2.1  Lagstiftning och praxis

2.2  Den internationella utvecklingen

De viktigaste människorättskonventionerna med tanke på samernas språkliga rättigheter är Förenta Nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk och Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter. Finland har fått motta slutsatser och rekommendationer i anslutning till samernas ställning och rättigheter dels av de kontrollinstanser som övervakar genomförandet av människorättskonventionerna, dels av andra människorättsmekanismer. När det gäller samiska språket har den språkliga revitaliseringen lyfts fram, särskilt ett effektivt genomförande av statsrådets åtgärdsprogram för revitalisering av samiska språket, permanenta språkbon och förskoleverksamhet och skolundervisning i hembygdsområdena och resten av landet på det egna språket för samiska barn och tillgången på service, i synnerhet social- och hälsovårdstjänster, inklusive mödravård, på samiska. 

FN:s deklaration om urfolks rättigheter (A/RES/61/295) antogs av FN:s generalförsamling i september 2007. Finland röstade för antagandet av deklarationen. Deklarationen är inte juridiskt bindande, och inga nya rättigheter skapas genom den. Den återspeglar trots det utvecklingen inom den internationella rätten gällande urfolk och staternas engagemang för att främja, respektera och tillgodose urfolkens rättigheter. Vid öppningssessionen för Världsrådets för urbefolkningar (World Conference on Indigenous Peoples, WCIP) första högnivåmöte år 2014 godkändes dessutom ett slutdokument om främjande av urfolkens rättigheter som förhandlats fram genom en gemensam dialog mellan urfolken och staterna. Slutdokumentet är ett politiskt åtagande som bekräftar staternas tidigare åtagande att respektera urfolkens ställning och rättigheter. Den bekräftar staternas åtaganden enligt FN-deklarationen om urfolks rättigheter och fungerar som färdplan när det gäller att främja hävdandet av urfolkens rättigheter. Bägge dokumenten gäller för Finlands vidkommande just samernas rättigheter. 

FN:s specialrapportör i urfolksfrågor, Victoria Tauli-Corpuz, besökte det samiska området när hon på inbjudan av samiska parlamentariska rådet deltog i en gränsöverskridande konferens om samiska frågor i Sverige 2015. Under sitt besök granskade hon frågor som gällde samernas ställning och rättigheter i Norge, Sverige och Finland. Specialrapportören koncentrerade sig på uppföljningen av hur hennes företrädares rekommendationer har uppfyllts. Rekommendationerna gällde bl.a. urfolkens språk och kultur. Också hälsovårdsservice och hälsorelaterade frågor samt kvinnovåld behandlades i korthet. Specialrapportören avgav en rapport från sitt besök till FN:s råd för mänskliga rättigheter med slutsatser och rekommendationer för hur samernas ställning och rättigheter kunder förbättras. Rapporten behandlades i rådet i september 2016. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen har inga betydande ekonomiska konsekvenser. Den kan trots det ha ekonomiska konsekvenser i och med ett eventuellt ökat behov av översättning och tolkning. De myndigheter som ingår i lagens tillämpningsområde ska se till att det finns tillräckliga anslag för tolkning och för översättning av handlingar.  

Det föreslås i propositionen att samerna får samma rätt att använda samiska vid representativa organ i landskapet Lappland och att landskapet åläggs samma skyldighet att översätta handlingar som sammanhänger med beslutsprocessen som de för närvarande har i kommunerna inom samernas hembygdsområde. Förslaget kan därmed ha ekonomiska konsekvenser för landskapet Lappland. Det är trots det fråga om en överföring av befintliga uppgifter och de skyldigheter enligt samiska språklagen som sammanhänger med dem, och dessa skyldigheter gäller även landskapen. Dessutom koncentreras behovet av översättning och tolkning som nu åligger de kommunala organen i fyra kommuner till landskapet, och de sammanlagda kostnaderna beräknas inte stiga. 

Det finns ett anslag i statsbudgeten för statsunderstöd för täckande av de särskilda merkostnader som tillämpningen av denna lag medför. Ett exempel på sådana är översättning av vissa handlingar till olika samiska språk, närmare bestämt nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska, som årligen ger upphov till kostnader särskilt för utövare av offentlig makt eller instanser som sköter uppgifter som sammanhänger med utövning av offentlig makt. Bestämmelsen är därmed viktig med tanke på bevarandet av samiskan, eftersom statsunderstöden gör det möjligt att effektivt tillgodose denna rättighet i praktiken. Justitieministeriet reserverade för detta ändamål 120 000 euro av det anslag som under moment 25.01.50 anvisats till understöd för upprätthållande av samernas kulturella autonomi i budgeten för 2016. I de ansökningar som inkom till ministeriet 2016 anhölls det om understöd för sammanlagt 260 493,13 euro. Alla ansökningar utom två beviljades, de uppfyllde alltså villkoren i lagen och grundade sig på ett verkligt behov. Ungefär hälften av behoven av statsunderstöd enligt ansökningarna kunde tillgodoses med de tillgängliga anslagen. Eftersom kostnaderna inte helt och hållet får täckas med statsunderstöd, har det faktum att antalet eventuella understödstagare med stöd av 31 § ökar inte nödvändigtvis några ekonomiska konsekvenser. Lagändringarna genomförs enligt rambesluten för statsfinanserna och inom ramen för anslagen i statsbudgeten. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

I och med de föreslagna ändringarna i denna proposition kommer bestämmelserna i samiska språklagen att omfatta också landskapen, i synnerhet landskapet Lappland. 

De föreslagna ändringarna ger inte upphov till några nya skyldigheter för myndigheterna, utan de skyldigheter de redan har enligt samiska språklagen kvarstår oförändrade. 

4.3  Konsekvenser för miljön

Propositionen har inga miljörelaterade konsekvenser. 

4.4  Samhälleliga konsekvenser

Genom de ändringar som föreslås i propositionen säkerställs att tillgodoseendet av samernas språkliga rättigheter inte försvagas när landskapsreformen och reformen av ordnandet av social- och hälsovården genomförs. Det är fråga om tryggandet av redan existerande rättigheter i och med att förvaltningens uppgifter överförs från kommunerna till landskapen. Skyldigheterna utökas inte, utan de befintliga uppgifterna överförs från en myndighet till en annan. Genom förslaget utökas emellertid rätten att använda samiska språket geografiskt sett, framför allt när det gäller de uppgifter som överförs från kommunerna till landskapen.  

Tillgången på samiskspråkig personal, personaldimensioneringen och tillgången på översättning och tolkning påverkar hur väl samernas språkliga rättigheter tillgodoses i praktiken. För att dessa rättigheter ska tillgodoses borde myndigheterna redan vid tillämpningen av den gällande lagen fästa uppmärksamhet vid personalens språkkunskaper och vid personalplaneringen. Propositionen utökar emellertid inte de lagfästa skyldigheterna i detta avseende. Ett tillräckligt antal översättare och tolkar bör utbildas. Redan i nuläget har myndigheterna svårt att få översättningar till de samiska språken, eftersom det inte finns tillräckligt med kompetenta översättare. Detta bör beaktas vid behandlingen av ärenden så att det avsetts tillräckligt med tid för översättning till samiska. Propositionen utökar emellertid inte skyldigheterna i detta avseende. 

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriets enhet för demokrati, språk och grundläggande rättigheter. 

Justitieministeriet har under våren 2015 gjort en förutredning om behovet att utveckla samiska språklagen genom att begära utlåtanden av de myndigheter som tillämpar samiska språklagen och av sametinget. Därutöver har ett antal samiska sammanslutningar gett yttranden på eget initiativ. Lagen konsekvenser har också bedömts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. De preliminära behov av att ändra vissa paragrafer som framgick av förutredningen har diskuterats separat med sametinget. Utkastet till förutredning blev klart i februari 2016. 

I och med landskapsreformen och reformen av ordnandet av social- och hälsovården har nya behov av ändringar i samiska språklagen uppstått. Dessa har utretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. 

Justitieministeriet och Giellagas-institutet vid Uleåborgs universitet gjorde en utredning om tjänster på samiska inom samernas hembygdsområde. Syftet med utredningen var att ge information om verkställigheten av samiska språklagen, närmast med tanke på den berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen som regeringen lämnar varje valperiod. Justitieministeriet bereder som bäst följande berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen, och den ska lämnas till riksdagen under 2017. Justitieministeriet begärde att få de yttranden om tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna och tillämpningen av språklagstiftningen som ska beaktas i berättelsen före juni 2016. Dessa yttranden har också använts i beredningen av propositionen. 

De förhandlingar om förslaget till proposition som enligt 9 § i sametingslagen ska föras med sametinget fördes den 16 februari 2017 och den 5 april 2017. 

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Remissyttranden begärdes av följande aktörer: Aanar Sämmiliih ry, Anára sámesearvi ry, Anarâšah rs – Inarinsaamelaiset ry, Anarâškielâ servi rs, City Sámit ry, Riksdagens justitieombudsman, Enontekis kommun, Människorättscentret, Enare kommun, Johtti sápmelaččat rs, skolternas byastämma, Högsta förvaltningsdomstolen, Högsta domstolen, regionsförvaltningsverket i Lappland, närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland, Lapplands tingsrätt, Lapplands förbund, polisinrättningen i Lappland, Lapplands sjukvårdsdistrikt, Barnombudsmannen, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Metsä-, kalastaja- ja tunturisaamelaiset ry, Forststyrelsen, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Renbeteslagsföreningen, Polisstyrelsen, försvarsministeriet, Sameområdets utbildningscentral, Sametingets ungdomsråd, Sametinget, Samerådet, Saaʹmi Nueʹtt rõ – Kolttasaamelaisen kielen ja kulttuurin yhdistys, Sámi siida rs, SámiSoster ry, Sis-Suoma Sámesearvi Bárbmu, inrikesministeriet, Sodankylä kommun, social- och hälsovårdsministeriet, Suoma Boazosámit rs, Suoma Sámi Nuorat rs, Suoma sámiid guovddášsearvi rs, Finlands kommunförbund, Tullen, jämställdhetsombudsmannen, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, Utsjoki kommun, statsrådets kansli, justitiekanslern i statsrådet, finansministeriet, Vuohču sámiid searvi rs, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden, diskrimineringsombudsmannen, miljöministeriet och Ålands landskapsregering. Yttranden inkom från Enontekis kommun, Enare kommun, skolternas byastämma, kulturföreningen Aanar Sämmiliih, regionförvaltningsverket i Lappland, Lapplands tingsrätt, magistraten i Lappland, Lapplands sjukvårdsdistrikt, Forststyrelsen, undervisnings- och kulturministeriet, Sameområdets utbildningscentral, Sametinget, SámiSoster, inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning, Sodankylä kommun, social- och hälsovårdsministeriet, Finlands Kommunförbund, finansministeriet, statsrådets kansli, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden och diskrimineringsombudsmannen. Justitiekanslersadjointen, barnombudsmannen, Högsta förvaltningsdomstolen, kommunikationsministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland, Renbeteslagsföreningen, Polisstyrelsen och miljöministeriet meddelade att de inte har något att yttra i frågan. Jämställdhetsombudsmannen lät meddela att han inte avger något yttrande. Ett sammandrag över yttrandena har sammanställts särskilt.  

Allmänt taget ansåg remissinstanserna förslaget till ändring av samiska språklagen vara motiverat och understödde förslaget. Diskrimineringsombudsmannen betonade att en revidering av samiska språklagen i åtminstone den föreslagna omfattningen är nödvändig för att garantera att de språkliga rättigheterna inte försvagas, trots att vissa uppgifter överförs från de kommunala myndigheterna till landskapsmyndigheterna. Regionförvaltningsverket i Lappland har konstaterat att en revidering av lagen i den föreslagna omfattningen är nödvändig för att samernas språkliga rättigheter inte ska försvagas i samband med landskapsreformen och reformen av ordnandet av social- och hälsovården. 

De remissinstanser som anser att förslaget att stryka hänvisningen till definitionen av same i sametingslagen ur samiska språklagen är motiverat är diskrimineringsombudsmannen, statsrådets kansli, Forststyrelsen och Lapplands tingsrätt.  

I det utkast till proposition som sändes på remiss föreslogs det att ordet same i lagen ska ersättas med ordet samiskspråkig. I många av yttrandena motsatte man sig detta. Eftersom ett av syftena med samiska språklagen också är att trygga samernas grundlagsfästa rätt att som urfolk bevara och utveckla sitt språk och sin kultur, stannade lagstiftaren för att behålla den ursprungliga formuleringen och också i fortsättningen använda ordet same.  

Statsrådets kansli, finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Lapplands sjukvårdsdistrikt och Lapplands förbund har fäst uppmärksamhet vid bedömningen av propositionens ekonomiska konsekvenser. Social- och hälsovårdsministeriet konstaterade att propositionens konsekvenser inte har utvärderats i tillräcklig utsträckning och att den väsentligt utökar de till samiskan anknutna rättigheterna. Därför måste de konsekvenser detta har för myndigheternas personal och konsekvenserna i samband med samiskspråkigas rättigheter inom servicesystemet samt de ekonomiska konsekvenserna bedömas tillräckligt uttömmande och det måste uppges hur det är meningen att eventuella tilläggskostnader ska täckas. Propositionen måste också ta ställning till och presentera hur det i praktiken ska kunna säkerställas att det finns sådan samiskspråkig personal och sådana övriga resurser att tillgå som förslaget förutsätter och om en sådan resursökning har negativa konsekvenser för motsvarande behov av kompetens, t.ex. med avseende på tillhandahållande av service. Lapplands sjukvårdsdistrikt framhöll att landskapet inte kommer att få några nya sådana ekonomiska skyldigheter med anledning av samiska språklagen eller revideringen av den som inte staten täcker till deras fulla belopp. Lapplands förbund framhöll i sin tur att de ekonomiska konsekvenserna av samiska språklagen bör utvärderas noga och att tillräckliga resurser för genomförandet av lagen måste anvisas landskapet Lappland, kommunerna och social- och hälsocentralerna. Bedömningen av propositionens ekonomiska konsekvenser har utökats på basis av yttrandena.  

Kommunerna Enare och Enontekis har ägnat uppmärksamhet åt kommunernas resurser. Enare kommun har påpekat att kommunerna inte får tillräcklig statlig finansiering för de skyldigheter som språklagen ger upphov till.  

Remissinstanserna ombads ta ställning till särskilt denna fråga: ”Finns det skäl att i lagen ta in en separat bestämmelser om språkliga rättigheter inom social- och hälsovårdstjänsterna och borde detta göras så att lagens 32 § ändras eller så att en helt ny bestämmelse läggs till? För närvarande nämns social- och hälsovårdstjänsterna i motiveringen till den gällande lagen, men i praktiken är de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården inte särskilt väl tillgodosedda.” Diskrimineringsombudsmannen, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden, Sametinget, regionförvaltningsverket i Lappland och kulturföreningen Aanaar Sämmiliih ansåg i sina yttranden att en sådan bestämmelse bör fogas till lagen. Också social- och hälsovårdsministeriet ansåg det vara befogat att de språkliga rättigheterna i anslutning till social- och hälsotjänster framgår av bestämmelserna i lagen. 

Finansministeriet och Sámi Soster ansåg att social- och hälsotjänsterna inte ska nämnas i samiska språklagen utan i den lag om ordnande av social- och hälsovård som ansluter sig till landskapsreformen och reformen av ordnandet av social- och hälsovården. 

Regeringen har den 3 mars 2017 lämnat en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 15/2017 rd). I 6 § i det förslag till lag om ordnande av social- och hälsovård som ingår i propositionen föreslås det att kunden har rätt att använda samiska när det gäller social- och hälsovårdstjänster som produceras inom samernas hembygdsområde och inom landskapet Lappland när det gäller sådana tjänster som bara produceras på tjänsteproducentens verksamhetsställen utanför hembygdsområdet. Detta innebär att skyldigheterna enligt samiska språklagen ska iakttas t.ex. på de verksamhetsställen för social- och hälsovårdstjänster som finns i Enontekis, Enare, Utsjoki och Sodankylä kommuner. Skyldigheterna gäller också t.ex. de verksamhetsenheter för specialsjukvård landskapets affärsverk har i Rovaniemi. Regleringen gäller därmed med avseende på rättigheternas omfattning samma tjänster och geografiska område som i nuläget. Dessutom utvidgas rättigheterna i fråga om tjänster som produceras utanför hembygdsområdet geografiskt till att omfatta också Länsi-Pohja sjukvårdsdistrikt, eftersom det ska ingå i det nya landskapet Lappland. Eftersom detta slag av reglering redan finns i 6 § i det lagförslag som ingår i den ovan nämnda propositionen, behövs det inte någon separat bestämmelse om de språkliga rättigheterna i samiska språklagen i fråga om social- och hälsovårdstjänster. 

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden och diskrimineringsombudsmannen konstaterade i sina yttranden att regeringen i sin proposition bör beakta grupper med särskilda behov bland samerna, såsom behovet av särskild tolkning och motsvarande för personer med funktonsnedsättning och hur sådana tjänster ska ordnas, samtidigt som de påminde om skyldigheterna enligt den av Finland ratificerade FN-konventionen om funktionshindrades rättigheter. 

Finansministeriet konstaterade att regeringens proposition med förslag till lagstiftning om genomförande av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånd-, styrnings- och tillsynsuppgifter för närvarande är under beredning vid ministeriet. Det är meningen att propositionen ska lämnas till riksdagen i augusti 2017 och att ändringarna ska träda i kraft från ingången av 2019. Ändringarna gäller också 2 § 1 mom. 3 punkten och 27 § i samiska språklagen med anseende på Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Dessa ändringar i samiska språklagen kommer att göras först i samband med den propositionen.