2.1  Afrikansk svinpest

Afrikansk svinpest (ASF) är en blödarfebersjukdom hos grisar och vildsvin som orsakas av ett virus och för vilken det inte finns något vaccin eller någon behandlingsmetod. Afrikansk svinpest smittar inte till människan. Afrikansk svinpest förekommer allmänt i Afrika. År 2007 spred sig sjukdomen till Georgien, sannolikt med matavfall från fartyg från Afrika. Sedan dess har sjukdomen spridit sig i stor utsträckning till olika länder, bland annat Ryssland, Litauen, Lettland, Estland och Sverige. I Sverige konstaterades sjukdomen första gången i september 2023 i Fagersta. Afrikansk svinpest har aldrig konstaterats i Finland, men risken för att den sprids till Finland har ökat. Om den spreds till Finland skulle sjukdomen orsaka betydande ekonomiska förluster för svingårdar och köttindustrin bl.a. på grund av exportrestriktioner och avlivning av djur. 

2.2  Jaktlagen

Vildsvin är ett sådant vilt som avses i 5 § i jaktlagen (615/1993) och för vilket det finns en särskild fredningstid i 25 § 2 mom. i jaktförordningen (666/1993). Enligt momentet är en sådan hona av vildsvin som åtföljs av årsunge fridlyst från och med den 1 mars till och med den 31 juli. I övrigt får vildsvin jagas året om. Finlands viltcentral ska underrättas om fångst av vildsvin. 

Enligt 20 § 1 mom. i jaktlagen ska jakt bedrivas i enlighet med principerna för bärkraftigt nyttjande och så att viltbestånden inte äventyras, att naturen inte skadas i onödan och att djuren inte vållas onödigt lidande. 

I 33 § i jaktlagen föreskrivs det om fångstredskap och fångstmetoder som är allmänt förbjudna vid jakt. I 1 mom. 4 punkten förbjuds siktanordningar för nattskytte vilka elektroniskt förstorar eller omvandlar bilden och i 5 punkten artificiella ljuskällor och anordningar för belysning av målet samt speglar och andra bländande anordningar. Enligt 33 § 3 mom. kan dock undantag göras från ovan nämnda förbud mot användning av artificiella ljuskällor genom att en fast artificiell ljuskälla används vid jakt på vildsvin på utfodringsplatser. 

Finlands viltcentral kan med stöd av 41 § i jaktlagen bevilja dispens från de förbud som avser fångstredskap och fångstmetoder i 33 §. Bestämmelser om förutsättningarna för dispens finns i 41 c § i jaktlagen. Under de senaste åren har det i Sydöstra Finland med dispens som beviljats av Finlands viltcentral varit tillåtet att inom ett vidsträckt område använda siktanordningar som är avsedda för nattskytte vid jakt på vildsvin. Dispens har beviljats för att förhindra spridning av afrikansk svinpest. 

2.3  Vildsvinsbeståndets nuläge

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning fanns det i Finland i början av januari 2023 i genomsnitt (median) 2556 vildsvin. Sannolikhetsintervallet för uppskattningen (90 %) är 1630–4002 individer. Enligt uppskattningen har vildsvinspopulationens tillväxttrend börjat avta i Finland. Den regionala utbredningen av vildsvin har varit oförändrad under de senaste åren och det finns fortfarande flest vildsvin i östra Nyland och Sydöstra Finland. Jakten har en betydande inverkan på begränsningen av vildsvinspopulationens tillväxt.  

År 2016 tilläts användning av fasta artificiella ljuskällor vid jakt på vildsvin på utfodringsplatser för vildsvin, möjliggjordes användning av inhägnader vid jakt på vildsvin genom att föreskriva om ett bemyndigande att utfärda förordning om detta ( lag om ändring av 33 och 34 § i jaktlagen 422/2016) och upphävdes bestämmelserna om den allmänna fredningstiden för vildsvin ( statsrådets förordning om upphävande av 24 § 9 punkten i jaktförordningen 147/2016) . Författningsändringarna baserade sig på vildsvinsarbetsgruppens betänkande (JSM 2015:1), där ett av de angivna målen var att halvera vildsvinsbeståndet på riksnivå. Då uppskattades antalet vildsvin i Finland vara cirka 1 500. I ljuset av Naturresursinstitutets bedömning från 2023 kan det konstateras att målet att halvera beståndet inte uppnåddes. Således behövs det fortfarande ändringar i jaktlagen för att effektivisera jakten.  

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att bestämmelserna i 33 § 3 mom. i jaktlagen ändras så att det till momentet fogas ett undantag som gäller jakt på vildsvin i fråga om förbudet enligt 1 mom. 4 punkten. Regleringen möjliggör användning av siktanordningar för nattskytte vilka elektroniskt förstorar eller omvandlar bilden vid jakt på vildsvin. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Genom att tillåta siktanordningar för nattskytte (anordningar för mörkerseende) blir det möjligt att jaga vildsvin också i mörker och medan marken är ofrusen. Vildsvin rör sig oftast nattetid, varvid man med hjälp av anordningar för mörkerseende kan jaga längs med vildsvinens leder, på åkrar eller på utfodringsplatser. 

Användningen av anordningar för mörkerseende gör det möjligt att jaga vildsvin på ett effektivt och tryggt sätt i områden och vid tidpunkter där det skulle vara omöjligt eller svårt att jaga utan sådana anordningar. Det är till exempel inte möjligt att bedriva effektiv jakt med hund i närheten av gränszonen, vilket försvårar regleringen av vildsvinsbeståndet i dessa områden.  

Användning av anordningar för mörkerseende bidrar till säkerheten både för andra som rör sig i naturen och för jägarna själva. Med siktanordningarna kan man se mål som alstrar värme i terrängen inom skjutsektorn eller bakom fångsten och målets art kan identifieras med hjälp av formen. Anordningar för mörkerseende gör det möjligt att välja fångsten och avfyra exakta skott under dåliga belysningsförhållanden, vilket minskar antalet sårade djur.  

Skador som orsakas av vildsvin kan förebyggas förutom genom att minska stammen också genom selektiv jakt som möjliggörs av anordningar för mörkerseende. Jakten kan riktas mot önskade individer, såsom fleråriga grisar, äldre galtar och i slutet av året samma års grisar. Genom selektiv jakt kan man få flocken att stanna kvar i området och således även i fortsättningen rikta jakten mot samma flock.  

Lagändringen bidrar till att uppnå det mål som arbetsgruppen för vildsvin (VN/28030/2020) fastställde den 2 oktober 2023. Vildsvinsarbetsgruppens riktlinje är att målet är att driva på den redan pågående minskningen av vildsvinsstammen. På medellång sikt är målet att halvera stammen. Utanför Östra Nyland och Sydöstra Finland, där det finns koncentrationer av vildsvin, är målet att vildsvin främst ska påträffas sporadiskt, och bestånden ska inte heller tillåtas bli tätare eller permanenta. 

Om afrikansk svinpest anländer till Finland, har jägarna i och med denna lagändring redan den utrustning och kompetens som behövs för snabba reaktioner och snabb verksamhet. En effektiv jakt förbättrar förutsättningarna för att begränsa smittan till ett så litet område som möjligt. 

I nuläget ansvarar Finlands viltcentral för beviljandet av dispens. Lagändringen minskar viltcentralens administrativa börda.