2.1  Lagstiftning

Miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen 

Genom den nya miljöskyddslag som trädde i kraft den 1 september 2014 uppdaterades miljöskyddslagen i första hand så att den motsvarar den tolkning som gjorts av industriutsläppsdirektivet och grundlagen. Dessutom gjordes vissa ändringar för att få tillstånds- och anmälningssystemet att fungera bättre. Totalreformen av miljöskyddslagen har genomförts stegvis och arbetet för att göra tillståndsförfarandet smidigare pågår fortfarande. 

Syftet med lagen är att skydda miljön mot skadliga åtgärder och att förbättra medborgarnas möjligheter att påverka beslut som gäller miljön. För att främja dessa mål föreskrivs det att vissa åtgärder som påverkar miljön är tillståndspliktiga. I 4 kap. föreskrivs det om tillståndsplikt, medan det i 5 kap. finns bestämmelser om tillståndsförfarandet. 

Regionförvaltningsverken är statlig miljötillståndsmyndighet medan närings-, trafik- och miljöcentralerna (nedan NTM-centralerna) är tillsynsmyndighet. De tillstånds- och tillsynsuppgifter som hör till kommunerna sköts av den kommunala miljövårdsmyndigheten. I samband med den pågående landskapsreformen omorganiseras statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter. Regeringens proposition med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter (RP 14/2018 rd) har överlämnats till riksdagen. Genom propositionen inrättas Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (nedan ämbetsverket LUOVA). Till ämbetsverket koncentreras statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter som överförs från bland annat de nuvarande regionförvaltningsverken, NTM-centralerna samt Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (nedan Valvira). I och med att uppgifterna koncentreras till ämbetsverket upphör regionförvaltningsverken, NTM-centralerna och Valvira med sin verksamhet. Av miljöärendena kommer ämbetsverket LUOVA att sköta uppgifter enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, avfallslagen (646/2011), lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017, nedan MKB-lagen), naturvårdslagen (1096/1996), marktäktslagen (555/1981) och vissa andra lagar som gäller miljön. Ämbetsverket LUOVA är en statlig förvaltningsmyndighet med riksomfattande befogenheter som sköter uppgifter inom många sektorer. Genom sin verksamhet i regionerna tryggar det de grundläggande rättigheterna och rättssäkerheten genom att sköta verkställighets-, styrnings-, tillstånds-, registrerings- och tillsynsuppgifter i fråga om efterlevnaden av lagstiftningen, vilka särskilt föreskrivs för myndigheten. Meningen är att landskapsreformen och inrättandet av ämbetsverket LUOVA ska äga rum vid ingången av 2021. 

En miljötillståndsansökan ska lämnas till den behöriga tillståndsmyndigheten skriftligen. Ytterligare exemplar av ansökningshandlingarna ska lämnas in på myndighetens begäran, om det behövs för kungörande av ärendet eller begäran om utlåtanden. Ansökningar till den statliga miljötillståndsmyndigheten ska dessutom lämnas in elektroniskt, om myndigheten inte har godkänt något annat (39 §). Om ansökan är bristfällig eller om särskild utredning krävs för att ärendet ska kunna avgöras, ges sökanden tillfälle att komplettera ansökan inom den tid som myndigheten bestämmer (40 §). 

Det ska informeras om en tillståndsansökan genom att kungöra den på anslagstavlorna i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten på det sätt som föreskrivs i kungörelselagen. Genom kungörandet säkerställs att de berörda och allmänheten ges tillfälle att framställa anmärkningar och framföra åsikter om tillståndsärendet. Kungörelsen ska också offentliggöras på tillståndsmyndighetens webbplats och får då trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen) innehålla verksamhetsutövarens namn och uppgifter om var verksamheten ska placeras. Därtill ska offentliggörandet av kungörelsen annonseras i minst en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte annonsering är uppenbart onödig (44 §). 

För att säkerställa möjligheterna att delta och påverka ska ansökningshandlingarna hållas framlagda för allmänheten i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten åtminstone så länge kungörelsetiden varar. Dessutom ska den statliga miljötillståndsmyndigheten på sin webbplats offentliggöra ett för allmänheten avsett sammandrag av tillståndsansökan och, i den mån det är möjligt, det övriga centrala innehållet i ansökan. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska i den mån det är möjligt på sin webbplats informera om innehållet i ansökan. Ansökan får trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen innehålla verksamhetsutövarens namn och uppgifter om var verksamheten ska placeras, om ansökan finns tillgänglig i datanätet endast den tid som behövs för effektiv information (44 §). 

I statsrådets förordning om miljöskydd (713/2014) förskrivs det närmare om kungörelse om tillståndsansökan och framläggande av handlingarna för allmänheten (11 §). En tillståndsansökan ska kungöras efter det att ärendet har utretts tillräckligt detaljerat. Av kungörelsen ska framgå uppgifter som är väsentliga med tanke på projektet, såsom sökandens kontaktuppgifter, en verksamhetsbeskrivning, uppgifter om väsentliga utsläpp och om avfall som uppkommer, platsen för verksamheten, uppgift om vilken myndighet som avgör ärendet, uppgift om var och hur länge ansökningshandlingarna hålls framlagda samt uppgift om framställande av anmärkningar och framförande av åsikter. Ansökningshandlingarna ska sändas till kommunen för att hållas framlagda på den plats som nämns i kungörelsen. Med kommunens samtycke kan handlingarna sändas i elektronisk form. 

Ett miljötillståndsbeslut meddelas efter anslag, och de som har rätt att överklaga anses ha blivit informerade om beslutet när beslutet har meddelats. Information om att ett beslut kommer att meddelas ska ges på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet före den dag beslutet meddelas. Informationen ska innehålla uppgifter om myndigheten, ärendets natur, den dag då beslutet meddelas och besvärstiden samt uppgifter om var och fram till vilken tidpunkt beslutet hålls framlagt för allmänheten. Informationsmeddelandet ska vara uppsatt på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet under minst den tid inom vilken beslutet kan överklagas genom besvär. Beslutet ska vara tillgängligt den dag det enligt informationsmeddelandet meddelas (84 §). Tillståndsbeslutet ska skickas till sökanden och dem som uttryckligen har begärt det samt till tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som bevakar allmänt intresse i ärendet. Beslutet ska dessutom skickas för kännedom till de myndigheter av vilka utlåtande om ansökan har begärts och till dem som har framställt anmärkning eller uttryckt en åsikt i ärendet eller särskilt har bett om att bli underrättade. Uppgift om att beslutet meddelats ska utan dröjsmål offentliggöras i den kommun där verksamheten ska placeras och i andra kommuner där verksamhetens konsekvenser kan uppträda samt på tillståndsmyndighetens webbplats. Beslutet ska även annonseras i en tidning med allmän spridning inom det område som påverkas av verksamheten, om inte annonsering är uppenbart onödig (85 §). 

I flera av paragraferna i miljöskyddslagen (t.ex. 95, 99, 122, 136 och 192 §) hänvisas det dessutom till tillämpningen av lagens 84 och 85 §. Den behöriga myndigheten ska meddela beslutet enligt nämnda paragrafer efter anslag, och information om besluten ska ges enligt vad som i 84 § föreskrivs om meddelande av miljötillståndsbeslut och i 85 § om information om sådana beslut.  

Lagen innehåller bestämmelser om elektronisk behandling i olika skeden av tillståndsförfarandet. Var och en har rätt att på begäran få information om miljötillståndsärenden som inletts och om beslut om miljötillstånd som fattats inom ett visst område genom elektroniska meddelanden, i den mån det är möjligt att i myndighetens informationssystem ta emot sådana förfrågningar och skicka automatiska meddelanden (45 och 86 §). Fullföljdsdomstolen ska för sin del till tillstånds- och tillsynsmyndigheten elektroniskt lämna information om ändringar som gjorts i de beslut som dessa myndigheter har fattat och om beslutens laga kraft, så att informationen kan registreras i datasystemet för miljövårdsinformation (197 §). 

I 19 kap. föreskrivs det om sökande av ändring. I beslut som en myndighet har meddelat med stöd av miljöskyddslagen ska ändring i regel sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol. Vasa förvaltningsdomstol ska informera om besvär över ett beslut om miljötillstånd som anförts av den som ansöker om tillstånd, om det inte är uppenbart onödigt, genom att under minst 14 dagar kungöra dem på förvaltningsdomstolens och de berörda kommunernas anslagstavlor. Besvärshandlingarna ska hållas framlagda i de berörda kommunerna under kungörelsetiden. I kungörelsen ska det anges var handlingarna hålls framlagda (196 §). Ett beslut av Vasa förvaltningsdomstol som gäller miljötillstånd ska meddelas efter anslag, och parterna anses ha blivit informerade om beslutet när beslutet har meddelats. Förvaltningsdomstolen ska dessutom se till att det utan dröjsmål informeras om beslutet på anslagstavlan i den kommun där verksamheten är placerad och i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten (197 §). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd (190 §). 

I 96 § i miljöskyddslagen finns det bestämmelser om ett förfarande som är enklare än förfarandet för miljöskyddstillstånd och som ska tillämpas på vissa grupper av ärenden, såsom väsentlig ändring av nationellt tillståndspliktig verksamhet (29 §), godkännande av plan för uppföljning och kontroll (64 §), ändring av kontrollvillkor (65 §), översyn av tillstånd till följd av nya slutsatser om bästa tillgängliga teknik (81 §), när tillstånd upphör att gälla (88 §), ändring av tillstånd (89 §), komplettering eller precisering av tillstånd utifrån särskild utredning (90 §), förlängning av tidsfristen för tillståndsvillkor (91 §), återkallande av tillstånd (93 §), meddelande av villkor om avslutande av verksamheten (94 § 3 mom.), översyn av tillståndsvillkoren för stora förbränningsanläggningar med anledning av utsläppsgränsvärden som avses i statsrådets beslut (103 §), meddelande av klargörande beslut om huruvida tillståndsplikt har upphört (231 §) samt vissa övergångsbestämmelser om stora förbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar. Det förenklade förfarandet betyder exempelvis att den krets av parter som hörs i samband med förfarandet bestäms enligt sakinnehållet i en aktuell ändring, och inte enligt kretsen av parter med anknytning till det ursprungliga tillståndet. Beroende på en frågas betydelse och natur kan ansökan delges de berörda parterna på annat sätt än genom kungörelse på kommunens anslagstavla eller på internet. På motsvarande sätt kan de berörda parterna delges ett tillståndsbeslut i en mer begränsad form är normalt, om frågan tillåter det och parterna kan delges informationen på annat sätt.  

I 12 kap. föreskrivs det om anmälningsförfaranden. Verksamhetsutövaren ska till den kommunala miljövårdsmyndigheten göra en skriftlig anmälan om byggande, offentliga tillställningar och andra åtgärder och händelser som orsakar tillfälligt buller eller skakningar, om bullret eller skakningarna kan antas bli speciellt störande. Om en åtgärd genomförs eller en händelse organiseras på flera kommuners område, ska anmälan göras till den statliga tillsynsmyndighet inom vars verksamhetsområde bullret eller skakningarna huvudsakligen framträder (118 §). Sådan verksamhet av försöksnatur som avses i 31 § i miljöskyddslagen ska anmälas skriftligen till tillståndsmyndigheten senast 30 dygn innan verksamheten inleds (119 §). Om det i verksamhet som inte är tillståndspliktig eller registreringspliktig, på grund av en olycka eller en oförutsedd produktionsstörning eller av någon annan därmed jämförbar oväntad exceptionell orsak som inte beror på verksamheten eller vid rivning av en konstruktion eller anordning uppstår eller riskerar att uppstå utsläpp eller avfall i en utsträckning som medför direkt och uppenbar risk för förorening av miljön eller som på grund av avfallets mängd eller beskaffenhet föranleder avfallshanteringsåtgärder som avviker från det normala, ska den som ansvarar för verksamheten eller avfallsinnehavaren utan dröjsmål underrätta den kommunala miljövårdsmyndigheten om saken (120 §). Myndigheten ska med anledning av en anmälan enligt 118—120 § meddela ett beslut. Beslutet meddelas efter anslag, och information om beslutet ska ges enligt vad som i 84 § föreskrivs om information om att ett miljötillståndsbeslut kommer att meddelas och i 85 § 1 och 2 mom. om information om beslut (122 §). 

I 200 § i miljöskyddslagen föreskrivs det om verkställighet av beslut oberoende av överklagande. Enligt paragrafen kan den myndighet som fattat beslutet förordna att villkor, förelägganden eller beslut som avses i 62, 64, 65, 99, 122, 123, 136, 137, 171, 175, 176, 180, 181 och 183 § ska iakttas oberoende av överklagande. 

I 213 § i miljöskyddslagen föreskrivs det om beslut om gemensamt genomförande. Miljöministeriet kan på ansökan för en viss verksamhet bevilja undantag från utsläppsbestämmelserna i en statsrådsförordning som har utfärdats med stöd av 9 §, om verksamhetsutövaren annanstans i Finland eller i en annan stat vidtar miljöskyddsåtgärder som totalt sett leder till väsentligt minskade utsläpp eller miljökonsekvenser. Innan ett beslut som avses i 213 § fattas ska miljöministeriet begära utlåtanden om ansökan av den kommun där verksamheten är placerad samt av kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten, av de behöriga statliga tillsynsmyndigheterna samt av andra som närmare anges genom förordning av statsrådet. Dessutom ska registrerade föreningar och stiftelser som avses i 186 § ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan. Ansökan ska kungöras i den officiella tidningen och kungörelsen ska offentliggöras på miljöministeriets webbplats. Dessutom ska det på det sätt som föreskrivs i kommunallagen informeras om ansökan i den kommun där verksamheten är placerad samt i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten (214 §). 

I 222 § i miljöskyddslagen föreskrivs det om datasystemet för miljövårdsinformation, som används för hantering och behandling av uppgifter som gäller miljöskydd, för tillsynen över miljölagstiftningen, för uppföljning av miljöns tillstånd samt för forskning och planering som gäller miljön. Datasystemet för miljövårdsinformation består av uppgifter som registreras i NTM-centralernas, regionförvaltningsverkens, Meteorologiska institutets, Finlands miljöcentrals och miljöministeriets datasystem, register och filer. Bestämmelser om de uppgifter som ska registreras i datasystemet finns i 223 §, avfallslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) och i bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Uppgifterna kan registreras i maskinläsbar form med hjälp av en teknisk anslutning. De ovan avsedda parter som för register samt den kommunala miljövårdsmyndigheten, den kommunala byggnadstillsynsmyndigheten och den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har oberoende av bestämmelserna om sekretess avgiftsfritt rätt att få sådana uppgifter ur datasystemet för miljövårdsinformation som de behöver för att kunna sköta de uppgifter som föreskrivs för dem i lag. Utöver vad som föreskrivs i offentlighetslagen får uppgifter ur datasystemet lämnas ut i maskinläsbar form eller med hjälp av en teknisk anslutning eller på något annat säkert och tillförlitligt sätt som är lämpligt för ändamålet. 

Den statliga miljötillståndsmyndigheten ska i datasystemet registrera de beslut som den fattar med stöd av miljöskyddslagen samt information om beslut av Vasa förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen i anslutning till dem. Den statliga tillsynsmyndigheten ska registrera följande information i datasystemet: 1) de beslut som den fattar med stöd av miljöskyddslagen samt information om beslut av Vasa förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen i anslutning till dem, 2) uppgifter baserade på registreringsanmälningar till den statliga tillsynsmyndigheten om registreringspliktiga verksamheter, 3) inspektionsberättelser om tillsynen enligt miljöskyddslagen och andra uppgifter om tillsynsåtgärder, 4) uppgifter som avses i 105 § 1 mom. och som ska lämnas enligt statsrådets beslut, 5) bullerutredningar och handlingsplaner för bullerbekämpning enligt 151 § 1 mom. 2—4 punkten, 6) tillsynsplaner och tillsynsprogram enligt 168 § som utarbetats av den statliga tillsynsmyndigheten, 7) uppföljnings- och kontrolluppgifter och andra motsvarande uppgifter om tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet som omfattas av den statliga tillsynsmyndighetens tillsynsansvar och som verksamhetsutövaren är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten (223 §). 

Kommunen eller den kommunala miljövårdsmyndigheten ska registrera följande information i datasystemet: 1) beslut som fattats av den kommunala miljövårdsmyndigheten om tillstånds- och tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen samt uppgifter om beslut som till följd av överklagande meddelats av Vasa förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, 2) uppgifter baserade på registreringsanmälningar till den kommunala miljövårdsmyndigheten om registreringspliktiga verksamheter, 3) luftvårdsplaner som avses i 145 § och handlingsplaner på kort sikt som avses i 146 §, 4) bullerutredningar och handlingsplaner för bullerbekämpning enligt 151 § 1 mom. 1 punkten, 5) uppföljnings- och kontrolluppgifter och andra motsvarande uppgifter om miljötillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet som omfattas av den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsansvar och som verksamhetsutövaren är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten. Kommunen och den kommunala miljövårdsmyndigheten får lämna den ovan föreskrivna informationen till den statliga tillsynsmyndigheten för registrering i datasystemet, om de inte själva har möjlighet att registrera informationen (223 §). 

Vattenlagen 

Syftet med den nya vattenlag som trädde i kraft i vid ingången av januari 2012 är att trygga en ändamålsenlig och förnuftig användning av vattentillgångarna och vattenmiljön på så sätt att olika intressen sammanjämkas. Följande vattenhushållningsprojekt kräver tillstånd enligt vattenlagen: flera projekt som avser att bygga i vattendrag, vattenuttag, vissa dikningsprojekt, bestående ändring av medelvattenståndet, vattenreglering och tillgodogörande av vattenkraft. Förutom av tillstånd utgörs förhandstillsyn enligt vattenlagen av anmälningar om mindre projekt, rätt att ta vatten, dikningsförrättning samt inrättande av allmän farled. 

Regionförvaltningsverket är den tillståndsmyndighet som avses i vattenlagen. I 5 kap. i lagen föreskrivs det om den kommunala miljövårdsmyndighetens och dikningsförrättningens behörighet i dikningsärenden (1 kap. 7 §). Regionförvaltningsverket behandlar tillståndsansökningar för vattenhushållningsprojekt enligt vattenlagen samt vissa ersättnings- och förvaltningstvångsärenden enligt vattenlagen. NTM-centralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten är de tillsynsmyndigheter som avses i vattenlagen (1 kap. 7 §). 

Ett tillståndsärende inleds hos tillståndsmyndigheten genom en skriftlig ansökan (11 kap. 2 §). Om ansökan är bristfällig ges sökanden tillfälle att komplettera ansökan inom en fastställd tid (11 kap. 5 §). I 11 kap. 6 § anges vilka aktörer som tillsynsmyndigheten ska begära ett utlåtande av. Tillståndsmyndigheten ska ge dem vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet kan beröra (parterna) tillfälle att framställa anmärkningar med anledning av ärendet. Andra än parterna ska ges tillfälle att framföra sin åsikt innan ärendet avgörs (11 kap. 7 §). Sökanden och andra parter ska ges tillfälle att ge en förklaring med anledning av hörandet. Med anledning av förklaringen kan en part ges tillfälle att ge en egen förklaring (11 kap. 8 §). 

Information om en ansökan ges genom en kungörelse på tillståndsmyndighetens anslagstavla och på anslagstavlorna i kommunerna inom projektets influensområde. Kungörelsen ska finnas framlagd under 30 dagar. En annons om att kungörelsen offentliggörs ska publiceras i en tidning med allmän spridning inom området, om inte ärendet är av ringa betydelse varvid information kan lämnas på annat sätt (11 kap. 10 §). Information om kungörelsen ska lämnas separat till de parter som saken särskilt berör (11 kap. 11 §). Om ansökan gäller ett projekt enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, ska kungörelsen dessutom publiceras på tillståndsmyndighetens och kommunernas webbplatser (11 kap. 10 §).  

Sökanden ska göra en miljötillståndsansökan om det vid behandlingen av ett tillstånd enligt vattenlagen visar sig att projektet också kräver miljötillstånd. På gemensamma behandlingar tillämpas vad som föreskrivs om gemensam behandling av tillståndsansökningar i 47 § i miljöskyddslagen. Om det är fråga om en ansökan som gäller förorening av vatten ska ansökan behandlas och avgöras tillsammans med en tillståndsansökan enligt vattenlagen (11 kap. 12 §). 

Beslut enligt vattenlagen meddelas efter anslag, och de som har rätt att överklaga anses ha blivit informerade om beslutet när beslutet har meddelats. Information om att ett beslut kommer att meddelas ska ges på tillståndsmyndighetens anslagstavla före den dag beslutet meddelas. Beslutet skickas till sökanden och en kopia av beslutet till dem som har begärt det, till tillsynsmyndigheterna, till de myndigheter som bevakar allmänna intressen i ärendet och till kommunerna inom projektets influensområde för att där hållas offentligt framlagd. Tillståndsmyndigheten ska meddela om beslutet genom en offentlig kungörelse i kommunerna inom influensområdet, och myndigheten ska bland annat meddela parterna om kungörelsen. Information om beslutet ska dessutom publiceras i minst en tidning med allmän spridning inom projektets influensområde, om inte ärendet är av ringa betydelse eller det annars är uppenbart onödigt att publicera informationen (11 kap 22 §). 

Ändring i beslut som meddelas med stöd av vattenlagen får sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol i enlighet med förvaltningsprocesslagen (15 kap. 1 §). Vasa förvaltningsdomstols beslut i ett ansökningsärende enligt vattenlagen meddelas efter anslag (15 kap. 5 §). Parterna anses ha fått del av beslutet när det meddelades. Ett meddelande om beslutet ska dessutom utan dröjsmål anslås på anslagstavlan i den kommun där vattenhushållningsprojektet är placerat och på anslagstavlorna i kommunerna inom projektets influensområde. Vasa förvaltningsdomstols beslut i ett förvaltningstvångsärende ska delges som bevislig delgivning enligt förvaltningslagen. 

I samband med revideringen av bestämmelserna om nyttjanderätt i vattenlagen (587/2017) slopades tillståndsplikt som är oberoende av konsekvenserna i fråga om ledningar som anläggs under en kungsådra, och i stället började anmälningsförfarandet tillämpas på dessa projekt. För närvarande ska den projektansvarige förutom att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten om placering på vattenområde även underrätta vattenområdets ägare om placeringen. Ett icke konstituerat delägarlag för ett samfällt område kan delges ett meddelande med underrättelsen i ett förfarande som anges i 26 § 3 mom. i lagen om samfälligheter eller genom att meddelandet delges alla kända delägare. 

Förvaltningslagen 

Syftet med förvaltningslagen är att främja god förvaltning samt rättsskydd i förvaltningsärenden. Förvaltningslagen är en allmän lag som reglerar myndigheternas verksamhet, inklusive tillståndsförfaranden. Förvaltningslagen tillämpas bland annat hos statliga myndigheter och kommunala myndigheter då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter (2 §). Myndigheterna ska inom ramen för sin behörighet ge sina kunder avgiftsfri rådgivning i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet ska den i mån av möjlighet hänvisa kunden till den behöriga myndigheten (8 §). Ett ärende ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. En myndighet ska på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att ges samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider (23 §). En myndighet ska för de centrala ärendegrupperna inom sitt verksamhetsområde ange förväntad handläggningstid för sådana ärenden som myndigheten avgör genom förvaltningsbeslut och som kan inledas endast på initiativ av en part. Detta gäller inte ärenden för vars del det föreskrivs om en tidsfrist för handläggningen (23 a §). 

Ett förvaltningsärende har inletts när den handling som avser detta har kommit in till en behörig myndighet eller när ett ärende som får inledas muntligen har framförts för myndigheten och de uppgifter som behövs för att behandlingen av ärendet ska kunna påbörjas har registrerats (20 §). Ett ärende ska vanligen inledas skriftligen (19 §). Skriftligt inledande av ett ärende innebär att en skriftlig (pappers)handling används för att inleda ett ärende. När ett ärende ska inledas med hjälp av en blankett, ett formulär eller någon annan motsvarande handling som upprättats för detta ändamål bör handlingen i fråga användas. 

Om en handling som har tillställts en myndighet är bristfällig ska myndigheten vid behov uppmana avsändaren att komplettera handlingen. En myndighet ska överlag se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. En part ska lägga fram en utredning om grunderna för sina yrkanden och också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som han eller hon har inlett (31 §). En part kan också på eget initiativ komplettera eller ändra sin ansökan (22 §).  

Part i ett förvaltningsärende är den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller (11 §). En part ska ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. I 34 § i lagen anges de situationer i vilka ett ärende får avgöras utan att en part hörs. Om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andra personer än parterna, ska myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om ärendet samt att uttala sin åsikt om det. Information om att ärendet är anhängigt och om möjligheten till inflytande ska ges på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning (41 §). 

Förvaltningsbeslut ska ges skriftligen. Ett beslut kan ges muntligen, om det är nödvändigt på grund av att ärendet är brådskande. Ett muntligt beslut ska utan dröjsmål också ges skriftligen tillsammans med en anvisning om hur man begär omprövning eller en besvärsanvisning (43 §). Ett beslut som en myndighet har fattat ska av myndigheten utan dröjsmål delges en part och andra kända som har rätt att begära omprövning av beslutet eller att överklaga det genom besvär. Myndigheten ska redan under behandlingen av ett ärende sköta delgivningen av handlingar som inverkar på behandlingen av ärendet. En handling delges i original eller kopia (54 §). Delgivning sker med den myndighet som för talan i ärendet (58 §). 

I 10 kap. föreskrivs det om förfarandet vid delgivning. Vanlig delgivning sker per post genom brev till mottagaren. Mottagaren anses ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Ett ärende anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände (59 §). Det är fråga om bevislig delgivning när delgivningen verkställs per post mot mottagningsbevis (60 §). Vid offentlig delgivning hålls en handling en viss tid framlagd för mottagaren hos myndigheten, och ett meddelande om att handlingen finns framlagd ska publiceras i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken (62 §). 

Kungörelselagen 

Kungörelselagen trädde i kraft 1925, och därefter har den och den förordning som utfärdats med stöd av lagen ändrats en enda gång. Kungörelselagen består till stor del av föråldrad eller otidsenlig lagstiftning. 

Kungörelselagen är en allmän lag om offentliga kungörelser och den har ett brett tillämpningsområde. Kungörelselagen innehåller bestämmelser om hur lagar, förordningar, andra bestämmelser och beslut ska offentliggöras (1 och 2 §). I lagen föreskrivs om det förfarande genom vilket beslut offentliggörs genom kungörelse. Lagen innehåller inte några bestämmelser om i vilka situationer ett beslut, en ansökan eller någon annan myndighetshandling ska kungöras, utan endast om det förfarande som ska tillämpas vid kungörandet. Tillkännagivanden, som enligt gällande bestämmelser ska offentliggöras genom kungörelse, ska kungöras genom att en kungörelse anslås i kommunen på en för ändamålet avsedd anslagstavla. 

Anslagstavla ska finnas i kommunens ämbetshus eller på ett annat av kommunstyrelsen bestämt lämpligt ställe, till vilket tillträdet är fritt under tjänstetid (3 §). Kommunstyrelsen sköter de uppgifter som gäller anslag (4 §). Varje kommun ska skaffa och hålla i skick ett tillräckligt antal anslagstavlor för sådana kungörelser som det föreskrivs om i kungörelselagen (7 §). När en myndighet har fått en kungörelse ska kungörelsen eller ett meddelande om den anslås utan dröjsmål. På kungörelsen ska antecknas den dag då den blivit anslagen. När tiden för ett sammanträde, en förrättning eller någon annan bestämd tidpunkt meddelas i anslaget får det inte tas bort före den nämnda tidpunkten. I övriga fall ska anslaget finnas kvar minst fjorton dagar (5 §). 

I kungörelselagen anges hur ett tillkännagivande ska kungöras offentligt, medan särskilda bestämmelser om att ett tillkännagivande ska offentliggöras genom kungörelse ska ingå i speciallagstiftning. Kungörelselagen är en allmän lag: i 2 § 3 mom. anges det att om det särskilt föreskrivs att kungörande ska ske på något annat sätt än genom anslag enligt kommunallagen ska specialbestämmelsen i fråga tillämpas.  

Även om kungörelselagen till många delar endast innehåller formellt gällande bestämmelser, förekommer offentliga kungörelser fortfarande inom många ärendegrupper. Sådana är till exempel ärenden som gäller miljöanvändning och som har omfattande verkningar, där ansökningarna och besluten bör komma till allmänhetens kännedom i stor utsträckning. Eftersom kungörelselagen är föråldrad finns det i annan lagstiftning i många fall bestämmelser som kompletterar eller avviker från den, vilket har lett till att regleringen av offentliga kungörelser är splittrad och till att kungörelseförfarandena inte är enhetliga. I det aktuella projekt som syftar till att revidera kungörelsebestämmelserna föreslås det att kungörelselagen upphävs och att en allmän bestämmelse om offentlig kungörelse tas in i förvaltningslagen som en ny 62 a §.  

Kommunallagen 

Den nya kommunallagen trädde i kraft den 1 maj 2015, och den började huvudsakligen tillämpas vid ingången av mandatperioden för de fullmäktigeförsamlingar som valdes 2017. Kommunallagen innehåller bestämmelser om beslutsfattandet i kommunen och kommunens organ.  

Ett av målen för kommunallagen var att frångå skyldigheten att använda anslagstavlan för offentliga kungörelser. I 29, 108, 140 och 142 § i kommunallagen föreskrivs det därför om information i det allmänna datanätet. I 29 § föreskrivs det om kommunens kommunikation, medan det i 108, 140 och 142 § föreskrivs att kommunala tillkännagivanden, protokoll och beslut ska hållas tillgängliga i det allmänna datanätet. Genom dessa bestämmelser övergick man i fråga om kommunens kungörelseförfarande till att tillämpa kommunallagen i stället för kungörelselagen. Kommunen bör dock notera att speciallagstiftningen fortfarande innehåller skyldigheter att använda en anslagstavla för offentliga kungörelser, och att den aktuella lagstiftningen ska följas till denna del.  

Kommunen ska informera om sin verksamhet och ge tillräcklig information om bland annat ärenden som bereds, planer som gäller ärendena och behandlingen av ärendena, beslut som fattats och beslutens effekter. Kommunen ska informera om hur man kan delta i och påverka beredningen av besluten. I fråga om beredningen av ärenden som behandlas av organen ska kommunen dessutom se till att de uppgifter som behövs läggs ut på det allmänna datanätet (29 §). 

Kommunala tillkännagivanden ska göras kända genom att de offentliggörs i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna, samt vid behov på något annat sätt som kommunen har fattat beslut om. Enligt regeringens proposition kan även i fortsättningen till exempel publicering av tillkännagivanden i av kommunen valda annonstidningar anses vara ett sådant annat sätt som avses i paragrafen (RP 268/2014 rd, s. 219). Ett tillkännagivande ska finnas i det allmänna datanätet i 14 dygn, om inte något annat följer av sakens natur. De personuppgifter som ingår i tillkännagivandet ska avlägsnas från datanätet när den ovannämnda tiden går ut (108 §). 

Den som är missnöjd med ett beslut av en kommunal myndighet får begära omprövning av beslutet. Omprövning av ett beslut begärs hos organet i fråga (134 §). Ändring i ett beslut som fattats av en kommunal myndighet som avses i 135 § samt i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får sökas hos förvaltningsdomstolen genom kommunalbesvär. Protokoll från fullmäktige, kommunstyrelsen, nämnder och organ i en samkommun, med tillhörande anvisningar om hur man begär omprövning eller besvärsanvisning, hålls efter justeringen tillgängliga i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Om ärendet är sekretessbelagt i sin helhet, publiceras i protokollet endast ett omnämnande av att det sekretessbelagda ärendet behandlades. I protokollet publiceras endast personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information. De personuppgifter som ingår i protokollen ska avlägsnas från datanätet när tidsfristen för omprövningsbegäran eller besvärstiden löper ut. Protokoll från andra myndigheter i en kommun eller samkommun än sådana som avses i 1 mom. ska på motsvarande sätt hållas offentligt tillgängliga, om myndigheten anser det vara behövligt. En kommunmedlem och en sådan kommun som avses i 137 § 2 mom. anses ha fått del av ett beslut sju dagar efter det att protokollet fanns tillgängligt i det allmänna datanätet (140 §). 

Enligt 142 § i kommunallagen får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Kommunen, samkommunen eller kommunerna i fråga ska utan dröjsmål publicera ett tillkännagivande om beslutet i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Personuppgifter i beslutet ska avlägsnas från datanätet när besvärstiden löper ut. 

Enligt regeringens proposition om kommunallagen upphör också kommunens grund för och behov av att behandla personuppgifterna i det allmänna datanätet när tidsfristen för omprövningsbegäran eller besvärstiden eller till exempel kungörelsetiden har löpt ut. Därför ska kommunen avföra personuppgifterna ur datanätet när tidsfristen löpt ut. Om kommunen avför personuppgifterna ur datanätet när tidsfristen löpt ut ansvarar kommunen inte för att uppgifterna kan hittas via sökmotortjänster, till exempel sökmotorn Google (RP 268/2014 rd, s. 246). 

Vad som i praktiken avses med det allmänna datanätet har inte närmare definierats i kommunallagen eller i förarbetena till den. Kommunförbundet konstaterar i sitt cirkulär (Cirkulär 15/2017, 1.6.2017, Kommunens information på webben, behandling av personuppgifter och deras offentlighet — Nya bestämmelser i kommunallagen (410/2015) från 1.6.2017) att kravet på tillkännagivande i det allmänna datanätet i praktiken uppfylls om beslutet läggs ut på kommunens egen webbplats. 

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 

Redan i dag är det med sökandens eller den berörda partens medverkan i mycket stor utsträckning möjligt att sköta miljöärenden hos myndigheterna på elektronisk väg. Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) tillämpas bland annat när inledande och behandling av förvaltningsärenden samt delgivning av beslut sker på elektronisk väg, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Lagen gäller i tillämpliga delar också annan myndighetsverksamhet (2 §). 

En myndighet ska inom ramen för sina system erbjuda var och en möjlighet att sända meddelanden i elektronisk form i syfte att inleda ärenden eller för behandlingen av dem. En myndighet ska också göra det möjligt att sända kompletteringar, utredningar och andra motsvarande handlingar och meddelanden i elektronisk form och sträva efter att använda maskinvara och programvara som ur kundernas synvinkel i tekniskt hänseende är så kompatibel och lätt att använda som möjligt. En myndighet ska alltid säkerställa att datasäkerheten i kommunikationen och informationsutbytet är tillräcklig (5 §). Myndigheterna ska se till att deras elektroniska dataöverföringsmetoder fungerar och att de kan användas också vid andra tidpunkter än under ämbetsverkens öppettider (6 §). Myndigheterna ska på lämpligt sätt informera om de adresser som ska användas vid den elektroniska kommunikationen med dem (7 §). 

Ett elektroniskt meddelande sänds till myndigheterna på avsändarens ansvar (8 §) och det anses ha kommit in till en myndighet när det finns tillgängligt för myndigheten på ett sådant sätt att meddelandet kan behandlas (10 §). Elektroniska dokument uppfyller kravet på skriftlig form. Ett elektroniskt dokument som kommit in till en myndighet behöver inte kompletteras med en underskrift, om dokumentet innehåller uppgifter om avsändaren och om det inte finns anledning att betvivla dokumentets autenticitet och integritet (9 §). En inbegärd handling anses ha kommit in inom utsatt tid, om handlingen kommer in till myndigheten i elektronisk form senast den sista dagen av den utsatta tiden (11 §). 

En beslutshandling får signeras elektroniskt (16 §). En handling som ska delges bevisligen får med partens samtycke delges också som ett elektroniskt meddelande. En handling anses ha delgivits när den har hämtats från den länk som myndigheten anvisat. Om handlingen inte har hämtats inom sju dagar från myndighetens meddelande, iakttas vid delgivningen vad som annanstans i lag föreskrivs om delgivning (18 §). Andra handlingar än sådana som ska delges bevisligen får med samtycke av den som saken gäller delges som ett elektroniskt meddelande (19 §). 

2.2  Europeiska unionens lagstiftning

Industriutsläppsdirektivet 

I industriutsläppsdirektivet, som trädde i kraft vid ingången av 2011, sammanfördes flera direktiv i omarbetad form. Det viktigaste av dessa är Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet), som gäller stora och medelstora industriella anläggningar och som har ersatts med kapitel I och II i industriutsläppsdirektivet. I industriutsläppsdirektivet finns bestämmelser om de allmänna principerna för miljöskyddet när det gäller stora och medelstora företags industriella verksamhet, avfallshanteringsanläggningar och djurstallar samt gränser för utsläpp vid tillämpning av bästa tillgängliga teknik och andra branschspecifika särskilda krav för stora förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar, anläggningar som använder lösningsmedel och titandioxidindustrin. 

I artikel 24 i industriutsläppsdirektivet finns det bestämmelser om medborgarnas rätt att bland annat via internet få information om tillståndsbeslut, motiveringarna till besluten och resultaten av kontrollbesök samt om medborgarnas möjligheter att delta i tillståndsförfaranden. Enligt artikel 24.1 ska medlemsstaterna se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt delta i förfaranden som gäller meddelande av tillstånd för till exempel nya anläggningar eller en väsentlig ändring. 

Enligt bilaga IV till industriutsläppsdirektivet (Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser) ska allmänheten informeras genom offentliga meddelanden eller på annat lämpligt sätt, till exempel med hjälp av elektroniska medier, på ett tidigt stadium under beslutsprocessen och senast så snart som information rimligen kan ges om ansökan om tillstånd. Den berörda allmänheten ska få tillgång till de viktigaste rapporter som hänger samman med tillståndet och annan relevant information. Den berörda allmänheten ska ha rätt att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas, och resultatet av samråd ska beaktas på vederbörligt sätt vid beslutsfattandet. Närmare bestämmelser om information till allmänheten och om samråd med den berörda allmänheten ska fastställas av medlemsstaterna. Direktivet förutsätter också att det för de olika etapperna ska fastställas rimliga tidsramar som ger tillräckligt med tid för att informera allmänheten och för allmänheten att förbereda sig och på ett effektivt sätt delta under beslutsprocessen på miljöområdet. 

Artikel 25 innehåller bestämmelser om rätt till rättslig prövning. Enligt artikeln ska medlemsstaterna se till att medlemmar av den berörda allmänheten har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 24 prövad, om de har tillräckligt intresse eller de hävdar att en rättighet kränks. 

Direktivet om rätt till deltagande och Århuskonventionen 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (nedan direktivet om rätt till deltagande) är kopplat till Europeiska gemenskapens ratificering av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor (FördrS 121—122/2004, nedan Århuskonventionen). Artiklarna 6—9 i Århuskonventionen är av särskild betydelse för miljötillståndsförfarandena. Artiklarna 6—8 handlar om allmänhetens deltagande i förberedelser och beslut i olika situationer. Artikel 9 handlar om tillgång till rättslig prövning. Genom direktivet om rätt till deltagande anpassades gemenskapens lagstiftning till kraven i Århuskonventionen till den del konventionen innehåller bestämmelser om allmänhetens rätt till deltagande och till rättslig prövning.  

Enligt artikel 6 i Århuskonventionen ska den berörda allmänheten i beslutsprocesser om miljön på ett tidigt stadium informeras, antingen genom offentligt tillkännagivande eller i förekommande fall enskilt, bland annat om när beslutsprocessen påbörjas och om allmänhetens möjligheter att delta. Enligt artikeln ska varje etapp i förfarandet för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen innehålla rimliga tidsfrister, och varje part ska sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt. Allmänheten kan lämna synpunkter och åsikter som gäller den föreslagna verksamheten. Allmänheten ska informeras på föreskrivet sätt om beslutet så snart det har fattats av myndigheten. 

Artikel 9 i Århuskonventionen innehåller bestämmelser om tillgång till rättslig prövning. Enligt artikeln har den berörda allmänhet som har ett tillräckligt intresse möjlighet att få vilket som helst beslut som omfattas av artikel 6 prövat av en behörig domstol. Enligt artikel 9 ska allmänheten, utan att det påverkar tillämpningen av prövningsförfarandena, ha rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning. Förfarandena ska erbjuda tillräckliga och effektiva rättsmedel, inbegripet förelägganden där så är lämpligt. De ska även vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma. Beslut som fattats enligt artikel 9 i Århuskonventionen ska meddelas eller registreras skriftligen. Beslut av domstol och, när så är möjligt, av andra organ, ska vara tillgängliga för allmänheten. 

Miljöinformationsdirektivet 

Tillgång till information som gäller miljön behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (nedan miljöinformationsdirektivet). Genom miljöinformationsdirektivet vill man trygga den offentliga tillgången till miljöinformation som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter. Syftet med direktivet är också att såsom en självklarhet se till att miljöinformation görs tillgänglig för och sprids till allmänheten för att säkerställa största möjliga systematiska tillgång till och spridning av miljöinformation till allmänheten. I detta syfte ska i synnerhet datanät och/eller elektroniska verktyg främjas, när så är möjligt. 

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner som gäller miljöinformation. Enligt artikel 2.1 avses med miljöinformation ”all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk eller annan materiell form” om vissa faktorer som rör miljön (tillståndet för olika delar av miljön och samspelet mellan dessa, åtgärder och faktorer som påverkar miljön, rapporter om genomförandet av miljölagstiftningen, analyser och antaganden som används inom ramen för åtgärder och verksamheter som rör miljön samt tillståndet för människors hälsa och säkerhet, inbegripet förorening av livsmedelskedjan, när det är relevant, villkoren för mänskligt liv, kulturplatser och byggnader i den utsträckning de kan påverkas av tillståndet i miljön). Begreppet miljöinformation är med andra ord brett och omfattar inte bara information som direkt gäller miljön utan även information som påverkar miljön. 

Artikel 3 innehåller bestämmelser om tillgång till miljöinformation på begäran medan artikel 4 innehåller bestämmelser om undantag från rätten till information. 

Enligt artikel 4.2 f är det möjligt att göra ett undantag från den fria tillgången till miljöinformation på grund av skyddet för personuppgifter. Undantagen i miljöinformationsdirektivet ska dock tolkas restriktivt så att allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut bör vägas mot det intresse som betjänas av att begäran avslås, varvid den allmänna regeln bör vara att informationen lämnas ut. 

Artikel 7 innehåller bestämmelser om spridning av miljöinformation. Enligt artikel 7.1 ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att offentliga myndigheter organiserar sådan miljöinformation som är relevant för deras verksamhet och som innehas av eller förvaras för dem, för att aktivt och systematiskt spridas till allmänheten, bland annat med hjälp av datanät och/eller elektroniska verktyg, när så är möjligt. Medlemsstaterna ska säkerställa att miljöinformationen fortlöpande görs tillgänglig i elektroniska databaser som är lätt åtkomliga för allmänheten via allmänna telekommunikationsnät. 

Vid genomförandet av miljöinformationsdirektivet utgick man från att den nationella lagstiftningen redan var heltäckande när direktivet trädde i kraft. 

Tillgänglighetsdirektivet 

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (nedan tillgänglighetsdirektivet) trädde i kraft i december 2016. Direktivet innehåller bestämmelser om miniminivån för tillgänglighetskraven i fråga om den offentliga förvaltningens onlinetjänster och om övervakningen av tillgängligheten. Tillgänglighetsdirektivet syftar till att förbättra onlinetjänsterna genom att göra dem möjliga att uppfatta, hanterbara, begripliga och robusta. Direktivet ska vara genomfört nationellt senast den 23 september 2018. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillhandahållande av digitala tjänster och lag om ändring av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (RP 60/2018 rd), som gäller det nationella genomförandet av direktivet, behandlas för närvarande av riksdagen. 

Direktivets syfte är att främja tillgänglighet på den inre marknaden genom att harmonisera tillgänglighetskraven för de offentliga myndigheternas webbplatser och mobila applikationer samt att göra de offentliga myndigheternas tjänster och mobila applikationer mer tillgängliga för användarna.  

Tillgänglighetsdirektivets organisatoriska tillämpningsområde är offentliga myndigheter, vilket avser statliga, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ, om dessa sammanslutningar särskilt inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse, utan industriell eller kommersiell karaktär. 

I tillgänglighetsdirektivet avses med tillgänglighet principer och tekniska hänsyn som ska respekteras när man utformar, bygger, underhåller och uppdaterar webbplatser och mobila applikationer och innehållet i dem i syfte att göra dem mer tillgängliga för användare, särskilt personer med funktionsnedsättning (skäl 2 i ingressen). I praktiken avses med tillgängligheten för webbplatser att deras innehåll har planerats så att alla användargrupper kan använda dem utan tilläggsanordningar eller hjälpanordningar. 

Tillgänglighetskraven i tillgänglighetsdirektivet är avsedda att vara teknikneutrala. De beskriver vad som måste åstadkommas för att en användare ska ha möjlighet att uppfatta, hantera, tolka och förstå en webbplats, en mobil applikation och relaterat innehåll. De specificerar inte vilken teknik som bör väljas för en viss webbplats, viss onlineinformation eller en viss mobil applikation (skäl 36 i ingressen). 

2.3  Praxis

Förfarandet vid tillstånds- och tillsynsmyndigheterna 

Enligt den gällande miljöskyddslagen är ett skriftligt förfarande där ärenden sköts på papper på traditionellt sätt på författningsnivå huvudregeln i förhållande till e-tjänster. Det är dock etablerad praxis att använda en digital verksamhetsmiljö för att inleda ärenden enligt miljöskyddslagen och i samband med myndigheternas förfarande, varför lagstiftningen inte till fullo motsvarar nuläget och orsakar en extra administrativ börda för myndigheterna. 

Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser om ett informationsförfarande som kompletterar kungörelselagen. Vid totalreformen av miljöskyddslagen främjades elektronisk information genom att myndigheterna ålades att, förutom på kommunernas anslagstavlor och i tidningar, även på internet publicera kungörelser och beslut samt informera om det centrala innehållet i tillståndsansökningar. 

Den gällande miljöskyddslagen ålägger den statliga tillståndsmyndigheten att i större omfattning än de kommunala miljövårdsmyndigheterna informera elektroniskt om pågående ärenden och meddelade beslut. Skyldigheten enligt kungörelseförfarandet att informera elektroniskt om ärenden omfattar både den statliga tillståndsmyndigheten och de kommunala miljövårdsmyndigheterna, men det datainnehåll som ska publiceras på internet är mer omfattande när det gäller ärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet. Den statliga tillståndsmyndigheten ska på internet publicera ett för allmänheten avsett sammandrag som lämnats i samband med tillståndsansökan och, i den mån det är möjligt, övriga centrala delar av tillståndsansökan, såsom uppgifter som är viktiga för en bedömning av ett projekts utsläpp och miljökonsekvenser. De kommunala miljövårdsmyndigheterna ska i den mån det är möjligt informera om det övriga centrala innehållet i ansökan (RP 214/2013 rd, s. 112—113). Som ett förfarande som kompletterar ärendehanteringen på papper föreskrivs det i miljöskyddslagen även om skyldigheten att lämna in tillståndsansökningar elektroniskt i ärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet.  

Enligt en enkät som riktats till regionförvaltningsverken, som även är statlig tillståndsmyndighet, inleddes 2017 vid verken sammanlagt 616 ärenden enligt miljöskyddslagen och 558 ärenden enligt vattenlagen. Andelen ärenden som inleddes elektroniskt (per e-post eller via e-tjänster) varierade mellan de olika regionförvaltningsverken mellan 64 och 90 procent i ärenden enligt miljöskyddslagen och mellan 57 och 65 procent i ärenden enligt vattenlagen.  

I ärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet har elektroniskt inledande av ärenden främjats genom den tillståndstjänst för miljöärenden som togs i bruk 2017 och som gör det möjligt att ansöka elektroniskt om vatten- och miljötillstånd hos regionförvaltningsverken. Pilotområden för miljötillståndstjänsten är torvutvinning, djurstallar och vattenhushållningsprojektet som utförs under vattendrag. För dessa verksamhetsområden finns det skräddarsydda ansökningar och sektorspecifika anvisningar i tjänsten. I fråga om andra verksamhetsområden än de som nämns ovan kan man tills vidare använda allmänna och omfattande ansökningar om miljötillstånd och vattenhushållningstillstånd. Avsikten är att utifrån de erfarenheter som fås utvidga användningen av elektroniska tillståndsansökningar och utveckla systemet.  

Vid behandlingen av ärenden enligt miljöskyddslagen läggs handlingarna i regel fram i pappersform i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten. Det är dock möjligt att övergå till att lägga fram handlingar elektroniskt eftersom kommunernas förutsättningar för att informera i datanätet har förbättrats i och med den nya kommunallagen.  

I ärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet lämnas begäranden om utlåtanden huvudsakligen in till myndigheten i elektronisk form och endast i undantagsfall på papper. Praxis är att myndigheterna kan ta del av handlingar som gäller ärenden som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet på elektronisk väg, antingen i det ärendehanteringssystem som används inom miljötillsynen (USPA) eller i Tillstånds- och informationstjänsten, som innehåller vatten- och miljötillståndsärenden som inletts eller delgetts vid den statliga tillståndsmyndigheten och deras kungörelsehandlingar samt beslut och beslutshandlingar fr.o.m. den 19 juni 2014. Om handlingar inte har offentliggjorts skickas de till myndigheterna per e-post.  

Anmärkningar och åsikter skickas till tillståndsmyndigheten huvudsakligen per e-post eller via e-tjänster. Regionförvaltningsverkens ansvarsområde för miljötillstånd använder en e-blankett för anmärkningar och åsikter, som innehåller detaljerade anvisningar om hur anmärkningarna och åsikterna ska utformas. 

I ärenden som hör till de kommunala miljövårdsmyndigheternas behörighet är möjligheten att använda e-tjänster mindre. Enligt en enkät om kommunernas miljöskyddsförvaltning som Finlands Kommunförbund lät utföra var det 2017 möjligt att använda e-tjänster i ärenden som gäller miljöskyddstillstånd i 14 procent av de 83 kommuner som svarade på enkäten. Det är vanligast med e-tjänster i kommuner med över 100 000 invånare.  

Informationssystem för miljötillstånd (t.ex. Lupapiste och Trimble) används i 40 procent av de 82 kommuner som svarade på enkäten.  

Miljömyndigheterna ska både i samband med hörandet och beslutsfattandet informera om ärenden enligt miljöskyddslagen i tidningar inom det område som påverkas av verksamheten, om det inte är uppenbart onödigt. Därför informeras det i tidningar om en stor del av framför allt de ärenden enligt miljöskyddslagen som hör till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet. I tvåspråkiga områden publiceras informationen i både finsk-och svenskspråkiga tidningar.  

Meddelande av beslut genom anslag förutsätter att information i pappersform om att ett beslut kommer att meddelas publiceras på anslagstavlan hos den myndighet som fattat beslutet innan beslutet meddelas. Beslutet ska finnas framlagt på det ställe som anges i informationen den dag då beslutet meddelas. Därtill ska beslutet publiceras på tillståndsmyndighetens webbplats. 

Även i NTM-centralerna, som är statlig tillsynsmyndighet, sköts ärenden huvudsakligen elektroniskt. Enligt en enkät som riktats till NTM-centralerna skickas uppskattningsvis cirka 80 procent av de ärenden som inleds till tillsynsmyndigheten på elektronisk väg. NTM-centralerna tillämpar på sitt beslutsförfarande 84 och 85 § i miljöskyddslagen, som gäller meddelande av respektive information om tillståndsbeslut, samt i vissa fall ett förenklat förvaltningsförfarande enligt 96 §. 

Förfarandet i fullföljdsdomstolen  

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet tillämpas även på behandlingen av förvaltningsprocessärenden. Besvärsskrifter kan lämnas till förvaltningsdomstolen i elektronisk form och kontakten med domstolen skötas elektroniskt. Beslutshandlingar kan signeras elektroniskt och handlingar som ska sändas bevisligen får med partens samtycke delges också som elektroniska meddelanden. Däremot är behandlingen av ärenden vid förvaltningsdomstolen inte till alla delar elektronisk. Den myndighet som fattat ett beslut ska till exempel i samband med ett besvär fortsättningsvis lämna in de handlingar som gäller besväret skriftligen till förvaltningsdomstolen. 

I detta sammanhang föreslås det inte att de bestämmelser som kräver skriftlig behandling av besvär vid förvaltningsdomstolen ska ändras. Det elektroniska förfarandet utvecklas inom ramen för justitieministeriets projekt för att ta fram ett system för verksamhetsstyrning och dokumenthantering vid förvaltnings- och specialdomstolarna (HAIPA). Projektet pågår fram till utgången av 2019. Däremot föreslås det att anslagsförfarandet ska frångås även när det gäller att söka ändring. I fortsättningen ska Vasa förvaltningsdomstol delge besvär och beslut i ärenden elektroniskt i enlighet med förvaltningslagen. Det föreslås inte att bestämmelserna om behandlingen av ärenden vid högsta förvaltningsdomstolen ska ändras.  

Utveckling av informationssystem 

Den statliga miljötillstånds- och tillsynsmyndigheten använder ärendehanteringssystemet USPA. I de projekt för att utveckla informationssystem som pågår för närvarande ska informationssystemen integreras med USPA. De elektroniska tjänsterna genomförs med hjälp av SPAv2-plattformen som tagits fram av NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. 

Miljöministeriet har beställt en uppdatering av tillsyns- och belastningssystemet (VAHTI) inom datasystemet för miljövårdsinformation, som ska genomföras inom ramen för projektet YLVA. För att uppfylla myndigheternas skyldigheter enligt 222 och 223 § i miljöskyddslagen ska den elektroniska tjänsten för miljötillsyn, YLVA, göras tillgänglig för de kommunala myndigheterna. Detta förutsätter att tjänsteinnehavarna ansöker om en så kallad U-kod och upprättar en anslutning. Det innebär dock inte att de kommunala tjänsteinnehavarna får tillgång till ärendehanteringssystemet USPA. Förutom användarrättigheter upprättas för kommunerna även ett gränssnitt, via vilket data och filer kan överföras från kommunernas många olika datasystem till datasystemet för miljövårdsinformation. Med hjälp av dessa lösningar uppfylls miljöskyddslagens krav på att det ska finnas möjligheter att registrera data i datasystemet för miljövårdsinformation. 

Det elektroniska vatten- och miljötillståndssystemet är ett gemensamt projekt som genomförs av miljöministeriet och regionförvaltningsverkens förvaltnings- och utvecklingscenter. Även här grundar sig utvecklingen av tjänsten på SPAv2-plattformen och integreringen på USPA. Att bearbeta systemet så att det kan användas av kommunerna är krävande på grund av den starka kopplingen till USPA och ingår således inte i miljöministeriets planer. 

Regeringen genomför för närvarande spetsprojektet Tillstånd och tillsyn som leds av arbets- och näringsministeriet. Syftet med projektet är att för kunderna och myndigheterna skapa en så kallad serviceterminal som verksamhetsutövarna kan använda för att få information om nödvändiga tillstånd samt för att söka uppgifter som gäller den egna verksamheten och information som myndigheterna har om verksamheten och miljön. Den egentliga kommunikationen sker dock via myndigheternas egna ärendehanteringssystem. 

2.4  Bedömning av nuläget

E-tjänster 

Procedurbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen uppmuntrar inte till och främjar inte fullt ut övergången till e-tjänster och elektronisk behandling av ärenden vid myndigheterna. Att använda e-tjänster är numera vanligare vid den statliga tillståndsmyndigheten och den statliga tillsynsmyndigheten än att handlingar lämnas in i traditionell skriftig form (på papper). Den gällande lagstiftningen möjliggör dock inte till alla delar att de digitala metoder som står till buds utnyttjas. Kommunikationen på nätet, som i den nya kommunallagen fått en allt mer framträdande roll som kommunikations- och informationskanal i kommunen, och det pågående projektet för att se över kungörelsebestämmelserna gör det möjligt att uppdatera det i miljöskyddslagen och vattenlagen avsedda delgivningsförfarandet så att det bättre motsvarar den digitala miljön. 

Delgivning av beslut 

Justitieministeriet ser för närvarande över kungörelsebestämmelserna. I regeringens proposition om detta föreslås det att kungörelselagen upphävs som föråldrad och att en ny allmän bestämmelse om offentlig kungörelse tas in i förvaltningslagen (62 a §). Eftersom det är fråga om ett förvaltningsförfarande som iakttas inom flera förvaltningsområden och som liknar offentlig delgivning enligt förvaltningslagen är det ändamålsenligt att det regleras i en allmän lag för att förenhetliga förfarandena. Att de offentliga kungörelserna flyttas från anslagstavlorna till det allmänna datanätet främjar effektivare information samtidigt som det möjliggör öppnare förvaltning och förbättrar individernas, sammanslutningarnas och företagens tillgång till information. 

I samband med att kungörelsebestämmelserna ses över ska även 62 § om förfarandet vid offentlig delgivning i förvaltningslagen uppdateras. Ett meddelande om att en handling finns framlagd ska inte längre i första hand publiceras i den officiella tidningen och alternativt på myndighetens anslagstavla eller i en annan tidning, utan meddelandet ska publiceras i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats och vid behov i en tidning ur vilken mottagaren bäst kan antas få informationen. Om meddelandet på grund av störningar i datakommunikationerna eller en därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska det även publiceras i den officiella tidningen.  

I och med upphävandet av kungörelselagen slopas den i samma lag fastställda skyldigheten för myndigheterna att upprätthålla fysiska anslagstavlor till den del det är fråga om att publicera meddelanden på en anslagstavla i enlighet med kungörelselagen. På motsvarande sätt som inom kommunallagstiftningen ska delgivning genom offentlig kungörelse ske i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats i stället för på en fysisk anslagstavla. Motsvarande bestämmelser har även föreslagits i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 15/2017 rd). 

I samband med att kungörelsebestämmelserna ses över ska i förvaltningslagen även tas in en separat allmän bestämmelse om offentliggörandet av personuppgifter (62 b §), enligt vilken endast de personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information får publiceras i en offentlig kungörelse om att en handling finns framlagd och i den handling som kungörs. Uppgifterna får publiceras trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Personuppgifter i offentliga kungörelser och kungjorda handlingar ska avlägsnas efter den tid för tillgänglighållande som avses i 62 a § 2 mom. Informationen i ärenden enligt vattenlagen och miljöskyddslagen förutsätter dock en längre tid för tillgänglighållande än den som avses i 62 b § i förvaltningslagen bland annat på grund av det allmännas skyldighet enligt grundlagen att verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och för att trygga ställningen för den som orsakats olägenhet samt i syfte att uppfylla förpliktelserna enligt Europeiska unionens miljöinformationsdirektiv och industriutsläppsdirektiv. Därför bör det i vattenlagen och miljöskyddslagen finnas separata bestämmelser om offentliggörandet av personuppgifter i det allmänna datanätet. 

Anslagsförfarandet är ett vedertaget delgivningssätt särskilt när det gäller ärenden som hänför sig till användningen av miljön. Ett centralt syfte med förfarandet är att säkerställa att besvärstiden börjar löpa vid samma tidpunkt för alla som får söka ändring. I och med att de offentliga kungörelserna och förfarandet för offentlig delgivning blir elektroniska finns det knappast längre ett behov av specialbestämmelser om anslagsförfarandet. Vid anslagsförfarandet kan myndigheten i praktiken sätta ut informationen om meddelandet av ett beslut på sin anslagstavla först dagen innan beslutet meddelas, och beslutet anses ha fattats när det meddelas. Besvärstiden börjar därmed löpa från meddelandet av beslutet. Vid ett sådant förfarande är det närmast fråga om ett skenbart delfående innan besvärstiden börjar. Delfåendet av ett beslut kan genomföras på ett modernare sätt genom att beslutet och kungörelsen om det publiceras i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. Liksom vid anslagsförfarandet ska besvärstiden börja löpa samtidigt för samtliga parter som har rätt att söka ändring. 

Skydd av personuppgifter 

I vilken omfattning personuppgifter ingår i ansökningsärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen varierar beroende på projektets typ och storleksklass. Enligt 3 § i statsrådets förordning om miljöskydd (713/2014) ska tillståndsansökan förutom sökandens identifikations- och kontaktuppgifter innehålla en utredning om rågrannarna på platsen för verksamheten och andra parter som verksamheten och dess konsekvenser särskilt kan beröra. Enligt 2 § i statsrådets förordning om vattenhushållningsärenden (1560/2011) ska en ansökan om ett vattenhushållningsprojekt förutom sökandens namn och kontaktuppgifter i nödvändig omfattning innehålla bland annat en motiverad bedömning av sådana förluster som projektet medför med hänsyn till allmänna intressen samt av sådan enskild förlust på grund av projektet som avses i 3 kap. 6 och 7 § i vattenlagen, specificerade enligt fastighet och person samt uppgifter om parterna, inklusive adressuppgifter, namn på och fastighetsbeteckningar för de fastigheter som partsställningen grundar sig på, och en karta i ändamålsenlig skala där fastigheternas läge har märkts ut. 

Beslut som utfärdas av den statliga myndigheten i miljöskydds- och vattenhushållningsärenden ska offentliggöras på myndighetens webbplats. Dessutom offentliggör de kommunala miljövårdsmyndigheterna i varierande grad sina beslut i miljöskyddsärenden. I fråga om miljöskyddslagen grundar sig skyldigheten att offentliggöra beslut på webbplatsen på 85 § 3 mom. i miljöskyddslagen. Enligt denna bestämmelse får beslut som offentliggörs på internet trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet innehålla uppgifter om var verksamheten är placerad. I fråga om vattenlagen saknas bestämmelser om offentliggörandet av beslut, och förfarandet grundar sig därför på tillståndsmyndigheternas praxis. 

Placering av ledningar 

Vattenlagen har genom ändringen 587/2017 kompletterats med en ny 2 kap. 5 a §, enligt vilken den projektansvarige har rätt att placera en vatten-, avlopps- eller kraftledning eller telekommunikationskabel eller någon annan ledning med motsvarande verkan som går under en kungsådra eller en bäck också på någon annans vattenområde. Vattenområdets ägare och den statliga tillsynsmyndigheten ska underrättas om ett sådant projekt. För närvarande gäller 2 kap. 5 a § om upprättande av nyttjanderätt och 15 § om anmälan till myndigheten inte placering av en ledning i sund eller trängre leder. Om det är möjligt att skaffa en nödvändig nyttjanderätt genom att komma överens om detta med områdets ägare, är det inte nödvändigt att göra ens en anmälan om projektet till myndigheten. Om det däremot inte är möjligt att komma överens om nyttjanderätten ska ett tillstånd enligt vattenlagen sökas för projektet. 

Målet med anmälningsförfarandet enligt vattenlagen har varit att underlätta den administrativa bördan inom förhandstillsynen genom att överföra projekt med mindre konsekvenser från tillståndsförfarandet till anmälningsförfarandet. Förfarandet för att delge ett meddelande till ett icke konstituerat delägarlag för ett samfällt område har dock särskilt ur verksamhetsutövarnas synvinkel ansetts onödigt tungrott med beaktande av det ringa antal projekt som omfattas av anmälningsförfarandet. 

3.1  Målsättning

Syftet med propositionen är att ändra procedurbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen så att de bättre uppfyller e-tjänstbehoven. Ett långsiktigt mål med bestämmelserna för att främja e-tjänsterna kan anses vara att inom miljöförvaltningen ta i bruk en interoperabel elektronisk tjänst. För att nå detta mål och införa elektronisk behandling i bred skala, krävs att de elektroniska systemen utvecklas både hos den statliga myndigheten och i kommunerna. Därför ska ändringarna i lagstiftningen införas stegvis. En annan förutsättning för arbetet med att göra tjänsterna elektroniska i bred skala är att det anvisas tillräckliga ekonomiska resurser för utvecklingen av digitaliseringen. 

Enligt denna proposition ska e-tjänsterna prioriteras som kommunikationsform vid miljömyndigheten. I bestämmelserna beaktas myndigheternas nuvarande praxis samt de förpliktelser som följer av kommunallagen. Ett mål med beredningen har varit att de system som används av staten och kommunerna ska uppfylla bestämmelsernas minimikrav. Att de föreslagna ändringarna träder i kraft förutsätter inte att de statliga och kommunala miljömyndigheterna förnyar sina system eller tar i bruk nya, utan utvecklingen av systemen fortsätter utifrån de utgångspunkter och tidsplaner som myndigheterna och kommunerna ställt upp. 

Vid organiseringen av e-tjänsterna gäller det dock att beakta de förvaltningsmässiga rättsprinciper som hör till grunderna för god förvaltning, såsom serviceprincipen, kravet på adekvat service och proportionalitetsprincipen. Med tanke på förvaltningskunden och myndigheten är det väsentligt att tjänsterna fungerar så snabbt, smidigt och effektivt som möjligt. Det kan dock inte förutsättas att alla förvaltningskunder har möjligheter och färdigheter att anlita enbart e-tjänster. Även om e-tjänsterna prioriteras, ska det finnas möjlighet att uträtta ärenden i pappersform för att trygga individens intressen och rättigheter.  

Att delge information på kommunens och den statliga myndighetens anslagstavla kan inte betraktas som ett effektivt informationssätt. I kommunallagen har man redan övergått till att delge kommunala tillkännagivanden och beslut i det allmänna datanätet i stället för på kommunens anslagstavla. Eftersom det i regeringens proposition om att uppdatera kungörelsebestämmelserna föreslås att man övergår till ett elektroniskt kungörelseförfarande, bör man även inom förfarandena enligt miljöskyddslagen och vattenlagen övergå till elektronisk delgivning av ärenden.  

Vid sidan om elektronisk information ska informationen i tidningar bibehållas för att trygga människornas behov av att få information på bred front och säkerställa olika sätt att ta del av information. Uppdateringen utgör inte heller ett hinder för att informera om miljöärenden på något annat sätt som myndigheten beslutar om. Ett villkor är då att det är ett effektivt sätt att ta del av information.  

Att elektroniskt offentliggöra handlingar som ska kungöras bidrar till att effektivisera tillgången till information, och förfarandet motsvarar gällande praxis i fråga om ärenden enligt miljöskyddslagen. Genom att uppdatera bestämmelsen om offentlig kungörelse är det även möjligt att ersätta anslagsförfarandet i anslutning till meddelandet av beslut med ett modernare delgivningsförfarande. Den nya 62 a § om offentliga kungörelser i förvaltningslagen ska även inkludera en bestämmelse om när delfåendet av kungörelsen anses ha skett.  

Genom att ändra procedurbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen så att de motsvarar de nya kungörelsebestämmelserna kan förfarandena förenhetligas. I detta avseende bidrar propositionen till regeringsprogrammets övergripande mål om att avveckla onödig reglering.  

Övergången till elektronisk kommunikation uppskattas som helhet förbättra parternas och övriga aktörers tillgång till information i fråga om projekt som hör till deras rättsområde och miljö. Slopandet av anslagstavlor för att lägga fram handlingar i skriftlig form innebär dock inte att man ska avskaffa de informationsformer som kompletterar den egentliga delgivningen. Information i tidningar och separat delgivning med de parter som saken särskilt berör ska anses trygga rätten till information även för sådana parter som inte kan utnyttja elektroniska kommunikationsmedel. Dessutom har myndigheterna en skyldighet att med hjälp av datautrustning avsedd för allmänt bruk göra det möjligt för medborgarna att ta del av sådana handlingar som lagts fram elektroniskt samt vid behov hjälpa medborgarna att sätta sig in i dem. 

3.2  De viktigaste förslagen

E-tjänster 

Procedurbestämmelserna i miljöskyddslagen och vattenlagen ska ändras så att e-tjänsterna prioriteras som kommunikationsform framför att handlingar lämnas in på papper. Ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen ska i första hand inledas elektroniskt. Det innebär att handlingarna ska lämnas in till myndigheten antingen via e-tjänst eller per e-post. Om verksamhetsutövaren är en fysisk person kan handlingarna lämnas in på papper.  

Delgivning av ansökan 

I miljöskyddslagens 5 kap. om tillståndsförfarandet, 8 kap. om tillståndsbeslut och 19 kap. om sökande av ändring görs innehållsmässiga ändringar genom att hänvisningarna till den gamla kungörelselagen och anslagsförfarandet stryks och övriga bestämmelser som överlappar den nya allmänna bestämmelsen (62 a §) om offentlig kungörelse i förvaltningslagen ses över. Även bestämmelserna i 3, 5, 7, 8, 11, 14 och 15 kap. om offentlig kungörelse i vattenlagen ändras så att de är enhetliga med den nya 62 a § som föreslagits i förvaltningslagen. 

Enligt 62 a § i förvaltningslagen ska delgivningen av en handling genom offentlig kungörelse verkställas genom att kungörelsen och den handling som kungörs publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Vid behov ska kungörelsen också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar. Om kungörelsen på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska den dessutom publiceras i den officiella tidningen. Kungörelsen och den handling som kungörs ska hållas offentligt tillgängliga på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i 14 dygn. Om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, ska kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut. Av kungörelsen ska det framgå vad saken gäller samt var och till vilken tidpunkt handlingen finns tillgänglig. I kungörelsen ska dessutom nämnas den tidpunkt då kungörelsen har publicerats på myndighetens webbplats och anges att delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter publiceringstidpunkten i fråga. Om kungörelsen inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats, ska det i kungörelsen anges att delfåendet har skett den sjunde dagen efter det att kungörelsen publicerades i den officiella tidningen. 

Ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen ska delges genom offentlig kungörelse enligt 62 a § i förvaltningslagen. Till den del de gällande bestämmelserna förutsätter att informationen om kungörelsen offentliggörs på anslagstavlorna i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten, ska de ändras till hänvisningar till 108 § i kommunallagen. Ansökningshandlingar ska i princip inte längre lämnas in till kommunerna i pappersform, i och med att kungörelsen och de kungjorda handlingarna publiceras på myndigheternas webbplats i det allmänna datanätet. Ändringarna är till sin natur tekniska justeringar av hänvisningar i fråga om de bestämmelser som innehåller hänvisningar till tillämpningen av bestämmelserna om tillståndsförfarandet. 

Delgivning av beslut 

Meddelandet av beslut genom anslagsförfarande ska frångås i miljöskyddslagen och vattenlagen. Det föreslås att bestämmelserna om delgivning av beslut och information om beslut tas in i 85 § i miljöskyddslagen och att 84 § i miljöskyddslagen upphävs som onödig. I vattenlagen ingår bestämmelserna om anslagsförfarandet i anslutning till meddelande av beslut i 11 kap. 22 §. Det föreslås att anslagsförfarandet ersätts av ett förfarande enligt 62 a § i förvaltningslagen, där beslut delges genom offentlig kungörelse. Beslutet och kungörelsen om detta ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. De som har rätt att anföra besvär anses ha fått del av tillståndsbeslutet den sjunde dagen efter kungörelsen och publiceringen av beslutet. Då besvärstiden beräknas ska den dag då delgivningen sker inte medräknas. Således börjar besvärstiden löpa en vecka senare jämfört med i dag.  

Skydd av personuppgifter 

I regeringens proposition om att upphäva kungörelselagen föreslås det att det i förvaltningslagen tas in en ny 62 b § om skyddet av personuppgifter vid offentlig delgivning och offentlig kungörelse. Enligt den föreslagna paragrafen får endast de personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information publiceras i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig samt i en offentlig kungörelse och i den kungjorda handlingen. Uppgifterna får publiceras, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna, och de får publiceras trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. De personuppgifter som ingår i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig samt i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen ska avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet när den tid för tillgänglighållande som avses i 62 § 2 mom. och 62 a § 2 mom. löper ut. Förvaltningslagens 62 b § ska tillämpas som en allmän bestämmelse inom all förvaltningsverksamhet, om inte något annat föreskrivs. 

Den föreslagna 62 b § i förvaltningslagen motsvarar i sak bestämmelserna om behandling av personuppgifter vid tillståndsmyndigheten i miljöskyddslagen fram till dess att besvärstiden har löpt ut. Trots detta föreslås det att 44 och 85 § i miljöskyddslagen bibehålls som separata bestämmelser om publiceringen av personuppgifter i det allmänna datanätet i samband med ett tillståndsförfarande. Bestämmelserna gör det möjligt att publicera nödvändiga personuppgifter i kungörelser, ansökningshandlingar och tillståndsbeslut trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet under den tid som det är nödvändigt att uppgifterna finns framlagda i datanätet. I 44 och 85 § i miljöskyddslagen anges även den tidpunkt då personuppgifterna ska raderas från datanätet. Som nödvändiga personuppgifter betraktas verksamhetsutövarens namn och uppgifter om var verksamheten ska placeras för att ärendet ska vara tillräckligt specificerat och allmänheten ska kunna bedöma verksamhetens konsekvenser för placeringsortens miljö. De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att publicera nödvändiga personuppgifter även i andra beslut enligt miljöskyddslagen (t.ex. 95, 99, 122, 136 §), eftersom dessa beslut ska delges och informeras om med iakttagande av vad som föreskrivs i 85 §. Vidare föreslås det att det i miljöskyddslagen tas in en ny 85 a § om en informationstjänst för miljötillståndsärenden. Behandlingen av personuppgifter i samband med ändringssökande ska dock grunda sig på bestämmelserna i den allmänna lagen. 

Behandlingen av personuppgifter i ärenden enligt vattenlagen ska grunda sig på bestämmelserna i den allmänna lagen fram till dess att besvärstiden har löpt ut. Förvaltningslagens 62 b § ska ändå inte gälla sådana situationer där handlingar fortsättningsvis finns framlagda på webbplatsen även efter att besvärstiden eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt har löpt ut. Det föreslås att det i vattenlagen tas in bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som ingår i sådana beslut. Det sker genom att en ny 19 § om en informationstjänst för vattenhushållningsärenden fogas till 18 kap. i vattenlagen. 

Placering av ledningar  

Det föreslås att bestämmelserna om anmälningsförfarandet vid placering av ledningar enligt vattenlagen ändras så att 2 kap. 5 a § i vattenlagen omfattar även sund och trängre leder. Den projektansvarige behöver inte längre anhålla om nyttjanderätt av tillståndsmyndigheten, utan en ledning som går under ett sund eller en trängre led kan placeras även på någon annans vattenområde med stöd av bestämmelsen ovan. En anmälan om ett sådant projekt ska dock göras till vattenområdets ägare och tillsynsmyndigheten. Vidare föreslås det att förfarandet för att delge ett icke konstituerat delägarlag för ett samfällt område ett meddelande ändras så att meddelandet kan delges myndigheten genom ett tillkännagivande på webbplatsen. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

De ekonomiska konsekvenserna bör granskas särskilt ur den statliga tillstånds- och tillsynsmyndighetens och den kommunala miljövårdsmyndighetens liksom även ur företagens, dvs. verksamhetsutövarnas, perspektiv. 

Konsekvenser för den offentliga ekonomin 

Propositionen bedöms inte ha några betydande statsekonomiska konsekvenser. De föreslagna ändringarna för att främja e-tjänsterna förutsätter inte några större ekonomiska investeringar av myndigheterna, eftersom de redan använder elektroniska ärendehanterings- och informationskanaler. En förutsättning för god förvaltning är att myndigheten informerar om sin verksamhet, vilket i dag i stor utsträckning sker via webbsidorna. Den arbetsinsats som annars skulle gå till att upprätthålla de fysiska anslagstavlorna går i framtiden till att uppdatera webbsidorna. 

Lagförslagen om att prioritera digital kommunikation och elektronisk delgivning orsakar inte några extra kostnader för den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten, eftersom betoningen redan i dag ligger på e-tjänster. Dessutom har sökandena tillgång till omfattande allmänna ansökningar för miljö- och vattenhushållningstillstånd, som bidrar till att främja e-tjänsterna. Den statliga tillståndsmyndigheten använder även inom vissa pilotområden ett elektroniskt tillståndssystem, som i framtiden ska tas i bruk även inom andra områden. 

Inte heller för de kommunala miljövårdsmyndigheterna kommer informationen i datanätet att medföra några betydande extra kostnader, eftersom kommunerna i och med den nya kommunallagen har skyldighet att publicera meddelanden och beslut på sina webbplatser. Däremot varierar möjligheterna att inleda ärenden elektroniskt mellan kommunerna. I de flesta kommuner lämnas handlingar fortfarande i huvudsak in på papper. Att ta i bruk ett elektroniskt miljötillståndssystem är dock inte en nödvändig förutsättning för att kommunerna ska kunna ordna e-tjänster. För att uppfylla kravet på e-tjänster kan ansökningar och anmälningar även lämnas in per e-post, och det är sannolikt att alla kommuner har fungerande e-postadresser. I princip kan de befintliga systemen i kommunerna anses vara tillräckliga för att uppfylla de krav på e-tjänster som ställs i förslaget.  

De kostnader som orsakas kommunerna ska inte täckas med nya anslag eller höjda statsandelar, utan i statsandelarna beaktas de normala utvecklingskostnader som behövs för att sköta lagstadgade uppgifter, och kraven i lagförslaget kan räknas till dessa. Ett långsiktigt mål kan dock anses vara att systematiskt främja digitaliseringen och e-tjänsterna så att miljöförvaltningen (staten och kommunerna) kan ta i bruk en interoperabel elektronisk tjänst. En förutsättning är dock att tillräckliga ekonomiska resurser anvisas för utvecklingsarbetet. 

I och med propositionen kan de kommunala och statliga myndigheterna slopa sina fysiska anslagstavlor, och myndigheterna behöver inte skriva ut kungörelser, anslag och beslut i anslutning till miljöärenden och inte heller posta ansökningshandlingar för att hållas framlagda i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten. I motsats till vad som är fallet i den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten tillämpas elektronisk arkivering inte i alla kommuner, varför kommunernas interna system inte helt uppfyller e-tjänstbehoven. Det leder till att elektroniskt inlämnade handlingar eventuellt måste skrivas ut för arkivering, vilket orsakar utskriftskostnader och eventuellt även onödiga personalkostnader. 

Vid beredningen av propositionen fanns det inte tillgång till exakta beräkningar i euro av de nuvarande post- och utskriftskostnaderna och de inbesparingar som propositionen medför, eftersom dessa kostnader inte specificeras enligt ansvarsområde vid den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten eller i kommunerna. Enligt en enkät som utfördes vid de statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheterna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna uppskattas kostnaderna dock vara små och det antal timverken som används för postning och utskrivning uppgå till några timmar per år. En stor del av postkostnaderna består av de brev som sänds till parterna (kungörelse om delgivning och kungörelse om beslut). Det är inte meningen att slopa de nuvarande sätten att delge parterna information, varför postkostnaderna för de brev som sänds till parterna inte har betydelse för de föreslagna ändringarna. 

Vid sidan av elektronisk delgivning och information anses det alltjämt nödvändigt att publicera information i tidningar med tanke på effektiv information och medborgarnas tillgång till information. Antalet tidningsannonser och kostnaderna för dem kommer enligt uppskattningar inte att förändras på ett betydande sätt jämfört med nuläget, även om det i propositionen föreslås att myndigheten i högre grad än i dag ska kunna överväga om informationen i tidningar är nödvändig. Genom att utöka myndighetens prövningsrätt strävar man efter att avskaffa sådan information som är uppenbart onödig med tanke på ärendehanteringen samt minska kostnaderna för denna. År 2017 publicerade regionförvaltningsverken tidningsannonser om ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen enligt följande:  

Tabell 1. Tidningsannonser som publicerats i ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen per regionförvaltningsverk 2017. 

Antalet tidningsannonser och deras kostnader är större i området för Södra Finlands och Västra och Inre Finlands regionförvaltningsverk, eftersom en betydande andel av ärendena inleds i tvåspråkiga regioner där tidningsannonserna publiceras i både svensk- och finskspråkiga tidningar. 

Antalet tidningsannonser som publiceras av de kommunala miljövårdsmyndigheterna varierar beroende på kommun. och påverkas till exempel av det årliga antalet behandlade tillstånd samt huruvida informationen om kungörelsen publiceras både i en svensk- och i en finskspråkig tidning. Till exempel publicerades år 2017 i Kouvola 30 tidningsannonser och kostnaderna för dem uppgick till cirka 7 100 euro. I Sibbo har det årliga antalet tillstånd varierat mellan 0 och 8, och beroende på tillståndets omfattning har kungörelsekostnaderna varierat mellan 1 200 och 2 000 euro per tillstånd (kungörelse av ansökan och beslut i svensk- och finskspråkig tidning). I Helsingfors kungörs i tidningen normalt inte sådana tillstånd som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. För att förbättra kundservicen meddelas aktuella ansökningar om miljötillstånd och beslut i Helsingfors på kommunens webbplats. På webbplatsen publiceras även beslut med tillhörande offentliga bilagor som fattats på nämnd- och tjänstemannanivå.  

Ändringarna av anmälningsförfarandet enligt vattenlagen beräknas utöka anmälningsförfarandet med högst ett tiotal nya projekt per år. Lagändringen underlättar förfarandet och minskar projektets administrativa kostnader för verksamhetsutövaren i de fall där projektet på grund av frågan om nyttjanderätt skulle ha behandlats inom tillståndsförfarandet. För behandlingen av ett vattenhushållningsärende som gäller placeringen av en ledning tar regionförvaltningsverket för närvarande ut en avgift på 1 910 euro. För behandlingen av ett anmälningsärende enligt vattenlagen tas för närvarande inte ut någon avgift. I de fall där det är möjligt att komma överens om nyttjanderätten ökar den administrativa bördan något som en följd av lagändringen. Övergången till information på myndighetens webbplats underlättar förfarandet och minskar kostnaderna jämfört med nuläget. Om informationen enligt 26 § 3 mom. i lagen om samfälligheter orsakar kostnader på cirka 500 euro och en ersättning på exempelvis 100 euro tas ut för att publicera ett meddelande på myndighetens webbplats, innebär det en inbesparing på cirka 400 euro per enskilt projekt. 

Konsekvenser för företag 

Förslaget bedöms inte ha några betydande ekonomiska konsekvenser för företag. Företagen tillämpar redan nu elektroniska verktyg och tjänster i bred skala, och det bedöms inte att det behövs några extra resurser för datatekniska system som en följd av de föreslagna bestämmelserna. Även om det i propositionen föreslås att elektroniska förfaranden ska prioriteras vid inledningen och behandlingen av ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, ska verksamhetsutövarna som är fysiska personer alltjämt ha möjlighet att lämna in handlingar även på papper. I synnerhet de stora företagen som har skyldighet att ansöka om miljötillstånd sköter redan i dag största delen av sina ärenden vid myndigheten elektroniskt. De förfaringsmässiga ändringar som e-tjänsterna medför kan eventuellt ha följder för mindre näringsidkare som inte nödvändigtvis har färdigheter eller möjligheter att uträtta sina ärenden vid myndigheten elektroniskt. De föreslagna ändringarna kan anses underlätta ärendehanteringen i och med att förfarandena blir smidigare och delfåendet effektivare. 

Företagens ekonomiska ställning kan indirekt påverkas av att det anslagsförfarande som tillämpas vid meddelande av beslut ersätts med ett nytt delgivningsförfarande enligt 62 a § i förvaltningslagen, inom vilket delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter det att kungörelsen och den kungjorda handlingen (beslutet) publicerades. Då besvärstiden beräknas ska den dag då delgivningen sker inte medräknas. Som en följd av att delgivningstiden justeras förlängs ärendets sammanlagda behandlingstid med en vecka. Ändringen av tidpunkten för delgivningen av ett beslut som kan överklagas påverkar dock inte verksamhetsutövarens rätt att oberoende av överklagandet inleda tillståndspliktig verksamhet enligt 199 § i miljöskyddslagen eller att vidta förberedande åtgärder enligt 3 kap. 16 § i vattenlagen. I dessa situationer kan verksamhetsutövaren eller den projektansvarige efter att beslutet meddelats vidta sådana åtgärder som specificerats i beslutet. 

Samhällsekonomiska konsekvenser 

De föreslagna ändringarna i delgivningsförfarandet har på grund av sin natur inte några konsekvenser för exempelvis sysselsättningen. Myndigheternas arbetsinsats går i stället för att upprätthålla fysiska anslagstavlor till att uppdatera webbplatserna. Propositionen har således inte några direkta eller indirekta ekonomiska konsekvenser för samhällsekonomin. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

Konsekvenser för den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten 

Den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten har mycket god beredskap att övergå till ett elektroniskt delgivningsförfarande i ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Revideringen leder till att lagstiftningen bättre motsvarar dagens behov. 

Övergången till ett elektroniskt delgivningsförfarande är inte en ny uppgift för de statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheterna, eftersom myndigheterna redan har befintliga webbsidor för information. Dessutom fastställs det i den gällande miljöskyddslagen redan i dag att den statliga tillståndsmyndigheten ska informera om tillståndsansökningar och beslut på internet. Även den statliga tillsynsmyndigheten publicerar redan i dag bland annat kungörelser på sin webbplats. 

Förslaget om att prioritera e-tjänster orsakar inte heller något betydande extra arbete för den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten, eftersom största delen av de ärenden som hör till den statliga tillstånds- och tillsynsmyndighetens behörighet redan i dag inleds och behandlas elektroniskt antingen via en e-tjänst eller per e-post. Det elektroniska förfarandet för att inleda ärenden har blivit ännu vanligare i och med det elektroniska tillståndssystem som tagits i bruk inom vissa områden som regleras av miljöskyddslagen och vattenlagen.  

Tabell 2. Ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen som inletts vid den statliga tillståndsmyndigheten per regionförvaltningsverk år 2017. I tabellen anges även i procent en hur stor andel av de inledda ärendena som lämnats in elektroniskt (per e-post eller via det elektroniska tillståndssystemet). 

På den statliga tillsynsmyndighetens webbplats finns en länk till en allmän e-tjänst och elektroniska blanketter som förvaltningskunderna kan utnyttja för att uträtta specifika ärenden. Dessutom tillämpar de statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheterna elektronisk arkivering som förpliktar myndigheterna att skanna in sådant material som inte lämnats in elektroniskt. 

Vidare leder de föreslagna ändringarna till att myndigheterna inte längre behöver upprätthålla fysiska anslagstavlor för att offentliggöra kungörelser. I fortsättningen behöver den statliga myndigheten inte sända handlingar till kommunen, utan kommunen kan på sin egen webbplats upprätta en länk till den aktuella myndighetens kungörelse. Samma uppgifter behöver således inte publiceras separat på två olika ställen. 

Myndigheten ska se till att förvaltningskunderna har tillgång till allmän datautrustning i de offentliga lokalerna där kunderna vid behov kan ta del av ansöknings- och beslutshandlingarna. Myndigheten ska även trygga principerna för god förvaltning genom att förvaltningskunderna erbjuds hjälp och vid behov instrueras i hur utrustningen används och hur de kan ta del av handlingarna. I synnerhet i övergångsskedet förutsätter det att tillräckliga personalresurser anvisas till uppgiften. 

Det har bedömts att behandlingen av ett ärende som gäller anläggande av en ledning enligt vattenlagen tar i genomsnitt ett dagsverke i anspråk i anmälningsförfarande, medan det tar i genomsnitt fyra dagsverken i anspråk i tillståndsförfarande (RP 262/2016 rd s. 22—23). Om revideringen leder till att några ärenden överförs från tillståndsförfarandet till anmälningsförfarandet, innebär det ur ett helhetsperspektiv en inbesparing för miljöförvaltningen, även om antalet ärenden inom anmälningsförfarandet skulle öka. 

Konsekvenser för den kommunala miljövårdsmyndigheten 

Även kommunerna har bra beredskap att övergå till elektronisk delgivning i ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Det är inte fråga om en ny uppgift för de kommunala miljövårdsmyndigheterna, eftersom kommunerna har befintliga webbplatser för information. 

I och med upphävandet av kungörelselagen slopas kommunernas skyldighet att upprätthålla fysiska anslagstavlor för att delge ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. I de ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet kan kommunerna utnyttja sina webbplatser för att elektroniskt offentliggöra kungörelser och handlingar som ska kungöras. 

Dessutom fastställs det i miljöskyddslagen och vattenlagen att kommunen ska publicera information om en kungörelse som en annan myndighet offentliggjort. Bestämmelserna i kommunallagen förpliktar kommunerna att göra det möjligt att offentliggöra tillkännagivanden i det allmänna datanätet, varför informationen om offentliggörandet av kungörelser ska ske i det allmänna datanätet enligt 108 § i kommunallagen. Detta kräver inte något extra arbete av kommunerna jämfört med i dag. Det räcker till exempel att kommunerna på sina webbplatser publicerar en länk till den webbplats där den behöriga myndigheten har offentliggjort kungörelsen. Detta minskar arbetsmängden jämfört med i dag och påskyndar förfarandet i och med att ansökningshandlingar inte längre behöver postas till kommunerna. 

De digitala tjänsterna och möjligheterna att använda e-tjänster varierar dock beroende på kommun. Även om e-tjänster blir allt vanligare lämnas handlingar ännu i många kommuner i huvudsak in på papper. I princip är kommunernas befintliga system tillräckliga och förslaget innebär inte en direkt förpliktelse för kommunerna att ta i bruk e-tjänster. Kommunerna kan dock vid behov utveckla system utifrån sina egna premisser. Det är meningen att ärenden alltjämt ska kunna inledas på papper vid sidan om e-tjänsterna. För att uppfylla kravet på e-tjänster räcker det också att ansökningshandlingar kan lämnas in till exempel per e-post. Kommunerna tillämpar inte heller allmänt elektronisk arkivering, och handlingarna måste därför eventuellt skrivas ut på papper för att arkiveras i kommunerna. 

Offentliggörandet av ärenden på internet kan orsaka extra arbete, vilket beroende på kommun i första hand sköts av antingen förvaltningssekreteraren eller miljöskyddstjänstemannen själv. Extra arbete kan uppstå till exempel som en följd av att inlämnade handlingar måste gås igenom med tanke på lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och dataskyddsbestämmelserna, och de uppgifter som inte kan publiceras på internet måste raderas. Emellertid publicerar vissa kommuner (t.ex. Helsingfors och Tammerfors) redan i dag sina miljötillståndsbeslut på internet med iakttagande av principerna ovan. 

Konsekvenser för besvärsinstansen 

Den föreslagna ändringen har konsekvenser även för verksamheten vid Vasa förvaltningsdomstol, som är besvärsinstans. Förvaltningsdomstolen ska i stället för på en fysisk anslagstavla kungöra pågående ärenden och meddelade beslut elektroniskt på sin webbplats. Dessutom ska förvaltningsdomstolen inte längre ha skyldighet att till kommunerna sända handlingar på papper för att hållas framlagda. Vidare ska informationen om kungörelsen publiceras elektroniskt i de kommuner vilkas område påverkas av projektets verksamhet. Detta minskar arbetsmängden jämfört med nuläget och påskyndar förfarandet i och med att besvärshandlingarna inte längre behöver postas till kommunerna. 

4.3  Konsekvenser för miljön

De föreslagna ändringarna bedöms inte ha några betydande konsekvenser för miljön, eftersom förslagen gäller det administrativa förfarandet där man beaktar de ändringar av bestämmelserna som digitaliseringen förutsätter. 

Ändringen av tillämpningsområdet för anmälningsförfarandet enligt vattenlagen bedöms inte ha några nämnvärda konsekvenser för miljön. Projekten för placering av en ledning på ett vattenområde är i huvudsak rätt små och konsekvenserna övergående. Dessutom motsvarar den inom anmälningsförfarandet förutsatta kravnivån för miljöskyddet till väsentliga delar nivån inom tillståndsförfarandet. 

4.4  Samhälleliga konsekvenser

De föreslagna ändringarna i denna proposition främjar genomförandet av statsminister Sipiläs regerings mål om digitalisering och smidigare reglering. Förslagen om att prioritera e-tjänster bedöms inte ha några betydande samhälleliga konsekvenser jämfört med nuläget. Förslaget uppmuntrar dock förvaltningskunderna att i första hand utnyttja e-tjänster. 

Förslagen om tillgång till elektroniska handlingar och elektronisk delgivning främjar en öppen och kundorienterad förvaltning, beredning och information ur förvaltningskundernas, dvs. verksamhetsutövarnas och allmänhetens, perspektiv. Förslagen bidrar till att förändra förvaltningskulturen i en öppnare riktning. Ur individens perspektiv är det viktigt att förvaltningen är effektiv och att de tjänster och kommunikationssätt som tillämpas inom det administrativa beslutsfattandet är fungerande, smidiga och transparenta. 

Även om den gällande miljöskyddslagen förvisso beaktar behovet av effektivare information, och lagen innehåller bestämmelser som kompletterar förfarandet enligt kungörelselagen till exempel när det gäller att informera om tillståndsansökningar och tillståndsbeslut på tillståndsmyndighetens webbplats, leder främjandet och utökandet av e-tjänsterna till en smidigare behandling av miljöärenden samtidigt som allmänhetens möjligheter och rättigheter att delta förbättras. Dessutom leder de föreslagna ändringarna till enhetligare delgivningsförfaranden inom de olika miljöärendena. 

Tillgången till information kan allmänt taget anses bli bättre i och med att kungörelser publiceras i det allmänna datanätet på myndighetens webbplats. Även om man i allt högre grad övergår till information i det allmänna datanätet och på myndigheternas webbplats, ska myndigheten fortfarande ha möjlighet att informera om ärenden även i tidningar och på andra sätt som myndigheten anser nödvändiga. På så sätt säkerställs det att alla förvaltningskunder har en faktisk möjlighet att få information om ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. I och med reformen av kungörelsebestämmelserna har förvaltningskunderna möjlighet att ta del även av kungjorda handlingar elektroniskt. Detta är möjligt även efter tjänstetid eftersom informationen är tillgänglig i elektronisk form. 

Förslaget påverkar även förvaltningskundernas möjligheter att uträtta ärenden vid myndigheterna med hjälp av digitala tjänster samt att på egen hand få information om myndigheternas verksamhet med hjälp av digitala tjänster. Högklassiga digitala tjänster minskar behovet av att ringa upp eller besöka myndigheten. Det i sin tur möjliggör en omallokering av resurser. 

I och med projektet för att revidera kungörelsebestämmelserna ska meddelandet av beslut genom anslagsförfarande ersättas med ett elektroniskt delgivningsförfarande enligt 62 a § i förvaltningslagen. Som en följd av detta justeras tidpunkten för delgivning av beslut och den sammanlagda behandlingstiden förlängs med en vecka. Besvärstiden ska börja löpa samtidigt för alla som har rätt att söka ändring på samma sätt som vid anslagsförfarandet. Att förlänga delgivningstidpunkten kan rentav anses ha positiva konsekvenser för ändringssökandena, eftersom den föreskrivna besvärstiden börjar löpa först en vecka efter att beslutet meddelats. Ett liknande sätt att fastställa delgivningstidpunkten tillämpas i 140 § i kommunallagen. Motsvarande förfarande ska även tas i bruk inom övriga miljöärenden (t.ex. ärenden enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och naturvårdslagen). 

5.1  Beredningsskeden

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag i samarbete mellan miljöministeriet och justitieministeriet. 

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning den 23 oktober 2018. Propositionen har även förhandsgranskats vid justitiekanslersämbetet. 

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Remissinstanser 

Ett utkast till regeringens proposition sändes på remiss mellan den 28 juni och den 15 augusti 2018. Sammanlagt 32 yttranden lämnades in. Ett sammandrag av remissyttrandena (på finska) är tillgängligt på adressen: https://valtioneuvosto.fi/hanke?tunnus=YM006:00/2018.  

Yttranden lämnades in av arbets- och näringsministeriet, Bioenergi rf, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf, Dataombudsmannens byrå, finansministeriet, Finlands Kommunförbund rf, Finlands naturskyddsförbund, Finlands Näringsliv EK rf, Finlands Vattenverksförening rf, Föreningen miljövårdstjänstemän i Finland rf, försvarsministeriet, högsta förvaltningsdomstolen, INFRA rf, jord- och skogsbruksministeriet, Kemiindustrin rf, Miljöindustrin och -tjänster YTP rf, Miljörättsliga Sällskapet i Finland rf, miljöväsendet i Uleåborgsregionen, miljöväsendet i Villmanstrandregionen, NTM-centralen i Egentliga Finland, NTM-centralen i Norra Savolax, NTM-centralen i Norra Österbotten, NTM-centralen i Nyland, NTM-centralen i Tavastland, regionförvaltningsverken, Skogsindustrin rf, Vasa förvaltningsdomstol samt en enskild. Helsingfors stad, justitieministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) meddelade att de inte har något att anföra om propositionen. 

E-tjänster och uppdatering av kungörelsebestämmelserna 

En majoritet av remissinstanserna ansåg att de föreslagna ändringarna och övergången till e-tjänster är nödvändiga och understödde dem. Det elektroniska ansökningsförfarandet ansågs förenkla behandlingen av tillståndsansökningar. Enligt remissinstanserna lyfts lagstiftningen om uppgifterna till en uppdaterad och ändamålsenlig nivå i propositionen. De föreslagna ändringarna ansågs modernisera delgivningsbestämmelserna i miljöskydds- och vattenlagen och därigenom generellt sett förbättra de olika aktörernas tillgång till information i olika skeden av ärendebehandlingen.  

I princip motsatte sig remissinstanserna inte att anslagsförfarandet ersätts med ett elektroniskt delgivningsförfarande. Remissinstanserna lyfte dock fram ett behov av att klargöra bestämmelserna så att ändringssökandena vet när delfåendet av ett beslut anses ha skett och när besvärstiden börjar löpa. I detta sammanhang identifierades propositionens nära samband med regeringens proposition om att revidera kungörelsebestämmelserna som bereds vid justitieministeriet och som innehåller en allmän bestämmelse om offentlig kungörelse. I den fortsatta beredningen av propositionen har man strävat efter att klargöra och precisera bestämmelserna om delgivningstiden. 

Det ansågs nödvändigt att vid sidan av e-tjänsterna bibehålla ärendehanteringen på papper för att säkerställa förvaltningskundernas rättsskydd. Remissinstanserna ansåg att det i propositionen inte i tillräcklig grad motiveras vad som är ett särskilt skäl för myndigheten att godkänna att handlingar lämnas in på papper. Dessutom understödde vissa instanser att myndigheten ska ha möjlighet att vid behov begära pappersutskrifter av ansökningshandlingar. Behovet av pappersutskrifter begränsar sig dock förmodligen inte enbart till kungörelser eller begäran om utlåtanden, eftersom myndigheten också för eget bruk kan behöva pappersutskrifter till exempel av stora kartor eller ritningar. Propositionen har kompletterats och justerats utifrån dessa observationer.  

För att säkerställa en omfattande tillgång till information och olika delgivningsformer ansågs det nödvändigt att i miljöskyddslagen och vattenlagen bibehålla specialbestämmelserna om information i tidningar. I den proposition som var ute på remiss föreslogs det att myndighetens prövningsrätt i fråga om tidningsinformationens nödvändighet utökas genom att uppenbarlighetskravet slopas från bestämmelserna. En del av remissinstanserna understödde att prövningsrätten utökas, eftersom den ansågs leda till att onödig information faller bort och kostnaderna minskar utan att tryggandet av medborgarnas tillgång till information förbises. Vissa instanser motsatte sig däremot att prövningsrätten utökas genom att hänvisa till att det bland annat kan leda till att tidningsinformationen blir oenhetlig, slumpmässig och att det uppstår regionala skillnader. I fråga om medborgarnas och de andra intressegruppernas tillgång till information kan en ökad prövningsrätt i fråga om tidningsinformationen även försämra tillgången till information, i det fall att tidningsinformationen minskar avsevärt till exempel av kostnadsskäl. Genom att utöka myndighetens prövningsrätt strävar man efter att slopa sådan tidningsinformation som är uppenbart onödig med tanke på ärendebehandlingen samt minska kostnaderna för informationen och myndighetens administrativa börda, utan att försämra medborgarnas tillgång till information. Propositionen har preciserats i fråga om lagförslagets motiveringar och målsättningar. 

Med tanke på tillgången till information ansågs det även viktigt att bevara de särskilda delgivningssätten i enlighet med de gällande bestämmelserna. 

Förenhetligande av terminologi 

Flera instanser betonade i sina yttranden att man i arbetet med att övergå till e-tjänster och uppdatera kungörelsebestämmelserna måste fästa särskild uppmärksamhet vid att den nya terminologin är enhetlig och exakt så att man i fortsättningen kan undvika behov att ändra lagen på grund av tolkningsfel. I den fortsatta beredningen av propositionen har man fäst särskild vikt vid att terminologin ska vara enhetlig och exakt i fråga om paragrafernas formulering och motiveringarna av dessa både i miljöskyddslagen och i vattenlagen. 

Publicering av personuppgifter 

I den proposition som var ute på remiss föreslogs det att skyddet för personuppgifter i stället för genom speciallagstiftning ska regleras i 62 b § i förvaltningslagen, enligt vilken kungörelser och handlingar som kungörs trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska kunna innehålla personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information. Sådana uppgifter kan vara verksamhetsutövarens namn och uppgifter om verksamhetens placeringsort. Enligt den nya allmänna bestämmelsen som föreslås i förvaltningslagen ska personuppgifterna avlägsnas från datanätet när tiden för tillgänglighållande löper ut. I och med de föreslagna bestämmelserna i den allmänna lagen föreslogs det i den proposition som var ute på remiss att specialbestämmelsen om publicering av personuppgifter enligt 85 § 3 mom. i den gällande miljöskyddslagen ska upphävas. 

Vissa instanser ansåg dock att de föreslagna bestämmelserna var problematiska bland annat med tanke på skyldigheterna att dela miljöinformation och upplevde att de försvårar allmänhetens möjligheter att i enlighet med Århuskonventionen och grundlagen övervaka åtgärder som förstör miljön i sin region. Bestämmelserna enligt förslaget bör enligt remissinstanserna klargöras eftersom syftet med de föreslagna bestämmelserna blir alltför oklart. Inte heller upphävandet av specialbestämmelsen om publicering av personuppgifter enligt 85 § 3 mom. i miljöskyddslagen har enligt remissinstanserna motiverats tillräckligt. 

Regionförvaltningsverken upprätthåller den elektroniska Tillstånds- och informationstjänsten som innehåller handlingar om vatten- och miljötillståndsärenden som inletts eller delgetts samt beslut som meddelats i dessa ärenden. Tjänsten gör det möjligt att få information utan att separat be om den av myndigheten. Vid elektronisk information skulle det inte vara möjligt att upprätthålla ett sådant system genom att iaktta de föreslagna behandlingssätten, eftersom det för att göra en sökning i systemet krävs minst motsvarande identifikationsuppgifter som är nödvändiga i kungörelser, och det saknas en lagstadgad grund för att lägga fram sådana uppgifter i datanätet.  

Av denna orsak ansåg vissa remissinstanser att man i samband med revideringen bör utreda om lagstiftningen efter de föreslagna ändringarna uppfyller miljöinformationsdirektivets krav på delning av miljöinformation och om hänvisningarna till de bestämmelser som ska tas in i förvaltningslagen (62 b §) om att avvika från lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är tillräckliga, eller om det i miljöskyddslagen och vattenlagen bör tas in separata bestämmelser för att säkerställa att miljöinformation fortfarande kan delas på nätet på det sätt som förutsätts i Tillstånds- och informationstjänsten.  

I den fortsatta beredningen av propositionen har motiveringarna preciserats och kompletterats i fråga om de framförda observationerna, och med tanke på bestämmelsernas tydlighet har det föreslagits att miljöskyddslagen och vattenlagen ska innehålla specialbestämmelser om publicering av personuppgifter. I den fortsatta beredningen har man också fäst uppmärksamhet vid förhållandet mellan behandlingen av personuppgifter och dataskyddsbestämmelserna. 

Övriga observationer 

Flera instanser framförde i sina yttranden att man vid övergången till en digital miljö bör fästa uppmärksamhet vid att miljön är lättillgänglig såväl ur administratörernas (myndigheternas) som slutanvändarnas (medborgarnas) perspektiv. Remissinstanserna ansåg det befogat att kungörelser och beslut publiceras gemensamt på en och samma webbplattform och inte splittrat på respektive myndighets organisationsspecifika webbsidor. En nationell webbplattform som är gemensam för alla myndigheter kan anses vara ett ändamålsenligt långsiktigt mål för att säkerställa elektronisk information och effektiv delgivning. Behovet av en gemensam webbplattform begränsar sig dock inte enbart till miljöministeriets och justitieministeriets förvaltningsområde, varför det inte är ändamålsenligt att avgöra frågan i den aktuella regeringspropositionen, utan frågan bör vidareutvecklas inom ramen för att mer omfattande projekt som överskrider förvaltningsgränserna.  

Dessutom ansåg vissa instanser att lagförslagen om att övergå till e-tjänster för kommunerna medför en faktisk skyldighet att ta i bruk en e-tjänst, och att den föreslagna ändringen om att prioritera e-tjänster inte kan betraktas som sådan vanlig utveckling av informationssystem som hör till de lagstadgade uppgifterna. Av denna anledning efterlyste remissinstanserna att det vid fastställandet av kommunernas nya uppgifter i enlighet med finansieringsprincipen bör ombesörjas att kommunerna har faktiska förutsättningar att utföra uppgifterna och att kommunerna anvisas tillräckliga ekonomiska resurser för att sköta dem. 

Det är dock inte meningen att lagförslaget ska medföra en lagstadgad skyldighet för kommunerna att utveckla en e-tjänst, eftersom kravet på e-tjänster uppfylls även om en handling kan lämnas in per e-post. Vid beredningen av propositionen har kommunernas olika färdigheter och förfaranden vid användningen och införandet av e-tjänster identifierats. Därför ska de kostnader som orsakas kommunerna inte täckas med nya anslag eller höjda statsandelar, utan i statsandelarna beaktas de normala utvecklingskostnader som behövs för att sköta lagstadgade uppgifter, och kraven i lagförslaget kan räknas till dessa. I den fortsatta beredningen av propositionen har motiveringarna och konsekvensbedömningen preciserats i fråga om dessa observationer.