna enligt 2 och 4—7 § och av de i planen för strafftiden exakt fastställda övervakningsmetoderna för att säkerställa en behörig verkställighet. Detta kan vara fallet om den övervakade har svårigheter att iaktta sina skyldigheter enligt planen för strafftiden eller om han eller hon ska ges skriftliga varningar eller anmärkningar för brott mot övervakningsbestämmelserna. Nya skyldigheter eller övervakningsmetoder ska också fogas genom en ändring av planen för strafftiden. Vid behov ska t.ex. drogtestning kunna intensifieras, om det finns anledning att anta att den övervakade inte håller sig drogfri. På samma sätt kan det personliga stödet och intensiteten för den tekniska övervakningen vid behov ökas. Med annan orsak som är jämförbar med förändringar i förhållandena avses en situation som den övervakade själv har orsakat, t.ex. byte av arbetsplats eller flyttning till en annan ort.
I 2 mom. föreskrivs om situationer där sättet på vilket den övervakade klarar av bestämmelserna i planen för strafftiden kan föranleda ändringar i den i 8 § i den föreslagna lagen avsedda planen för strafftiden under övervakningstiden. Trots att det är motiverat att planen för strafftiden innan övervakningstiden inleds upprättas så att den är rätt förpliktande, kan den övervakades beteende och iakttagande av övervakningsbestämmelserna och den övervakades anpassning i samhället under övervakningstiden vara av betydelse under senare skeden av övervakningstiden. Om den övervakade på ett framgångsrikt sätt fullgör sina skyldigheter enligt planen för strafftiden och hans eller hennes utveckling mot en anpassning i samhället föranleder en bedömning att denna utveckling är bestående, kan situationen bedömas på nytt och bestämmelserna i planen för strafftiden vid behov ändras. Då kan t.ex. den övervakades skyldigheter eller övervakarmöten minskas. I praktiken innebär detta att övervakningens intensitet minskas på olika sätt i en situation där den övervakades anpassning i samhället fortlöper på ett positivt sätt. Vid behov, t.ex. om den övervakade visar likgiltighet i fråga om att fullgöra sina skyldigheter, ska det vara möjligt att kunna öka skyldigheterna eller övervakningsmetoderna genom en ändring av planen för strafftiden. Till exempel antalet drogtester och intensiteten för den tekniska övervakningen ska kunna ökas.
Övervakningen ska inte helt upphöra, men dess innehåll ska kunna anpassas till de erfarenheter som fåtts under övervakningstiden.
Det ska vara fråga om en helhet som inbegriper en bedömning av den övervakades dåvarande situation och en bedömning som riktar sig mot framtiden. När Brottspåföljdsmyndigheten gör en helhetsbedömning kan myndigheten på det sätt som föreskrivs i 9 § 3 mom. i den föreslagna lagen begära en bedömning av risken för att fången som ska placeras i övervakning begår ett våldsbrott. Bedömningen motsvarar den bedömning som görs vid prövningen av frigivning i fråga om livstidsfångar.
När planen för strafftiden ändras ska den övervakade höras. På hörandet tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningslagen om hörande av part.
Med stöd av bestämmelsen kan planen för strafftiden ändras flera gånger. Behovet att ändra planen ska bestämmas enligt situationen och utvecklingen hos respektive övervakad. Beslut om ändring av planen för strafftiden fattas av Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum. En bestämmelse om beslutanderätt ska ingå i 29 §.
16 §.Hinder för verkställighet av övervakningstid. I paragrafen ska föreskrivas om hinder för fortsättande av övervakningstiden och följder av detta. Bestämmelsen ska gälla situationer där ändringar i förhållandena hindrar verkställighet av övervakningstiden i bostaden. Ett hinder för att fortsätta övervakningstiden ska utgöra ett undantag från verkställighet av ett kombinationsstraff som förordnats av en domstol, och hindret ska därför inte tolkas brett.
I 1 mom. ska föreskrivas om situationer där den övervakade byter sin i 4 § avsedda bostad eller situationer där förhållandena ändras på ett sådant sätt att övervakningstiden inte kan fortsätta i bostaden. Då föreligger ett hinder för den övervakade att stanna i den bostad som bestämts i planen för strafftiden. En sådan situation kan utlösas t.ex. av en vattenskada som hindrar boende. Verkställigheten av övervakningstiden kan också bli förhindrad av någon annan tvingande orsak, t.ex. på grund av det i byggnaden genomförs ett stambyte. I det fall som avses i bestämmelsen ska det utredas om övervakningstiden kan verkställas i någon annan bostad eller på något annat ställe som bestäms för den övervakade i planen för strafftiden. Brottspåföljdsmyndigheten ansvarar för att utreda saken.
I 2 mom. föreskrivs om situationer där verkställigheten av övervakningstiden inte kan fortsätta eller tillräcklig övervakning inte kan ordnas på grund av ett hinder som föreskrivs i 1 mom. eller den övervakades sjukdom som kräver institutionsvård, en olycka eller ett annat därmed jämförbart hinder. Den övervakade ska inte ens i sådana fall få vara i frihet utan övervakning. Om tagande i förvar ska föreskrivs i 24 §.
Efter det att övervakningstiden efter tagandet i förvar har förvandlats till fängelse kan fången vårdas i ett sjukhus som hör till Hälsovårdsenheten för fångar eller så kan han eller hon flyttas för att vårdas inom den offentliga hälsovården. Brottspåföljdsmyndigheten ska ha ansvaret för övervakningen av fången också i sjukhus som inte hör till Hälsovårdsenheten för fångar. En fånge kan vara i sådan sjukhusvård redan när han eller hon tas i förvar. I dessa fall ska 10 kap. 2 § i fängelselagen, där det föreskrivs om tillfällig vård och undersökning utanför sjukhuset, tillämpas. En allvarligt sjuk fånge kan också friges från fängelset med stöd av 10 kap. 3 § i fängelselagen och då ordnas ingen övervakning. I båda fallen löper strafftiden under sjukhusvistelsen. Detta har betydelse om en fånge, som frigivits för vård, repar sig och han eller hon överförs till fängelset för att avtjäna straffet till dess slut. Om en fånge har börjat avtjäna övervakningstiden för ett kombinationsstraff, ska han eller hon återgå till att avtjäna återstoden av övervakningstiden.
I paragrafens 1 och 2 mom. ska föreskrivas om situationer där verkställigheten av övervakningstiden förhindras av orsaker som är oberoende av den övervakade. Brottspåföljdmyndigheten ska aktivt försöka sörja för att övervakningstiden kan fortsätta i nämnda situationer, t.ex. genom att ändra planen för strafftiden så att förvandling till fängelse inte behövs. Brottspåföljdmyndigheten ska också hjälpa till med att ordna en ny bostad om det inte är möjligt att fortsätta avtjänandet av övervakningstiden i den anvisade bostaden. Möjligheten att förvandla återstoden av övervakningstiden till fängelse ska vara en sista utväg i situationer där det är fullständigt omöjligt att fortsatta övervakningstiden och detta inte beror på den övervakade.
I 3 mom. ska föreskrivas om en skyldighet för Brottspåföljdsmyndigheten att i de fall som avses i 1 och 2 mom. vidta åtgärder för att föra ärendet till behandling av åklagare eller domstol. Åklagaren ska utan dröjsmål föra ärendet till domstol för handläggning. Domstolen ska, efter att den konstaterat att ett hinder finns, förvandla den icke-avtjänade delen av övervakningstiden till ovillkorligt fängelse. I fråga om förfarandet vid förvandling hänvisas till 26 §.
17 §.Säkerhetskontroll. I paragrafen föreslås en bestämmelse om säkerhetskontroller. Syftet med säkerhetskontroller ska vara att säkerställa säkerheten och upprätthålla ordningen vid verkställigheten av den övervakning som hör till ett kombinationsstraff. Bestämmelsen ska till sitt innehåll motsvara 50 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
Paragrafens 1 mom. ska innehålla en bestämmelse om granskning av den övervakade för att säkerheten vid verkställigheten av kombinationsstraffets övervakningstid ska kunna säkerställas och ordningen tryggas. Genom säkerhetskontroller ska man bl.a. sträva efter att ombesörja säkerheten för Brottspåföljdsmyndighetens tjänsteman och biträdande övervakare i samband med möten. Genom kontroller strävar man också efter att kunna verkställa den övervakning som hör till ett kombinationsstraff utan att äventyra den allmänna ordningen eller försvåra arbetet för de personer som deltar i övervakningen.
I 2 mom. ska ingå en bestämmelse om rätt för en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten att granska den övervakade med hjälp av en metalldetektor, någon annan motsvarande teknisk anordning eller en tränad hund, eller genom en ytlig undersökning av kläderna. Den övervakade ska också kunna granskas genom ytlig beröring av de kläder som han eller hon bär.
Vid en säkerhetskontroll strävar man efter att säkerställa att den övervakade inte innehar några föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten eller vars innehav har förbjudits i lag eller med stöd av lag. Med föremål som kan äventyra någons säkerhet avses t.ex. skjutvapen som innehas utan behörigt tillstånd. Med förbjudna ämnen ska t.ex. avses narkotika och med förbjudna föremål sprutor och nålar som hänför sig till användning av narkotika.
Med stöd av 3 mom. ska en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ha rätt att frånta den övervakade föremål eller ämnen som påträffas vid säkerhetskontrollen och som kan äventyra säkerheten för en person, t.ex. en tjänsteman eller biträdande övervakare vid Brottspåföljdsmyndigheten eller vars innehav i övrigt har förbjudits i lag eller med stöd av lag. Den övervakade ska också kunna fråntas t.ex. skjutvapen som innehas utan tillstånd eller narkotika som påträffas i hans eller hennes besittning. Bestämmelsen ska däremot inte ge rätt att frånta t.ex. en kökskniv. Föremålen och ämnena ska lämnas till polisen, om det är fråga om föremål eller ämnen som nämns ovan och som den övervakade enligt lag inte har rätt att inneha. Ett exempel på en lagstadgad begränsning av innehav är tillståndsplikten enligt skjutvapenlagen (1/1998) bl.a. för innehav av vapen. Skyldigheten att överlämna narkotikan till polisen grundar sig på 8 § i narkotikalagen. De fråntagna föremålen och ämnena ska lämnas till polisen eller, om det inte finns något hinder för det enligt lag, utan dröjsmål återlämnas till den övervakade.
I 4 mom. ska ingå en bestämmelse som motsvarar 50 § 4 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder om iakttagande av principen om minsta skada och undvikande av att väcka onödig uppmärksamhet.
18 §.Brott mot skyldigheter. I paragrafen ska föreskrivas om förfarandet vid misstanke om brott mot skyldigheter. I 1 mom. hänvisas till 12 och 13 §, där det föreskrivs om planen för strafftiden, den övervakades allmänna skyldigheter och om övervakningen av drogfriheten.
I fall av brott mot skyldigheterna ska Brottspåföljdsmyndigheten ge den övervakade en skriftlig varning. När en varning ges ska Brottspåföljdsmyndighetens tjänsteman underrätta den övervakade om att fortsatt brott mot skyldigheterna kan ha betydelse vid bedömningen av om ett brott mot skyldigheterna är grovt och att grovt brott mot skyldigheterna kan leda till ett ovillkorligt fängelsestraff. Över en skriftlig varning ska begäran om omprövning kunna göras på det sätt som föreslås i 35 §.
I paragrafen avsett brott mot skyldigheterna är t.ex. försening från en i planen för strafftiden angiven hemkomsttid eller från ett övervakarmöte.
Vid mycket ringa brott mot skyldigheterna ska det räcka med att den övervakade endast ges en muntlig anmärkning. T.ex. en liten avvikelse på grund av ett förståeligt missförstånd från den tidtabell som förordnats den övervakade kan leda till att en anmärkning ges. Även muntliga anmärkningar ska dock registerföras för att följa med den övervakades situation. En anmärkning är inte ett myndighetsbeslut och ska sakna rättsverkningar. Omprövning kan inte begäras om en anmärkning.
I 2 mom. ska ingå en förfarandebestämmelse enligt vilken Brottspåföljdsmyndigheten vid misstanke om brott mot skyldigheter ska utreda saken. Brottet mot skyldigheter kan ha betydelse med tanke på eventuella senare påföljder, varför en formbunden utredning ska göras om saken. Säkerställandet av rättsskyddet för den övervakade kräver att brottet mot skyldigheterna utreds noggrant. Närmare bestämmelser om innehållet i utredningen ska utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 3 mom. ska ingå en bestämmelse om att de myndigheter och privata sammanslutningar som berörs av verkställigheten av övervakningstiden som avses i 9 § 2 mom. ska trots sekretessbestämmelserna få underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om brott mot bestämmelserna. De instanser som under övervakningstiden håller kontakt med den övervakade kan iaktta misstänkta brott mot planen för strafftiden, som inte annars skulle komma till Brottspåföljdsmyndighetens kännedom.
19 §.Grovt brott mot skyldigheter. I paragrafen föreslås bestämmelser om gärningssätten för och påföljderna vid grovt brott mot skyldigheter.
I 1 mom. uppräknas olika gärningssätt som uppfyller rekvisitet för grovt brott mot skyldigheter och fastställs som förutsättning att gärningen ska vara upprepad. Enligt bestämmelsen utgör grovt brott mot skyldigheter t.ex. det att den övervakade upprepade gånger kommer berusad till ett evenemang som anknyter till övervakningstiden, att han eller hon försöker hindra funktionen av en teknisk övervakningsanordning eller uppehåller sig någon annanstans än på ett område som är tillåtet enligt planen för strafftiden. Skriftliga varningar som den övervakade har fått för brott mot skyldigheter enligt 18 § kan beaktas vid bedömningen av om brottet mot skyldigheterna är grovt. Uttrycket i bestämmelsen ”upprepade gånger” innebär nya överträdelser av skyldigheter, varigenom den övervakade visar likgiltighet för sina skyldigheter och ovilja att ändra sitt beteende. Konstaterande av ett sådant upprepat beteende och en sådan likgiltig attityd kan kräva flera överträdelser, möjligen under en längre tidsperiod. T.ex. fortsatt försummelse av övervakarmöten kan utgöra grovt brott mot skyldigheter. Avsikten är alltså inte att uttrycket ”upprepade gånger” ska tolkas så att rekvisitet för grovt brott alltid uppfylls när skyldigheter har överträtts för andra gången. Däremot kan två gånger av brott mot skyldigheter redan betraktas som grovt brott mot skyldigheter.
Enligt 2 mom. ska brott mot skyldigheter betraktas som grova också när den övervakade bryter mot de skyldigheter som uppställts för honom eller henne med stöd av 12 eller 13 § på ett sätt som uppvisar uppenbar likgiltighet för avtjänandet av övervakningstiden. Enligt momentet visar t.ex. det uppenbar likgiltighet för de skyldigheter som uppställts att den övervakade inte alls strävar efter att iaktta de skyldigheter som uppställts för honom eller henne i planen för strafftiden. Detta kan uppenbara sig t.ex. som fortsatt vistelse någon annanstans än på den boningsort som fastställts för avtjänande av övervakningstiden eller försummelse av sysselsättningsplikten i sin helhet redan när övervakningstiden börjar. Den uppenbara likgiltigheten bedöms som helhet och i bedömningen beaktas bl.a. hur allvarliga och kontinuerliga gärningarna varit och hur den övervakade generellt har klarat av sina skyldigheter under övervakningstiden samt förändringarna i hans eller hennes livssituation.
I 3 mom. föreskrivs det att den övervakade kan tas i förvar om han eller hon på det sätt som avses i 1 och 2 mom. grovt bryter mot sina skyldigheter, kan den övervakade tas i förvar. Bestämmelser om tagande i förvar ska ingå i 24 §.
En övervakad som bryter mot sina skyldigheter kan sträva efter att undvika att överträdelserna utreds. Han eller hon kan också vara farlig för sin omgivning eller sig själv. Därför kan den övervakade tas i förvar tills det grova brottet mot skyldigheter har utretts och domstolen har behandlat ärendet.
I 4 mom. föreskrivas det om Brottspåföljdsmyndighetens och åklagarens skyldigheter vid misstanke om grovt brott mot skyldigheter. Brottspåföljdsmyndigheten kan ha skäl att misstänka grovt brott mot skyldigheter t.ex. i fall där Brottspåföljdsmyndigheten inte får kontakt med den övervakade eller inte kan lokalisera honom eller henne med hjälp av tekniska övervakningsmedel. Brottspåföljdsmyndigheten ska vara skyldig att klarlägga misstanken och registerföra de omständigheter som framkommit i ärendet. Brottspåföljdsmyndigheten bör föra ärendet till behandling av åklagare. Om åklagaren anser att den övervakade har brutit mot sina skyldigheter på ett grovt sätt, ska åklagaren utan dröjsmål föra saken till domstol för avgörande. Om domstolen konstaterar att den övervakade grovt brutit mot sina skyldigheter, ska den förvandla den icke avtjänade delen av övervakningstiden till ovillkorligt fängelse. Bestämmelser om förvandling av den resterande övervakningstiden till fängelse föreslås i 26 §.
20 §.Hämtning för att reda ut ett brott mot skyldigheterna. I paragrafen ska föreskrivas om möjlighet att hämta den övervakade till övervakarmöten och för att reda ut ett möjligt brott mot skyldigheter.
I 1 mom. ska föreskrivas om situationer där den övervakade utan någon godtagbar orsak som en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten har kännedom om underlåter att infinna sig vid ett övervakarmöte eller om han eller hon misstänks på något annat sätt ha brutit mot sina skyldigheter enligt planen för strafftiden och det är sannolikt att han eller hon försöker undvika att brott på skyldigheterna reds ut. Då kan han eller hon hämtas till följande möte som en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten fastställt för att reda ut ärendet. Följande möte kan vara ett övervakarmöte som bestäms i planen för strafftiden eller ett annat möte som en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten fastställer. Polisen ska ge handräckning vid hämtningen.
I 2 mom. ska det föreskrivas att den som enligt beslutet ska hämtas ska få gripas och tas i förvar högst sex timmar före mötet med övervakaren. Hämtningen ska om möjligt genomföras så att den dömde inte blir föremål för onödig uppmärksamhet.
I 3 mom. ska det ingå en hänvisning till 29 §, där det föreskrivs om beslutanderätt.
21 §.Användning av maktmedel. I paragrafen ska föreskrivas om rätt att använda maktmedel. Användning av maktmedel ska inte vara en självständig befogenhet, utan den ska alltid hänföra sig till skötsel av tjänsteuppdrag vid användning av andra befogenheter som föreskrivs i denna lag. Sålunda ska maktmedel inte få användas annars än för utförande av tjänsteuppdrag. Användning av maktmedel ska alltid vara det sista alternativet.
Härav följer att grunden för användning av maktmedel i allmänhet ska vara motstånd från den övervakades sida. Med motstånd avses den övervakades aktiva eller passiva beteende genom vilket en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten hindras från att utföra sina tjänsteuppdrag. Sådant motstånd kan utgöras av att streta emot medan en kontrollåtgärd utförs, t.ex. en säkerhetskontroll. Enbart en verbal attack utgör inte motstånd, men däremot utgör hot om våld det.
I 1 mom. ska föreskrivas om rätt för en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten att använda maktmedel vid utförandet av ett tjänsteuppdrag i samband med övervakningstiden till ett kombinationsstraff. Maktmedel får endast användas i situationer som är exakt fastställda och avgränsade i lag. Sådana situationer ska vara att avvärja ett brott mot liv eller hälsa, en annan gärning eller händelse som kan äventyra någons hälsa, utförande av ett övervaknings- och kontrolluppdrag samt avlägsnande av övervakningsanordningar.
Användning av maktmedel ska i regel riktas mot den övervakade. Endast i exceptionella situationer kan användning av maktmedel också rikta sig mot någon annan person. Då är det fråga om situationer där maktmedel behöver användas för att avvärja brott mot liv och hälsa eller en annan gärning eller händelse som äventyrar någons hälsa. Det ska vara fråga om exceptionella situationer där det inte är möjligt att vända sig till polisen för att få hjälp.
I övriga situationer som avses i paragrafen ska användning av maktmedel rikta sig mot den övervakade. Med övervaknings- och kontrolluppdrag avses t.ex. utförande av en säkerhetskontroll före placering i Brottspåföljdsmyndighetens fordon. För att garantera säkerheten för Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän och för transporter är det nödvändigt att den övervakade kan fråntas otillåtna och farliga föremål trots att han eller hon motsätter sig åtgärden.
I fråga om en övervakad som vägrar lämna utandnings-, urin- eller salivprov kan det bestämmas att blodprov ska tas på honom eller henne. Om den övervakade motsätter sig åtgärden, kan han eller hon föras till en hälsovårdscentral för tagande av blodprov, vid behov med användning av maktmedel.
Maktmedel ska också kunna användas för att avlägsna övervakningsanordningar.
I övriga situationer än de som nämns i 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän begära handräckning av polisen.
I 2 mom. ska det föreskrivas om befogenhet att använda maktmedel. Maktmedlen ska enligt bestämmelsen alltid vara behövliga och försvarbara med tanke på omständigheterna. Kravet på behövlighet innebär att maktmedel inte får användas för säkerhets skull, utan först när de andra tillgängliga medlen inte har någon effekt. Kravet på behövlighet föranleder också att användningen av maktmedel ska avslutas genast när motståndet upphör eller situationen annars fås under kontroll.
Försvarbarheten är jämställbar med proportionalitetsprincipen. Maktmedlen ska stå i rimlig och ändamålsenlig proportion till det ändamål som eftersträvas genom tjänsteåtgärden. För bedömningen av försvarbarheten ska i 2 mom. ingå en bestämmelse om vilka faktorer som ska beaktas i bedömningen. Vid bedömningen av försvarbarheten ska hänsyn tas till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är, vilka resurser som står till buds samt andra faktorer som påverkar helhetsbedömningen av situationen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 18 kap. 6 § 2 mom. i fängelselagen.
I 3 mom. ska det föreskrivas om att maktmedelsredskap endast ska få användas av en tjänsteman som har fått lämplig utbildning. Det föreslås att det ska föreskrivas om maktmedelsredskap genom förordning av statsrådet.
I 4 mom. ska ingå en hänvisningsbestämmelse enligt vilken det finns bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen.
22 §.Inräkning i övervakningstiden. Paragrafen innehåller bestämmelser om inräkning i övervakningstiden.
I 1 mom. föreskrivs om situationer där den övervakade bryter mot den skyldighet att stanna i sin bostad som avses i 4 §. Då ska i den avtjänade övervakningstiden inte inräknas tiden från början av dygnet efter det att han eller hon brutit mot skyldigheten fram till slutet av det dygn då han eller hon återvänder till bostaden eller grips för att överföras till fängelse. Momentets andra mening ska innehålla ett undantag från huvudregeln, eftersom den tid som den övervakade vistats utanför hemmet dock ska inräknas i övervakningstiden, om den övervakade haft ett i 14 § 2 mom. avsett tvingande skäl att avlägsna sig från bostaden. I den avtjänade övervakningstiden inräknas också sådan tid, för vilken den övervakade med stöd av 14 § 1 mom. har beviljats tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. I bestämmelsen ska det också föreskrivas att om det finns ett sådant hinder som avses i 16 § ska samma räknesätt för övervakningstiden tillämpas som när den dömde avlägsnar sig från bostaden.
I 2 mom. ska det föreskrivas att den tid som den dömde hållits i förvar enligt 24 § och innan övervakningstiden förvandlats till fängelse enligt förfarandet i 26 §, ska räknas in i övervakningstiden. Om domstolen dock inte förvandlar övervakningstiden till fängelse ska tiden för tagande i förvar inräknas i övervakningstiden. Detta kan vara fallet exempelvis när den övervakade har tagits i förvar som misstänkt för grovt brott mot skyldigheterna enligt 19 §, men åklagaren inte väcker åtal eller domstolen inte anser att det föreligger ett grovt brott mot skyldigheterna. Tiden då den övervakade hållits i förvar ska då räknas in i hans eller hennes övervakningstid.
I 3 mom. ska föreskrivas om situationer där den övervakade under övervakningstiden förornas att häktas med anledning av ett misstänkt brott. Häkte ska inte alltid vara nödvändigt under den tid som ett nytt brott utreds, eftersom den misstänkte då avtjänar ett kombinationsstraffs övervakningstid och inte utan besvär kan hålla sig undan eller fly från landet. Tiden i häkte på grund av ett misstänkt nytt brott inräknas till den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff.
23 §.Hänvisningsbestämmelser. Den föreslagna bestämmelsen ska innehålla hänvisningsbestämmelser till vissa bestämmelser i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i strafflagen. Genom hänvisningstekniken ska tillämpning av befintliga bestämmelser möjliggöras.
Enligt 1 mom. ska utöver vad som föreskrivs i denna lag på ett kombinationsstraffs övervakningstid tillämpas vad som föreskrivs om övervakaren och den som bistår honom eller henne i 7 §, om övervakarens och biträdande övervakarens uppgifter i 8 § och om ordnande av den centrala övervakningen i 57 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
Paragrafens 2 mom. ska innehålla en hänvisningsbestämmelse till lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten (1069/2015). Vid registrering och annan behandling av personuppgifter som hänför sig till övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff tillämpas vad som föreskrivs i 6 § 3—5 mom. i den förstnämnda lagen. Uppgifter som hänför sig till verkställigheten av övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff ska gälla innehållet och föreskrifterna i planen för strafftiden, läkemedel som den övervakade använder, som i drogtest syns som positiva resultat, brott mot skyldigheter och påföljderna för dessa samt om andra uppgifter som hänför sig till verkställigheten.
Paragrafens 3 mom. ska innehålla en hänvisningsbestämmelse till 2 kap. 13 § 2 mom. i strafflagen. Momentet ska tillämpas om den övervakade begår ett brott utanför fängelset.
4 kap. Bestämmelser om förfarande och tagande i förvar
24 §.Tagande i förvar av den övervakade. I paragrafen föreskrivs det om en möjlighet att ta den övervakade i förvar eller sända honom eller henne i fängelse. Det är fråga om en säkringsåtgärd för att säkerställa att straffet avtjänas på behörigt sätt i de situationer som anges i lagen. Det finns två möjliga situationer för tagande i förvar: hinder för verkställighet av övervakningstid enligt 16 § och grovt brott mot skyldigheter enligt 19 §.
I 1 mom. föreskrivs det om tagande i förvar när den övervakade har ett i 16 § avsett hinder för inledande av övervakningstiden eller den övervakade på sannolika skäl misstänks för grovt brott mot skyldigheterna enligt 19 §. Vid hinder ska den övervakade tas i förvar, om en sådan ersättande bostad som nämns i motiveringen till 16 § och som lämpar sig för verkställighet av övervakningstiden inte kan ordnas. Vid grovt brott mot skyldigheterna säkrar man genom tagande i förvar att brottet reds ut och att påföljden för detta verkställs. En möjlighet till tagande i förvar behövs, eftersom det i allmänhet inte kan anses tillräckligt troligt att den övervakade frivilligt låter sig nås av Brottspåföljdsmyndigheten för att ett grovt brott mot skyldigheterna ska kunna utredas. I bägge fallen ska tagande i förvar i förvar dock inte utnyttjas, om det ska anses klart onödigt. Behovet av denna säkringsåtgärd ska alltså basera sig på individuell prövning.
I 2 mom. föreskrivs det om en skyldighet för den tjänsteman som fattat beslut om tagande i förvar att anmäla saken till tingsrätten. En anmälan ska lämnas utan dröjsmål, dvs. senast dagen efter tagandet i förvar. Det är mycket viktigt att anmälan görs snabbt, eftersom tingsrätten enligt 25 § ska behandla ärendet senast inom fyra dygn från tagandet i förvar. Ett särskilt yrkande på tagande i förvar behövs inte, utan tingsrätten behandlar ärendet om tagande i förvar utgående från anmälan. Anmälan lämnas till tingsrätten på den ort där den övervakade tagits i förvar eller till den tingsrätt inom vars domkrets den som avtjänar kombinationsstraffet bor eller stadigvarande vistas.
I 3 mom. anges den rättsliga ställningen för den som tagits i förvar och föreskrivs om beslutanderätten. På behandling av för den som tagits i förvar tillämpas fängelselagen. I fråga om beslutanderätten vid tagande i förvar hänvisas till 29 § 6 mom. En anhållningsberättigad tjänsteman enligt 2 kap. 9 § i tvångsmedelslagen som fattar beslut om tagande i förvar.
25 §.Behandling av tagande i förvar vid domstol. I paragrafen föreskrivs det om behandlingen av tagande i förvar vid tingsrätten.
Enligt 1 mom. ska ett ärende som gäller tagande i förvar tas till behandling utan dröjsmål och senast fyra dygn efter det att en anhållningsberättigad tjänsteman eller fängelsedirektören fattat beslut om tagande i förvar. Tidsfristen är densamma som för behandling av ett häktningsyrkande i 3 kap. 5 § i tvångsmedelslagen. Tagande i förvar ska behandlas av tingsrätten, eftersom det i de aktuella situationerna är fråga om frihetsberövande för den som avtjänar ett kombinationsstraff. Tingsrättens beslutanderätt uppfyller de krav som ställs i 7 § i grundlagen när det gäller beslut om frihetsberövande. Det är fråga om ett tvångsmedelssammanträde där det ännu inte handlar om att förvandla övervakningstiden till fängelse. I ett ärende som gäller tagande i förvar är tingsrätten domför med ordföranden ensam. Behandling i en sammansättning med en domare motsvarar behandling i tingsrätten av ett ärende som gäller häktning.
Enligt 2 mom. får ett beslut som gäller tagande i förvar inte överklagas. Förbudet gäller överklagande genom besvär och motsvarar det förbud som finns i 3 kap. 19 § i tvångsmedelslagen i fråga om överklagande av ett beslut i ett häktningsärende. Den som tagits i förvar ska ha möjlighet att anföra klagan över domstolens beslut.
26 §.Förvandling av övervakningstid till fängelse. I paragrafen föreskrivs det om förvandling av övervaktningstid till ovillkorligt fängelse. På den som avtjänar övervakningstid som förvandlats till fängelse tillämpas fängelselagen.
I 1 mom. föreskrivs det att domstolen ska förvandla återstoden av övervakningstiden till ovillkorligt fängelse, om den dömde på det sätt som avses i 11 § vägrar inleda en övervakningstid, om det finns ett sådant hinder för verkställighet av övervakningstid som avses i 16 § eller om den övervakade på det sätt som avses i 19 § grovt bryter mot sina skyldigheter. Förvandlingen gäller övervakningstiden ända till dess slut.
I 2 mom. ska ingå bestämmelser om förfarandet vid förvandling. Ett ärende som gäller förvandling av övervakningstid till fängelse ska behandlas skyndsamt, eftersom den övervakade sannolikt har tagits i förvar och hans eller hennes rättsliga ställning som dömd som avtjänar ett kombinationsstraff bör utredas så snabbt som möjligt. Behöriga tingsrätter i ärendet är den tingsrätt som i första instans har behandlat det brottmål som gäller kombinationsstraffet samt de tingsrätter inom vars domkretsar den övervakade tagits i förvar eller bor eller stadigvarande vistas. Ett ärende om förvandling till fängelse kan behandlas i en sammansättning med en domare. Den övervakade instäms till behandlingen om förvandling enligt vad som i 11 kap. i rättegångsbalken (4/1734) föreskrivs om instämmande till rättegång som svarande i brottmål.
I 3 mom. föreskrivs det att besvär över ett beslut om förvandling ska behandlas skyndsamt. Beslutet får verkställas även om det överklagas.
27 §.Förvandlingsförhållandet. I paragrafen föreskrivs det om det förvandlingsförhållande som ska iakttas när övervakningstiden förvandlas. Vid förvandling av övervakningstid till ovillkorligt fängelse ska enligt 1 mom. en dag oavtjänad övervakningstid motsvara en dag fängelse och en del av en dag en hel dag fängelse. Förvandlingsförhållandet motsvarar i sak det förvandlingsförhållande som föreskrivs i 83 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
Paragrafens 2 mom. innehåller en hänvisning till 3 kap. 1 § i fängelselagen. Det sägs där att när fängelsestraff på viss tid verkställs ska strafftiden beräknas i dagar. Ett fängelsestraff som dömts ut i år och månader förvandlas till dagar så att ett år blir 365 dagar och en månad blir 30 dagar. Vid beräkning av övervakningstiden i ett kombinationsstraff tillämpas samma beräkningssätt som i fängelselagen.
28 §.Avtjänande av övervakningstiden efter en dom om förvandling till fängelse. I paragrafen föreskrivs det om fortsättande av övervakningstid som förvandlats till fängelse.
Enligt 1 mom. kan Brottspåföljdsmyndigheten låta en dömd vars övervakningstid i enlighet med 26 § har förvandlats till ovillkorligt fängelse avtjäna övervakningstiden. Detta är möjligt om den dömdes förutsättningar att klara av övervakningstiden har förbättrats eller att hindret för verkställighet har upphört så att det är ändamålsenligt att fortsätta övervakningstiden. I sådana fall kan syftet med kombinationsstraffet, dvs. att den dömde gradvis assimileras i samhället, förverkligas. Före beslutet ger Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum sitt utlåtande om förutsättningarna att avtjäna övervakningstiden. Av övervakningstiden avtjänas återstoden av övervakningstiden. En bestämmelse om be-slutanderätt ska ingå i 29 §.
Enligt 2 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten ta ett ärende som gäller fortsättande av övervakningstiden till behandling på det sätt som föreskrivs i 8—10 § senast tre månader efter det att beslutet om förvandling av övervakningstiden fattades och därefter minst var tredje månad. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att Brottspåföljdsmyndigheten med jämna mellanrum bedömer den dömdes förutsättningar att klara av övervakningstiden.
5 kap. Bestämmelser om beslutanderätt
29 §.Beslutanderätt. I paragrafen ska föreskrivas om beslutanderätt. I 1 mom. ska det föreskrivas om beslutanderätt för Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum. Enligt bestämmelsen ska Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum fastställa planen för strafftiden enligt 8 § och besluta om ändring av planen för strafftiden enligt 15 §.
I 2 mom. föreskrivs det att verkställighetsdirektören, verkställighetschefen eller en annan tjänsteman som bestäms i arbetsordningen ska svara för beräknandet av strafftiden enligt strafflagen och för inräkning i strafftiden enligt 22 §.
I 3 mom. föreskrivs det att fängelsedirektören, i arbetsordningen föreskrivna tjänstemän som svarar för säkerheten eller sysselsättningen i fängelset, direktören för byrån för samhällspåföljder eller den i arbetsordningen angivna biträdande direktören beslutar om tagande av blodprov enligt 13 § 2 mom., tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden enligt 14 § 1 mom., utredning och framställning till åklagaren enligt 16 §, skriftlig varning enligt 18 § 1 mom., framställning till åklagaren enligt 19 § och ersättning av resekostnader enligt 33 §.
I 4 mom. föreskrivs det att direktören för byrån för samhällspåföljder eller den i arbetsordningen angivna biträdande direktören beslutar om efterlysning av den övervakade enligt 34 §.
I 5 mom. föreskrivs det att en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ska besluta om annan kontroll av drogfrihet enligt 13 § än tagande av blodprov och om säkerhetskontroll samt om fråntagande av föremål och ämnen som påträffats vid säkerhetskontrollen enligt 17 § och om utredning enligt 18 § 1 mom.
I 6 mom. föreskrivs det att en anhållningsberättigad polisman beslutar om hämtning enligt 20 §. Beslutet ska göras på begäran av Brottspåföljdsmyndigheten. En tjänsteman som är anhållningsberättigad ska också besluta om tagande i förvar av den övervakade enligt 16 och 19 §.
I 7 mom. föreskrivs det om Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhets beslutanderätt i fall som avses i 28 §, där den dömde ska avtjäna återstoden av övervakningstiden. Beslutet gör på framställning av fängelsedirektören. Före beslutet ger Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum sitt utlåtande i saken enligt 28 §. Ett beslut att placera den dömde i frihet för att avtjäna återstoden av övervakningstiden är exceptionellt. Följden blir att den dömde på basis av beslut av en förvaltningsmyndighet avtjänar sin övervakningstid även om en domstol förvandlat övervakningstiden till ovillkorligt fängelse. Det att beslutet är exceptionellt och av principiell betydelse motiverar den höga nivån för beslutsfattande.
30 §.Handräckning. I paragrafen ska föreskrivas om handräckning av polisen. Bestämmelsen syftar till att möjliggöra, att den övervakade kan hämtas där han eller hon vistas, och efter behov föras till sin bostad eller ett fängelse. Bestämmelsen ska i första hand gälla situationer där den övervakade bedöms vara farlig och handräckning behövs av den anledningen.
Paragrafens 1 mom. motsvarar 1 kap. 11 § i fängelselagen. Fängelselagen tillämpas enligt 1 § i den nämnda lagen på ovillkorliga fängelsestraff. Det föreslås därför att det ska införas en uttrycklig bestämmelse om handräckning av polisen vid verkställigheten av den övervakning som ingår i ett kombinationsstraff.
I 2 mom. ska det föreskrivas om rätten för en tjänsteman vid Brottspåföljdsverket att få handräckning av en anhållningsberättigad tjänsteman, om den övervakade ska tas i förvar på grund av hinder enligt 16 § eller misstanke om grovt brott enligt 19 §.
6 kap. Särskilda bestämmelser
31 §.Förbud att tillämpa bestämmelserna om villkorlig frigivning och övervakad frihet på prov. I paragrafen ska det föreskrivas att bestämmelserna om villkorlig frigivning och övervakad frihet på prov inte ska tillämpas på verkställighet av kombinationsstraff. Orsaken till denna lösning är att ett kombinationsstraff består av en fängelsetid och av en omedelbart därpå följande övervakningstid som ingår i kombinationsstraffet. Tillämpningsförbudet ska också gälla situationer där övervakningstiden förvandlats till ovillkorligt fängelse.
32 §.Utgång av strafftiden vid kombinationsstraff. I paragrafen ska föreskrivas om utgång av strafftiden vid kombinationsstraff. Enligt 1 mom. ska ett kombinationsstraff vara avtjänat i sin helhet när straffets övervakningstid eller en övervakningstid som förvandlats till fängelse har avtjänats.
Enligt andra meningen i 1 mom. ska en övervakad som har avtjänat sitt straff i dess helhet ges ett intyg över avtjänat kombinationsstraff. En motsvarande bestämmelse ingår för närvarande i 78 § 2 mom. i statsrådets förordning om fängelse (548/2015).
I 2 mom. ska det föreskrivas att den övervakade ska infinna sig vid en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten för att lämna tillbaka de tekniska övervakningsanordningar som har använts under övervakningstiden och för andra åtgärder i anslutning till frigivningen. Detta ska vara förfarandet när övervakningstiden löper ut vid den tidpunkt som bestäms närmare i planen för strafftiden. Övervakningstiden ska också kunna avslutas genom att en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten i samband med ett övervakarmöte eller ett annat möte tar ur bruk och omhändertar de tekniska anordningar som har använts vid verkställigheten av övervakningstiden samt överlämnar handlingarna i anslutning till frigivningen till den person som avtjänat sitt straff.
33 §.Resekostnader. Enligt paragrafen ska Brottspåföljdsmyndigheten med statliga medel betala ersättning för behövliga resekostnader i anslutning till övervakningen av verkställigheten. Sådana resekostnader kan uppstå t.ex. av besök hos en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Med resor i anslutning till övervakningen av verkställigheten ska också avses resor som den övervakade företar till hälsovårdscentralen för att lämna ett drogtest.
Utgångspunkten ska vara att den övervakade ska betala de resekostnader som orsakas av deltagande i verksamhet med egna medel. Den övervakade kan vid behov ansöka om utkomststöd eller annat motsvarande stöd från sin hemkommun för att täcka resekostnaderna.
Enligt 2 mom. ska även resekostnader i samband med verksamhet enligt 6 § kunna ersättas med statliga medel, om det i ett enskilt fall är motiverat med hänsyn till att den övervakade är medellös eller med hänsyn till grunden för resekostnaderna. Ersättningen är subsidiär och ska komma i fråga t.ex. när utkomststödet inte räcker till för att täcka dessa kostnader.
Med resekostnadernas storlek avses i allmänhet deras höga belopp i förhållande till den övervakades utkomst. Sådana stora kostnader kan uppstå t.ex. i situationer där den övervakade bor långt från den plats där verksamhetsskyldigheten ska fullgöras. Ersättning för resekostnader som orsakas av fullgörande av verksamhetsskyldigheten kan också ha samband t.ex. med en situation där en person som saknar funktionsförmåga blir tvungen att anlita andra än offentliga fortskaffningsmedel, t.ex. för att delta i rehabilitering.
Resorna ska enligt 3 mom. företas genom användning av det billigaste möjliga samfärdsmedlet, dvs. i allmänhet ett samfärdsmedel i kollektiv trafik, eftersom kostnaderna ska betalas i enlighet med kostnaderna för användning av det billigaste allmänna fortskaffningsmedlet. Ersättning kan vid behov också betalas i förskott.
34 §.Efterlysning. I paragrafen föreslås en bestämmelse om efterlysning i sådana fall där den övervakade inte anträffas eller man inte kan få reda på var han eller hon vistas. Då ska Brottspåföljdsmyndigheten utfärda en efterlysning av personen i fråga.
35 §.Begäran om omprövning. I paragrafen föreslås en bestämmelse om rätt att begära omprövning. Enligt 1 mom. ska den övervakade få begära omprövning av ett beslut av Brottspåföljdsmyndigheten som gäller tagande av blodprov enligt 13 § 2 mom., tillstånd till att tillfälligt avvika från en skyldighet som anges i planen för strafftiden enligt 14 §, fråntagande av föremål och ämnen som påträffats vid säkerhetskontroller enligt 17 §, skriftlig varning enligt 18 §, hämtning enligt 20 §, inräkning i strafftiden enligt 22 § och ersättning av resekostnader enligt 33 §.
I paragrafens 2 mom. ska det föreskrivas om beslutanderätt i fråga om omprövningsbegäran. Regiondirektören vid Brottspåföljdsmyndigheten ska avgöra begäran om omprövning enligt 1 mom. 1—4 och 6 punkten. Verkställighetsdirektören vid Brottspåföljdsmyndigheten ska avgöra begäran om omprövning enligt 1 mom. 5 punkten, om inte det är fråga om ett beslut som han eller hon själv fattat.
Enligt 3 mom. ska begäran om omprövning framställas skriftligen inom sju dagar från delfåendet av beslutet. På delgivningen tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningslagen. Begäran om omprövning ska lämnas till regiondirektören, direktören för byrån för samhällspåföljder eller fängelsedirektören. När det är fråga om beslut enligt 1 mom. 5 punkten ska begäran om omprövning lämnas till verkställighetsdirektören vid Brottspåföljdsmyndigheten. Begäran om omprövning ska behandlas skyndsamt. På behandlingen av begäran om omprövning tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 91 och 92 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
36 §.Besvär hos förvaltningsdomstolen. I paragrafen ska det föreskrivas om besvär hos förvaltningsdomstolen. I 1 mom. ska det föreskrivas att beslut av regiondirektören eller verkställighetsdirektören med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I fråga om förfarandet ska det som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) iakttas. Besvären ska anföras hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets regiondirektören har fattat beslutet med anledning av en begäran om omprövning. Besvär över beslut av verkställighetsdirektören ska anföras hos Helsingfors förvaltningsdomstol.
I 2 mom. föreskrivs om tidsfrist för besvär. Besvär ska anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. I momentet hänvisas det även till bestämmelserna 89—92 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, vilka i övrigt ska tillämpas på behandlingen av besvär.
37 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. I 1 mom. ska ingå en bestämmelse om befogenhet att utfärda förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får bestämmelser utfärdas om de saker som anges i paragrafen, och som utöver övervakningen gäller innehåll i handlingar och registrering av olika åtgärder samt verksamhetsskyldigheten, maktmedelsredskap och ersättning av resekostnader.
I 2 mom. ska ingå en bemyndigandebestämmelse, enligt vilken Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet ska få meddela närmare föreskrifter om de saker som anges i 2 mom. Brottspåföljdsmyndigheten kan meddela föreskrifter om beredning av övervakningstid, avtjänande av övervakningstid, de grunder på vilka avvikelse från verksamhetsskyldigheten får göras, om situationer som kan anses vara tvingande och oförutsedda samt om innehållet i anmälan till polisen.
38 §.Ikraftträdande. Det föreslås att denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
I paragrafen ska det föreskrivas att på brott som har begåtts före ikraftträdandet av denna lag och på verkställigheten av straff som följer av ett sådant brott tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.