1.1  Bakgrund

Keva är en offentligrättslig pensionsanstalt som förvaltas av sina medlemssamfund med den lagstadgade uppgiften att sköta verkställigheten av pensionsskyddet för kommunsektorns personal, välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas personal, de statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal liksom åtgärder för att minska risken för arbetsoförmåga för dessa samt andra uppgifter som anges i lag. Enligt lagen om Keva (66/2016) svarar finansministeriet för den allmänna tillsynen över Kevas verksamhet, medan Finansinspektionen svarar för tillsynen över planeringen av Kevas finansieringsverksamhet och placeringen av Kevas medel. 

Finansministeriets tillsynsuppgift avseende Keva kan anses vara problematisk både principiellt och med tanke på den praktiska verksamheten. Fördelningen av tillsynsansvaret mellan ministeriet och Finansinspektionen har också visat sig vara i någon mån problematisk, till exempel för att Finansinspektionen inte kan utöva tillsyn över Kevas förvaltning trots det inbördes sambandet mellan förvaltningen och placeringsverksamheten. Riksdagens ekonomiutskott och social- och hälsovårdsutskottet har tagit ställning till frågan vid sin behandling av lagförslag som gäller Keva. År 2015 konstaterade utskotten (EkUU 9/2015 rd och ShUB 6/2015 rd) att rättigheterna och ansvaret i fråga om tillsynen av Keva bör vara en tydlig och välfungerande helhet, men att det vid tidpunkten finns det en del oklarheter i skarven mellan finansministeriets och Finansinspektionens tillsyn. Därför bör man enligt utskotten följa upp och utreda hur tillsynen fungerar och vid behov bereda eventuella lagändringar. År 2020 konstaterade ekonomiutskottet (EkUU 5/2020 rd) att problem i samband med delad tillsyn har identifierats även i andra sektorer, och i diskussionen om till exempel Sysselsättningsfonden motiverades överföringen av tillsynen i sin helhet från social- och hälsovårdsministeriet till Finansinspektionen med att ett ministerium som är en del av statsrådet inte i regel ska vara en tillsynsmyndighet. Därför ansåg utskottet att lagen om Keva bör i fortsättningen utvecklas på så sätt att det inte längre bildas tillsynsmässiga överlappningar och eventuella skuggområden. Ett beslut om att överföra tillsynen i dess helhet till Finansinspektionen skulle till exempel kunna genomföras. 

Av dessa orsaker har det vid finansministeriet beretts en ändring av bestämmelserna om tillsynen över Keva. Till beredningen har också kopplats vissa andra ändringsbehov av mindre betydelse som framkommit vid tillämpningen av lagen om Keva.  

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Under beredningen har aktörer som är centrala med tanke på lagförslagets innehåll hörts, i synnerhet Keva och Finansinspektionen. 

Utkastet till proposition var på remiss 29.2–10.4.2024. Utlåtande begärdes av aktörer som är centrala med tanke på propositionen, bland annat social- och hälsovårdsministeriet, Keva och Finans-inspektionen, evangelisk-lutherska kyrkan, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank, de nationella förhandlingsorganisationer som företräder kommunernas och välfärdsområdenas personal och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, vissa kommuner och välfärdsområden samt Finlands Kommunförbund rf och Hyvinvointialueyhtiö Hyvil Oy. Dessutom hade också andra intresserade möjlighet att ge ett utlåtande. Sammanlagt 16 utlåtanden lämnades om utkastet till proposition. Alla utlåtanden och ett sammandrag av dem finns i den offentliga tjänsten på adressen https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med identifieringskoden VM130:00/2023.  

2.1  Tillsynen över Kevas verksamhet

Finansministeriet svarar i enlighet med 6 § i lagen om Keva för den allmänna tillsynen över Kevas verksamhet. Ministeriet kan av särskilda skäl förordna en specialrevision av Kevas förvaltning och räkenskaper. Finansinspektionen utövar enligt 7 § i lagen om Keva tillsyn över planeringen av Kevas finansieringsverksamhet och över placeringen av Kevas tillgångar. Dessutom hör det till Finansinspektionens behörighet att med stöd av 31 § i lagen om Keva övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om insideranmälan och insiderregistret. Insiderbestämmelserna har ansetts anknyta i sak till placeringsverksamheten (RP 21/2015 rd, s. 24). Finansinspektionens tillsynsuppgift nämns också i 4 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008). 

Enligt 7 § i lagen om Keva har Finansinspektionen skyldighet att årligen i fråga om tillsynen överlämna en berättelse till finansministeriet, eftersom ministeriet har helhetsansvaret för tillsynen över Keva (RP 21/2015 rd, s. 13). Med stöd av 25 a § i den lagen ska Keva för den tillsyn som finansministeriet och Finansinspektionen utövar tillställa dem ett sammandrag av den riskbedömning som Kevas styrelse och ledning har genomfört samt de slutsatser som dragits av bedömningen. På Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska tillämpas 18 och 24 § i lagen om Finansinspektionen. När det gäller uppgifterna i samband med verkställigheten av statens pensionsskydd står Keva också under tillsyn av statens revisionsverk och riksdagens revisionsutskott. 

Bestämmelser om de tillsynsavgifter som Finansinspektionen tar ut finns i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter (1209/2023). Finansinspektionens verksamhet finansieras huvudsakligen genom tillsyns- och åtgärdsavgifter som tas ut hos tillsynsobjekten och andra avgiftsskyldiga. Enligt 14 § i den lagen tar Finansinspektionen i tillsynsavgifter och övriga intäkter ut ett belopp som täcker 95 procent av de kostnader som fastställts i Finansinspektionens budget och Finlands Bank svarar för resterande 5 procent. Enligt 3 § i den lagen bestäms tillsynsavgift som tas ut av tillsynsobjekten för varje kalenderår som grundavgift, en proportionell avgift eller en kombinerad grundavgift och proportionell avgift. Grundavgiften är en fast avgift i euro och den proportionella avgiften beräknas till exempel på basis av den avgiftsskyldiges balansomslutning enligt det senast fastställda bokslutet. Enligt 6 § i den lagen är den grundavgift som tas ut hos Keva samt till exempel statens pensionsfond och kyrkans pensionsfond 18 940 euro och den proportionella avgiften 0,002835 procent av balansomslutningen multiplicerad med 0,4. På tillsynsavgiften för Keva tillämpas alltså en lättnadskoefficient för att tillsynsavgiften ska motsvara den partiella tillsyn som Finansinspektionen utövar. Finansministeriet tar däremot inte av Keva ut kostnaderna för ministeriets tillsyn över Keva. 

Det har ansetts att med finansministeriets allmänna tillsyn över Keva avses tillsynen över lagligheten hos verksamheten och förvaltningen (RP 21/2015 rd, s. 12). Tillsynen innebär till exempel inte att man ingriper i enskilda beslut av Kevas styrelse. Som en del av denna tillsyn ordnar finansministeriet årligen ett tillsynsmöte där de viktigaste frågorna i anslutning till Kevas verksamhet gås igenom. Utifrån tillsynsmötet och dokumentationen om Kevas verksamhet utarbetas ett tillsynsutlåtande där ministeriet lägger fram sina anmärkningar om Kevas verksamhet årsvis. Till Kevas uppgifter hör också att sköta verksamhet som hänför sig till åtgärder för att minska risken för arbetsoförmåga hos kommunsektorns personal, välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas personal, de statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal. Keva ska årligen överlämna en berättelse till finansministeriet om de tjänster som har samband med minskande av risken för arbetsoförmåga och utvecklande av det hälsofrämjande ledarskapet. Berättelsen utgör en del av finansministeriets tillsyn över Keva (HE 278/2018 rd, s. 12). 

Finansinspektionen ansvarar i sin helhet för tillsynen över arbetspensionsförsäkringsbolagen. Enligt 31 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) övervakar Finansinspektionen att arbetspensionsförsäkringsbolagen iakttar lagstiftningen om försäkringsverksamhet samt god försäkringssed. Enligt bestämmelsen ska Finansinspektionen särskilt övervaka att arbetspensionsförsäkringsbolagens solvens och de omständigheter som inverkar på den har ordnats på ett sätt som tryggar de försäkrade förmånerna och att bolagets förvaltnings- och styrsystem är tillräckliga och tillförlitliga. Dessutom ska Finansinspektionen utöva tillsyn över arbetspensionsförsäkringsbolagens marknadsföring och användning av avtalsvillkor. I lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag finns bestämmelser om de befogenheter och den behörighet att meddela föreskrifter som Finansinspektionen behöver för att fullgöra sin tillsynsuppgift. Enligt 9 g § i den lagen ska arbetspensionsförsäkringsbolagen också utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar som gäller styrelseledamöterna och den verkställande direktören samt om hur de uppfyller de behörighetsvillkor som ställs på dem i lagen i fråga. I lagen om Finansinspektionen föreskrivs det om Finansinspektionens rätt att få uppgifter av tillsynsobjekt och andra aktörer, dess rätt att inspektera tillsynsobjekt och om Finansinspektionens rätt att påföra administrativa påföljder. Arbetspensionsförsäkringsbolagen är sådana auktoriserade tillsynsobjekt som avses i 4 § 2 mom. i den lagen. 

Riksdagens ekonomiutskott och social- och hälsovårdsutskott har ansett att det delade tillsynsansvaret mellan finansministeriet och Finansinspektionen är problematiskt (EkUU 9/2015 rd, ShUB 6/2015 rd och EkUU 5/2020 rd). Enligt dem kan tillsynsmodellen lämna skarvar, oklarheter och skuggområden i tillsynen av Keva och ministeriet ska i princip inte vara tillsynsmyndighet. 

Det delade tillsynsansvaret har visat sig vara utmanande också i praktiken. Lagen om Keva hör till ansvarsområdet för finansministeriets kommun- och regionavdelning, som svarar för beredningen av ändringar i lagen. Keva begär ibland finansministeriets hjälp i frågor som gäller tolkningen av lagen. Vid kommun- och regionavdelningen har besvarandet av frågorna i någon mån upplevts som motstridigt med tanke på ministeriets tillsynsuppgift, och konstellationen kan också allmänt taget anses problematisk på grund av de separata rollerna för den som stiftar, tillämpar och tolkar lagen. Finansministeriet ska dessutom i egenskap av tillsynsmyndighet för Kevas verksamhet också behandla och avgöra förvaltningsklagan som gäller lagenligheten i Kevas verksamhet i enlighet med bestämmelserna i 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2003). I praktiken ska ministeriets kommun- och regionavdelning vid behandlingen av förvaltningsklagan ta ställning till Kevas eventuella lagstridiga förfarande eller försummelse i det ärende som klagomålet gäller samt vidta de åtgärder som avdelningen anser behövliga med anledning av klagomålet. En situation där ministeriet på grund av ett individuellt klagomål blir tvunget att ge Keva administrativ styrning eller på något annat sätt ingripa i lagenligheten i Kevas verksamhet kan anses problematisk med tanke på ministeriets ställning och dess grundläggande uppgifter.  

Problematiska situationer har uppstått också i frågor i anslutning till utnämningen av Kevas styrelse. Enligt 9 § i lagen om Keva ska styrelseledamöterna ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet och i styrelsen ska det finnas god sakkunskap om placeringsverksamhet. Som en del av den allmänna tillsynen över Keva bedömer finansministeriet i samband med utnämningen av Kevas styrelse och medlemsbyten om de behörighetsvillkor som ställts för styrelsen uppfylls. Av detta följer i praktiken en situation där ministeriets kommun- och regionavdelning blir tvungen att bedöma de politiskt utsedda personernas sakkunskap och behörighet som medlemmar i Kevas styrelse. Finansministeriet utnämner också det organ som utövar Kevas högsta beslutanderätt genom att förordna Kevas fullmäktige och deras personliga suppleanter för fyra år i sänder. 

Sett som helhet har finansministeriet alltså samtidigt flera uppgifter som hänför sig till Kevas verksamhet och vars förhållande till varandra inte nödvändigtvis till alla delar är helt motsägelsefritt. I praktiken har ministeriet en dubbel roll i förhållande till Keva, där ministeriet kan bli tvunget att svara både för beredningen av den lagstiftning som gäller Keva och för tillsynen över att denna lagstiftning iakttas i enskilda fall. I fråga om sina grundläggande uppgifter är ministerierna inte tillsynsorganisationer och till deras uppgifter hör i princip inte att från fall till fall utreda eller ingripa i sådana lagstridiga förfaranden eller försummelser som påstås ha förekommit i andra myndigheters verksamhet. Finansministeriet har inte och det är inte heller ändamålsenligt att det skulle ha sådan tillsynskompetens som ett effektivt och tillräckligt utförande av tillsynsuppgiften förutsätter. 

Också Finansinspektionen har uttryckt sin oro över problemen i skarvarna vid tillsynen över Keva, till exempel när lagen om Keva stiftades och i samband med riksdagsbehandlingen av ändringar i lagen. Finansinspektionen anser det vara en brist att den inte har befogenheter att utöva tillsyn över Kevas förvaltning, trots att förvaltningen och placeringsverksamheten har en central koppling till alla aktörer som Finansinspektionen övervakar. Placeringsverksamheten utgör en verksamhetskedja där de allokerings- och placeringsverksamhetslösningar som styrelsen beslutat om genomförs i placeringsfunktionen, i sista hand på styrelsens ansvar. Placeringsfunktionen ansvarar för placeringsförslagen och genomförandet av besluten, och de olika skedena i kedjan rapporteras separat till myndigheterna och styrelsen genom riskhanteringsarrangemang och intern kontroll. I förvaltningen och placeringsverksamheten är det således inte fråga om separata ansvar och åtgärder utan om serier av ansvar och åtgärder. Därför kan man enligt Finansinspektionen inte med det nuvarande tillsynssystemet säkerställa en heltäckande övervakning av Kevas processer för placeringsverksamhet. Av dessa orsaker borde tillsynen över Keva enligt Finansinspektionen påföras en enda myndighet, och då ska finansministeriets verksamhet bedömas till exempel som beredare av lagstiftningen om Keva och som utnämnare av ledamöterna av Kevas förvaltning. 

Med stöd av de nämnda synpunkterna är det ändamålsenligt att tillsynen över Keva i sin helhet sköts av en enda tillsynsmyndighet, Finansinspektionen. 

2.2  Andra tillsynsuppgifter i anslutning till Kevas verksamhet

Enligt 19 § i lagen om Keva ska Kevas utgifter för skötseln av pensionsskyddet för medlemssamfundens personal fördelas på medlemssamfunden på det sätt som närmare föreskrivs i den lagen. Enligt bestämmelsen fastställer finansministeriet totalbeloppet av den i 19 c § avsedda utjämningsavgiften, den tillsynsavgift som betalas av kommunerna och välfärdsområden, på framställning av Keva. I förarbetena till lagen (RP 241/2020 rd, s. 957) konstateras det att finansministeriet vid förfarandet för fastställande ska endast kunna godkänna Kevas framställning eller begära en ny framställning. I förarbetena motiveras ministeriets fastställelseuppgift med att staten i fortsättningen kommer att medfinansiera det kommunala pensionssystemet med en stor andel, och påförandet av avgiften kan således inte ingå enbart i Kevas beslutanderätt. 

En särskild fråga i anslutning till tillsynen över Kevas verksamhet är Kevas uppgift att sköta verkställigheten av pensionsskyddet för de statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal och Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal. Som en del av den allmänna tillsynen över Kevas verksamhet utövar finansministeriet också tillsyn över Kevas verksamhet i anslutning till skötseln av pensionsärenden för personalen vid dessa aktörer. Det är egentligen inte fråga om tillsyn över att verksamheten är lagenlig, utan av att de lagstadgade uppgifterna i anslutning till skötseln av pensionerna fullgörs. I praktiken utövas tillsynen vid ett årligt tillsynsmöte där finansministeriet får en utredning om frågor som gäller skötseln av pensionssystemet för de statsanställda och kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal, såsom de pensionsbeslut som fattats och de årliga kostnaderna för skötseln av pensionsärenden. På basis av den utredning som erhållits vid tillsynsmötet utarbetar ministeriet ett utlåtande där ministeriet framför sin syn på hur verkställigheten av pensionsskyddet för personalen vid dessa aktörer skötts.  

Finansministeriet svarar dessutom för de uppgifter som särskilt föreskrivs för ministeriet och som gäller avgifter och kostnadsersättningar i anslutning till skötseln av pensionsskyddet för de statsanställda och personalen vid evangelisk-lutherska kyrkan, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank. Enligt 24 § i lagen om Keva betalar staten, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank i förskott till Keva det belopp som behövs för att betala pensionsförmåner. De belopp som behövs för utbetalningen av pensioner överförs enligt uppskattning månatligen till Keva. Finansministeriet fastställer på framställning av Keva före ingången av varje år de belopp som ska betalas vid varje överföring av medel under det följande året och betalningsdagarna för dem. Om beloppet av de faktiska kostnaderna är större eller mindre än det uppskattade beloppet, ska skillnaden beaktas i efterhand som en korrigeringspost. Dessutom betalar Statens pensionsfond, kyrkan, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank ersättning till Keva för skötseln av pensionsskyddet för deras anställda. Finansministeriet fastställer det ersättningsbelopp som ska betalas i förskott till Keva. För detta ändamål lägger Keva fram en beräkning av ersättningsbeloppet för ministeriet. Ersättningsbeloppet beräknas till en nivå som motsvarar självkostnadsvärdet enligt 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Ersättningen betalas i månatliga, lika stora poster enligt en förhandsberäkning av beloppet av kostnaderna för året i fråga. Om beloppet av de faktiska kostnaderna är större eller mindre än det uppskattade beloppet, ska skillnaden beaktas i efterhand som en korrigeringspost. Närmare bestämmelser om överföring av de medel som behövs för betalning av pensioner till statsanställda, kyrkans personal, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal och om ersättning för kostnader till Keva utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om överföring av de medel som behövs för betalning av statens pensioner och om ersättning av kostnaderna till Keva finns i statsrådets förordning 284/2017. I statsrådets förordning om överföring av de medel som behövs för betalning av pensioner till evangelisk-lutherska kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal och om ersättning för kostnader till Keva (928/2020) finns bestämmelser om detta. 

För att finansministeriet ska kunna försäkra sig om att de beskrivna betalningarna är korrekta, tillsätter ministeriet med stöd av 6 § i lagen om Keva för högst sex räkenskapsperioder i sänder en revisor som utifrån Kevas bokföring och annat material ska granska att de beskrivna beräkningarna som Keva har lämnat om den summa som behövs för betalningen av statens, evangelisk-lutherska kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks pensioner och om ersättningen för Kevas kostnader är riktiga och tillräckliga. Revisorn har dessutom till uppgift att utifrån Kevas bokföring och annat material granska att Keva har tagit ut statliga och kyrkliga arbetsgivares pensionsavgifter i enlighet med vad som föreskrivs om dem och att pensionsavgifter samt överföringsavgifter och Sysselsättningsfondens andel av arbetspensionskostnaderna har betalats till statens pensionsfond till rätt belopp och att pensionsavgifterna och Sysselsättningsfondens andel av arbetspensionskostnaderna har betalats till kyrkan till rätt belopp. Revisorn ska vara antingen en av Revisionstillsynen godkänd CGR-revisor eller en OFGR-revisor. I praktiken fastställs beloppen och betalningsdagarna för pensionsutgifter och förskott på omkostnaderna samt för korrigeringsposter för pensionsutgifter och omkostnaderna för dem genom beslut av finansministeriet i enlighet med Kevas framställning. 

I 24 § i lagen om Keva föreskrivs det vidare att finansministeriet, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank med fem års mellanrum bedömer hur de mål som ställts för kostnadseffektiviteten och kvalitetsnivån på skötseln av pensionerna har förverkligats. I detta syfte ska Keva lämna tillräckliga uppgifter till parterna i fråga. I praktiken har denna femårsöversyn hänfört sig till åtagandet och uppföljningen av uppgifter som tidigare har överförts till Keva och bedömningen genomförs årligen i en mindre omfattning vid de tillsynsmöten som finansministeriet ordnar. 

I 18 § i lagen om Keva föreskrivs det om statens delegation i anslutning till Keva för ärenden som gäller arbetsoförmåga och rehabilitering, som har till uppgift att följa och styra såväl bedömningen av arbetsförmåga som den yrkesinriktade rehabiliteringen. Enligt lagen om Keva har delegationen en ordförande och fem andra medlemmar. Finansministeriet förordnar medlemmarna för fyra år i sänder och av dem ska en företräda finansministeriet, en Keva och en Statskontoret. Av medlemmarna förordnas tre bland personer som föreslagits av de mest representativa organisationerna på centralnivå för statens tjänstemän och arbetstagare. Finansministeriet förordnar en av medlemmarna till ordförande. 

2.3  Val av Kevas fullmäktige och styrelseledamöter

Bestämmelser om Kevas fullmäktige och valet av dem finns i 8 a § i lagen om Keva. Enligt paragrafen har Keva 30 fullmäktigeledamöter som var och en har en personlig suppleant. Finansministeriet förordnar fullmäktigeledamöterna för fyra år i sänder. I den paragrafen föreskrivs det särskilt om bland vilka aktörers förslag fullmäktigeledamöterna ska väljas. Kevas styrelse består enligt 9 § i den lagen av elva ledamöter, var och en med en personlig suppleant. De väljs bland personer som föreslagits av de aktörer som anges i bestämmelsen i fråga. Fullmäktige utser en av de ordinarie ledamöterna till ordförande och en till vice ordförande. 

Kevas fullmäktige väljer styrelseledamöterna och suppleanterna i Kevas styrelse. Enligt 8 c § i lagen om Keva bereder valutskottet, vars medlemmar är fullmäktigeledamöter i Keva, för fullmäktige ett förslag till tillsättningen av styrelseledamöter. De förslag som valutskottets beredning resulterar i är inte bindande för fullmäktige, vilket innebär att fullmäktige kan välja styrelseledamöter också med avvikelse från valutskottets förslag. Eftersom det emellertid är meningen att förslagen ska utformas i samarbete med de intressegrupper som är företrädda i fullmäktige, ska utskottets förslag också anses vara en anvisning som är relativt bindande när det gäller förfarandet (RP 102/2019 rd, s. 15). 

2.4  Krav på Kevas ledning

Enligt 8 a § i lagen om Keva övervakar Kevas fullmäktige Kevas förvaltning och verksamhet. I förarbetena till lagen har fullmäktiges övervakande roll betonats (RP 102/2019 rd, s. 7 och 12). I praktiken framhävs i fullmäktiges övervakningsuppgifter perspektivet för Kevas medlemssamfund och de fullgör sin övervakningsuppgift till exempel genom att höra översikter över Kevas verksamhet två gånger om året i samband med sina möten samt genom att fullmäktiges ordförande och vice ordförande deltar i styrelsens möten. Fullmäktiges övervakning av Kevas förvaltning och verksamhet överlappar alltså inte den myndighetstillsyn som finansministeriet och Finansinspektionen utövar. Fullmäktige väljer också ledamöter och suppleanter i styrelsen och en revisor, fastställer bokslutet, beslutar om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen och andra redovisningsskyldiga, godkänner budgeten och en verksamhets- och ekonomiplan. Dessutom beslutar fullmäktige om medlemssamfundens betalningsandelar och de förtroendevaldas arvoden. Enligt 8 a § i lagen om Keva ska fullmäktigeledamöterna vara väl ansedda. Utöver gott anseende innehåller lagen inga andra villkor för fullmäktigeledamöterna, såsom särskilda kompetens- eller behörighetsvillkor som ska beaktas när fullmäktiges sammansättning bestäms. 

Enligt 9 § i lagen om Keva leder och utvecklar Kevas styrelse Kevas verksamhet och bevakar Kevas intressen. Kevas fullmäktige väljer styrelse för två år i sänder. Styrelsens mandatperiod fortsätter dock tills nästa styrelse är vald. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören. Till styrelsens uppgifter hör bland annat att godkänna en strategi för Kevas verksamhet, att varje år utarbeta Kevas verksamhetsberättelse och bokslut, att sörja för organiseringen och styrningen av Kevas verksamhet, att godkänna en placeringsplan för pensionsmedlen, att sörja för ordnandet av Kevas interna kontroll och riskhantering samt att anställa en verkställande direktör samt säga upp eller förflytta honom eller henne till andra uppgifter om han eller hon har förlorat styrelsens förtroende. Styrelseledamöterna ska vara väl ansedda och ha god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. I styrelsen ska det också finnas god sakkunskap om placeringsverksamhet. Enligt etablerad praxis tillämpas behörighetsvillkoren och kompetenskraven på personliga suppleanter på samma sätt som på ordinarie medlemmar. 

Behöriga för bedömningen av styrelsens behörighetsvillkor är Kevas fullmäktige, som svarar för valet av styrelse, samt valutskottet. I praktiken är det valutskottets uppgift att för fullmäktige lägga fram ett sådant förslag till styrelsemedlemmar att styrelsen uppfyller behörighetsvillkoren. Valutskottet bedömer om styrelsens behörighetsvillkor och kompetenskrav uppfylls utifrån utredningar om behörigheten för personer som föreslås som styrelsemedlem. Efter att ha försäkrat sig om att styrelsekandidaternas behörighetsvillkor och kompetenskrav uppfylls gör valutskottet en framställning till Kevas fullmäktige om utnämning av styrelsen. Valutskottets roll vid beredningen av styrelsens sammansättning är central, eftersom det i enlighet med sina uppgifter är behörigt att undersöka medlemskandidaternas behörighet och det också i praktiken har bättre förutsättningar än fullmäktiges sammanträde att göra en sådan bedömning. Valutskottets förslag är på det beskrivna sättet inte bindande för fullmäktige, men ett enhälligt beslut av utskottet har i praktiken stor betydelse med tanke på fullmäktiges beslut. 

Bestämmelser om Kevas verkställande direktör finns i 14 § i lagen om Keva. Verkställande direktören ska se till att Kevas uppgifter utförs och sköta den övriga dagliga förvaltningen i enlighet med styrelsens riktlinjer och anvisningar. Verkställande direktören svarar också för att bokföringen är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett tillförlitligt sätt. Verkställande direktören får vidta åtgärder som med beaktande av omfattningen och arten av Kevas verksamhet är exceptionella eller av stor betydelse endast om han eller hon har styrelsens bemyndigande eller styrelsens beslut inte kan inväntas utan väsentlig olägenhet för verksamheten, varvid styrelsen så snart som möjligt ska underrättas om åtgärden. Behörighetsvillkor för tjänsten som verkställande direktör och tjänsten som vice verkställande direktör är högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften kräver samt i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. 

Placeringsverksamheten är en del av Kevas lagstadgade uppgift och vid genomförandet av den förvaltar Keva betydande placeringstillgångar. Det är viktigt att styrelsen har god sakkunskap om placeringsverksamhet, eftersom styrelsen beslutar om placeringen av medlen i Kevas pensionsansvarsfond eller kan överföra sin beslutanderätt till tjänsteinnehavare och arbetstagare vid Keva på det sätt som anges i Kevas förvaltnings- och ledningssystem. Om beslutanderätten överförs vidare, ska styrelsen dock kunna både utmana de förslag som lagts fram och övervaka den överförda uppgiften. Till placeringsverksamheten hör utöver planering av, förvaltning av och beslutsfattande i fråga om placeringsverksamheten även till exempel riskhantering, intern kontroll och revision. Styrelsens sakkunskap om placeringsverksamhet har därmed betydelse för skötseln av Kevas uppgifter som helhet (RP 203/2022 rd, s. 4). Vid valet av styrelsen bör av denna orsak de aktörer som ställer upp kandidater sträva efter att beakta de i lagen ställda behörighetsvillkoren för styrelseledamöter. 

Utöver de beskrivna behörighetsvillkoren innehåller lagen om Keva inga närmare bestämmelser om särskilda behörighetsvillkor eller allmänna verksamhetsförpliktelser för Kevas ledning. Kraven på och verksamhetsförpliktelserna för Kevas ledning avviker i någon mån från de behörighetsvillkor och verksamhetsförpliktelser som föreskrivs för arbetspensionsförsäkringsbolagens styrelseledamöter och verkställande direktörer i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. I den lagen ingår särskilda behörighetsvillkor och verksamhetsförpliktelser för arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning. Enligt dessa ska styrelsen och verkställande direktören till exempel leda bolaget med yrkesskicklighet, enligt sunda och försiktiga affärsprinciper samt enligt principerna om en tillförlitlig förvaltning (9 a §). Verkställande direktören ska enligt den lagen vara väl ansedd och ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, placeringsverksamhet och företagsledning och får inte vara sitt bolags ansvariga försäkringsmatematiker, ledamot i förvaltningsrådet eller styrelseledamot (11 §). Enligt den lagen förutsätts också att en styrelsemedlem eller verkställande direktören inte får vara en juridisk person, en minderårig, en person vars handlingsbehörighet har begränsats eller en person som är försatt i konkurs, bo utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller vara anställd eller ledamot i förvaltningsrådet eller styrelsen i ett annat försäkringsbolag, kreditinstitut eller finansiellt institut (12 §). I den lagen förutsätts dessutom genom hänvisningsbestämmelser att styrelseledamöterna och de verkställande direktörerna ska iaktta vissa krav i försäkringsbolagslagen (521/2008) och aktiebolagslagen (624/2006) till exempel i fråga om förbud mot att fatta beslut som strider mot likställighetsprincipen, om omsorgsplikten och om skadeståndsansvar. Enligt 9 g § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska ett arbetspensionsförsäkringsbolag utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om förändringar som gäller styrelsemedlemmarna och verkställande direktören och lägga fram en utredning om att styrelsemedlemmarna och verkställande direktören uppfyller de nämnda kraven. 

Det är motiverat att till behövliga delar se över de allmänna och särskilda behörighetsvillkoren och verksamhetsförpliktelserna för Kevas ledning i förhållande till behörighetsvillkoren och verksamhetsförpliktelserna för arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning. I frågan ska beaktas det lagstiftningsprojekt som pågår vid social- och hälsovårdsministeriet (STM033:00/2021) för att komplettera kompetens- och erfarenhetskrav för ledningen av arbetspensionsbolag. I anslutning till tillsynen över Keva är det också motiverat att Keva i egenskap av juridisk person åläggs samman skyldighet som arbetspensionsförsäkringsbolagen att underrätta Finansinspektionen om byte av styrelseledamöter och verkställande direktör samt om att behörighetsvillkoren uppfylls. Utgångspunkten är att behörighetsvillkoren för arbetspensionsförsäkringsbolag och Keva i tillämpliga delar ska vara desamma med beaktande av till exempel deras gemensamma verksamhetsområde och omfattningen av Kevas placeringsverksamhet. Också riksdagens ekonomiutskott har tagit ställning till bestämmelserna om behörighetsvillkoren för Kevas verkställande direktör och har med tanke på regleringens symmetri ansett att det är viktigt att behörighetsvillkoren för Kevas verkställande direktör utvecklas så att de överensstämmer med de krav som för närvarande ställs på verkställande direktörer i arbetspensionsförsäkringsbolag (EkUU 5/2020 rd). 

2.5  Kevas fullmäktigesammanträden och styrelsesammanträden

Bestämmelser om Kevas styrelsesammanträden finns i 9 a § i lagen om Keva. Enligt den paragrafen kan beslut i ärenden som hör till styrelsen fattas vid ett ordinarie sammanträde, vid ett sammanträde i en elektronisk miljö (elektroniskt sammanträde) eller på elektronisk väg före sammanträdet (elektroniskt beslutsförfarande). Närmare bestämmelser om elektroniskt sammanträde och elektroniskt beslutsförfarande finns i 9 b §. Enligt den paragrafen krävs det vid ett elektroniskt sammanträde att de som konstateras vara närvarande står i bild- och ljudförbindelse med varandra på lika villkor. I ett elektroniskt beslutsförfarande ska de ärenden som ska behandlas specificeras i kallelsen till sammanträdet och det ska nämnas före vilken tidpunkt ärendet kan behandlas i elektroniskt beslutsförfarande. Ett ärende är behandlat när samtliga styrelseledamöter har uttryckt sin åsikt i ärendet och tidsfristen för behandlingen har löpt ut. Ett ärende ska överföras för behandling vid ett sammanträde om bara en ledamot kräver detta eller om bara en ledamot har avstått från att uttrycka sin åsikt. Ett protokoll som gäller beslut som fattats i elektroniskt beslutsförfarande kan justeras före sammanträdet. Vid elektroniskt sammanträde och i elektroniskt beslutsförfarande ska informationssäkerheten tillgodoses och det ska ses till att utomstående inte har tillgång till sekretessbelagda uppgifter. 

Bestämmelserna om elektroniskt sammanträde och elektroniskt beslutsförfarande fogades till lagen om Keva 2020 och de motsvarar i tillämpliga delar de bestämmelser i 98–100 § i kommunallagen (410/2015) som gällde då. Enligt förarbetena till lagändringen (RP 102/2019 rd, s. 18) kan ett elektroniskt sammanträde hållas till exempel via ett lämpligt datasystem eller som en videokonferens. Vid ett elektroniskt sammanträde stämmer förfarandet i övrigt överens med de beslutsförfaranden som tillämpas vid ett ordinärt (fysiskt) sammanträde. Med elektroniskt beslutsförfarande avses beslutsfattande som oberoende av tid och plats i fråga om en del av de ärenden som ska tas upp vid styrelsens sammanträde behandlas elektroniskt för det egentliga sammanträdet. Hurdana ärenden som kan behandlas i elektroniskt beslutsförfarande avgörs enligt förarbetena av styrelsen. Det elektroniska beslutsfattandet är i regel avsett för behandling av så kallade rutinmässiga ärenden och det förutsätter att ett datasystem eller någon annan datateknisk lösning som lämpar sig för detta används. Sådana lösningar kan enligt förarbetena vara till exempel ett slutet datasystem i vilket varje ledamot på ett tillförlitligt sätt kan logga in i exempelvis via det allmänna datanätet. Huvudregeln är att beslut som fattats i elektroniskt beslutsförfarande på normalt sätt ska justeras vid följande sammanträde, men i bestämmelsen görs det möjligt att justera beslut redan före sammanträdet. 

Bestämmelser om Kevas fullmäktigesammanträde finns i 8 b § i lagen om Keva. Enligt paragrafen är fullmäktigemötet beslutfört när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande vid sammanträdet. Med stöd av paragrafen kan fullmäktige behandla ärenden endast vid ett så kallat traditionellt sammanträde som hålls på en sammanträdesplats. Lagen innehåller däremot inga bestämmelser om ett elektroniskt möte eller elektroniskt beslutsförfarande för Kevas fullmäktige. Inte heller Kevas valutskott omfattas av några sådana bestämmelser. Bestämmelserna i 8 b § har dock tolkats så att de som samtidigt deltar i fullmäktiges sammanträde kan närvara också via internet genom att logga in i en mötesapplikation där de som deltar i sammanträdet kan identifieras och följa mötet samt komma med inlägg. I praktiken har det således varit möjligt för fullmäktige att fatta beslut också vid ett elektroniskt sammanträde. Det är dock motiverat att i lagen skriva in den rådande tolkningspraxisen och ta in bestämmelser enligt vilka elektroniska sammanträden är en möjlig form av beslutsfattande också för fullmäktige samt valutskottet. De ändringar som senare gjorts i motsvarande bestämmelser i kommunallagen bör dessutom beaktas i bestämmelserna om elektroniska sammanträden. Det elektroniska beslutsförfarandet har däremot inte ansetts vara ett behövligt sätt att fatta beslut för fullmäktige eller valutskottet. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det att tillsynen över Keva i sin helhet överförs till Finansinspektionen. I lagen om Keva preciseras samtidigt Finansinspektionens befogenheter för att säkerställa en effektiv tillsyn, till exempel ska det föreskrivas om Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter i anslutning till tillsynen över Keva och om Kevas skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen. Finansministeriet ska dock fortfarande utnämna Kevas fullmäktige, fastställa utjämningsavgiften för pensionsutgifterna för personalen i Kevas medlemssamfund samt de belopp som ska betalas vid överföringen av de medel som behövs för betalning av pensioner till statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal och betalningsdagarna för dem samt den ersättning som ska betalas till Keva för skötseln av dessa uppgifter. Dessutom ska finansministeriet, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank årligen bedöma hur de mål som ställts för kostnadseffektiviteten och kvalitetsnivån för skötseln av pensionerna har förverkligats vid Keva. Tillsynen över dessa uppgifter ska inte heller i fortsättningen höra till Finansinspektionen. 

I samband med överföringen av tillsynen ändras också lagen om Finansinspektionen och lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter. Keva fogas till övriga tillsynsobjekt som räknas upp i lagen om Finansinspektionen och jämställs i fråga om vissa befogenheter med auktoriserade tillsynsobjekt, varvid Keva i stor utsträckning omfattas av motsvarande bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som arbetspensionsförsäkringsbolagen. Den tillsynsavgift som tas ut hos Keva enligt lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter höjs så att den motsvarar Finansinspektionens utvidgade tillsynsuppgift. 

Till lagen om Keva fogas för Kevas styrelse och verkställande direktör sådana behörighetsvillkor och verksamhetsförpliktelser som i huvudsak motsvarar dem som föreskrivs för ledningen för arbetspensionsförsäkringsbolag i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Dessa krav och förpliktelser förutsätter bland annat att ledningen ska iaktta sunda och försiktiga verksamhetsprinciper, att verkställande direktören ska vara väl ansedd och ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, placeringsverksamhet och företagsledning samt att styrelseledamöterna och verkställande direktören ska ha uppnått myndighetsåldern och vara myndiga fysiska personer, att de ska bo inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och får inte vara ledamöter av ett arbetspensionsförsäkringsbolags förvaltningsråd eller styrelse. Dessutom åläggs Keva en skyldighet att underrätta Finansinspektionen om ändringar som gäller styrelsemedlemmarna och verkställande direktören och att de uppfyller behörighetsvillkoren. Till lagen om Keva fogas också bestämmelser om Kevas ansvariga matematiker och dennes uppgifter och behörighetsvillkor. Den ansvariga matematikern ska bland annat se till att de försäkringsmatematiska metoder som tillämpas vid Keva är adekvata samt årligen ge Kevas styrelse en bedömning av huruvida finansieringen av pensionsskyddet för den personal som är anställd hos Kevas medlemssamfund har skötts på ett sätt som tryggar de förmåner som hör till pensionsskyddet. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i tillämpliga delar de bestämmelser som gäller arbetspensionsförsäkringsbolagens ansvariga försäkringsmatematiker. I lagen om Keva förbjuds också den ansvariga matematikern att vara verkställande direktör för Keva. 

Dessutom föreslås flera mindre ändringar i lagen om Keva. I lagen föreslås bli slopad förpliktelsen att i anslutning till Keva tillsätta statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering, som har till uppgift att följa och styra såväl bedömningen av arbetsförmåga som den yrkesinriktade rehabiliteringen. En sådan styrning lämpar sig inte för Kevas nuvarande verksamhetsmiljö och i praktiken har delegationen koncentrerat sig endast på uppföljning av verksamheten. Även om den lagstadgade skyldigheten att tillsätta delegationen slopas, kan den nuvarande uppföljningen av verksamheten även i fortsättningen bedrivas på det sätt som Keva anser vara ändamålsenligt. I lagen stryks också skyldigheten för finansministeriet, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank att med fem års mellanrum bedöma hur kostnadseffektiviteten och kvalitetsnivån på skötseln av deras pensioner har förverkligats. Det finns inte längre något behov av en sådan särskild femårsgranskning, eftersom den särskilt har gällt uppföljningen av de uppgifter som tidigare överförts till Keva och de frågor som granskas kommer fram i samband med den årliga tillsynen. I lagen ska dessutom elektroniska sammanträden göras möjliga också vid fullmäktiges och valutskottets sammanträden och förutsättningarna för elektroniska sammanträden ska preciseras. Till lagen fogas också en bestämmelse om att på styrelsesuppleanter tillämpas motsvarande bestämmelser som på styrelseledamöter. I fråga om valutskottet fogas till lagen en bestämmelse enligt vilken den personliga suppleanten för en ledamot i valutskottet är ersättare för den som valts till utskottet. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

6.1  Lagen om Keva

6 § . Tillsyn. Den allmänna tillsyn över Kevas verksamhet som för närvarande föreskrivs i paragrafen överförs från finansministeriet till Finansinspektionen. Bestämmelserna om finansministeriets befogenhet att tillsätta en revisor flyttas till 7 §. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll.  

Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen övervaka att Keva iakttar lagen om Keva och annan lagstiftning om arbetspensionsförsäkringsverksamhet som gäller Keva och därtill anslutande god praxis. Den föreslagna bestämmelsen utvidgar inte till någon del tillämpningsområdet för lagstiftningen om Keva. Med god praxis avses här samma praxis som gäller till exempel yrkesmässig och omsorgsfull samt etiskt hållbar och skälig verksamhet som god försäkringssed i fråga om arbetspensionsförsäkringsbolag, men endast till den del den kan tillämpas på arbetspensionsförsäkring och Kevas verksamhet. Finansinspektionen ska enligt momentet särskilt övervaka att Kevas verksamhet har ordnats på ett sätt som tryggar de förmåner som pensionsskyddet omfattar och att Kevas förvaltnings- och styrsystem är tillräckliga och tillförlitliga. Den tillsyn som Finansinspektionen utövar ska alltså i princip omfatta alla de förpliktelser och uppgifter som Keva ska iaktta enligt lagen om Keva och annan arbetspensionsförsäkringslagstiftning som gäller Keva. Tillsynen omfattar således till exempel Kevas förvaltning och förfaranden, uppfyllandet av behörighetsvillkoren för styrelseledamöterna och verkställande direktören, användningen av pensionsmedlen och placeringsverksamheten samt den interna kontrollen. Eftersom Finansinspektionens tillsyn direkt med stöd av 6 § också omfattar iakttagandet av bestämmelserna om insideranmälan och insiderregister i 28–30 §, kan bestämmelsen om tillsynen över dem i 31 § upphävas som onödig. Bestämmelser om Keva som är av betydelse för bedrivandet av försäkringsverksamhet ingår också i den allmänna förvaltningsrättsliga regleringen, såsom förvaltningslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), vars tillsyn också hör till Finansinspektionens uppgifter. Däremot ska Finansinspektionen inte övervaka efterlevnaden av lagstiftning som inte hänför sig till försäkringsverksamhet, det vill säga exempelvis huruvida Keva iakttar upphandlingslagstiftningen, arbetslagstiftningen eller dataskyddslagstiftningen. 

Finansinspektionens tillsyn över Keva är till sin allmänna karaktär laglighetsövervakning. Däremot ankommer bedömningen av riktigheten hos till exempel enskilda pensionsbeslut som Keva fattat på besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen. På Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska ska fortfarande tillämpas 18 och 24 § i lagen om Finansinspektionen. Eftersom detta framgår av lagen i fråga, stryks som onödig hänvisningen till saken i 7 § i lagen om Keva. 

I 2 mom. föreskrivs med avvikelse från 1 mom. att den tillsynsuppgift som överförs till Finansinspektionen dock inte omfattar sådan verksamhet som avses i 24 §. Finansinspektionen ska alltså inte heller i fortsättningen övervaka beloppet och överföringen av de medel till Keva som behövs för betalning av pensioner till statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal, och inte heller fastställandet eller utbetalningen av den ersättning som betalas till Keva för skötseln av uppgifter i anslutning till pensionsskyddet för dessa personer. Finansministeriet, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank ska fortfarande ansvara för fastställandet och utbetalningen av dessa medel och ersättningar på det sätt som föreskrivs i lagen samt bedöma hur de mål som ställts för kostnadseffektiviteten och kvalitetsnivån för skötseln av pensionerna har förverkligats vid Keva. 

Enligt 3 mom. kan Finansinspektionen av särskilda skäl förordna att en specialrevision av Kevas förvaltning och räkenskaper ska utföras. En sådan rätt föreskrivs i den gällande lagen endast för finansministeriet, men nu ges motsvarande rätt också till Finansinspektionen. Ordalydelsen i bestämmelsens svenska språkdräkt preciseras. 

7 § . Av finansministeriet tillsatt revisor och specialrevision. Paragrafen ändras så att den gäller finansministeriet i stället för Finansinspektionen. Till 1 och 2 mom. i paragrafen överförs bestämmelsen i 6 § 3 mom. i den gällande lagen som gäller en av finansministeriet tillsatt revisor med uppgift att granska Kevas beräkningar över de belopp som behövs för betalningen av statens, evangelisk-lutherska kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks pensioner och över ersättningen för Kevas kostnader samt övriga omständigheter som räknas upp i bestämmelsen i fråga. Bestämmelsens egentliga innehåll ändras inte, men hänvisningen i den till den upphävda lagen om finansiering av evangelisk-lutherska kyrkans pensionsskydd (68/2016) och dess 3 § 2 mom. ersätts med en hänvisning till lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensionsfond (656/2023) och dess 14 § 3 mom. Också ordalydelsen förtydligas i bestämmelsen och dess två sista meningar avskiljs till ett eget moment. Till ett 3 mom. överförs dessutom bestämmelsen i 6 § 2 mom. i den gällande lagen som gäller av finansministeriet förordnad specialrevision av särskilda skäl. Bestämmelsens tillämpningsområde begränsas dock till följd av överföringen av tillsynen över Keva så att den specialrevision som ministeriet förordnar endast kan gälla granskning av Kevas räkenskaper, inte Kevas förvaltning, och endast verksamhet som avses i 24 §. Samtidigt preciseras ordalydelsen i bestämmelsens svenska språkdräkt. Paragrafens rubrik ändras också så att den motsvarar paragrafens nya innehåll.  

8 § . Allmänna krav på förvaltningen. Paragrafens 1 mom. gäller de krav som styrelsen och verkställande direktören ska iaktta när de leder Keva. Till de krav som räknas upp i momentet fogas en skyldighet att iaktta sunda och försiktiga verksamhetsprinciper. För ledningen av arbetspensionsförsäkringsbolag ställs i 9 a § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ett motsvarande krav på iakttagande av sunda och försiktiga affärsprinciper, och det är motiverat att utvidga kravet till att gälla också Keva. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

8 b § . Beslutfattandet vid fullmäktigesammanträdena. Till paragrafen fogas ett nytt 1 mom. enligt vilket ett fullmäktigesammanträde ordnas antingen som ett ordinarie sammanträde eller som ett sammanträde i en elektronisk miljö. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för ordnande av elektroniskt sammanträde finns i den nya 10 a §. Till följd av det nya 1 mom. blir de nuvarande 1–5 mom. 2–6 mom. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

8 c § . Valutskottet. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket valutskottets sammanträde får ordnas som ett sammanträde i en elektronisk miljö i stället för som ett ordinarie sammanträde. Bestämmelser om förutsättningarna för ordnande av elektroniskt sammanträde finns i 10 a §. I och med det nya 2 mom. blir det nuvarande 2 mom. i paragrafen 3 mom. I momentet införs en bestämmelse som förtydligar nuläget, enligt vilken den personliga suppleanten för en ledamot i valutskottet är ersättare för den som valts till utskottet. I övrigt ändras paragrafen inte.  

9 § . Styrelsen. Till slutet av paragrafen fogas ett nytt 7 mom. enligt vilket vad som i lagen i fråga föreskrivs om styrelseledamöter även ska tillämpas på styrelsesuppleanter. Detta motsvarar Kevas nuvarande praxis, och en motsvarande bestämmelse ingår i 9 e § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

9 a § . Styrelsens beslutfattande. Enligt 1 mom. i paragrafen kan beslut i ärenden som hör till styrelsen fattas vid ett ordinarie sammanträde eller vid ett sammanträde i en elektronisk miljö (elektroniskt sammanträde), eller i ett elektroniskt beslutsförfarande före sammanträdet (elektroniskt beslutsförfarande). I momentet görs en lagteknisk ändring genom vilken definitionerna av elektroniskt sammanträde och elektroniskt beslutsförfarande i texten stryks. Definitionerna i denna paragraf behöver strykas för att de inte ska förväxlas med de nya bestämmelserna om fullmäktiges eller valutskottets elektroniska sammanträden (8 b § 1 mom. och 8 c § 2 mom.). I fortsättningen ska elektroniska sammanträden som ordnas av dessa organ särskiljas från varandra genom de paragrafhänvisningar som används i lagen. I övrigt ändras paragrafen inte.  

10 a § . Elektroniskt sammanträde och elektroniskt beslutsförfarande. I lagen infogas en ny paragraf till vilken överförs bestämmelserna i 9 b § som gäller elektroniskt sammanträde och elektroniskt beslutsförfarande i styrelsen samtidigt som bestämmelserna i fråga om elektroniskt sammanträde utvidgas till att gälla också fullmäktiges och valutskottets sammanträden. Eftersom bestämmelserna är gemensamma för alla dessa tre organ är det inte motiverat att placera dem bland de bestämmelser som gäller styrelsens verksamhet.  

I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för ett elektroniskt sammanträde. Det nuvarande kravet i 9 b § 1 mom. på en syn- och ljudförbindelse på lika villkor för dem som konstaterats vara närvarande ersätts med en mer omfattande bestämmelse som motsvarar 99 § i kommunallagen. I enlighet med den ska det av elektroniska sammanträden i fortsättningen krävas videokonferens eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring så att sammanträdets ordförande och sekreterare på ett tillförlitligt sätt kan verifiera vem som deltar i sammanträdet, ordföranden kan leda sammanträdet på det sätt som föreskrivs i 8 b, 8 c och 9 a § och de som deltar i sammanträdet kan följa sammanträdet och delta i behandlingen av ärendena. Närmare bestämmelser om detaljerna i genomförandet av elektroniska sammanträden och till exempel om hur man i praktiken sörjer för de tekniska redskap och förbindelser som behövs för deltagande i ett sammanträde utfärdas i Kevas förvaltningsstadga eller i andra anvisningar. 

Paragrafens 2–4 mom. motsvarar 9 b § 2–4 mom. i den gällande lagen. Det elektroniska beslutsförfarande som avses i dem ska även i fortsättningen vara möjligt endast vid styrelsesammanträden. 

14 § . Verkställande direktör . Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. om de krav som ställs på verkställande direktören. Enligt momentet ska verkställande direktören vara väl ansedd och ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, placeringsverksamhet och företagsledning. Dessutom förutsätts det han eller hon inte är fullmäktigeledamot eller styrelseledamot i Keva eller ansvarig matematiker vid Keva. Motsvarande krav ställs på styrelsemedlemmarna i 9 § 3 mom. i lagen om Keva och på arbetspensionsförsäkringsbolagens verkställande direktörer i 11 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, och därför är det motiverat att de utsträcks till att gälla också Kevas verkställande direktör. Kravet på kännedom om företagsledning avser dock inte kännedom uttryckligen om företags- eller affärsledning. Till följd av det nya 2 mom. blir de nuvarande 2–4 mom. 3–5 mom. I övrigt ändras paragrafen inte.  

14 a § . Särskilda behörighetsvillkor för ledningen. Till lagen fogas en ny 14 a § där det i stor utsträckning ställs motsvarande särskilda behörighetsvillkor för Kevas styrelseledamöter och verkställande direktör som för arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning enligt 12 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Motsvarande bestämmelser som i 3 och 5 mom. i den sistnämnda paragrafen fogas dock inte till lagen om Keva, eftersom det vid social- och hälsovårdsministeriet för närvarande pågår en lagberedning som gäller en ändring av dem. De särskilda behörighetsvillkor som anges i paragrafen ska också tillämpas på styrelsens suppleanter med stöd av det nya 7 mom. som föreslås i 9 § i lagen om Keva.  

Enligt 1 mom. får inte en juridisk person eller en minderårig eller den, för vilken har förordnats en intressebevakare, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Begränsningarna i behörigheten beror delvis på lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), enligt vars 3 § en intressebevakare sköter ekonomiska och andra i den lagen avsedda angelägenheter för en minderårig eller annars omyndig person. För en annan än en person som har förklarats omyndig och som behöver stöd i skötseln av sina angelägenheter kan det förordnas en intressebevakare. Om förordnande av intressebevakare inte är en tillräcklig åtgärd, kan personens handlingsbehörighet begränsas på det sätt som avses i den lagen. Utgångspunkten är att en person som inte kan sköta sina egna angelägenheter inte heller kan bli vald till styrelseledamot i eller verkställande direktör i Keva. Närmare bestämmelser om hur länge en brist på behörighet till följd av konkurs som avses i momentet varar finns i 4 kap. 13 § i konkurslagen (120/2004). I momentet föreslås också en bestämmelse om att styrelseledamöterna ska vara fysiska personer. I momentet hänvisas dessutom till hur näringsförbud inverkar på behörigheten för Kevas styrelseledamöter och verkställande direktör enligt lagen om näringsförbud (1059/1985). Enligt 4 § 1 mom. i den lagen får den som meddelats näringsförbud inte vara styrelsemedlem, suppleant eller verkställande direktör i en sammanslutning. Enligt 4 § 3 mom. i samma lag kan domstolen av särskilda skäl bestämma att ett förbud inte gäller visst drivande av rörelse, vissa uppdrag eller verksamhet i en viss sammanslutning. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om att minst hälften av styrelseledamöterna och verkställande direktören ska ha sin bostadsort inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta krav. Finansinspektionen får bevilja undantag, om det inte äventyrar en effektiv tillsyn över Keva eller skötseln av Kevas verksamhet i enlighet med sunda och försiktiga verksamhetsprinciper. Enligt 3 mom. får en styrelseledamot eller verkställande direktören inte vara ledamot av ett arbetspensionsförsäkringsbolags förvaltningsråd eller styrelse. 

17 § . Skyldighet att anmäla förändringar som gäller styrelseledamöterna och verkställande direktören till Finansinspektionen. I paragrafen införs en ny paragraf i stället för den 17 § som upphävts tidigare. Enligt den nya paragrafen ska Keva utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om förändringar som gäller styrelseledamöterna och verkställande direktören. Av en sådan anmälan ska också framgå att styrelseledamöterna och verkställande direktören uppfyller kraven i 9, 14 och 14 a §. Bestämmelsen motsvarar 9 g § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och behövs för fullgörandet av den tillsynsuppgift som överförs till Finansinspektionen.  

24 § . Betalning av statens, evangelisk-lutherska kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks pensionsutgifter och ersättning av Kevas kostnader. Det föreslås att 3 mom. i paragrafen ändras så att i fortsättningen ska finansministeriet, evangelisk-lutherska kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank årligen bedöma hur de mål som ställts för kostnadseffektiviteten och kvalitetsnivån för skötseln av pensionerna för deras personal har förvekligats i Keva och att den särskilda bedömningen med fem års mellanrum slopas. Den mer omfattande femårsbedömningen som för närvarande föreskrivs i momentet har i synnerhet gällt uppföljningen av de uppgifter som överförts till Keva redan för över tio år sedan och det finns inte längre något behov av den. Den verksamhet vid Keva som avses i momentet ska i fortsättningen bedömas i en snävare form genom en årlig uppföljning, på samma sätt som för närvarande. Keva ska fortfarande lämna finansministeriet, kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank tillräckliga uppgifter som behövs för denna bedömning. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

25 a § . Riskbedömning. Paragrafens 2 mom. ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i tillsynen över Keva. I fortsättningen ska de sammandrag och slutsatser som avses i momentet lämnas endast till Finansinspektionen och inte längre till finansministeriet. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

34 a § . Ansvarig matematiker. I paragrafen föreskrivs det om Kevas ansvariga matematikers uppgifter och behörighet. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i tillämpliga delar de bestämmelser i 6 och 31 kap. i försäkringsbolagslagen som gäller arbetspensionsförsäkringsbolagens ansvariga försäkringsmatematiker.  

Enligt 1 mom. ska Kevas ansvariga matematiker ha som uppgift att se till att de försäkringsmatematiska metoder som tillämpas vid Keva är adekvata och att grunderna för de avgifter som avses i 19 § uppfyller kraven i lagen om Keva. Enligt 2 mom. ska den ansvariga matematikern årligen för Kevas styrelse göra en bedömning av huruvida finansieringen av pensionsskyddet för den personal som är anställd hos Kevas medlemssamfund har skötts på ett sätt som tryggar de förmåner som pensionsskyddet omfattar och att avgifterna räcker till för att täcka pensionsutgifterna på lång sikt. Eftersom finansieringen av dessa förmåner utöver pensionsansvarsfonden också baserar sig på framtida avgifter, ska det vid bedömningen av om nivån på avgifterna är tryggad beaktas att finansieringen är generationsöverskridande. Kevas fullmäktige beslutar med stöd av 8 a § 3 mom. 5 punkten om medlemssamfundens betalningsandelar på framställning av Kevas styrelse med iakttagande av 19 §. Eftersom Keva inte har motsvarande beslutanderätt i fråga om avgifter till andra än sina medlemssamfund, ska de ovan beskrivna lagstadgade skyldigheterna för den ansvariga matematikern gälla endast finansieringen av och avgifterna för pensionsskyddet för den personal som är anställd hos Kevas medlemssamfund. 

Med stöd av 3 mom. ska på Kevas ansvariga matematiker tillämpas de behörighetsvillkor och eventuella disciplinära påföljder för försäkringsmatematiker som föreskrivs i 31 kap. 5–7, 7 a, 7 b, 8 och 9 § i försäkringsbolagslagen. Således fastställer social- och hälsovårdsministeriet på framställning av examensnämnden för försäkringsmatematiker genom sitt intyg behörigheten som ansvarig matematiker. Kevas ansvariga matematiker kan också vara en person vars behörighet med stöd av 31 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen kan jämställas med den behörighet som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt. Finansinspektionen ska underrättas om att en ansvarig matematiker har utnämnts eller avsatts. Orsaken till eller sättet för avgången har ingen betydelse, utan anmälningsskyldigheten ska gälla avgångar som görs både på den ansvariga matematikerns eget initiativ och på Kevas initiativ. 

36 a § . Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter . Till lagen fogas en ny paragraf om Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. Bestämmelserna motsvarar delvis Finansinspektionens behörighet enligt 12 j § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag att meddela föreskrifter som gäller arbetspensionsförsäkringsbolag.  

Enligt 1 mom. får Finansinspektionen utfärda närmare föreskrifter om de anmälningar som Keva med stöd av 17 § har skyldighet att lämna om förändringar som gäller styrelseledamöterna och verkställande direktören och om hur styrelseledamöterna och verkställande direktören uppfyller de krav som föreskrivs för dem i lag. Finansinspektionen ges dessutom behörighet att meddela föreskrifter om ordnandet av Kevas interna kontroll och riskhantering, innehållet i insideranmälan och sättet att göra insideranmälan samt om innehållet i insiderregistret och sättet att registrera uppgifterna i insiderregistret. Övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna om insideranmälan och insiderregistret har redan nu föreskrivits för Finansinspektionen i 31 §, som nu stryks ur lagen som onödig. I momentet föreskrivs det vidare att Finansinspektionen får utfärda föreskrifter om verksamhet som hänför sig till minskning av risken för arbetsoförmåga, som hör till Kevas uppgifter. Dessa uppgifter anknyter till utvecklande av arbetet och arbetsplatserna och till åtgärder som stöder de anställdas arbetsförmåga och de ska, enligt förarbetena till lagen, i första hand rikta sig till utveckling av funktionen när det gäller ledningen, arbetet, arbetsprocesserna och arbetsgemenskapen samt till anknytande projekt för upprätthållande av arbetsförmågan (RP 278/2018 rd, s. 12). Enligt förarbetena ska Kevas styrelse behandla de principer enligt vilka åtgärderna för att förebygga arbetsoförmåga fokuseras och hur tjänsterna erbjuds till kunderna. Keva ska också följa upp verkningsfullheten hos tjänsterna. I fortsättningen ska Keva i stället för till finansministeriet rapportera till Finansinspektionen om de tjänster som har samband med minskning av risken för arbetsoförmåga och utvecklande av det hälsofrämjande ledarskapet. 

6.2  Lagen om Finansinspektionen

4 § . Tillsynsobjekt. I paragrafen föreskrivs det om sammanslutningar som står under Finansinspektionens tillsyn. Det föreslås att Keva fogas till tillsynsobjekt som jämställs med auktoriserade tillsynsobjekt i 3 mom. för att Finansinspektionens tillsynsbefogenheter enligt 3 kap. 28, 29, 31 och 32 § ska kunna tillämpas på Keva. I regel ska Keva dock behandlas som ett övrigt tillsynsobjekt, och därför fogas Keva också till de övriga tillsynsobjekt som avses i 4 mom. I det senare momentet nämns Keva i 8 punkten tillsammans med Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och Sjömanspensionskassan. På motsvarande sätt stryks i 6 mom. bestämmelsen om Finansinspektionens nuvarande tillsyn över planeringen av Kevas finansieringsverksamhet och över placeringsverksamheten samt över efterlevnaden av bestämmelserna om insiderregister och insideranmälan, eftersom de ingår i Finansinspektionens tillsyn över Kevas verksamhet med stöd av 3 och 4 mom. Dessutom stryks i den sista meningen i 6 mom. den onödiga hänvisningen till lagen om Keva och ändras författningsnumret för den gamla kyrkolagen (1054/1993) till den gällande kyrkolagen (652/2023). I övrigt ändras paragrafen inte.  

5 § . Andra finansmarknadsaktörer . I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om andra aktörer på finansmarknaden. I 27 punkten i förteckningen stryks som onödig hänvisningen till 165 c § i den upphävda lagen om kommunala pensioner (549/2003), eftersom bestämmelser om detta för närvarande finns i 30 § i lagen om Keva och Finansinspektionen ska utöva tillsyn över Keva med stöd av de ändringar som görs i 4 § i lagen om Finansinspektionen. Dessutom preciseras ordalydelsen i punkten i fråga. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

28 § . Begränsning av ledningens verksamhet. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens behörighet att under högst fem år förbjuda en person i ett tillsynsobjekt att vara medlem eller ersättare i styrelsen, verkställande direktör eller dennes ställföreträdare eller att sköta uppdrag som är direkt underställda verkställande direktören, om personen i enlighet med 1 mom. vid skötseln av sina uppgifter har visat uppenbar oskicklighet eller oförsiktighet och allvarligt äventyrat finansmarknadens funktion eller inte uppfyller de krav på yrkesskicklighet och tillförlitlighet som anges i lag. Paragrafens 2 mom. ändras så att Finansinspektionens behörighet i denna fråga också gäller Kevas ledning. I momentet görs dessutom en teknisk ändring genom vilken uttrycket ”på motsvarande sätt” ersätts med ”också”. I övrigt ändras paragrafen inte.  

29 § . Tillsättning av ombud . Enligt paragrafen kan Finansinspektionen tillsätta ett ombud för att övervaka tillsynsobjektets verksamhet, om det vid skötseln av dess ärenden har förekommit oskicklighet, oförsiktighet eller missbruk eller om någon annan särskild orsak förutsätter det. Till 5 mom. fogas också Keva så att det som föreskrivs i paragrafen i fortsättningen också gäller Keva. Till övriga delar ändras paragrafen inte, men i den görs några tekniska preciseringar.  

31 § . Revisorernas anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för en revisor hos ett tillsynsobjekt att utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om sådana omständigheter eller beslut i fråga om tillsynsobjektet som revisorn i sitt uppdrag har fått kännedom om och som kan anses väsentligt strida mot bestämmelser eller föreskrifter om tillsynsobjektets verksamhet, som kan äventyra tillsynsobjektets fortsatta verksamhet eller som kan leda till något annat än ett uttalande som lämnas utan reservation eller till ett påpekande. Paragrafens 4 mom. ändras så att anmälningsskyldigheten i fråga också gäller Kevas revisor. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.  

32 § . Sammankallnings- och närvarorätt. I paragrafen ges Finansinspektionens representant rätt att närvara vid besluts- och förvaltningsorgans möten hos tillsynsobjektet samt rätt att sammankalla dem vid behov. Till 2 mom. fogas Keva så att Finansinspektionen har motsvarande sammankallnings- och närvarorätt också vid Kevas möten. Samtidigt görs en teknisk korrigering i bestämmelsens svenska språkdräkt. I övrigt ändras paragrafen inte.  

6.3  Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter

6 § . Avgifter som tas ut hos aktörer inom försäkrings- och pensionssektorn. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att Keva stryks i 12 punkten i förteckningen. I 13 punkten görs en teknisk ändring och till slutet av momentet fogas en ny 14 punkt där det föreskrivs om beloppet av Kevas tillsynsavgift. Enligt den nya 14 punkten är Kevas grundavgift 7 580 euro och den proportionella avgiften 0,002410 procent av balansomslutningen, som motsvarar den tillsynsavgift som tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag sänkt med 15 procent. Sänkningen av procenttalet för den proportionella avgiften jämfört med ett arbetspensionsförsäkringsbolags procenttal grundar sig på att praxis för värdering av placeringstillgångar i Kevas balansräkning avviker från arbetspensionsförsäkringsbolagens, eftersom Keva i sin balansräkning värderar till verkligt värde och inte enligt anskaffningsutgift. Således tillämpas inte längre någon lättnadskoefficient på beloppet av Kevas tillsynsavgift och avgiften fastställs till en nivå som motsvarar arbetspensionsförsäkringsbolagens, eftersom Finansinspektionens tillsynsuppgifter ökar och kommer i stor utsträckning att motsvara tillsynsuppgifterna i fråga om arbetspensionsförsäkringsbolagen.