1
Lagförslag
39 §.Ordnande och produktion av prehospital akutsjukvård. I 1 mom. föreskrivs att den prehospitala akutsjukvården ska organiseras av landskapet. Den prehospitala akutsjukvården är en del av jourverksamheten inom social- och hälsovården och en del av vårdkedjan för brådskande vård. Den prehospitala akutsjukvården ska därför i samarbete med jouren inom social- och hälsovården planeras och genomföras så att dessa tillsammans med annan social- och hälsovård som ges som närservice i hemmet under jourtid bildar en funktionell helhet. Verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården ska planeras i helheter som är större än ett landskap. I planeringen av fungerande vårdkedjor beaktas de sjukhus som har omfattande jour dygnet runt, övriga joursjukhus samt jour och brådskande mottagning i form av närservice, som stöds av den prehospitala akutsjukvården.
Den prehospitala akutsjukvården ansvarar för att patienterna tryggt kommer till en ändamålsenlig vårdenhet, och verksamheten överskrider därför i regel landskapsgränserna. Behovet av olika typer av service i hemmet ökar t.ex. i och med att befolkningen åldras. Befolkningens servicebehov kan tillgodoses genom en helhet bestående av social- och hälsovård i hemmet, social- och hälsovårdsjour och prehospital akutsjukvård.
Den prehospitala akutsjukvården omfattar en uppgiftshelhet som beskrivs i lagens 40 §. Den prehospitala akutsjukvården som helhet är myndighetsverksamhet, en del av den övergripande säkerheten i samhället och en del av joursystemet inom social- och hälsovården. Den prehospitala akutsjukvården är till sin natur icke-ekonomisk verksamhet.
Den prehospitala akutsjukvården ska enligt 2 mom. produceras som verksamhet i landskapets egen regi eller i samarbete med ett eller flera andra landskap. Den prehospitala akutsjukvården som helhet är till sin natur myndighetsverksamhet och en del av den övergripande säkerheten i samhället. Därför föreskrivs det att produktionen av den i huvudsak ska höra till landskapets egen verksamhet. Till landskapens eget organiserings- och produktionsansvar hör att leda den prehospitala akutsjukvården, fatta samordnade beslut om servicenivån i samarbetsområdena och fatta beslut om produktionssättet. Myndighetsuppgifter kan inte läggas ut på andra producenter. Affärsverket för social- och hälsovården producerar de övriga tjänster som hör till den prehospitala akutsjukvården, men den verksamhet som avses i 40 § 1 och 5 punkten kan också produceras på annat sätt. I produktionen av verksamhet enligt 40 § 1 och 5 punkterna får landskapet använda resurser från affärsverken för social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det är då inte fråga om upphandling av en tjänst genom konkurrensutsättning, utan om verksamhet i landskapets egen regi. Landskapet kan dessutom från andra serviceproducenter, exempelvis från den privata sektorn, genom konkurrensutsättning anskaffa sådan service som kompletterar dess egen serviceproduktion och som avses i 40 § 1 mom. 1 punkten. Exempelvis skötseln av uppdrag inom den prehospitala akutsjukvården i ett visst geografiskt område kan utgöra sådan kompletterande service som anskaffas från en annan serviceproducent. Dessutom kan landskapet anskaffa sådan verksamhet inom första insatsen som avses i 5 punkten av andra serviceproducenter. För närvarande produceras tjänster för första insatsen exempelvis av Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten och Finlands Röda Kors. Bestämmelsen gör det möjligt att köpa in verksamhet som omfattar första insatsen också av en organisation eller annan serviceproducent. I nuläget existerar i praktiken ingen privat marknad inom första insatsen.
I 8 § i landskapslagen finns en grundbestämmelse om produktionen av tjänster som hör till landskapets organiseringsansvar. Utgående från bestämmelsen får landskapet producera de tjänster som hör till dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra landskap eller enligt avtal skaffa dem av en annan serviceproducent. I paragrafen konstateras dessutom att det genom lag kan föreskrivas annat om produktionen av tjänster. Bestämmelsen gäller också social- och hälsovårdstjänster som hör till landskapets organiseringsansvar. Landskapet kan anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag. I den nämnda bestämmelsen i landskapslagen konstateras också att det föreskrivs särskilt om avknoppning av produktionen av en tjänst som hör till landskapets organiseringsansvar och om skyldigheten att bolagisera produktionen. Den föreslagna bestämmelsen om produktion av prehospital akutsjukvård avviker från landskapslagens huvudregel för produktion av tjänster och behövs på grund av den prehospitala akutsjukvårdens karaktär av myndighetsuppgift.
Enligt 3 mom. ska landskapet fatta beslut om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården. Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll bestäms i beslutet om servicenivån för landskapets prehospitala akutsjukvård. De insatstider som ingår i beslutet om servicenivån ska beredas på lika villkor i alla samarbetsområden och beredningen ska samordnas av det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset. De fem landskap som är huvudmän för universitetssjukhusen ska tillsammans samordna beredningen av besluten om servicenivån så att det bildas en riksomfattande helhet.
I beslutet om servicenivån bestäms hur den prehospitala akutsjukvården ska produceras, serviceinnehållet, vilken utbildning de som medverkar i den prehospitala akutsjukvården ska ha, per samarbetsområde beredda insatstiderna som beskriver hur snart befolkningen ska få vård samt andra omständigheter som är nödvändiga med tanke på ordnandet av prehospital akutsjukvård i området. Bestämmelser om minimikraven för utbildningen för dem som medverkar i den prehospitala akutsjukvården utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Landskapet ansvarar för att dess personal har tillräcklig utbildning och upprätthåller sin kompetens. Detta gäller förutom kompetens inom vård av patienter även kompetens i att agera i den operativa miljön, t.ex. hantera utryckningsfordon.
Beslutet om servicenivån ska bygga på en riskanalys som beretts för varje samarbetsområde. Riskanalyserna bygger på riksomfattande enhetlig information, och ska utöver områdesklassificeringen också beakta trafikrelaterade frågor, områdets särskilda olycksrisker och antalet personskador som sannolikt kan uppkomma på grund av dem, prognostiserade regionala och tidsbundna variationer i servicebehovet, servicestrukturen samt andra faktorer som inverkar på behovet av prehospital akutsjukvård. I beslutet om servicenivån ska olika myndigheters synpunkter och riskanalyser beaktas. Innehållet i den prehospitala akutsjukvården ska i beslutet fastställas på ett sådant sätt att servicen genomförs effektivt och ändamålsenligt och samarbetsområdets resurser samt situationer där den prehospitala akutsjukvården är utsatt för hög belastning beaktas i servicen. De insatstider i de prehospitala akutsjukvårdsuppdragen som ingår i besluten om servicenivån har 2018 för första gången kunnat iakttas enligt enhetliga principer i hela landet. Denna enhetlighet vill man utveckla och stödja för att uppgifterna om verksamheten i områdena ska vara så jämförbara som möjligt.
Uppdragen inom den prehospitala akutsjukvården förmedlas och behandlas i de nationella kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap. Aktörerna inom den prehospitala akutsjukvården ska använda dessa system, dvs. nödcentralsdatasystemet ERICA, myndigheternas gemensamma fältsystem KEJO och den anknytande nationella elektroniska patientjournalen för prehospital akutsjukvård samt myndighetsradionätet (Virve). Dessa kommunikations- och informationssystem används gemensamt av de myndigheter som ansvarar för säkerheten i samhället och tryggar ett smidigt myndighetssamarbete och informationsutbyte i alla lägen.
När dessa informationssystem specificeras och används på ett enhetligt sätt inom ansvarsområdet blir det möjligt att bygga upp en nationell informationsresurs för den prehospitala akutsjukvården, vilket innebär ett tillförlitligt och enhetligt underlag för riskanalyserna, uppföljningen och utvecklingen av verksamheten. Bildandet av en nationell informationsresurs för den prehospitala akutsjukvården är ett led i planeringen och uppföljningen av den övergripande beredskapen, för att på riksnivå kunna bedöma verksamheten och resultaten i den vård- och servicekedja som bygger på nödcentralsuppgifter, fältuppgifter från den prehospitala akutsjukvården samt uppföljningsuppgifter för patienterna. Hittills har tillgången till riksomfattande uppgifter om den prehospitala akutsjukvården varit mycket bristfällig, vilket har gjort det omöjligt att inkludera uppgifter från nödcentralerna och den prehospitala akutsjukvården bl.a. i de nationella resultat- och kostnadsutredningar som Institutet för hälsa och välfärd genomfört inom ansvarsområdet. I och med den nationella informationsresursen för prehospital akutsjukvård kan den riksomfattande och regionala verksamheten jämföras också internationellt, bl.a. inom ramen för det gemensamma utvecklingsprojekt som de fem nordiska länderna inlett.
Enligt den aktuella planen ska systemet ERICA tas i bruk i slutet av 2018 och myndigheternas gemensamma fältsystem KEJO cirka ett år senare. Avsikten är att båda systemen ska användas på riksnivå av alla aktörer inom den prehospitala akutsjukvården. Den riksomfattande lanseringen av KEJO kräver tillräckligt med tid med tanke på systemets hanterbarhet och de system som ska tas ur bruk, och därför ska detta moment tillämpas senast den 1 januari 2024.
40 §.Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll. Den prehospitala akutsjukvården är en helhet som är kopplad till den övergripande säkerheten i samhället. Uppgifterna inom den prehospitala akutsjukvården beskrivs närmare i denna paragraf.
I den prehospitala akutsjukvården ingår enligt 1 mom. 1 punkten sådan bedömning av vårdbehov samt sådan brådskande vård i fråga om patienter som insjuknat eller skadats plötsligt som primärt sker utanför en hälso- och sjukvårdsinrättning och vid behov transport av patienter till den enligt medicinsk bedömning lämpligaste vårdenheten. En central uppgift i den prehospitala akutsjukvården är bedömningen av patientens vårdbehov. En betydande del av patienterna kan bedömas och behandlas på plats och behöver inte transporteras med en akutvårdsenhet till en hälso- och sjukvårdsenhet för vårdbedömning eller vård. I den prehospitala akutsjukvården ska det också gå att bedöma patientens behov av vård på ett sådant sätt att de social- och hälsovårdstjänster som patienten behöver vid behov kan tillkallas så smidigt som möjligt.
Dessutom omfattar den prehospitala akutsjukvården förflyttningar i samband med plötsligt insjuknade eller skadade patienters fortsatta vård när patienten enligt en medicinsk bedömning behöver krävande och kontinuerlig övervakning eller vård under förflyttningen. Sådana förflyttningar gäller särskilt situationer då patienten drabbats av en störning i de basala livsfunktionerna eller när det finns risk för en sådan störning under förflyttningen. Patientförflyttningar som förutsätter krävande övervakning gäller situationer där det med tanke på patientsäkerheten är nödvändigt att utnyttja den prehospitala akutsjukvårdens kompetens och utrustning under transporten. Den enhet som ansvarar för patientförflyttningen bestämmer hur förflyttningen ska genomföras och kan vid behov konsultera det beredskapscenter som avses i 46 a §.
Innehållet i bestämmelsen motsvarar den ändring som gjordes i hälso- och sjukvårdslagen vid ingången av 2017, då gränsen mellan prehospital akutsjukvård och patientförflyttningar preciserades. I de tidigare bestämmelserna kunde gränsdragningen mellan prehospital akutsjukvård och patientförflyttningar tolkas på olika sätt vilket ledde till varierande praxis. Den nya formuleringen begränsade i praktiken innehållet i den prehospitala akutsjukvården jämfört med tidigare praxis.
De patientförflyttningar som hör till den prehospitala akutsjukvården behandlas och förmedlas i nödcentralsdatasystemet på samma sätt som andra uppdrag inom den prehospitala akutsjukvården. Med hjälp av systemet ERICA kan beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården också förmedla dessa förflyttningar som hör till den prehospitala akutsjukvården. Bestämmelser om andra patientförflyttningstjänster som inte hör till den prehospitala akutsjukvården finns i 73 § i hälso- och sjukvårdslagen.
Till den prehospitala akutsjukvården hör enligt 1 mom. 2 punkten upprätthållandet av beredskap, dvs. beredskapen att inom den prehospitala akutsjukvården i respektive landskap och samarbetsområde hantera olika störningar inom ansvarsområdet. Den prehospitala akutsjukvården som system bygger på en kontinuerlig bedömning för att utöver de faktiska uppdragen kunna hantera situationer med hög belastning eller andra störningar genom att utnyttja landskapsövergripande och nationella resurser.
För att upprätthålla beredskapen samarbetar aktörerna inom den prehospitala akutsjukvården tätt med räddningsväsendet och utnyttjar kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap samt den anknytande nationella patientjournalen för prehospital akutsjukvård. Dessa används gemensamt av de myndigheter som ansvarar för säkerheten i samhället och tryggar ett smidigt myndighetssamarbete och informationsutbyte i alla lägen. När dessa informationssystem specificeras och används på ett enhetligt sätt inom ansvarsområdet blir det möjligt att bygga upp en nationell informationsresurs för den prehospitala akutsjukvården, vilket innebär ett tillförlitligt och enhetligt underlag för riskanalyserna, uppföljningen och utvecklingen av verksamheten. Bildandet av en nationell informationsresurs för den prehospitala akutsjukvården är ett led i planeringen och uppföljningen av totalberedskapen för att på riksnivå kunna bedöma verksamheten och resultaten i den vårdkedja som bygger på nödcentralsuppgifter, fältuppgifter från den prehospitala akutsjukvården samt uppföljningsuppgifter för patienterna.
Enligt 1 mom. 3 punkten hör akutläkarverksamheten till den prehospitala akutsjukvården. I den prehospitala akutsjukvården ska det gå att få sådan hänvisning till vård som kräver akutläkarkompetens. Dessutom ska akutläkaren i egenskap av medicinsk expert i samarbete med fältcheferna för den prehospitala akutsjukvården leda systemet för prehospital akutsjukvård som en del av den övergripande säkerheten i samhället. Akutläkarverksamheten produceras i respektive samarbetsområde av det beredskapscenter för jourverksamheten inom social- och hälsovården som avses i lagens 46 a § och samordnas gemensamt av de landskap som är huvudmän för ett universitetssjukhus till en riksomfattande helhet som tjänar systemet för prehospital akutsjukvård. Även andra landskap än det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset kan producera den operativa akutläkarverksamheten i samarbetsområdet. Den styrgrupp som avses i 46 § styr planeringen och samordningen av akutläkarverksamheten i samarbetsområdet.
Enligt 1 mom. 4 punkten hör fältchefsverksamheten till den prehospitala akutsjukvården som en del av landskapets lägesbildsverksamhet. Fältchefen för den prehospitala akutsjukvården i landskapet ska upprätthålla en lägesbild av den prehospitala akutsjukvården inom sitt verksamhetsområde samt i den dagliga verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården, i situationer med hög belastning i den dagliga verksamheten samt i situationer som inbegriper flera enheter och myndigheter bestämma om användningen av ambulanserna och enheterna inom den prehospitala akutsjukvården inom sitt verksamhetsområde. Dessutom ska fältchefen handleda nödcentralen i situationer där man är tvungen att avvika från de anvisningar för den dagliga verksamheten som sjukvårdsdistriktet och Nödcentralsverket tidigare kommit överens om, såsom situationer där efterfrågan på prehospital akutsjukvård överstiger de resurser som finns till förfogande. Sådana situationer uppstår exempelvis när efterfrågan på prehospital akutsjukvård överstiger antalet tillgängliga ambulanser och nödcentralen blir tvungen att placera uppdragen i prioritetsordning eller när man tvingas inrätta tilläggsenheter. Dessutom kan fältchefen vid behov som förstavårdare på vårdnivå delta i skötseln av uppdragen inom den prehospitala akutsjukvården, men endast om skötseln av de andra uppdrag som avses i denna paragraf inte äventyras. Landskapet utarbetar på förhand anvisningar om larmande av fältchefen till olika uppdrag.
Enligt 1 mom. 5 punkten hör första insatsen till den prehospitala akutsjukvården. Med första insatsen avses att någon annan enhet som nödcentralen kan larma än en ambulans larmas i syfte att förkorta insatstiden i fråga om en akut insjuknad eller skadad patient, och att personalen i enheten ger livräddande första hjälpen. Begreppet första insatsen infördes i lagstiftningen i och med den hälso- och sjukvårdslag som trädde i kraft 2011. Enligt den bestämmelse som då trädde i kraft kan sjukvårdsdistriktet bestämma att den prehospitala akutsjukvården i området ska inbegripa första insatsen. För närvarande omfattar verksamheten hela Finland och alla sjukvårdsdistrikt, och den har visat sig vara ändamålsenlig och nödvändig särskilt i glest bebyggda områden. Räddningsverken producerar tjänster inom första insatsen i största delen av områdena och dessutom produceras sådana tjänster t.ex. av Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten och Finlands Röda Kors. Verksamheten förkortar insatstiden för tidskritiska patienter och därför ska första insatsen enligt förslaget höra till den prehospitala akutsjukvården i alla landskap. Landskapet bestämmer första insatsens omfattning i sitt beslut om servicenivån.
Enligt 1 mom. 6 punkten omfattar den prehospitala akutsjukvården vid behov ordnande av kontakt till psykosocial stödverksamhet för en patient, hans eller hennes närstående och andra som har del i händelsen. Samarbetet mellan den prehospitala akutsjukvården och socialvården har visat sig vara nödvändigt på administrativ och operativ nivå.
Till den prehospitala akutsjukvården hör enligt 1 mom. 7 punkten medverkan i utarbetandet av regionala beredskapsplaner för störningar och undantagsförhållanden som gäller social- och hälsovården tillsammans med andra myndigheter och aktörer. Vid organiseringen av den prehospitala akutsjukvården bör man ta hänsyn till att hotbilderna mot beredskapen inom social- och hälsovården har förändrats. Enligt de aktuella hotbilderna gäller händelser och resursbehov inte enskilda kommuner eller landskap och inte alltid ens enskilda samarbetsområden. Beredskapen ska planeras tillsammans med andra nationella säkerhetsaktörer med beaktande också av möjligheterna att få och ge internationellt bistånd. Samhälleliga hotbilder inbegriper vanligen invånare som i egenskap av patienter behöver vård eller hjälp från socialvården, eventuellt också mycket långvarig sådan. I praktiken är den prehospitala akutsjukvården, joursystemet inom hälso- och sjukvården samt socialjouren de aktörer inom ansvarsområdet som agerar först. Alla landskap spelar en viktig roll i beredskapen och beredskapsplaneringen inom ansvarsområdet och leds enligt samarbetsområde.
Enligt 1 mom. 8 punkten inbegriper den prehospitala akutsjukvården handräckning till polisen, räddningsmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna och sjöräddningsmyndigheterna för fullgörande av uppgifter som dessa ansvarar för.
Det föreslagna 2 mom. innehåller en hänvisning till sjöräddningslagen (1145/2001), och bestämmelsens innehåll motsvarar gällande lagstiftning. Sjöräddningslagen tillämpas på efterspaning och räddning av människor som är i fara inom Finlands sjöräddningstjänsts ansvarsregion, på den akutvård som ges dem och på skötseln av den radiokommunikation som hänför sig till kritiska lägen (sjöräddningstjänst). I sjöräddningslagen föreskrivs det dessutom om de myndigheter som inom sjöfarten ansvarar för radiokommunikation i säkerhetssyfte, om tillhandahållande av telemedicinsk rådgivning från läkare till fartyg, om maritim assistansservice, om krav på tillstånd för användning av vissa hjälpmedel för nödsignalering och om akutvårdstjänsten på havsområden. Social- och hälsovårdsmyndigheterna svarar för organisering av akutvårdstjänsten och för tillhandahållandet av telemedicinsk rådgivning. Med en helikopter som är i jourberedskap inom sjöräddningstjänsten ska man kunna delta i akutvårdstjänsten på basnivå i anslutning till efterspanings- och räddningsuppdrag.
41 §.Bemyndigande att utfärda förordning. Enligt paragrafen kan genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas bestämmelser om den prehospitala akutsjukvårdens uppgifter och ledningssystem, om arbetsuppgifterna och utbildningskraven i fråga om den personal som medverkar i den prehospitala akutsjukvården, om enheterna för prehospital akutsjukvård och deras yttre kännetecken, om första insatsen, om fastställandet av servicenivån för den prehospitala akutsjukvården och om beslutets form. Dessutom kan närmare bestämmelser om uppgifterna för den styrgrupp som beskrivs i 46 § och det beredskapscenter för jourverksamheten inom social- och hälsovården som beskrivs i 46 a § samt om styrningsuppgifterna inom den prehospitala akutsjukvården för de landskap som är huvudmän för universitetssjukhus utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
Bemyndigandet att utfärda förordning motsvarar i stor utsträckning det gällande bemyndigandet. I social- och hälsovårdsministeriets gällande förordning om prehospital akutsjukvård (585/2017) utfärdas närmare bestämmelser om uppgifterna för den prehospitala akutsjukvården och centralen för prehospital akutsjukvård. Förordningen innehåller detaljerade bestämmelser om fastställandet av beslutet om servicenivån, vilket tryggar beredningen av riksomfattande enhetliga och jämförbara servicebeslut. Förordningen innehåller också bestämmelser om enheterna inom den prehospitala akutsjukvården och deras personal samt närmare bestämmelser om ledningssystemet inom den prehospitala akutsjukvården.
41 a §. Rådgivnings- och handledningstjänst inom jourverksamheten i social- och hälsovården. Det föreslås att en ny bestämmelse om en rådgivnings- och handledningstjänst inom jourverksamheten i social- och hälsovården infogas i lagen. Landskapet ska enligt förslaget inom sitt område organisera den service som ingår i det riksomfattande rådgivnings- och handledningssystem som hör till jourverksamheten inom social- och hälsovården. Den styrgrupp som avses i 46 § styr den riksomfattande rådgivnings- och handledningstjänst som hör till jourverksamheten inom social- och hälsovården tillsammans med de övriga samarbetsområdena. I ett senare skede kommer en motsvarande bestämmelse att infogas också i lagstiftningen om socialvården.
Den riksomfattande rådgivnings- och handledningstjänsten inom jourverksamheten i social- och hälsovården har en nära koppling till den prehospitala akutsjukvården.
Målet är att inrätta ett enda riksomfattande telefonnummer som invånarna kan ringa när de har brådskande social- och hälsorelaterade problem som inte är akuta. Tjänsten föreslås heta Jourhjälp 116 117 och ska ordnas regionalt enligt riksomfattande enhetliga kriterier. Exempelvis det gemensamma telefonnumret 116 117, de digitala tjänsterna, informationshanteringsarrangemangen, kravet på integrering med områdets övriga servicesystem och samarbetet med nödnumret 112 är enhetliga aspekter i hela landet. Till kriterierna hör också registrering av information i en enhetligt strukturerad form, principer och arbetssätt i samarbetet med nödcentralen samt integrering med landskapets icke-brådskande och brådskande tjänster. Landskapen ska ordna servicen bakom det riksomfattande telefonnumret.
I tjänsten Jourhjälp 116 117 besvaras samtalen av en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som också har tillgång till patientens journaler i det nationella patientdataarkivet. Den yrkesutbildade person som hanterar samtalen kan också identifiera ett uppenbart behov av socialvård och hänvisa samtalet till en behörig yrkesutbildad person inom socialvården. Avsikten är att med hjälp av jourrådgivnings- och handledningstjänsten överföra en del av nödmeddelandena till lämplig bedömning av servicebehovet så att den prehospitala akutsjukvårdens resurser används ändamålsenligt. Till dem som ringer kan jourhjälpen också förmedla annan hjälp än ambulanser inom den prehospitala akutsjukvården. Särskilda bestämmelser om motsvarande verksamhet bland yrkesutbildade personer inom socialvården ska finnas i socialvårdslagen.
Tjänsten kompletterar samarbetet mellan Nödcentralsverket och social- och hälsovårdsjourerna och möjliggör en mer ändamålsenlig användning av den prehospitala akutsjukvårdens resurser i nödsituationer. Målet med tjänsten är att förbättra servicen för invånarna och minska antalet jourbesök och uppdrag inom den prehospitala akutsjukvården. Ett mål är också att styra samtal som inte hör till nödnumret till rätt ställe.
Också användningen av myndigheternas gemensamma nödcentraldatasystem ERICA kopplas till den riksomfattande jourrådgivnings- och handledningstjänstens verksamhet för att beredskapscentren ska kunna stödja och styra Nödcentralsverket så att den prehospitala akutsjukvårdens resurser används ändamålsenligt och kostnadseffektivt.
46 §.Styrning av beredskapen inom social- och hälsovårdens jourverksamhet i samarbetsområdet. Inom ett samarbetsområde som avses i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård styrs beredskapsplaneringen i jourverksamheten inom social- och hälsovården av en styrgrupp som består av de landskap som hör till samarbetsområdet. Styrgruppen inrättas och leds av det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset. Alla landskap i samarbetsområdet bildar tillsammans styrgruppen.
I styrgruppens sammansättning ska expertisen och erfarenheten inom jourverksamheten i social- och hälsovården säkerställas så att den omfattar joursystemet för hälso- och sjukvården, joursystemet och jourverksamheten inom socialvården samt jourverksamheten inom miljö- och hälsoskyddet. I styrgruppen ska dessutom finnas expertis och erfarenhet i fråga om beredskapen i hela samarbetsområdet, så att verksamheten i samarbetsområdet kan styras med hänsyn till det fortlöpande samarbetet med andra samarbetsområden och den nätverksbaserade verksamhetsmodellen samt erfarenheterna av och kompetensen inom myndighetssamarbetet enligt verksamhetsmodellen för övergripande säkerhet. Avsikten är inte att styrgruppen ska bestå av företrädare för alla aspekter från varje landskap, utan att den ska tillsättas enligt proportioner som anses lämpliga, dock så att alla landskap i samarbetsområdet har en genuin möjlighet att påverka styrningen genom styrgruppens medlemmar och arbete. Då är det möjligt att bygga upp och upprätthålla tillförlitliga och kostnadseffektiva tjänster för normala förhållanden och undantagsförhållanden i varje samarbetsområde och därigenom på riksnivå.
Social- och hälsovårdsministeriet ska samordna verksamheten i styrgruppen för jourverksamheten i de fem samarbetsområdena till en riksomfattande helhet.
I 2 mom. anges styrgruppens uppgifter.
Enligt 1 punkten ska styrgruppen leda utarbetandet av beredskapsplaner för jourverksamheten inom social- och hälsovården i samarbetsområdet tillsammans med andra myndigheter, aktörer och samarbetsområden så att planerna bildar en riksomfattande helhet.
Störningssituationer som gäller social- och hälsovården medför alltid patienter och klientrelationer inom socialvården. Dessa patient- och klientrelationer kan vara synnerligen långvariga också efter den egentliga situationen, exempelvis vid olika olyckor. När det gäller att förebygga, upprätthålla beredskap inför och hantera störningar inom social- och hälsovården behövs ett gott samarbete i ansvarsområdets joursystem mellan nätverket av serviceproducenter och dem som ordnar tjänsterna. Alla landskap spelar en viktig roll i beredskapen och beredskapsplaneringen inom ansvarsområdet. Den övergripande utvecklingen av verksamheten förutsätter en styrning som leds på samarbetsområdets nivå så att landskapens beredskap följer enhetliga principer i en nätverksbaserad modell där landskapen och samarbetsområdena bildar en riksomfattande helhet som kan agera vid olika störningar och undantagsförhållanden i samhället. Beredskapen för störningar och undantagsförhållanden och beredskapsplaneringen bör samordnas i områden som är större än ett landskap för att samhällets reaktionsförmåga och insatsberedskap vid hotbilder som realiseras ska vara tillräcklig oavsett området och tiden på dygnet. Samarbetsområdena och de gemensamma resurserna i de landskap som hör till dem behövs för att säkerställa samhällets vitala funktioner och de tjänster som är kritiska för befolkningen i områden som är större än ett landskap. Beredskapen inom ansvarsområdet ska planeras tillsammans med andra nationella säkerhetsaktörer med beaktande också av möjligheterna att få och ge internationellt bistånd vid stora störningar. Avsikten med bestämmelsen är att förenhetliga beredskapsplaneringen inom ansvarsområdet samarbetsområdesvis enligt jourhelheterna och att öka samarbetet mellan olika myndigheter i beredskapsplaneringen.
Vid ingången av 2017 fogades till 29 a § i socialvårdslagen en bestämmelse om att socialjouren i samarbete med specialupptagningsområdets central för prehospital akutsjukvård har till uppgift att medverka i utarbetandet av regionala beredskapsplaner för storolyckor och exceptionella situationer inom hälso- och sjukvården tillsammans med andra myndigheter, aktörer och specialupptagningsområden så att planerna bildar en riksomfattande helhet. I fråga om socialvården bygger beredskapsplaneringen på denna modell, men samarbetet utvidgas även inom socialvården till alla landskap i samarbetsområdet och utöver den prehospitala akutsjukvården även andra samarbetsmyndigheter och aktörer.
Enligt 2 punkten ska styrgruppen styra och stödja landskapens planering och utvecklande av jourverksamheten inom social- och hälsovården i samarbetsområdet och samordna den med de övriga samarbetsområdena.
Till joursystemet inom social- och hälsovården hör socialjouren, jourverksamheten inom hälso- och sjukvården, den prehospitala akutsjukvården och jourverksamheten inom miljö- och hälsoskyddet. Inom hälso- och sjukvården har jourhelheterna redan länge granskats enligt specialupptagningsområde. Exempelvis joursjukhusen har olika beredskap att sköta olika typer av jourpatienter. Särskilt i fråga om s.k. tidskritiska patienter – som t.ex. patienter med cerebrovaskulära störningar – är det viktigt att patienten så snabbt som möjligt transporteras till en vårdenhet som kan ge så högklassig och rätt inriktad behandling som möjligt. De fem universitetssjukhusen som riksomfattande helhet spelar en viktig roll i detta sammanhang. Vissa mycket specialiserade behandlingar som behövs sällan har koncentrerats till färre än fem sjukhus, såsom t.ex. vården vid svåra brännskador har koncentrerats till ett enda nationellt centrum. Ju mer brådskande och specialiserad vården är, desto viktigare är det att de regionala verksamhetsmodellerna i jourverksamheten har planerats enligt enhetliga principer. Joursystemet under normala förhållanden i social- och hälsovården utgör en stadig grund även för verksamheten vid olika störningar i de normala förhållandena och i undantagsförhållanden.
Planeringen och samordningen av den prehospitala akutsjukvården har enligt gällande bestämmelser bedrivits vid de fem centralerna för prehospital akutsjukvård i respektive specialupptagningsområde. Centralerna för prehospital akutsjukvård har berett och utfärdat riksomfattande anvisningar och modeller för den prehospitala akutsjukvården, t.ex. riksomfattande anvisningar för hantering av uppdrag inom hälso- och sjukvården för Nödcentralsverket. Social- och hälsovårdsministeriet har samordnat de fem specialupptagningsområdenas modeller till en riksomfattande helhet. Den prehospitala akutsjukvården har i praktiken styrts med hjälp av den sektion för prehospital akutsjukvård som inrättats av social- och hälsovårdsministeriet och som består av företrädare för specialupptagningsområdenas centraler för prehospital akutsjukvård.
Enligt 3 punkten ska styrgruppen till Nödcentralsverket lämna larmanvisningar för både socialvården och hälso- och sjukvården i styrgruppens samarbetsområde. Styrgruppens uppgift är att samordna dessa larmanvisningar så att resurserna används ändamålsenligt inom den jourverksamhet i ansvarsområdet som sköts genom Nödcentralsverket.
Enligt 4 punkten ska styrgruppen styra regionala huvudadministratörsfunktionerna i de nationella kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap inom social- och hälsovårdsväsendet, som förvaltas av det landskap i samarbetsområdet som är huvudman för universitetssjukhuset. Kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap är myndighetsradionätet (VIRVE), nödcentralsdatasystemet (ERICA) och myndigheternas gemensamma nationella fältledningssystem (KEJO). Huvudadministratörerna i dessa system är anställda av beredskapscentret i det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset.
Enligt 5 punkten ska styrgruppen styra beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården i samarbetsområdet så att centret producerar de föreskrivna tjänsterna för samarbetsområdet med beaktande av den riksomfattande helhet som samarbetsområdenas tjänster ska bilda.
Enligt 6 punkten ska styrgruppen tillsammans med de övriga samarbetsområdena styra den riksomfattande rådgivnings- och handledningstjänst som hör till jourverksamheten inom social- och hälsovården. Avsikten är att denna rådgivnings- och handledningstjänst ska ordnas på landskapsnivå, men styrgruppen styr funktionerna så att de är enhetliga inom samarbetsområdet och samordnar tillsammans med de övriga samarbetsområdena tjänsten till en riksomfattande helhet.
46 a §.Beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården. I paragrafen föreskrivs om beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården. Det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset inrättar beredskapscentret, som hör till det landskapets affärsverk för social- och hälsovården. Bestämmelser om fullgörandet av beredskapscentrets uppgifter ska ingå i landskapens samarbetsavtal. Bestämmelser om beredskapscentrets uppgifter inom den prehospitala akutsjukvården finns också i 46 b §.
Beredskapscentret ska skapa, upprätthålla och förmedla en aktuell lägesbild av jourverksamheten och jourresurserna inom social- och hälsovården. Beredskapscentret ska arbeta enligt en nätverksbaserad modell i samarbetsområdet. Detta innebär att centret ska bilda ett nätverk med lägesbildsfunktionerna i landskapet, andra behövliga myndigheter och de övriga beredskapscentren så att de bildar en enhetligt fungerande riksomfattande helhet. Beredskapscentret producerar samtidigt lägesbilden för det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset. För att skapa och upprätthålla en lägesbild inom ansvarsområdet behövs välplanerade verksamhetsmodeller i samarbete med jourställena inom hälso- och sjukvården, jourverksamheten inom socialvården, den prehospitala akutsjukvården och miljö- och hälsoskyddet. Verksamhetsmodellerna och informationsdelningen gäller inte bara tjänsterna i sig, utan också olika stödtjänster såsom helheter som gäller cybersäkerheten. I sin fortlöpande verksamhet samarbetar beredskapscentret särskilt med Nödcentralsverket, polisen och räddningsmyndigheten.
Beredskapscentren ska distribuera och förmedla lägesbilden enligt social- och hälsovårdsministeriets styrning dels till aktörerna i landskapen, dels till aktörerna under statsrådet. Beredskapscentren kan dela på uppgifterna sinsemellan så att endast en del av dem i tur och ordning dygnet runt följer upp lägesbilden för vissa funktioner.
46 b §.Styrning av den prehospitala akutsjukvården. I paragrafen föreskrivs om styrningen av den prehospitala akutsjukvården i samarbetsområdet och i hela landet. De uppgifter inom styrningen av den prehospitala akutsjukvården som paragrafen föreskriver motsvarar 46 § i den gällande hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelser om motsvarande uppgifter t.ex. inom socialvården kan tas in i speciallagstiftningen om socialvården.
I 1 mom. föreskrivs om de uppgifter som ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus har i fråga om den prehospitala akutsjukvården tillsammans med de övriga landskapen som är huvudmän för universitetssjukhus.
Enligt 1 punkten ska ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus tillsammans med de övriga landskapen som är huvudmän för universitetssjukhus samordna beredningen av besluten om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården. I beslutet om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården ingår den målsatta insatstiden som beskriver hur snart befolkningen i samarbetsområdet ska få vård. I beredningen av insatstiderna beaktas befolkningens uppskattade servicebehov, områdets jourstruktur inom social- och hälsovården samt samarbetsområdets resurser för prehospital akutsjukvård. Varje landskap fattar ett beslut om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården i sitt eget område, men beredningen är gemensam för landskapen i samarbetsområdet och leds av det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset. Landskapen i ett samarbetsområde bereder tillsammans målen för insatstiderna och servicens tillgänglighet enligt enhetliga principer. Detta minskar de regionala skillnaderna, och den gemensamma planeringen möjliggör också en effektiv resursanvändning inom den prehospitala akutsjukvården i hela samarbetsområdet. I beredningen ska också områdets övriga social- och hälsovård som ges som närservice i hemmet beaktas i högre grad än tidigare.
Enligt 2 punkten ska ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus tillsammans med de övriga landskap som är huvudmän för universitetssjukhus samordna akutläkarverksamheten så att den bildar en i hela landet fungerande helhet.
Ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus ska samordna akutläkarverksamheten i samarbetsområdet så att den bildar en enhetlig helhet. Beredningen görs i samarbete med de övriga samarbetsområdena så att en riksomfattande helhet kan bildas enligt så enhetliga serviceprinciper som möjligt. Denna samordning gäller särskilt den riksomfattande läkarhelikopterverksamheten i den prehospitala akutsjukvården. Det landskap som ansvarar för flygtjänsterna inom den prehospitala akutsjukvården ska styra produktionen av dessa tjänster i enlighet med den riksomfattande samordningen och styrningen. Det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset i samarbetsområdet ska också ta hänsyn till akutläkarverksamheten med markenheter så att en högkvalitativ och kostnadseffektiv helhet uppstår tillsammans med landskapens system för prehospital akutsjukvård.
Enligt 3 punkten ska ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus tillsammans med de övriga landskap som är huvudmän för universitetssjukhus bereda och samordna de riksomfattande medicinska vårdanvisningar som gäller verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården samt övriga riksomfattande anvisningar i fråga om den prehospitala akutsjukvården. Bestämmelsen stärker samarbetsområdenas roll i den riksomfattande harmoniseringen av verksamheten och den enhetliga medicinska ledningen av jourverksamheten inom social- och hälsovården och den prehospitala akutsjukvården. De riksomfattande medicinska vårdanvisningar för den prehospitala akutsjukvården som landskapen som är huvudmän för universitetssjukhus tillsammans har tagit fram utnyttjas t.ex. i den nationella elektroniska patientjournal som hör till myndigheternas gemensamma fältsystem (KEJO).
I 2 mom. anges de uppgifter som beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården har inom den prehospitala akutsjukvården. Bestämmelser om motsvarande uppgifter inom socialvården tas senare in i speciallagstiftningen om socialvården. Beredskapscentret ska ha en läkare som ansvarar för den medicinska verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården.
Enligt 2 mom. 1 punkten ska beredskapscentret stödja Nödcentralsverket i bedömningen av uppdrag och användningen av resurser inom den prehospitala akutsjukvården. Beredskapscentret ska stödja Nödcentralsverket i hanteringen av nödmeddelanden, förmedlingen av uppdrag och resursanvändningen. Ett exempel är frågor som gäller användningen av de nationella läkar- och ambulanshelikopterresurserna. I skötseln av dessa uppgifter använder beredskapscentret kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap. Det är möjligt bl.a. tack vare att det nya nödcentralsdatasystemet (ERICA) används gemensamt med beaktande av systemets lokal-, användnings- och säkerhetskrav. Avsikten är att beredskapscentret ska stödja Nödcentralsverket också i resursanvändningen inom jourverksamheten i socialvården.
Enligt 2 punkten ska beredskapscentret producera samarbetsområdets akutläkarjour. Beredskapscentret ska för sin del producera akutläkarjour utifrån den nuvarande verksamhetsmodellen. Beredskapscentrets produktion av akutläkarjour är förknippad med produktionen av flygtjänster inom den prehospitala akutsjukvården och övriga stödtjänster i samband med dessa. Det landskap som ansvarar för flygtjänsterna inom den prehospitala akutsjukvården ska styra produktionen av flygtjänster för beredskapscentrets behov. I samarbetsområdet kan det finnas akutläkarjour som produceras också av andra landskap än det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset. Samarbetsområdets i 46 § beskrivna styrgrupp styr planeringen och samordningen av akutläkarjouren i samarbetsområdet och samordnar den till en riksomfattande helhet.
Enligt 3 punkten ska beredskapscentret samordna den operativa verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården i samarbetsområdet. När beredskapscentret skapar och upprätthåller lägesbilden inom den prehospitala akutsjukvården samarbetar det med aktörerna inom den prehospitala akutsjukvården i landskapet och styr resurserna så att de används ändamålsenligt när behoven överskrider landskapets resurser eller gränser. Genom denna verksamhet eftersträvas en kontinuerlig tillgång till service i ett område större än landskapet. Betydelsen av denna tillgång till service accentueras när belastningen är hög eller störningar förekommer.
Beredskapscentret ska som ett led i den normala prehospitala akutsjukvårdsverksamheten också samordna de i 40 § beskrivna patientförflyttningar som hör till den prehospitala akutsjukvården. Den prehospitala akutsjukvården omfattar förflyttningar i samband med plötsligt insjuknade eller skadade patienters fortsatta vård när patienten enligt en medicinsk bedömning behöver krävande och kontinuerlig övervakning eller vård under förflyttningen. Uppgiften är förknippad med ändringarna i nätverket av joursjukhus. Uppgiften hör numera till begreppet prehospital akutsjukvård oavsett om patienten finns i hemmet eller i en social- och hälsovårdsinstitution. Högkvalitativ prehospital akutsjukvård kan oftare än tidigare också behövas på olika vårdinstitutioner för att säkerställa att en patient som plötsligt insjuknar eller skadas får lämplig prehospital akutsjukvård och transport till en lämplig vårdenhet.
Den prehospitala akutsjukvården ska planeras och delvis genomföras som ett landskapsövergripande system när jourstrukturen ändras, för att kunna säkerställa att invånarna får lika service oberoende av variationer i det regionala servicebehovet. Den prehospitala akutsjukvården ska ha tillgång till resurser i helheter som är större än ett landskap.
Enligt 4 punkten ska beredskapscentret producera regionala huvudadministratörsfunktionerna för de nationella kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap inom social- och hälsovården. Enligt den modell som tillämpas också för närvarande ska det landskap som är huvudman för universitetssjukhuset producera samarbetsområdets huvudadministratörsfunktioner för dessa system, som är centralt förknippade med beredskapen inom ansvarsområdet. Huvudadministratörsfunktionerna sköts förutom för den prehospitala sjukvården också i bredare omfattning för jourfunktionerna inom social- och hälsovården.
73 §.Patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården. I paragrafen föreskrivs om patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården. Med patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården avses transporter från hälso- och sjukvårdsenheter som omfattas av landskapets organiseringsansvar till andra hälso- och sjukvårdsenheter för fortsatt vård eller undersökningar, när transporten på medicinska grunder är nödvändig för att patienten ska få hälso- och sjukvårdstjänster. Dessa patientförflyttningar ska i fortsättningen ordnas och bekostas av landskapet. För dessa förflyttningar betalas inte längre några ersättningar med stöd av sjukförsäkringslagen.
Med patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården avses förflyttningar under vilka patienten inte enligt medicinsk bedömning behöver sådan krävande och kontinuerlig övervakning och vård som beskrivs i 40 §. Enligt ändamålsenlighetsprincipen kan flera typer av patienttransportfordon användas för dessa patientförflyttningar, t.ex. olika taxibilar, transportambulanser som lämpar sig för patienttransporter och patienttransportfordon som lämpar sig för transport av flera patienter. Dessa transporter hör enligt 40 § 1 punkten inte till den prehospitala akutsjukvården och utgör således inte myndighetsuppgifter som anknyter till den övergripande säkerheten i samhället, och de förmedlas inte via Nödcentralsverket.
Enligt 2 mom. ska landskapet genom konkurrensutsättning upphandla de patientförflyttningar som avses i paragrafen. Detta innebär ett undantag från landskapets möjlighet att besluta om sättet att producera social- och hälsovårdstjänster. I upphandlingsavtalet ska parterna avtala om verksamhetens kvalitet, patientsäkerheten, tillsynen och verksamhetens exakta innehåll.
Upphandling av patientförflyttningstjänster genom konkurrensutsättning är förstahandsalternativet, men landskapet är skyldigt att själv ordna förflyttningarna om det på grund av marknadsbrist inte är möjligt att ordna dem genom konkurrensutsättning. För landskapet medför bestämmelsen en sekundär skyldighet att tillhandahålla tjänster i det fall att marknadsbaserade tjänster inte alls eller endast i otillräcklig utsträckning finns att tillgå. I praktiken kan marknadsbristen ta sig uttryck antingen genom att inga tjänsteleverantörer deltar i anbudsförfarandet eller genom att prisnivån i de anbud som kommer in är för hög, vanligen på grund av att leverantörerna är för få och konkurrensen i området för liten. Det kan också råda marknadsbrist om förhållandet mellan det tillgängliga marknadspriset och kvaliteten inte stämmer eller om servicekvaliteten i anbuden i övrigt inte är tillräcklig jämfört med vad som förväntas.
Patientförflyttningarna är till volymen en mycket mer omfattande helhet än den prehospitala akutsjukvården, och deras andel kommer att öka i framtiden. Gränsen mellan patientförflyttningar som hör till den prehospitala akutsjukvården och patientförflyttningar som inte gör det preciserades genom den ändring av 40 § i hälso- och sjukvårdslagen som trädde i kraft vid ingången av 2017. Eftersom det i lagstiftningen tidigare inte funnits någon exakt gränsdragning mellan prehospital akutsjukvård och patientförflyttningar finns ingen tillförlitlig riksomfattande statistik om antalet patientförflyttningsuppdrag. Inom dessa patienttransporttjänster behöver olika typer av transportformer utvecklas för att motsvara invånarnas servicebehov.
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Grundlagens 19 § 1 mom. säkerställer att alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Den omsorg som avses i bestämmelsen avser social- och hälsotjänster. Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Grundlagens 19 § 3 mom. kompletteras av bestämmelserna i speciallagstiftningen för social- och hälsovården om kommunernas skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster. Vid bedömning av om tjänsterna är tillräckliga betraktas som utgångspunkt en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället.
Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses i praktiken. Det allmänna ska aktivt skapa faktiska förutsättningar för att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses. Staten ska genom lagstiftningsåtgärder, en ändamålsenlig finansiering och fördelning av resurserna samt ordnandet av verksamheten se till att tillräckliga social- och hälsotjänster blir tryggade.
Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen har det allmänna en skyldighet att trygga tjänsterna, men detta hindrar inte att social- och hälsotjänster kan genomföras också av andra än det allmänna (GrUU 26/2017 rd). Bestämmelsen i 19 § 3 mom. i grundlagen definierar inte på vilket sätt social- och hälsotjänster ska produceras. Grundlagsutskottet har framhävt att grundlagen, även om den första meningen i 19 § 3 mom. inte tryggar något specifikt sätt att erbjuda tjänster, till denna del utgår från att tjänsterna ska vara tillräckliga (se GrUU 12/2015 rd, s. 3 och GrUU 11/1995 rd, s. 2). Utskottet har uttryckligen betonat att bestämmelsen förpliktar det allmänna att garantera tillgången till tjänster (GrUU 54/2014 rd, s. 2/I). Bestämmelsen innebär således ett krav på ett tillräckligt utbud av tjänster i olika delar av landet (GrUB 25/1994 rd, s. 33/I).
Landskapen har ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster. Den speciallagstiftning som nu föreslås innehåller närmare bestämmelser om innehållet i den prehospitala akutsjukvården och övriga jourtjänster som är kopplade till den. I propositionen föreslås det att samarbetsområdena ska få mer omfattande uppgifter än för närvarande när det gäller enhetlig beredskapsstyrning. Landskapen ska planera och genomföra beredskapen inom social- och hälsovården, och landskapen i ett samarbetsområde ska samordna sin planering så att det bildas en riksomfattande helhet som fungerar under normala förhållanden och vid störningar. Störningar och undantagsförhållanden inom social- och hälsovården är inte nödvändigtvis geografiskt begränsade till endast ett landskap. Därför är det nödvändigt att beredskapsplaneringen i samarbetsområdet och mellan samarbetsområdena är riksomfattande. Även jourverksamheten inom social- och hälsovården samt den prehospitala akutsjukvården ska planeras och styras som landskapsövergripande helheter i samarbetsområdena och på riksnivå mellan samarbetsområdena.
Verksamheten stabiliseras när uppgifterna inom hälso- och sjukvården samlas inom områden som är större än ett landskap eller ett sjukvårdsdistrikt. Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande (GrUU 26/2017 rd) att det i 11 § i förslaget till lag om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om att samla tjänster. En del av de tjänster och uppgifter som hör till socialvården och hälso- och sjukvården får enligt 1 mom. samlas till större helheter till ett eller flera landskap, om det är nödvändigt för att säkerställa tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet samt klienternas rättigheter på grund av att uppgifterna är krävande eller exceptionella eller på grund av stora kostnader till följd av uppgifterna. Bestämmelser om vilka tjänster som samlas till större helheter och vilka landskap de samlas till utfärdas genom förordning av statsrådet. Ett landskap som har fått i uppdrag att ordna tjänster ansvarar enligt 3 mom. för att det finns lika tillgång till tjänsterna och beslutar hur behovet, mängden och kvaliteten i fråga om tjänsterna fastställs, på vilket sätt tjänsterna produceras och hur produktionen övervakas samt hur myndigheternas befogenheter ska utövas i fråga om dessa tjänster. De övriga landskapen har inte rätt att besluta om tjänsterna och de får inte producera eller skaffa dem från något annat ställe.
En bestämmelse av delvis motsvarande typ finns i 45 § i den gällande hälso- och sjukvårdslagen. Grundlagsutskottet har i ett relativt färskt utlåtande (GrUU 63/2016 rd) tagit ställning till bemyndigandet att utfärda förordning i 45 § i hälso- och sjukvårdslagen. Utskottet fäste då uppmärksamhet endast vid den formuleringsmässiga inexaktheten i förslaget till bestämmelse.
I sitt utlåtande (GrUU 26/2017 rd) ansåg grundlagsutskottet att det var problematiskt att det lagförslag som gällde 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård överlät att föreskrivas genom förordning av statsrådet vilka tjänster och uppgifter inom social- och hälsovården som ska samlas till större helheter. Landskapets uppgifter och behörighet i dessa tjänster och uppgifter hänvisas således att föreskrivas genom förordning av statsrådet i stället för genom lag. Utfärdandet av förordning begränsas endast av kravet på att samlandet är nödvändigt för att säkerställa tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet samt kundernas rättigheter på grund av att uppgifterna är krävande eller att de aktualiseras sällan eller på grund av stora kostnader till följd av uppgifterna. Regleringen på lagnivå om de tjänster och uppgifter som ska samlas blir med avseende på kravet på reglering enligt lag i 121 § 4 mom. i grundlagen alltför inexakt, särskilt med beaktande av de begränsningar som förorsakas av 11 § 3 mom. om landskap som sköter andra än samlade tjänster och uppgifter.
I de bestämmelser som nu föreslås har samarbetsområdets uppgifter angetts noggrant avgränsat på lagnivå. Förslaget inbegriper ändå en möjlighet att genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärda närmare bestämmelser om uppgifterna för samarbetsområdets styrgrupp och beredskapscentret för jourverksamheten inom social- och hälsovården.
I propositionen föreslås en bestämmelse om att den prehospitala akutsjukvården på grund av sin karaktär av myndighetsverksamhet ska produceras i landskapets egen regi. Bestämmelsen inskränker landskapets beslutanderätt i fråga om produktionssättet. Motiveringen är att den prehospitala akutsjukvården till sin natur är myndighetsverksamhet och innehåller delar som på grund av sin natur inte kan läggas ut på andra producenter. Uppgifterna kan anses inbegripa utövande av offentlig makt. Exempel på sådana uppgifter är upprätthållandet av beredskapen för prehospital akutsjukvård, fältledningsverksamheten och deltagandet i arbetet med att utarbeta regionala beredskapsplaner tillsammans med övriga myndigheter och aktörer. För att komplettera sin egen verksamhet kan landskapet från privata serviceproducenter upphandla sådan service som avses i 40 § 1 mom. 1 punkten, dvs. skötsel av patientuppdrag inom den prehospitala akutsjukvården. Dessutom kan landskapet anskaffa tjänster inom första insatsen av andra serviceproducenter. Till denna del behåller dock landskapet beslutanderätten när det gäller produktionssättet.
Samtidigt föreslås en bestämmelse om att patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården i första hand ska upphandlas genom konkurrensutsättning. Om det på grund av marknadsbrist inte är möjligt att ordna patientförflyttningar genom konkurrensutsättning ska landskapet ordna tjänsterna.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om det tidigare förslaget till valfrihetslag (GrUU 26/2017) bedömt huruvida bestämmelserna i en situation av marknadsbrist tryggar tjänsterna i tillräcklig utsträckning med avseende på grundlagen. Utskottet betraktade det som problematiskt att landskapet inte själv kan producera tjänsterna. Om systemet byggde på att landskapet självt ska kunna producera tjänsterna skulle bestämmelserna inte vara behäftade med något problem av det här slaget. Landskapet kan då i sista hand själv agera i situationer där det inte på marknaden produceras tjänster som är tillräckliga för att garantera de grundläggande fri- och rättigheterna. Utifrån detta är den föreslagna regleringen om produktion av patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården inte problematisk med avseende på tryggandet av tjänster enligt grundlagen, eftersom regleringen tryggar tjänsteproduktionen också i situationer av marknadsbrist.
Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Grundlagens 124 § aktualiserar frågan om omfattningen och ändamålsenligheten i en överföring av social- och hälsovårdstjänster till privata aktörer men även frågor om bl.a. den privata verksamhetens korrekthet och myndighetstillsynen. I sin etablerade utlåtandepraxis har grundlagsutskottet betonat att kravet på ändamålsenlighet är ett juridiskt villkor och att huruvida villkoret uppfylls bedöms från fall till fall (GrUU 44/2016 rd, s. 5, GrUU 16/2016 rd, s. 3, GrUU 12/2014 rd, s. 2/II, GrUU 8/2014 rd, s. 3/II, GrUU 5/2014 rd, s. 3/I, GrUU 23/2013 rd, s. 3/I, GrUU 65/2010 rd, s. 2/II, GrUU 57/2010 rd, s. 5/I, GrUU 48/2010 rd, s. 4/I och de utlåtanden som dessa hänvisar till. Se också RP 1/1998 rd, s. 179/II). Huruvida kravet på ändamålsenlighet uppfylls måste bedömas från fall till fall varje gång då en offentlig förvaltningsuppgift föreslås bli anförtrodd någon utanför myndighetsorganisationen (se t.ex. GrUU 44/2016 rd, s. 5).
Produktionen av patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården är en avgränsad uppgift som inte inbegriper någon betydande utövning av offentlig makt. Serviceproducenterna omfattas av en likadan tillsyn som andra producenter av hälso- och sjukvårdstjänster och de är skyldiga att registrera sig i registret över tjänsteproducenter enligt lagstiftningen om produktion av social- och hälsotjänster (RP 52/2017 rd).
Propositionen kan också granskas med avseende på egendomsskyddet och näringsfriheten enligt 15 § respektive 18 § i grundlagen. I propositionen föreslås det att landskapet ska producera den prehospitala akutsjukvården som verksamhet i egen regi. Enligt gällande lagstiftning kan ett sjukvårdsdistrikt organisera den prehospitala akutsjukvården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent. I propositionen har möjligheten att anskaffa en del av den prehospitala akutsjukvården från privata aktörer bibehållits för att inte ogrundat minska de privata producenternas andel av serviceproduktionen inom den prehospitala akutsjukvården. I teorin kan bestämmelsen inskränka näringsidkarnas möjligheter att vara serviceproducenter. I praktiken har skötseln av patientuppdrag inom den prehospitala akutsjukvården emellertid inte i ett enda sjukvårdsdistrikt helt och hållet lagts ut på privata producenter. En del av de uppgifter som hör till den prehospitala akutsjukvården är till sin natur sådana att de ska skötas som myndighetsuppgifter. Samtidigt har man när det gäller de patientförflyttningar som inte hör till den prehospitala akutsjukvården ansett det ändamålsenligt att föreskriva att dessa primärt ska upphandlas genom konkurrensutsättning. Detta ökar betydligt de privata serviceproducenternas andel av patientförflyttningarna jämfört med nuläget.
I 15 § i grundlagen föreskrivs om skyddet för egendom. Kommunerna och samkommunerna har gällande avtal med privata aktörer om anskaffning av tjänster. Lagändringarna kan leda till att avtalen strider mot lagens bestämmelser.
Grundlagsutskottet har konstaterat att det i princip är problematiskt att retroaktivt ingripa i förmögenhetsrättsliga avtalsförhållanden mellan privata aktörer. Egendomsskyddet enligt grundlagen tryggar också kontinuiteten i avtalsförhållanden, trots att förbudet mot retroaktiva ingrepp i avtalsförhållanden i grundlagsutskottets praxis inte har betraktats som en absolut regel. Skyddet för kontinuiteten i förmögenhetsrättsliga rättshandlingar bottnar i tanken att skydda rättssubjektens berättigade förväntningar i ekonomiska frågor. I utskottets praxis har skyddet för berättigade förväntningar ansetts omfatta rätten att kunna lita på kontinuiteten i den lagstiftning som reglerar viktiga rättigheter och skyldigheter i avtalsförhållandet, så att dessa rättigheter och skyldigheter inte kan regleras på ett sätt som oskäligt försämrar avtalsparternas rättsliga ställning. Det har ansetts att skyddet för berättigade förväntningar och tillitsskyddet accentueras ännu mer när det är fråga om specialarrangemang som ursprungligen tillkommit genom lag. Samtidigt kan parter som agerar på en starkt reglerad marknad (t.ex. taxitjänster och besiktningsverksamhet) i allmänhet inte på goda grunder förvänta sig att lagstiftningen under alla omständigheter ska förbli oförändrad. Denna typ av reglering som ingriper i egendomsskyddet bedöms utifrån de allmänna förutsättningarna för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, exempelvis huruvida avsikten med regleringen är godtagbar och regleringen rätt proportionerad.
Grundlagsutskottet tog ställning till retroaktiva ingrepp i avtal när ansvaret för att ordna den prehospitala akutsjukvården föreslogs överföras från kommunerna till sjukvårdsdistrikten (GrUU 41/2010 rd – RP 90/2010). Utskottet konstaterade att upphävda avtal kan betyda stora ekonomiska förluster för privata tjänsteleverantörer, särskilt om avtalet är giltigt länge efter det angivna datumet. Samtidigt fäste utskottet uppmärksamhet vid att syftet med propositionen var att omorganisera en hel sektor. En av de största omställningarna var att det från och med 2013 var sjukvårdsdistrikten och inte kommunerna som skulle svara för den prehospitala akutsjukvården. Detta betydde i praktiken att kommunerna inte längre kunde vara parter i avtalen om sjuktransport. För sjukvårdsdistriktens skyldighet att ordna prehospital akutsjukvård hade det varit problematiskt om de långt efter att ansvaret förts över på dem hade varit bundna vid avtal om sjuktransport som eventuellt ingåtts av flera kommuner.
I ett sådant läge hade näringsutövarna enligt utskottets uppfattning inga godtagbara grunder att förvänta sig att lagstiftningen ska vara oförändrad under alla omständigheter (jfr GrUU 31/2006 rd, s. 4/II, GrUU 56/2005 rd, s. 2/II). På grund av den föreslagna övergångsperioden ska avtalen löpa ut först om drygt två år och ett år och åtta månader efter att lagen har trätt i kraft. Det minskar konsekvenserna en aning. Trots det kan bestämmelsen åtminstone i en del fall ställa till med problem för de företag som tillhandahåller privat sjuktransport. Grundlagsutskottet konstaterade att med avseende på de berättigade förväntningarna som går tillbaka på 15 § i grundlagen är alternativen att antingen stryka bestämmelsen om avtal som löper ut eller att ytterligare förlänga övergångsperioden för att företagen ska ha mer tid på sig att anpassa verksamheten till de förändrade förhållandena.
För närvarande svarar sjukvårdsdistrikten för den prehospitala akutsjukvården. Enligt förslaget till lag om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet (RP 15/2017 rd) övergår de förbindelser som sjukvårdsdistrikten ingått till landskapen.
Bestämmelserna om sättet att producera den prehospitala akutsjukvården kan bedömas också med avseende på de privata serviceproducenternas näringsfrihet enligt 18 § i grundlagen. Sättet att producera prehospital akutsjukvård handlar emellertid om produktion av social- och hälsotjänster som hör till det allmännas organiseringsansvar, vilket i regel inte omfattas av näringsfriheten. På denna grund är bestämmelsen inte problematisk när det gäller serviceproducenternas näringsfrihet.
I 10 § i grundlagen föreskrivs om skydd för privatlivet. Där sägs att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. Den föreslagna lagen inbegriper en förpliktelse att använda myndigheternas gemensamma kommunikations- och informationssystem för hög beredskap, som inkluderar elektroniska patientjournaler för den prehospitala akutsjukvården. Till den del som sekretessbelagda klient- och patientuppgifter förmedlas i dessa system tillämpas dataskyddsförordningen och lagstiftningen om klient- och patientuppgifter på dem och i denna proposition föreslås inga ändringar i det avseendet. De kommande kommunikations- och informationssystemen för hög beredskap fungerar i förvaltningens säkerhetsnät och för dem är skyddsnivån högre än för de klient- och patientinformationssystem som används i landskapen.
Enligt regeringens uppfattning överensstämmer propositionen med grundlagen och kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. På grund av att frågan är av stor betydelse är det dock nödvändigt att begära utlåtande från grundlagsutskottet.