1.1  1.1 Bakgrund

Beredningen av propositionen har föranletts av rådets direktiv (EU) 2019/997 av den 18 juni 2019 om införande av en provisorisk EU-resehandling och om upphävande av beslut 96/409/Gusp (nedan direktivet om en provisorisk EU-resehandling), som kräver nationellt genomförande. Enligt direktivet ska bestämmelserna vara i kraft nationellt den 8 december 2024 och tillämpas från och med den 8 december 2025. 

Propositionen gäller situationer där Finland utfärdar en provisorisk EU-resehandling för en icke-företrädd unionsmedborgare. Dessutom gäller propositionen situationer där Finland utfärdar en provisorisk resehandling för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare.  

Vidare föreslås i propositionen bestämmelser om situationer där de finska myndigheterna medverkar till utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling när en finsk medborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en annan EU-medlemsstats beskickning samt om situationer där en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling.  

Finska myndigheter utfärdar inte provisoriska EU-resehandlingar för sina egna medborgare. Bestämmelser om provisoriska resehandlingar som utfärdas till finska medborgare, till exempel om nödpass, finns i passlagen (671/2006).  

En provisorisk EU-resehandling kan utfärdas till exempel på grund av ett förlorat pass till en unionsmedborgare i ett land utanför EU om personens medborgarskapsmedlemsstat inte är representerad i det landet. 

Bestämmelser om provisoriska EU-resehandlingar antogs första gången den 25 juni 1996, då den provisoriska EU-resehandlingen ursprungligen infördes genom beslut 96/409/Gusp fattat av företrädarna för regeringarna i medlemsstaterna, församlade i rådet. 

I kommissionens handlingsplan för dokumentsäkerhet från 2016 som återfinns i dokumentet COM (2016) 790 final, behandlade kommissionen bedrägerier med resehandlingar, betonade behovet av säkra resehandlingar och åtog sig att undersöka möjligheterna att förbättra säkerhetsdetaljerna i provisoriska resehandlingar. I 2017 års rapport om EU-medborgarskapet åtog sig kommissionen dessutom att undersöka möjligheterna att modernisera reglerna om provisoriska resehandlingar för icke-företrädda unionsmedborgare, inbegripet säkerhetsdetaljerna i utformningen av den gemensamma provisoriska EU-resehandlingen. 

År 2018 publicerade kommissionen en utvärdering av direktivförslagets konsekvenser (SWD (2018) 263 final) och en sammanfattning av den (SWD(2018) 272 final) Impact Assessment / Emergency Travel Documents; https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52018SC0272.I sin konsekvensbedömning konstaterade kommissionen att säkerhetsdetaljerna i den provisoriska EU-resehandlingen är föråldrade, vilket påverkar användningen och acceptansen av resehandlingen negativt. Dessutom har kommissionen ansett att det är problematiskt att beslut 96/409/Gusp, som är från tiden före Lissabonfördraget, inte är verkställbart och att det råder rättslig osäkerhet. Kommissionen ansåg att beslutet stred mot det nyare direktivet om konsulärt skydd för icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer (EU 2015/637) (nedan kallat direktivet om konsulärt skydd). I direktivet om konsulärt skydd finns bestämmelser om icke-företrädda unionsmedborgares rätt att få konsulärt skydd av en annan EU-medlemsstats beskickning. I direktivet om konsulärt skydd fastställs villkor och ett enhetligt förfarande för att ge icke-företrädda unionsmedborgare konsulärt skydd. Det fastställs också ett ekonomiskt förfarande mellan medlemsstaterna, det vill säga återbetalning av kostnader för konsulära tjänster. I direktivet om konsulärt skydd föreskrivs det att utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar utgör en typ av konsulärt skydd. Bestämmelserna i direktivet om konsulärt skydd tillämpas också på provisoriska EU-resehandlingar till den del de gäller bland annat det ekonomiska förfarandet. En ändring av lagen om konsulära tjänster (204/2018) som gäller det nationella genomförandet av direktivet om konsulärt skydd trädde i kraft den 1 maj 2018.  

I denna proposition föreslås en ny lag om en provisorisk EU-resehandling samt behövliga ändringar i lagen om konsulära tjänster och passlagen i syfte att genomföra direktivet om en provisorisk EU-resehandling i Finland. 

1.2  1.2 Beredning

2.1  Målsättning

Det främsta syftet med direktivet om en provisorisk EU-resehandling är att skapa en säkrare utformning av den provisoriska EU-resehandlingen och säkerställa att de provisoriska EU-resehandlingar som utfärdas i medlemsstaterna har samma utformning, egenskaper och säkerhetsdetaljer i alla EU-medlemsstater.  

Direktivet om en provisorisk EU-resehandling syftar också till att harmonisera villkoren för utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar och förenkla förfarandet för utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar i alla EU-medlemsstater, så att icke-företrädda unionsmedborgare lättare och effektivare kan utöva sin rätt till konsulärt skydd. Direktivet om en provisorisk EU-resehandling säkerställer också att bestämmelserna om provisoriska EU-resehandlingar är förenliga med de allmänna bestämmelserna i direktivet om konsulärt skydd. 

2.2  Huvudsakligt innehåll

3.1  Nuläge och bedömning av nuläget

3.2  Bestämmelser i direktivet om en provisorisk EU-resehandling som förutsätter ny reglering

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att direktivet om en provisorisk EU-resehandling genomförs genom att det stiftas en ny lag om en provisorisk EU-resehandling. Samtidigt upphävs bestämmelsen om provisoriska resehandlingar i 41 b § i lagen om konsulära tjänster och fogas till passlagen (671/2006) en hänvisningsbestämmelse till lagen om en provisorisk EU-resehandling. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Åtgärder som planeras eller genomförs av andra medlemsstater

Medlemsstaterna ska senast den 8 december 2024 anta de bestämmelser i lagar och andra författningar som direktivet om en provisorisk EU-resehandling förutsätter. Direktivet börjar tillämpas den 8 december 2025. Det nationella genomförandet av direktivet förbereds för tillfället i olika medlemsstater, och under beredningen av denna proposition har det funnits knappt med information om hur olika medlemsstater använt den nationella prövningsmarginal som direktivet tillåter. 

I kontakter med olika medlemsstater har det dock framkommit att andra medlemsstater i regel har mer omfattande nationella bestämmelser om förfarandet i samband med den provisoriska EU-resehandlingen. I andra medlemsstater har man också bedömt skyddet av personuppgifter vid behandlingen av den provisoriska EU-resehandlingen i förhållande till den allmänna dataskyddsförordningen. I regel har medlemsstaterna planerat det nationella genomförandet så att direktivet införlivas i befintlig nationell lagstiftning. Bland annat Danmark har bedömt att direktivet där kommer att sättas i kraft genom att det införlivas i landets gällande lagstiftning. Även Estland har bedömt att direktivet kommer att införlivas i befintlig lagstiftning. Danmark har preliminärt bedömt att det nationella handlingsutrymmet inte kommer att utnyttjas när det gäller utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar till danska medborgare, eftersom Danmark har en egen nationell provisorisk resehandling. 

7.1  Lagen om en provisorisk EU-resehandling

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §. Lagens syfte. Genom den föreslagna nya lagen om en provisorisk EU-resehandling sätts direktivet och de krav som direktivet om en provisorisk EU-resehandling ställer på sådana resehandlingar i kraft nationellt. Genom bestämmelserna i den föreslagna paragrafen genomförs artikel 1 i direktivet. I paragrafen föreslås en definition av en provisorisk EU-resehandling. Med en provisorisk EU-resehandling ska avses ett resedokument som berättigar till en enkel resa. Syftet med den föreslagna lagen är att föreskriva om utformningen av den provisoriska EU-resehandlingen, om villkoren för utfärdande av resehandlingen och om förfarandet för utfärdande. Den föreslagna nya lagen avses ersätta bestämmelserna om provisoriska resehandlingar i 41 b § i den gällande lagen om konsulära tjänster. Det föreslås att benämningen ”provisorisk resehandling” som används för en provisorisk EU-resehandling i lagen om konsulära tjänster ändras till ”provisorisk EU-resehandling” så att benämningen motsvarar den terminologi som används i den officiella översättningen av direktivet. 

2 §.Lagens tillämpningsområde. I 2 § föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Enligt förslaget ska lagen tillämpas på behandlingen av en provisorisk EU-resehandling när en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en finsk beskickning i ett tredjeland, när en finsk medborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en annan EU-medlemsstats behöriga myndighet i ett tredjeland samt när en familjemedlem som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en finsk beskickning eller en annan EU-medlemsstats behöriga myndighet i ett tredjeland. Begreppet icke-företrädd unionsmedborgare, som är ett centralt begrepp med tanke på tillämpningen av lagen, definieras i den föreslagna 3 § och dess innehåll beskrivs nedan i motiveringen till den bestämmelsen. 

I paragrafen genomförs delvis artiklarna 3.1 och 4 samt artikel 7.1 d i direktivet.  

Enligt artikel 3.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling är den provisoriska EU-resehandlingen en resehandling som ska utfärdas av en medlemsstat till en icke-företrädd medborgare i ett tredjeland för en enkel resa till medborgarens medborgarskapsmedlemsstat eller bosättningsmedlemsstat, enligt medborgarens begäran eller, i undantagsfall, till en annan bestämmelseort. Medlemsstaterna får också besluta att utfärda provisoriska EU-resehandlingar till andra mottagare i enlighet med artikel 7. I artikel 4 i direktivet föreskrivs det om förfarandet för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling. Enligt artikel 7.1 d i direktivet får en provisorisk EU-resehandling utfärdas för familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som medföljer unionsmedborgare som inte är företrädda i ett tredjeland eller unionsmedborgare som är den utfärdande medlemsstatens egna medborgare, om dessa familjemedlemmar lagligen är bosatta i en medlemsstat, utan att detta påverkar tillämpliga viseringskrav.  

3 §.Definitioner. I paragrafen föreslås de centrala definitionerna i lagen. I paragrafen genomförs artikel 2 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del det anses behövligt att uttryckligen genomföra definitionerna i artikeln nationellt. För alla definitioner i direktivet finns det inte nationellt etablerade begrepp eller sådana begrepp som allmänt skulle användas i lagstiftningen. 

I paragrafens 1 punkt föreslås en definition av begreppet medborgarskapsmedlemsstat. Med medborgarskapsmedlemsstat ska avses den EU-medlemsstat där personen uppger sig vara medborgare. Definitionen baserar sig på artikel 2.5 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. 

I 2 punkten föreslås en definition av begreppet arbetsdag. Med arbetsdag ska avses alla dagar utom veckoslut och allmänna helgdagar för den myndighet som är skyldig att agera. Definitionen baserar sig på artikel 2.6 i direktivet. Definitionen överensstämmer med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder, datum och frister. Enligt artikel 2.1 i förordningen avses med allmänna helgdagar de dagar som är helgdagar i den medlemsstat eller i den institution inom gemenskaperna där en handling ska utföras. Enligt artikel 2.2 i förordningen avses med arbetsdagar alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.  

Vid behandlingen av en provisorisk EU-resehandling ska med arbetsdag alltid avses arbetsdagarna i den medlemsstat där det ärende som gäller resehandlingen behandlas. Således kommer i regel flera än en EU-medlemsstats nationella bestämmelser om allmänna helgdagar att bli tillämpliga i det förfarande som gäller den provisoriska EU-resehandlingen.  

I 3 punkten föreslås en definition av begreppet finsk beskickning. Med finsk beskickning ska i lagen avses i 9 § lagen om konsulära tjänster avsedda ambassader, legationer, generalkonsulat, konsulat, vicekonsulat och konsularagenturer. Definitionen föreslås i lagen av nationella skäl för tydlighetens skull. Avsikten är att den provisoriska EU-resehandlingen ska utfärdas av samma finska beskickningar som tillhandahåller konsulära tjänster för icke-företrädda unionsmedborgare i enlighet med direktivet om konsulärt skydd.  

Den föreslagna paragrafens 4 punkt innehåller en definition av begreppet icke-företrädd unionsmedborgare. Med icke-företrädd unionsmedborgare ska avses en sådan medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen vars medborgarskapsmedlemsstat saknar permanent ambassad eller permanent konsulat i ett tredjeland eller en sådan ambassad eller ett sådant konsulat eller honorärkonsulat i ett tredjeland som i en viss situation faktiskt kan utfärda en resehandling för den berörda personen. Definitionen baserar sig på artikel 2.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling och motsvarar definitionen av en icke-företrädd medborgare i direktivet om konsulärt skydd. I regleringen föreslås för tydlighetens skull en specificering av typen av konsulära tjänster som ska tillhandahållas, så att det uttryckligen handlar om utfärdande av en resehandling.  

2 kap. Provisorisk EU-resehandling 

4 §.Styrkande av rätt att resa. I paragrafen föreslås av nationella skäl för tydlighetens skull en hänvisning till 2 § 1 mom. i passlagen (671/2006). En finsk medborgare ska i stället för med pass kunna styrka sin rätt att komma in i landet med en giltig provisorisk EU-resehandling som utfärdats av en myndighet i en annan EU-medlemsstat. I passlagen föreslås på motsvarande sätt en hänvisning till den föreslagna lagen om en provisorisk EU-resehandling.  

5 §.Utfärdande av en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen föreslås en bestämmelse om villkoren för utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen genomförs artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, samt artikel 7 i direktivet till den del som man vid genomförandet av direktivet utnyttjar det nationella handlingsutrymme som anges i artikel 7 (artikel 7.1 d i direktivet).  

Dessutom föreslås av nationella skäl bestämmelser om den behöriga myndighet som ska svara för utfärdandet av den provisoriska EU-resehandlingen. I propositionen föreslås det att utrikesministeriet ska vara behörigt att fatta beslut om utfärdande av en provisorisk EU-resehandling. 

Enligt artikel 3.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling är den provisoriska EU-resehandlingen en resehandling som ska utfärdas av en medlemsstat till en icke-företrädd unionsmedborgare i ett tredjeland för en enkel resa till medborgarens medborgarskapsmedlemsstat eller bosättningsmedlemsstat, enligt medborgarens begäran eller, i undantagsfall, till en annan bestämmelseort. Enligt artikel 3.2 i direktivet ska EU-medlemsstaterna utfärda provisoriska EU-resehandlingar till icke-företrädda medborgare i tredjeländer vars pass eller resehandlingar har förlorats, stulits eller förstörts eller annars inte kan erhållas inom rimlig tid, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 4 i direktivet.  

I artikel 7 i direktivet ges medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme på så sätt att en provisorisk EU-resehandling får utfärdas även för andra än icke-företrädda unionsmedborgare. Enligt artikel 7.1 d i direktivet får en medlemsstat, om sökandens pass eller resehandling har förlorats, stulits eller förstörts eller annars inte kan erhållas inom rimlig tid, utfärda en provisorisk EU-resehandling till familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare men som medföljer unionsmedborgare som inte är företrädda i ett tredjeland eller sådana unionsmedborgare som är den utfärdande medlemsstatens egna medborgare, om dessa familjemedlemmar lagligen är bosatta i en medlemsstat, utan att detta påverkar tillämpliga viseringskrav.  

I skäl 10 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling konstateras det att den bistående medlemsstaten, med beaktande av nationell rätt och praxis, bör kunna utfärda provisoriska EU-resehandlingar för familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som medföljer unionsmedborgare, om dessa familjemedlemmar lagligen är bosatta i en medlemsstat, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall.  

I paragrafen föreslås det att utrikesministeriet ska vara behörig myndighet att utfärda provisoriska EU-resehandlingar. Bestämmelserna om villkoren för utfärdande av en provisorisk EU-resehandlingen föreslås motsvara bestämmelserna i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Ett villkor för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling ska vara att sökandens pass eller resedokument har förlorats, stulits eller förstörts eller annars inte kan erhållas inom skälig tid. Bestämmelsen motsvarar artikel 3.2 i direktivet.  

I skäl 4 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling konstateras det att en provisorisk EU-resehandling på begäran ska utfärdas till exempel för ett spädbarn som har fötts under resa eller i en situation där en persons handlingar är utgångna och inte enkelt kan ersättas av medborgarskapsmedlemsstatens behöriga myndighet.  

I 1 mom. 1, 2 och 3 punkterna föreslås bestämmelser om de personer de personer för vilka utrikesministeriet efter ansökan ska kunna utfärda en provisorisk EU-resehandling, om de i lagen angivna villkoren för utfärdande uppfylls.  

Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten utfärdar utrikesministeriet efter ansökan en provisorisk EU-resehandling för en icke-företrädd unionsmedborgare. Enligt 1 mom. 2 punkten utfärdar utrikesministeriet efter ansökan en provisorisk EU-resehandling för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en icke-företrädd unionsmedborgare, om familjemedlemmen är lagligen bosatt i en EU-medlemsstat. Enligt 1 mom. 3 punkten utfärdar utrikesministeriet efter ansökan en provisorisk EU-resehandling för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare, om familjemedlemmen lagligen är bosatt i en EU-medlemsstat.  

Bestämmelsen i 1 mom. 1 punkten grundar sig på tvingande bestämmelser i artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. En provisorisk EU-resehandling ska enligt förslaget utfärdas för en icke-företrädd unionsmedborgare vars pass eller resedokument har förlorats, stulits eller förstörts eller annars inte kan erhållas inom skälig tid. En situation där en provisorisk EU-resehandling inte kan erhållas inom skälig tid kan vara exempelvis när en provisorisk EU-resehandling söks för till exempel spädbarn som har fötts under resa eller där sökandens resedokument har gått ut och inte enkelt kan ersättas av medborgarskapsmedlemsstatens behöriga myndighet.  

I 1 mom. 2 punkten föreslås inom ramen för det nationella handlingsutrymme som ges i artikel 7.1 d i direktivet om en provisorisk EU-resehandling att en provisorisk EU-resehandling ska få utfärdas för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare men lagligen bosatt i en EU-medlemsstat och som medföljer en icke-företrädd unionsmedborgare. I fråga om utnyttjandet av handlingsutrymmet i detta sammanhang har man tagit hänsyn till att de övriga EU-medlemsstaterna eventuellt kommer att utnyttja det nationella handlingsutrymme som direktivet medger så att de utfärdar provisoriska EU-resehandlingar även för familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare men lagligen bosatta i en EU-medlemsstat och som medföljer en person som är medborgare i den berörda medlemsstaten. När en sådan icke-företrädd unionsmedborgare och dennes medföljande familjemedlem vänder sig till en finsk beskickning bör det således i den nationella lagstiftningen finnas en på motsvarande sätt lagstadgad grund för att utfärda en provisorisk EU-resehandling, om den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarmedlemsstat i samband med det samråd som anges i 8 § bekräftar familjemedlemmens identitet, nationalitet och lagliga bosättning, dvs. ger rätt att utfärda en provisorisk EU-resehandling för familjemedlemmen.  

I 1 mom. 3 punkten föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet efter ansökan ska få utfärda en provisorisk EU-resehandling för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare, om familjemedlemmen lagligen är bosatt i en EU-medlemsstat. Den föreslagna regleringen grundar sig på det nationella handlingsutrymme som avses i artikel 7 d i direktivet och enligt vilket en medlemsstat får utfärda en provisorisk EU-resehandling också för familjemedlemmar som medföljer personer som är den utfärdande medlemsstatens egna medborgare, om dessa familjemedlemmar lagligen är bosatta i en medlemsstat. Ett villkor för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling ska således vara att den berörda familjemedlemmen har ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd eller uppehållskort. Om en provisorisk EU-resehandling utfärdas för en resa till en annan EU-medlemsstat, ska ett villkor vara att familjemedlemmen lagligen är bosatt i den medlemsstaten. Vid en finsk beskickning kan en sådan situation föreligga exempelvis när en finsk medborgare som bor i en annan EU-medlemsstat och en familjemedlem som medföljer den finska medborgaren ansöker om en provisorisk EU-resehandling för familjemedlemmen hos den finska beskickningen för en resa till bosättningsmedlemsstaten.  

Vem som betraktas som familjemedlem till en finsk medborgare ska bestämmas i enlighet med 37 eller 154 § i utlänningslagen. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att när en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling ska för utfärdandet dessutom krävas att familjemedlemmens identitet, nationalitet och lagliga bosättning i en EU-medlemsstat har bekräftats genom samråd med den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat samt vid behov med den behöriga myndigheten i den EU-medlemsstat som utfärdat det tillstånd som berättigar till laglig vistelse.  

Bestämmelserna i 2 mom. följer av direktivet om en provisorisk EU-resehandling, enligt vilket det för en familjemedlem som medföljer en icke-företrädd unionsmedborgare och som ansöker om en provisorisk EU-resehandling inte kan utfärdas en sådan resehandling utan samråd med den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat eller vid behov med den behöriga myndigheten i familjemedlemmens bosättningsmedlemsstat. Att familjemedlemmen lagligen är bosatt i en EU-medlemsstat är ett villkor för utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling. 

6 §.Provisorisk EU-resehandling för minderåriga. Bestämmelserna om utfärdande av en provisorisk EU- resehandling minderåriga föreslås av nationella skäl och syftar till att förhindra situationer där utfärdande av en provisorisk EU-resehandling skulle göra det möjligt att mot en vårdnadshavares vilja föra bort ett barn från den stat där barnet är bosatt till en annan stat. Utfärdande av en provisorisk EU-resehandling för en minderårig ska i regel i enlighet med det föreslagna 1 mom. kräva samtliga vårdnadshavares samtycke. Enligt 1 mom. ska en provisorisk EU-resehandling kunna utfärdas för en minderårig person, om den minderåriges samtliga vårdnadshavare samtycker till det. Avsikten är att 1 mom. ska vara tillämpligt när en provisorisk EU-resehandling söks hos en annan EU-medlemsstats behöriga myndighet för en minderårig finsk medborgare. I en sådan situation ska utrikesministeriet ge den behöriga myndigheten i den andra EU-medlemsstaten rätt att utfärda den provisoriska EU-resehandlingen, om den minderåriga sökandens vårdnadshavare har gett sitt samtycke till att resehandlingen utfärdas. Dessutom ska 1 mom. tillämpas när en provisorisk EU-resehandling söks hos en finsk beskickning för en minderårig familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare. I det fallet ska utrikesministeriet i egenskap av behörig utfärdande myndighet utfärda den provisoriska EU-resehandlingen, om den minderåriga sökandens vårdnadshavare har gett sitt samtycke till att resehandlingen utfärdas. 

I 2 mom. föreslås för tydlighetens skull en bestämmelse om att det i 1 mom. föreskrivna kravet på samtliga vårdnadshavarens samtycke inte ska gälla utfärdande av en provisorisk EU-resehandling för en icke-företrädd minderårig unionsmedborgare. Avsikten är att beslutet om utfärdande av en provisorisk EU-resehandling för en icke-företrädd minderårig sökande ska fattas av den behöriga myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat. Utrikesministeriet har således inte i detta sammanhang utrymme att pröva huruvida villkoren för utfärdande av en EU-provisorisk resehandling för en minderårig sökande uppfylls, utan det är de behöriga myndigheterna i sökandens medborgarskapsmedlemsstat som har prövningsrätt i fråga om utfärdandet av en provisorisk resehandling för en minderårig icke-företrädd unionsmedborgare. Särskilda bestämmelser om samråd med sökandens medborgarskapsmedlemsstat föreslås i 8 §. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse där det anges att om att om en minderårig har omhändertagits i Finland, fastställs den som för vårdnadshavarens talan i enlighet med 45 § i barnskyddslagen (417/2007). 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse om en möjlighet att avvika från huvudregeln i 1 mom. i fråga om vårdnadshavarnas samtycke. Om en vårdnadshavare på grund av resa eller sjukdom eller annat motsvarande skäl inte kan ge sitt samtycke och om dröjsmål med avgörandet skulle medföra oskälig olägenhet för den minderårige sökanden, ska vårdnadshavarens samtycke i ärendet inte vara nödvändigt. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer med motsvarande bestämmelser i passlagen (671/2006) och lagen om identitetskort (663/2016) som gäller utfärdande av pass eller identitetskort med rätt att resa för minderåriga. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt att utfärda en provisorisk EU-resehandling eller ge rätt att utfärda en sådan också i sådana situationer där barnets andra vårdnadshavare inte kan nås och det skulle medföra oskälig olägenhet för den minderårige sökanden om rätt att utfärda en resehandling inte gavs eller en resehandling inte utfärdades.  

I 5 mom. föreslås en bestämmelse där det anges att om en vårdnadshavare uttryckligen vägrat ge sitt samtycke, kan rätt att utfärda en provisorisk EU-resehandling ges och en provisorisk EU-resehandling utfärdas för en minderårig, om det klart skulle strida mot barnets bästa att inte utfärda en resehandling och om det kan anses uppenbart att barnet inte i strid med någon vårdnadshavares samtycke annat än tillfälligt förs från sin bosättningsstat till en annan stat. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i passlagen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att det på grund av meningsskiljaktigheter mellan barnets vårdnadshavare uppstår en med tanke på barnet oskälig situation där den ena vårdnadshavaren vägrar ge sitt samtycke uteslutande i syfte att orsaka olägenhet för den andra vårdnadshavaren eller barnet. 

7 §. Ansökan om en provisorisk EU-resehandling. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att i ansökan ska lämnas uppgifter om sökandens efternamn, förnamn, nationalitet, födelsedatum och kön. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om de handlingar som ska fogas till ansökan. Till ansökan ska fogas ett fotografi av sökanden där sökanden utan svårighet kan kännas igen. Fotografiet ska vara förenligt med standarder som fastställs i del 3 av Icaos dokument 9303. Dessutom ska till ansökan fogas en kopia av sökandens varje identitetshandling som är tillgänglig och som finns till hands. Enligt artikel 4.2 c i direktivet om en provisorisk EU-resehandling är identitetshandlingar bland annat identitetskort eller körkort, den ersatta handlingens typ och nummer samt sökandens personnummer eller socialförsäkringsnummer. I det föreslagna 2 mom. genomförs artikel 4.2 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del som där föreskrivs om den information som den bistående medlemsstaten ska lämna till myndigheterna i sökandens medborgarmedlemsstat. Bestämmelser om utlämnande av personuppgifter om sökanden till medborgarskapsmedlemsstaten föreslås i 19 §.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att sökanden personligen ska infinna sig vid beskickningen för kontroll av identiteten. Den finska beskickningen ska kontrollera sökandens identitet med hjälp av sökandens fotografi och de handlingar som styrker sökandens identitet.  

Det föreslås att det nationella handlingsutrymmet utnyttjas i de föreslagna bestämmelserna så att det inte ska tas en ansiktsbild av sökanden vid den finska beskickningen, utan ett fotografi som överensstämmer med de standarder som fastställs i del 3 av Icaos dokument 9303 ska fogas till ansökan. En redogörelse för utnyttjandet av det nationella handlingsutrymmet finns i avsnitt 5.1 Alternativa handlingsvägar och deras konsekvenser. 

8 §. Samråd. I paragrafen genomförs artiklarna 4.1 och 4.5 samt artikel 7.2 b i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I artikel 4.1 anges det att när en medlemsstat mottar en ansökan om en provisorisk EU-resehandling ska den så snart som möjligt och senast inom två arbetsdagar från det mottagandet av ansökan samråda med den behöriga myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat för att bekräfta sökandens medborgarskap och identitet.  

I skäl 5 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling konstateras det att det är nödvändigt att inrätta ett förenklat förfarande för samarbete och samordning mellan den bistående medlemsstaten och den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat. Medlemsstaterna bör säkerställa att samråd genomförs så snart som möjligt, vanligtvis inom några få arbetsdagar.  

Enligt artikel 4.5 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling får medlemsstaterna i motiverade fall överskrida den tidsfrist som anges artikel 4.1. Enligt direktivet bör den bistående medlemsstaten endast i extremt brådskande fall få utfärda provisoriska EU-resehandlingar utan föregående samråd med medborgarskapsmedlemsstaten. Innan medlemsstaterna gör detta bör de normalt sett ha uttömt alla tillgängliga medel för kommunikation med medborgarskapsmedlemsstaten. Till exempel bör medlemsstaterna först försöka översända delar av den relevanta informationen, såsom sökandens namn, nationalitet och födelsedatum. I artikel 7.2 b i direktivet föreskrivs det om samråd till den del som gäller en medföljande familjemedlem. Samrådet ska i det fallet föras med medborgarskapsmedlemsstaten för den unionsmedborgare som familjemedlemmen medföljer och vid behov med den medlemsstat där familjemedlemmen är bosatt, dvs. den behöriga myndigheten i den EU-medlemsstat som har beviljat familjemedlemmen tillstånd till laglig vistelse. Med avvikelse från artikel 4.6 ska en provisorisk EU-resehandling inte utfärdas för familjemedlemmen förrän den medföljande unionsmedlemmens medborgarskapsmedlemsstat och vid behov den behöriga myndigheten i den EU-medlemsstat som har beviljat tillståndet till laglig vistelse har hörts.  

I artikel 4.4 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling sägs det att om medborgarskapsmedlemsstaten invänder mot utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling till en av dess medborgare ska den provisoriska EU-resehandlingen inte utfärdas och medborgarskapsmedlemsstaten ska ta på sig ansvaret för att tillhandahålla konsulärt skydd till sin medborgare i enlighet med sina rättsliga förpliktelser och praxis. Den bistående medlemsstaten ska i nära samråd med medborgarskapsmedlemsstaten informera sökanden om detta. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet eller en finsk beskickning ska samråda med den behöriga myndigheten i medborgarskapsmedlemsstaten för en icke-företrädd unionsmedborgare för att bekräfta sökandens identitet och medborgarskap. Utrikesministeriet eller den finska beskickningen ska utan dröjsmål och senast inom två arbetsdagar från mottagandet av en ansökan om en provisorisk EU-resehandling samråda med den behöriga myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat. Enligt förslaget ska utrikesministeriet eller den finska beskickningen av grundad anledning få överskrida den föreskrivna tidsfristen på två arbetsdagar. Enligt propositionen ska både utrikesministeriet och den finska beskickningen ha behörighet att genomföra samrådet. I regel ska emellertid utrikesministeriet ordna samrådet. I praktiken har i synnerhet i brådskande fall också finska beskickningar genomfört samråd med den andra EU-medlemsstatens behöriga myndighet. Den föreslagna regleringen om att både utrikesministeriet och den finska beskickningen ska kunna samråda med den andra EU-medlemsstatens behöriga myndighet grundar sig på det samrådsförfarande som redan nu iakttas och skulle möjliggöra ett flexibelt förfarande i synnerhet i brådskande situationer. I praktiken genomförs samråden per e-post.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om samråd när en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling. Med anledning av ansökan ska utrikesministeriet eller beskickningen då samråda med den behöriga myndigheten i medborgarskapsmedlemsstaten för den icke-företrädda unionsmedborgare som familjemedlemmen medföljer, och vid behov samråda med den medlemsstat där familjemedlemmen är bosatt, dvs. med den behöriga myndigheten i den EU-medlemsstat som har beviljat familjemedlemmen tillstånd till laglig vistelse. I det föreslagna momentet genomförs första meningen i artikel 7.2 b i direktivet om en provisorisk EU-resehandling.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att i det fall att myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat invänder mot utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling ska den inte utfärdas. Innan beslut om avslag meddelas ska utrikesministeriet eller den finska beskickningen underrätta sökanden om saken och samråda med den behöriga myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat. I momentet genomförs artikel 4.4 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, där det sägs att om medborgarskapsmedlemsstaten invänder mot utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling till en av dess medborgare ska den informera den bistående medlemsstaten. I ett sådant fall ska den provisoriska EU-resehandlingen inte utfärdas och medborgarskapsmedlemsstaten ska ta på sig ansvaret för att tillhandahålla konsulärt skydd till sin medborgare i enlighet med sina rättsliga förpliktelser och praxis. Den bistående medlemsstaten ska i samråd med medborgarskapsmedlemsstaten informera sökanden om detta. 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse om en möjlighet att inte samråda med medborgarskapsmedlemsstatens behöriga myndighet. I momentet genomförs artikel 4.6 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Enligt artikel 4.6 i direktivet får en EU-medlemsstat i extremt brådskande fall utfärda en provisorisk EU-resehandling utan föregående samråd med medborgarskapsmedlemsstaten. Innan dess bör EU-medlemsstaten ha uttömt alla tillgängliga medel för kommunikation med den behöriga myndigheten i medborgarskapsmedlemsstaten för den icke-företrädda unionsmedborgaren. Den bistående medlemsstaten ska så snart som möjligt underrätta den behöriga myndigheten i medborgarskapsmedlemsstaten för den icke-företrädda unionsmedborgaren om att en provisorisk EU-resehandling har utfärdats och om identiteten på den person för vilken EU-resehandlingen utfärdades. Denna underrättelse ska innehålla alla uppgifter som fördes in i den provisoriska EU-resehandlingen. Möjligheten att låta bli att genomföra samråd ska gälla endast situationer där sökanden är en icke-företrädd unionsmedborgare. När däremot en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling ska samråd alltid genomföras, så att man kan klarlägga familjemedlemmens identitet, nationalitet och lagliga vistelse. 

9 §.Beslut om utfärdande av en provisorisk EU-resehandling. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet ska fatta beslutet om utfärdande av en provisorisk EU-resehandling och den finska beskickningen ska överlämna den provisoriska EU-resehandlingen till sökanden utan dröjsmål och senast två arbetsdagar från det att den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat har bekräftat den icke-företrädda unionsmedborgarens identitet och medborgarskap eller, i fråga om en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en icke-företrädd unionsmedborgare, familjemedlemmens identitet, nationalitet och lagliga bosättning i en EU-medlemsstat. Enligt förslaget får tidsfristen överskridas av grundad anledning. För att den provisoriska EU-resehandlingen ska lämnas ut förutsätts det enligt förslaget att sökanden personligen besöker den finska beskickningen. I paragrafen genomförs artikel 4.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del där föreskrivs om utfärdande av en provisorisk EU-resehandling, samt artikel 4.5 i direktivet. Enligt artikel 4.3 ska en provisorisk EU-resehandling utfärdas för en sökande så snart som möjligt och senast tre arbetsdagar efter det att sökandens medborgarskapsmedlemsstat har bekräftat sökandens identitet och medborgarskap. Detta innebär att också ett beslut i ärendet ska fattas inom motsvarande tidsfrist. Enligt artikel 4.5 i direktivet får medlemsstaterna i motiverade fall överskrida den fastställda tidsfristen.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att den finska beskickningen ska skriva ut det enhetliga klistermärket för den provisoriska EU-resehandlingen, i paragrafen på svenska kallat det enhetliga EU ETD-klistermärket, och foga det till det enhetliga formuläret för den provisoriska EU-resehandlingen, i paragrafen på svenska kallat det enhetliga EU ETD-formuläret, i enlighet med bilaga I till direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Avsikten är att en provisorisk EU-resehandling ska få fyllas i manuellt endast i undantagsfall om det föreligger teknisk force majeure, när det inte är möjligt att utfärda ett med hjälp av en skrivare ifyllt enhetligt EU ETD-klistermärke inom rimligt tid. I sådana fall ska fotografiet ha ytterligare skydd mot utbyte av fotografi.  

I 2 mom. genomförs artikel 8.5 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken alla uppgifter på det enhetliga EU ETD-klistermärket, inklusive ansiktsbilden, ska vara tryckta. I skäl 13 till direktivet konstateras det att det enhetliga EU ETD-klistermärket bör fyllas i på den bistående medlemsstatens ambassad eller konsulat genom att använda samma skrivare som används för viseringar. I momentet genomförs dessutom artikel 8.7 i direktivet och punkt 3 i bilaga I till direktivet, där det anges att klistermärket ska fästas på det enhetliga formuläret. 

I 3 mom. föreslås av nationella skäl dessutom en bestämmelse om att om en provisorisk EU-resehandling utfärdas i enlighet med ansökan ska sökanden inte ges något separat förvaltningsbeslut. Om en provisorisk EU-resehandling utfärdas i de fall som avses i 6 § 2 eller 3 mom. utan samtliga vårdnadshavares samtycke eller om en resehandling utfärdas med avvikelse från ansökan ska sökanden utöver den provisoriska EU-resehandlingen ges  

ett separat förvaltningsbeslut. En provisorisk EU-resehandling som utfärdats i enlighet med ansökan är ett förvaltningsbeslut som ger en specifik rätt. Därför är det inte nödvändigt att utarbeta ett separat förvaltningsbeslut, eftersom bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003) som gäller ett besluts innehåll, form och motivering blir beaktade i innehållet i den provisoriska EU-resehandlingen.  

I 4 mom. föreslås det av nationella skäl en hänvisning till att bestämmelser om de finska beskickningar som ska sköta uppgifter enligt den föreslagna lagen finns i 9 § i lagen om konsulära tjänster och i en förordning som utfärdats med stöd av den. Frågan om huruvida en uppgift som gäller en provisorisk EU-resehandling hör till en finsk beskicknings behörighet ska bestämmas enligt den föreslagna lagen, medan närmare bestämmelser om tillhandahållande av tjänster vid en finsk beskickning finns i 9 § i lagen om konsulära tjänster och i en förordning som utfärdats med stöd av den. Hänvisningen till bestämmelserna om den behöriga beskickningen i lagen om konsulära tjänster ska gälla uppgifter som enligt den föreslagna lagen ankommer på en beskickning. 

10 §.Giltighetstiden för en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen föreslås bestämmelser om giltighetstiden för en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen genomförs artikel 6 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att en provisorisk EU-resehandling utfärdas för den tidsperiod som krävs för att slutföra den resa som den utfärdades för, med en tilläggsfrist på två dagar. Enligt artikel 6 i direktivet ska en provisorisk EU-resehandling vara giltig under den tidsperiod som krävs för att slutföra den resa som den utfärdades för. Vid beräkningen av denna tidsperiod ska hänsyn tas till nödvändiga övernattningar och till den tid som behövs för anslutningar. Enligt artikeln ska giltighetstiden omfatta en tilläggsfrist på två dagar. Med de dagar som läggs till giltighetstiden ska avses de dagar som följer efter det faktiska avslutandet av resan. Med de ytterligare dagarna ska inte avses i 3 § 1 mom. 2 punkten avsedda arbetsdagar.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att giltighetstiden för en provisorisk EU-resehandling endast i undantagsfall får vara längre än 15 kalenderdagar. Som kalenderdagar ska räknas de faktiska kalenderdagarna. Med kalenderdag ska inte avses en i 3 § 1 mom. 2 punkten definierad arbetsdag.  

Enligt skäl 8 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling bör en provisorisk EU resehandling, i överensstämmelse med dess syfte som en resehandling för en enda resa, vara giltig under den period som krävs för att göra denna resa. Mot bakgrund av det moderna resandets möjligheter och färdhastigheter bör giltighetstiden för en provisorisk EU-resehandling endast i undantagsfall vara längre än 15 kalenderdagar. 

11 §. Enhetlig utformning av provisoriska EU-resehandlingar. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om enhetlig utformning av provisoriska EU-resehandlingar. I paragrafen genomförs artikel 8 i direktivet.  

Enligt artikel 8.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling ska den provisoriska EU-resehandlingen bestå av ett enhetligt EU ETD-formulär och ett enhetligt EU ETD-klistermärke. Det formuläret och det klistermärket ska vara förenliga med de specifikationer som anges i bilagorna I och II och de ytterligare tekniska specifikationer som fastställs i enlighet med artikel 9. I punkt två i bilaga II till direktivet konstateras det att det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla säkerhetsdetaljer som säkerställer tillräckligt skydd mot förfalskning av en provisorisk EU-resehandling. 

Enligt artikel 8.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 med avseende på ändring av bilagorna I och II samt hänvisningarna till de standarder som fastställs i Icaos dokument 9303 med anledning av den tekniska utvecklingen. 

I 1 mom. föreslås i enlighet med direktivet en bestämmelse om att den provisoriska EU-resehandlingen består av det enhetliga EU ETD-formuläret och det enhetliga EU ETD-klistermärket.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att det enhetliga EU ETD-formuläret och det enhetliga EU ETD-klistermärket ska vara förenliga med de tekniska specifikationer som anges i bilagorna I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling och de ytterligare tekniska specifikationer som fastställs i Europeiska kommissionens genomförandeakter och delegerade akter.  

I bilaga I till direktivet om en provisorisk EU-resehandling anges specifikationerna för det enhetliga EU ETD-formuläret. Enligt bilaga I till direktivet ska det enhetliga EU ETD-formuläret ha en tredelad utformning. När det är vikt ska formulärets storlek följa ISO/IEC 7810 ID-3 standarden. I bilaga I fastställs dessutom innehållet på sidorna i det enhetliga formuläret. Sidan ett är ett försättsblad, som ska innehålla orden ”EUROPEAN UNION” på unionens samtliga officiella språk, och orden ”EMERGENCY TRAVEL DOCUMENT” och ”TITRE DE VOYAGE PROVISOIRE”. Det ska också vara försett med tolv guldstjärnor i en cirkel. Sidan två innehåller det enhetliga klistermärket. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska fästas på ett säkert sätt på den andra sidan i det enhetliga EU ETD-formuläret på ett sådant sätt att det inte lätt kan tas bort. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska placeras så att det ligger i linje med sidans kant och fästs så nära den som möjligt. Det enhetliga EU ETD-klistermärkets maskinläsbara fält ska placeras så att det ligger i linje med sidans ytterkant. De utfärdande myndigheternas stämpel ska placeras på det enhetliga EU ETD-klistermärket på ett sådant sätt att den går in på sidan. Sidorna tre och fyra ska innehålla översättningar av ”Emergency Travel Document” och det enhetliga EU ETD-klistermärkets rubriker på alla officiella EU-språk utom engelska och franska. Följande text ska också anges:  

”This EU Emergency Travel Document is a travel document issued by a Member State of the European Union for a single journey to the holder's Member State of nationality or residence or, exceptionally, to another destination. Authorities of non-EU countries are hereby requested to allow the holder to pass freely without hindrance.  

Le présent titre de voyage provisoire de l'UE est un titre de voyage délivré par un État membre de l'Union européenne aux fins d'un trajet unique vers l'État membre de nationalité ou de résidence du détenteur, ou, à titre exceptionnel, vers une autre destination. Les autorités des pays tiers sont priées d'autoriser le détenteur du titre de voyage provisoire à circuler sans entraves.” 

Sidorna fem och sex i det enhetliga formuläret är reserverade för viseringar och in- och utresestämplar. Dessutom ska det sjusiffriga numret på det enhetliga EU ETD-formuläret vara förtryckt på det enhetliga formuläret.  

I bilaga II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling anges specifikationerna för det enhetliga EU ETD-klistermärket. Enligt punkt 1 i bilaga II till direktivet ska det enhetliga EU ETD-klistermärket innehålla en ansiktsbild av innehavaren, som har tryckts enligt höga säkerhetskrav, utom när ett fotografi används i enlighet med artikel 8.5. Ansiktsbilden eller fotografiet ska vara den bild som används för de syften som anges i artikel 4.2. Fotografiet ska vara förenligt med standarder som fastställs i del 3 av Icaos dokument 9303. Enligt artikel 4.2 ska det enhetliga EU ETD-klistermärket innehålla säkerhetsdetaljer som säkerställer tillräckligt skydd mot förfalskningar med beaktande av framför allt de säkerhetsdetaljer som används för den enhetliga utformningen av viseringar. Enligt punkt 3 i bilaga I till direktivet ska samma säkerhetsdetaljer användas för alla medlemsstater. Enligt punkt 4 i bilaga II ska följande anges på det enhetliga EU ETD-klistermärket: a) förkortningen ”EU ETD/TVP UE”, b) orden ”European Union/Union européenne”, c) trebokstavskoden ”EUE” enligt Icaos dokument 9303. Enligt punkt 5 i bilaga II ska det enhetliga EU ETD-klistermärket innehålla dess sjusiffriga nummer placerat horisontellt, förtryckt i svart. Ett särskilt typsnitt ska användas. Detta nummer ska föregås av landskoden på två bokstäver för den utfärdande medlemsstaten i enlighet med Icaos dokument 9303. Den kan antingen vara förtryckt eller läggas till när det enhetliga EU ETD-klistermärket fylls i.  

I punkt 6 i bilaga II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling fastställs de fält på klistermärket som ska fyllas i med de uppgifter som avses i 13 §. Dessutom ska det enhetliga EU ETD-klistermärket enligt punkt 9 i bilaga II innehålla ett fält för ”anmärkningar” som ska användas av den utfärdande myndigheten för att ange övriga nödvändiga uppgifter, t.ex. typen av och numret på den handling som ersatts. Dessutom fastställs i bilaga II hur datumen ska skrivas och det föreskrivs om maskinläsbar information på det enhetliga klistermärket.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att närmare bestämmelser om de krav som i bilaga I och II i direktivet om en provisorisk EU-resehandling ställs på de tekniska specifikationerna för det enhetliga EU ETD-formuläret och enhetliga EU ETD-klistermärket ska utfärdas genom förordning av utrikesministeriet. Avsikten är att de tekniska krav på den provisoriska EU-resehandlingen som anges i bilagorna I och II till direktivet ska sättas i kraft nationellt genom förordning.  

12 §. Framställning och beställning av en provisorisk EU-resehandling. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet ska svara för att den finska beskickningen överlämnar den provisoriska EU-resehandlingen med användning av det enhetliga EU ETD-formuläret och klistermärket.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet ska beställa de enhetliga EU ETD-formulären och enhetliga EU ETD-klistermärkena av en aktör som har den den tekniska, ekonomiska och operativa kapacitet som krävs för att uppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt. Enligt förslaget ska utrikesministeriet med den aktören avtala om kraven på den provisoriska EU-resehandlingens kvalitet och om andra omständigheter som är av betydelse för att uppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt, med beaktande av de krav på en provisorisk EU-resehandling som ställs i Europeiska kommissionens tekniska specifikationer. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet ska meddela Europeiska kommissionen och de andra medlemsstaterna namnet på den aktör som framställer dess enhetliga EU ETD-formulär och enhetliga EU ETD-klistermärken samt informera dem om aktören byts ut.  

I paragrafen genomförs artikel 10 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Enligt artikel 10.1 ska varje medlemsstat utse ett organ som ansvarar för att framställa enhetliga EU ETD-formulär och enhetliga EU ETD-klistermärken. Enligt direktivet får samma organ utses av flera eller alla medlemsstater. Enligt artikel 10.2 ska varje medlemsstat informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om namnet på det organ som framställer dess enhetliga EU ETD-formulär och enhetliga EU ETD-klistermärken. Om en medlemsstat ändrar det utsedda organet, ska den underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta. 

Utrikesministeriet åläggs således en skyldighet att svara för att de provisoriska resehandlingar som utfärdas av Finland är av den kvalitet som förutsätts i direktivet om en provisorisk EU-resehandling och Europeiska kommissionens kompletterande tekniska specifikationer. För att fullgöra denna uppgift ska ministeriet beställa formulären och klistermärkena av en aktör som kan leverera sådana formulär och klistermärken som överensstämmer med kraven i direktivet och kommissionens kompletterande tekniska specifikationer. Uppgiften att framställa de enhetliga formulären och klistermärken är en bistående, teknisk uppgift. I framställningsfasen registreras det inga personuppgifter om sökanden i dokumenten. Det rör sig om framställning och beställning av så kallade blankoformulär och -klistermärken.  

I paragrafen föreslås bestämmelser om de krav som ställs på den som framställer de enhetliga formulären och klistermärkena. Enligt förslaget ska utrikesministeriet beställa de enhetliga EU ETD-formulären och enhetliga EU ETD-klistermärkena av en aktör som har den tekniska, ekonomiska och operativa kapacitet som krävs för att uppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt. I samband med att de enhetliga EU ETD-formulären och klistermärkena beställs ska det säkerställas att den tillverkare av vilken formulären och klistermärkena beställs har den den kapacitet som krävs för att uppgiften ska kunna skötas på behörigt sätt. 

I paragrafen föreslås också bestämmelser om innehållet i den beställning som görs hos aktören. Enligt förslaget ska utrikesministeriet med aktören avtala om kraven på den provisoriska EU-resehandlingens kvalitet och om andra omständigheter som är av relevans för att uppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt, med beaktande av de krav på en provisorisk EU-resehandling som ställs i Europeiska kommissionens tekniska specifikationer. 

Under beredningen av propositionen har man i den underarbetsgrupp vid Europeiska kommissionen som behandlat frågan om den provisoriska EU-resehandlingen utsett den italienska myndigheten Istituto Poligrafico e Zecca dello Stato (IPZS) att vara det organ som i enlighet med direktivet om en provisorisk EU-resehandling på ett centraliserat sätt ska framställa de enhetliga EU ETD-formulären och klistermärkena för de EU-medlemsstater som vill beställa dem centraliserat. 

13 §.Innehållet i det enhetliga EU ETD-klistermärket. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifterna i det enhetliga EU ETD-klistermärket. I paragrafen genomförs delvis artikel 8 och bilaga II i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Genomförandet gäller specificeringen av de uppgifter som ska finnas på det enhetliga EU ETD-klistermärket. Enligt artikel 8.5 ska alla uppgifter på det enhetliga EU ETD-klistermärket, inklusive ansiktsbilden, vara tryckta. Inga manuella ändringar får göras på ett tryckt enhetligt EU ETD-klistermärke. De uppgifter som anges på klistermärket ska enligt förslaget sparas i utrikesförvaltningens ärendehanteringssystem (AHA), varifrån de skrivs ut på klistermärket vid beskickningen. 

I 1 mom. föreslås en specifikation av de uppgifter som ska finnas på det enhetliga EU ETD-klistermärket. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska i fråga om innehavaren av den provisoriska EU-resehandlingen innehålla personens efternamn, förnamn, nationalitet, födelsedatum och kön. Av den provisoriska EU-resehandlingen ska dessutom framgå den dag resehandlingen utfärdades och sista giltighetsdag, den medlemsstat som utfärdat resehandlingen och den ort där den utfärdande myndigheten i den medlemsstaten är belägen, bestämmelseland och eventuellt transitland för vilka resehandlingen utfärdas samt numret på det enhetliga EU ETD-formuläret.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att till det enhetliga EU ETD-klistermärket dessutom ska fogas ett fotografi av innehavaren av resehandlingen som denne har lämnat in i samband med ansökan. Fotografiet ska vara förenligt med standarder som fastställs i del 3 av Icaos dokument 9303.  

I 1 och 2 mom. genomförs punkt 6 i bilaga II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling, där det ges en förteckning över de uppgifter som ska fyllas i fälten på det enhetliga EU ETD-klistermärket och om det fotografi som ska fogas till resehandlingen. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla relevant maskinläsbar information i enlighet med Icaos dokument 9303 för att underlätta kontroller vid de yttre gränserna.  

I 3 mom. föreslås vidare en bestämmelse om att inga ändringar får göras på ett enhetligt EU ETD-klistermärke efter det att klistermärket har fyllts i vid den finska beskickningen, dvs. skrivits ut med samma skrivare som används för viseringar, eller uppgifterna fyllts i manuellt. I det föreslagna momentet genomförs bestämmelserna i artikel 8.5 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilka inga manuella ändringar får göras på ett tryckt eller manuellt ifyllt enhetligt EU ETD-klistermärke.  

14 §.Befogenheter som gäller den provisoriska EU-resehandlingens säkerhetsdetaljer. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet ska svara för att de provisoriska EU-resehandlingar som finska beskickningar lämnar ut innehåller de säkerhetsdetaljer som föreskrivs i den föreslagna lagen och i Europeiska kommissionens genomförandebeslut. En sådan bestämmelse om behörighet föreskrivs inte i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, utan det rör sig om nationell ytterligare reglering som gäller den behöriga myndigheten.  

Utrikesministeriet har i praktiken svarat för att formkraven på de provisoriska EU-resehandlingar uppfylls i överensstämmelse med EU-lagstiftningen och har därigenom svarat för det nationella genomförandet av EU-lagstiftningen när det gäller provisoriska EU-resehandlingar. I samband med det nationella genomförandet av direktivet om en provisorisk EU-resehandling har det blivit aktuellt att föreskriva om utrikesministeriets uppgift också till denna del.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att en provisorisk EU-resehandling får förses med ett digitalt sigill i syfte att säkerställa autenticiteten och integriteten för uppgifterna i resehandlingen. Införandet av ett digitalt sigill kommer att bli obligatoriskt efter det att kommissionen har antagit ett genomförandebeslut i ärendet med stöd av artikel 9 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling.  

I 2 mom. föreslås vidare bestämmelser om den myndighet som ska skapa ett certifikat för det digitala sigillet och producera den tjänst för underskrift som behövs vid användningen av certifikatet. Enligt förslaget ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata skapa ett certifikat för säkerställande av autenticiteten och integriteten för de uppgifter som lagras i en provisorisk EU-resehandlings digitala sigill. Dessutom kommer Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata att producera den tjänst för underskrift som behövs vid användning av certifikatet. Under den tid som regeringspropositionen har beretts har Europeiska kommissionen ännu inte meddelat något genomförandebeslut i ärendet med stöd av artikel 9 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Det digitala sigillet kommer att införas genom kommissionens genomförandebeslut. 

I skäl 12 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling konstateras det att den provisoriska EU-resehandlingen bör innehålla alla nödvändiga uppgifter och uppfylla höga tekniska standarder, särskilt i fråga om skyddsåtgärder mot hel- och delförfalskning. I skäl 13 i ingressen till direktivet konstateras det att det enhetliga EU ETD-klistermärket bör utformas enligt den enhetliga utformning av viseringar som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar och bör innehålla liknande säkerhetsdetaljer, inklusive ett maskinläsbart fält. Under den tid som regeringspropositionen har beretts har kommissionen konstaterat att medlemsstaterna bör kunna införa ett digitalt sigill på ett flexibelt sätt efter det att kommissionen har fattat ett genomförandebeslut i ärendet. Därför har det vid beredningen ansetts vara ändamålsenligt att i samband med det nationella genomförandet av direktivet föreskriva om befogenheterna i anslutning till det digitala sigillet. 

3 kap. Behandling av personuppgifter 

15 §.Ändamålet med behandlingen av personuppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om ändamålet med behandlingen av personuppgifter i de förfaranden och det beslutsfattande som gäller provisoriska EU-resehandlingar. Utrikesministeriet och finska beskickningar ska få behandla i lagförslaget avsedda personuppgifter, om det behövs för att i enlighet med förfarandet i den föreslagna lagen verifiera identiteten för en person som ansöker om en provisorisk EU-resehandling, för att skriva ut det enhetliga EU ETD-klistermärket vid den finska beskickningen och för att underlätta sökandens resa.  

I paragrafen genomförs bestämmelsen i artikel 15.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken personuppgifter som behandlas för tillämpning av direktivet, inbegripet en ansiktsbild eller ett fotografi av sökanden i enlighet med artikel 4.2 i direktivet, endast får användas för att kontrollera sökandens identitet i enlighet med det förfarande som anges i artikel 4 i direktivet, trycka det enhetliga EU ETD-klistermärket och underlätta sökandens resa. Den bistående medlemsstaten och medborgarskapsmedlemsstaten ska säkerställa lämpligt skydd av personuppgifter. Behandlingen av en provisorisk EU-resehandling innefattar sådan behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.  

I propositionen har man bedömt räckvidden av det nationella handlingsutrymmet. I artikel 6 i dataskyddsförordningen fastställs villkoren för laglig behandling av personuppgifter. Enligt artiklarna 6.2 och 6.3 är det möjligt att nationellt införa bestämmelser om behandling av personskyddsuppgifter som kompletterar dataskyddsförordningen. Ett villkor enligt förordningen är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c). Utrikesministeriet och de finska beskickningarna behandlar personuppgifter för skötseln av sina lagstadgade uppgifter enligt den föreslagna lagen. Av dataskyddsförordningen kan i sig härledas en allmän förpliktelse som avser krav på ändamålsbegränsning. De föreslagna bestämmelserna om ändamålet med behandlingen av personuppgifter följer av direktivet, där ändamålet har specificerats till att avse behandlingen av en provisorisk EU-resehandling. Med stöd av det som sägs ovan kan de föreslagna bestämmelserna anses höra till området för tillåten nationell reglering så som det villkoras i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter vid behandlingen av ett ärende som gäller en provisorisk EU-resehandling ska vara artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen av personuppgifter är laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Bestämmelserna om behandling av personuppgifter har i enlighet med proportionalitetsprincipen begränsats till sådana särskilda bestämmelser som krävs för genomförandet av direktivet.  

Ansökningar om provisoriska EU-resehandlingar kommer på det sätt som anges i lagförslaget att behandlas både vid finska beskickningar och vid utrikesministeriet. 

16 §.Riktigheten av uppgifterna i en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen föreslås en bestämmelser om utrikesministeriets ansvar för att uppgifterna i en provisorisk EU-resehandling är korrekta. I egenskap av utfärdande myndighet ska utrikesministeriet svara för att uppgifterna i en provisorisk EU-resehandling stämmer överens med ansökan. Uppgifterna om sökanden i den maskinläsbara delen ska stämma överens med motsvarande visuellt synliga uppgifter på den provisoriska EU-resehandlingen. Bestämmelserna i momentet föreslås av nationella skäl. Eftersom de uppgifter som följer av EU-lagstiftningen inte kan medföra en överföring av behörigheten till de nationella myndigheterna föreslås det uttryckliga bestämmelser om utrikesministeriets uppgift att svara för uppgifternas riktighet. Genom momentet införs delvis också artikel 15.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del som där föreskrivs om att medlemsstaten ska säkerställa lämpligt skydd av personuppgifter. Skydd av personuppgifter kan bedömas även innebära att uppgifterna ska vara korrekta. 

17 §.Tillgodoseende av rätten för en innehavare av en provisorisk EU-resehandling att få tillgång till sina egna uppgifter. Bestämmelserna i paragrafen följer av direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I artikel 15.2 i direktivet anges det att utan att det påverkar tillämpningen av dataskyddsförordningen ska en sökande till vilken en provisorisk EU-resehandling utfärdas ha rätt att kontrollera de personuppgifter som finns i den provisoriska EU-resehandlingen och, när så är lämpligt, begära att ändringar ska göras genom att en ny handling utfärdas. Artikel 15.2 handlar om det förfarande enligt vilket innehavaren av en provisorisk EU-resehandling har rätt att kontrollera resehandlingen och få den korrigerad om där finns fel samt att vid behov få en ny resehandling. Bestämmelserna i artikel 15.2 i direktivet om rätten att kontrollera resehandlingens riktighet och vid behov få en ny resehandling begränsar inte tillämpningen av dataskyddsförordningen. Artikel 15 i dataskyddsförordningen och rättigheterna enligt artikel 15.2 i direktivet är således parallella.  

Enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör honom eller henne håller på att behandlas eller att de inte behandlas och, om personuppgifter behandlas, rätt att få tillgång till uppgifterna. I dataskyddslagen hänvisas det i fråga om denna den registrerades rätt att få tillgång till sina uppgifter till den registrerades rätt att få tillgång till de uppgifter som samlats in om honom eller henne. I artikel 16 i dataskyddsförordningen finns bestämmelser om rätt till rättelse av personuppgifter.  

I artikel 15 i dataskyddsförordningen föreskrivs det inte uttryckligen om sätten att förverkliga rätten till insyn, men uppgifterna ska enligt artikeln tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade gör begäran i elektronisk form och inte begär något annat.  

När en registrerad gör gällande sin rätt att få tillgång till sina egna uppgifter ska personens privatliv ska skyddas genom att man försäkrar sig om identiteten för den som tar emot personuppgifterna. De personuppgifter som personen får tillgång till när den utövar sin rätt är oftast sekretessbelagda uppgifter. Därför måste man försäkra sig om att den person till vilken uppgifterna lämnas ut de facto är den person som personuppgifterna avser. 

Enligt skäl 63 i ingressen till dataskyddsförordningen bör den registrerade ha rätt att få tillgång till personuppgifter som insamlats om denne samt på enkelt sätt och med rimliga intervall kunna utöva denna rätt, för att vara medveten om att behandling sker och kunna kontrollera att den är laglig. Enligt skäl 64 i ingressen till dataskyddsförordningen bör personuppgiftsansvariga vidta alla rimliga åtgärder för att kontrollera identiteten på en registrerad som begär tillgång, särskilt inom ramen för nättjänster och i fråga om nätidentifierare. Personuppgiftsansvariga bör inte behålla personuppgifter enbart för att kunna agera vid en potentiell begäran. 

I artikel 12 i dataskyddsförordningen anges det att utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 får den personuppgiftsansvarige, om denne har rimliga skäl att betvivla identiteten hos den fysiska person som lämnar in en begäran enligt artiklarna 15–21, begära att ytterligare information som är nödvändig för att bekräfta den registrerades identitet tillhandahålls. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att en innehavare av en provisorisk EU-resehandling som vill utöva sin rätt att få tillgång till uppgifter i den provisoriska EU-resehandlingen ska framställa en skriftlig begäran om detta till en finsk beskickning samt styrka sin identitet med en tillförlitlig identitetshandling. För detta ska det krävas att sökanden besöker en finsk beskickning. Identiteten för den som utövar sin rätt att få tillgång till uppgifter ska bekräftas innan rätten tillgodoses, dvs. senast i samband med att de personuppgifter som rätten avser lämnas ut. Innehavaren av en provisorisk EU-resehandling ska enligt förslaget kunna styrka sin identitet vid den finska beskickningen med hjälp av tillförlitliga handlingar.  

Enligt artikel 16 i dataskyddsförordningen ska den registrerade ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade. Med beaktande av ändamålet med behandlingen, ska den registrerade ha rätt att komplettera ofullständiga personuppgifter, bland annat genom att tillhandahålla ett kompletterande utlåtande. 

18 §.Utrikesministeriets och finska beskickningars rätt att få information. Utrikesministeriet och finska beskickningar behöver för skötseln av sina lagstadgade uppgifter enligt den föreslagna lagen nödvändigt få uppgifter ur andra myndigheters register. Uppgifterna behövs för att bekräfta sökandens identitet och nationalitet och giltigheten för ett uppehållstillstånd som Finland beviljat. Regleringen föreslås av nationella skäl. I praktiken behandlar både utrikesministeriet och de finska beskickningarna ansökningar som gäller provisoriska EU-resehandlingar. Därför är det motiverat att föreskriva om en rätt till information för såväl utrikesministeriet som finska beskickningar.  

Enligt 29 § i offentlighetslagen kan en myndighet till en annan myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar, om det i lag har tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter, om sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut, om handlingen behövs vid behandlingen av ett förhandsbesked, ett förhandsavgörande, sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, en klagan med anledning av en åtgärd, ett underställt ärende eller av besvär som anförts hos ett internationellt lagskipnings- eller undersökningsorgan, eller om uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras. Dessutom kan en myndighet till en annan myndighet lämna ut sådan adress- eller annan kontaktinformation som enligt 24 § 1 mom. 31 punkten är sekretessbelagd. 

Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Enligt 2 mom. i den paragrafen ska utöver vad som föreskrivs i 4 kap. överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt genomföras så att det tekniskt säkerställs att den information som ska överföras behövs i det enskilda fallet eller är nödvändig för att den mottagande myndigheten ska kunna sköta sina uppgifter, ifall överföringen avser personuppgifter eller sekretessbelagd information.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet och finska beskickningar ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna ur det ärendehanteringssystem för utlänningsärenden som avses i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen (615/2020) avgiftsfritt få för utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling behövlig information om huruvida sökanden har ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd eller uppehållskort samt information om eventuellt utgångsdatum för uppehållstillståndet. Utrikesministeriet behöver den informationen när sökanden är en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare och den provisoriska EU-resehandlingen söks för en resa till Finland. Ett villkor för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling är att sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd eller uppehållskort i sin bosättningsmedlemsstat.  

I 2 mom. föreslås en hänvisning till 22 § 1 mom. 8 punkten i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, enligt vilken polisen trots sekretessbestämmelserna genom en teknisk anslutning eller som en datamängd får lämna ut sådana personuppgifter som avses i den lagens 5–8, 11 och 12 § till utrikesministeriet och finska beskickningar för utförande av uppgifter som gäller pass eller något annat resedokument, visum, uppehållstillstånd för arbetstagare, uppehållstillstånd för företagare eller något annat uppehållstillstånd. I förarbetena till lagen konstateras det att rätten att lämna ut uppgifter i enlighet med paragrafen inte ska kräva att det i lagstiftningen för den mottagande myndigheten föreskrivs om motsvarande rätt att få uppgifter, utan uppgifter ska få lämnas ut med stöd av den föreslagna 22 § även utan att det någon annanstans i lag föreskrivs om rätt för mottagaren att få uppgifter. Därför föreslås i detta moment endast en hänvisning till bestämmelsen i fråga. Regleringen föreslås av nationella skäl.  

Den rätt att få uppgifter som föreslås i paragrafen är berättigad och förenlig med artikel 6 i dataskyddsförordningen. Utrikesministeriet och finska beskickningar behöver för skötseln av sina lagstadgade uppgifter nödvändigt få uppgifter av både polisen och Migrationsverket. 

19 §. Utlämnande av uppgifter till en EU-medlemsstats behöriga myndighet. I det föreslagna 1 och 2 mom. genomförs artikel 4.2 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, där det föreskrivs om de uppgifter som den bistående medlemsstaten ska lämna till medborgarskapsmedlemsstaten.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om utlämnande av uppgifter i en situation där en icke-företrädd unionsmedborgare eller en familjemedlem som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en finsk beskickning i ett tredjeland. Efter mottagandet av ansökan ska utrikesministeriet eller den finska beskickningen enligt förslaget trots sekretessbestämmelserna till den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat och vid behov till den behöriga myndigheten i den ovannämnda familjemedlemmens bosättningsmedlemsstat lämna all den information som är nödvändig för att utfärda en provisorisk EU-resehandling, inklusive sökandens efternamn och förnamn, nationalitet, födelsedatum och kön, ett fotografi av sökanden samt en kopia av varje tillgänglig identitetshandling som finns till hands. Identitetshandlingar är enligt direktivet om en provisorisk EU-resehandling till exempel ett personkort eller körkort och uppgift om den ersatta handlingens typ och nummer samt sökandens personnummer eller socialförsäkringsnummer. I praktiken behandlar både utrikesministeriet och de finska beskickningarna ansökningar som gäller provisoriska EU-resehandlingar. Därför är det motiverat att föreskriva om informationsskyldighet för såväl utrikesministeriet som finska beskickningar. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet eller den finska beskickningen också ska lämna ett fotografi av sökanden till den behöriga myndigheten i den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat och vid behov till den behöriga myndigheten i den medföljande familjemedlemmens bosättningsmedlemsstat.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att den finska beskickningen efter att ha överlämnat den provisoriska EU-resehandlingen till sökanden utan dröjsmål ska sända en kopia av den utfärdade resehandlingen till den behöriga myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat. I momentet genomförs artikel 4.7 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del där föreskrivs om att en kopia av den provisoriska EU-resehandlingen ska sändas till myndigheten i sökandens medborgarskapsmedlemsstat. En kopia ska lämnas till den icke-företrädda unionsmedborgarens medborgarskapsmedlemsstat också när sökanden är en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer den icke-företrädda unionsmedborgaren.  

I 4 mom. föreslås en bestämmelse om situationer där en finsk medborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en annan EU-medlemsstats beskickning. Avsikten är att utrikesministeriet eller en finsk beskickning trots sekretessbestämmelserna på begäran ska få lämna ut uppgifter om sökandens identitet och nationalitet till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Genom de bestämmelser som föreslås i momentet föreskrivs det om utrikesministeriets och finska beskickningars rätt att lämna ut sådana uppgifter om en sökandes identitet och nationalitet som de har fått med stöd av lagen om behandling av personuppgifter inom polisförvaltningen till den behöriga myndigheten i den berörda EU-medlemsstaten. Den myndigheten ska behandla ansökan om en provisorisk EU-resehandling på det sätt som förutsätts i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I momentet genomförs artikel 4.3 i direktivet.  

I 5 mom. föreslås en bestämmelse om situationer där en familjemedlem som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling hos en annan medlemsstats behöriga myndighet för en resa till Finland. Avsikten är att utrikesministeriet eller den finska beskickningen i det fallet trots sekretessbestämmelserna på begäran ska få lämna ut uppgifter om sökandens i utlänningslagen avsedda uppehållstillstånd eller uppehållskort till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. I momentet genomförs artikel 7.2 b i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, där det föreskrivs om samråd när en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en icke-företrädd unionsmedborgare ansöker om en provisorisk EU-resehandling. I 6 mom. föreslås en bestämmelse om att om utrikesministeriet eller den finska beskickningen har beslutat att lämna ut de uppgifter som avses i 4 eller 5 mom. ska uppgifterna lämnas ut inom tre arbetsdagar från mottagande av begäran. Om det däremot beslutas att uppgifterna inte lämnas ut, ska enligt förslaget också uppgift om detta lämnas inom tre arbetsdagar från mottagandet av begäran från EU-medlemsstatens behöriga myndighet. I momentet genomförs artikel 4.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, enligt vilken medborgarskapsmedlemsstaten så snart som möjligt och inom tre arbetsdagar ska besvara medlemsstatens begäran.  

I 7 mom. föreslås en bestämmelse om att den tidsfrist som anges i 6 mom. får överskridas av grundad anledning. Utrikesministeriet eller den finska beskickningen ska då informera den behöriga myndigheten i EU-medlemsstaten om när uppgifterna kan lämnas.  

I de föreslagna 4–7 mom. genomförs artikel 4.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, där det föreskrivs om tidsfrister för att lämna information.  

Det utlämnande av uppgifter till den behöriga myndigheten i EU-medlemsstaten som föreslås i paragrafen är förenligt med artikel 6 i dataskyddsförordningen. Utlämnande av uppgifter är en lagstadgad uppgift för utrikesministeriet och beskickningarna. Skyldigheten att lämna ut uppgifter följer av direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I förfarandet för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling är utlämnande av personuppgifter om sökanden mellan de behöriga myndigheterna en nödvändig förutsättning för att sökandens identitet och medborgarskap ska kunna verifieras innan resehandlingen utfärdas. Detta är således en nödvändig förutsättning för utfärdande av en provisorisk EU-resehandling. Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter kan anses stå i proportion till det eftersträvade syftet.  

20 §.Lagring av fotokopior av provisoriska EU-resehandlingar samt radering av uppgifter. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att den finska beskickningen ska lagra en kopia av den utfärdade provisoriska EU-resehandlingen i det ärendehanteringssystem som utrikesförvaltningen använder, det så kallade AHA-systemet. I paragrafen genomförs artikel 4.7 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling till den del som det där föreskrivs om lagring av kopior av provisoriska EU-resehandlingar. 

I 2 och 3 mom. föreslås bestämmelser om radering av uppgifter om provisoriska EU-resehandlingar ur AHA-systemet. Genom regleringen genomförs artikel 15.4 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken den bistående medlemsstaten och medborgarskapsmedlemsstaten endast får lagra en sökandes personuppgifter så länge det är nödvändigt, inklusive för uttag av de avgifter som nämns i artikel 5. Enligt direktivet om en provisorisk EU-resehandling får personuppgifterna under inga omständigheter lagras längre än 180 dagar av den bistående medlemsstaten eller längre än två år av medborgarskapsmedlemsstaten. Efter lagringsperiodens utgång ska sökandens personuppgifter raderas.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att alla personuppgifter i en av utrikesministeriet utfärdad provisorisk EU-resehandling som gäller en icke-företrädd unionsmedborgare eller en familjemedlem som medföljt en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare ska raderas ur AHA-systemet inom 180 dagar från det att resehandlingen utfärdades. De föreslagna bestämmelserna i 2 mom. handlar om bevarandetiden för personuppgifter när den bistående medlemsstatens behöriga myndighet har behandlat personuppgifterna i enlighet med direktivet. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att alla personuppgifter om en finsk medborgare eller en familjemedlem som medföljt en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare och som utrikesministeriet eller en finsk beskickning har lämnat ut till en annan medlemsstat ska raderas ur AHA-systemet inom två år från det att resehandlingen utfärdades. Bestämmelserna i momentet ska gälla de situationer där utrikesministeriet eller en finsk beskickning i egenskap av medborgarskapsmedlemsstat eller en familjemedlems bosättningsmedlemsstat på begäran av en annan EU-medlemsstats myndighet har lämnat ut personuppgifter om en finsk medborgare eller en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljt en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare.  

Enligt artikel 5.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får lagras under längre perioder i den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i dataskyddsförordningen, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt den förordningen genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter. Enligt den berörda artikeln ska personuppgifter raderas när de inte längre behövs. 

När det gäller behandlingen av en provisorisk EU-resehandling innebär detta att personuppgifterna ska raderas så snart som resehandlingen har utfärdats och uppdraget har upphört. De maximala lagringstider som föreslås i paragrafen följer av direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Det är nödvändigt att personuppgifter som hänför sig till uppdraget bevaras även efter att den provisoriska EU-resehandlingen har utfärdats. Enligt skäl 21 i ingressen till direktivet är en maximal lagringsperiod, som enligt direktivet är 180 dagar för den bistående medlemsstaten och två år för medborgarskapsmedlemsstaten, nödvändig för att säkerställa uttag av alla tillämpliga avgifter och för att förhindra eventuellt missbruk eller andra bedrägerier. Personuppgifter behöver behandlas för såväl ändamål av allmänt intresse som för statistiska ändamål även efter att den provisoriska EU-resehandlingen har utfärdats. Enligt artikel 16 i direktivet ska medlemsstaterna regelbundet övervaka tillämpningen av direktivet, bland annat när det gäller antalet provisoriska EU-resehandlingar som har utfärdats och mottagarens nationalitet.  

Utfärdandet av en provisorisk EU-resehandling är en offentlig förvaltningsuppgift som innefattar utövning av offentlig makt. Det är nödvändigt att lagra personuppgifter också efter det att det egentliga uppdraget har upphört eftersom det senare kan framställas exempelvis ett skadeståndsyrkande som hänför sig till uppdraget. Dessutom kan en anmälan, ett klagomål, ett åtal för tjänstebrott eller ett skadeståndsyrkande som gäller missbruk av myndighetens tjänsteställning framställas i ärendet efter att behandlingen har avslutats. I förslaget tryggas således också den registrerades rättsskydd i fråga om lagringstiderna. Om personuppgifterna inte kunde bevaras efter att uppdraget har slutförts, skulle medborgare och myndigheter inte nödvändigtvis ha tillgång till någon information eller bevisning till stöd för sin anmälan eller sitt anspråk.  

Behandlingen av personuppgifter i ärenden som gäller provisoriska EU-resehandlingar grundar sig i första hand på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Således kan man genom anpassning till dataskyddsförordningen inom ramen för det nationella handlingsutrymme som artikel 6.3 i förordningen medger utfärda nationella bestämmelser om lagringstiderna för uppgifterna i provisoriska EU-resehandlingar. Regleringen kan anses vara förenlig med det allmänna intresset och stå i proportion till det eftersträvade syftet.  

21 §. Hänvisning till strafflagen. I paragrafen föreslås en bestämmelse om att straff för dataskyddsbrott finns i 38 kap. 9 § i strafflagen. Enligt bestämmelsen om dataskyddsbrott i 38 kap. 9 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen är sådan verksamhet som strider mot någon annan lag som gäller behandling av personuppgifter straffbar. Också 38 kap. 9 § 2 mom. gäller verksamhet som strider mot någon annan lag som gäller behandling av personuppgifter.  

Grundlagsutskottet har ägnat uppmärksamhet åt vissa missförhållanden i fråga om rekvisitet för dataskyddsbrott (GrUU 51/2018 rd). Bestämmelsen om dataskyddsbrott är en så kallad straffbestämmelse in blanco.  

Eftersom det i den föreslagna lagen föreskrivs om behandling av personuppgifter inom ramen för behandlingen av en provisorisk EU-resehandling, bedöms den föreslagna lagen vara en i rekvisitet för dataskyddsbrott avsedd ”annan lag som gäller behandling av personuppgifter”, i vilken det bör tas in lämpliga kopplingar till dataskyddsbrott enligt strafflagen. Motsvarande hänvisningar har tagits in i såväl lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet som i motsvarande lag som gäller Gränsbevakningsväsendets verksamhet. I dessa lagar finns delvis motsvarande bestämmelser som i den nu föreslagna lagen. 

Enligt 38 kap. 9 § i strafflagen kan en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde inte göra sig skyldig till dataskyddsbrott. På en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde tillämpas i stället för straffrättsligt ansvar en administrativ påföljdsavgift. Enligt 24 § 4 mom. i dataskyddslagen får påföljdsavgift inte påföras t.ex. statliga myndigheter, statliga affärsverk, kommunala myndigheter eller självständiga offentligrättsliga institutioner. I 40 kap. 5 § i strafflagen finns separata bestämmelser om brott mot tjänstehemlighet. 

4 kap. Särskilda bestämmelser 

22 §.Återlämnande och förstöring av en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen genomförs artikel 4.8 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, enligt vilken mottagaren av en provisorisk EU-resehandling ska uppmanas att lämna tillbaka den, oavsett om den har löpt ut eller inte, vid ankomsten till bestämmelseorten. Dessutom genomförs artikel 15.5 i direktivet, enligt vilken samtliga provisoriska EU-resehandlingar som återlämnats och alla dithörande kopior ska förstöras på ett säkert sätt så snart som möjligt. Enligt skäl 6 i ingressen till direktivet bör av säkerhetsskäl de som mottagit provisoriska EU-resehandlingar återlämna dem efter det att de tryggt har återvänt hem, till exempel till gränsbevakningstjänstemän eller till de myndigheter som ansvarar för att utfärda pass.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att innehavaren av en provisorisk EU-resehandling omedelbart efter ankomsten till Finland ska återlämna den provisoriska EU-resehandlingen till Gränsbevakningsväsendet eller till någon annan myndighet som har rätt att utföra i gränsbevakningslagen (578/2005) avsedd in- eller utresekontroll, oavsett om den har löpt ut eller inte. Gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen är gränsmyndigheter i Finland. En definition av gränskontrollmyndighet finns i 3 § i utlänningslagen (301/2004). Alla gränskontrollmyndigheter har enhetliga befogenheter i fråga om gränskontrolluppgifter.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att den myndighet som avses i 1 mom. ska underrätta utrikesministeriet om varje provisorisk EU-resehandling som återlämnats och utan dröjsmål efter återlämnandet förstöra varje återlämnad handling.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om en skyldighet för utrikesministeriet att förstöra kopian av varje återlämnad provisorisk EU-resehandling utan dröjsmål efter det att ministeriet underrättats om återlämnandet.  

23 §.Förvaring av tomma formulär och klistermärken. I paragrafen införs artikel 8.8 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att de enhetliga EU ETD-formulären och enhetliga EU ETD-klistermärkena förvaras på ett stöldsäkert sätt. I paragrafen föreslås det att utrikesministeriet ska se till att de enhetliga EU ETD-formulären och enhetliga EU ETD-klistermärkena förvaras på ett stöldsäkert sätt. 

24 §. Fel i ett enhetligt EU ETD-klistermärke. I paragrafen genomförs artikel 8.6 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken om ett fel upptäcks på ett enhetligt EU ETD-klistermärke som ännu inte har fästs på det enhetliga EU ETD-formuläret ska det enhetliga klistermärket göras ogiltigt, dvs. makuleras, och förstöras. Om ett fel upptäcks efter det att det enhetliga EU ETD-klistermärket har fästs på formuläret ska båda makuleras och förstöras, och ett nytt enhetligt EU ETD-klistermärke ska framställas.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att om ett fel upptäcks på ett enhetligt EU ETD-klistermärke som ännu inte har fästs på det enhetliga EU ETD-formuläret ska det enhetliga klistermärket makuleras och förstöras. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att om ett i 1 mom. avsett fel upptäcks efter det att det enhetliga EU ETD-klistermärket har fästs på formuläret, ska både klistermärket och formuläret makuleras och förstöras och en ny provisorisk EU-resehandling ska framställas. 

25 §. Avgift som tas ut för en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen föreslås bestämmelser om den avgift som ska tas ut för en provisorisk EU-resehandling. I paragrafen genomförs artikel 5.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I direktivet föreskrivs det om grunden för bestämmande av avgiften. Enligt artikeln ska den bistående medlemsstaten av sökanden ta ut sådana avgifter som den tar ut av sina egna medborgare för utfärdande av nationella provisoriska handlingar.  

Enligt det föreslagna 1 mom. tas det för en provisorisk EU-resehandling ut en avgift enligt en sådan förordning om avgifter för utrikesförvaltningens prestationer som utfärdats med stöd av 8 § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att avgiften kan vara högst lika stor som avgiften för nödpass som finska beskickningar utfärdar för finska medborgare enligt förordningen om avgifter för utrikesförvaltningens prestationer. För närvarande är den avgift som tas ut för nödpass 255 euro. Ett nödpass, som är en provisorisk resehandling som berättigar till en enkel resa, kan anses vara jämförbart med en provisorisk EU-resehandling.  

26 §.Visering. Enligt skäl 11 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling kan vissa familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare utöver den provisoriska EU-resehandlingen även åläggas skyldighet att erhålla visering för att återvända till unionens territorium. Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG som gäller unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat endast åläggas skyldighet att ha visering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806. Innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i direktiv 2004/38/EG medföra undantag för dessa familjemedlemmar från kravet på visering. Medlemsstaterna ska ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna ska utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att det för en familjemedlem vid behov utöver en provisorisk EU-resehandling även avgiftsfritt ska kunna utfärdas inresevisering, om villkoren för utfärdande av visering uppfylls. Den föreslagna regleringen ska gälla sådana tredjelandsmedborgare som är viseringspliktiga. Bestämmelser om tredjelandsmedborgares viseringsplikt finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav.  

I 2 mom. föreslås en hänvisning till utlänningslagen och till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodexen), sådan den lyder ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1155 om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex).  

Bestämmelser om utfärdande av nationell visering för längre vistelse finns i 17 c § 2 mom. i utlänningslagen. Visering för längre vistelse ska kunna komma i fråga när en familjemedlem har för avsikt att resa till Finland och de villkor för utfärdande av visering för längre vistelse som anges i utlänningslagen uppfylls.  

Bestämmelser om regionalt begränsad visering finns i viseringskodexen. Viseringskodexen är direkt tillämplig lagstiftning.  

I paragrafen genomförs det krav på att viseringen ska vara kostnadsfri som anges i skäl 11 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Bestämmelser om den avgift som tas ut för visering för längre vistelse finns i inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer 2023 (1042/2022). Enligt artikel 16.6 i viseringskodexen är det tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl eller på grund av internationella förpliktelser. 

27 §. Ersättningsansvar. I paragrafen genomförs artikel 5.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling enligt vilken sökande som inte kan betala tillämpliga avgifter till den bistående medlemsstaten när de lämnar in sin ansökan ska åta sig att till sin medborgarskapsmedlemsstat återbetala sådana avgifter med användning av standardformuläret i bilaga I till direktivet om konsulärt skydd. I sådana fall ska artiklarna 14.2 och 15 i direktivet om konsulärt skydd tillämpas.  

I skäl 3 i ingressen till direktivet om en provisorisk EU-resehandling hänvisas det till direktivet om konsulärt skydd och konstateras att det finansiella förfarande som föreskrivs i det direktivet tillämpas på utfärdandet av provisoriska EU-resehandlingar till icke-företrädda medborgare.  

Med stöd av artikel 14.2 i direktivet om konsulärt skydd ska ersättning för de kostnader som föranletts utrikesförvaltningen kunna begäras från den EU-medlemsstat till vars medborgare en finsk beskickning eller utrikesministeriet har lämnat bistånd. Enligt artikel 15.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling får ersättning för kostnader begäras från den andra medlemsstaten även när den icke-företrädda unionsmedborgaren inte i samband med krissituationen har undertecknat ett åtagande om återbetalning. Då får utrikesministeriet begära att kostnaderna ersätts proportionellt så att det fulla värdet av de faktiska kostnader som har uppkommit delas med antalet icke-företrädda unionsmedborgare som fått bistånd.  

Den provisoriska EU-resehandlingen är en del av det konsulära skyddet och således också en form av konsulärt bistånd. De bestämmelser i direktivet om konsulärt skydd som gäller de ekonomiska förfarandena har genomförts i 39 a och 39 b § i lagen om konsulära tjänster i samband med det nationella genomförandet av direktivet om konsulärt skydd.  

Med anledning av det som anförts ovan föreslås i 1 mom. en hänvisning till 39 a § i lagen om konsulära tjänster, där det föreskrivs om finska medborgares ersättningsansvar. På finska medborgares ersättningsansvar ska tillämpas bestämmelserna i den paragrafen.  

Enligt 39 a § i lagen om konsulära tjänster kan utrikesministeriet förplikta en finsk medborgare som har fått konsulära tjänster från myndigheterna i en annan medlemsstat i Europeiska unionen att betala ersättning till utrikesförvaltningen för de kostnader tjänsterna föranlett, om utrikesministeriet i enlighet med direktivet om konsulärt skydd har ersatt den medlemsstatens myndigheter för dessa kostnader för en provisorisk EU-resehandling.  

Avsikten är att ersättningsansvaret ska bygga på principen om kostnadsmotsvarighet och således på ersättning av de faktiska kostnader som uppkommit för utrikesministeriet i den EU-medlemsstat som har utfärdat den provisoriska EU-resehandlingen. Utrikesministeriet kan då kräva ersättning för kostnader som betalats till en myndighet i den andra medlemsstaten (RP 168/2017 rd). I fråga om den provisoriska EU-resehandlingen ska detta avse kostnaderna för resehandlingen. 

Enligt 39 a § 2 mom. i lagen om konsulära tjänster ska utrikesministeriet genom beslut fastställa ersättningsbeloppet. Beslutet ska delges en i lagens 2 § 1 mom. avsedd person bevisligen på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).  

Enligt 39 a § 3 mom. i lagen om konsulära tjänster är utrikesministeriets ersättningsbeslut direkt utsökbart och får drivas in på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Om indrivning är uppenbart oskäligt, kan fordran efterskänkas eller summan minskas (RP 168/2017 rd). 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att på ersättningsansvaret för en icke-företrädd unionsmedborgare ska tillämpas bestämmelserna i 39 b § i lagen om konsulära tjänster. 

Avsikten är att utrikesministeriet eller beskickningen genom en återbetalningsförbindelse ska kunna förplikta en icke-företrädd unionsmedborgare som anhåller om konsulära tjänster hos en finsk beskickning eller utrikesministeriet att återbetala kostnaderna för den konsulära tjänsten till den medlemsstat i Europeiska unionen där personen är medborgare. Icke-företrädda unionsmedborgare ska enligt förslaget göra ett åtagande om återbetalning på samma villkor som de personer som avses i 2 § 1 mom. i lagen om konsulära tjänster (RP 168/2017 rd). I fråga om den provisoriska EU-resehandlingen ska detta innebära avgiften för den provisoriska resehandlingen i det fall att den icke-företrädda unionsmedborgaren inte kan betala avgiften i samband med ansökan.  

Bestämmelser om formuläret för återbetalningsförbindelse finns i artikel 14.2 och 14.3 i direktivet om konsulärt skydd. Standardformuläret för återbetalningsförbindelsen har genomförts nationellt genom utrikesministeriets förordning om formuläret för återbetalningsförbindelse (229/2018). 

Momentet i den föreslagna paragrafen uttrycker principen i direktivet om konsulärt skydd om att icke-företrädda unionsmedborgare ska ges ekonomiskt bistånd på samma villkor som medborgare i den bistående medlemsstaten. En icke-företrädd unionsmedborgare kan åläggas att underteckna en återbetalningsförbindelse där unionsmedborgaren åtar sig att återbetala de kostnader som det konsulära biståndet orsakar, inklusive kostnaderna för en provisorisk resehandling, till den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare. Under särskilda omständigheter i krissituationer behöver en återbetalningsförbindelse inte nödvändigtvis undertecknas om de rådande omständigheterna är sådana att ett undertecknande inte rimligen kan krävas (RP 168/2017 rd).  

Medlemsstaterna emellan används i ersättningsfrågor ett formulär för ansökan om ersättning, som det föreskrivs om i artikel 14.2 och 14.3 i direktivet om konsulärt skydd. I bilagan till det direktivet finns en mall av formuläret (EUT L 106, 24.4.2015).  

28 §. Uppföljning. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppföljning, dvs. övervakning av tillämpningen. I artikel 16 i direktivet om resehandlingar föreskrivs det om övervakning av direktivet. I det föreslagna 1 mom. genomförs artikel 16.1 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, enligt vilken medlemsstaterna regelbundet ska övervaka tillämpningen av direktivet i fråga om antalet provisoriska EU-resehandlingar som utfärdats i enlighet med artikel 3 i direktivet och mottagarens nationalitet, antalet provisoriska EU-resehandlingar som utfärdats i enlighet med artikel 7 i direktivet och mottagarens nationalitet samt antalet fall av bedrägerier med och förfalskningar av provisoriska EU-resehandlingar.  

I 2 mom. genomförs artikel 16.2 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska organisera framtagning och insamling av de uppgifter som behövs för att mäta ändringar av de indikatorer som anges i artikel 16.1 och årligen tillhandahålla kommissionen denna information.  

I artikel 17 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling föreskrivs det om utvärdering av direktivet. I 3 mom. genomförs artikel 17.2 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska förse Europeiska kommissionen med de uppgifter som är nödvändiga för att göra en sådan utvärdering av direktivet som avses i artikel 17.1 i direktivet. Tidigast fem år efter den dag då direktivet har införlivats ska kommissionen genomföra en utvärdering av direktivet och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet och rådet. Kommissionen utvärderar i synnerhet lämpligheten när det gäller personuppgifternas säkerhetsnivå, konsekvenserna med avseende på de grundläggande rättigheterna och ett eventuellt införande av en enhetlig avgift för den provisoriska EU-resehandlingen.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet årligen ska sammanställa uppgifter om antalet provisoriska EU-resehandlingar som utfärdats för i 5 § 1 mom. avsedda personer och om mottagarnas nationalitet samt uppgifter om det årliga antalet fall av bedrägerier med och förfalskningar av provisoriska EU-resehandlingar.  

Dessutom föreslås i 2 mom. en bestämmelse om att utrikesministeriet årligen ska lämna Europeiska kommissionen de uppgifter som avses i 1 mom.  

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att utrikesministeriet på begäran ska förse kommissionen med de uppgifter den behöver för att göra den utvärdering som avses i artikel 17 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. 

29 §. Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om ändringssökande. Regleringen föreslås av nationella skäl. I 1 mom. föreslås bestämmelser om rätten att begära omprövning av ett beslut om en provisorisk EU-resehandling. Rätten att söka ändring ska omfatta såväl beslut om utfärdande som beslut om avslag på ansökan om en provisorisk EU-resehandling.  

Enligt förarbetena till förvaltningslagen (RP 230/2014 rd) ska omprövningsförfarandet användas i så stor utsträckning som möjligt i ärenden som det lämpar sig för. Begäran om omprövning hör till den grupp av ärenden där man rutinmässigt avgör många ärenden av samma slag och där motiveringarna till besluten kan vara knapphändiga. I sådana fall möjliggör begäran om omprövning att en part i detta skede kan få mer detaljerad motivering till beslutet än i det första skedet i fråga om de faktorer som han eller hon framför i sin begäran om omprövning. Omprövningsförfarandet lämpar sig väl också för ärenden där det i besvärsskedet ofta framställs ytterligare utredning som påverkar saken samt för rättsligt enkla ärenden och ärenden i fråga om vilka det redan finns etablerad rättspraxis.  

Ett omprövningsförfarande kan med beaktande av ärendets natur anses vara motiverat i det förfarande som gäller provisoriska EU-resehandlingar. Mottagare av ett i paragrafen avsett beslut är icke-företrädda unionsmedborgare i utlandet. Omprövningsförfarandet innebär att icke-företrädda unionsmedborgare har en faktisk möjlighet att söka ändring i beslutet.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att begäran om omprövning utomlands ska få lämnas till den finska beskickning som har tagit emot ansökan. Beskickningen ska utan dröjsmål lämna begäran om omprövning och de handlingar som ligger till grund för avgörandet av ärendet till utrikesministeriet. I momentet föreslås dessutom en hänvisning till förvaltningslagen (434/2003).  

I 3 mom. föreslås en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

30 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande. Direktivet om en provisorisk EU-resehandling börjar tillämpas i EU:s medlemsstater den 8 december 2025. Därför föreslås lagen träda i kraft den 8 december 2025. 

7.2  Lagen om ändring av lagen om konsulära tjänster

2 §. Mottagare av konsulära tjänster. Det föreslås att 2 mom. ändras så att där hänvisas till lagen om en provisorisk EU-resehandling. Dessutom ändras den tidigare benämningen ”provisorisk resehandling” till ”provisorisk EU-resehandling” så att den motsvarar den officiella översättning av resehandlingen i fråga som används i den föreslagna nya lagen. 

7.3  Lagen om ändring av 2 § i passlagen

2 §.Styrkande av rätt att resa. I 2 § i passlagen föreskrivs det om styrkande av rätten att resa. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 6 mom. där det hänvisas till lagen om en provisorisk EU-resehandling. 

8.1  Utrikesministeriets förordning om det enhetliga EU ETD-formuläret och enhetliga EU ETD-klistermärket

Förordningens innehåll kommer att omfatta innehållet i bilagorna I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling. 

Det enhetliga EU ETD-formuläret ska uppfylla följande specifikationer i bilaga I till direktivet om en provisorisk EU-resehandling: 

1. Utformning och storlek 

Det enhetliga EU ETD-formuläret ska ha en tredelad utformning (ett enda blad som är tryckt på båda sidor och vikt i tredjedelar). När det är vikt ska formulärets storlek följa ISO/IEC 7810 ID-3 standarden. 

2. Sidan ett: försättsblad 

Försättsbladet till det enhetliga EU ETD-formuläret ska innehålla, i denna ordning, orden ”EUROPEAN UNION” på unionens samtliga officiella språk, och orden ”EMERGENCY TRAVEL DOCUMENT” och ”TITRE DE VOYAGE PROVISOIRE”. Det ska också vara försett med tolv guldstjärnor i en cirkel. 

3. Sidan två: fästande av det enhetliga EU ETD-klistermärket 

Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska fästas på ett säkert sätt på den andra sidan i det enhetliga EU ETD-formuläret på ett sådant sätt att det inte lätt kan tas bort. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska placeras så att det ligger i linje med sidans kant och fästs så nära den som möjligt. Det enhetliga EU ETD-klistermärkets maskinläsbara fält ska placeras så att det ligger i linje med sidans ytterkant. De utfärdande myndigheternas stämpel ska placeras på det enhetliga EU ETD-klistermärket på ett sådant sätt att den går in på sidan. 

4. Sidorna tre och fyra: information 

Sidorna tre och fyra ska innehålla översättningar av ”Emergency Travel Document” och det enhetliga EU ETD-klistermärkets rubriker på alla officiella EU-språk utom engelska och franska. Följande text ska också anges: 

”This EU Emergency Travel Document is a travel document issued by a Member State of the European Union for a single journey to the holder's Member State of nationality or residence or, exceptionally, to another destination. Authorities of non-EU countries are hereby requested to allow the holder to pass freely without hindrance. 

Le présent titre de voyage provisoire de l'UE est un titre de voyage délivré par un État membre de l'Union européenne aux fins d'un trajet unique vers l'État membre de nationalité ou de résidence du détenteur, ou, à titre exceptionnel, vers une autre destination. Les autorités des pays tiers sont priées d'autoriser le détenteur du titre de voyage provisoire à circuler sans entraves.” 

5. Sidorna fem och sex: viseringar och in- och utresestämplar 

Sidorna fem och sex ska förses med rubriken ”VISA/VISA” och ska i övrigt lämnas tomma. 

Dessa sidor ska vara reserverade för viseringar och in- och utresestämplar. 

6. Det enhetliga EU ETD-formulärets nummer 

Ett sjusiffrigt nummer ska vara förtryckt på det enhetliga EU ETD-formuläret. 

Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska uppfylla följande specifikationer:  

1. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla en ansiktsbild av innehavaren, som har tryckts enligt höga säkerhetskrav, utom när ett fotografi används i enlighet med artikel 8.5. Ansiktsbilden eller fotografiet ska vara den bild som används för de syften som anges i artikel 4.2. 

2. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla säkerhetsdetaljer som säkerställer tillräckligt skydd mot förfalskningar med beaktande av framför allt de säkerhetsdetaljer som används för den enhetliga utformningen av viseringar. 

3. Samma säkerhetsdetaljer ska användas för alla medlemsstater. 

4. Följande ska anges på det enhetliga EU ETD-klistermärket: 

a) förkortningen ”EU ETD/TVP UE”, 

b) orden ”European Union/Union européenne”, 

c) trebokstavskoden ”EUE” enligt Icaos dokument 9303. 

5. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla dess sjusiffriga nummer placerat horisontellt, förtryckt i svart. Ett särskilt typsnitt ska användas. Detta nummer ska föregås av landskoden på två bokstäver för den utfärdande medlemsstaten i enlighet med Icaos dokument 9303. Den kan antingen vara förtryckt eller läggas till när det enhetliga EU ETD-klistermärket fylls i. Av säkerhetsskäl kan samma sjusiffriga nummer förtryckas flera gånger på det enhetliga EU ETD-klistermärket. 

Fält att fylla i 

6. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla fält för följande information: 

a) bestämmelseland och eventuellt transitland för vilka den provisoriska EU-resehandlingen utfärdas, 

b) utfärdande medlemsstat och ort där den utfärdande myndigheten är belägen, 

c) datum för utfärdandet och utgångsdatum, 

d) efternamn, förnamn, nationalitet, födelsedatum och kön på den provisoriska EU-resehandlingens mottagare, 

e) numret på det enhetliga EU ETD-formulär som det enhetliga EU ETD-klistermärket kommer att fästas på i enlighet med punkt 6 i bilaga I. 

7. Rubrikerna på de fält som ska fyllas i ska vara på engelska och franska samt vara numrerade. 

8. Datumen ska skrivas på följande sätt: Dagen ska skrivas med två siffror där dagarna 1–9 ska föregås av en nolla. 

Månaden ska skrivas med två siffror där månaderna 1–9 ska föregås av en nolla. Året ska skrivas med fyra siffror. Dag och månad ska följas av ett mellanslag. Exempel: 20 01 2018 = den 20 januari 2018. 

9. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla ett fält för ”anmärkningar” som ska användas av den utfärdande myndigheten för att ange övriga nödvändiga uppgifter, t.ex. typen av och numret på den handling som ersatts. 

Maskinläsbar information 

10. Det enhetliga EU ETD-klistermärket ska innehålla relevant maskinläsbar information i enlighet med Icaos dokument 9303 för att underlätta kontroller vid de yttre gränserna. Versalerna ”AE” ska användas som de första två tecknen i det maskinläsbara fältet för att beteckna handlingen som en provisorisk EU-resehandling. Det maskinläsbara fältets synliga bottenmönster ska ha en förtryckt text med orden ”Europeiska unionen” på unionens samtliga officiella språk. Texten får inte inverka på det maskinläsbara fältets tekniska egenskaper eller dess läsbarhet. 

11. Det ska reserveras utrymme för en eventuell gemensam tvådimensionell streckkod (digitalt sigill). 

8.2 Utrikesministeriets förordning om avgifter för utrikesförvaltningens prestationer 

Det föreslås att bestämmelser om avgiften för en provisorisk EU-resehandling ska utfärdas i utrikesministeriets förordning om avgifter för utrikesförvaltningens prestationer. Enligt 25 § i den föreslagna lagen kan den avgift som tas ut för en provisorisk EU-resehandling vara högst lika stor som den avgift för nationella nödpass som utfärdas av finska beskickningar.  

8.3. Inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer 

Ikraftträdandet av lagen förutsätter att inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer ändras så att visering för längre vistelse kan utfärdas avgiftsfritt när sökanden har beviljats en provisorisk EU-resehandling.  

11.1  Förvaltningens lagbundenhet

De föreslagna bestämmelserna bör bedömas utifrån rättsstatsprincipen och förvaltningens lagbundenhet, som tryggas i 2 § 3 mom. i grundlagen, eftersom det är fråga om en lag där utövningen av offentlig makt bestäms.  

Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Grundlagsutskottet har när det bedömt bestämmelser om myndigheternas befogenheter utgått från att regleringen av myndigheters befogenheter är betydelsefull med tanke på rättsstatsprincipen i grundlagens 2 § 3 mom. (se t.ex. GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). Enligt momentet ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. Utgångspunkten är att utövning av offentlig makt alltid ska ha en behörighetsgrund som i sista hand återgår på en av riksdagen stiftad lag (RP 1/1998 rd). För bestämmelser i lag gäller åter det generella kravet att lagen ska vara exakt och noga avgränsad Regleringen av befogenheter är enligt grundlagsutskottets uppfattning vanligen relevant också i förhållande till de i grundlagen inskrivna grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). 

De uppgifter som följer av EU-lagstiftningen kan inte överföra behörigheten till de nationella myndigheterna, och därför måste befogenheterna regleras nationellt. Genom den föreslagna regleringen skapas för utrikesministeriet, finska beskickningar, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata och Gränsbevakningsväsendet samt för andra myndigheter som har rätt att utföra i gränsbevakningslagen (578/2005) avsedd in- och utresekontroll befogenheter i uppgifter som hänför sig till provisoriska EU-resehandlingar.  

De föreslagna bestämmelserna kan anses godtagbara med hänsyn till 2 § 3 mom. i grundlagen. 

Med avseende på propositionen bör det också beaktas vad som föreskrivs om jämlikhet i grundlagens 6 §, om skydd för privatlivet i grundlagens 10 § och om rättsskydd och tryggande av garantier för god förvaltning i grundlagens 21 §. Propositionen bör vidare bedömas med hänsyn till utfärdande av förordning och överföring av lagstiftningsbehörighet (grundlagens 80 §) och med hänsyn till det nationella handlingsutrymmet. 

11.2  Likabehandling

Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Den allmänna jämlikhetsklausulen uttrycker huvudprincipen för jämlikhet och jämställdhet. Den allmänna jämlikhetsklausulen gäller också lagstiftaren. Människor eller människogrupper får inte godtyckligen särbehandlas vare sig positivt eller negativt genom lag. 

Bestämmelsen om förbud mot diskriminering i 6 § 2 mom. i grundlagen kompletterar den allmänna jämlikhetsbestämmelsen. Enligt diskrimineringsförbudet får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Samtidigt är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika, bland annat för att främja faktisk jämställdhet (RP 309/1993 rd, s. 46, GrUU 45/2016 rd, GrUU 67/2014 rd, GrUU 31/2014 rd, GrUU 38/2006 rd, s. 2). I grundlagsutskottets praxis har det av hävd ansetts att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning kan härledas ur jämlikhetsprincipen då reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (bland annat GrUU 2/2011 rd, s. 2, GrUU 64/2010 rd, s. 2, GrUU 15/2001 rd, s. 2–3). Det viktigaste är huruvida särbehandlingen i det enskilda fallet kan motiveras på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 46/2006 rd, s. 2, GrUU 16/2006 rd, s. 2, GrUU 73/2002 rd). Dessutom har utskottet i olika sammanhang ur grundlagens jämlikhetsbestämmelser härlett kravet att särbehandlingen inte får vara godtycklig eller skillnaderna oskäliga (se till exempel GrUU 47/2018 rd, GrUU 20/2017 rd, GrUU 58/2014 rd, GrUU 7/2014 rd, s. 5–6, GrUU 11/2012 rd, s. 2, GrUU 37/2010 rd, s. 3, GrUB 11/2009 rd, s. 2, GrUU 18/2006 rd, s. 2. Se GrUU 52/2016 rd). 

Genom propositionen införs bestämmelserna om utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar för icke-företrädda unionsmedborgare i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Inom ramen för det nationella handlingsutrymme som ges i direktivet föreslås det i propositionen att en provisorisk EU-resehandling under de villkor som anges i den föreslagna lagen också ska kunna utfärdas för en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare, om familjemedlemmen lagligen är bosatt i en EU-medlemsstat. Den föreslagna regleringen om möjligheten att på det sätt som anges ovan utfärda provisoriska EU-resehandlingar för familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare kan anses vara motiverad med beaktande av att den provisoriska EU-resehandlingen kan betraktas som en form av konsulärt bistånd. Ett villkor för utfärdandet ska dock vara att den familjemedlem som medföljer den finska medborgaren eller den icke-företrädda unionsmedborgaren lagligen är bosatt i en EU-medlemsstat. Det i direktivet angivna ytterligare villkoret som gäller laglig bosättning kan anses vara motiverat med hänsyn till att rätten för utlänningar att resa in i Finland och att vistas i landet enligt 9 § 4 mom. i grundlagen regleras genom lag. Enligt förarbetena till bestämmelsen är utgångspunkten den gällande huvudregeln inom internationell rätt enligt vilken en utlänning i allmänhet inte har rätt att flytta till ett annat land (RP 309/1993 rd, GrUU 23/1998 rd). Bestämmelser om rätten för utlänningar att resa in i Finland finns i 11 § i utlänningslagen.  

De föreslagna bestämmelserna främjar på ett positivt sätt genomförandet av den i grundlagen avsedda jämlikheten inom familjen i sådana fall där en familjemedlem som inte är unionsmedborgare och som medföljer en finsk medborgare eller en icke-företrädd unionsmedborgare har förlorat sitt nationella resedokument eller resedokumentet har stulits eller förstörts eller annars inte kan fås inom skälig tid. 

Den föreslagna begränsningen av kretsen av familjemedlemmar till att omfatta dem som lagligen är bosatta i en EU-medlemsstat kan på de grunder som anges ovan inte anses vara godtycklig eller oskälig. Propositionen leder inte till sådan diskriminering på grunder som gäller en person som förbjuds i 6 § 2 mom. i grundlagen, och den överskrider inte lagstiftarens prövningsrätt. De föreslagna bestämmelserna kan anses godtagbara med hänsyn till 6 § i grundlagen.  

11.3  Rättsskydd och rätt till god förvaltning

Grundlagens 21 § 1 mom. innehåller en allmän bestämmelse om vars och ens rätt att få en sak som gäller personen själv avgjord av domstol eller annan myndighet som är behörig enligt lag. Utgångspunkten är individens rätt att på eget initiativ få sin sak behandlad. Behandlingen i domstol eller annan myndighet ska också alltid ske på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål. 

Enligt 21 § 2 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om garantier för god förvaltning genom lag. Förvaltningslagen är den centrala lag som tryggar garantierna för god förvaltning. Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om bland annat rättsprinciperna inom förvaltningen, om hur ett ärende inleds, om utredning av ärenden och hörande av parter, om avgörandet av ärenden och om motivering av förvaltningsbeslut samt om delgivning. Förvaltningslagen innehåller också bestämmelser om rättelse av fel i beslut och begäran om omprövning. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsärenden finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. God förvaltning tryggas också genom andra allmänna förvaltningslagar, bland dem offentlighetslagen, språklagen och informationshanteringslagen. Speciallagstiftningen innehåller bestämmelser som kompletterar eller avviker från förvaltningslagen. 

Grundlagsutskottet har konstaterat att ”syftet med omprövningsförfarandet är att bidra till att genomföra garantierna för god förvaltning enligt 21 § 2 mom. i grundlagen. Omprövningsförfarandet bör bedömas också med avseende på att den i sak — om också inte formellt — kan utgöra en del av hela det förvaltningsrättsliga systemet för att söka ändring. Utskottet har av hävd ansett att omprövningsförfarandet i detta avseende på sätt och vis kan ses som det första skedet i ändringssökandet, trots att det inte är fråga om rättsskipning i en domstol, varför det inte kan uppfylla kravet i 21 § 1 mom. i grundlagen enligt vilken var och en har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättsskipningsorgan GrUU 32/2012 rd, s. 3).” (GrUU 55/2014 rd). 

Det föreslås att bestämmelser om förfarandet och beslutsfattandet i fråga om provisoriska EU-resehandlingar ska utfärdas genom lag. I lagen föreslås även bestämmelser om sökande av ändring. I förfarandet för utfärdande av provisoriska EU-resehandlingar införs ett omprövningsförfarande. Genom att införa omprövningsförfarandet kan man säkerställa att en icke-företrädd unionsmedborgare och en medföljande familjemedlem vid behov har en faktisk möjlighet att söka ändring i ett beslut. Omprövning av ett beslut som gäller en provisorisk EU-resehandling ska enligt förslaget få begäras hos den finska beskickning som har behandlat ansökan om resehandlingen. Ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning ska få överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. På detta sätt säkerställer man att förfarandet för sökande av ändring i fråga om en provisorisk EU-resehandling uppfyller de grundläggande fri- och rättigheterna, rättsskyddet och andra krav på god förvaltning enligt 21 § i grundlagen.  

11.4  Skydd för personuppgifter

Den föreslagna lagen om Europeiska unionens provisoriska resehandling är av betydelse i konstitutionellt hänseende med tanke på det i 10 § i grundlagen tryggade skyddet för privatlivet och personuppgifter. Enligt 10 § 1 mom. utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Grundlagsutskottet har av hävd ansett det vara viktigt med tanke på skyddet för personuppgifter att reglera åtminstone registreringens syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, tillåtna användningsändamål, inbegripet rätten att lämna ut uppgifterna, och bevaringstiden för uppgifterna i personregister samt den registrerades rättsskydd (GrUU 25/1998 rd). Det har dessutom krävts att regleringen av dessa faktorer på lagnivå ska vara heltäckande och detaljerad. 

Skyddet enligt 10 § i grundlagen kompletteras av skyddet för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen samt av respekten för privatlivet enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av skyddet av personuppgifter enligt artikel 8 i samma stadga. Enligt artikel 52.1 i stadgan ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. I artikel 52.3 i stadgan anges att i den mån som stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. EU-domstolens domar bestämmer det centrala innehållet i skyddet för privatlivet och personuppgifter i dessa avseenden. Dessutom har artikel 8 i Europakonventionen i Europadomstolens rättspraxis ansetts täcka även skyddet för personuppgifter.  

Bestämmelser om skydd för personuppgifter finns i Europeiska unionens primärrätt i artikel 16 i EUF-fördraget. Enligt artikel 16.1 har var och en rätt till skydd för de personuppgifter som rör honom eller henne. Enligt artikel 16.2 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa bestämmelser om skydd för enskilda personer när det gäller behandling av personuppgifter hos unionens institutioner, organ och byråer och i medlemsstaterna, när dessa utövar verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, samt om den fria rörligheten för sådana uppgifter. 

11.5  Dataskyddsförordningen

Den allmänna dataskyddsförordningen är en EU-rättsakt som till alla delar är förpliktande och direkt tillämplig lagstiftning i samtliga medlemsstater. I EU-domstolens rättspraxis har unionslagstiftningen företräde framför nationell rätt i överensstämmelse med de villkor som lagts fast i denna rättspraxis (se till exempel GrUU 1/2018 rd). Grundlagsutskottet har konstaterat att det inte ingår i dess konstitutionella uppdrag att bedöma den nationella genomförandelagstiftningen med avseende på den materiella EU-rätten (se t.ex. GrUU 31/2017 rd, s. 4). Utskottet har emellertid kommenterat förhållandet mellan EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen. Utskottet har i sin tolkningspraxis ansett det viktigt att det, i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan, tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se GrUU 25/2005 rd). Utskottet har därför framhållit att det i regeringens propositioner finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (GrUU 26/2017 rd, s. 42, GrUU 2/2017 rd, s. 2, GrUU 44/2016 rd, s. 4). 

Grundlagsutskottet har i ett utlåtande om lagstiftning som kompletterar den allmänna dataskyddsförordningen sett det som motiverat att se över sin tidigare ståndpunkt i fråga om sådana regleringsobjekt som är viktiga med tanke på skyddet för personuppgifter. Utskottet anser att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Korrekt tolkade och tillämpade svarar bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen enligt utskottets uppfattning också den nivå på skyddet för personuppgifter som bestäms utifrån Europakonventionen. Således är det inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att speciallagstiftningen inom förordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskriver om behandling av personuppgifter. Enligt grundlagsutskottet ska skyddet för personuppgifter härefter i första hand tillgodoses med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nya nationella allmänna lagstiftningen. (GrUU 14/2018 rd, s. 4). 

Grundlagsutskottet anser också att man med tanke på tydligheten bör förhålla sig restriktiv när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som den allmänna dataskyddsförordningen medger. Utskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning, i enlighet med det riskbaserade synsätt som också förutsätts i den allmänna dataskyddsförordningen, måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter. (GrUU 14/2018 rd, s. 5). 

I artikel 23 i dataskyddsförordningen ges medlemsstater nationellt handlingsutrymme vad gäller tillämpningsområdet för de registrerades rättigheter. I medlemsstaternas lagstiftning kan man genom lagstiftningsåtgärder begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22, 34 och 5, om man i begränsningen till centrala delar iakttar de grundläggande fri- och rättigheterna och om begränsningen utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle så att det rättsgoda som avses i artikel 23 kan garanteras. En motivering till begränsning är enligt artikel 23.1 a att begränsningen syftar till att säkerställa medlemsstatens nationella säkerhet och enligt artikel 23.1 c att den syftar till att säkerställa den allmänna säkerheten.  

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns utöver i dataskyddsförordningen även i dataskyddslagen, som kompletterar förordningen. 

Behandlingen av provisoriska EU-resehandlingar innefattar sådan behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. I samband med behandlingen av en provisorisk EU-resehandling behandlas personuppgifter bland annat i samband med kontroll av sökandens identitet, utlämnande personuppgifter om sökanden till en annan medlemsstats myndighet samt lagring av de uppgifter som anges i resehandlingen. Dessutom behandlas personuppgifter när det enhetliga EU ETD-klistermärket trycks, dvs. skrivs ut med en skrivare, och när klistermärket fogas till det enhetliga EU ETD-formuläret.  

Den reglering av behandlingen av personuppgifter som föreslås i propositionen grundar sig på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifter grundar sig på den personuppgiftsansvariges lagstadgade uppgifter. I andra hand grundar sig behandlingen av personuppgifter dessutom på artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. när behandlingen behövs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Den registrerades rättigheter bestäms i förslaget utifrån artikel 6.1.c i dataskyddsförordningen. Det är därmed möjligt att utnyttja det nationella handlingsutrymme som anges i artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen, och bestämmelser som preciserar förordningen får utfärdas i lagförslaget i denna proposition.  

Syftet med den föreslagna nya provisoriska EU-resehandlingen är framför allt att bekämpa förfalskning av resehandlingar och därigenom trygga medlemsstaternas och unionens säkerhet. Ett ytterligare syfte är att förbättra och underlätta de behöriga myndigheternas möjligheter att tillämpa enhetliga förfaranderegler när de utför uppgifter i anslutning till provisoriska EU-resehandlingar. För att trygga resehandlingarnas säkerhet behöver myndigheten behandla personuppgifter. 

Med beaktande av att dataskyddsförordningen är direkt tillämplig lagstiftning, och med hänsyn till grundlagsutskottets tolkningspraxis under senare tid när det gäller bestämmelser i lag (se särskilt GrUU 14/2018 rd), bör användningen av speciallagstiftning begränsas enbart till det nödvändigaste. Sådan speciallagstiftning ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

I propositionen har man beaktat de förutsättningar som anges i dataskyddsförordningen i fråga om behandlingen av biometriska uppgifter och uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Enligt artikel 4.14 i dataskyddsförordningen avses med biometriska uppgifter personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter. I enlighet med artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är behandling av biometriska uppgifter i regel förbjuden, om inte något av de undantag som anges i artikel 9.2 uppfylls. Grunden för behandlingen av fotografier är i förslaget artikel 9.2 g, enligt vilken behandlingen ska vara nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. 

Direktivet om en provisorisk EU-resehandling förutsätter att fotografierna är förenliga med de standarder som fastställs i den ovannämnda del 3 av Icaos dokument 9303. Bestämmelser om behandling av fotografier finns i direktivet, och det är nödvändigt att behandla fotografier i samband med provisoriska EU-resehandlingar i syfte att identifiera den registrerade. Med stöd av 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen ska på behandlingen tillämpas bestämmelserna om skyddsåtgärder i den paragrafens 2 mom. Utöver de särskilda kraven på sådan behandling bör de allmänna principerna och andra bestämmelser i dataskyddsförordningen tillämpas, särskilt när det gäller villkoren för laglig behandling.  

Förutom att biometriska uppgifter hör till särskilda kategorier av personuppgifter är de också sådana känsliga uppgifter som avses i den tolkningspraxis som tillämpas på grundlagen. I fråga om känsliga uppgifter har grundlagsutskottet särskilt lyft fram kravet på ändamålsbegränsning. När det gäller omfattande register med biometriska kännetecken finns det enligt grundlagsutskottet orsak att förhålla sig negativt till att uppgifterna används för ändamål som ligger utanför det syfte som de egentligen samlats in och registrerats för (GrUU 14/2009 rd, s. 4/II). I förslaget ska fotografiet av den person som ansöker om en provisorisk EU-resehandling användas endast för de ändamål som uttryckligen föreskrivits i den föreslagna lagen i överensstämmelse med direktivet om en provisorisk EU-resehandling.  

De särskilda bestämmelser som föreslås i propositionen följer av den förpliktande karaktären av direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I propositionen föreslås en bestämmelse som anpassar tillämpningsområdet för artikel 5 i dataskyddsförordningen beträffande lagringstiderna för personuppgifter. Även om det inte föreslås några avvikelser från artikeln föreslås i lagen genom en anpassning av tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen specificerade lagringstider för personuppgifter. Bestämmelsen är relevant också med tanke på den registrerades rättsskydd. Förslaget om att utfärda mer detaljerade bestämmelser om lagringstiderna än i dataskyddsförordningen följer av direktivets förpliktande karaktär, och regleringen är behövlig i och med att det främsta syftet med den nya provisorisk EU-resehandlingen är att förhindra missbruk av resehandlingar. Genom bestämmelser om lagringstiderna möjliggörs ett bättre kunskapsunderlag, vilket bidrar till att förhindra eventuellt missbruk. De föreslagna mer detaljerade bestämmelserna om lagringstider kan med beaktande av de motiveringar som lagts fram för dem anses vara proportionerliga och uppfylla kravet på ett mål av allmänt intresse.  

I samband med beredningen har man ansetts att några mer detaljerade bestämmelser än de allmänna bestämmelserna i dataskyddsförordningen inte behövs till den del direktivet om en provisorisk EU-resehandling inte förpliktar till det, eftersom behandlingen av den provisoriska EU-resehandlingen med undantag av fotografiet inte innefattar behandling av känsliga uppgifter och eftersom man i samband med beredningen inte har kunnat identifiera att behandlingen av personuppgifter i samband med provisoriska resehandlingar skulle vara ägnad att medföra en sådan risk för fysiska personers rättigheter och friheter att det skulle vara nödvändigt att utfärda särskilda bestämmelser i den nationella lagen. Det är inte heller fråga om en ny uppgift för myndigheten. Vid beredningen har man ansett det vara motiverat att föreskriva om att personuppgifter endast ska behandlas till den del direktivet om en provisorisk EU-resehandling uttryckligen förpliktar till det för att direktivet ska kunna genomföras effektivt. 

11.6  Utlämnande av personuppgifter

Bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns bland annat i offentlighetslagen. I fråga om utlämnande av uppgifter har grundlagsutskottet ägnat uppmärksamhet åt vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få information och möjlighet att lämna ut information kan enligt utskottet gälla behövliga uppgifter för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att informationen är nödvändig för ett visst syfte (se exempelvis GrUU 31/2017 rd samt GrUU 17/2016 rd och de utlåtanden som nämns där). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (t.ex. GrUU 38/2016 rd). Rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, går i sista hand ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade genom den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen (GrUU 62/2010 och GrUU 42/2010). Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till villkor i sak, desto mer sannolikt är det att en enskild begäran om information måste motiveras. Då kan också den som lämnar ut informationen bedöma begäran med avseende på de lagliga villkoren för utlämnandet. Genom att de facto vägra att lämna ut informationen kan den som innehar den göra att det uppstår ett läge där en utomstående myndighet måste undersöka skyldigheten att lämna ut information, det vill säga tolka bestämmelserna. Denna möjlighet är viktig då det gäller att anpassa tillgången till information och sekretessintressena till varandra (se t.ex. GrUU 12/2019 rd och GrUU 48/2017 rd). 

I den föreslagna lagen föreslås bestämmelser om utlämnande av uppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat på det sätt som förutsätts i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I fråga om behandlingen av ansökningar om provisoriska EU-resehandlingar är utlämnandet av uppgifter enligt den föreslagna lagen villkorad till uppgifter som kan anses vara nödvändiga för utfärdandet av den provisoriska EU-resehandlingen. Att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut är nödvändigt för att identifiera den som ansöker om en provisorisk EU-resehandling.  

Bestämmelser om en skyldighet att lämna uppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i Europeiska unionen finns i artikel 4.2 och 4.3 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Direktivet förpliktar medlemsstaterna att på det sätt som anges i direktivet utfärda bestämmelser om lämnande av information. En skyldighet för myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater att utbyta information kan anses vara nödvändig för att direktivets syfte ska nås. Vid behandlingen av en provisorisk EU-resehandling ska både den bistående medlemsstaten och den medlemsstat vars medborgare ansöker om resehandlingen samarbeta i enlighet med direktivet. Detta inbegriper utbyte av information om den sökande. Med hänsyn till att det rör sig om ett förfarande för utfärdande av resedokument där ett villkor för utfärdandet är att sökandens identitet och nationalitet bekräftas, kan det anses vara nödvändigt med tanke på behandlingen av EU-resehandlingen att uppgifter lämnas ut trots sekretessbestämmelserna. I direktivet om en provisorisk EU-resehandling avsedda icke-företrädda unionsmedborgare eller deras medföljande familjemedlemmar behöver få ett resedokument i en situation där deras pass eller annat resedokument har förlorats, stulits eller förstörts eller annars inte kan erhållas inom skälig tid. Personen ska således anses ha behov av skydd utomlands. I det fallet är det nödvändigt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en annan EU-medlemsstats myndighet för att personen ska kunna få en provisorisk EU-resehandling. 

Artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen förutsätter att regleringen av behandlingen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det eftersträvade syftet. Rätten att få respektive lämna ut uppgifter kan anses uppfylla ett mål av allmänt intresse, då den syftar till att kontrollera resehandlingars äkthet såväl nationellt som på unionsnivå. I de föreslagna bestämmelserna tar man också hänsyn till kraven på uppgiftsminimering i artikel 5 i dataskyddsförordningen, eftersom skyldigheten att lämna uppgifter och behandlingen av uppgifter vid utrikesministeriet och en finsk beskickning ska gälla enbart sådana uppgifter som krävs enligt direktivet om en provisorisk EU-resehandling.  

Den rätt att få information och rätt att lämna ut uppgifter som föreslås i propositionen avses bli begränsad till nödvändiga uppgifter. Vid beredningen av propositionen har man bedömt att de föreslagna bestämmelserna om behandling av personuppgifter och om erhållande och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter inte innebär en mer långtgående begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna än vad som är motiverat med beaktande av hur tungt de syften som ligger bakom förslagen väger mot den grundläggande fri- och rättighet som ska begränsas. De föreslagna bestämmelserna om erhållande och utlämnande av uppgifter har bedömts utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd med hänsyn till uppnåendet av propositionens mål. Till den del det i propositionen föreslås sådana bestämmelser om behandling av personuppgifter som preciserar dataskyddsförordningen kan regleringen anses vara nödvändig och stå i proportion till det eftersträvade syftet, dvs. de fördelar som kan nås genom ett resedokument med bättre säkerhetsdetaljer och som beskrivs i motiveringen till propositionen. 

I den reglering som genomförs på det sätt som föreslås i propositionen har behandlingen av personuppgifter på ovan beskrivna grunder bedömts vara förenlig med 10 § 1 mom. i grundlagen, principerna för behandling av personuppgifter i den allmänna dataskyddsförordningen, dataskyddslagen samt grundlagsutskottets praxis. 

Lagförslagens förhållande till det nationella handlingsutrymme som ingår i den allmänna dataskyddsförordningen bedöms dessutom i avsnitt 5.1.3 Alternativa handlingsvägar och deras konsekvenser, samt i specialmotiveringen till lagförslagen. 

11.7  Framställning och beställning av enhetliga EU ETD-formulär och klistermärken

I propositionen föreslås det att utrikesministeriet ska svara för att den provisoriska EU-resehandlingen utfärdas med användning av det enhetliga EU ETD-formulär och enhetliga EU ETD-klistermärke som avses i 14 § i den föreslagna lagen. Enligt förslaget ska utrikesministeriet beställa de enhetliga EU ETD-formulären och enhetliga EU ETD-klistermärkena av en aktör som har den tekniska, ekonomiska och operativa kapacitet som krävs för att uppdraget ska kunna skötas på behörigt sätt.  

Framställningen av de enhetliga EU ETD-formulären och klistermärkena har karaktären av ett tekniskt uppdrag där formulär och klistermärken framställs enligt utrikesministeriets beställning. Uppdraget att framställa det enhetliga EU ETD-formuläret och klistermärket har i propositionen jämförts med de utlagda uppdrag som avses i 35 § i passlagen och som avser kontroll av passets kvalitet och av att passets innehåll är korrekt samt leverans och utlämnande av pass. Att kontrollera passets kvalitet och att dess innehåll är korrekt samt att leverera det färdiga passet till sökanden utgör en oskiljaktig del av förfarandet för utfärdande av pass, och kan betraktas som sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen (GrUU 6/2013 rd, RP 188/2012 rd). Rent praktiska, operativa uppgifter såsom tillverkning av pass betraktades däremot inte som offentliga förvaltningsuppgifter (RP 188/2012 rd). Den i propositionen föreslagna framställningen av enbart så kallade blankoformulär och blankoklistermärken i enlighet med de tekniska specifikationerna skiljer sig från de uppdrag enligt passlagen som läggs ut på entreprenad på så sätt att de enhetliga formulären och klistermärkena inte i samband med framställningen av den provisoriska EU-resehandlingen fylls i med sökandens personuppgifter. Dessutom omfattar framställningen inte heller kontroll av resehandlingens kvalitet eller av att dess innehåll är korrekt. Den finska beskickningen registrerar sökandens personuppgifter i AHA-systemet, och uppgifterna fylls i på det enhetliga EU ETD-klistermärket i samband med utfärdandet av resehandlingen när den finska beskickningen skriver ut klistermärket. Efter att klistermärket skrivits ut kontrollerar den finska beskickningen klistermärkets innehåll, fäster det på formuläret och överlämnar det till sökanden. De föreslagna bestämmelserna om framställning och beställning av de enhetliga formulären och klistermärkena är således inte relevanta med hänsyn till 124 § i grundlagen. 

11.8  Kommissionens genomförandeakter samt bemyndiganden att utfärda förordning

Förslaget anknyter till 80 § i grundlagen, enligt vilken bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter ska utfärdas genom lag. I bilaga I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling föreskrivs det om de tekniska specifikationerna för och säkerhetsdetaljerna i den provisoriska EU-resehandlingen. Innehållet i bilagorna beskrivs i detalj i specialmotiveringen till 14 § i den föreslagna nya lagen och under avsnittet Bestämmelser på lägre nivå än lag.  

Europeiska kommissionen kan efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen anta genomförandeakter för att föreskriva om omständigheter som avser resehandlingens tekniska och säkerhetsmässiga egenskaper. Genomförandeakterna kommer att antas som kommissionens genomförandeakter med iakttagande av det förfarande som anges i artikel 12 i direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Kommissionen har i direktivet getts behörighet att anta genomförandeakter av teknisk natur, med vilka man inte i sig skapar nya skyldigheter eller uppgifter utan preciserar de tekniska specifikationer och säkerhetsdetaljer som anknyter till den provisoriska EU-resehandlingen. Kommissionen får dessutom anta en genomförandeakt för att fastställa ett standardformulär för ansökan om en provisorisk EU-resehandling.  

Kommissionen har också i enlighet med direktivet om en provisorisk EU-resehandling befogenhet att anta delegerade akter i syfte att uppdatera bilagorna I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling och de hänvisningar till Icaos standarder som avses i artikel 4.2 b i direktivet. Vid antagandet av delegerade akter iakttas det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i direktivet.  

Grundlagsutskottet har understrukit att författningar som genomför EU-rättsakter ska uppfylla exempelvis de allmänna kraven på att bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna ska vara exakta och noga avgränsade samt kravet på god lagskrivning (se GrUU 9/2004 rd, s. 2–3). Utskottet har vidare ansett att på grund av bland annat dessa krav bör unionsrättsakter som kräver nationella genomförandeåtgärder i regel inkorporeras i den nationella lagstiftningen genom nationella bestämmelser som i sak motsvarar EU-rättsakterna. (GrUU 50/2006 rd, s. 2). Enligt utskottets praxis bör därmed hänvisningsteknik undvikas när det gäller att genomföra direktiv (GrUU 5/2013 rd, s. 2). Hänvisningstekniken är särskilt problematisk om hänvisningen är dynamisk, alltså också syftar till att så att säga på förhand genomföra framtida EU-bestämmelser, i praktiken ändringar som framöver kommer att göras i bilagorna till direktivet (GrUU 5/2013 rd, s. 2 och GrUU 35/2020 rd). 

I de föreslagna lagarna hänvisas det till bilagorna I och II i direktivet om en provisorisk EU-resehandling, vilka är av teknisk natur. I bilaga I fastställs de tekniska specifikationerna för det enhetliga formuläret, såsom dess utformning och storlek och hur de olika sidorna i formuläret ska fyllas i. I bilaga II föreskrivs det om egenskaperna hos det enhetliga klistermärket samt om de fält som ska fyllas i och om utökade säkerhetsdetaljer, bland annat en möjlighet att inkludera ett digitalt sigill, dvs. en tvådimensionell streckkod, på det enhetliga klistermärket. Avsikten är att genom förordning närmare specificera de i bilagorna I och II angivna tekniska kraven på en provisorisk EU-resehandling. Dessutom föreslås i lagen en hänvisning till ovannämnda genomförandeakter och delegerade akter. Hänvisningarna kommer till denna del att vara dynamiska, eftersom kommissionen har möjlighet att utfärda kompletterande bestämmelser om bland annat säkerhetsdetaljerna i den provisoriska EU-resehandlingen och exempelvis det i bilaga II nämnda ibruktagandet av ett digitalt sigill (tvådimensionell streckkod) samt om ansökningsblanketten.  

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Utifrån 80 § i grundlagen är det väsentligt att det finns tillräckligt uttömmande grundläggande bestämmelser i lag om det som ska regleras och att ett bemyndigande i regel bör placeras i samband med den grundläggande bestämmelsen (exempelvis GrUU 10/2016 rd och GrUU 49/2014 rd, s. 5). När förordningar endast kan utfärdas med stöd av lagstadgad fullmakt, och bemyndigande att utfärda en förordning inte kan ges i ärenden som enligt grundlagen ska föreskrivas genom lag, måste ett bemyndigande att utfärda förordning som tas in i lagen formuleras så att innehållet i bemyndigandet tydligt framgår av lagen och att det avgränsas tillräckligt noggrant (exempelvis GrUU 26/2017 rd, GrUU 38/2013 rd, s. 3–4). 

Grundlagsutskottet har ansett reglering på förordningsnivå vara motiverad när det har rört sig om reglering av teknisk natur avsedd att genomföra detaljerad EU-lagstiftning. Bestämmelserna på lagnivå skulle annars bli onödigt detaljerade och fallspecifika (GrUU 1/2013 rd, s. 2). Grundlagsutskottet påminner emellertid att bestämmelserna i 80 § 1 och 2 mom. i grundlagen i alla händelser direkt begränsar tolkningen av bemyndigandebestämmelser och innehållet i bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandena. Därmed går det inte att genom förordning utfärda allmänna rättsregler om frågor som hör till området för lag (se t.ex. GrUU 1/2013 rd, s. 2 och GrUU 44/2010 rd, s. 4 och GrUU 58/2010 rd, s. 3). I regel är det också skäl att placera ett bemyndigande i samband med den grundläggande bestämmelsen (se GrUU 26/2017 rd, s. 27, GrUU 10/2016 rd, s. 5 och GrUU 49/2014 rd, s. 6). 

När det bedöms om ett bemyndigande att utfärda förordning ska ges statsrådet eller ett ministerium har det i samband med grundlagsreformen konstaterats att utgångspunkten är att statsrådets allmänna sammanträde utfärdar förordningar om vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt om sådana andra ärenden vars betydelse kräver det. Denna princip framgår av 67 § i grundlagen som gäller statsrådets beslutsfattande. Grundlagsutskottet har i sin praxis även utgått från 80 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken ministerierna närmast kan bemyndigas att utfärda förordning om frågor av mer teknisk natur och frågor som har ringa samhällelig eller politisk betydelse (GrUU 33/2004 rd). 

Eftersom avsikten är att genom förordning föreskriva om de tekniska specifikationerna för provisoriska EU-resehandlingar, föreslås det i propositionen att det genom förordning av utrikesministeriet ska föreskrivas om de tekniska specifikationer och säkerhetsdetaljer avseende det enhetliga EU ETD-formuläret och -klistermärket som anges i bilagorna I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling. Avsikten är att innehållet i utrikesministeriets förordning ska grunda sig på Europeiska unionens lagstiftning. Syftet med förordningen ska vara att nationellt införa de tekniska egenskaper och säkerhetsdetaljer hos provisoriska EU-resehandlingar som förutsätts i direktivet om en provisorisk EU-resehandling.  

Eftersom det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning omfattar tekniska egenskaper och säkerhetsdetaljer hos provisoriska EU-resehandlingar kan de föreslagna bestämmelserna om bemyndigande att utfärda förordning anses vara tillräckligt exakta och noggrant avgränsade. Avsikten är att innehållet i förordningen ska härledas direkt ur EU-lagstiftningen och innefatta innehållet i bilagorna I och II till direktivet om en provisorisk EU-resehandling. I fortsättningen bör dock detaljnivån för kommissionens genomförandeakter och förhållandet mellan genomförandeakterna och den nationella lagstiftningen tas i beaktande, särskilt med tanke på att EU-lagstiftningen är primär. 

I propositionen ingår inga sådana förslag som skulle kräva att propositionen behandlas i grundlagsordning. På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  

11.9