2.1
Statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhälleliga uppgifter
Enligt 1 § i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015) beviljar undervisnings- och kulturministeriet årligen evangelisk-lutherska kyrkan finansiering för kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Lagen trädde i kraft vid ingången av 2016.
Det statliga finansieringsbeloppet var 114 miljoner euro år 2016. Finansieringsnivån för året i fråga fastställdes så att den skulle täcka en skälig andel av kostnaderna för de lagstadgade samhälleliga uppgifter som sköts av evangelisk-lutherska kyrkan. En skälig andel bedömdes vara cirka 80 procent. Reformens konsekvenser för statsfinanserna var neutrala eftersom beloppet på den statliga finansieringen uppskattades motsvara församlingarnas samfundsskatteintäkter i genomsnitt.
I enlighet med 2 § har finansieringsbeloppet årligen sedan lagen trädde i kraft höjts med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex, med undantag för åren 2017—2019 då förändringen i kostnadsnivån inte beaktades.
I budgeten för 2023 uppgår finansieringen till 122 661 000 euro.
Begravningsväsendet
Enligt 3 § i begravningslagen (457/2003) ska församlingarna eller de kyrkliga samfälligheterna inom evangelisk-lutherska kyrkan hålla allmänna begravningsplatser. En församling eller kyrklig samfällighet är skyldig att på begäran tillhandahålla gravplats även för sådana avlidna som inte varit församlingsmedlemmar. Församlingen ska på begäran tillhandahålla gravplats på ett avskilt konfessionslöst gravområde. Konfessionslösa gravområden är avsedda som ett konfessionellt neutralt alternativ för dem som inte vill bli begravda på en kristen, evangelisk-luthersk begravningsplats. Församlingarna har även hand om hjältegravarna även om detta inte är en lagstadgad skyldighet för dem.
Enligt 22 § i begravningslagen bestäms det särskilt angående disponibel finansiering för kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser. Enligt motiveringen i regeringens proposition (RP 204/2002 rd) ingår finansieringen som avses i paragrafen i den del av intäkterna från samfundsskatten som går till församlingarna. Den finansiering som kyrkan får för kostnaderna för begravningsväsendet motiverades med att upprätthållandet av begravningsplatser och skötandet om gravsättningen av de avlidna är en oundgänglig samhällelig uppgift ur hälsoskyddssynpunkt. Därför tillkommer det i sista hand samhället att svara för att begravningsplatser upprätthålls. Då en sådan oundgänglig samhällelig uppgift ges i uppdrag åt församlingarna inom den evangelisk-lutherska kyrkan är det motiverat att staten också sörjer för att församlingarna har ekonomiska förutsättningar att sköta uppdraget.
En del av utgifterna för begravningsväsendet täcks med avgifter som tas ut för tjänster inom begravningsväsendet. Enligt 3 kap. 36 § i kyrkolagen ska församlingarna ta ut avgifter för upplåtelse av gravplats och för tjänster i anslutning till gravsättningen. När avgifterna bestäms ska församlingens kostnader för produktionen av tjänsten beaktas. Avsikten är att avgifterna för begravningsväsendet ska täcka den del av kostnaderna som den statliga finansieringen för samhälleliga uppgifter inte täcker när man beaktar även de andra lagstadgade samhälleliga uppgifterna (RP 127/2012 s.4).
År 2022 var församlingarnas utgifter för begravningsväsendet totalt 157,5 miljoner euro, avgiftsintäkterna och de övriga intäkterna 35,7 miljoner euro och nettoutgifterna 121,8 miljoner euro.
Folkbokföring
Bestämmelser om evangelisk-lutherska kyrkans myndighetsuppgifter i anknytning till folkbokföringen finns i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Enligt 48 § i den lagen ska den evangelisk-lutherska kyrkans myndigheter på begäran ge intyg, utdrag eller andra motsvarande enstaka skriftliga utredningar på basis av de kyrkliga befolkningsregister med tillhörande handlingar som de förfogar över och som fördes innan lagen om trossamfundens medlemsregister (614/1998) trädde i kraft.
Förutom att lämna ut befolkningsdata tar församlingarna emot vissa registeranteckningar som förmedlas till befolkningsdatasystemet. I samband med dop görs en anmälan om barnets namn, modersmål och trossamfund och i samband med vigsel anmäls uppgifter om vigseln och eventuella uppgifter om ändringar i efternamnen. En församling kan även utföra en hindersprövning, om åtminstone en av de förlovade är medlem av kyrkan. Därtill utfärdar församlingarna ämbetsbetyg för sina medlemmar med hjälp av befolkningsdatasystemet.
År 2022 var nettoutgifterna för kyrkobokföringen totalt 15,5 miljoner euro. I detta belopp ingår också kostnader för myndighetsuppgifter med anknytning till folkbokföringen.
Bevarandet av kulturhistoriskt betydande byggnader och lösöre
I 3 kap. 22 § i kyrkolagen föreskrivs det om skydd av kyrkliga byggnader. Syftet med skyddet av en kyrklig byggnad är att trygga den kyrkliga byggda kulturmiljön som en del av kulturarvet, värna om den kyrkliga byggnadens egenart och särdrag samt främja en kulturellt hållbar vård och användning av den. En kyrklig byggnad som är uppförd före 1917 är skyddad med stöd av lag. Kyrkostyrelsen kan besluta att en kyrklig byggnad som tagits i bruk 1917 eller därefter ska skyddas, om det är motiverat med avseende på byggnadshistoria, byggnadskonst, byggnadsteknik eller särskilda miljövärden. Kyrkostyrelsen beslutar om skyddet på eget initiativ eller på initiativ av församlingen, domkapitlet eller Museiverket. Skyddet av en byggnad omfattar också byggnadens fasta inredning, målningar och konstverk som hör till den samt byggnadens gårdsområde.
Kyrkliga byggnader utgör en betydande del av Finlands nationella byggnadsarv. När man byggt kyrkor och kapell har man använt samtidens bästa kunnande och material. Största delen av Finlands kulturhistoriskt värdefulla föremål från medeltiden samt 1600- och 1700-talen är kyrkliga föremål som ägs, används och sköts av församlingarna.
Kostnaderna för upprätthållandet av den evangelisk-lutherska kyrkans nationella kulturarv är noggrant avgränsade. Kostnader med anknytning till skötseln av kulturarvet orsakas av renoveringar som främjar bevarandet av byggnader samt av grundläggande renoveringar där byggnadens och områdets särdrag och historiska autenticitet bevaras eller där arbetet görs med sådana arbetsmetoder som var i bruk då byggnaden uppfördes och med traditionella byggmaterial som lämpar sig för byggnaden. (RP 250/2014 rd, s. 5.)
År 2022 var kostnaderna för bevarandet av kulturarvet 23 miljoner euro.
Sammandrag
År 2022 var nettokostnaderna för den evangelisk-lutherska kyrkans lagstadgade samhälleliga uppgifter totalt 160 miljoner euro. Under året i fråga täckte den statliga finansiering som betalades till kyrkan (118 856 000 euro) cirka 74 procent av kostnaderna.
Förutom lagstadgade samhälleliga uppgifter handhar de evangelisk-lutherska församlingarna även socialserviceverksamhet i stor omfattning. Denna verksamhet omfattar diakoni, familjerådgivning och sjukhussjälavård. Därtill omfattar församlingarnas verksamhet barn- och ungdomsarbete. Dessa uppgifter har dock inte beaktats när nivån på den statliga finansieringen fastställts.