1.1  1.1 Lag om införselkontroll av djur och vissa varor

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det hur lagen om införselkontroll ska tillämpas i förhållande till tillämpningsområdet för kontrollförordningen. Lagen om införselkontroll ska tillämpas på offentlig kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av kraven i artikel 1.2 a—f och j i kontrollförordningen vid införsel av djur och varor till Europeiska unionen. Denna kontroll omfattar även djuren eller varor som förs in till Europeiska unionen och som förflyttas genom transitering via unionens territorium och förs ut ur Europeiska unionen. Dessa krav gäller livsmedelssäkerhet samt livsmedels integritet och hälsosamhet, genetiskt modifierade organismer, foder och fodersäkerhet, djurhälsa, de risker som animaliska biprodukter och framställda produkter utgör för människors och djurs hälsa, djurskydd samt produkters skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter.  

Lagens tillämpningsområde ska inte omfatta sådana skyddsåtgärder för att bekämpa växtskadegörare som avses i artikel 1.2 g i kontrollförordningen och som det föreskrivs om i lagen om skydd för växters sundhet. Lagens tillämpningsområde ska inte heller omfatta krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av bekämpningsmedel enligt artikel 1.2 h i förordningen, eftersom det föreskrivs om tillsyn över dem i lagen om växtskyddsmedel (1563/2011). Lagen om införselkontroll dock ska tillämpas på eventuella rester av växtskyddsmedel och bekämpningsmedel i livsmedel och foder som förs in i unionen när dessa krav ingår i kraven på livsmedelssäkerhet i artikel 1.2 a i kontrollförordningen och kraven på fodersäkerhet i artikel 1.2 c i kontrollförordningen. Utanför lagens tillämpningsområde ställs i detta skede också kraven på ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter enligt förordningens artikel 1.2 i. Dessa begränsningar motiveras mera ingående i avsnitt 3.3.1 (Lagens tillämpningsområde och innehåll). 

Utanför lagens tillämpningsområde ställs i enlighet med 1 § 1 mom. i lagen om införselkontroll helt och hållet offentlig kontroll av växtskyddsmedel och trävaror som förs in från länder utanför Europeiska unionen och som det föreskrivs om i en annan lag. Växtskyddsmedel berörs endast av kraven för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av bekämpningsmedel enligt artikel 1.2 h i kontrollförordningen. Bestämmelser om den offentliga kontrollen av dessa krav finns i lagen om växtskyddsmedel. Virke berörs åter endast av skyddsåtgärderna för att bekämpa växtskadegörare enligt artikel 1.2 g i kontrollförordningen, och bestämmelser om den offentliga kontrollen av dem finns i lagen om skydd för växters sundhet. Flera av de krav som avses i artikel 1.2 i kontrollförordningen kan riktas mot vissa djur och varor. På en sändning av djur eller varor tillämpas då förutom denna lag bland annat lagen om skydd för växters sundhet eller lagen om tillsyn över ekologisk produktion.  

Enligt 1 § 2 mom. lagen om införselkontroll innehåller också de kompletterande bestämmelser som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter om offentlig kontroll vid unionens yttre gräns av förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Sådana kompletterande bestämmelser förutsätts i artiklarna 34 och 35 i förordningen om sällskapsdjur. I dessa bestämmelser förutsätts det att medlemsstaterna utser behöriga myndigheter samt inreseorter för resande, via vilka förflyttning av hundar, katter, illrar och fåglar som är sällskapsdjur till unionen utan kommersiellt syfte tillåts.  

Lagen om införselkontroll ska också tillämpas på offentlig kontroll av nationella införselkrav i fråga om de områden som avses i artikel 1.2 a—f och j i kontrollförordningen. Lagen om införselkontroll ska emellertid inte tillämpas på sådan offentlig kontroll av det nationella kvalitetskravet beträffande förekomst av salmonellabakterier som utgör ett separat förfarande från införselkontrollen enligt kontrollförordningen när en fodersändning anländer till Finland. Bestämmelser om detta förfarande finns i foderlagen. Till de nationella införselkraven räknas både de nationella genomförandebestämmelser som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter och de nationella bestämmelser som utfärdas under vissa förutsättningar när unionslagstiftning saknas. Nationella genomförandebestämmelser som unionslagstiftningen förutsätter är bland annat de ovan avsedda kompletterande bestämmelser som förordningen om sällskapsdjur förutsätter. Även Europeiska unionens införselkrav som grundar sig på direktiv och beslut och som förblir i kraft tills vidare ska sättas i kraft genom nationell lagstiftning. Lagstiftningen om djur och varor som förs in i Europeiska unionen är nästan helt och hållet harmoniserad, så behovet av rent nationella bestämmelser är mycket litet.  

Lagen om införselkontroll ska inte tillämpas när djur eller varor förs in från ett sådant land utanför Europeiska unionen som på grund av Europeiska unionens lagstiftning eller ett avtal med unionen har rätt att vara verksamt på unionens inre marknad när det gäller djuren och varorna i fråga. Ett sådant land är bland annat Norge, som genom EES-avtalet har förbundit sig att iaktta Europeiska unionens lagstiftning om djurhälsa samt livsmedels- och fodersäkerhet. Islands EES-avtal omfattar endast livsmedel och biprodukter, varvid lagen ska tillämpas på den offentliga kontrollen av införsel av djur och avelsmaterial som står utanför EES-avtalet från Island. Andra länder som har delvis eller fullständig rätt att vara verksamma på den inre marknaden i fråga om djur och varor som hör till tillämpningsområdet för kontrollförordningen är bland annat Schweiz, Liechtenstein, Andorra och Monaco.  

2 §.Offentlig kontroll av efterlevnaden av nationella införselkrav. I paragrafen utsträcks kontrollförordningen till att gälla även den offentliga kontrollen av nationella införselkrav när dessa införselkrav gäller bestämmelser samt kategorier av djur och varor som hör till lagens tillämpningsområde. Denna bestämmelse omfattar inte offentlig kontroll av det nationella kvalitetskravet som gäller förekomst av salmonellabakterier, utan bestämmelser om den kontrollen finns i foderlagen. Förslaget är i linje med 1 § 3 mom. i lagen om införselkontroll. I nationella införselkrav är det oftast fråga om genomförandebestämmelser som förutsätts av Europeiska unionens lagstiftning eller om sättande i kraft av unionens införselkrav som baserar sig på direktiv och beslut, och på den offentliga kontrollen av dem ska naturligtvis kontrollförordningen tillämpas. Kontrollförordningen ska också tillämpas på den offentliga kontrollen av rent nationella införselkrav, eftersom dessa krav kan rikta sig mot djur eller varor som samtidigt berörs av krav i Europeiska unionens lagstiftning. I samma importsändning kan också ingå två slags djur och varor, sådana som berörs av nationella införselkrav och sådana som berörs av krav i Europeiska unionens lagstiftning. Av ovannämnda orsaker följer att det är konsekvent att tillämpa kontrollförordningen även på den offentliga kontrollen av nationella införselkrav.  

3 §.Definitioner. I lagen om införselkontroll och i de förordningar som utfärdas med stöd av den tillämpas definitionerna i kontrollförordningen (bland annat ”djur”, ”varor”, ”livsmedel”, ”produkter av animaliskt ursprung”, ”aktör”, ”gränskontrollstation”). Dessutom tillämpas definitioner i förordningen om sällskapsdjur (bland annat ”sällskapsdjur”, ”inreseort”). På samma sätt som Europeiska unionens förordningar är också definitionerna i förordningarna direkt tillämpliga i medlemsstaterna som sådana. 

I paragrafen definieras sådana termer som används i lagen och som inte är definierade i kontrollförordningen eller i förordningen om sällskapsdjur. Ett undantag utgör gränskontrollstation, som redan definieras i kontrollförordningen. Det är dock motiverat att upprepa förordningens definition av offentlig kontroll i lagen, eftersom ”gränskontrollstation” är ett centralt begrepp i lagen om införselkontroll som det hänvisas till i andra bestämmelser.  

I lagen om införselkontroll definieras följande termer:  

1) Med ”tillsynsmyndighet” avses statliga och kommunala myndigheter som inom tillämpningsområdet för denna lag bär ansvar för ordnandet eller utförandet av offentlig kontroll och andra officiella åtgärder. 

2) Med ”införselställe” avses en tullanstalt vid ett gränsövergångsställe vid Europeiska unionens yttre gräns, via vilken djur och varor som omfattas av tillämpningsområdet för kontrollförordningen anländer till Europeiska unionens område. 

3) Med ”gränskontrollstation” avses en kontrollplats som den behöriga myndigheten har utsett för utförande av offentlig kontroll som avses i artikel 47.1 i kontrollförordningen, samt utrymmen och redskap som hör till det.  

4) Med ”annat kontrollställe” avses ett sådant annat kontrollställe enligt artikel 53.1 a i kontrollförordningen än en gränskontrollstation dit den behöriga myndigheten vid en gränskontrollstation kan tillåta att djur och varor förflyttas för identitetskontroller och fysiska kontroller.  

5) Med ”slutdestination” avses en slutdestination enligt artikel 51.1 a i kontrollförordningen dit den behöriga myndigheten vid en gränskontrollstation kan tillåta att djur och varor vidaretransporteras i väntan på resultaten av de fysiska kontrollerna, såsom laboratorieundersökningar.  

6) Med ”livsmedelskontaktmaterial” avses material och förnödenheter som direkt eller indirekt kommer i kontakt med livsmedel eller som är avsedda att eller kan antas komma i kontakt med livsmedel. Definitionen är härledd från tillämpningsområdet enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG.  

7) Med ”medlemsstat” avses förutom Europeiska unionens medlemsstater en stat som vid tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om Europeiska unionens inre marknads funktion jämställs med en medlemsstat i Europeiska unionen på grund av ett avtal mellan Europeiska unionen och staten i fråga. Europeiska unionens medlemsstaters territorier där kontrollförordningen tillämpas uppräknas i bilaga I till förordningen. Stater som jämställs med medlemsstaterna är bland annat Norge, Andorra, Monaco, Schweiz och delvis Island.  

2 kap. Myndigheter och deras uppgifter 

4 §.Jord- och skogsbruksministeriet. I paragrafen föreskrivs om jord- och skogsbruksministeriets uppgifter. Enligt 1 mom. ska jord- och skogsbruksministeriet inte vara en tillsynsmyndighet, utan dess uppgift ska ha i uppgift att på nuvarande sätt allmänt leda och följa verkställigheten av lagstiftningen.  

Dessutom föreslås i 2 mom. att jord- och skogsbruksministeriet ska vara behörig myndighet i fråga om åtgärder som avses i artiklarna 59—63 i kontrollförordningen och som gäller bland annat utseende av gränskontrollstationer och återkallelse eller tillfällig återkallelse av utseendet av gränskontrollstationer. Bestämmelserna i dessa artiklar tillämpas delvis även på andra kontrollställen som avses i artikel 53.1 a i kontrollförordningen. I enlighet med artikel 51.1 a i kontrollförordningen får de behöriga myndigheterna vid en gränskontrollstation tillåta att djur eller varor vidaretransporteras till slutdestinationen i väntan på resultaten av de fysiska kontrollerna. Även dessa slutdestinationer ska utses särskilt enligt en delegerad förordning som antas med stöd av artikel 51.1 a i kontrollförordningen. 

I förordningen om sällskapsdjur förutsätts åter att medlemsstaterna utser inreseorter för resande som rör sig tillsammans med sina hundar, katter, illrar och fåglar som är sällskapsdjur för kontroller enligt artikel 34.1 i förordningen av sällskapsdjur som är föremål för förflyttning utan kommersiellt syfte.  

Det är ändamålsenligt att alla dessa kontrollplatser utses på ett så enhetligt sätt som möjligt. Jord- och skogsbruksministeriet utser gränskontrollstationer, andra kontrollställen, slutdestinationer och inreseorter för resande samt avbryter eller återkallar utseendet. Livsmedelsverket eller Tullen kunde göra en framställning om utseende av gränskontrollstationer, andra kontrollställen, slutdestinationer och inreseorter för resande samt om avbrytande eller om återkallande av utseendet. När framställningen görs av Livsmedelsverket och när den görs av Tullen föreskrivs i 5 och 6 § i lagen om införselkontroll. En framställning av Livsmedelsverket eller Tullen binder dock inte jord- och skogsbruksministeriet utan ministeriet kan fatta ett beslut som avviker från framställningen. Jord- och skogsbruksministeriet kan också fatta beslut som gäller utseende utan framställning av Livsmedelsverket eller Tullen. Livsmedelsverket och Tullen agerar på gränskontrollstationer, andra kontrollställen och slutdestinationer och ansvarar för att kraven i artikel 64 i kontrollförordningen uppfylls. Av denna orsak är det motiverat att någon annan myndighet, i detta fall ministeriet, sköter bedömningen av ändamålsenligheten och de åtgärder som den eventuellt föranleder. Det är naturligtvis inte heller uteslutet att Livsmedelsverket eller Tullen föreslår en sådan åtgärd för ministeriet. Det centrala är att kontrollplatserna och den offentliga kontroll som utförs på dem uppfyller kraven och att man kan ingripa effektivt och genomskådligt i problemsituationer.  

5 §.Livsmedelsverket. I paragrafen föreskrivs om Livsmedelsverkets uppgifter. Livsmedelsverket ska vara den högsta behöriga myndigheten, som planerar, styr och utvecklar offentliga kontrollen inom tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll. Livsmedelsverket utses till den myndighet enligt artikel 4.2 b i kontrollförordningen som inom lagens tillämpningsområde ska ha ansvar för att samordna samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs inom vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a—f och j i kontrollförordningen.  

Livsmedelsverket ska tillsammans med Tullen vara den behöriga myndighet enligt artikel 4.1 i kontrollförordningen som inom lagens tillämpningsområde ska tilldelas ansvaret för att organisera eller utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inom vart och ett av de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 a—f och j i kontrollförordningen. Uppgiften anvisas här i första hand Livsmedelsverket.  

Livsmedelsverket ska ansvara för den offentliga kontroll enligt artikel 47 i kontrollförordningen som utförs vid en gränskontrollstation av de kategorier av djur och varor enligt artikel 47.1 a och b i kontrollförordningen som är underkastade offentlig kontroll med undantag av de uppgifter som i lagen anvisas Tullen eller andra myndigheter som avses i 7 § i lagen om införselkontroll. Arbetsfördelningen ska vara densamma som i den nuvarande lagen om veterinär gränskontroll. Artikel 47.1 a i kontrollförordningen omfattar alla djur med undantag av sällskapsdjur som är föremål för förflyttning utan kommersiellt syfte och vissa djur som förs in i vetenskapligt syfte. Varor som ska kontrolleras med stöd av artikel 47.1 b i kontrollförordningen är livsmedel av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter och framställda produkter (inklusive foder av animaliskt ursprung). För den kategori av varor som avses i artikel 47.1 b i kontrollförordningen har vissa sammansatta produkter samt hö och halm tillkommit genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/478 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 vad gäller kategorier av sändningar som ska bli föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer. Med sammansatta produkter avses sådana sammansatta livsmedel som definieras i artikel 2 i kommissionens beslut 2007/275/EG, dvs. livsmedel avsett som människoföda som innehåller både bearbetade produkter av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung. Offentlig kontroll på gränskontrollstationer ska omfatta sådana sammansatta produkter som är förenade med risk för spridning av djursjukdomar, såsom produkter som innehåller till exempel kött.  

Enligt 23 § i foderlagen utövar Tullen vid sidan av Livsmedelsverket tillsyn över importen, exporten och transiteringen av annat foder än foder av animaliskt ursprung. Denna uppgiftsfördelning förblir oförändrad. Livsmedelsverket ska svara för den offentliga kontrollen av annat foder än foder av animaliskt ursprung som förs in i unionen med undantag av de allmänna uppgifter som anvisas Tullen i 6 § 1—3 punkten i lagen om införselkontroll. Livsmedelsverket ska således svara för den offentliga kontrollen enligt artikel 44 i kontrollförordningen i fråga om annat foder än foder av animaliskt ursprung på andra kontrollplatser enligt artikel 44.3 kontrollförordningen än införselställen samt för den offentliga kontrollen enligt artikel 47.1 kontrollförordningen vid gränskontrollstationer. Sådant annat foder än foder av animaliskt ursprung som omfattas av offentlig kontroll enligt artikel 47.1 kontrollförordningen vid en gränskontrollstation är foder som är föremål för effektiviserade införselkontroll enligt artikel 47.1 d, foder som är föremål för nödåtgärder enligt artikel 47.1 e samt foder enligt artikel 47.1 f kontrollförordningen som förutsätts genomgå offentlig kontroll vid införsel till Europeiska unionen i den Europeiska unionens lagstiftning som gäller fodret. Offentlig kontroll enligt artikel 44 kontrollförordningen som utförs någon annanstans än vid en gränskontrollstation riktas mot sådant annat foder än foder av animaliskt ursprung som inte avses i artikel 47.1 d, e eller f i kontrollförordningen. 

Enligt 3 mom. gör Livsmedelsverket framställning till jord- och skogsbruksministeriet om utseende av gränskontrollstationer, andra kontrollställen och slutdestinationer samt om avbrytande eller om återkallande av utseendet, om uppgiften inte har ålagts Tullen.  

6 §.Tullen. I paragrafen föreskrivs om Tullens uppgifter. Utöver vad som föreskrivs om Tullens uppgifter i kontrollförordningen eller någon annanstans i lagen om införselkontroll föreskrivs i paragrafen om andra uppgifter som Tullen ansvarar för och som gäller offentlig kontroll samt organiserande eller utförande av andra offentliga åtgärder inom tillämpningsområde för lagen om införselkontroll.  

Paragrafens 1 mom. 1—3 punkten gäller alla djur och varor som hör till lagens tillämpningsområde. Tullen är närvarande vid gränsövergångsställena och övervakar all gods- och persontrafik över Finlands yttre gränser och är således lämplig myndighet att utföra offentlig kontroll av djur och varor som hör till lagens tillämpningsområde på införselställena i enlighet med 1 punkten. När det gäller denna uppgift begränsar sig Tullens befogenheter till offentlig kontroll på gränsövergångsstället. Om det inte föreskrivs särskilt om denna offentliga kontroll i kontrollförordningen, förordningen om sällskapsdjur eller denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av dem, utförs offentlig kontroll riskbaserad i samband med annan tullkontroll. Som ett led i den uppgift som avses i 1 punkten kontrollerar Tullen att djur eller varor som enligt artikel 47.1 i kontrollförordningen är föremål för offentlig kontroll på gränskontrollstationer inte förs in i unionen via något annat införselställe än ett sådant i anslutning till vilket det finns en gränskontrollstation som har utsetts för offentlig kontroll av de aktuella kategorierna av djur eller varor. På motsvarande sätt kontrollerar Tullen att förflyttningar till unionen av hundar, katter, illrar och fåglar som är sällskapsdjur utan kommersiellt syfte inte sker via andra gränsövergångsställen än sådana som utsetts till inreseorter för resande.  

Med stöd av 1 mom. 1 punkten är Tullen också behörig myndighet i fråga om offentlig kontroll som riktas mot djur och varor vid införselställena i enlighet med artikel 44 i kontrollförordningen. 

I enlighet med 1 mom. 2 punkten ska Tullens kontroll på införselställena omfatta dirigerande av djur och varor enligt artikel 47.1 i kontrollförordningen till kontrollförfarande på en gränskontrollstation i samband med införselstället i enlighet med kontrollförordningen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.  

Tullen ska i enlighet med 1 mom. 3 punkten också i enligt med artikel 65.2 i kontrollförordningen svara för offentlig kontroll av sådana djur och varor för vilka aktören inte har angett om de består av de kategorier av djur och varor som avses i artikel 47.1 i kontrollförordningen och som ska vara föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer om det finns anledning att tro att sådana kategorier ändå finns i sändningen av djur och varor.  

I enlighet med 1 mom. 4 punkten ska Tullen svara för offentlig kontroll på införselställen i fråga om sådana djur och varor som med stöd av artikel 48 i kontrollförordningen är undantagna från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer enligt artikel 47.1 i kontrollförordningen. Undantag från detta utgör de förhandstillstånd som förutsätts för införsel av djur och varor för vetenskapliga ändamål och som beviljas av Livsmedelsverket. 

Från detta kontrollförfarande undantas genom en delegerad förordning som kommissionen antar med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen på vissa villkor på följande djur och varor:  

• Djur och varor som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål (artikel 48 b), 

• Varor ombord på transportmedel i internationell trafik som inte lossas och som är avsedda att konsumeras av besättning och passagerare (artikel 48 c), 

• Varor som ingår i passagerares personliga bagage och är avsedda för egen konsumtion eller användning. (artikel 48 d), 

• Små sändningar av varor som sänds till fysiska personer och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden (artikel 48 e) och 

• Sällskapsdjur enligt definitionen i artikel 4.11 i förordning (EU) 2016/429 (artikel 48 f). 

Med stöd av artikel 48 i kontrollförordningen vore det möjligt att också föreskriva om undantagande av djur och varor enligt leden a, g och h från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer, men tills vidare har kommissionen inte föreslagit någon sådan rättsakt. Artikel 48 a i kontrollförordningen gäller varor som sänds som varuprover eller som visningsobjekt avsedda för utställningar och som inte är avsedda att släppas ut på marknaden. Artikel 48 g i kontrollförordningen gäller varor som genomgått särskild behandling och som inte överstiger de mängder som ska fastställas i dessa delegerade akter. Artikel 48 h i kontrollförordningen gäller kategorier av djur eller varor som utgör en låg risk eller som inte utgör någon särskild risk och för vilka det därför inte krävs några offentliga kontroller vid gränskontrollstationer.  

Genom den delegerade förordning som antas med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen kompletteras kontrollförordningens bestämmelser där det fastställas i vilka fall och på vilka villkor djur och varor som avses i artikel 48 b—f i kontrollförordningen undantas från offentlig kontroll vid gränskontrollstationer. 

Enligt den delegerade förordning som antas med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen är villkoret för införsel av djur och varor för vetenskapliga ändamål att den behöriga myndigheten beviljar förhandstillstånd. Beviljande av förhandstillstånd förutsätter tillräcklig sakkunskap om de risker som införseln av djuren och varorna i fråga medför för djurs och människors hälsa. Av denna orsak åläggs Livsmedelsverket att bevilja förhandstillstånd genom att denna uppgift undantas från Tullens uppgifter enligt 1 mom. 4 punkten. 

För kontrollen av varor enligt artikel 48 c i kontrollförordningen ombord på transportmedel i internationell trafik som inte lossas och som är avsedda att konsumeras av besättning och passagerare svarar Livsmedelsverket och Tullen tillsammans. 

När det gäller offentlig kontroll av varor som ingår i passagerares personliga bagage och små sändningar av varor som sänds till fysiska personer anvisas uppgifter både medlemsstaternas behöriga myndigheter och tullmyndigheter genom den delegerade förordning som kommissionen antar med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen. Enligt förordningen ska dessa tillsammans med hamn-, flygfälts- och järnvägsoperatörer samt andra operatörer på införselställen ordna effektiv kontroll på införselställen till Europeiska unionen. Myndigheterna ska också identifiera sändningar som strider mot bestämmelserna och se till att de förvaras och bortskaffas. Genom den delegerade förordning som antas med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen bestäms att den behöriga myndigheten ska se till att de affischer som utgöra bilaga till förordningen sätts upp. Enligt den delegerade förordningen kan den behöriga myndigheten komplettera den information som avses ovan. För att klarlägga myndigheternas arbetsfördelning är det nödvändigt att föreskriva att Tullen är behörig myndighet även i fråga om dessa uppgifter. 

I fråga om offentlig kontroll av sällskapsdjur hänvisas det i den delegerade förordning som antas med stöd av artikel 48 b—f i kontrollförordningen till den nuvarande förordningen om sällskapsdjur där kontrollåtgärder och andra uppgifter anvisas både medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna. De uppgifter som i förordningen om sällskapsdjur anvisats de behöriga myndigheterna anvisas Tullen i 1 mom. 4 punkten. En del av de uppgifter som anvisats medlemsstaten i förordningen om sällskapsdjur anvisas Tullen antingen ensam eller tillsammans med Livsmedelsverket i 1 mom. 5 punkten.  

I enlighet med 1 mom. 4 punkten ska Tullen i egenskap av behörig myndighet enligt förordningen om sällskapsdjur utföra dokument- och identitetskontroller av hundar, katter, illrar och fåglar som är sällskapsdjur och förflyttas utan kommersiellt syfte. Tullen ska vidare svara för de åtgärder som den behöriga myndigheten efter att ha hört en tjänsteveterinär och vid behov ägaren ska vidta när det vid kontrollen framgår att ett sällskapsdjur inte uppfyller införselvillkoren. Tullen är i egenskap av närvarande tillsynsmyndighet vid gränsövergångsställena lämplig myndighet att svara för dessa kontroller som utförs på sällskapsdjur vid införselställena. 

I enlighet med 1 mom. 5 punkten svarar Tullen för de uppgifter som anvisats i artikel 5.3 och 5.4 samt artikel 34.4 i förordningen om sällskapsdjur samt tillsammans med Livsmedelsverket för uppgiften enligt artikel 37 i förordningen om sällskapsdjur. Enligt artikel 5.3 i förordningen om sällskapsdjur får medlemsstaterna kontrollera att den information som ägaren eller den auktoriserade personen lämnat i samband med införselkontroll är korrekt när det gäller deltagande i tävlingar, utställningar eller idrottsevenemang eller träning inför sådana evenemang. Om de villkor som ställs i förordningen om sällskapsdjur för deltagande i ovannämnda evenemang inte är uppfyllda, ska medlemsstaterna i enlighet med artikel 5.4 i förordningen om sällskapsdjur dirigera sådana djur till offentlig kontroll som utförs vid gränskontrollstationen. Enligt artikel 34.4 i förordningen om sällskapsdjur ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndighet som de har utsett att genomföra dokument- och identitetskontroll av sällskapsdjur på inreseorter för resande har tillräckliga kunskaper för att sköta uppgiften och för register över kontrollerna och vid behov dokumenterar genomförda kontroller i djurets identitetshandlingar. Tullen ska vara ansvarig för att säkerställa att de anställda har tillräckliga kunskaper. I artikel 37 i förordningen om sällskapsdjur föreskrivs om medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla ovannämnd information. För att säkerställa heltäckande information är det nödvändigt att föreskriva att Tullen och Livsmedelsverket tillsammans ansvarar för denna uppgift.  

På offentlig kontroll av förflyttningar utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur som hör till de arter som uppräknas i del B i bilaga I till förordningen om sällskapsdjur tillämpas med undantag för sällskapsfåglar tills vidare nationella krav i avsaknad av harmoniserade bestämmelser. Det har inte ansetts ändamålsenligt att föreskriva om särskild offentlig kontroll av dessa sällskapsdjur i denna lag. Sålunda får dessa sällskapsdjur förflyttas till Finland från länder utanför Europeiska unionen via vilket införselställe som helst där Tullen utför riskbaserad kontroll av dem i samband med annan tullkontroll. 

Förordningen om sällskapsdjur och de föreskrifter som antagits med stöd av den kommer i april 2026 att ersättas med Europaparlamentets och rådets förordning om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EU) 2016/429, nedan djurhälsolagen, och de nya krav som finns i djurhälsolagen. I artikel 227 i djurhälsolagen föreskrivs om övergångsåtgärder som gäller upphävande av förordningen om sällskapsdjur. Enligt den nämnda artikeln tillämpas förordningen om sällskapsdjur till och med den 21 april 2016 med undantag av förflyttning med kommersiellt syfte. 

Tullen anvisas uppgifter av andra livsmedel än varor enligt artikel 47.1 b i kontrollförordningen (produkter av animaliskt ursprung, delvis sammansatta produkter) i fråga om offentlig kontroll i 1 mom. 6 punkten och i fråga om livsmedelskontaktmaterial i 7 punkten. Enligt 34 § i livsmedelslagen kontrollerar Tullen att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung som förs in i unionen motsvarar livsmedelsbestämmelserna, att handlingarna rörande icke-animaliska livsmedel som transporteras som transitvaror är korrekta samt vid import och export i enlighet med ATP-avtalet (FördrS 48/1981) internationella transporter av lättfördärvliga livsmedel och den specialutrustning som används vid dessa transporter. Med undantag för den offentliga kontrollen enligt ATP-avtalet överförs dessa kontrolluppgifter i enlighet med denna lag från livsmedelslagen till den föreslagna lagen som ett led i offentlig kontroll av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i kontrollförordningen. ATP-avtalet är inte en sådan i artikel 1.2 i kontrollförordningen avsedd bestämmelse som har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna för tillämpning av unionslagstiftningen. ATP-avtalet innehåller också många andra krav än sådana som hänför sig till livsmedel, så det är motiverat att den offentliga kontrollen av det fortfarande lyder under livsmedelslagen.  

Tullen ska även i fortsättningen svara för de uppgifter som överförs till den föreslagna lagen och som gäller offentlig kontroll av andra livsmedel som förs in i Europeiska unionen än varor enligt artikel 47.1 b i kontrollförordningen. Tullen svarar för både kontroll enligt artikel 44 i kontrollförordningen på de kontrollplatser som avses i artikel 44.3 i kontrollförordningen och offentlig kontroll enligt artikel 47.1 som utförs vid gränskontrollstationer. Andra livsmedel än livsmedel enligt artikel 47.1 b i kontrollförordningen som omfattas av den offentliga kontroll enligt artikel 47.1 som ska utföras vid gränskontrollstationer är livsmedel som är föremål för effektiviserad införselkontroll enligt artikel 47.1 d, livsmedel som är föremål för nödåtgärder enligt artikel 47.1 e samt livsmedel enligt artikel 47.1 f i kontrollförordningen som förutsätts genomgå offentlig kontroll vid införsel till unionen i de Europeiska unionens rättsakter som gäller dem. Offentlig kontroll enligt artikel 44 i kontrollförordningen som ska utföras någon annanstans än vid en gränskontrollstation riktas mot sådana livsmedel som inte hör till de livsmedel som avses i artikel 44 d, e eller f i kontrollförordningen. Sammansatta produkter, som inte ingår i de produkter som ska kontrolleras i enlighet med artikel 47.1 b i kontrollförordningen, kontrolleras med stöd av artikel 44 i kontrollförordningen, om de inte hör till de livsmedel som avses i artikel 47.1 d, e eller f i kontrollförordningen.  

Enligt 1 mom. 8 punkten ska Tullen svara för offentlig kontroll av varor enligt artikel 47.1 b i kontrollförordningen (produkter av animaliskt ursprung, avelsmaterial, animaliska biprodukter, sammansatta produkter, hö och halm) som härrör från ett land utanför Europeiska unionen och som förflyttas genom transitering via unionen till ett territorium utanför Europeiska unionen vid den gränskontrollstation via vilken varor förs ut ur unionen. Bestämmelser om denna kontroll ingår i en delegerad förordning som kommissionen antar med stöd av artikel 77.2 i kontrollförordningen. I enlighet med den artikeln genomgår varorna en identifieringskontroll när de lämnar unionen och uppgifterna om att varorna lämnar Europeiska unionen dokumenteras i det informationshanteringssystem, det s.k. IMSOC (The Information Management System for Official Controls), som avses i artikel 131 i kontrollförordningen.  

Enligt 2 mom. ska Tullen göra framställning till jord- och skogsbruksministeriet om utseende av gränskontrollstationer, andra kontrollställen och slutdestinationer när den offentliga kontrollen gäller andra livsmedel som förs in i unionen än varor enligt artikel 47.1 b i kontrollförordningen, samt om avbrytande och om återkallelse av utseendet. Tullen ska också göra framställning om utseende av inreseorter för resande som ska godkännas som införselställen för sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte samt om avbrytande och om återkallelse av utseendet.  

7 §.Övriga myndigheter. I paragrafen föreskrivs om behöriga tillsynsmyndigheter i vissa specialsituationer. Bestämmelser om offentlig kontroll som utförs i samband med landning av fångster från fiskefartyg som för tredjelands flagg finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) (2019/627) om enhetliga praktiska arrangemang för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 vad gäller offentlig kontroll. Denna kontroll utförs på de platser för landning som bestäms utifrån lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014), som tillämpas på genomförandet av Europeiska unionens lagstiftning om tillsynen över iakttagandet av den gemensamma fiskeripolitiken och om gärningar som strider mot den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt 3 § i statsrådets förordning om vissa tillåtna hamnar för landning av fiskfångster (719/2019), som utfärdats med stöd av 68 a § i den nämnda lagen, får fiskefartyg som för sådana länders flagg som inte hör till Europeiska unionen landa sina fångster endast i Helsingfors hamn. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om införselkontroll ska den kommunala livsmedelstillsynsmyndigheten vara behörig tillsynsmyndighet som utför offentlig kontroll på de platser för landning av fångsten som avses i den nämnda lagen i samband med landningen. Den kommunala livsmedelstillsynsmyndighet är lämplig myndighet att utföra denna offentliga kontroll, eftersom den också är behörig myndighet enligt livsmedelslagen också när det gäller fångst som landas från fiskefartyg som för Europeiska unionens medlemsstaters flagg. De krav och kontrollåtgärder i anslutning till livsmedelssäkerheten som riktas mot fiskeriprodukter är desamma oberoende av fiskefartygets flaggstat.  

Med stöd av artikel 77.1 b i kontrollförordningen kan kommissionen anta delegerade förordningar i syfte att komplettera kontrollförordningen med avseende på bestämmelser för utförande av särskild offentlig kontroll och om åtgärder vid bristande efterlevnad vad gäller icke avhudat frilevande vilt med päls. Det är omöjligt att slutföra den fysiska kontrollen av icke avhudat frilevande vilt med päls innan kropparna avhudats. Avhudningen kan inte utföras på gränskontrollstationen utan icke avhudat frilevande vilt måste transporteras vidare till ett slakteri eller någon annan anläggning där avhudningen kan utföras. Då ska den myndighet som enligt livsmedelslagen övervakar destinationsanläggningen slutföra kontrollen. Tills vidare har kommissionen inte använt denna befogenhet att anta en förordning men det är skäl att förbereda sig på det. 

Genom delegerade förordningar som kommissionen kan anta med stöd av artikel 77.2 i kontrollförordningen bestäms om villkoren för övervakning av transport och ankomst av vissa djur och varor, från gränskontrollstationen för ankomst till anläggningen på destinationsorten i Europeiska unionen. Sådana djur och varor omfattar bl.a. biprodukter och framställda produkter, som i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning om biprodukter och framställda produkter (den s.k. biproduktförordningen 1069/2009 och genomförandeförordningen till biproduktförordningen 142/2011) ska transporteras från gränskontrollstationen för ankomst till en godkänd destinationsanläggning under övervakning. Även vid import av vissa djur till Europeiska unionen kan det förutsättas att djuren transporteras till den godkända enskilda karantänen eller karantänstationen under övervakning. Vid en övervakad transport underrättar den behöriga myndigheten på gränskontrollstationen den behöriga myndigheten på destinationsanläggningen om sändningen via IMSOC-systemet. Den behöriga myndigheten på destinationsanläggningen bekräftar likaså att sändningen anlänt till anläggningen via IMSOC-systemet. I 2 mom. ingår en bestämmelse om den särskilda kontroll som beskrivs ovan. 

8 §.Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgifter. Enligt paragrafen får närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Kontrollförordningen innehåller ställvis synnerligen teknisk och detaljerad reglering, som i vissa fall också lämnar stort rum för tolkning. Dessutom får regleringen i kontrollförordningen kompletteras och preciseras genom delegerade förordningar och genomförandeförordningar. Bemyndigandet att utfärda förordning behövs för att säkerställa att tillsynsmyndigheternas uppgifter i eventuella kommande problemsituationer kan kompletteras för att klarlägga myndigheternas befogenheter. 

3 kap. Offentlig kontroll 

9 §.Kontrollplan. Enligt paragrafen svarar Livsmedelsverket för samordningen av en riksomfattande kontrollplan som görs upp för att styra och samordna införselkontrollen. Kontrollplanen är en del av den fleråriga nationella kontrollplan som förutsätts i kontrollförordningen. Livsmedelsverket och Tullen svarar för utarbetandet av kontrollplaner i fråga om de uppgifter som anvisats dem i lagen.  

Strävan med i kontrollförordningen avsedd kontrollplanen är att främja en planmässig offentlig kontroll samt öppenhet gentemot bland annat aktörerna. Enligt artikel 109 i kontrollförordningen ska de behöriga myndigheterna utföra offentlig kontroll utifrån en flerårig nationell kontrollplan. Utarbetandet och genomförandet av kontrollplanen ska samordnas. Bestämmelser om kontrollplanens innehåll finns i artikel 110 i kontrollförordningen. Enligt den ska kontrollplanen utarbetas för att säkerställa att offentlig kontroll planeras inom alla de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i kontrollförordningen och i enlighet med bland annat de allmänna bestämmelser om offentlig kontroll som avses i artikel 9 i kontrollförordningen. Enligt den sistnämnda artikeln ska offentlig kontroll utföras till exempel riskbaserad, regelbundet och med lämplig frekvens. Kontrollplanen ska innehålla allmän information om hur medlemsstatens system för offentlig kontroll är uppbyggt och organiserat. Dessutom ska kontrollplanen innehålla den detaljerade information om innehållet som uppräknas närmare i artikel 110 i kontrollförordningen.  

10 §. Rätt att utföra inspektion och att få uppgifter. Till 1 mom. intas i fråga om inspektion och provtagning en hänvisning till artiklarna 9—15 i kontrollförordningen och artikel 34 i förordningen om sällskapsdjur. De nämnda förordningarna är direkt tillämplig Europeiska unionens lagstiftning i medlemsstater.  

Enligt artikel 5.1 h i kontrollförordningen ska den behöriga myndigheten säkerställas tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation. Allmänna krav på offentlig kontroll ingår i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen. Med avvikelse från 39 § i förvaltningslagen ska offentlig kontroll enligt artikel 9.4 i förordningen utföras utan föranmälan, utom då en föranmälan är nödvändig och vederbörligen motiverad för att offentlig kontroll ska kunna utföras. Enligt artikel 15 i kontrollförordningen ska aktörerna på begäran ge den behöriga myndigheten tillgång till bland annat transportmedel, sina datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information. I artikel 34 i förordningen om sällskapsdjur finns bestämmelser om de dokument- och identitetskontroller som ska utföras vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. 

I 2 mom. föreskrivs om inspektioner i utrymmen som omfattas av hemfriden i enlighet med grundlagsutskottets etablerade praxis. Inspektioner och provning i utrymmen som används för boende av permanent natur får utföras för sådan offentlig kontroll som avses i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen, om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller. Inspektioner får utföras endast av en myndighet. I praktiken behöver man vid offentlig kontroll av införsel i allmänhet inte vidta kontrollåtgärder i utrymmen som används för boende av permanent natur. En sådan situation kan dock uppstå till exempel när ett sällskapsdjur har förts in i strid med bestämmelserna och det är nödvändigt att rikta kontrollen mot någons bostad för att kontrollera sällskapsdjuren som redan kommit in i landet. Då uppfylls i regel också rekvisitet för smugglingsbrott. Också i ett fordon kan det finnas utrymmen som används för boende, och som kan beröras av begränsningarna på området för införselstället.  

I 3 mom. föreskrivs om den behöriga tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter. En ändamålsenligt och effektiv offentlig kontroll enligt Europeiska unionens lagstiftning förutsätter att myndigheten har rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för att sköta dess lagstadgade uppgift. Rätten gäller uppgifter som finns om saken hos andra myndigheter, aktörerna eller andra instanser som omfattas av skyldigheterna enligt den föreslagna lagen eller Europeiska unionens lagstiftning. Med aktör avses enligt artikel 3.29 i kontrollförordningen varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i kontrollförordningen.  

I bestämmelserna om behandling av personuppgifter beaktas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, nedan dataskyddsförordningen. Förordningen har börjat tillämpas den 25 maj 2018. Riksdagen har också antagit dataskyddslagen (1050/2018), som tillämpas parallellt med dataskyddsförordningen. 

I artikel 5 i dataskyddsförordningen bestäms om principer för behandling av personuppgifter. De är krav på laglighet, korrekthet och öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, korrekthet och lagringsminimering vid behandlingen av personuppgifter. 

I artikel 6 i dataskyddsförordningen bestäms om laglig behandling av personuppgifter. I punkt 1 bestäms om de grunder som behandlingen av personuppgifter kan baseras på. För myndigheter och organisationer som sköter en offentlig förvaltningsuppgift är de viktigaste grunderna för behandling av personuppgifter fullgörande av en rättslig förpliktelse (led c), utförande av en uppgift av allmänt intresse (led e) och den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (led e). Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen kan det bestämmas närmare i Europeiska unionens eller medlemsstaternas nationella rätt endast om omständigheter som hänför sig till dessa grunder för behandlingen av personuppgifter. I detta avseende kan den nationella rätten gälla 1) de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, 2) vilka registrerade som berörs, 3) de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, 4) ändamålsbegränsningar, 5) lagringstid, samt 6) typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska medlemsstaternas nationella rätt uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

I de föreslagna bestämmelserna om behandling av personuppgifter är det fråga om behandling av personuppgifter som hänför sig till tillsynsmyndighetens fullgörande av en rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen och utförande en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt artikel 6.1 e). Det är möjligt att bestämma närmare om nämnda grunder för behandlingen av personuppgifter i den nationella rätten. I 10 § 3 och 4 mom. i lagen om införselkontroll föreskrivs om rätt för tillsynsmyndigheten att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter som är nödvändig för kontrollen. De bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som föreslås i propositionen är sådana behandlingsåtgärder som avses i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen och genom vilka det säkerställs att behandlingen av personuppgifter är laglig och korrekt. Den föreslagna regleringen överensstämmer sålunda också med det spelrum som dataskyddsförordningen tillåter. 

I 4 mom. föreskrivs om rätt för Livsmedelsverket och Tullen att trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter ur bötesregistret för påförande av påföljdsavgift inom införselkontrollen. Bestämmelser om bötesregistret finns i 5 kap. i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Bötesregistret förs och används för verkställighet av ärenden som ska verkställas på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter. Rättsregistercentralen är personuppgiftsansvarig för bötesregistret. Uppgifterna i bötesregistret om brott och straffrättsliga påföljder ska hållas hemliga. Rättsregistercentralen får trots sekretessen på begäran lämna ut uppgifter till dem vilkas rätt att få nämnda uppgifter regleras särskilt genom lag. 

I 15 § i lagen om införselkontroll föreskrivs om påförande av påföljdsavgift inom införselkontrollen i sådana situationer av bristande efterlevnad som avses i paragrafen. Till de allmänna principerna för påförande av påföljdsavgift hör bland annat förbud mot dubbel straffbarhet (ne bis in idem -regeln) och att upprepade gärningar beaktas när storleken på den administrativa sanktionen bedöms och den administrativa sanktionen påförs. Förbudet mot dubbel straffbarhet betyder att det i lagstiftningen om administrativa sanktioner ska ses till att flera påföljder av straffkaraktär inte kan påföras för samma gärning. Påföljdsavgift kan således inte påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett sådant brottmål som behandlas i domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. I 4 mom. föreskrivs också om rätt till information ur bötesregistret för att säkerställa att en domstol inte redan har dömt personen till bötesstraff för samma gärning. Rätten till information behövs för att säkerställa att förbudet mot dubbel straffbarhet iakttas innan administrativa böter påförs. Rätten till information behövs i synnerhet för att två olika myndigheter, Tullen och Livsmedelsverket, påför den påföljdsavgift inom införselkontrollen som avses i 15 § i lagen om införselkontroll. Även den som får en påföljdsavgift inom införselkontrollen har ett intresse av att uppgifterna i bötesregistret kontrolleras innan böterna påförs. De uppgifter som utlämnas till tillsynsmyndigheterna gäller endast sådana uppgifter som behövs för att påföra de administrativa avgifter som avses i 15 § i lagen om införselkontroll. Utlämnandet av uppgifter är således begränsat till att gälla endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att tillsynsmyndigheterna Tullen och Livsmedelsverket ska kunna påföra och behandla påföljdsavgiften. Tillsynsmyndigheterna utövar offentlig makt i sin uppgift. De bestämmelser som föreslås om personuppgifter är exakta och noggrant avgränsade och det föreligger en rättslig grund enligt allmänna dataskyddsförordningen för behandlingen av personuppgifter. 

11 §.Undersökning av myndighetsprov. I artikel 64 i kontrollförordningen föreskrivs om minimikrav på gränskontrollstationer. Enligt artikel 64.3 g i kontrollförordningen ska gränskontrollstationerna ha tillgång till officiella laboratorier som inom lämpliga tidsfrister kan tillhandahålla analys-, testnings- och diagnostikresultat och som är utrustade med de IT-verktyg som krävs för att säkerställa att resultaten av analyser, tester eller diagnostik förs in på lämpligt sätt i det informationshanteringssystem för offentlig kontroll, det s.k. IMSOC, som avses i artikel 131 i kontrollförordningen. Enligt den föreslagna paragrafen ska behandling av myndighetsprov och undersökningar utföras vid Livsmedelsverket, Tullaboratoriet eller Livsmedelsverket eller ett av Livsmedelsverket utsett officiellt laboratorium. Ett officiellt laboratorium som utsetts av Livsmedelsverket eller Tullen kan finnas i Finland, i en annan Europeiska unionens medlemsstat eller i ett land som jämställs med Europeiska unionens medlemsstater. Den föreslagna regleringen kompletterar kraven på laboratorier vid offentlig kontroll av införsel i kontrollförordningen. Det laboratorium där ett prov undersöks bestäms i enlighet med den aktuella kategorin av djur eller varor utifrån den materiella lagstiftningen om den. 

12 §.Handräckning. I paragrafen föreskrivs om handräckning. I 1 mom. intas en informativ hänvisning till bestämmelserna om Polisens, Tullens, Gränsbevakningsväsendets och räddningsmyndigheternas handräckning. En förutsättning för handräckning är enligt polislagen att myndigheten hindras i sin tjänsteutövning. Enligt motiveringen till den nämnda bestämmelsen är det också fråga om hindrande i de fall där hindrandet ännu inte har ägt rum men det finns grundad anledning att misstänka att det kommer att ske. Enligt Tullagen kan Tullen på motsvarande sätt inom ramen för sina befogenheter på begäran ge andra myndigheter handräckning för fullgörande av dessa myndigheters lagstadgade tillsynsskyldighet. Enligt gränsbevakningslagen kan gränsbevakningsväsendet på begäran lämna statliga myndigheter handräckning för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet. För tydlighetens skull föreslås en hänvisning även till räddningslagen om handräckning som räddningsmyndigheten ger. Enligt räddningslagen kan räddningsmyndigheten ge handräckning som är förenlig med dess ansvarsområde för utförandet av en uppgift som i lag föreskrivits för en myndighet och inrättning. Räddningsmyndighetens handräckning kan behövas till exempel i en situation där man vid offentlig kontroll behöver sådan specialutrustning eller särskilda kompetens som finns hos räddningsmyndigheten. Olika myndigheter bedriver resultatrikt samarbete redan nu. Den handräckning som baserar sig på de nämnda bestämmelserna kan anses vara tillräcklig för att trygga en ändamålsenlig offentlig kontroll av införsel i samtliga situationer.  

I lagen om Livsmedelsverket (371/2018) finns inga bestämmelser om skyldighet för verket att ge andra myndigheter handräckning. Livsmedelsverket ger Tullen råd och handledning vid skötseln av de uppgifter som anvisas Tullen i den föreslagna lagen, men det kan ändå inte betraktas som sådan handräckning som avses i lagen. Utan någon särskild handräckningsbestämmelse sköts också en situation som avses i artikel 35.1 i förordningen om sällskapsdjur, där Tullen i egenskap av behörig myndighet hör Livsmedelsverkets tjänsteveterinär till exempel per telefon innan beslut fattas om återsändande, isolering eller avlivning av ett sällskapsdjur. I 2 mom. föreslås dock möjlighet för Livsmedelsverket att ge Tullen handräckning i särskilda uppgifter som hänför sig till offentlig kontroll. En sådan särskild uppgift som hänför sig till offentlig kontroll kunde bland annat vara ett så kallat kontrolltillslag som Tullen riktar mot införsel av sällskapsdjur eller varor som passagerare har med sig i sitt bagage, och i samband med vilket Livsmedelsverket bistår Tullen genom att granska dokument, utföra kliniska kontroller av djur och ta blodprov. Tullen och Livsmedelsverket ska dock komma överens om sådan handräckning på förhand.  

I vissa kontrolluppgifter som Tullen utför kan man dock trängande behöva hjälp av en tjänsteveterinär. Livsmedelsverket har inte möjlighet att ge handräckning som kräver fysisk närvaro på inreseorter vid Finlands yttre gränser. Av denna orsak föreslås i 3 mom. en bestämmelse om att kommunalveterinären ska ge Tullen handräckning i uppgifter som anknyter till offentlig kontroll av sällskapsdjur. Kommunalveterinären kunde t.ex. ge vid behov handräckning genom att bistå vid utförandet av kontroll, till exempel genom att bedöma om ett skadat eller sjukt djur är i transportskick. Som handräckning kan kommunalveterinären också utföra uppgifter i anslutning till verkställigheten av åtgärder som riktar sig mot djur eller varor, såsom ombesörja avlivandet av ett djur som tvångsmedel. I praktiken har sådan handräckning behövts endast sällan, så det kommer inte att medföra mycket tilläggsarbete för kommunalveterinärerna. Tullen kunde också höra den jourhavande kommunalveterinären utanför Livsmedelsverket tjänstetid före ett beslut om återsändande, isolering eller avlivning av ett sällskapsdjur. Ett beslut om dessa åtgärder mot ett sällskapsdjur kan verkställas utan dröjsmål. Att Tullen får tillräckligt stöd vid offentlig kontroll av sällskapsdjur är en förutsättning för att lagstiftningen ska kunna genomföras effektivt och djurs välbefinnande därigenom tryggas och djurägarnas och djurinnehavarnas rättsskydd säkerställas.  

Trots offentlig kontroll vid Europeiska unionens yttre gräns kan det ibland gå så att i kontrollförordningen avsett djur eller varor av någon orsak lyckas passera kontrollen vid Finlands eller en annan medlemsstats yttre gräns. Det kan vara fråga om djur eller varor som berörs av offentlig kontroll vid gränskontrollstationen och vilkas införsel upptäckts först senare när djuren eller varorna redan befinner sig inom Europeiska unionen. Beroende på kategorin av djur och varor vilar ansvaret för offentlig kontroll av dessa djur eller varor på antingen Livsmedelsverket eller Tullen, och då är i synnerhet Livsmedelsverkets möjligheter att göra kontrollbesök inne i landet begränsade på grund av knappa resurser. Det kan också vara fråga om sällskapsdjur samt varor som ingår i passagerares bagage och som med stöd av 6 § 4 och 5 punkten i lagen om införselkontroll berörs av offentlig kontroll som utförs av Tullen, men som inte har visats upp för kontroll eller som inte har upptäckts på införselstället. Vid dessa uppgifter som gäller djur och varor som med stöd av artikel 48 i kontrollförordningen är undantagna från offentlig kontroll vid gränskontrollstationen är Tullens befogenhet begränsad till området för gränsövergångsstället, så ansvaret för fall som gäller djur och varor som nått Europeiska unionens område ankommer på Livsmedelsverket. Eftersom djur eller varor i sådana fall redan finns inom Finlands yttre gränser, är det ändamålsenligt att den kontroll som behövs utförs av en lokal myndighet. Av ovannämnda orsaker bör i 4 mom. intas en bestämmelse om kommunalveterinärens handräckning till Livsmedelsverket och Tullen när kraven på införseln inte har efterlevts. Som handräckning kan kommunalveterinären utföra kontroll av djuren eller varorna, bistå vid kontrollen eller utföra uppgifter i anslutning till verkställigheten av åtgärder som riktas mot djuren eller varorna.  

Det kan också gå så att det senare framkommer ny information om djur eller varor som förts in från ett land utanför Europeiska unionen och som nått unionens område, till exempel att den är farlig för människors eller djurs hälsa eller har andra brister. Om sådana djur eller varor har förts in i Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i kontrollförordningen, tillämpas på den i stället för denna lag bland annat lagen om djursjukdomar, livsmedelslagen eller foderlagen. Om djur eller varor däremot har förts in i Europeiska unionen i strid med bestämmelserna i kontrollförordningen, ska den föreslagna lagen tillämpas när fallet utreds. Ett sådant fall kan vara till exempel en hundvalp som vid Europeiska unionens yttre gräns har visats upp för Tullen för kontroll som sällskapsdjur, men som det senare framkommer att förts in för att säljas eller annars överlåtas vidare och således inte uppfyllt definitionen av sällskapsdjur enligt förordningen om sällskapsdjur. Lagen om införselkontroll ska tillämpas också när det inte råder säkerhet om djur eller varor har varit föremål för offentlig kontroll i samband med införseln till Europeiska unionen på det sätt som kontrollförordningen förutsätter. En sådan situation kan uppstå till exempel när det under ett veterinärbesök konstateras att vaccinationsintyget för en hund som förts in från ett land utanför Europeiska unionen är bristfälligt och man inte kan försäkra sig om att djuret visats upp för Tullen för kontroll på en inreseort för resande. Det görs inga anteckningar om Tullens kontroll i de handlingar som åtföljer sällskapsdjuret utom när sällskapsdjuret är avsett att transporteras vidare till en annan Europeiska unionens medlemsstat.  

13 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter. I paragrafen föreskrivs om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Enligt förslaget till 11 § 3 mom. ska tillsynsmyndigheterna trots sekretessbestämmelserna få den information som är nödvändig för att utföra offentlig kontroll av statliga och kommunala myndigheter, aktörer och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning. De tillsynsmyndigheter som avses i lagen är Livsmedelsverket och Tullen samt de myndigheter som avses i 7 § i lagen om införselkontroll. Dessas rätt till information baserar sig direkt på 10 § 3 mom. i lagen om införselkontroll. Dessutom behövs det särskilda bestämmelser om utlämnande av nödvändiga uppgifter till vissa andra myndigheter trots sekretessbestämmelserna. Uppgifter ska kunna lämnas ut till åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott. Dessutom ska uppgifter kunna utlämnas till regionförvaltningsverket, Gränsbevakningsväsendet, kommunalveterinären, den kommunala livsmedelstillsynsmyndighet samt Skatteförvaltningen för skötsel av deras lagstadgade uppgifter. Regionförvaltningsverket är en regional myndighet som bland annat har till uppgift att övervaka att lagarna inom veterinärområde efterlevs inom dess område. Kommunalveterinären åter är en lokal myndighet som förutom att ge handräckning enligt 12 § i lagen om införselkontroll övervakar att bland annat lagarna inom veterinärområde efterlevs inom kommunens område. På Gränsbevakningsväsendet ankommer uppgifter som hänför sig till gränsövervakningen och som kan förutsätta att uppgifter utlämnas. Även skatteförvaltningen kan behöva rätt att lämna ut uppgifter bland annat för att bekämpa grå ekonomi. Uppgifter ska kunna utlämnas till exempel om man misstänker att djur införs som sällskapsdjur som åtföljer sin ägare, trots att det kan vara fråga om kommersiell införsel i anslutning till valpfabriker. Finlands medlemskap i Europeiska unionen, förpliktelser i Europeiska unionens lagstiftning eller andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland kan förutsätta att uppgifter utlämnas till utländska organ eller inspektörer. I bestämmelsen föreslås också ett omnämnande av att uppgifterna ska vara nödvändiga för skötsel av mottagarens uppgifter. Den rätt att lämna ut uppgifter som avses i paragrafen betyder i enlighet med paragrafens ordalydelse också utlämnade på eget initiativ utan uttrycklig begäran från den mottagande myndigheten. Rättskyddet för den som är part eller annars kund hos förvaltningen måste också alltid ombesörjas. 

4 kap. Tvångsmedel och påföljder 

14 §.Förelägganden, förbud och andra administrativa åtgärder. Enligt 1 mom. ska den behöriga tillsynsmyndigheten vidta behövliga åtgärder om djur eller varor eller införseln av dessa inte uppfyller eller misstänks inte uppfylla kraven på införsel. I kontrollförordningen, i förordningen om sällskapsdjur och i lagen om införselkontroll föreskrivs om de åtgärder som ska vidtas. 

Kontrollförordningen och förordningen om sällskapsdjur är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. I artiklarna 65—72 i kontrollförordningen föreskrivs om åtgärder vid misstanke om bristande efterlevnad och vid bristande efterlevnad avseende djur och varor som förs in i Europeiska unionen. De bestämmelser som ska efterlevas gäller både införselförfarandena och införselkraven på djur och varor. De administrativa tvångsmedlen vid offentlig kontroll av införsel baserar sig i huvudsak på ovannämnda artiklar, eftersom de utgör specialbestämmelser som gäller kontrollen av införsel. Dessutom innehåller artikel 138 i kontrollförordningen en utförlig förteckning över tillsynsmyndigheternas åtgärder när bristande efterlevnad har upptäckts i verksamheten. I artikel 35 i förordningen om sällskapsdjur föreskrivs om myndighetens åtgärder när bristande överensstämmelse framkommer vid kontroller av förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Tillsynsmyndighetens val av åtgärder påverkas naturligtvis av bland annat vilken slags bristande efterlevnad där är fråga om i varje enskilt fall.  

Den behöriga myndigheten ska kunna påvisa att de valda åtgärderna är ändamålsenliga och proportionella. I förvaltningslagen föreskrivs om de allmänna kraven på god förvaltning, som är bland annat proportionalitetsprincipen och ändamålsbundenhetsprincipen. Dessa principer ska också iakttas vid tillämpning av unionens förordningar, om det inte bestäms direkt i förordningen att något visst förfarande ska tillämpas som myndigheten är skyldig att iaktta som sådant i det fallet. 

I 2 mom. tas in en hänvisning till det att bestämmelser om isolering och karantän för djur och varor finns i artiklarna 65—67 i kontrollförordningen och artikel 35 i förordningen om sällskapsdjur. Med avses isolering som avses i artiklarna 65—67 i kontrollförordningen och i artikel 35 i förordningen om sällskapsdjur, där den behöriga myndigheten isolerar ett sällskapsdjur under officiell kontroll tills djuret uppfyller villkoren i kapitel III i förordningen om sällskapsdjur eller innan det slutliga beslutet fattas. Med karantän avses karantän som avses i artiklarna 65—67 i kontrollförordningen och som används parallellt med isolering tills ett eventuellt senare beslut om en sändning som strider mot bestämmelserna eller som medför risk fattas eller sändningen efter specialbehandling uppfyller införselkraven. Karantän enligt kontrollförordningen är ett tvångsmedel och skiljer sig således från sådan karantän efter införseln som ingår i införselkraven för vissa djur. I förordningen om sällskapsdjur används inte termen karantän utan enligt artikel 35 ”isoleras sällskapsdjuret under officiell kontroll”.  

Vidare enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ställs på isolering och karantän av djur utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Enligt artikel 66.2 i kontrollförordningen ska kommissionen genom genomförandeförordningar fastställa närmare bestämmelser om de praktiska arrangemangen för isolering och karantän. Kommissionen har dock inte tills vidare fastställt några sådana bestämmelser och därför får det föreskrivas nationellt om kraven på isolering och karantän. Det finns ett behov av närmare bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen särskilt i fråga om isolering och karantän av djur för att trygga deras välbefinnande samt förhindra spridningen av djursjukdomar. De närmare bestämmelserna kan gälla både förfarandena för hållande i isolering eller karantän och kraven på de utrymmen som är avsedda för isolering och karantän.  

15 §. Påföljdsavgift inom införselkontrollen. Enligt artikel 139 i kontrollförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 139.2 i kontrollförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i kontrollförordningen, om de begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, i enlighet med nationell rätt återspeglar åtminstone antingen aktörens ekonomiska fördel eller, beroende på vad som är lämpligt, en procentandel av aktörens omsättning.  

I 1 mom. specificeras de skyldigheter vilkas överträdelse kan leda till att påföljdsavgift inom införselkontrollen påförs. Tillämpningen av den föreslagna avgiften ska omfatta försummelser som är enkla att bevisa och inte kräver undersökningsåtgärder. Påföljdsavgiften föreslås vara minst 300 och högst 5 000 euro. Med stöd av 1 mom. ska det vara möjligt att påföra påföljdsavgift inom införselkontrollen bland annat om djuren eller varorna inte visas upp för offentlig kontroll, djuren eller varorna visas upp för offentlig kontroll på felaktiga grunder eller djuren eller varorna visas upp för offentlig kontroll utan att införselkraven är uppfyllda.  

Det anses föreligga ett särskilt behov av en påföljdsavgift inom införselkontrollen i fråga om sällskapsdjur för att man effektivare än nu ska kunna ingripa i brister som konstaterats vid förflyttningar och införsel av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte. Förflyttningarna och införseln av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte har ökat avsevärt de senaste åren. Under de senaste åren har Tullen årligen kontrollerat cirka 16 000—18 000 sällskapsdjur som åtföljt sin ägare eller en auktoriserad person till Finland, och i cirka 400—450 fall har Tullen vidtagit åtgärder enligt artikel 35 i förordningen om sällskapsdjur. Den vanligaste åtgärden är att sällskapsdjuret återsänds till utreselandet. Den som äger eller för in djuret drabbas vanligtvis inte av några andra påföljder, vilket ökar risken för nya försök.  

Vid veterinär gränskontroll kontrolleras årligen cirka 1 800—2 400 sändningar av djur och produkter av animaliskt ursprung, och där har i synnerhet antalet sällskapsdjur som förs in för att säljas eller annars överlåtas vidare ökat varje år. Exempelvis 2014 fördes 225 sällskapsdjur in till Finland via veterinär gränskontroll, då antalet 2017 var 975 och 2018 676. Utöver brister som upptäckts vid den veterinära gränskontrollen sysselsätts Livsmedelsverket av djur som visats upp Tullens kontroll som sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte, men som i själva verket förs in i Finland för försäljning. Misstanke om sådan införsel liksom om smuggling som helt och hållet undgått Tullens kontroll väcks ofta först när sällskapsdjuren redan är inne i landet. År 2018 fattade Livsmedelsverket sammanlagt 55 förvaltningsbeslut enligt förordningen om sällskapsdjur om sällskapsdjur som förts in kommersiellt i strid med bestämmelserna. Antalet har nästan trefaldigats från 2013, då Livsmedelsverket fattade sammanlagt tio förvaltningsbeslut i motsvarande fall.  

I samband med förflyttningar och införsel av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte uppvisas allt oftare bristfälliga eller rentav förfalskade införseldokument. Enligt paragrafen ska en påföljdsavgift inom införselkontrollen kunna påföras i de fall där sällskapsdjur som är föremål för förflyttning eller kommersiell införsel visas upp för offentlig kontroll utan att införselkraven är uppfyllda. Påföljdsavgift inom införselkontrollen ska kunna användas bland annat i sådan vanlig situation där någon för in ett djur som åtföljs av införseldokument som inte på något sätt kan kopplas till det djur som visats upp i samband med den offentliga kontrollen. Det är också vanligt att sällskapsdjurets identitetsmärkning och övriga identitetsuppgifter som antecknats i införseldokumenten samt djurets faktiska identitetsmärkning (chipp) inte motsvarar varandra och införseldokumenten gäller således ett annat djur än det som förs till veterinär gränskontroll eller vars handlingar visas upp för Tullen. 

Påföljdsavgiften inom införselkontrollen ska gälla inte bara sällskapsdjur utan också andra djur och varor som hör till lagens tillämpningsområde. Genom påföljdsavgifter kan man ingripa de vanligaste och allvarligaste bristerna eller förfarandena som har upptäckts vid införselkontrollen. Påföljdsavgift ska dock inte påföras i fråga om alla brister, utan användningen av sanktionen ska i praktiken vara beroende av hur allvarligt, uppsåtligt och återkommande förfarandet är. Det ska inte heller vara nödvändigt att påföra påföljdsavgift i fall där det bestäms att djur eller varor ska förstöras, något som medför en betydande ekonomisk förlust för den som fört in den. Påföljdsavgift ska påföras till exempel i fall där det är fråga om försummelse av de grundläggande förutsättningarna för införselförfarandena eller införselkraven. Dessutom ska påföljdsavgift kunna påföras i synnerhet i de situationer där helt och hållet förfalskade intyg visas upp i samband med den offentliga kontrollen eller när man försöker dölja det faktiska syftet med införseln, såsom kommersiell förflyttning av ett sällskapsdjur. Påföljdsavgift ska kunna påföras till exempel när den som för in djur eller varor har försummat att utreda införselkraven innan djur eller varor förs in eller när det finns allvarliga brister i efterlevnaden av införselkraven.  

När det gäller påföljdsavgifternas storlek förutsätts i kontrollförordningen åtminstone att aktörens ekonomiska fördel går förlorad. Exempelvis en införare eller aktör som visar upp ett sällskapsdjur som förs in för försäljning för Tullens kontroll som ett sällskapsdjur som förflyttas utan kommersiellt syfte sparar avgiften för veterinär gränskontroll. Om en hund inte åtföljs av ett intyg över bestämning av antikroppar mot rabies, har den som för in hunden också sparat veterinär- och laboratoriekostnaderna för tagande och undersökning av blodprov för bestämning av antikroppar. Vid kommersiell införsel av sällskapsdjur består den ekonomiska fördelen i synnerhet av sällskapsdjurets försäljningspris utöver de sparade kostnaderna. Försäljningspriserna för sällskapsdjur varierar stort, men de sällskapsdjur som vanligtvis förs in i strid med bestämmelserna säljs till något lägre pris. Försäljningspriserna för sällskapsdjur som förts in i strid med bestämmelserna varierar i genomsnitt mellan 300 och 800 euro. Den behöriga myndigheten bör bestämma påföljdsavgiften från fall till fall med hänsyn till antalet införda sällskapsdjur, rasen samt det allmänna marknadspriset. Eftersom det är fråga om en administrativ avgift, bör sanktionens straffkaraktär och förebyggande inverkan beaktas när sanktionens storlek bestäms. 

Enligt 2 mom. ska påföljdsavgiftens storlek bedömas med hänsyn till överträdelsens art och skadlighet och hur ofta den upprepats. De proportionalitets- och andra krav som god förvaltning ställer ska uppfyllas när avgiften bestäms. Även kraven på rättsskydd ska beaktas. Man ska ha rätt att överklaga beslutet om påföljdsavgift. En påföljdsavgift som Livsmedelsverket och Tullen påfört ska vara verkställbar bara om den vunnit laga kraft och förvaltningsdomstolens avgörande i ett ärende som gäller sökande av ändring ska vara verkställbart på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. 

I 3 mom. ingår en bestämmelse om förbud mot dubbel straffbarhet. Enligt den får flera påföljder av straffkaraktär inte påföras för samma gärning. Förbudet omfattar också administrativa påföljder av straffkaraktär för samma gärning. 

I 4 mom. anges en tidsgräns för användningen av påföljdsavgift inom införselkontrollen. Någon avgift får inte påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter den dag då det lagakraftvunna avgörandet som gäller avgiften meddelades. Detta motsvarar bestämmelsen om när böter förfaller i 8 kap. 13 § i strafflagen. Ingen ränta tas ut på avgiften. 

Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgift inom införselkontrollen finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Av denna orsak föreslås att också den lagen ändras så att till tillämpningsområdet för dess 1 § fogas den påföljdsavgift som avses i den föreslagna lagen. Enligt den nämnda lagen svarar Rättsregistercentralen för verkställigheten av påföljdsavgift. Rättsregistrecentral sköter även andra motsvarande verkställighetsuppgifter. I fråga om beslutets verkställbarhet iakttas bestämmelser i förvaltningsprocesslagen (586/1996) och från och med 2020 bestämmelser i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  

16 §.Vite eller tvångsutförande. I paragrafen föreskrivs om tillsynsmyndighetens rätt att förena en förpliktelse med vite eller med hot om tvångsutförande. Bestämmelser om de nämnda åtgärderna finns i viteslagen, som det hänvisas till i 2 mom. 

Vite döms ut av den tillsynsmyndighet som förelagt vitet. Viteslagen ska iakttas när vite föreläggs och döms ut. Hänvisningen till viteslagen gäller också vitesbeloppet. Enligt 8 § i viteslagen ska vitesbeloppet bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken. På vitesbeloppet inverkar således bland annat näringsverksamhetens omfattning och omsättningens storlek.  

17 §.Straffbestämmelser. I paragrafen hänvisas i fråga om straffbart regleringsbrott till 46 kap. 1 § 1 mom. 7 punkten i strafflagen (39/1889) och i fråga om straffbar smuggling till 46 kap. 4 § i strafflagen. I den förstnämnda bestämmelsen i strafflagen sägs att den som bryter mot eller försöker bryta mot en i Europeiska unionens förordningar om import och export föreskriven eller med stöd av nämnda rättsakter meddelad regleringsföreskrift, ska för regleringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år. En hänvisningsbestämmelse av motsvarande typ som gäller smuggling ingår i 27 § 1 mom. i gränskontrollslagen.  

5 kap. Särskilda bestämmelser 

18 §.Skydd för personer som rapporterar överträdelser. I paragrafen föreskrivs om hemlighållande av identiteten hos en fysisk person som rapporterat om överträdelser av bestämmelserna om införsel. Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs artikel 140.2 b och c i kontrollförordningen. Enligt det förstnämnda ledet ska personer som inrapporterar faktiska eller potentiella överträdelser till den behöriga myndigheten skyddas mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Enligt det senare ledet omfattar skyddet också skydd av personuppgifter för den person som inrapporterar en överträdelse i enlighet med Europeiska unionens och nationella lagstiftning.  

Enligt skäl 91 i ingressen till kontrollförordningen bör vem som helst ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser av denna förordning och i sådana fall ålägga sanktioner. I skälet konstateras vidare att avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier kan emellertid avskräcka visselblåsare. Rapportering av överträdelser av förordningen är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Därför bör det säkerställas att lämpliga arrangemang inrättas som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier. 

Det är ändamålsenligt att föreskriva som grunden för hemlighållande av identiteten för personer som rapporterar överträdelser även i lagen om införselkontroll, eftersom den utgör en tydlig helhet när det gäller offentlig kontroll. Syftet med den föreslagna paragrafen är att skydda personer som rapporterar överträdelser och för vilka det kan vara till nackdel att deras identitet röjs. En person ska kunna informera den behöriga myndigheten om överträdelser av bestämmelserna om införsel utan rädsla för skadliga påföljder. En förutsättning är att röjande av identiteten skulle kunna skada den person som rapporterar en överträdelse. Skadan kan ha att göra med till exempel att rapportören står i ett särskilt förhållande, till exempel anställningsförhållande, till den aktör som anmälan gäller och anmälan kunde vara till nackdel för detta förhållande. Personens subjektiva uppfattning om skada ska inte ensam räcka till för att tillämpa den sekretessgrund som avses i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen skyddar inte en person som rapporterat en överträdelse i en eventuell rättegång. Om personen uppträder i domstolen som till exempel vittne, röjs hans eller hennes identitet. Bestämmelser om skydd för identitet för personer som rapporterar överträdelser ingår för närvarande även i till exempel 36 § i dataskyddslagen (1050/2018) och i 71 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008).  

19 §.Avgifter för statliga myndigheters prestationer. Enligt 1 mom. ska för statliga myndigheters tillsyn enligt Europeiska unionens lagstiftning eller enligt lagen om införselkontroll tas det ut avgifter enligt de grunder som föreskrivs i kontrollförordningen och lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 

I kapitel VI i kontrollförordningen finns bestämmelser om avgiftsbelagd offentlig kontroll. Avsikten är att den avgift för offentlig kontroll som tas ut av aktörer på gränskontrollstationer och kontrollställen ska täcka kostnaderna för kontrollen. Avgifterna ska antingen motsvara kostnaderna beräknade på det sätt som anges i kontrollförordningen eller de belopp som anges i bilagan till kontrollförordningen. I kontrollförordningen anges vilka alla kontrollkostnaderna som ska täckas. Medlemsstaterna får besluta att avgifter och pålagor inte ska tas ut om beloppet är så lågt att det med beaktande av kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgifterna och pålagorna skulle vara oekonomiskt att ta ut den avgiften eller pålagan. 

När kostnaderna beräknas beaktas bland annat löner till den personal, inklusive stödpersonal och administrativ personal, som medverkar i den offentliga kontrollen samt socialförsäkrings- och pensionsavgifter och försäkringskostnader för personalen samt kostnader för anläggningar och utrustning, inklusive kostnader för underhåll samt försäkringar. Avgifterna ska fastställas antingen som ett schablonbelopp på grundval av de behöriga myndigheternas totala kostnader för offentlig kontroll under en bestämd tid, som tas ut av alla aktörer, eller så fastställs de på grundval av beräkningen av de verkliga kostnaderna för varje enskild offentlig kontroll, tillämpat på de aktörer som varit föremål för sådan offentlig kontroll. 

I artiklarna 66 och 67 i kontrollförordningen föreskrivs om åtgärder som ska vidtas avseende djur eller varor som förs in i unionen från tredjeländer i strid med bestämmelserna och som utgör en risk. Även dessa åtgärder vidtas på bekostnad av den aktör som ansvarar för sändningen av djur eller varor. Det är ändå inte fråga om en prestation som grundar sig om lagen om grunderna för avgifter till staten, utan om en annan kostnad som orsakas av skötseln av saken i varje enskilt fall. 

Närmare bestämmelser om nationella arrangemang och avgifternas storlek enligt artiklarna 79—82 i kontrollförordningen får utfärdas genom förordningar av jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet. Ett bemyndigande som gäller detta föreslås i 2 mom. 

20 §.Ändringssökande. I 1 mom. föreskrivs om sökande av ändring i beslut av andra tillsynsmyndigheter än Tullen. Ändring får till utgången av 2019 sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Bestämmelser om beviljande av besvärstillstånd finns i 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsprocesslagen kommer att upphävas i början av 2020, då lagen om rättegång i förvaltningsärenden träder i kraft. Således från och med 2020 sökas ändringen så som det föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

I ett annat beslut än ett beslut om påföljdsavgift inom införselkontrollen kan det bestämmas att beslutet ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Enligt 25 § 4 mom. i lagen om veterinär gränskontroll ska besvär över beslut som fattats med stöd av lagen behandlas i brådskande ordning. I lagen om införselkontroll är inte motiverat att föreskriva att kravet på brådskande ordning ska gälla alla djur eller varor på grund av det omfattande tillämpningsområdet för kontrollförordningen och lagen. För att trygga djurs välbefinnande bör ändå sådana beslut som gäller djur behandlas i brådskande ordning. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. 

I 3 mom. ingår en informativ hänvisning till bestämmelserna om sökande av ändring i tullagen. Enligt den söks ändring i ett beslut av Tullen på det sätt som föreskrivs i tullagen. Enligt 34 § i den gällande livsmedelslagen (23/2006) är Tullen dock behörig att kontrollera att livsmedel av icke-animaliskt ursprung motsvarar livsmedelsbestämmelserna både när det är fråga om produkter som importeras från länder utanför Europeiska unionen samt i begränsad utsträckning när produkterna förs in från Europeiska unionens medlemsstater. Behörigheten omfattar också produkter som kommer i kontakt med livsmedel. Ändring i Tullens beslut som avser förbud enligt 56 § i livsmedelslagen söks enligt 73 § 3 mom. i livsmedelslagen genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Behörigheten att övervaka livsmedel av icke-animaliskt ursprung som importeras från länder utanför Europeiska unionen ingår i fortsättningen i 6 § 1 mom. 6 punkten i den föreslagna lagen. Behörigheten all övervaka livsmedelskontaktmaterial baserar sig på 6 § 1 mom. 7 punkten. Behörigheten som gäller produkter från Europeiska unionens medlemsstater ingår enligt förslaget fortfarande i livsmedelslagen. För att det inte ska finnas obefogad skillnad mellan handel inom och utanför Europeiska unionen när det gäller ändringssökande ska ändring i motsvarande beslut som Tullen fattar med stöd av artikel 66 eller artikel 138.2 d i kontrollförordningen sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen till utgången av 2019. Från ingången av 2020 ska besvär anföras på det sätt som föreskrivs om sökande av ändring i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I övrigt söks ändring i beslut som Tullen fattat i den ordning som föreskrivs i tullagen, dvs. genom att begära omprövning hos Tullen.  

I 4 mom. hänvisas till lagen om grunderna för avgifter till staten i fråga om sökande av ändring som gäller avgifter. 

21 §.Ikraftträdande. Paragrafen innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft den 14 december 2019 samtidigt som kontrollförordningen ska börja tillämpas.  

Genom lagen om införselkontroll upphävs gränskontrollslagen dock så att 5 § i gränskontrollslagen förblir i kraft till och med den 20 april 2021. Med stöd av gränskontrollslagen har utfärdats jord- och skogsbruksministeriets förordning om fjäderfä och andra fåglar samt kläckägg av dessa som importeras från länder utanför Europeiska unionen (867/2008), jord- och skogsbruksministeriets förordning om vissa levande djur samt embryon och könsceller från dem som importeras från länder utanför Europeiska unionen (866/2008) och jord- och skogsbruksministeriets förordning om vissa mikrober, parasiter och varor som importeras från länder utanför Europeiska unionen och som medför risk för spridning av djursjukdomar (776/2019) och jord- och skogsbruksministeriets förordning om sammansatta produkter som är föremål för offentlig kontroll vid gränskontrollstationer (  /2019), som förblir i kraft. De nämnda förordningarna innehåller både nationella genomförandebestämmelser som förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning och nationella införselkrav som gäller djur och varor beträffande vilka införselkraven inte har harmoniserats i Europeiska unionens lagstiftning. Jord- och skogsbruksministeriets förordningar förblir i kraft för att säkerställa att införseln från tredjeländer kan fortsätta i fråga om vissa produkter som baserar sig på nationell reglering, tills regleringen vid behov ses över även i dessa avseenden.  

1.2  1.2 Livsmedelslagen

5 §.Förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen stryks omnämnandet av gränskontrollslagen, som föreslås bli upphävd. Samtidigt utökas bestämmelsen med en hänvisning till lagen om införselkontroll i fråga om offentlig kontroll av livsmedel som förs in i Europeiska unionen. 

34 §.Övriga tillsynsmyndigheter. Det föreslås att gränskontrollslagen ersätts av lagen om införselkontroll. I 1 mom. 4 punkten stryks därför omnämnandet av gränsveterinärer, som det föreskrivs om i gränskontrollslagen. 

Bestämmelser om offentlig kontroll av införsel från länder utanför Europeiska unionen finns i lagen om införselkontroll, i vilken intas Tullens uppgifter i anslutning till införselkontroll. Av denna orsak stryks 4 mom. 1 punkten, enligt vilken Tullen kontrollerar att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung som importeras från länder utanför Europeiska unionen motsvarar livsmedelsbestämmelserna och 3 punkten, enligt vilken Tullen kontrollerar att handlingarna rörande icke-animaliska livsmedel som transporteras som transitvaror är korrekta. 

Eftersom det föreslås att gränskontrollslagen upphävs, upphävs 6 mom., enligt vilket gränsveterinärerna sörjer för tillsynen enligt lagen i samband med den veterinära gränskontrollen av livsmedel av animaliskt ursprung. 

1.3  1.3 Djurskyddslagen

2 §.Tillämpningsområde. På grund av den föreslagna lagen om införselkontroll intas i 2 mom. ett omnämnande av att i fråga om införsel till Europeiska unionen iakttas dessutom vad som särskilt bestäms om denna.  

34 a §.Livsmedelsverket. Paragrafens rubrik samt omnämnandena av myndighet i 1 och 2 mom. ändras till att motsvara den nuvarande situationen, där Livsmedelsverket har ersatt Livsmedelssäkerhetsverket.  

Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket Livsmedelsverket övervakar att författningarna följs vid gränskontrollstationen och utförselstället. Utförselställen utses med stöd av lagen om transport av djur, eftersom det är fråga om kontroll av djur som förs ut ur Finland. 

37 §.Besiktningsveterinären och köttinspektören. Gränskontrollveterinärerna är myndigheter som avses i gränskontrollslagen, som föreslås bli upphävd. Av denna orsak stryks 3 mom., enligt vilket gränsveterinären övervakar att lagen, bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av den samt avlivningsförordningen följs på gränsövergångsstället, på utreseplatsen och inom området för en veterinär gränskontrollstation. Samtidigt ändras paragrafens rubrik för att motsvara innehållet genom att omnämnandet av gränsveterinären stryks i rubriken. 

39 §. Inspektion. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om Livsmedelsverkets inspektionsrätt inom området på gränskontrollstationen och utförselställe. Bestämmelser om inspektionsrätt som gäller offentlig kontroll av införsel finns i den föreslagna lagen om införselkontroll. 

42 §.Förbud och föreläggande. Till 1 mom. fogas ett omnämnande av Livsmedelsverket medan omnämnandet av gränsveterinären stryks. 

44 §.Brådskande åtgärder. Till paragrafen fogas ett omnämnande av Livsmedelsverket medan omnämnandet av gränsveterinären stryks. 

50 §.Handräckning. Till 2 mom. fogas ett omnämnande av Livsmedelsverket medan omnämnandet av gränsveterinären stryks. 

51 §.Besvär. Paragrafens 1 mom. ändras så att ändring får till utgången av 2019 sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Bestämmelser om beviljande av besvärstillstånd finns i 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsprocesslagen kommer att upphävas i början av 2020, då lagen om rättegång i förvaltningsärenden träder i kraft. Således från och med 2020 sökas ändringen så som det föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

1.4  1.4 Lagen om transport av djur

2 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 2 mom. utökas med ett omnämnande av offentlig kontroll av efterlevnaden av djurtransporförordningen i fråga om införsel till Europeiska unionen, som det föreskrivs om i lagen om införselkontroll. 

4 §.Definitioner. Paragrafen ändras så att i 6 punkten stryks ordet ”och”. I 7 punkten stryks omnämnandet av gränsveterinär och tillfogas ett omnämnande av Livsmedelsverket. Samtidigt fogas en ny 8 till paragrafen, där utförselställe definieras genom att hänvisa till relevant punkt i kontrollförordningen. 

24 §.Livsmedelsverket. I paragrafen föreskrivs om Livsmedelsverkets uppgifter. Paragrafens rubrik och omnämnandena av myndighet i paragrafen ändras så de motsvarar den nuvarande situationen, där Livsmedelsverket har ersatt Livsmedelssäkerhetsverket. Uppgifterna enligt 1 och 2 punkten tillhör Livsmedelsverket också för nuvarande men uppgifter enligt 3 och 4 punkten ät nya. Enligt 3 punkten ska Livsmedelsverket utse utförselställen. Ett utförselställe förutsätter inga särskilda lokaler eller redskap. Enligt 4 punkten övervakar Livsmedelsverket också efterlevnaden av föreskrifter vid gränskontrollstationer och utförselställen.2 mom.  

27 §.Besiktningsveterinären. Paragrafens 1 mom. ändras så att i momentet stryks omnämnandet av slaktplatser, eftersom det numera föreskrivs endast om slakterier i livsmedelslagen. Samtidigt ändras paragrafens rubrik så att den börjar motsvara paragrafens innehåll genom att omnämnandet av gränsveterinären styrks i rubriken. 

Enligt den gällande 2 mom. övervakar gränsveterinären att djurtransportförordningen och lagen om transport av djur samt bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs på gränsövergångsstället, på utreseplatsen och inom området för en veterinär gränskontrollstation. Bestämmelsen baserar sig på gränskontrollslagen enligt vilken gränsveterinärerna är myndigheter som avses i gränskontrollslagen, som föreslås bli upphävd. I fortsättningen föreskrivs om införselkontroll i lagen om införselkontroll och av denna orsak stryks 2 mom., som gäller gränsveterinärer. 

28 §.Inspektionsrätt. I 1 mom. stryks omnämnandet av slaktplatser, eftersom det numera föreskrivs endast om slakterier i livsmedelslagen. Till 2 mom. fogas ett omnämnande av Livsmedelsverket medan omnämnandet av gränsveterinären stryks. 

34 §.Handräckning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att omnämnandet av gränsveterinären ändras till ett omnämnande av Livsmedelsverket. I 2 mom. ersätts termen ”tullverket” med Tullen, som myndigheten heter i dag.  

1.5  1.5 Lagen om djursjukdomar

2 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att hänvisningen till gränskontrollslagen, som föreslås bli upphävd, stryks. Samtidigt utökas momentet med en hänvisning till lagen om införselkontroll i fråga om offentlig kontroll av införsel. 

Till rubrikenför10 kap. fogas ett omnämnande av införsel, som det också föreslås bestämmelser om i lagen om djursjukdomar.  

72 a §. Krav som gäller djur, djurprodukter och andra föremål som sprider djursjukdomar och som förs in från stater utanför Europeiska unionen. Det föreslås att till lagen fogas en ny 72 a §. Eftersom det föreslås att gränskontrollslagen upphävs föreskrivs det i lagen om djursjukdomar om villkoren för införsel från länder utanför Europeiska unionen. Enligt den får djur, embryon eller könsceller av djur, livsmedel av animaliskt ursprung eller andra föremål som sprider djursjukdomar som förs in till Finland från en stat utanför Europeiska unionen inte medföra risk för spridning av en djursjukdom som ska bekämpas. Dessutom ska djur, produkter och föremål åtföljas av behövliga officiella hälsointyg eller andra handlingar med vilka det kan påvisas att djuren, produkterna eller föremålen får införas. Djur, produkter och föremål ska också vara märkta så att de kan identifieras. 

Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om de krav som ska ställas på djur, produkter och föremål samt på handlingar som gäller dem utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får bestämmelser utfärdas inom de gränser som Europeiska unionens lagstiftning anger. Sådana bestämmelser är både de nationella genomförandebestämmelser som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter och de nationella kompletterande bestämmelser som utfärdas under vissa förutsättningar när unionslagstiftning saknas. Lagstiftningen om djur och varor som förs in i Europeiska unionen är nästan helt och hållet harmoniserad, så det utfärdas i praktiken mycket få nationella kompletterande bestämmelser. Kraven på införsel är tämligen detaljerade. För närvarande har de utfärdats med stöd av gränskontrollslagen, som föreslås bli upphävd.  

1.6  1.6 Foderlagen

4 §.Förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen stryks hänvisningen som säger att i gränskontrollslagen bestäms om import av foder av animaliskt ursprung från stater utanför Europeiska gemenskapen och om kontrollen av detta foder. Samtidigt utökas bestämmelsen med en hänvisning till den föreslagna lagen om införselkontroll.  

23 §.Tillsynsmyndigheter. I paragrafen föreslås att omnämnandet av Livsmedelssäkerhetsverket ändras så att det motsvarar dagens situation, där verkets har ersatts av Livsmedelsverket. 

Tullen uppgifter ska kvarstå men i 3 mom. stryks omnämnandena av tillsyn över import och transitering med undantag för kontrollen av det nationella kvalitetskravet som gäller förekomst av salmonellabakterier som utgör ett separat förfarande från införselkontrollen enligt kontrollförordningen. Tullen försäkrar för sin del vid kontroll av nationella kvalitetskrav att foder som är särskilt riskfyllda med tanke på salmonellabakterier deklareras för övergång till fri omsättningen senast efter det att importparti har konstaterats bli fri från salmonellabakterier och/eller ställningstagande har inhämtats av Livsmedelsverket. I andra avseenden skulle import- och transitkontrollerna föreskrivas i lagen om införselkontroll. Eftersom det föreslås att gränskontrollslagen upphävs, stryks också 4 mom., där det hänvisas till gränskontrollslagen. 

1.7  1.7 Lagen om animaliska biprodukter

2 §.Förhållande till andra författningar. I 5 mom. stryks hänvisningen som säger att i gränskontrollslagen föreskrivs om de införselvillkor som ska ställas på animaliska biprodukter och om tillsynen över införseln när produkterna importeras från stater utanför Europeiska unionen. Samtidigt utökas bestämmelsen med en hänvisning till lagen om införselkontroll.  

Förfaranden för införselkontroll av importpartier ingår i lagen om införselkontroll. De nationella införselvillkoren för sådana partiers införselduglighet som förs in från stater utanför Europeiska unionen ska i fortsättningen ingå i lagen om animaliska biprodukter. Bestämmelser om införselvillkoren för biprodukter och därav framställda produkter finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning om animaliska biprodukter och därav framställda produkter samt andra varor som medför fara för spridning av djursjukdomar importerade från länder utanför Europeiska unionen (1122/2011), som även den upphävs när gränskontrollslagen upphävs. Rubriken för 2 kap. ändras så att den täcker även införsel av biprodukter och därav framställda produkter från länder utanför Europeiska unionen till Finland. 

12 §. Krav för prover för forskning och diagnostik samt för varuprover och visningsobjekt. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen. 

Enligt det gällande 2 mom. krävs tillstånd av kommunalveterinären inom användarens verksamhetsområde för användning av biprodukter i kategori 1 och därav framställda produkter, utom för biprodukter och därav framställda produkter som levereras till Livsmedelssäkerhetsverket och till veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Det föreslås att momentet ändras så att särskilt tillstånd inte ska krävas. Kommunalveterinären ska dock underrättas om användning. Verksamheten kan kontrolleras tillräckligt på grund av underrättelsen. 

12 a §.Införsel av vissa biprodukter och därav framställda produkter. Det föreslås att till lagen fogas en ny 12 a §. I paragrafen föreskrivs om krav på införseltillstånd för vissa biprodukter och därav framställda produkter i den mån som det föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (genomförandeförordning), nedan genomförandeförordningen, att den behöriga myndigheten får tillåta införsel. Tillstånd till införsel beviljas av Livsmedelsverket. Paragrafen gäller införsel från länder utanför Europeiska unionen till Finland. I jord- och skogsbruksministeriets förordning 1122/2011 finns för närvarande bestämmelser med motsvarande innehåll om införselkrav som gäller i paragrafen avsedda produkter.  

De biprodukter och därav framställda produkter som avses i 1 mom. 1 punkten i är vissa biprodukter i kategori 1 och därav framställda produkter enligt artikel 26 i genomförandeförordningen som varit föremål för illegal behandling. Sådana produkter är hudar och skinn, inälvor med och utan innehåll från idisslare och av ben och benprodukter som innehåller kotpelare och skalle från djur som har varit föremål för illegal behandling med ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av beta-agonister (rådets direktiv 96/22/EG) eller med ämnen med anabolisk verkan och icke godkända ämnen (rådets direktiv 96/23/EG). Vid införsel och transitering samt i villkoren i införseltillståndet ska kraven i artikel 26 i genomförandeförordningen iakttas (TSE-begränsning, begränsningar som gäller användningen, märkningskrav för produkter, direktleverans till en godkänd eller registrerad anläggning, överblivet material ska användas eller bortskaffas). 

De biprodukter och därav framställda produkter som avses i 1 mom. 2 punkten är prover för forskning och diagnostik som definieras i genomförandeförordningen. Vid införsel och transitering samt de villkor som skrivs in i införseltillstånd ska åtminstone kraven i artikel 27 i genomförandeförordningen iakttas. Till dessa krav hör följande: partiet ska sändas direkt från platsen för införsel till unionen till den godkända användaren, partiet ska visas upp vid en gränskontrollstation, om destinationen är någon annan medlemsstat än den där partiet förs in och proverna ska bortskaffas, om de inte sparas som referensprover eller återsänds till ett tredjeland.  

De varuprover och visningsobjekt som avses i 1 mom. 3 punkten definieras också i genomförandeförordningen. Vid införsel och transitering samt i de villkor som skrivs in i införseltillstånd ska kraven i artikel 28 i genomförandeförordningen iakttas. Till dessa krav hör i fråga om varuprover kravet på ursprungsland, kravet på hälsointyg, kravet på att partiet efter den veterinära gränskontrollen transporteras direkt till en godkänd eller registrerad anläggning samt kravet på att proverna ska bortskaffas på ett visst sätt om de inte sparas som referensprover eller återsänds till ett tredjeland. Visningsobjekt berörs av kravet på ursprungsland och kravet på att de efter den veterinära gränskontrollen transporteras direkt en godkänd användare. Dessutom ska partiet åtföljas av ett handelsdokument, och efter utställningen ska föremålen bortskaffas på ett visst sätt, om de inte sänds till en annan medlemsstat eller återsänds till ett tredjeland. 

Paragrafens 1 mom. 4 punkten gäller biprodukter och därav framställda produkter från vattenlevande djur och ryggradslösa djur samt deras utvecklingsstadier, samt delar och material i kategori 3 av animaliska biprodukter av djur av ordningarna gnagare (Rodentia) och hardjur (Lagomorpha). Införsel kan tillåtas i enlighet med kapitel IV avsnitt 2 i bilaga XIV till genomförandeförordningen för andra ändamål än utfodring av landlevande produktionsdjur. Pälsdjur är enligt biproduktförordningen också produktionsdjur, men förbudet mot användning för utfodring av produktionsdjur ska i enlighet med genomförandeförordningen inte gälla införsel av biprodukter och därav framställda produkter för utfodring av pälsdjur.  

Enligt 2 mom. är ett villkor för beviljande av införseltillstånd att införseln inte orsakar risk för spridning av djursjukdomar som ska bekämpas eller risk för människors hälsa. Vid införsel av sådana biprodukter och därav framställda produkter som avses i paragrafen och vid beviljande av införseltillstånd ska iakttas de minimikrav som avses i 1 mom. och som föreskrivs i genomförandeförordningens artiklar och bilaga.  

Enligt 3 mom. får Livsmedelsverket för att utföra sina lagstadgade uppgifter utan införseltillstånd enligt 1 mom. på nuvarande sätt föra in biprodukter och därav framställda produkter för diagnostiska ändamål eller utbildnings- eller forskningsändamål.  

1.8  1.8 Strafflagen

46 kap.Brott som har samband med införsel och utförsel. 4 §Smuggling. I 1 mom. föreskrivs om straff för smuggling för den som, utan behörigt tillstånd eller annars i strid med vad som stadgas eller bestäms om införsel eller utförsel, för eller försöker föra in i landet eller för eller försöker föra ut ur landet en vara vars införsel eller utförsel är för bjuden eller förutsätter myndighets tillstånd eller kontroll. För smuggling dömas till böter eller fängelse i högst två år. 

Enligt den gällande 2 mom. döms för smuggling s också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i strid med gränskontrollslagen eller bestämmelser eller allmänna eller särskilda föreskrifter som utfärdats med stöd av den för eller uppsåtligen försöker föra in i landet eller transporterar, hanterar eller förvarar djur eller varor eller försummar sin skyldighet att låta kontrollera djuren eller varorna. I denna regeringens proposition föreslås att gränskontrollslagen upphävs. Lagens 5 § ska dock förbli i kraft till och med den 20 april 2021. Också vissa jord- och skogsbruksministeriets förordningar som utfärdats med stöd av gränskontrollslagen ska förbli i kraft. Bestämmelser om materiella förutsättningar till införseln finns i den gällande 5 § i gränskontrollslagen samt i jord- och skogsbruksministeriets förordningar som ska förbli i kraft. Dessa bestämmelser kommer att upphävas då djurhälsolagen börjas tillämpas fr.o.m. den 21 april 2021. På grund av den straffrättsliga legalitetsprincipen föreslås det att till 2 mom. tas in en hänvisning till 5 § i gränskontrollslagen. 

1.9  1.9 Lagen om verkställighet av böter

1 §.Lagens tillämpningsområde. Verkställigheten av försummelse- och påföljdsavgifter som påförs med stöd av olika lagar sköts av Rättsregistercentralen med iakttagande av förfarandet i lagen om verkställighet av böter. Av denna orsak föreslås att det fogas till 1 § 2 mom. att en påföljdsavgift inom införselkontrollen enligt 16 § i den föreslagna lagen om införselkontroll verkställs i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter.  

Enligt 4 § i lagen om verkställighet av böter ska den som påför avgiften och fullföljdsdomstolen göra anmälan om sitt beslut till Rättsregistercentralen och centralen har möjlighet att bevilja betalningstid med stöd av 14—18 §.