1
Avtalets innehåll och förhållande till lagstiftningen i Finland
Artikel 1.Tillämpning. I artikel 1 definieras avtalets tillämpningsområde. Avtalets tillämpningsområde förblir detsamma som för det nuvarande protokollet.
Avtalets tillämpningsområde omfattar upphandling av försvarskapacitet som görs av försvarsministerierna och gäller forskning och utveckling samt varor och tjänster. Avtalet täcker därmed både sådan upphandling inom det finska försvarsministeriets förvaltningsområde vilken hör till upphandlingslagens tillämpningsområde och sådan upphandling som står utanför upphandlingslagens tillämpningsområde, såsom upphandling där föremålet huvudsakligen lämpar sig för militärt bruk. Avtalet tillämpas dock inte på byggande eller på byggmaterial som levererats med stöd av byggnadskontrakt.
Artikel 2.Upphandlingsprinciper som styr det ömsesidiga försvarssamarbetet. I artikeln ingår principer om samarbetet. Bestämmelserna i artikeln motsvarar i huvudsak artikel 2 i det nuvarande protokollet, med undantag av vissa preciseringar. Punkt 11 i stycke D i protokollet, som gäller arrangemang och förfaranden som gäller logistiskt stöd för upphandling, har utelämnats ur avtalet.
Enligt punkt 1 erkänner fördragsparterna och förväntar sig att den andra fördragsparten vid definierandet av krav, vid anskaffning, upphandling och slutande av kontrakt använder sig av tillförlitliga förfaranden som främjar och förutsätter öppenhet och integritet vid verkställandet av upphandlingen. I punkten åläggs vardera fördragsparten att säkerställa att dess förfaranden står i överensstämmelse med upphandlingsförfarandena i artikel 5.
Enligt punkt 2 förbinder sig vardera fördragsparten att följa förpliktelserna i avtalet förutsatt att parten får lika behandling av den andra fördragsparten.
Punkt 3 ålägger vardera fördragsparten att i enlighet med sina lagar, bestämmelser, handlingsprinciper och internationella förpliktelser förhålla sig positivt till önskemål om samarbete som förs fram av den andra fördragsparten och som gäller forskning och utveckling, produktion, anskaffningar och logistiskt stöd med anknytning till försvarskapaciteten.
Sådana handlingsprinciper som avses i avtalet ingår för Finlands del bl.a. i de av försvarsministeriet meddelade strategihandlingarna som gäller försvarsförvaltningens material- och industripolitik och anvisningar gällande förvaltningsområdets upphandlingsväsen samt i de av huvudstaben meddelade anvisningarna gällande försvarsmaktens upphandlingsväsen. Med internationella förpliktelser avses i avtalet i första hand Europeiska unionens lagstiftning, såsom förordningar och direktiv, samt fördrag som Finland ingått.
Punkt 4 innehåller mera exakta principer bl.a. om försvarsupphandling, inträde på marknaden för industrin och informationsutbyte mellan fördragsparterna. Fördragsparterna bör uppfylla de skyldigheter som ställs i punkten inom ramen för sin nationella lagstiftning, sina handlingsprinciper och internationella förpliktelser.
Enligt 12 § 1 mom. i upphandlingslagen tillämpas inte lagen på upphandling som avses i 5 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling, och inte heller på upphandling som enligt 6 § 2 mom., 7 § 1 mom. eller 8 eller 13 § i den lagen står utanför dess tillämpningsområde. Enligt 12 § 2 mom. i upphandlingslagen stannar upphandling inom försvarsministeriets förvaltningsområde utanför upphandlingslagens tillämpningsområde i den mån den omfattas av sekretess, förutsätter särskilda säkerhetsåtgärder eller berör statens väsentliga säkerhetsintressen eller föremålet lämpar sig huvudsakligen för militärt bruk. Upphandlingslagen tillämpas således även på försvars- och säkerhetsmyndigheternas upphandling som inte är försvars- och säkerhetsupphandling, dock med undantag för sådan upphandling som nämns i 8 och 9 § i upphandlingslagen.
I underpunkt 4.1 åläggs fördragsparterna att främja försvarsupphandling med målet att på lång sikt nå en rimlig balans i upphandlingen.
I underpunkt 4.2 åläggs fördragsparterna att undanröja hindren för upphandling. Detta innebär enligt punkten att industriföretag i det andra landet ska ges lika förmånlig behandling som industriföretag i det egna landet. Enligt punkten ska båda fördragsparterna gå med på att avstå från kravet att gynna inhemska produkter, när ett ansvarstagande industriföretag som är verksamt i det andra landet lämnar ett anbud som är förmånligt och motsvarar anbudsförfrågan.
Enligt vad Förenta Staterna meddelade under förhandlingarna om det nuvarande avtalet innehåller punkten för Förenta Staternas del ett undantag från kraven i Buy American Act. Förenta Staternas försvarsministerium fattade i samband med att protokollet från 2008 trädde i kraft ett beslut om att kraven i Buy American Act inte tillämpas på finska företag vid upphandlingen inom Förenta Staternas försvarsministeriums förvaltningsområde. På basis av punkten förbinder sig Finland att bevilja motsvarande undantag inom de gränser som lagstiftningen och handlingsprinciperna ställer. I den finska lagstiftningen eller de finska handlingsprinciperna finns för närvarande inga krav på att inhemska produkter ska gynnas. Detta undantag ingår också i det nya avtalet.
Enligt underpunkt 4.3 bör fördragsparterna tillämpa kontraktsförfaranden som tillåter vartdera landets samtliga ansvarstagande industriföretag, som inte tidigare har förbjudits att delta, att konkurrera om de upphandlingar som omfattas av avtalet.
I underpunkt 4.4 bestäms att fördragsparterna på ett täckande sätt bör beakta alla antingen i Finland eller i Förenta Staterna verksamma ansvarstagande industriföretag i enlighet med handlingsprinciperna och villkoren för vartdera landets upphandlingsmyndigheter. Enligt punkten ska anbuden uppfylla de villkor som gäller kapacitet, kvalitet, leverans och kostnader. Om eventuella anbudsgivare eller deras produkter måste uppfylla vissa förutsättningar gällande deltagandet för att vinna en anbudstävling, beaktar den upphandlande fördragsparten i täckande grad ansökningar från det andra landets industriföretag om att få delta i tävlingen i enlighet med den upphandlande partens nationella lagar, bestämmelser, handlingsprinciper, förfaranden och internationella förpliktelser.
Till den del som upphandlingen inom det finska försvarsministeriets förvaltningsområde hör till tillämpningsområdet för upphandlingslagen, finns det bestämmelser om villkor för anbud och anbudsgivare i 79 § i upphandlingslagen. Bestämmelser om krav på anbudsgivare att lämna provningsrapporter, certifikat och annan teknisk utredning ingår i 73 § och om påvisande av överensstämmelse med kraven i 74 § i upphandlingslagen. I 83 § i upphandlingslagen föreskrivs om krav gällande anbudssökandes och anbudsgivares lämplighet. Bestämmelser om att den upphandlande enheten kan ställa krav på en viss teknisk prestanda och yrkesmässiga kvalifikationer ingår i 86 § i upphandlingslagen. I 88 § i upphandlingslagen bestäms om utredning av huruvida grunder för uteslutning föreligger och lämplighetskraven uppfylls.
På motsvarande sätt innehåller 46 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling bestämmelser om bedömning av anbudssökandes och anbudsgivares lämplighet. Bestämmelser om uteslutning av anbudssökande och anbudsgivare ur anbudsförfarandet ingår i 47—49 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling. Villkor för teknisk definition av upphandling ingår åter i 37—38 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling och om särskilda villkor för upphandlingskontrakt i 40 § i den lagen. I 44 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling föreskrivs om påvisande av att anbudet svarar mot kraven.
I underpunkt 4.5 åläggs fördragsparterna att i enlighet med artikel 5 (upphandlingsförfaranden) ge information om planerad upphandling och de krav som gäller den. Informationen ska ges för att det ska kunna säkerställas att industriföretagen i det andra landet vid behov har tillräckligt med tid för att hinna uppfylla eventuella krav som gäller deltagandet och lämna anbud.
Den finska lagstiftningen som gäller denna sak behandlas närmare i samband med de bestämmelser i artikel 5 som gäller givande av information.
I underpunkt 4.6 bestäms att fördragsparten ska underrätta de industriföretag som vill delta i upphandling som omfattas av avtalets tillämpningsområde att de tekniska data och varor och tjänster inom försvarssektorn som ställts till den andra fördragspartens industriföretags förfogande inte används för något annat syfte än för att lämna anbud som gäller försvarsupphandling enligt avtalet eller för att genomföra sådana anbud, om inte de som äger eller innehar ensamrätten har gett skriftligt tillstånd till detta. I enlighet med den inledande meningen i punkten ska denna förpliktelse uppfyllas i enlighet med fördragspartens nationella lagstiftning, handlingsprinciper och internationella förpliktelser. En förpliktelse som motsvarar punkten ingår i artikel 2 stycke D i det nuvarande protokollet.
Med ensamrätt avses i avtalsbestämmelsen immateriella rättigheter samt företagshemligheter.
Bestämmelser om skydd av immateriella rättigheter i Finland ingår bl.a. i patentlagen (550/1967), lagen om nyttighetsmodellrätt (800/1991), mönsterrättslagen (221/1971), varumärkeslagen (7/1964), lagen om ensamrätt till kretsmönster för integrerade kretsar (32/1991) och upphovsrättslagen (404/1961). Brott mot upphovsrätten och industriella rättigheter är enligt 49 kap. i strafflagen (39/1889) straffbart. Till den del som tekniska data och varor och tjänster inom försvarssektorn som avses i avtalsbestämmelsen innehåller företagshemligheter, tillämpas bestämmelserna i 30 kap. 5 och 6 § i strafflagen på obehörigt utnyttjande av dem.
Den finska lagstiftningen innehåller inga andra bestämmelser om hur ett företag kan använda tekniska data eller varor eller tjänster inom försvarssektorn som företaget fått. Om saken kan överenskommas fritt mellan ett företag och den part som överlåtit data, varor eller tjänster till det. Detta gör det möjligt att ingå olika slag av bl.a. sekretess- och licensavtal. Sekretessavtal används allmänt vid upphandling inom försvarsmaterielsektorn och de är ofta en förutsättning för deltagande i en anbudstävling.
I underpunkt 4.7 åläggs fördragsparterna att skydda ensamrätt samt material och information som är konfidentiella, ska skyddas, är föremål för exportbegränsningar och säkerhetsklassificerade. Punkten innehåller ett förbud att överlåta dylika uppgifter, varor eller tjänster till tredje land eller till någon annan part utan skriftligt samtycke till detta på förhand av den part som har lämnat materialet eller uppgifterna. Liksom i övriga underpunkter i punkt 4 åläggs fördragsparterna att göra detta i enlighet med sin nationella lagstiftning, sina handlingsprinciper och internationella förpliktelser.
I fråga om skyddet för ensamrätt har den finska lagstiftningen refererats i samband med underpunkt 4.6. Ensamrätten är skyddad i Finland på det sätt som förutsätts i bestämmelsen i avtalet.
Med i punkten nämnda material och information som är konfidentiella och ska skyddas avses inte sådant särskilt känsligt informationsmaterial som avses i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004), utan till exempel företags företagshemligheter. Dessa uppgifters offentlighet regleras i fråga om handlingar som är i myndigheters besittning av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). I 24 § i den lagen anges vilka myndighetshandlingar som är sekretessbelagda. I kapitel 7 i den lagen föreskrivs om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I 30 kap. 5 och 6 § i strafflagen föreskrivs att obehörigt röjande av företagshemligheter och andra motsvarande uppgifter om näringsverksamhet som är i företags besittning är straffbart. Den finska lagstiftningen innehåller sådana bestämmelser som avses i avtalsbestämmelsen om skyddande av material och information som är konfidentiella och ska skyddas.
Med säkerhetsklassificerat material och säkerhetsklassificerad information som nämns i punkten avses säkerhetsklassificerat informationsmaterial i enlighet med överenskommelsen mellan Republiken Finlands regering och Amerikas förenta staters regering om säkerhetsåtgärder för skydd av säkerhetsklassificerad information (nedan GSOIA, FördrS 41 och 42/2013), överenskommelsen om sekretesskydd av militär information (FördrS 94 och 95/1991) och dess tilläggsöverenskommelse. I enlighet med den internationella förpliktelse som gäller informationssäkerhet regleras skyddet av säkerhetsklassificerat informationsmaterial i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet. I 6 § 1 mom. i lagen finns en särskild bestämmelse om sekretessplikt, enligt vilken särskilt känsligt informationsmaterial ska sekretessbeläggas i enlighet med det internationella säkerhetsklassificerade avtalet. Enligt 6 § 2 mom. i nämnda lag får detta särskilt känsliga informationsmaterial användas och lämnas ut endast för angivet ändamål, om inte den som bestämt materialets säkerhetsklass har samtyckt till något annat. Bestämmelsen stämmer överens med skyldigheten enligt avtalet.
Bestämmelser om material och information som är föremål för exportbegränsningar ingår i exportkontrollagstiftningen när det är fråga om försvarsmateriel och produkter med dubbel användning.
Bestämmelser om exportkontroll av försvarsmateriel ingår i lagen om export av försvarsmateriel (282/2012). Bestämmelser om allmänna förutsättningar för tillståndsprövning för export av försvarsmateriel har utfärdats genom statsrådets förordning (311/2013). I förordningen anges de länder beträffande vilka utrikes- och säkerhetspolitisk prövning inte krävs.
Enligt 5 § i lagen om export av försvarsmateriel får försvarsmateriel exporteras från Finland till ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet endast med tillstånd som beviljats för export. Enligt 6 § får försvarsmateriel exporteras från Finland till ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet endast med ett sådant tillstånd för överföring som beviljats eller offentliggjorts. Ett tillstånd beviljas eller offentliggörs endast om det är förenligt med Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje och inte äventyrar Finlands säkerhet. I 9 § i lagen om export av försvarsmateriel föreskrivs att tillstånd beviljas och offentliggörs på basis av en helhetsprövning, vid vilken den gemensamma ståndpunkt (2008/944/GUSP) om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel som Europeiska unionens råd har intagit ska beaktas.
Bestämmelser om exportkontroll av produkter med dubbel användning ingår i lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning (562/1996). Av produkter med dubbel användning är de produkter som nämns i 2 § i lagen föremål för exportbegränsningar. Bestämmelser om exportkontroll av produkter med dubbel användning ingår dessutom i rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och rådets gemensamma åtgärd (2000/401/GUSP) om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning, som antagits av rådet på grundval av artikel 14 i fördraget om Europeiska unionen. Med stöd av nämnda lag eller rådets förordning är export och gemenskapsleverans av en produkt som har dubbla användningsområden och som hör till dem som ska kontrolleras tillåten endast med tillstånd. Enligt lagen kan man låta bli att bevilja tillstånd bl.a. om varan eller tjänsten har importerats till Finland med begränsningar i eller förbud mot vidareexport.
Den finska exportkontrollagstiftningen och dess etablerade tolkningspraxis motsvarar skyldigheten i avtalet i fråga om material och information som är föremål för exportbegränsningar.
Enligt underpunkt 4.8 bör fördragsparterna utbyta information om väsentliga författningar, verkställighetsbestämmelser, handlingsanvisningar och administrativa förfaranden.
Underpunkt 4.9 ålägger fördragsparterna att årligen utbyta statistik, av vilken framgår det finansiella totalvärdet av de upphandlingar inom försvarssektorn som gjorts hos det andra landets industriföretag under föregående år. Av statistikuppgifterna görs årligen ett sammandrag.
Enligt underpunkt 4.10 bör fördragsparterna erbjuda sina egna försvarsorganisationer adekvat styrning och administrativa förfaranden med anknytning till handlingsprinciperna för att bestämmelserna i avtalet ska kunna verkställas.
I punkt 5 konstateras att genom avtalets bestämmelser inte grundas självständig behörighet att bevilja exporttillstånd för sådana produkter inom försvarssektorn vilka definieras i den finska och den amerikanska exportkontrollagstiftningen. Dessutom bestäms i punkten att fördragsparternas exportkontrollagstiftning som gäller export av produkter inom försvarssektorn bör följas.
Den finska exportkontrollagstiftningen som gäller produkter inom försvarssektorn refereras ovan i samband med underpunkt 4.7 i punkt 4.
Enligt punkt 6 kan man inte genom att åberopa punkter i avtalet förhindra att nödvändiga exportkontrollbestämmelser följs i enskilda kontrakt eller arrangemang som gäller gemensamma projekt.
Artikel 3.Motköp. Artikeln behandlar motköp. Avtalet reglerar inte motköp. Artikeln ålägger fördragsparterna att diskutera åtgärder med vilka de skadliga verkningar som motköpskontrakten orsakar basen för vartdera landets försvarsindustri kan begränsas. Motsvarande bestämmelse ingår i artikel 3 i det nuvarande protokollet. Motköp som begrepp är som sådant förbjudet i och med EU-rätten och även i Finland talar man numera om industriellt samarbete i stället för motköp.
Medlemsstaterna är i princip skyldiga att konkurrensutsätta sin försvars- och säkerhetsupphandling i enlighet med EU:s försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektiv (2009/81/EG). Man får avvika från denna princip endast genom de undantag som anges i artikel 346 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF-fördraget), varvid även Finland har rätt att genomföra försvarsupphandling som är väsentlig med tanke på statens säkerhet utan att iaktta bestämmelserna i det nämnda direktivet och genomföra sin upphandling enligt nationella förfaranden. I sådana exceptionella situationer kan man således fortfarande förplikta till industriellt samarbete.
Upphandlingsmyndigheten bedömer alltid på förhand nödvändigheten och omfattningen av en skyldighet till industriellt samarbete från fall till fal och grunderna ska uppfylla kriterierna i artikel 346 i EUF-fördraget.
Artikel 4.Tullar, skatter och avgifter. Enligt artikeln låter fördragsparterna i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina internationella förpliktelser ömsesidigt bli att beakta tullar, skatter och avgifter när de bedömer anbud. Vidare ålägger artikeln fördragsparterna att i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina internationella förpliktelser avstå från tullavgifter och skatter i de upphandlingar som hör till tillämpningsområdet för avtalet. Motsvarande bestämmelse ingår i artikel 4 i det nuvarande avtalet.
På alla varor som ska importeras till Europeiska unionens område tillämpas i allmänhet tullarna i den gemensamma tulltariffen i enlighet med bestämmelserna i EU-fördraget. Bestämmelser om tullbefrielse ingår i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse samt rådets förordning EG nr 150/2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning. I den först nämnda rådsförordningen definieras de fall där tullbefrielse beviljas vid import av varor till Europeiska unionens område eller vid export av varor från Europeiska unionens område. Genom den senare förordningen har de vapen och den militära utrustning som ingår i en bilaga till förordningen befriats från importtullar. Befrielsen gäller inte produkter med dubbel användning. I upphandling som hör till avtalets tillämpningsområde kan slopandet av tullar endast genomföras inom ramen för ovan nämnda rådsförordningar.
Allmänna tull- och handelsavtalet [GATT (FördrS 14 och 15/1950)] innehåller ett förbud mot att direkta skatter dras av från varans värde vid export. Av de indirekta skatterna kan i praktiken den mervärdesskatt som avses i mervärdesskattelagen (1501/1993) dras av. Försvarsmateriel kan inte befrias från mervärdesskatt. På detta finns det ett avgörande av Europeiska gemenskapernas domstol mot Spanien (C-414/97).
Artikel 5.Upphandlingsförfaranden. Artikeln innehåller bestämmelser om upphandlingsförfaranden. Till sitt huvudsakliga innehåll motsvarar artikeln artikel 5 i det nuvarande protokollet. Bestämmelserna har dock i någon mån preciserats och förnyats så att de motsvarar nuvarande praxis. Dessutom är punkt 1 i artikeln ny jämfört med protokollet. På motsvarande sätt har stycke E i artikeln i protokollet, som gäller rätt för varje anbudsgivare som förlorat anbudstävlan att få tilläggsuppgifter, utelämnats ur avtalet. Fördragsparterna bör uppfylla de förpliktelser som ställs i punkterna 1–6 i artikeln inom ramen för sin nationella lagstiftning, sina bestämmelser och internationella förpliktelser.
Punkt 1 innehåller en bestämmelse om att fördragsparterna ska förfara i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina internationella förpliktelser vid försvarsupphandling.
Punkt 2 innehåller bestämmelser om annonsering om upphandlingen. I den åläggs vardera fördragsparten att i den mån det är möjligt publicera eller låta publicera en annons om planerade upphandlingar i något allmänt medium i enlighet med sin nationella lagstiftning, sina handlingsprinciper, förfaranden och internationella förpliktelser. Enligt punkten ska alla villkor som har ställts för deltagande i en upphandling publiceras i tillräckligt god tid för att intresserade industriföretag ska kunna slutföra anbudsförfarandet. Punkten innehåller också minimikrav på de uppgifter som ska ingå i alla annonser som gäller planerad upphandling.
De nationella bestämmelser som avses i punkten och som gäller upphandling inom försvarsministeriets förvaltningsområde, vilken hör till upphandlingslagens tillämpningsområde, finns i 58—61 § i upphandlingslagen. I paragraferna föreskrivs om skyldigheten att annonsera om upphandling. Motsvarande bestämmelser om skyldighet att annonsera om upphandling som hör till tillämpningsområdet för lagen om försvars- och säkerhetsupphandling ingår i 28–32 § i den lagen. Den finska lagstiftningen motsvarar de skyldigheter som ställs i bestämmelsen i avtalet.
I punkt 3 bestäms om innehållet i anbudsförfrågan. Enligt punkten ska den upphandlande fördragsparten på begäran och i enlighet med sin nationella lagstiftning, sina handlingsprinciper, förfaranden och internationella förpliktelser sända den andra fördragspartens industriföretag kopior på de anbudsförfrågehandlingar som gäller planerad upphandling. Enligt puntkten inbegriper en anbudsförfrågan en inbjudan att delta i en anbudstävling. I punkten fastställs också vilka uppgifter som dessutom ska ingå i anbudsförfrågan, alla villkor för deltagande i tävlingen samt kontaktpart för besvär i anslutning till upphandlingsprocesserna.
I fråga om den upphandling inom försvarsministeriets förvaltningsområde som omfattas av tillämpningsområdet för upphandlingslagen föreskrivs om anbudsförfrågan i 67 § i upphandlingslagen och om innehållet i anbudsförfrågan i 68 §. Bestämmelser om hur anbudsförfrågan och de övriga upphandlingsdokumenten tillhandahålls anbudssökandena och anbudsgivarna finns i 69 § i upphandlingslagen. I lagen om försvars- och säkerhetsupphandling finns bestämmelser om anbudsförfrågan i 33–35 §. Finlands nationella bestämmelser motsvarar skyldigheterna i avtalet.
Enligt punkt 4 ska den upphandlande fördragsparten i enlighet med sin nationella lagstiftning,sina handlingsprinciper, förfaranden och internationella förpliktelser på begäran meddela industriföretag som har uteslutits från upphandlingsförfarandet skälen till uteslutningen.
I punkt 5 bestäms om de uppgifter som den upphandlande fördragsparten i enlighet med sin nationella lagstiftning, sina handlingsprinciper, förfaranden och internationella förpliktelser utan dröjsmål ska meddela de anbudsgivare som förlorat tävlingen.
I fråga om den upphandling inom försvarsministeriets förvaltningsområde som omfattas av tillämpningsområdet för upphandlingslagen föreskrivs i 123 § i upphandlingslagen om skyldigheten att fatta ett beslut, som ska motiveras, om avgöranden som påverkar anbudssökandenas och anbudsgivarnas ställning, såsom uteslutning av dem från anbudstävlingen och anbudsförfarandets utgång. En motsvarande bestämmelse ingår i 74 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling. Enligt 127 § i upphandlingslagen ska beslutet med motivering skriftligt delges dem som saken gäller. En motsvarande bestämmelse ingår i 77 § i lagen om försvars- och säkerhetsupphandling. Den finska lagstiftningen motsvarar de förpliktelser som ställs i bestämmelsen i avtalet.
Enligt punkt 6 bör fördragsparterna ha publicerade förfaranden för behandling av besvär. Punkten förutsätter inget separat domstolsförfarande eller motsvarande förfarande, utan enligt punkten uppfylls kraven när en organisation, ett organ eller en person har utnämnts till besvärshandläggare. Kontaktuppgifterna till nämnda organisation, organ eller person ska finnas allmänt tillgängliga, t.ex. på försvarsministeriets internetsidor.
Besvärsorgan enligt såväl upphandlingslagen som lagen om försvars- och säkerhetsupphandling är marknadsdomstolen, vars beslut i sin tur kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen.
Artikel 6.Industriföretags deltagande. Artikeln innehåller bestämmelser om industrins deltagande. Bestämmelserna i artikeln motsvarar huvudsakligen bestämmelserna i artikel 6 i det nuvarande protokollet.
Enligt punkt 1 deltar vardera fördragsparten i verkställandet av avtalet. Fördragsparterna säkerställer att avtalet gynnar bägge fördragsparternas industriföretag, som deltar i upphandling som omfattas av avtalet, och fördragsparterna tillhandahåller sina industriföretag information i anslutning till avtalet. Punkt 2 ålägger vardera fördragsparten att svara för att industriföretagen i landet får vetskap om avtalet. I punkt 3 konstateras att fördragsparterna är överens om att det främsta ansvaret för att möjligheter till affärsverksamhet hittas ligger på vartdera landets industriföretag. I punkt 4 åläggs fördragsparterna att sörja för att deras respektive upphandlingsenheter och enheter som svarar för definieringen av kraven bekantar sig med principerna och målen i avtalet, för att de i enlighet med sedvanlig praxis och förfaranden ska kunna bistå parter som är verksamma i den andra fördragspartens land när det gäller att få information om planerad upphandling, de krav som ska ställas och adekvata handlingar.
Artikel 7.Säkerhet, utlämnande av information och besök. Artikeln innehåller bestämmelser om utlämnande av information och besök. Punkterna 3–5 är nya jämfört med protokollet.
Enligt punkt 1 skyddas all säkerhetsklassificerad information som utväxlas mellan parterna i enlighet med överenskommelsen mellan republiken Finlands regering och Amerikas förenta staters regering om säkerhetsåtgärder för skydd av säkerhetsklassificerad information (GSOIA, FördrS 41 och 42/2013). Avtalets artiklar om informationssäkerhet är i harmoni med lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004) samt GSOIA. I lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om myndigheternas åtgärder för att uppfylla internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet.
Enligt punkt 2 vidtar vardera parten alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att vardera partens industriföretag följer bestämmelserna om säkerhetsklassificerad information och säkerhet. Lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet tillämpas på näringsidkare med stöd av 1 § 2 mom. i den lagen. Centrala bestämmelser i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet när säkerhetsklassificerad information utlämnas till företag finns i 2 § 2 punkten (särskilt känsligt informationsmaterial), 7 § (tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande), 12 § (intyg över säkerhetsutredning av företag) samt 17 § (finska myndigheters rätt att lämna ut information). De nationella bestämmelserna motsvarar kraven i avtalsförpliktelsen.
Enligt artikel 3 vidtar vardera parten alla till buds stående lagliga åtgärder för att förhindra att oklassificerad information som erhållits i förtroende inte utlämnas till en tredje part, om inte den part som tillhandahöll informationen har gett sitt skriftliga samtycke till att informationen överlämnas. Offentligheten för oklassificerad information som erhållits från Förenta Staterna regleras i fråga om handlingar i myndigheternas besittning av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Punkt 4 innehåller en bestämmelse om att tillåta besök i myndighetens verksamhetsutrymmen samt en bestämmelse om att inte förhindra besök i ett leverantörsföretags verksamhetsutrymmen. Besök förutsätter godkännande av bägge parterna samt att besökarna har behörigt intyg över säkerhetsutredning och behov av information.
Punkt 5 innehåller närmare bestämmelser som iakttas vid besök enligt punkt 4. Begäran om besök ska samordnas via officiella kanaler och de ska följa den mottagande avtalspartens etablerade besöksrutiner. Alla besökare ska iaktta värdlandets bestämmelser om säkerhet och exportkontroll. All information som erhållits under besöket ska behandlas som om den hade lämnats till den part som besökarna representerar och den omfattas av bestämmelserna i detta avtal.
De förpliktelser som gäller besök är i harmoni med nationella bestämmelser. I 18 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet föreskrivs om besök av representanter för fördragsslutande stater.
Artikel 8.Verkställande och administration. Artikeln innehåller bestämmelser om verkställande och administration av avtalet. Punkterna 1–5 och 2 motsvarar till innehållet i artikel 8 i det nuvarande protokollet.
I punkt 1 fastställs vilka instanser som svarar för verkställandet av avtalet. För Förenta Staternas del svarar vice försvarsministern för verkställandet av avtalet och för Finlands del försvarsministern, som representeras av överdirektören för resurspolitiska avdelningen vid försvarsministeriet.
I enlighet med punkt 2 ska vardera fördragsparten dessutom utnämna en kontaktpart som representerar den ansvariga myndigheten i landet.
Punkt 3 ålägger representanterna för de ansvariga myndigheterna att träffas regelbundet och bedöma hur verkställandet av avtalet har framskridit. I punkten bestäms dessutom närmare om de frågor som representanterna ska diskutera i samband med träffarna.
I enlighet med punkt 4 bedömer fördragsparterna avtalets innehåll och de ändringar som behövs, ifall det sker ändringar i fördragsparternas lagstiftning, handlingsprinciper eller internationella förpliktelser, inklusive Europeiska unionens direktiv och förordningar.
I enlighet med punkt 5 ska fördragsparterna sträva efter att undvika sådana förbindelser som står i konflikt med avtalet. Om någondera fördragsparten tror att en konflikt har uppkommit, ska fördragsparterna förhandla för att hitta en lösning.
Artikel 9.Bilagor och ändringar. Artikeln innehåller bestämmelser om avtalets bilagor och om ändringar. Innehållet i punkterna 1–2 motsvarar artikel VIII i det nuvarande protokollet. Bestämmelsen om verkställighetshandlingar i stycke C i artikeln i det nuvarande protokollet ingår inte i avtalet.
I enlighet med punkt 1 kan bilagor fogas till avtalet med skriftlig överenskommelse om detta av fördragsparterna. Bilagorna anses som oskiljaktiga delar av avtalet.
Punkt 2 innehåller en bestämmelse om att avtalet med eventuella bilagor kan ändras med skriftligt överenskommelse om detta av fördragsparterna.
Artikel 10.Avtalets ikraftträdande, varaktighet och upphörande. Punkt 1 i artikeln innehåller en bestämmelse om avtalets ikraftträdande och dess varaktighet. Avtalet gäller i tio år. I enlighet med punkt 2 ska uppsägning av avtalet inte inverka på avtal som ingåtts under den tiden.