1.1  Livsmedelslagen

3 §.Europeiska unionens lagstiftning. Paragrafen innehåller bestämmelser om genomförande av och tillsyn enligt Europeiska unionens lagstiftning. Hänvisningen i 1 mom. 2 punkten till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ersätts enligt förslaget med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), nedan kontrollförordningen.  

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel som nämns i paragrafens 1 mom. 5 punkt upphävs den 14 december 2019 genom kontrollförordningen. Det föreslås att 5 punkten upphävs som obehövlig. 

Hänvisningen i paragrafens 1 mom. 8 punkt till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser ersätts enligt förslaget med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001. 

Hänvisningen i 1 mom. 22 punkten till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 om spritdrycker ersätts med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008  

6 §.Definitioner. Paragrafen samlar definitionerna av de begrepp som förekommer i lagen. När den separata tillsynen över den första ankomstplatsen för livsmedel av animaliskt ursprung som kommer från EU:s inre marknad övergår till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsyn som utförs av kommunernas myndigheter för livsmedelstillsyn stryks 9 punkten i definitionerna där första ankomstplats definieras och 12 punkten där livsmedelsföretagare med ansvar för import och vidareförmedling definieras.  

Hänvisningen i 31 punkten till kommissionens förordning (EG) 2075/2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött ersätts med en hänvisning till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 om särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött.  

Enligt 32 punkten avses med namnskyddade produkter, produkter med ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel som avses i artikel 5 samt produkter som försetts med märkning om garanterade traditionella specialiteter som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EU) nr 1151/2012. Till den här delen motsvarar definitionen den definition som 2014 lades till den gällande lagen. Definitionen ändras nu så, att med namnskyddade produkter även avses produkter med geografiska beteckningar som avses i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 samt produkter med skyddade geografiska beteckningar som avses i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008.  

8 §.Krav i fråga om vissa livsmedel. I 1 och 2 mom. föreskrivs det om att göra anmälan om näringsmässig komplettering av livsmedel enligt berikningsförordningen och om att göra anmälan om kosttillskott till Livsmedelsverket. De motsvarande bestämmelserna i den gällande lagen har preciserats så att skyldigheten att göra anmälan enligt lagen gäller livsmedelsföretagare som tillverkar, för sin räkning låter tillverka eller importerar kosttillskott och även företagare som på annat sätt på marknaden släpper ut livsmedel som hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna. Kravet gäller, bearbetat på detta sätt, också distansförsäljning från ett annat land utan egentlig import. På så sätt säkerställs det att företagarna i livsmedelsbranschen behandlas likvärdigt.  

I den gällande paragrafens 3 mom. föreskrivs det om de nationella arrangemang som Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser förutsätter. Förordningen har upphävts. Det föreskrivs om nya livsmedel i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001, som inte kräver bestämmelser om nationella arrangemang. Det föreslås att bestämmelsen upphävs som obehövlig.  

Enligt paragrafens 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om de nationella arrangemang som GMO-förordningen förutsätter genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar 4 mom. i den gällande lagen.  

13 §.Anmälan om livsmedelslokal och ansökan om anläggningsgodkännande. I 3 mom. anges fall där en primärproduktionsföretagare bedriver tillverkning av livsmedel som är förenad med låg risk för livsmedelssäkerheten av primärprodukter som han själv producerat. Då behöver man inte ansöka om godkännande som anläggning för livsmedelslokalen, utan en anmälan ska göras enligt 1 mom. Till bestämmelsen fogas enligt förslaget en hänvisning till artikel 12.1 a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624, nedan kommissionens delegerade kontrollförordning, om särskilda bestämmelser för utförandet av offentlig kontroll av produktion av kött och för produktions- och återutläggningsområden för levande musslor i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.  

Enligt bestämmelsen ska Finland få bevilja undantag från kraven på offentlig kontroll i fråga om renkött så, att det inte krävs köttbesiktning av kött från tamren som producenten levererar som små mängder kött direkt till slutkonsumenter eller till lokal detaljförsäljning från vilken kött eller produkter levereras direkt till slutkonsumenter.  

16 a §.Livsmedelsföretagares tillförlitlighet. I den gällande lagen finns inga bestämmelser om företagarens tillförlitlighet och skötseln av offentligrättsliga skyldigheter som förutsättning för livsmedelsverksamheten. Därmed har tillsynsmyndigheterna när de riktar den systematiska tillsynen över livsmedelslagstiftningen eller vid dess genomförande inte haft en laglig grund att utreda ifall företagaren till exempel under sin verksamhet skött de offentligrättsliga skyldigheterna. Försummelsen av skötseln av de offentliga skyldigheterna påverkar inte heller möjligheten att vara verksam inom livsmedelsbranschen. Problem vid skötseln av offentliga skyldigheter kan dock återspegla en risk för grå ekonomi. Det är även möjligt att en företagare som försummar sina offentligrättsliga skyldigheter också försummar andra bestämmelser om verksamheten, till exempel kraven för tillförsäkrandet av livsmedelssäkerheten. Genom att avvärja grå ekonomi främjar och stöder man rättvis praxis vid handeln med livsmedel och förebygger otillbörliga förfaringssätt. Samtidigt förbättrar man verksamhetsbetingelserna för företagare som agerar på korrekt sätt och uppfyller sina skyldigheter samt främjar ärlig konkurrens inom livsmedelssektorn.  

Det föreslås att det i den nya 16 a § ska föreskrivas att förutsättningen för livsmedelsverksamheten är att livsmedelsföretagaren ska vara tillförlitlig. Enligt paragrafens 1 mom. ska en företagare inte anses vara tillförlitlig om han eller hon under tre år före bedömningen upprepade gånger eller i betydande grad har försummat sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut eller om han eller hon enligt utmätning eller någon annan utredning är oförmögen att svara för sina skulder eller annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart olämplig att bedriva verksamhet inom livsmedelsbranschen.  

Med tanke på jämlik konkurrens i livsmedelsbranschen samt med tanke på förebyggandet av grå ekonomi är det viktigt att företagen i branschen sköter sina förpliktelser gentemot konsumenter och andra företagare samt även sina lagstadgade förpliktelser. De lagstadgade skyldigheterna i anknytning till skatter, socialförsäkringsavgifter samt avgifter som tas ut av Tullen är skyldigheter av olika slag som gäller registrering, anmälan samt erläggandet av prestationer. Deras försummelse kan innebära att företagaren är ekonomiskt opålitlig. En företagare som försummar sina skyldigheter får en omotiverad fördel jämfört med andra genom att undvika offentligrättsliga avgifter och försvårar genom sin verksamhet jämlik konkurrens till exempel genom att sälja sina produkter till ett billigare pris än andra. En företagares insolvens ökar också risken för missbruk och försummelsen av skyldigheter och är därmed en faktor som på ett avgörande sätt påverkar ekonomisk pålitlighet.  

Enligt 2 punkten i momentet ska en företagare inte heller anses vara tillförlitlig om han eller hon enligt utmätning eller någon annan utredning är oförmögen att svara för sina skulder.  

Enligt 3 punkten i momentet kan man vid bedömningen av livsmedelsföretagarens tillförlitlighet även ta hänsyn till annat olämpligt förfarande i den tidigare verksamheten. Sådant olämpligt förfarande som avses i momentet och som visar att företagaren uppenbart är olämplig att bedriva verksamhet inom livsmedelsbranschen är enligt förslaget till exempel verksamhet som har visat betydande likgiltighet gentemot tryggandet av livsmedelssäkerheten samt konsumenternas säkerhet. Även tidigare ohederligt förfarande i affärsverksamheten kan enligt förslaget beaktas när företagarens tillförlitlighet bedöms. Man ska också kunna ta hänsyn till företagarens upprepade konkurser när hans eller hennes tillförlitlighet bedöms, framför allt ifall de offentligrättsliga skyldigheterna inte har skötts i dem.  

Vid bedömningen av en företagares tillförlitlighet ska man ta hänsyn till huruvida försummelserna upprepas och till dess eurobelopp, ifall det kan mätas. Till exempel enstaka försummelser av anmälningar som är jämförbara med glömska eller oaktsamhet eller försummelser av avgifter vars penningbelopp är lågt ska normalt inte visa att en livsmedelsföretagare är otillförlitlig. En livsmedelsföretagare ska inte heller anses vara otillförlitlig om det till exempel finns en betalningsplan för en skatteskuld och företagaren följer dess villkor.  

I 2 mom. föreskrivs vilka det i 1 mom. avsedda kravet på tillförlitlighet gäller då anmälan lämnas av en juridisk person. För att kravet på tillförlitlighet i fråga om en juridisk person uppfylls, ska alla de aktörer som nämns i bestämmelsen vara tillförlitliga. Enligt förslaget ska kravet på tillförlitlighet gälla verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även en person som direkt eller indirekt innehar mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande äganderätt eller bestämmande inflytande i en annan sammanslutning.  

I 3 mom. föreskrivs om möjligheten att vid bedömning av tillförlitligheten även ta hänsyn till hur livmedelsföretagare och de företag och organisationer som har en direkt eller indirekt koppling till dess ansvarspersoner har tagit hand om sina skyldigheter. Momentet innehåller en hänvisning till 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001), som innehåller en förteckning över de företag och organisationer som registreras enligt nämnda lag. Med företag och organisationer som har en direkt koppling till företaget och organisationen avses till exempel ett aktiebolag som delvis eller helt ägs av organisationen eller ett aktiebolag som är bolagsman i ett öppet bolag. Med företag och organisationer som har en indirekt koppling till företaget och organisationen avses å andra sidan till exempel företag och organisationer som har en koppling till företaget eller organisationen genom dess ansvarsperson eller ett annat företag eller en annan organisation. Ett företag eller en organisation som har indirekt koppling till ett aktiebolag är till exempel ett annat aktiebolag som ägs ensamt av dess styrelseledamot eller ett systerbolag som ägs av moderbolaget. Med företag eller organisation som har direkt koppling med en fysisk person avses företag eller organisation där han eller hon fungerar eller har fungerat som ansvarsperson. Med företag eller organisation som har indirekt koppling till en fysisk person avses företag eller organisation med direkt eller indirekt koppling med personens direkta företags- eller organisationskoppling, till exempel ett moderbolag i vars dotterbolags styrelse personen i fråga sitter. Till den här delen ska livsmedelstillsynsmyndigheten kunna bedöma tillförlitligheten under de tre föregående åren. Utredningen av äldre kopplingar än detta är alltså inte nödvändigt.  

Utredningen av tillförlitligheten gällande en livsmedelsföretagares övriga företagsverksamhet eller gällande ansvarspersoner för en juridisk person som är företagare ska vara skönsmässig, men förutsätter inte att det finns anledning att misstänka företagarens tillförlitlighet. Utredning ska vara nödvändig speciellt då det på basis av uppgifterna om enbart företaget eller dess ansvarspersoner inte är möjligt att bilda sig en tillräcklig uppfattning för att bedöma tillförlitligheten. Till exempel i en situation där en företagare i livsmedelsbranschen är ett nyligen grundat aktiebolag eller ifall det har skett betydande förändringar i ansvarspersonerna, kan det med tanke på bedömningen av tillförlitligheten vara nödvändigt att utreda dess ansvarspersoners och ägares övriga eller tidigare företagsverksamhet. Ifall de i 1 mom. avsedda skyldigheterna upprepade gånger eller i betydande grad har försummats i livsmedelsföretagares eller dess ansvarspersons övriga eller tidigare företagsverksamhet, ska företagaren eller dess ansvarsperson inte kunna betraktas som tillförlitlig på det sätt som avses i bestämmelsen. Utredning av tillförlitligheten på det sätt som avses i 3 mom. är vanligen inte nödvändigt, ifall verksamheten hos en företagare i livsmedelsbranschen och dess ansvarspersoner under flera års tid har varit etablerad och om det inte heller för övrigt har funnits en anledning att misstänka deras tillförlitlighet.  

Bestämmelser om verksamheten i skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi finns i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010). Enligt 4 mom. kan Livsmedelsverket och kommunens livsmedelstillsynsmyndighet begära fullgöranderapporter om företagare som avses i 5 § i den ovan nämnda lagen för att utreda tillförlitligheten hos en livsmedelsföretagare. De åtgärder som vidtas på basis av utredningarna ska vidtas av den behöriga myndigheten.  

18 §.Bokföring, handlingar och påskrifter i anslutning till livsmedel av animaliskt ursprung. Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen med en bestämmelse om att Livsmedelsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter om animaliska livsmedel som importeras från den inre marknaden som ska anmälas till tillsynsmyndigheterna.  

Lagen ska inte längre föreskriva om första ankomstplats för livsmedel av animaliskt ursprung som i den gällande lagen. Lagens 13 § ska innehålla bestämmelser om anmälan om livsmedelslokal och ansökan om anläggningsgodkännande samt om skyldighet att underrätta om väsentliga ändringar i verksamheten. Bestämmelserna förpliktar också företagarna att göra anmälan till tillsynsmyndigheterna om att de har inlett eller avslutat import av livsmedel av animaliskt ursprung från den inre marknaden. Bestämmelserna förpliktar dem också att anmäla väsentliga förändringar i importen av livsmedel av animaliskt ursprung från den inre marknaden, exempelvis när mängderna eller livsmedelskategorierna ändras i betydande grad. När verksamheten inleds eller ändras kan tillsynsmyndigheterna begära kompletterande information om importen av livsmedel av animaliskt ursprung från den inre marknaden till det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet, bland annat importmängder, typer av livsmedel som importeras eller om de importerar produkter som omfattas av salmonellagaranti. I den gällande lagen grundar sig kraven på provtagningar och dokument i 23 § på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och kommissionens förordning (EG) nr 1688/2005, och det behövs därför inga nationella bestämmelser.  

Det föreslås att tillsynen över livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden överförs till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen och att bestämmelserna om tillsynen över den första ankomstplatsen i livsmedelslagen upphävs. Det föreslås också att jord- och skogsbruksministeriets förordning om verksamhet vid första ankomstplatser (118/2006) som utfärdats med stöd av lagen om djursjukdomar (55/1980) upphävs. I den aktuella förordningen föreskrivs det också om myndighetstillsyn. Trots att förordningen upphävs kan de tillsynsmyndigheter som avses i livsmedelslagen även i fortsättningen vidta de tillsynsåtgärder som behövs om de upptäcker att livsmedel inte uppfyller kraven i lagstiftningen om livsmedel eller djursjukdomar. Till exempel beslut om skyddsåtgärder är rättsakter som Europeiska kommissionen utfärdar och som är bindande för medlemsstaterna och som kommissionen kan utfärda på grund av en risksituation som uppkommit i ursprungslandet, såsom ett sjukdomsutbrott. Leveranser av livsmedel av animaliskt ursprung begränsas genom skyddsåtgärder. Livsmedel från restriktionszoner får inte märkas så att märkningen kan blandas samman med identifieringsmärke enligt förordning (EG) Nr 853/2004 eller kontrollmärke enligt förordning (EG) Nr 854/2004, och dessa livsmedel får inte sändas till andra EU-medlemsstater. Livsmedelstillsynsmyndigheten ska även i fortsättningen vidta tillsynsåtgärder om den upptäcker livsmedel som strider mot bestämmelserna.  

19 §.Egenkontroll. Enligt förslaget ändras den gällande paragrafen om egenkontroll. Enligt 1 mom. i den nya paragrafen ska en livsmedelsföretagare ha tillräckliga och korrekta uppgifter om de livsmedel som företagaren producerar, bearbetar och distribuerar. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. Dessutom ska livsmedelsföretagaren ha ett system för att identifiera och hantera faror i samband med sin livsmedelsverksamhet och säkerställa att livsmedlet och hanteringen av det, primärproduktionsstället, livsmedelslokalen och livsmedelsverksamheten uppfyller de krav som ställs i livsmedelsbestämmelserna. Avvikande från gällande lag ska det inte längre krävas en skriftlig egenkontrollplan utan det system som förutsätts av lagen kan vara till exempel ett livsmedelssäkerhetssystem eller kvalitetsstyrningssystem. Även anvisningar för god praxis som Livsmedelsverket godkänt eller till och med företagarens egna anvisningar i samband med verksamhet i liten skala kan anses vara system som lagen förutsätter. Vid bedömningen av livsmedelssäkerhetssystemets tillräcklighet ska myndigheten i synnerhet se till att det valda systemet tryggar att de personer som deltar i verksamheten agerar enligt på förhand överenskomna planer när de förebygger faror. Även om en skriftlig egenkontrollplan inte längre krävs som separat dokument, ska egenkontrollens resultat ändå dokumenteras med tillräcklig precision så att tillsynsmyndigheten utgående från dokumentationen kan få uppgifter som saker som är viktiga med tanke på tillsynen. Om kraven på noteringar i fråga om egenkontroll inklusive dokumentation som gäller primärproduktion föreskrivs också i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004.  

Det föreslås att tillsynen över livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden överförs till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen och att bestämmelserna om tillsynen över den första ankomstplatsen i livsmedelslagen upphävs. Det föreslås också att jord- och skogsbruksministeriet förordning om verksamhet vid första ankomstplatser (118/2006) upphävs. Enligt det nya 2 mom. ska en leverantör som importerar livsmedel som omfattas av de särskilda garantierna som gäller salmonella från en annan medlemsstat i Europeiska unionen i egenkontrollen ta prov av livsmedlen för laboratorieundersökningar med tanke på eventuell upptäckt av salmonella. Provtagningen bör grunda sig på bedömning av de eventuella faror som mottagandet av livsmedlen eventuellt medför. Enligt 23 § i den gällande lagen skall vederbörande livsmedelsföretagare returnera eller förstöra livsmedlet om salmonella upptäcks i ett sådant livsmedel inom ramen för egenkontrollen. Ett livsmedel som omfattas av de särskilda garantierna och innehåller salmonella uppfyller inte kraven i artikel 19 i förordning (EG) nr 178/2002 och i förordning (EG) nr 853/2004, och därför ska företagaren dra bort ett sådant livsmedel från marknaden såsom stridande mot bestämmelserna. Livsmedlet ska antingen returneras eller förstöras. Därför behöver saken inte regleras nationellt. Motsvarande bestämmelse ingår i förordningen som ska upphävas (118/2006).  

Enligt 3 mom. får jord- och skogsbruksministeriet genom förordning utfärda närmare bestämmelser om hur egenkontrollen ska förverkligas och om kraven på dokumentation i samband med den.  

20 §.Plan för egenkontroll. Då separata planer för egenkontroll avskaffas föreslås det att paragrafen upphävs. 

21 §.Offentliggörande av tillsynsuppgifter. Det föreslås att den gällande paragrafen om offentliggörande av tillsynsuppgifter ändras. Enligt paragrafen ska en livsmedelsföretagare som omfattas av planmässig livsmedelstillsyn offentliggöra uppgifter om tillsynen. Bestämmelsen motsvarar till innehållet bestämmelsen i den gällande lagen, men kraven har preciserats. Utgångspunkten är att kravet gäller alla företagare inom livsmedelsbranschen oberoende av om verksamheten idkas i en anmäld eller en godkänd livsmedelslokal. Det centrala syftet med offentliggörandet av tillsynsuppgifter är att göra livsmedelstillsynen mer transparent. Skyldigheten att offentliggöra tillsynsuppgifter motiverar livsmedelsföretagarna att iaktta livsmedelsbestämmelser. Tillsynsuppgifternas offentlighet förbättrar även konsumenternas möjligheter att få information samt deras valmöjligheter. Ett annat syfte med offentliggörandet av tillsynsuppgifter är att göra livsmedelstillsynen bättre känd och öka dess genomslag. Företagarna får en möjlighet att berätta om sin egen verksamhet för konsumenterna. Kravet på offentliggörandet av tillsynsuppgifterna ändrar inte kraven i lagstiftningen eller ger tolkningar om bestämmelserna.  

Enligt 1 mom. ska livsmedelsföretagaren publicera tillsynsmyndighetens rapport över tillsynen över livsmedelsverksamheten på det sätt som Livsmedelsverket bestämmer. Oiva-rapporten, som för närvarande är i bruk, berättar det allmänna vitsordet för kontrollen, resultaten för de helheter som har kontrollerats samt ger en kort skriftlig sammanfattning om tillsynsmyndighetens iakttagelser. Ifall en ny företagares livmedelsverksamhet inte än har kontrollerats, kan företagaren offentliggöra ett meddelande om att livsmedelsverksamheten omfattas av planmässig livsmedelstillsyn tills den första kontrollen har gjorts. Ett dylikt meddelande kan vara till exempel ett intyg på att anmälan om registreringen av livsmedelsverksamheten har behandlats.  

I 2 mom. föreskrivs att skyldigheten att offentliggöra tillsynsuppgifter inte gäller primärproduktionsföretagare. Skyldigheten att offentliggöra tillsynsuppgifter gäller inte heller ställen för tillverkning och lagring av alkoholdrycker eller företagare som i första hand bedriver detaljförsäljning av alkoholdrycker. Enligt alkohollagen är det möjligt att i samband med ett tillverkningsställe av gårdsvin och sahti och i och med alkohollagens reform även hantverksöl grunda ett försäljningsställe, som är en sådan livsmedelslokal som avses i 13 § i livsmedelslagen och om vilken det görs en anmälan om registrering till en tillsynsmyndighet enligt 14 § i lagen. Utanför skyldigheten att offentliggöra tillsynsuppgifter ska lämnas enbart sådana tillsynsobjekt där företagare i första hand bedriver detaljförsäljning av alkoholdrycker som avses i 14 § 3 mom. Ett försäljningsställe för alkoholdrycker kan även grundas i anslutning till ett sådant tillsynsobjekt där företagaren i första hand bedriver tillverkning eller servering av livsmedel eller detaljförsäljning av andra livsmedel än alkoholdrycker. På ett dylikt tillsynsobjekt ska dokumentet över livsmedelstillsynen offentliggöras på det sätt som anges i 1 mom.  

Enligt 3 mom. ska den senaste rapporten, den s.k. Oiva-rapporten, över tillsynen över livsmedelsverksamheten vara lätt läsbar på företagets webbplats eller på annat motsvarande sätt. Dessutom ska den senaste rapporten över tillsynen finnas till påseende i en livsmedelslokal som besöks av konsumenter nära ingången till livsmedelslokalen eller på en annan plats som konsumenterna lätt kan se. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. När ett företag säljer sina produkter via internet, anses webbplatsens första sida motsvara ingången till en affär, och Oiva-rapporten eller en länk till den ska finnas på webbplatsens första sida. 

I 4 mom. föreskrivs om de behöriga tillsynsmyndigheternas skyldighet att offentliggöra resultaten av den tillsyn de utövar. 

Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om offentliggörandet av tillsynsuppgifter utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.  

23 §. Verksamheten vid den första ankomstplatsen. Då kontrollen av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden övergår till att bli en del av den övriga livsmedelstillsynen föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

27 §.Livsmedelshygienisk kompetens. I paragrafen föreskrivs om kraven för uppvisande av livsmedelshygienisk kompetens. Termerna hygienkompetensintyg, kompetenstestare och kompetenstest i den gällande lagstiftningen ersätts med termerna hygienpass, hygienpasstestare och hygienpasstest.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska en person som hanterar oförpackade och lättfördärvliga livsmedel i en livsmedelslokal ha ett intyg över livsmedelshygienisk kompetens, hygienpass, om personen har arbetat med uppgifter som förutsätter hantering av oförpackade och lättfördärvliga livsmedel under sammanlagt minst tre månader. Bestämmelsen motsvarar till innehållet gällande lag. 

I stället för hygienpass är det meningen att en person som arbetar i en registrerad livsmedelslokal som idkar sådan verksamhet som avses i artikel 1.3 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 alltjämt kan uppvisa sin livsmedelshygieniska kompetens genom att genomgå den utbildning av jägare i hälsa och hygien som avses i avsnitt IV kapitel I i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och som Livsmedelsverket har godkänt. Enligt 83 § 1 mom. i lagen ska Livsmedelsverket föra ett register över de personer som genomfört utbildningen av jägare i hälsa och hygien. 

I 2 mom. finns bestämmelser om de grupper av personer av vilka ett hygienpass inte krävs. Denna förteckning omfattar inte längre personer som arbetar med kassauppgifter och som serverar färdiga matportioner, som nämns i den gällande lagen. Till andra delar motsvarar bestämmelsen till sitt innehåll den gällande lagen. Kravet på hygienpass grundar sig på den nationella lagstiftningen och kan därför inte utsträckas till att gälla besättning ombord på fartyg i internationell fart. En tillräcklig livsmedelshygienisk kompetens hos fartygets besättning kan försäkras på annat sätt och till exempel i fråga om den finländska besättningen är ett sätt fortfarande att avlägga hygienpasstestet. Behovet av hygienpass ska bedömas på basis av de arbetsuppgifter som personen utför. 

Enligt 3 mom. ska livsmedelsföretagaren som en del av egenkontrollen föra bok över den livsmedelshygieniska kompetensen hos personer som arbetar i livsmedelslokalen. Tillsynsmyndigheten ska kunna kontrollera bokföringen. Denna bestämmelse gör det möjligt att övervaka att livsmedelsföretagaren iakttar kraven gällande livsmedelshygienisk kompetens. 

Enligt 4 mom. gör Livsmedelsverket upp ett hygienpasstest och godkänner modellen för hygienpasset. Hygienpasstestet ska ordnas och hygienpasset beviljas av en hygienpasstestare som är godkänd av Livsmedelsverket. Hygienpasstestaren kan ta ut en avgift för testet och beviljandet av hygienpasset. 

Enligt 5 mom. kan man få hygienpass genom att genomgå hygientestet med godkänt resultat. Enligt den nuvarande lagen kan man även få ett hygienpass om man har genomgått utbildning eller avlagt examen som omfattar motsvarande kunskaper. Denna möjlighet ska inte längre existera. Bedömningen av innehållet i examina, i synnerhet högre än yrkesexamina, har i praktiken visat sig vara mycket utmanande trots anvisningarna. Hygienpass som beviljats tidigare på basis av utbildning eller examina som avlagts där motsvarande insikter ingår fortsätter att gälla även efter att denna lag har trätt i kraft.  

Vid behov kan hygienpasstestaren även ge ett nytt hygienpass i stället för ett beviljat hygienpass till exempel när passet har försvunnit eller personens namn har ändrats. Då är förutsättningen att testaren kan verifiera att personen i fråga verkligen avlagt testet på ett godkänt sätt. Om personen inte kan uppvisa ett intyg på avläggandet av testet, kan testaren ge ett nytt hygienpass förutsatt att testaren har arkiverat den ursprungliga testblanketten, som visar att personen i fråga har klarat av testet. Ifall rätten till hygienpass inte kan verifieras, måste personen uppvisa sin kompetens genom att avlägga ett nytt test. Vid behov kan Livsmedelsverket på samma förutsättningar som en hygienpasstestare ge ett nytt hygienpass i stället för ett tidigare beviljat pass. Detta kan ske till exempel om hygienpasstestarens rätt att utföra tester har återkallats eller om testaren har avlidit eller annars avslutat sin verksamhet. 

I lagens 83 § 1 mom. föreslås det att Livsmedelsverket ska föra riksomfattande register över hygienpasstestare och över alla de personer som deltar i ett hygienpasstest. I framtiden kommer detta att göra det lättare att få ett nytt hygienpass till exempel i stället för ett försvunnet pass.  

27 a §.Kompetensintyg. Då bestämmelserna om hygienkompetens förnyas föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

28 §.Hygienpasstestare. I paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för godkännandet av en person som ansöker om godkännande som hygienpasstestare. Livsmedelsverket kan som hygienpasstestare godkänna en person, som har en högskoleexamen som förutsätts i 35 § eller som är behörig för en tjänst eller befattning som lektor eller lärare vilken anknyter till livsmedelshygien vid en läroanstalt som hör till Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde.  

Enligt 2 mom. övervakar Livsmedelsverket hygienpasstestarnas verksamhet och kan vid behov återkalla ett godkännande som hygienpasstestare, om testaren inte ordnat hygienpasstest eller beviljat hygienpass på över tre år. I den gällande lagen finns ingen motsvarande bestämmelse om tidsfrist för att ordna test. Syftet med bestämmelsen är att de testare som finns i registret över hygienpasstestare är sådana som aktivt ordnar test. Dessutom ska Livsmedelsverket kunna återkalla godkännandet om en testare väsentligt har brutit mot bestämmelser eller föreskrifter om hygienkompetens. Livsmedelsverket ska kunna återkalla godkännandet av en testare trots att brottet mot bestämmelser och föreskrifter inte är väsentligt om testaren inte på Livsmedelsverkets uppmaning har korrigerat sin verksamhet inom en tidsfrist som verket sätter ut. Livsmedelsverket kan enligt förslaget även återkalla godkännandet av en testare utan uppmaning att rätta till verksamheten till exempel i situationer där polisen i sina egna utredningar kommer fram till att testaren bryter mot bestämmelser eller föreskrifter om hygienpasstestning eller om det till testarens verksamhet kopplas annan brottslig verksamhet, såsom grå ekonomi eller penningtvätt. Godkännandet kan också återkallas temporärt.  

Enligt 3 mom. tillämpas det på hygienpasstestare det som i 36 § föreskrivs om utomstående sakkunniga.  

Enligt paragrafens 4 mom. kan Livsmedelsverket utfärda närmare bestämmelser om ordnande av hygienpasstest, grunderna för och utarbetandet av testet, de språk som används vid testet och om bedömningen av godkänt avläggande av testet, om hygienpasset och beviljandet av det. Hygienpasstest och andra dokument som ansluter sig till dem är handlingar som har uppstått som resultat av utövande av offentlig makt. På behandlingen av dessa handlingar tillämpas allmänna lagar om datahantering. Enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen) definierar Livsmedelsverket syftet med och metoderna för behandlingen av de personuppgifter som behandlas i hygienpasstest, och är därmed den personuppgiftsansvarige som definierats i förordningen. En hygienpasstestare fungerar för Livsmedelsverkets räkning som personuppgiftsbiträde. Livsmedelsverkets föreskrift om anordnandet av datahanteringen är ett bindande juridiskt dokument enligt artikel 28.3 i dataskyddsförordningen med vilket det säkerställs att personuppgiftsbiträden iakttar förordningens krav.  

28 a §.Kompetenstest. Då bestämmelserna om hygienkompetens förnyas föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

30 §.Central myndighet. Enligt förslaget upphävs paragrafens nuvarande 13 punkt och nya 13 och 14 punkter fogas till.  

Enligt den gällande 13 punkten är det Livsmedelsverkets uppgift att fastställa sådana tillfälliga gränsvärden för bekämpningsmedelsrester som avses i artikel 18.4 i förordningen om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester. Det föreslås att bestämmelsen upphävs eftersom uppgiften enligt förslaget överförs på Säkerhets- och kemikalieverket. 

Enligt den nya 13 punkten ska Livsmedelsverket vid behov sköta ante mortem-besiktning på primärproduktionsstället i fråga om andra djur än de som ska slaktas på renslakterier. Enligt den nya 14 punkten befullmäktigar Livsmedelsverket vid behov någon annan veterinär än en veterinär som är anställd av Livsmedelsverket eller kommunen att utföra ante mortem-besiktning på primärproduktionsställen. I 31 § om livsmedelstillsynen på regional nivå finns motsvarande bestämmelse om att regionförvaltningsverket vid behov sköter ante mortem-besiktning på primärproduktionsställe av djur som slaktas i renslakteri. Den gällande lagen har inte bestämmelser om att ordna ante mortem-besiktning på primärproduktionsstället trots att det är möjligt enligt EU-lagstiftningen. Avsikten är att ordna ante mortem-besiktningarna så smidigt och ändamålsenligt som möjligt. På så sätt kan en tjänsteveterinär på Livsmedelsverket utföra en ante mortem-besiktning till exempel på ett primärproduktionsställe som finns i samband med ett litet slakteri samtidigt som veterinären utför post mortem-besiktning på slaktade djur. I andra fall kan det vara ändamålsenligt att en kommunal tjänsteveterinär utför ante mortem-besiktningen på primärproduktionsstället. Dessutom kan Livsmedelsverket befullmäktiga en veterinär som finns nära ett primärproduktionsställe att utföra ante mortem-besiktning till exempel på grund av långa avstånd.  

31 §.Livsmedelstillsyn på regional nivå. Till paragrafen fogas en ny 5 punkt med en bestämmelse att regionförvaltningsverket vid behov ska sköta ante mortem-besiktning på primärproduktionsställen av djur som slaktas i renslakteri. På motsvarande sätt ska enligt 30 § Livsmedelsverket vid behov sköta ante mortem-besiktning på primärproduktionsställen av andra djur än de som slaktas i renslakteri. Målet är att ordna ante mortem-besiktningarna på ett så smidigt och ändamålsenligt sätt som möjligt och från fall till fall bedöma på vilket sätt det i varje situation är mest ändamålsenligt att ordna besiktningen.  

34 a §.Statens näringsdelegation. En ny bestämmelse om statens näringsdelegation fogas till lagen. Jord- och skogsbruksministeriet ska enligt paragrafen för en verksamhetsperiod på tre år utse Statens näringsdelegation som är underställd ministeriet. Delegationens uppgifter är att vara expertorgan för främjande av befolkningens näring, utarbeta nationella näringsrekommendationer, upprätta åtgärdsförslag och ta initiativ för att förbättra näringen och matsystemet, ge utlåtanden i anslutning till sitt verksamhetsområde och följa upp och bedöma åtgärdernas inverkan på näringen, hälsan och matsystemet.  

I dagsläget ingår det inga bestämmelser om delegationen i lag. Däremot finns det lagbestämmelser om tillsättande av liknande nationella delegationer, bland annat om folkhälsodelegationen och statens idrottsråd. Statens näringsdelegation har funnits ända sedan 1936. Till en början tillsattes den av statsrådet och sedan 1954 har den tillsatts av jord-och skogsbruksministeriet. I dag är statens näringsdelegation en delegation under delegationen för matpolitik som utnämns av jord- och skogsbruksutskottet. Att en bestämmelse om tillsättande av statens näringsdelegation tas in i livsmedelslagen inverkar inte på livsmedelstillsynens resursfördelning. Avsikten med den är att stödja genomförandet av delegationens omfattande uppdrag och ytterligare stärka samarbetet mellan livsmedelstillsynen och hela mat- och kostsektorn.  

Statens näringsdelegation ska vara ett nationellt expertorgan som främjar och följer upp näringsläget i befolkningen. Arbetet är fast förknippat och har en viktig koppling till livsmedelstillsynen eftersom ett flertal delområden inom livsmedelstillsynen har ett tydligt samband med befolkningens näring. Syftet med statens närings- och matrekommendationer är att främja befolkningens näring och hälsa och för sin del stödja hållbar utveckling i matsystemet.  

För närvarande är tjänsten som generalsekreterare placerad på Livsmedelsverket och enligt överenskommelse arbetar en av Livsmedelsverket utsedd tjänsteman som generalsekreterare för delegationen. Ledamöterna i delegationen är näringsexperter från ministerier, universitet, forskningsinstitut och nationella myndigheter inom området.  

35 §.Tillsynsmyndigheternas kompetens. Det föreslås att hänvisningen till artikel 6 i kontrollförordningen i paragrafens 3 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

36 §.Utomstående sakkunniga. Det föreslås att hänvisningen till artikel 5 i kontrollförordningen i paragrafens 1 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

37 §.Nationella referenslaboratorier och godkända laboratorier. Det föreslås att hänvisningen till artikel 33 i kontrollförordningen i paragrafens 1 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

38 §.Villkor för godkännande av laboratorium. Det föreslås att hänvisningen till artikel 12.2 i kontrollförordningen i paragrafens 2 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

41 §.Allmänna krav på tillsynen. Det föreslås att hänvisningen till artikel 8 i kontrollförordningen i paragrafens 3 mom. ändras enligt så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

42 §.Ordnande av tillsyn över den första ankomstplatsen. Då kontrollen av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden övergår till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

43 §.Köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill. Enligt förslaget ändras 1 mom. så, att det i bestämmelserna om köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill hänvisas till kontrollförordningen, till kommissionens delegerade kontrollförordning som nämns i 13 § i lagen samt i fråga om enhetliga praktiska arrangemang i ordnandet av offentlig kontroll av animaliska produkter som är avsedda som livsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 och till ändringen angående offentlig kontroll i kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/627. 

I 3 mom. i den gällande lagen anges det hur köttbesiktningen och övervakningen i anslutning därtill kan genomföras. Motsvarande bestämmelser ingår i de bestämmelser i EU-lagstiftningen som nämns i det ändrade 1 mom. Det föreslås att bestämmelsen stryks som obehövlig i paragrafen.  

I 2 mom. finns bestämmelser om skriftligt beslut om köttbesiktning. I den gällande lagen finns bestämmelserna om beslut om köttbesiktning i 43 a §. På begäran ska det utfärdas ett skriftligt beslut om köttbesiktning. Till beslutet ska fogas anvisning om rättelseyrkande. Beslutet behöver inte undertecknas. Momentet avviker precis som den gällande lagen från huvudprincipen i förvaltningslagen (434/2003), det vill säga att ett förvaltningsbeslut ska utfärdas skriftligt. Besluten om köttbesiktning sågs över 2008 när det hade visat sig vara omöjligt att upprätta beslut som uppfyllde formkraven i förvaltningslagen eftersom besluten var så många. Tanken var att processen skulle bli smidigare genom att kravet på skriftligt beslut slopades. Skriftligt beslut om köttbesiktning ska i fortsättningen bara utfärdas på begäran.  

Ett skriftligt beslut om köttbesiktning delges enligt förslaget via brev enligt förvaltningslagen eller genom att sända ett elektroniskt meddelande enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Med de berörda parternas samtycke kan beslutet delges per e-post. Beslutet anses i detta fall delgivet då den berörda parten sänt en kvittering av mottagandet till myndigheten. Med kvittering avses här att den berörda parten skickar ett e-postmeddelande eller att e-postsystemet skickar ett automatiskt leveranskvitto. Om den berörda parten inte hämtar beslutet eller skickar ett kvitto på delgivningen per e-post inom sju dagar från myndighetens meddelande delges beslutet på något annat sätt. Om elektronisk delgivning av beslutsdokumentet eller delgivning per e-post inte sker eller misslyckas i tekniskt hänseende, räknas besvärstiden först från och med delgivningen på något annat sätt. Därmed äventyras inte personens rättssäkerhet av misslyckade försök att delge beslutet på elektronisk väg. 

Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.  

Enligt 4 mom. får Livsmedelsverket besluta om ändring av frekvensen och omfattningen av trikinundersökningarna då trikinförordningen ger möjlighet till det eller kräver det. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i den gällande lagen.  

43 a §.Beslut om köttbesiktning. Enligt förslaget upphävs paragrafen som obehövlig eftersom bestämmelsen om köttbesiktning föreslås ingå i 43 §. 

46 §.Beredskap för särskilda situationer. Det föreslås att hänvisningen till artikel 13 i kontrollförordningen i paragrafens 1 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

49 §.Inspektionsrätt och rätt att närvara. Det föreslås att hänvisningen till artikel 45 i kontrollförordningen i paragrafens 2 mom. ändras så att den motsvarar den nya kontrollförordningen.  

I 3 mom. föreskrivs det om inspektioner i lokaler som omfattas av hemfrid. Enligt förslaget ska bestämmelsen i gällande lag ändras så att det i ett tillsynsobjekt som är beläget i utrymmen som används för permanent boende kan göras en inspektion för att genomföra de krav på offentlig kontroll som ställs i artiklarna 9–15 i kontrollförordningen om en inspektion är nödvändig för att utreda de omständigheter som är föremål för inspektion. Inspektionen får endast göras av en tillsynsmyndighet.  

Enligt artikel 5.1 h i kontrollförordningen ska den behöriga myndigheten ha till sitt förfogande rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. I Finland har hemfriden starkt skydd genom grundlagen. Hemfrid, som skyddas med grundlagen, omfattar bostaden och andra motsvarande lokaler som är avsedda för långsiktigt boende, till exempel husvagn. Förutsättningen för begränsandet av de grundläggande fri- och rättigheterna är att det föreskrivs om ärendet genom lag, bestämmelsen är noga begränsad och befogenheten kan inte delegeras. För att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna begränsas, måste detta vara nödvändigt, acceptabelt och det måste finna ett vägande samhälleligt behov till detta. I 3 mom. begränsas befogenheten till genomförandet av de krav som i artiklarna 9–15 i kontrollförordningen om offentlig kontroll ställs på officiell tillsyn. Detta motiverar också bestämmelsens nödvändighet. Grunden för acceptabilitet och vägande samhällelig nödvändighet är säkrandet av livsmedelssäkerheten när genomförandet av en inspektion i en lokal som omfattas av hemfrid är nödvändigt för att utreda de omständigheter som är föremålet för inspektionen. Delegeringsförbudet ingår i bestämmelsen, och inspektioner som omfattas av hemfriden kan bara genomföras av tillsynsmyndigheten. En motsvarande bestämmelse finns bland annat i 13 § i lagen om tillsyn över ekologisk produktion (294/2015).  

50 §.Provtagning. Paragrafen ger enligt förslaget en tillsynsmyndighet rätt att utan ersättning ta eller låta ta prov som behövs för tillsynen. Tillsynsåtgärderna baserar sig ofta på prov som myndigheterna tagit eller låtit ta, ska provtagningen vara pålitlig och högklassig. Om kraven på provtagning, analyser, test och diagnoser föreskrivs i kapitel IV i kontrollförordningen. Distansförsäljningens betydelse i livsmedelshandeln har ökat. I distansförsäljning är konsumenten och säljaren inte samtidigt närvarande. Tillsynsmyndigheterna har oftare än tidigare behov av att få prov för offentlig kontroll av livsmedel som ska säljas via distansförsäljning för att man ska kunna säkerställa att produkten är i enlighet med livsmedelsbestämmelserna. Tillsynsmyndigheterna har i praktiken haft svårigheter att få prov via distanskommunikation. För att effektivisera kontrollen ska myndigheten kunna göra beställningar utan att identifiera sig (s.k. mystery shopping).  

Paragrafens 3 mom. föreslås få en ny bestämmelse enligt vilken en tillsynsmyndighet utan att identifiera sig från företagare kan beställa prov av livsmedel som erbjuds till försäljning via distanskommunikation och att sådana prov får användas för offentlig kontroll. När provet har erhållits bör företagaren meddelas om att provet har beställts för offentlig kontroll. Företagaren ska också ha rätt att på egen bekostnad få ett andra utlåtande om provet.  

Bestämmelsen som fogas till 3 mom. motsvarar en bestämmelse som finns i artikel 36 i kontrollförordningen. I punkt 2 i artikeln föreskrivs att när de behöriga myndigheterna har fått tillgång till proverna ska de vidta alla åtgärder för att säkerställa att de aktörer från vilka dessa prover beställts underrättas om att proverna har tagits i samband med offentlig kontroll och, i förekommande fall, analyseras eller testas för denna offentliga kontroll, och har möjlighet att på egen bekostnad utöva rätten till ett andra expertutlåtande enligt artikel 35 i kontrollförordningen.  

Anonymitet är viktigt för att det ska vara möjligt att se samma information på en webbplats som en konsument ser. Den information som erbjuds på en webbplats kan vara annorlunda när man handlar på en myndighets dator än på till exempel en personlig dator. Det kan också hända att det inte går att göra nätköp på ett ämbetsverks dator, men när man använder en privat dator är det inga problem. När man använder en tillsynsdator utanför myndighetsnätet etableras kontakten inte via Livsmedelsverkets nät, utan till exempel via en mobiltelefon. I sådana fall kan tillsynsdatorns internetprotokolladress inte kopplas och spåras till Livsmedelsverket. Med hjälp av tillsynsdatorn söker man information om produkter och ansvarig företagare samt dokumenterar bevisen. Allt annat arbete görs med den egentliga myndighetsdatorn. Tillsynsdatorn har särskilda program för sparande av webbsidor. Tillsynen över distansförsäljning är utmanande och tidskrävande. När den ansvariga företagaren har identifierats kan tillsynen ske på samma sätt som tillsynen över andra företagare som bedriver försäljning. Tillsynsmyndighetens rätt att skaffa prov utan att identifiera sig ska begränsas till livsmedel som det inte är straffrättsligt sett sanktionerat att skaffa då det görs av en myndighet.  

I övrigt motsvarar paragrafen gällande lagstiftning.  

51 §.Rätt att få upplysningar. I paragrafen föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att oberoende av sekretessbestämmelser få den information som behövs för tillsyn av statliga och kommunala myndigheter samt av livsmedelsföretagare och personer som omfattas av skyldigheterna i denna lag. Bestämmelsen i 1 mom. motsvarar bestämmelsen i gällande lag. Om tystnadsplikt i fråga om uppgifter som erhållits under tillsynen föreskrivs i 81 § i livsmedelslagen.  

Enligt 2 mom. har tillsynsmyndigheten för att bedöma tillförlitligheten oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av myndigheter och de som sköter offentliga uppdrag få uppgifter om följande: hur anmälaren skött registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut, om verksamhet, ekonomi och kopplingar som är nödvändiga för att klargöra den tillförlitlighet som avses i 16 a §, återkallelse av godkännande av en livsmedelslokal eller ett primärproduktionsställe som avses i 61 § eller avbrytande eller avslutande av verksamhet som bedrivs på ett anmält primärproduktionsställe eller i en livsmedelslokal som avses i 61 a § Bestämmelsen är ny och hänför sig särskilt till verkställandet av de bestämmelser som gäller utredning av en företagares tillförlitlighet.  

Enligt 3 mom. gäller rätten att få information också sådan information som är nödvändig för att verkställa de uppgifter som anges i livsmedelsbestämmelserna och som annars skulle vara sekretessbelagd på grund av att den gäller enskild affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. 

Myndigheten har enligt 4 mom. rätt att få informationen avgiftsfritt. Det ska vara möjligt att få uppgifterna också med hjälp av en teknisk anslutning eller på annat sätt elektroniskt. Detta möjliggör att tillsynsmyndigheten i uppgifter som gäller bedömning av tillförlitlighet, återkallelse av godkännande eller avbrytande av verksamhet också kan utnyttja elektroniska fullgöranderapporter som Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar.  

51 a §.Myndighetens rätt att på eget initiativ lämna ut information. Lagen föreslås få en ny bestämmelse om myndigheters rätt att lämna ut information. Enligt förslaget har livsmedelstillsynsmyndigheterna rätt att på eget initiativ till en annan myndighet eller person som sköter ett offentligt uppdrag utan hinder av tystnadsplikten lämna ut sådan information som myndigheten fått vid skötseln av sina uppgifter, om denna information är nödvändig för myndigheten i fråga eller den person som sköter ett offentligt uppdrag för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Bestämmelsen möjliggör effektiv informationsförmedling och effektivt samarbete med olika aktörer som deltar i bekämpningen av grå ekonomi i situationer där livsmedelstillsynsmyndigheten till exempel upptäckt att löner betalas svart eller andra problem i anknytning till anställningsförhållanden eller olaglig försäljning av alkohol.  

54 d §.Registrering av namnskyddade produkter och anmälan av framställning. Paragrafen reglerar enligt förslaget registrering av namnskyddade produkter och anmälan om framställning av dem.  

Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar till sakinnehållet huvudsakligen nuläget. Det hänvisas dock inte längre till Europeiska unionens förordningar i bestämmelserna eftersom de ska specificeras i samband med definitionen av namnskyddade produkter i paragrafen med definitioner. Enligt Europeiska unionens lagstiftning om namnskydd som ska tillämpas direkt kräver registreringen av namnskyddade produkter i regel att det ordnas ett nationellt invändningsförfarande innan en ansökan sänds till Europeiska kommissionen för beslut. I paragrafen hänvisas det enligt förslaget till förfarandet och föreskrivs det om Livsmedelsverkets behörighet att ordna förfarandet så att det motsvarar nuläget i Finland. Uppgiften har övergått till Livsmedelsverket från Landsbygdsverket. Det föreslås att 2 mom. preciserar Livsmedelsverkets behörighet, för i vissa fall är det enligt Europeiska unionens lagstiftning den nationella myndigheten som är behörig att godkänna en ansökan. Enligt till exempel artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 om definition, beskrivning, presentation, märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel samt skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker godkänns små ändringar nationellt. Momentet reglerar Livsmedelsverkets behörighet till denna del.  

I 3 mom. anges bestämmelser om hur ansökningar och beslut om namnskydd ska offentliggöras. Skyldigheten att offentliggöra dem finns i Europeiska unionens lagstiftning om namnskydd. Sättet att offentliggöra hör emellertid till den nationella prövningsrätten. På grund av ärendets karaktär är det motiverat att tillämpa förvaltningslagens förnyade bestämmelser om offentlig kungörelse i fråga om sättet att offentliggöra. I momentet hänvisas det till den lagen.  

I 4 mom. finns en bestämmelse om anmälningsskyldighet för tillverkare av namnskyddade produkter. Det motsvarar till sakinnehållet den nuvarande 54 e §. På grund av förslaget att ändra definitionen på namnskyddade produkter täcker den i fortsättningen även tillverkningen av spritprodukter.  

I 5 mom. finns en bestämmelse om bemyndigande att meddela närmare bestämmelser. Bemyndigandet ska jämfört med i nuläget inte längre omfatta offentliggörandet av ansökningar och beslut eftersom detta i fortsättningen grundar sig på 2 mom. I övrigt motsvarar bestämmelsen nuläget. 

54 e §.Anmälan om framställning av registrerade namnskyddade produkter. Då bestämmelsen om anmälan om registrering och framställning av namnskyddade produkter förnyas föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig. 

Ett nytt 6 a kapitel om myndighetsuppgifter i samband med export av livsmedel fogas enligt förslaget till lagen  

54 f §.Utredningar i anslutning till export. Den gällande lagen har inga bestämmelser om myndighetsuppgifter i anslutning till export. I lagen om Livsmedelssäkerhetsverket (25/2006) Evira nämndes det att internationellt samarbete ingår i verkets uppgifter. Utifrån detta och inom ramen för sina resurser har Evira följaktligen varit aktivt i projekt framför allt för att hjälpa livsmedel att få tillträde till marknaden och fotfäste där. Vidare har verket deltagit i projekt som på andra sätt har skapat förutsättningar för export av livsmedel. I många länder krävs det att myndigheterna samarbetar nära i syfte att öppna exportmarknaden.  

Det har satsats på export från 2015, när Evira beviljades temporära extraanslag för ändamålet. I regeringen Sipiläs spetsprojekt Bioekonomi och rena lösningar ingick satsningar på nya exportmarknader i åtgärderna. Åtgärderna betonade att starta nya projekt för marknadstillträde, utveckla systemet för exportkontroll och satsa på större exportkompetens i små och medelstora företag. Fokus sattes särskilt på de utredningar och kontroller som destinationsländerna kräver av myndigheterna och på kontrollförfaranden vid exportprojekt. 

Enligt 2 § 1 mom. 7 punkten i lagen om Livsmedelsverket (371/2018) ska Livsmedelsverket sköta främjande och styrning av export av livsmedel samt djur, växter och produkter från dem.  

I regeringsprogrammet för statsminister Rinnes regering nämns som åtgärder för att förverkliga målet en livskraftig livsmedelsekonomi att öka mervärdet i livsmedelsekonomin och satsa på livsmedelsexporten.  

Enligt den nya 54 f § 1 mom. är det i första hand livsmedelsföretagaren som är skyldig att utreda och uppfylla de importkrav och eventuella transiteringskrav som myndigheterna i destinationsstaten ställer.  

Enligt 2 mom. ska Livsmedelsverket vid behov vara med och upprätta de dokument och delta i annat utredningsarbete som är ett villkor för att få tillträde till och stanna kvar på marknaden. Livsmedelsverket ska besluta om att delta i utredningarna av de myndighetskrav som avses i 1 mom. som gäller att få tillträde till och stanna kvar på marknaden bland annat utifrån sannolikheten att exporten kommer i gång, det förväntade värdet av exporten, livsmedelsföretagarnas möjligheter att vara med i exportfrämjande åtgärder, hur många livsmedelsföretagare som drar nytta av projektet och hur snabb och förutsebar utrednings- och rapporteringsprocessen är. Livsmedelsverket får dessutom avbryta sitt deltagande i dessa uppgifter om det inte längre finns förutsättningar för att fortsätta med utredningsarbetet.  

Närmare bestämmelser om de förutsättningar för Livsmedelsverket att utföra och delta i utredningsarbete som gäller export och innehållet i utredningsarbetet enligt 2 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. 

54 g §. Tillsyn vid export. Enligt den nya 54 g paragrafen ska livsmedelstillsynsmyndigheterna utöva tillsyn över exporten av livsmedel inom sitt geografiska verksamhetsområde. Tillsynen ska huvudsakligen vara en uppgift för kommunernas myndigheter för livsmedelstillsyn. Livsmedelsverket ska dock kontrollera slakterier och vilthanteringsanläggningar om livsmedel från dem exporteras utanför EU. På motsvarande sätt ska Regionförvaltningsverket i Lappland kontrollera livsmedel som exporteras från renslakterier. Utöver att Livsmedelsverket själv ska kontrollera livsmedelsexporten på sitt verksamhetsområde kan verket vid behov delta i tillsyn över exporten även på kommunens eller regionförvaltningsverkets uppgiftsområde om tillsynen avser att säkerställa att de importkrav uppfylls som myndigheterna i destinationsstaten fastställer. Det kan anses motiverat eftersom en del destinationsstater kräver att tillsynen över deras importkrav ska utövas av en statlig centralförvaltningsmyndighet. Tillsynen ska läggas upp på grundval av de importkrav som myndigheterna i destinationsstaten ställer.  

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för och innehållet i tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.  

54 h §.Exportintyg. Om destinationsstaten inte kräver andra utredningar som villkor för export än exportintyg, är exportintyget det utredningsdokument som avses i 54 f §. För tydlighetens skull föreskrivs det särskilt om utfärdande av exportintyg. Enligt den nya 54 h paragrafen ska kommunens myndighet för livsmedelstillsyn och vid behov Livsmedelsverket på begäran av en företagare utfärda exportintyg om överensstämmelse med livsmedelsbestämmelserna för livsmedel, om myndigheterna i destinationsstaten kräver sådana intyg. Kraven i 54 f § tillämpas på utredning av de krav som destinationslandet ställer på innehållet i intygen. Bestämmelser om veterinärintyg, det vill säga exportintyg, för produkter av animaliskt ursprung ingår i 71 § i lagen om djursjukdomar (441/2013). Kommunala tjänsteveterinärer är behöriga att utfärda veterinärintyg. Destinationsstaterna kan emellertid också kräva intyg som ett villkor för export av andra livsmedel än de som har animaliskt ursprung.  

60 §.Avvisande vid den första ankomstplatsen i fråga om livsmedel av animaliskt ursprung som kommer från en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. Då kontrollen av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden övergår till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

61 §.Återkallelse av godkännande av ett primärproduktionsställe eller en livsmedelslokal. Paragrafen föreskriver om återkallelse av godkännande av ett primärproduktionsställe eller en livsmedelslokal. Återkallelse av godkännande utvidgas till att också gälla ett primärproduktionsställe, vilket inte är möjligt enligt gällande lag. När den nuvarande livsmedelslagen stiftades krävdes det inte i något fall godkännande av ett primärproduktionsställe. Paragraf 22 a § om godkännande av primärproduktionsställe fogades till livsmedelslagen 2013. Godkännandet ska återkallas av den som har godkänt livsmedelslokalen eller primärproduktionsstället.  

Enligt 1 mom. kan tillsynsmyndigheten återkalla sitt beslut, om en hälsofara inte kan förhindras på något annat sätt med hjälp av tvångsmedelsbestämmelserna i livsmedelslagen. Dessutom kan ett beslut om godkännande återkallas om primärproduktionsstället eller livsmedelslokalen eller den livsmedelsverksamhet som bedrivs där på ett väsentligt sätt strider mot livsmedelsbestämmelserna och livsmedelsföretagaren inte har iakttagit ett föreläggande eller ett förbud som tillsynsmyndigheten har meddelat. Till denna del motsvarar bestämmelsen gällande lag beträffande livsmedelslokaler. Ett godkännande kan också återkallas exempelvis beträffande en viss funktion. 

Enligt 2 mom. kan ett godkännande också återkallas, om företagaren inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 16 a §. I och med att ett återkallat godkännande är ett kraftfullt ingrepp i en näringsidkares rättsliga ställning, måste försummelserna vara allvarliga och väsentliga med avseende på verksamheten. Företagen måste därför ges möjlighet att avhjälpa en försummelse. Någon liknande bestämmelse ingår inte i den gällande lagen.  

Enligt 3 mom. kan ett godkännande också återkallas för viss tid.  

61 a §.Avbrytande eller avslutande av verksamhet på ett anmält primärproduktionsställe eller i en anmäld livsmedelslokal. Verksamheten hos företagare som berörs av godkännande och anmälningsförfarande får avbrytas med stöd av ett föreläggande enligt 55 § eller ett förbud enligt 56 §. För tydlighetens skull föreslås det att särskilda bestämmelser om att tillsynsmyndigheten kan avbryta eller avsluta primärproduktion och livsmedelsverksamhet på ett anmält primärproduktionsställe eller i en anmäld livsmedelslokal om verksamheten i väsentlig grad strider mot livsmedelsbestämmelserna och företagaren inte har iakttagit ett föreläggande eller ett förbud som tillsynsmyndigheten har meddelat med stöd av 55 eller 56 §.  

Också livsmedelsföretagare som bedriver livsmedelsverksamhet i en anmäld livsmedelslokal är skyldiga att uppfylla tillförlitlighetskraven i 16 a §. Myndigheten måste ha möjligheter att ingripa i verksamheten om en företagare inte uppfyller tillförlitlighetskraven. Enligt 2 mom. får tillsynsmyndigheten undantagsvis avbryta eller avsluta verksamheten på ett anmält primärproduktionsställe eller i en livsmedelslokal om företagaren inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 16 a §. I och med att ett avbrott eller stopp i verksamheten är ett kraftfullt ingrepp i en näringsidkares rättsliga ställning, måste försummelserna vara allvarliga och väsentliga med avseende på verksamheten. Företagen måste därför ges möjlighet att avhjälpa en försummelse. Någon liknande bestämmelse ingår inte i den gällande lagen.  

Enligt 3 mom. gäller beslutet att avbryta verksamheten tills tillsynsmyndigheten konstaterar att de missförhållanden som beslutet grundade sig på har avhjälpts.  

66 a §.Nedläggning av webbplats. Enligt den nya paragrafen som föreslås kan Livsmedelsverket beordra att en företagares webbplats eller en del av den ska läggas ner, om de livsmedel som saluförs via den eller informationen om dem medför fara för människors hälsa eller av grundad anledning kan misstänkas medföra fara för människors hälsa, väsentligen vilseleda konsumenten eller väsentligen strida mot livsmedelsbestämmelserna på något annat sätt. Nedläggningen av en webbplats genomförs med iakttagande av proportionalitetsprincipen så att man strävar efter en väl avvägd begränsning genom att tillämpa tvångsmedel stegvis, det vill säga genom att i första hand stänga endast den del av eller den undersida på webbplatsen som erbjuder skadliga produkter eller felaktig information. Livsmedelsverket kan få behövlig information om livsmedel som erbjuds för försäljning på en webbplats till exempel genom provtagning utan att identifiera sig enligt 50 § 3 mom. Föreläggandet att lägga ner webbplatsen kan meddelas temporärt för den tid som ärendet utreds eller missförhållandet avhjälps. Den temporära nedläggningen gäller tills Livsmedelsverket har fattat ett slutligt beslut i ärendet.  

Artikel 138 i kontrollförordningen föreskriver om åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad. Den behöriga myndigheten ska vidta lämpliga åtgärder och exempel på dem ingår i artikel 138.2. En av åtgärderna är att beordra att de webbplatser som aktören driver eller använder läggs ner för en lämplig tidsperiod. 

71 §.Avgifter för kommunala myndigheters prestationer. Det föreslås att hänvisningarna till kontrollförordningen i paragrafens 2 och 5 mom. samt till artikel 27 och 28 ändras så att de motsvarar den nya kontrollförordningen.  

73 §.Sökande av ändring i beslut av en statlig myndighet. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020. Genom lagen upphävs den gällande förvaltningsprocesslagen (586/1996). Det har skapats klarhet i den gällande lagens bestämmelser om sökande av ändring i beslut av en statlig myndighet så, att bestämmelsen om begäran om omprövning som första skede i ändringssökandet anges först, och först efter det ändringssökande hos förvaltningsdomstol. Samtidigt har överlappningar i bestämmelserna om ändringssökande med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden strukits.  

74 §.Sökande av ändring i beslut av en kommunal myndighet. Det har skapats klarhet i den gällande lagens bestämmelser om sökande av ändring i beslut av en kommunal myndighet så, att bestämmelsen om begäran om omprövning som första skede i ändringssökandet anges först, och först efter det ändringssökande hos förvaltningsdomstol. Samtidigt har överlappningar i bestämmelserna om ändringssökande med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden strukits.  

75 §.Sökande av ändring i beslut om köttbesiktning. Det har skapats klarhet i den gällande lagens bestämmelser om sökande av ändring i beslut om köttbesiktning så, att bestämmelsen om begäran om omprövning som första skede i ändringssökandet anges först, och först efter det ändringssökande hos förvaltningsdomstol. Samtidigt har överlappningar i bestämmelserna om ändringssökande med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden strukits.  

76 §.Sökande av ändring i beslut som hänför sig till verksamheten vid den första ankomstplatsen. Då kontrollen vid den första ankomstplatsen av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras från den inre marknaden övergår till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen föreslås det att paragrafen upphävs som obehövlig.  

76 a §.Sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut. I den gällande bestämmelsen föreskrivs det om sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut. Eftersom bestämmelsen blir onödig i och med att lagen om rättegång i förvaltningsärenden träder i kraft föreslås det att paragrafen upphävs. 

80 a §.Skydd av identiteten för personer som rapporterar om överträdelser. Enligt förslaget fogas till lagen en ny paragraf om hemlighållande av identiteten hos en fysisk person som anmält en överträdelse av livsmedelsbestämmelserna. Med den föreslagna bestämmelsen genomförs artikel 140.2 b och c i kontrollförordningen. Enligt den första underpunkten ska personer som inrapporterar faktiska eller potentiella överträdelser till en behörig myndighet skyddas mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Enligt den andra underpunkten omfattar skyddet också skydd av personuppgifter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.  

Enligt skäl 91 i ingressen till kontrollförordningen bör vem som helst ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser mot bestämmelserna och ålägga sanktioner. I skälet konstateras det vidare att avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier kan avskräcka visselblåsare. Rapportering av överträdelser av bestämmelserna är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Därför bör det säkerställas att lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier.  

Det är ändamålsenligt att reglera om grunderna för hemlighållande av anmälarens identitet även i livsmedelslagen. Avsikten med bestämmelsen som föreslås är att skydda en sådan anmälare för vilken ett röjande av identiteten kan orsaka olägenhet. Anmälaren ska kunna meddela den behöriga myndigheten om överträdelser av livsmedelsbestämmelserna utan rädsla för att drabbas av negativa konsekvenser. Förutsättningen ska vara att röjandet av identiteten kan medföra olägenhet för anmälaren. Olägenheten kan till exempel ha att göra med att personen står i särskild relation, till exempel anställningsförhållande, till den företagare som berörs av anmälan, och anmälan kan inverka negativt på denna relation. Personens subjektiva uppfattning om att det medför olägenhet räcker inte i sig för att tillämpa de grunder för hemlighållande som avses i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen skyddar inte anmälaren i en eventuell rättegång. Om anmälaren framträder i en rättegång till exempel som vittne avslöjas anmälarens identitet.  

Bestämmelser om skydd för sådana fysiska personers identitet som rapporterar om överträdelser finns för närvarande i till exempel 36 § i dataskyddslagen och i 71 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008).  

83 §.Register. I 1 mom. föreskrivs det om ett riksomfattande register som Livsmedelsverket för med tanke på styrningen och utvecklandet av tillsynen samt på den tillsyn som verket utövar. I bestämmelsen i den gällande lagen stryks förandet av register över första ankomstplatser och livsmedelsföretagare med ansvar för import och vidareförmedling, eftersom tillsynen över exporten av livsmedel av animaliskt ursprung från den inre marknaden övergår till att bli en del av den riskbaserade livsmedelstillsynen. Till bestämmelsen fogas att det förs register över hygienpasstestare och över alla personer som deltagit i hygienpasstest.  

Enligt paragrafens 2 mom. för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) register över alkoholbutiker och platser för tillverkning och lagring av alkoholdrycker. I samband med stiftandet av alkohollagen (1102/2017) ändrades 14 § 3 mom. i livsmedelslagen så, att Valvira handlägger anmälningar om lager för både beskattade och obeskattade alkoholdrycker. Valvira för också register över dessa lagerplatser. 

I 83 § 4 mom. i den gällande lagen föreskrivs det att register över fiskefartyg och vattenbruksanläggningar förs i enlighet med lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016) av jord- och skogsbruksministeriet. I enlighet med lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (690/2010) för jord- och skogsbruksministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralerna register över fiskefartyg och vattenbruksfartyg. Bestämmelsen föreslås bli struken i det nya 4 mom. eftersom den inte längre behövs. Register över fiskefartyg och vattenbruksfartyg ska föras enligt dessa lagar. Vattenbruksanläggningar räknas som primärproduktionsställen och bestämmelser om register över dessa ingår i 4 mom.  

Mindre tekniska ändringar har gjorts i 3 och 5 mom. Till innehållet motsvarar de bestämmelserna i den gällande lagen.  

84 §.Uppgifter som registerförs. I de register som avses ovan i 83 § införs identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten, identifikationsuppgifter om primärproduktionsställen och om primärproduktionsställen som erkänts enligt 54 §, planerade och genomförda kontrollåtgärder, analysmetoderna som tillämpas inom bedömningen i de godkända laboratorierna samt namnet på den person som ansvarar för undersökningarna. Dessutom ska andra uppgifter enligt livsmedelsbestämmelserna som behövs för tillsynen införas i registren. 

Enligt 2 mom. är de identifikationsuppgifter som avses i 1 mom. företagarens namn, adress och företags- och organisationsnummer, eller om sådant saknas personbeteckning, samt namn och adress för tillsynsobjektet.  

Enligt 3 mom. ska Livsmedelsverket publicera en förteckning över godkända laboratorier av vilken de uppgifter framgår som avses i 2 mom. I registren kan även uppgifter som gäller tillsynen över laboratorier införas.  

Enligt 4 mom. antecknas om hygienpasstestare testarens namn, adress, företags- eller eller om sådant saknas personbeteckning i registret. Om personer som deltar i hygienpasstestet antecknas i registret personens namn och personbeteckning samt hygienpasstestarens namn, testplatsens adress och dag när testet utförts. Om personer som testaren har beviljat hygienpass antecknas dessutom dagen då tillståndet beviljats i registret.  

Bestämmelsen i 5 mom. motsvarar den bestämmelse som infördes i det nuvarande 84 § genom lag 61/2019. På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i de register samt på användande och utlämnande av uppgifterna i registren tillämpas dessutom vad som anges i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen (1050/2018). Om behandling av personbeteckning föreskrivs det i 29 § i dataskyddslagen som allmän lag.  

Enligt allmänna dataskyddsförordningen och särskilt artikel 5.1 e får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Därför ska identifikationsuppgifter om personer avregistreras när användningsändamålet inte längre existerar. I vissa fall kan användningsändamålet finnas kvar länge efter att verksamheten har upphört.  

2.1  Lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi

6 §. Syftet med fullgöranderapporter. Paragrafens 1 mom. föreslås bli utvidgat så att Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar fullgöranderapporter som stöder utredningen av tillförlitligheten hos livsmedelsföretagare som avses i livsmedelslagen.