1.1  Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG, nedan blåkortsdirektivet , antogs den 20 oktober 2021. Direktivet syftar till att underlätta inresa och vistelse för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer. Syftet är att det inom Europeiska unionens område ska finnas ett attraktivt unionsövergripande system för högkvalificerade tredjelandsmedborgare. Målet med reformen av EU-blåkortet är att skapa verkligt europeiskt mervärde för att locka till sig kompetens, vilket görs genom ett effektivt och flexibelt instrument som är gemensamt för hela EU.  

Reformen av direktivet inleddes i och med de utmaningar i genomförandet av blåkortsdirektivet som identifierades i kommissionens meddelande av den 22 maj 2014. Enligt direktivet bör unionen eftersträva att inrätta ett mer attraktivt och effektivt unionsövergripande system för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer. Unionens hållning när det gäller att locka sådana högkvalificerade arbetstagare bör ytterligare harmoniseras och EU-blåkortet bör bli det viktigaste verktyget i det avseendet, med snabbare förfaranden, mer flexibla och inkluderande kriterier för inresa och vistelse samt mer omfattande rättigheter, däribland underlättad rörlighet inom EU. Direktivets bestämmelser gäller bland annat grunderna för inresa och vistelse samt nekande och återkallande av detta, EU-blåkortet samt förfarandena, rättigheterna och rörligheten mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 18 november 2023. 

Genom denna proposition sätts blåkortsdirektivet i kraft och samtidigt främjas invandring av kompetent arbetskraft.  

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten

I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” sätts som mål att unionen ska bli en ekonomi baserad på kunskap och innovation, att företagens administrativa börda ska minskas och att tillgången och efterfrågan på arbetskraft ska motsvara varandra bättre. I meddelandet konstateras att det behövs en övergripande politik för arbetskraftsmigrationen och att invandrarna bör integreras bättre. Åtgärderna för att underlätta inresa och vistelse för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer bör granskas utifrån detta bredare perspektiv. 

Europeiska rådet konstaterar i sina slutsatser av den 26 och 27 juni 2014 att Europa för att även framöver kunna attrahera människor med talanger och färdigheter måste delta i den globala konkurrensen om dessa personer. För detta måste Europa utveckla strategier för att maximera möjligheterna till laglig migration som också omfattar förenhetligande av de nuvarande reglerna. 

I kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 ”En europeisk migrationsagenda” ges en uppmaning till att skapa ett unionsövergripande system för att locka högkvalificerade medborgare i tredjeländer, och konstateras att rådets direktiv 2009/50/EG ska ses över för att unionen med dess hjälp mer effektivt ska kunna locka begåvningar och den vägen svara mot befolkningsutmaningar i unionen samt bristen på arbetskraft och kompetens inom nyckelsektorerna i unionens ekonomi. Uppmaningen att se över direktivet upprepas i kommissionens meddelande av den 23 september 2020 ”Ny migrations- och asylpakt” där det konstateras att reformen av EU-blåkortet ska leda till ett verkligt europeiskt mervärde för att locka kompetens genom ett effektivt och flexibelt instrument som är gemensamt för hela EU. 

Kommissionen lämnade den 6 april 2016 ett meddelande till Europaparlamentet och rådet om en reform av det gemensamma asylsystemet och utveckling av lagliga vägar till Europa. Europaparlamentet krävde i sin resolution av den 12 april 2016 en ambitiös och riktad översyn av direktiv 2009/50/EG, inbegripet dess tillämpningsområde. Utifrån meddelandet lade kommissionen den 7 juni 2016 fram sitt förslag till direktiv COM (2016) 378 (final) om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning samt om upphävande av det tidigare direktivet 2009/50/EG (det s.k. blåkortsdirektivet). 

Inrikesministeriet lämnade den 1 september 2016 statsrådets U-skrivelse ( U 44/2016 rd ) om kommissionens förslag till riksdagen, och riksdagens förvaltningsutskott lämnade sitt utlåtande om skrivelsen den 28 september 2016 ( FvUU 30/2016 rd ). I takt med att förhandlingarna framskred lämnades en kompletterande U-skrivelse till riksdagen den 24 april 2017. Förvaltningsutskottet lämnade sitt utlåtande den 31 maj 2017 ( FvUU 16/2017 ).  

Förhandlingarna om direktivet var stundvis svåra och i och med bytet av rådets ordförande varierade satsningarna på att föra förhandlingarna framåt. Förhandlingarnas längd påverkades även av det rekordartade antalet asylsökande till EU 2015 som inföll samtidigt med förhandlingarna. Förhandlingarna pågick sammantaget mer än fem år och direktivet antogs slutligen den 20 oktober 2021. 

Beredningen av propositionen

Arbets- och näringsministeriet tillsatte den 28 februari 2023 en arbetsgrupp för att bereda en regeringsproposition om genomförandet av blåkortsdirektivet. Till arbetsgruppen kallades företrädare för inrikesministeriet, utrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet samt Migrationsverket. I beslutet om tillsättandet av arbetsgruppen konstaterades att arbetsgruppen under beredningen kan höra experter och ordna samråd. 

Den 30 mars 2023 ordnades ett samråd med arbetsmarknadsorganisationerna om definitionen av lönetröskeln. Vid samrådet hördes Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Finlands näringsliv EK, Företagarna i Finland, Akava, Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och Tjänstemannacentralorganisationen STTK. Artikel 5.3 i direktivet förutsätter att arbetsmarknadens parter hörs innan lönetröskeln fastställs.  

Dessutom skickades det ut en enkät om lönetröskeln till medlemsföretagen i företagsrådet vid Helsingforsregionens handelskammare.  

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga webbtjänsten på adressen https://tem.fi/sv/projekt-och-lagberedning under numret TEM014:00/2023 .  

3.1  Allmänt

Rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning sattes i Finland i kraft genom ändringar i utlänningslagen och vissa lagar som har samband med den (RP 37/2011 rd) så att ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2012.  

Till följd av direktiv 2009/50/EG föreskrivs i utlänningslagen om definitioner (3 §), ansökan om uppehållstillstånd i Finland för EU-blåkortsinnehavare som kommer från en annan medlemsstat och dennes familjemedlemmar (49 §), det första uppehållstillståndets och det fortsatta tillståndets längd (53 och 55 §), beviljande av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare (56 a §), återkallande av EU-blåkort (58 b §), Migrationsverkets befogenhet att bevilja uppehållstillstånd (67 §), behandlingstid för ansökan på basis av familjeband (69 a §), beviljande av EU-blåkort (73 a §), återkomst till och vistelse i landet för innehavare av EU-blåkort och deras familjemedlemmar som flyttat till en annan medlemsstat (73 b §) och behandlingstid för ansökningar om EU:s blåkort (84 §). Bestämmelserna i direktiv 2009/50/EG har inte till alla delar satts i kraft nationellt så exakt som kommissionen numera förutsätter att genomförandet ska ske. Således föreskrivs det inte uttryckligen i den gällande utlänningslagen om tillämpningsområdet för artikel 3 i direktiv 2009/50/EG, om grunderna för avslag på ansökan om EU-blåkort i artikel 8 och om grunderna för att återkalla eller inte förlänga EU-blåkort i artikel 9, där det har gjorts vissa ändringar i det reviderade direktivet. Det ligger i kommissionens intresse att följa hur direktiven sätts i kraft i medlemsstaterna för att få en uppfattning om hur enhetligt och attraktivt EU ter sig utåt, i synnerhet i den globala konkurrensen om kompetent och utbildad arbetskraft.  

Finland tillämpar i praktiken dessutom ett nationellt uppehållstillstånd för specialsakkunniga som det finns bestämmelser om i 73 § i utlänningslagen. Vid en revidering av kapitel 5 i utlänningslagen (trädde i kraft 23.2.2023) gjordes det ett eget nationellt tillstånd för specialsakkunniga med betoning på uppehållstillståndets betydelse i uppehållstillståndssystemet och attraherandet av högutbildade personer till Finland. Som kriterium för tillståndet satte man dessutom att en specialsakkunnigs lön ska vara minst den genomsnittliga bruttolönen för löntagare. 

Statistik över beviljade EU-blåkort 2017–2023 

Statistik över beviljade uppehållstillstånd för specialsakkunniga 2017–2023  

Statistik över rörligheten till andra medlemsstater med EU-blåkortet är inte tillgänglig. Migrationsverket statistikför endast ansökningar och beslut om EU-blåkort. Det görs inga registreringar i verkets UMA-system om rörlighet i någondera riktningen som kunde användas för att utreda antal. Migrationsverkets bedömning är att av dem som ansöker om kortet i Finland endast några få per år har ett kort beviljat av en annan medlemsstat sedan tidigare. Migrationsverket har inga uppgifter om personer som vistats i Finland under en kortare tid med en annan stats kort, inte heller om personer som lämnat Finland, vilken situationen är även för övriga uppehållstillstånd beroende på den rörlighet för kortare vistelse som är tillåten med uppehållstillstånd inom Schengenområdet.  

3.2  Presentation per artikel

Artiklar i direktivet som medför ändringar i den gällande lagstiftningen

I artikel 1 i direktivet finns bestämmelser om villkor för inresa och vistelse i mer än tre månader på medlemsstaternas territorium, och de rättigheter som gäller för tredjelandsmedborgare vid högkvalificerad anställning och för deras familjemedlemmar. Dessutom ges bestämmelser om villkor för deras inresa och vistelse, och de rättigheter som gäller för dem i andra medlemsstater än i den som först beviljat EU-blåkort. Direktivet förutsätter att bestämmelserna införs i lag.  

I artikel 2 anges definitioner. Om artikel 2.1–2.9 och artikel 2.14 ska föreskrivas i lag.  

I artikel 3 finns bestämmelser om tillämpningsområdet. I punkt 1 i artikeln finns bestämmelser om de tredjelandsmedborgare som direktivet tillämpas på och i punkt 2 om dem som det inte tillämpas på. Det ska föreskrivas om tillämpningsområdet i lag.  

I artikel 5 finns bestämmelser om kriterier för inresa och vistelse. I punkt 1 i artikeln föreskrivs att innehavare av EU-blåkort vad gäller inresa och vistelse enligt led a ska lägga fram giltigt anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande, enligt led b och c för oreglerade och reglerade yrken lägga fram handlingar och enligt led d lägga fram en giltig resehandling. I punkt 3 i artikeln föreskrivs om lönetröskeln som är en förutsättning för beviljande av EU-blåkort. Den ska fastställas nationellt så att den är minst 1,0 men inte mer än 1,6 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen.  

I artikel 7 i direktivet föreskrivs om grunderna för avslag på en ansökan. I punkt 1 i artikeln föreskrivs om absoluta situationer då en ansökan ska avslås. Sådana situationer är när grunderna för inresa och vistelse inte uppfylls, handlingarna har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, den ansökande är ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan eller arbetsgivarens verksamhet etablerades eller bedrivs huvudsakligen för att underlätta inresa för tredjelandsmedborgare. I punkt 2 i artikeln finns bestämmelser om prövningsbaserade grunder för avslag. Sådana är omständigheter i anslutning till arbetsmarknadssituationen samt arbetsgivarens försummelse av sina arbetsgivarskyldigheter eller ålagda sanktioner för olaglig anställning av arbetskraft eller brister i uppfyllandet av de rättsliga skyldigheterna beträffande social trygghet, beskattning, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor. Dessutom kan orsaken vara att arbetsgivarens verksamhet har avvecklats eller den ekonomiska verksamheten har upphört, att arbetsgivaren enligt direktiv 2009/52/EG har ålagts sanktioner och för att säkerställa etisk rekrytering. I punkt 3 i artikeln föreskrivs att varje beslut om att avslå en ansökan ska beakta de särskilda omständigheterna i fallet och respektera proportionalitetsprincipen, dock utan att detta begränsar tillämpningen av punkt 1. I utlänningslagen föreskrivs inte om avslag på ansökan om EU-blåkort med denna precision.  

I artikel 8 i direktivet föreskrivs om grunderna för att återkalla eller inte förlänga ett EU-blåkort. Punkt 1 i artikeln har bestämmelser om situationer när ett EU-blåkort inte ska förlängas eller det ska återkallas. Enligt led a i punkten beviljas tillstånd inte när EU-blåkort och handlingar förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende, enligt led b när den berörda tredjelandsmedborgaren inte längre har ett giltigt anställningsavtal, enligt led c när den berörda tredjelandsmedborgaren inte längre har de kvalifikationer som arbetet kräver och enligt led d när lönenivån är alltför låg.  

Punkt 2 i artikeln har bestämmelser om situationer när EU-blåkort får återkallas eller inte behöver förlängas. I led a föreskrivs om omständigheter i samband med allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan, i led b om arbetsgivarens försummelse av sina arbetsgivarskyldigheter, i led c om förutsättningarna för försörjning, i led d om vistelse i andra syften än som EU-blåkortsinnehavare, i led e om försummelse av att följa anställningsvillkoren, i led f om försummelse att följa vissa bestämmelser i direktivet i anslutning till arbetet, i led g om resehandling som inte är i kraft och i led h om försummelse av att följa direktivets bestämmelser om rörlighet. I andra stycket i punkt 2 i artikeln föreskrivs om omständigheter att beakta vid bedömningen av förutsättningarna för försörjning. 

I punkt 3 i artikeln föreskrivs närmare om tillämpningen av led f i punkt 2.  

I punkt 4 i artikeln föreskrivs om situationer när en EU-blåkortsinnehavare tillfälligt och i högst 12 månader inte uppfyller kriterierna för inresa och vistelse på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller föräldraledighet.  

I punkterna 5 och 6 föreskrivs om situationer när EU-blåkortsinnehavaren är arbetslös, varvid EU-blåkortet inte får återkallas eller förlängning vägras och när EU-blåkortsinnehavaren ska ges en tidsfrist på tre eller sex månader, beroende på vistelsens längd, för att hitta ett nytt arbete. Det ska föreskrivas om detta i lag. Nationellt kan beslutas om längre tid än tre eller sex månader för att söka arbete, men vid beredningen ansågs det att man i det här skedet föreskriver om det på samma sätt som i direktivet.  

I punkt 7 i artikeln föreskrivs om en helhetsbedömning vid beslutsfattandet. 

Artikel 9 i direktivet innehåller bestämmelser om EU-blåkortet. Enligt punkt 1 i artikeln ska kortet beviljas när kriterierna uppfylls. I punkt 2 i artikeln finns bestämmelser om uppehållstillståndets giltighetstid, i punkterna 3–6 om anmärkningar på uppehållstillståndskortet och i punkt 5 dessutom om en situation när en EU-blåkortsinnehavare får internationellt skydd och om omständigheter gällande utredningen av det och om överföring av flyktingstatusen. I punkt 7 i artikeln föreskrivs om de rättigheter EU-blåkortsinnehavare har under kortets giltighetstid.  

Artikel 10 innehåller bestämmelser om ansökan om inresa och vistelse. Enligt punkt 1 i artikeln ska medlemsstaterna besluta vem som får göra ansökan, enligt punkt 2 om behandlingen av ansökan oberoende av om den sökande finns i landet eller inte och enligt punkt 3 om att medlemsstaterna i enlighet med den nationella lagstiftningen har rätt att godta en ansökan om EU-blåkort som lämnats in av en tredjelandsmedborgare som inte har ett giltigt uppehållstillstånd eller en giltig visering för längre vistelse, men som uppehåller sig lagligt på medlemsstatens territorium.  

I artikel 11 föreskrivs om rättssäkerhetsgarantier, det vill säga inom vilken tid beslut om en ansökan ska fattas och tillkännages samt om förfarandet för att komplettera ansökan. Dessutom föreskrivs där om den sökandes tillåtna vistelse i landet när tillståndet förlängs samt om lämnandet av minst samma rättssäkerhetsgarantier till den som ansöker om ett EU-blåkort som den som ansöker om nationellt uppehållstillstånd för specialsakkunniga redan har.  

Artikel 13 i direktivet innehåller bestämmelser om godkända arbetsgivare. I punkt 5 i artikeln föreskrivs att om medlemsstaterna beviljar nationella uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning och har inrättat förfaranden för godkännande av arbetsgivare som underlättar utfärdandet av sådana uppehållstillstånd, ska de tillämpa samma godkännandeförfaranden på ansökningar om EU-blåkort om godkännandeförfarandena för utfärdande av sådana tillstånd är mer förmånliga än de som föreskrivs i punkterna 1–4. I 5 kap. i utlänningslagen föreskrivs om certifiering för arbetsgivare som tillämpas på ansökningsförfarandet för uppehållstillstånd för specialsakkunniga enligt 73 § och EU-blåkort enligt 73 a §, varvid regleringen även i fortsättningen ska gälla EU-blåkortet när det föreskrivs om det i en separat lag.  

Artikel 14 innehåller bestämmelser om sanktioner mot arbetsgivare. Det ska inkluderas hänvisningsbestämmelser i lagen till bestämmelser i strafflagen och utlänningslagen samt till 187 § i utlänningslagen om vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbete, så kallad vägran av beslut. Det är inte ändamålsenligt att ta in egna materiella bestämmelser i en separat lag till dessa delar, utan regleringen kan genomföras till exempel genom att ändra 187 § 1 mom. i utlänningslagen om vägran av beslut. För tillämpningen av lagen är det ingen tydlig och med tanke på arbetsgivarna ingen effektiv reglering att det föreskrivs om vägran av beslut i flera lagar.  

Punkt 7 i artikel 17 om familjemedlemmar med bestämmelser om att vistelsetiden i olika medlemsstater räknas samman, när man beräknar om längden av den vistelse som krävs för beviljande av eget uppehållstillstånd uppfylls, har sin motsvarighet i artikel 15.7 i direktiv 2009/50/EG. Skillnaden i den nya regleringen är att den är förpliktande, varför bestämmelsen ska sättas i kraft. Dessutom föreskrivs det att medlemsstaterna kan kräva två års laglig och oavbruten vistelse på den medlemsstats territorium där ansökan om eget uppehållstillstånd lämnas in, omedelbart före inlämningen av den berörda ansökan.  

I artikel 18 i direktivet föreskrivs om beviljande av ställning som varaktigt bosatt i EU för EU-blåkortsinnehavare. Bestämmelserna i direktivet har ändrats jämfört med tidigare. Om detta föreskrivs i 56 a § i utlänningslagen, som måste ändras. Till paragrafen behöver fogas bestämmelser om hur vistelse samlas in på basis av rörlighet i en annan medlemsstat. När uppehållstillstånd beviljas räknas vistelsetiderna mer omfattande samman än tidigare på olika grunder. Här beaktas vistelse i en annan medlemsstat när vistelsen har grundat sig på ett EU-blåkort, ett nationellt uppehållstillstånd för specialsakkunniga, ett uppehållstillstånd för forskare samt hälften av tid som baserar sig på studier. Också vistelse som person som får internationellt skydd beaktas. För tydlighetens skull bör det konstateras att den bestämmelse som kräver två års vistelse som EU-blåkortsinnehavare omedelbart före ansökan i den medlemsstat där tillståndet söks kvarstår.  

Artikel 20 i direktivet innehåller bestämmelser om rörlighet för kortare vistelse. Tidigare föreskrevs det inte i direktiv 2009/50/EG om rörlighet för kortare vistelse, varför den inte heller regleras i utlänningslagen. Det ska föreskrivas om rörlighet för kortare vistelse i lag.  

Artikel 21 i direktivet innehåller bestämmelser om rörlighet för längre vistelse. I kapitel V i direktiv 2009/50/EG föreskrivs det om vistelse i andra medlemsstater på samma sätt som det nu i direktivet föreskrivs om rörelse för långvarig vistelse. I 49 § 1 mom. 4 a punkten i utlänningslagen föreskrivs om rörlighet till Finland, men lagen innehåller inga närmare bestämmelser om detta. Det ska föreskrivas mer ingående om rörligheten i lag.  

I artikel 22 i direktivet föreskrivs om familjemedlemmars vistelse i en annan medlemsstat. Det ska föreskrivas närmare än i den gällande lagen om ansökan om uppehållstillstånd, vistelse, innehållet i ansökan, tillståndsförfarandet och dess längd.  

I artikel 23 föreskrivs det om garantier och sanktioner för rörlighet. I lag ska utfärdas bestämmelser om punkt 1 i artikeln, enligt vilken den första medlemsstaten inte får återkalla ett EU-blåkort innan den andra medlemsstaten har fattat beslut om ansökan om rörlighet för längre vistelse. Detsamma gäller för punkt 2, enligt vilken det ska vara tillåtet att återvända till den första medlemsstaten i vissa fall.  

I bilaga I till direktivet finns en förteckning över yrken som avses i artikel 2.9. Det föreslås att förteckningen ska tas in i en bestämmelse i den föreslagna lagen.  

Artiklar i direktivet som inte medför ändringar i lagstiftningen

I artikel 2 i direktivet anges definitioner. Det behöver inte föreskrivas om punkterna 10–13 i artikeln i lag, eftersom det är onödigt på grund av definitionernas allmänspråkliga karaktär. I specialmotiveringen till 5 § i den nya föreslagna lagen finns ett omnämnande av de yrken som regleras i artikelns punkt 11 och även definitionen av affärsverksamhet i punkt 13 förklaras i motiveringen till 12 § i samma lag.  

Enligt artikel 4 i direktivet får det föreskrivas nationellt om förmånligare bestämmelser som kan ingå i unionsrätten och olika internationella avtal. Det behövs ingen separat bestämmelse om detta.  

I artikel 5 i direktivet finns bestämmelser om kriterier för inresa och vistelse. Det behöver inte föreskrivas i lag om viseringsansökan, visering eller visering för längre vistelse enligt led d i punkt 1, och inte heller om sjukförsäkring enligt led e.  

Det behöver inte heller föreskrivas i lag om sjukförsäkring enligt artikel 5.1 e , som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten under perioder när sådant försäkringsskydd eller motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som följd av anställningsavtalet. Ett kriterium för att en medborgare i ett tredjeland ska få uppehållstillstånd är i regel en giltig sjukförsäkring. Migrationsverket granskar huruvida kriterierna för uppehållstillstånd uppfylls. De institutioner som verkställer social trygghet granskar inte separat detta efter att tillståndet har beviljats. I praktiken är personer med specialkompetens dock sjukförsäkrade på grundval av sitt arbete i Finland. I regel överskrider inkomsterna för personer med specialkompetens den inkomstgräns som anges i 6 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Med stöd av 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) får personer med specialkompetens offentlig hälso- och sjukvård även om de inte har hemkommun i Finland. Kriteriet i artikel 5.1 e i blåkortsdirektivet är således inte av betydelse för Finlands del.  

Punkterna 4 och 5 i artikeln föranleder inga ändringar i lagstiftningen eftersom det är frivilligt för medlemsstaterna att tillämpa dem, och de sätts inte i kraft. 

Det behöver inte föreskrivas i lag om kriteriet i punkt 7 om att lämna adress, eftersom det inte heller föreskrivs om det i utlänningslagen. 

Enligt artikel 6 i direktivet påverkar direktivet inte medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa. Finland tillämpar inte kvoter för antalet invandrare och det behöver inte föreskrivas separat om det för att genomföra direktivet.  

Artikel 7.2a om grunder för att avslå en ansökan kräver inga ändringar i lag, eftersom prövning av arbetskraftstillgången inte tillämpas på specialsakkunniga. Inte heller led e i punkt 2 kräver lagändringar, eftersom etisk rekrytering beaktas i andra ansökningsförfaranden än förfaranden som gäller enskilda ansökningar om EU-blåkort.  

Artikel 8.2 f och 8.2 g om grunder för att återkalla eller inte förlänga ett EU-blåkort och det andra stycket i punkten kräver inte bestämmelser i lag.  

I artikel 12 i direktivet föreskrivs det om avgifter. Det föreskrivs inte om avgifter i lag, utan i inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer (1042/2022). Förordningen utfärdas varje år, varför avgifterna för blåkortsdirektivets del beaktas vid beredningen av förordningen.  

Artikel 15 i direktivet innehåller bestämmelser om tillträde till arbetsmarknaden. I punkt 1 i artikeln föreskrivs om EU-blåkortsinnehavares tillträde till arbete, vilket de redan nu har. I punkterna 2 och 3 i artikeln föreskrivs om byte av arbetsgivare och meddelande om byte. Utlänningslagen har inga begränsningar för EU-blåkortsinnehavare att byta arbetsgivare varför punkten inte kräver lagstiftningsåtgärder. Enligt punkt 4 i artikeln ska EU-blåkortsinnehavare ha rätt att under en period av arbetslöshet söka och ta anställning i enlighet med den artikeln. EU-blåkortsinnehavaren ska, i enlighet med relevanta nationella förfaranden, meddela de behöriga myndigheterna i vistelsemedlemsstaten när arbetslöshetsperioden börjar och i förekommande fall när den slutar. Varken utlänningslagen eller andra lagar har bestämmelser om meddelandeskyldighet, och det har inte ansetts att det behöver föreskrivas om detta för EU-blåkort. Punkterna 5–9 i artikeln kräver inga lagstiftningsåtgärder. EU-blåkortsinnehavare har enligt utlänningslagen rätt att samtidigt utöva näring förutsatt att det inte blir den huvudsakliga grunden för vistelse i landet.  

Enligt artikel 16.1 c i direktivet gäller likabehandling utbildning och yrkesutbildning. Enligt 4 § i lagen om grundläggande utbildning är en kommun skyldig att för barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område ordna grundläggande utbildning samt förskoleundervisning året innan läroplikten uppkommer. Ett barn har rätt att få avgiftsfri förskoleundervisning och grundläggande utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning även om kommunen inte är barnets hemkommun. Boendet behöver inte vara stadigvarande eller permanent. Det räcker att barnets vistelse i kommunen är av det slag att det kan anses vara boende. Denna rätt gäller familjemedlemmar till EU-blåkortsinnehavare på samma sätt som andra barn som vistas i Finland.  

Det är fritt för alla att söka till utbildningar inom fritt bildningsarbete. EU-blåkortsinnehavare och deras familjemedlemmar kan om de så vill söka till utbildningar inom fritt bildningsarbete på samma sätt som andra som vistas i landet. Studierna är i regel avgiftsbelagda.  

Det är fritt att söka till yrkesutbildning och gymnasieutbildning och jämlika antagningsgrunder ska tillämpas vid antagningen av studerande. Varken nationalitet eller ens boendeland kan tillämpas som grund vid antagning av studerande. Till yrkesutbildning kan antas en sökande som har avlagt den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs, eller som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att förvärva de kunskaper som eftersträvas eller avlägga examen. Till gymnasieutbildning kan antas den som har genomgått den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs eller en utbildning utomlands som i landet i fråga ger behörighet för studier som motsvarar gymnasieutbildning. Genom förordning föreskrivs att gymnasieutbildningsanordnaren ska bedöma sökandens kunskaper i undervisningsspråket och övriga förutsättningar att klara av gymnasiestudier. En sökande kan inte antas som studerande om hen inte har tillräckliga färdigheter att använda och förstå undervisningsspråket i tal och skrift. 

Om regleringen i artikel 16.1 c och 16.2 i direktivet föreskrivs inte separat i lagen om studiestöd. Innehavare av ett EU-blåkort behandlas därmed som andra tredjelandsmedborgare. Rätt till studiestöd gäller inte om utlänningen har kommit till Finland i syfte att studera. Specialsakkunniga kommer i regel för att arbeta, men kan visserligen utifrån sitt arbete i teorin ha möjlighet att omfattas av studiestödet. Enligt FPA:s uppgifter har det dock inte funnits behov av studiestöd, och dessa specialsakkunniga har inte hört sig för om rätten till studiestöd. Det beror sannolikt på att deras inkomster tidigare avsevärt har överskridit inkomstgränsen för studiestöd (35 360 euro/år). Även om inkomstkravet för specialsakkunniga skulle sänkas i och med revideringen av direktivet, överskrider de den sannolikt även i fortsättningen. För familjemedlemmar kan situationen vara en annan. Det anses alltså inte finnas något behov av att föreskriva om undantag i lagen om studiestöd.  

Enligt artikel 16.1 d i direktivet ska EU-blåkortsinnehavare åtnjuta likabehandling med medborgare i den medlemsstat där EU-blåkortet utfärdats i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. I fråga om reglerade yrken ska en yrkeskvalifikation som en tredjelandsmedborgare har förvärvat i en annan medlemsstat erkännas på samma villkor som unionsmedborgares kvalifikationer. En kvalifikation som förvärvats i ett tredjeland ska beaktas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG. Det här påverkar emellertid inte de villkor som sätts för utövandet av reglerade yrken i den nationella lagstiftningen. Det hindrar inte medlemsstaterna att hålla sådana nationella begränsningar i kraft som gäller tillträde till sådant arbete där det åtminstone ingår sporadiskt deltagande i myndighetsverksamhet och ansvar för tryggande av statens allmänna intresse och att hålla i kraft nationella bestämmelser om sådana funktioner som är reserverade för medborgare i medlemsstaten i fråga, unionsmedborgare eller medborgare i en annan medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.  

Enligt 1 § 2 mom. i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) tillämpas lagen på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen har förvärvat i en annan medlemsstat. Lagen tillämpas också på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och en annan part samt på unionens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning. 

Enligt artikel 16.1 e i direktivet ska EU-blåkortsinnehavare åtnjuta likabehandling med medborgare i den medlemsstat där EU-blåkortet utfärdats i fråga om områden inom den sociala tryggheten som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. Enligt punkt 3 i samma artikel ska EU-blåkortsinnehavare som flyttar till ett tredjeland, eller deras efterlevande som vistas i ett tredjeland och som har rättigheter vilka härleds från en EU-blåkortsinnehavare, avseende ålder, invaliditet och död erhålla lagstadgad pension grundad på tidigare anställning av EU-blåkortsinnehavaren som förvärvades i enlighet med den lagstiftning som avses i artikel 3 i förordning EG nr 883/2004 på samma villkor och med samma satser som medborgare i de berörda medlemsstaterna, när sådana medborgare flyttar till ett tredjeland. Arbetspension som tjänats in på arbete i Finland betalas ut när villkoren uppfylls oberoende av i vilket land pensionstagaren då bor eller vilket lands medborgare hen är. Också utbetalningen av folkpension till tredjeländer bestäms för alla på samma sätt oavsett pensionstagarens medborgarskap. Pensionslagstiftningen i Finland uppfyller kriterierna i artikel 16.1 e i direktivet.  

Artikel 16.1 f har bestämmelser om likabehandling i fråga om tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, inbegripet förfaranden för att erhålla bostad, samt informations- och rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar. Enligt artikel 16.2 andra stycket får medlemsstaterna enligt punkt 1 f begränsa rätten till likabehandling i fråga om förfaranden för att erhålla bostad. Enligt miljöministeriet gäller för närvarande i det statligt subventionerade bostadsbeståndet en begränsning enligt vilken valet av boende förutsätter att personen har ett uppehållstillstånd som berättigar till minst ett års vistelse. En sådan bestämmelse ingår i 11 § 3 mom. i lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån ( 604/2001 ), 10 § 2 mom. i lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus ( 574/2016 ), 4 § 3 mom. i aravabegränsningslagen ( 1190/1993 ) och 12 § 1 mom. i lagen om bostadsrättsbostäder ( 393/2021 ). I statligt subventionerade bostäder finns det även andra kriterier för valet av boende, som i praktiken innebär att EU-blåkortsinnehavare inte är en potentiell kategori av personer som kan få en bostad av detta slag. Valet av hyresgäster grundar sig på social ändamålsenlighet och ekonomiskt behov. Vid valet av boende beaktas det sökande hushållets behov av bostad, dess tillgångar och inkomster. Om valet av boende föreskrivs det i de nämnda lagarna omedelbart efter hänvisningsbestämmelserna. Grunderna för valet av boende uppfyller emellertid principen om likabehandling i direktivet eftersom ingen befolkningsgrupp har företräde. Arbets- och näringsbyråernas informations- och rådgivningstjänster är öppna för alla och för att få dem krävs inte att personen registrerar sig som arbetslös arbetssökande.  

Artikel 17 om familjemedlemmar motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i artikel 15 i direktiv 2009/50/EG. Regleringen gäller därmed nationellt, med undantag för artikel 17.7.  

I artikel 23 föreskrivs det om garantier och sanktioner för rörlighet. I artikelns punkter 3 och 4 föreskrivs om ansvaret för kostnaderna vid återresa från det andra medlemslandet till det första medlemslandet och sanktionerna mot en arbetsgivare om arbetsgivaren är ansvarig för att villkoren för rörlighet uppfyllts. Punkterna sätts inte i kraft eftersom det inte föreskrivs om sådant ansvar för kostnader och sådana sanktioner mot arbetsgivare i utlänningslagstiftningen. En EU-blåkortsinnehavare flyttar och ansöker vid behov om uppehållstillstånd varvid ansvaret för rörligheten är dennes, inte arbetsgivarens. Punkt 5 i artikeln beaktas i specialmotiveringen eftersom den anknyter till förfarandet, och det föreskrivs om utvisning och därmed relaterad återresa i utlänningslagen. Punkt 6 i artikeln gäller passerande av den yttre gränsen och informationssökning i Schengens informationssystem och om det behöver det inte föreskrivas i lag.  

I artikel 24 föreskrivs det om tillgång till information och övervakning. I punkterna 1 och 2 i artikeln förutsätts att informationen för ansökan är tillgänglig enkelt och på samma sätt som för nationella uppehållstillstånd. I punkt 3 i artikeln förtecknas information som ska lämnas till kommissionen minst en gång om året och närhelst informationen ändras. Punkterna förutsätter inte bestämmelser i lag.  

Artikel 25 i direktivet gäller statistik och lämnandet av statistik till kommissionen. Detta förutsätter inte bestämmelser i lag.  

Artikel 26 i direktivet har bestämmelser om förteckningen över yrken i bilaga I, om vilken kommissionen regelbundet lämnar rapporter om sin bedömning till Europaparlamentet och rådet. Utifrån rapporterna kan kommissionen vid behov lämna förslag till lagstiftning för att ändra bilagan.  

I artikel 27 i direktivet föreskrivs det om rapporter. Enligt den ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet senast den 18 november 2026, och därefter vart fjärde år, om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna.  

I artikel 28 i direktivet föreskrivs det om samarbete mellan kontaktpunkterna. Migrationsverket har varit kontaktpunkt i enlighet med direktivet och om det föreskrivs i 67 § 4 mom. i utlänningslagen. Bestämmelsen flyttas till den nya lagen.  

I direktivets artikel 29 föreskrivs om ändring av artikel 2.2 g i direktiv (EU) 2016/801. Bestämmelsen föranleder inga ändringar.  

I artikel 30 i direktivet föreskrivs om upphävande av direktiv 2009/50/EG, i artikel 31 om införlivandet av direktivet i den nationella lagstiftningen och i artikel 32 om ikraftträdandet av direktivet samt i artikel 33 om adressater för direktivet.  

I artikel 31 föreskrivs att direktivet ska införlivas i den nationella lagstiftningen. Enligt den ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 18 november 2023. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser. Dessutom föreskrivs det där att den nationella lagstiftningen ska innehålla en hänvisning till direktivet och att kommissionen ska underrättas om texten till de nationella bestämmelserna.  

I direktivets artikel 32 föreskrivs om ikraftträdandet och i artikel 33 om adressater.  

4.1  De viktigaste förslagen

Propositionen syftar till att göra EU-blåkortet till ett mer attraktivt tillstånd. När lönetröskeln, som utgör kriterium för beviljandet av tillståndet, sänks från 1,5 till 1,0 betyder det att allt fler av dem som söker nationellt tillstånd för specialsakkunniga i stället ansöker om ett EU-blåkort.  

I den föreslagna lagen föreskrivs mer ingående än för närvarande om beviljandet av EU-blåkort, avslag av ansökan om ett sådant, om att inte förlänga eller om att återkalla EU-blåkortet samt om rörlighet mellan medlemsstaterna för kortare och längre vistelse.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Ändring av utlänningslagen eller separat lag

Vid genomförandet av blåkortsdirektivet måste det avgöras huruvida bestämmelser ska tas in i utlänningslagen eller i en egen separat lag, som det har gjorts med ICT-lagen och säsongarbetslagen, där den nationella regleringen också baserar sig på ett direktiv. Bestämmelser om EU-blåkortet finns för närvarande i utlänningslagen utifrån vad som föreskrivs i det upphävda direktivet 2009/50/EG. Genomförandet av direktivet var då annorlunda. I utlänningslagen föreskrivs till exempel inte i enlighet med vad som bestäms i direktivet om att ansökan om EU-blåkort avslås eller om att EU-blåkortet återkallas eller inte förlängs, och inte heller om direktivets tillämpningsområde. I praktiken tillämpas därför till exempel 36 § i utlänningslagen på ansökningar om EU-blåkort, vilket inte motsvarar regleringen i direktivet. Kommissionen har under de senaste åren effektiviserat övervakningen av genomförandet av direktiven, bland annat för att EU ska te sig så enhetligt som möjligt för tredjeländer till den del det är möjligt med hänsyn till de nationella handlingsutrymmen som gäller för direktiven, och eftersom innehavarens rätt att flytta till en annan medlemsstat för att arbeta eller studera i den mening som avses i direktiven under vissa omständigheter är kopplad till de uppehållstillstånd som föreskrivs i direktiven. Dessutom framhävs genomförandet av EU-regleringen av att man enligt det nya blåkortsdirektivet i ansökan om EU-uppehållstillstånd när en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare ansöker om uppehållstillstånd under vissa förutsättningar kan ta hänsyn till vistelsen i en annan medlemsstat vid beräkning av att kriteriet på fem års vistelse uppfylls. 

En uppföljningsgrupp under ledning av inrikesministeriet har inom ett förstudieprojekt inför totalreformen av utlänningslagen tagit fram publikationen Synpunkter för beredningen av totalreformen av utlänningslagen ( Inrikesministeriets publikationer 2023:17 ). Om totalreformen inleds är ett alternativ att integrera de separata lagarna i en ny utlänningslag.  

Lönetröskel

I det första stycket i artikel 5.3 i blåkortsdirektivet föreskrivs att den bruttoårslön som är resultatet av den månads- eller årslön som anges i anställningsavtalet eller det bindande anställningserbjudandet inte får understiga den lönetröskel som den berörda medlemsstaten i detta syfte ska fastställa och offentliggöra. I det andra stycket föreskrivs att lönetröskeln ska vara minst 1,0 gånger, men inte mer än 1,6 gånger, den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten.  

Enligt artikel 5.4 får en medlemsstat, för anställning inom yrken där efterfrågan på arbetstagare som är tredjelandsmedborgare är särskilt stor och som ingår i de stora grupperna 1 och 2 i Isco-klassificeringen, tillämpa en lägre lönetröskel som motsvarar minst 80 procent av den lönetröskel som den medlemsstaten fastställt i enlighet med punkt 3, under förutsättning att den lägre lönetröskeln inte underskrider en faktor på 1,0 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i den medlemsstaten.  

Enligt artikel 5.5 får en medlemsstat dessutom för tredjelandsmedborgare med bevis på högre utbildning som inte är äldre än tre år när ansökan om EU-blåkort lämnas in, tillämpa en lägre lönetröskel som motsvarar minst 80 procent av den lönetröskel som den medlemsstaten fastställt i enlighet med punkt 3, under förutsättning att den lägre lönetröskeln inte underskrider en faktor på 1,0 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i den berörda medlemsstaten.  

Det finns således nationellt handlingsutrymme i fråga om artiklarna 5.3–5.5 i blåkortsdirektivet vid fastställandet av lönetröskeln.  

Enligt det upphävda blåkortsdirektivet var lönetröskeln minst 1,5 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen. Dessutom har medlemsstaterna kunnat fastställa en lägre lönetröskel (1,2) i vissa nationellt angivna yrken som ingår i de stora grupperna 1 och 2 i Isco-klassificeringen. Finland har inte angivit någon sådan lägre lönetröskel för vissa yrken. Enligt 73 a § i utlänningslagen förutsätts för beviljande av EU-blåkort att lönen enligt anställningsavtalet eller det bindande anställningserbjudandet ska vara minst 1,5 gånger högre än den genomsnittliga bruttolönen för löntagare.  

För förhandlingarna om direktivet lämnade statsrådet en U-skrivelse om kommissionens förslag till riksdagen ( U 44/2016 rd ) den 1 september 2016, om vilken förvaltningsutskottet lämnade sitt utlåtande den 28 september 2016 ( FvUU 30/2016 rd ). En kompletterande U-skrivelse lämnades till riksdagen den 24 april 2017, om vilken förvaltningsutskottet lämnade ett utlåtande den 31 maj 2017 ( FvUU 16/2017 rd ). Förvaltningsutskottet ansåg det vara viktigt dels att lönetröskeln enligt det nya direktivet är lägre än för närvarande, dels att de nationella tillståndssystemen kompletterar förfarandet enligt direktivet och att möjligheten att hålla kvar ett kompletterande nationellt tillståndssystem är centralt för Finlands del.  

Enligt vad som föreskrivs i den ovan nämnda artikeln i blåkortsdirektivet fastställer medlemsstaten den lönetröskel som avses i det första stycket efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell praxis. Arbetsmarknadsparterna hördes den 30 mars 2023, såsom det konstateras i avsnitt 1.2. Arbetsmarknadsparterna ansåg enhälligt att 1,0 fastställs som lönetröskel. Samtidigt blev det klart att det inte behöver föreskrivas om situationerna i artikel 5.4 och 5.5 i blåkortsdirektivet.  

Vid beredningen av regeringspropositionen beslutades att lönetröskeln fastställs till 1,0 och är densamma som för det nationella uppehållstillståndet.  

Migrationsverket bedömer att antalet sökande av EU-blåkort kan stiga när lönetröskeln sjunker till följd av en eventuell övergång från tillstånd för specialsakkunniga till EU-blåkort. Dessutom kan den lägre lönetröskeln för EU-blåkort i vissa fall innebära att ansökan behöver utredas mer ingående för att fastställa att det faktiskt handlar om ett arbete som kräver specialkompetens. Det har förekommit en del fall redan vid ansökan om det nationella tillståndet för specialsakkunniga där man försöker kringgå bestämmelserna som gäller för uppehållstillståndet för den anställda genom att ansöka om tillstånd för specialsakkunnig för ”vanliga” arbetsuppgifter. 

Dessutom bedömer Migrationsverket att den lägre lönetröskeln kan leda till att det EU-blåkort som Finland beviljar blir ett instrument för vistelse i en annan medlemsstat, då även rörligheten underlättas. Visserligen är rörlighet för längre vistelse möjlig först efter 12 månader i stället för 18 månader som tidigare och den förutsätter dessutom att den andra medlemsstaten beviljar ett EU-blåkort utifrån dess nationella reglering.  

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Man vet att Tyskland avser att sänka inkomstgränserna för EU-blåkort. Regeringen vill även mer än tidigare poängtera arbetserfarenhet framför examina. Framöver behöver en persons minst tvååriga examen inte vara erkänd i Tyskland, om personen även har två års arbetserfarenhet. 

Estland kommer sannolikt att hålla kvar lönetröskeln på 1,5 för EU-blåkortet, när landets nya regering fattar beslut i ärendet. Lönetröskeln 2023 motsvarar bruttoinkomster på 2 528 euro i månaden. Estland tillämpar för tillfället den lägre lönetröskeln på 1,24 enligt artikel 5.4, det vill säga 2 098 euro i månaden, som har varit densamma sedan 2010, men sannolikt kommer Estland inte längre att hålla kvar den lägre lönetröskel som direktivet tillåter i vissa yrkesgrupper eller så gör Estland avsevärda ändringar i förteckningen över yrkesgrupper. Förteckningen omfattar specialsakkunniga och direktörer inom naturvetenskaper, teknik och hälsovård, pedagoger, specialsakkunniga inom affärsverksamhet och förvaltning, inom information och kommunikation samt inom juridik, kultur och sociala områden. År 2010 gällde en lönetröskel på 1,24 alla utländska anställda. För närvarande krävs en lönekoefficient på 1,0, det vill säga 1 685 euro i månaden, vilket har lett till att EU-blåkort inte söks, eftersom uppehållstillstånd fås med denna lägre lönenivå.  

I Sverige har lönetröskeln dryftats av en arbetsgrupp som inte har föreslagit några ändringar i den nuvarande tröskeln (1,5). Ärendet är dock inte slutbehandlat eftersom det ännu inte har behandlats på politisk nivå. Sverige har inget nationellt tillstånd för specialsakkunniga. Regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att verka för arbetskraftsinvandring av specialsakkunniga och för detta har det inrättats en arbetsgrupp för att revidera arbetstillståndsprocessen. Enligt ett meddelande från Migrationsverket daterat den 12 maj 2023 har verket fattat beslut att minska handläggningstiden för arbetstillstånd och att införa en helt ny modell för att behandla arbetstillståndsärenden under innevarande år. Dessutom kommer verket att inrätta enheter för internationell rekrytering som betjänar arbetsgivare som anställer högkvalificerad arbetskraft. Målet är att beslut på ansökan om arbetstillstånd för högkvalificerad arbetskraft ska fås inom 30 dygn.  

Mot slutet av beredningen i september 2023 erhölls information om beredningen av lönetröskeln i vissa andra medlemsstater. Slovenien avser att föreskriva om en nivå på 1,0, som också Rumänien har föreskrivit om. Österrike har fastställt lönetröskeln till 1,0 och utfärdat en förordning med stöd av vilken arbets- och näringsministern kan höja tröskeln till 1,5 om lönerna stiger mer än i genomsnitt eller arbetsmarknadsutvecklingen är negativ. Slovakien avser att föreskriva om en nivå på 1,2. Nederländerna har fastställt nivån till 1,29 som motsvarar nivån för det nationella tillståndet. I Belgien fastställs nivån av regionerna, men den allmänna nivån är 1,3. Lettland och Bulgarien har fastställt nivån till 1,5 liksom också Ungern, där det dessutom tillämpas en lägre nivå på 1,2 i synnerhet inom hälsovårdsyrken, till exempel för näringsterapeuter, fysioterapeuter och apotekare. I Kroatien har direktivet ännu inte genomförts och i propositionen är nivån för närvarande 1,5. Grekland har fastställt nivån till 1,6. I Spanien, Luxemburg och Italien pågår förfarandena fortfarande. 

7.1  Lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning

1 §.Lagens syfte . Paragrafen föreslås ange syftet med lagen. Syftet med lagen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG, nedan blåkortsdirektivet .  

2 §.Tillämpningsområde . I 2 § föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. I 1 mom. föreskrivs det om tillämpningen av lagen på tredjelandsmedborgare som ansöker om eller har beviljats ett EU-blåkort som avses i blåkortsdirektivet.  

I 2 mom. föreskrivs om sådana tredjelandsmedborgare som lagen inte tillämpas på.  

Enligt 2 mom. 1 punkten ska lagen inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd och väntar på beslut om sin status eller som beviljats tillfälligt skydd i enlighet med rådets direktiv 2001/55/EG i någon medlemsstat. Däremot ska lagen tillämpas på personer som får internationellt skydd. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska lagen inte tillämpas på personer som söker skydd eller som beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat eller som väntar på beslut om sin status.  

I 2 mom. 3 punkten föreslås att lagen inte ska tillämpas på personer som ansöker om uppehållstillstånd för att genomföra forskningsprojekt i egenskap av forskare som avses i direktiv (EU) 2016/801. Däremot ska lagen tillämpas på dem som har beviljats uppehållstillstånd för forskare och som vistas i ett land där lagen ska tillämpas.  

Enligt 2 mom. 4 punkten ska personer som åtnjuter ställning som varaktigt bosatta i EU i enlighet med direktiv 2003/109/EG inte omfattas av tillämpningsområdet.  

Enligt 2 mom. 5 punkten ska personer som reser in i en medlemsstat i enlighet med åtaganden enligt ett internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig vistelse för vissa kategorier av fysiska personer med anknytning till handel och investeringar inte omfattas av tillämpningsområdet. Lagen ska emellertid tillämpas på personer som har beviljats inresa till och vistelse på en medlemsstats territorium i egenskap av personer som är föremål för företagsintern förflyttning av personal enligt direktiv 2014/66/EU. 

Enligt 2 mom. 6 punkten ska personer som fått uppskov med avvisning eller utvisning på grund av faktiska eller rättsliga omständigheter inte omfattas av tillämpningsområdet.  

I 2 mom. 7 punkten föreslås att lagen inte ska tillämpas på utstationerade arbetstagare som avses i direktiv 96/71/EG.  

Enligt 2 mom. 8 punkten ska lagen inte tillämpas på personer som åtnjuter en rätt till fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgares enligt avtal mellan unionen och medlemsstaterna, å ena sidan, och tredjeländerna, å andra sidan, i egenskap av medborgare i dessa tredjeländer. 

3 §.Förhållande till utlänningslagen . Enligt den föreslagna paragrafen ska utlänningslagen tillämpas vid tillämpningen av denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Utlänningslagens bestämmelser om inresa, utresa, vistelse och arbete ska tillämpas. Det bör noteras att utlänningslagen innehåller bestämmelser om ställningen som varaktigt bosatt i EU som avses i artikel 18 och 19 i blåkortsdirektivet. Utlänningslagens bestämmelser även till exempel om resedokument och typen av uppehållstillstånd ska tillämpas.  

4 §.Definitioner . I paragrafen föreskrivs om definitioner. Paragrafens 1 punkt innehåller en definition av tredjelandsmedborgare som avser varje person som inte är unionsmedborgare.  

I 2 punkten definieras högkvalificerad anställning. Definitionen består av tre delar. Enligt punkt a i definitionen avses det skydd som en arbetstagare åtnjuter i egenskap av arbetstagare, punkt b är det arbete för vilket lön erhålls och punkt c de högre yrkeskvalifikationer som krävs för arbetet.  

I 3 punkten definieras EU-blåkort. Det är fråga om ett uppehållstillstånd med beteckningen ”EU-blåkort” som beskriver uppehållstillståndet. Beteckningen innebär att EU-blåkortet berättigar innehavaren att vistas och arbeta i Finland eller på en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i blåkortsdirektivet. 

I 4 punkten definieras första medlemsstat som den medlemsstat som först beviljar sökanden ett EU-blåkort.  

I 5 punkten definieras andra medlemsstat som den medlemsstat där en innehavare av ett EU-blåkort utövar rätten till rörlighet så som föreskrivs i blåkortsdirektivet med det tillstånd som beviljats i den första medlemsstaten. 

I 6 punkten definieras begreppet familjemedlem. Med definitionen avses den definition av familjemedlem som ingår i artikel 4.1 i rådets direktiv 2003/86/EG om familjeåterförening. 

I 7 punkten definieras högre yrkeskvalifikationer. Det är fråga kvalifikationer som kan styrkas genom examen på högre nivå eller högre yrkeskompetens. 

I 8 punkten definieras examen på högre nivå. Det är fråga om, examensbevis, utbildningsbevis eller annat behörighetsbevis som utfärdats av en behörig myndighet och som styrker slutförandet av ett utbildningsprogram på högre nivå efter mellanstadiet eller motsvarande högskoleutbildning, således en uppsättning kurser som tillhandahålls av en läroanstalt som erkänns som en högskola eller motsvarande läroanstalt med högre utbildning av den stat där den är belägen, förutsatt att minst tre års studier krävs för att erhålla kvalifikationen på minst nivå 6 enligt ISCED 2011 eller, i lämpliga fall, enligt EQF, nivå 6, i enlighet med nationell rätt. 

I 9 punkten underpunkt a i paragrafen definieras högre yrkeskompetens. Med det avses i fråga om de yrken som förtecknas i bilaga I kunskaper, färdigheter och kvalifikationer som kan styrkas genom yrkeserfarenhet som kan jämföras med examen på högre nivå och som är av betydelse för yrke eller bransch som nämns i arbetsavtal eller bindande arbetserbjudande och som har förvärvats under en tidsperiod som fastställts för respektive yrke enligt bilaga I. Det föreslås att bilaga I ska ingå under den här punkten varvid man avser de yrken som förtecknas i grupperna 133 och 25 i ISCO-08-klassificeringen. Enligt artikel 26.2 i blåkortsdirektivet ska kommissionen senast den 18 november 2026 och därefter vartannat år lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om sin bedömning av förteckningen över yrken i bilaga I, med beaktande av arbetsmarknadens föränderliga behov. Dessa rapporter ska utarbetas efter samråd med de nationella myndigheterna, på grundval av ett offentligt samråd som ska omfatta arbetsmarknadens parter. På grundval av dessa rapporter får kommissionen vid behov lägga fram lagstiftningsförslag för att ändra bilaga I. Eftersom ändringar med beaktande av det ovan nämnda inte är att vänta särdeles snabbt till bilaga I, är det motiverat att reglera om det i lag. 

Enligt 9 punkten underpunkt b i paragrafen avses med högre yrkeskompetens också när det gäller övriga yrken, endast om detta föreskrivs enligt nationell rätt eller nationella förfaranden, kunskaper, färdigheter och kompetens som kan styrkas genom bevis på minst fem års yrkeserfarenhet på en nivå som är jämförbar med examen på högre nivå och som är relevanta för det yrke eller den bransch som specificeras i anställningsavtalet eller det bindande anställningserbjudandet.  

I punkt 10 definieras internationellt skydd som sådant internationellt skydd som avses i artikel 2.a i direktiv 2011/95/EU.  

5 §.Utfärdande av EU-blåkort . Enligt paragrafen ska det förutsättas en ansökan för att EU-blåkort ska utfärdas. Bestämmelser om beviljande av uppehållstillstånd föreslås i 1 mom. 1-3 punkten. Sökanden ska uppfylla kriterierna enligt punkterna. Enligt 1 punkten ska han eller hon ha ett giltigt anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande som omfattar en period av minst sex månaders högkvalificerad anställning där den överenskomna lönen ska vara minst den genomsnittliga bruttolönen för löntagare. Enligt 2 och 3 punkten ska sökanden ha handlingar som styrker yrkeskvalifikationer och i fråga om reglerade yrken handlingar som styrker om det krävs särskilda kvalifikationer, tillstånd eller ett godkänt hälsotillstånd. Med reglerat yrke avses reglerat yrke som definieras i artikel 3.1.a i Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer 2005/36/EY . I fråga om reglerade yrken styrker handlingarna att sökanden uppfyller kraven enligt den nationella lagstiftningen för att unionsmedborgare ska kunna utöva ett reglerat yrke. Med handlingar avses tillstånd att utöva ett yrke utfärdat av en behörig myndighet, det är således fråga om rätt till yrkesutövning beviljad t. ex. av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, beslut om erkännande/beslut om jämställande beviljat av Utbildningsstyrelsen eller beslut eller tillstånd beviljat av någon annan behörig myndighet. Endast en behörig myndighet för det reglerade yrket i fråga kan bedöma sökandens kompetens för den reglerade uppgiften, dvs. om förutsättningarna för utövande av ett yrke uppfylls eller inte.  

I paragrafens 2 mom. föreslås det att villkoren i 71 § 1 punkten i utlänningslagen ska uppfyllas för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. För att tillstånd ska kunna beviljas ska arbetsgivaren ha uppfyllt och i fortsättningen förmå uppfylla sina förpliktelser som arbetsgivare och se till att de anställningsvillkor som arbetsgivaren har kommit överens om med arbetstagaren stämmer med gällande bestämmelser och kollektivavtalet i fråga eller, om det inte finns något kollektivavtal som ska tillämpas, svarar mot den praxis som gäller arbetstagare som är verksamma i motsvarande uppgifter på arbetsmarknaden.  

Enligt 3 mom. beviljas uppehållstillstånd för två år. Detta är alltid den maximala längden på uppehållstillståndets giltighet. Om anställningskontraktet är kortare, beviljas tillståndet enligt anställningskontraktets längd utökat med tre månader, dock högst för två år. Det här grundar sig direkt på artikel 9.2 i direktivet. I fråga om typen av uppehållstillstånd tillämpas med stöd av 3 § utlänningslagens bestämmelser om tillfälligt eller kontinuerligt uppehållstillstånd. 

6 §.Utredningsskyldighet för dem som ansöker om EU-blåkort och för arbetsgivare. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökandens och arbetsgivarens utredningsskyldigheter i fråga om tillståndsförfarandet. Enligt 1 mom. föreskrivs om innehållet i utredningsskyldigheten för den som ansöker om EU-blåkort i 71 a § 1 mom. i utlänningslagen och på motsvarande sätt för arbetsgivare i 71 b § 1 mom. i utlänningslagen. Avsikten är att bestämmelsen ska tillämpas på det sätt som anges i specialmotiveringen till regeringens proposition RP 114/2022 rd, eftersom bestämmelsen för närvarande också tillämpas på ansökan om EU-blåkort.  

I fråga om 2 mom. föreslås det också att man ska tillämpa det förfarande som föreskrivs i 5 kap. i utlänningslagen. Eftersom man vid ansökan i princip inte behöver visa upp handlingar, medger regleringen att handlingarna visas upp för tillståndsmyndigheten för kontroll, om det finns grundad anledning att misstänka att sökanden inte uppfyller villkoren för beviljande av EU-blåkort.  

I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om situationer där sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd för specialsakkunnig enligt 73 § i utlänningslagen. I sådana situationer får man inte kräva samma utredningar som i allmänhet med anledning av det som föreskrivs i artikel 5.6 i blåkortsdirektivet när det gäller beviljande av EU-blåkort. Man får inte kräva bevis på yrkeskvalifikationer om högre yrkeskvalifikationer redan har verifierats i samband med ansökan om nationellt uppehållstillstånd. Om det för arbetet krävs särskilda kvalifikationer, särskilt tillstånd eller ett godkänt hälsotillstånd, får handlingar som styrker detta inte krävas, såvida det inte är fråga om ett nytt anställningsförhållande. Det föreslås att i sådana situationer där handlingar har begärts i samband med ansökningar om nationella uppehållstillstånd för specialsakkunniga ska 5 § 1 mom. 2 och 3 punkten i den föreslagna nya lagen således inte tillämpas. Om det inte särskilt har begärts några handlingar vid beviljandet av ett nationellt tillstånd, möjliggör detta att man vid behov kan begära att de visas upp i samband med ansökan om EU-blåkort.  

7 §.Inlämning av ansökan . I paragrafen föreslås bestämmelser om hur man gör och lämnar in en ansökan. Enligt 1 mom. ska ansökan lämnas in av sökanden, dvs. tredjelandsmedborgaren själv. Ansökan görs elektroniskt på nätet, men om det av någon orsak inte är möjligt, får ansökan lämnas i pappersform.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska ansökan i Finland lämnas till Migrationsverket. Det här gäller såväl ansökningar som görs elektroniskt som i pappersform. Uträttandet av ärenden sker på Migrationsverkets webbplats och vid behov vid ett verksamhetsställe. Utomlands görs ansökan i enlighet med 1 mom. också elektroniskt eller i pappersform. Uträttandet av ärenden sker vid en finsk beskickning, en extern tjänsteleverantör eller en annan Schengenstats beskickning så som det är möjligt lokalt där sökanden uträttar ärenden.  

8 §. Avslag på ansökan om EU-blåkort . I bestämmelsen föreskrivs om avslag på ansökan om EU-blåkort. I 1 mom. föreskrivs det om ovillkorliga grunder för avslag och i 2 mom. om grunder som är beroende av prövning.  

Enligt 1 mom. 1 punkten ska ansökan avslås, om sökanden inte uppfyller villkoren för beviljande av EU-blåkort i enlighet med 5 § 1 mom. Enligt 1 mom. 2 punkten ska ansökan också avslås om myndigheten visar att de handlingar som hänför sig till ansökan har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats. Enligt 1 mom. 3 punkten ska ansökan avslås om sökanden utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan. Enligt 1 mom. 4 punkten är en grund för avslag på ansökan den omständighet att arbetsgivaren har för avsikt att underlätta nämligen i praktiken att kringgå reglering. Även om de ovan nämnda punkterna utgör ovillkorliga grunder för avslag på ansökan, ska tillståndsmyndigheten i varje enskilt fall pröva om grunden för avslag uppfylls. 

I fråga om grunderna för avslag på ansökan enligt prövning i 2 mom. har tillståndsmyndigheten större prövningsrätt och utredningsskyldighet i fråga om huruvida ansökan ska avslås på de grunder som anges där. 2 mom. 1 punkten handlar om att arbetsgivaren inte har uppfyllt sina arbetsgivarskyldigheter och 2 punkten om att arbetsgivarens verksamhetsförutsättningar som arbetsgivare har upphört på grund av konkurs eller på grund av att arbetsgivaren inte har någon ekonomisk verksamhet. Dessa omständigheter kan utredas till exempel med hjälp av uppgifterna i fullgöranderapporten och tolkningen av dem. Enligt 2 mom. 3 punkten kan en ansökan avslås om arbetsgivaren eller dennes företrädare har dömts till bötes- eller fängelsestraff för anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd enligt 47 kap. 6 a § i strafflagen eller till bötesstraff för utlänningsförseelse av arbetsgivare enligt 186 § 1 mom. 1 punkten i utlänningslagen.  

Enligt 3 mom. föreskrivs att vid tillämpningen av 2 mom. ska hänsyn tas till alla särskilda förhållanden i fallet som helhet. En helhetsbedömning ska således utföras i enlighet med rättsprinciperna inom förvaltningen som framgår av 6 § i förvaltningslagen.  

9 §.Återkallelse av EU-blåkort och beslut att inte förlänga EU-blåkort . I paragrafen föreslås bestämmelser om återkallelse av EU-blåkort och beslut att inte förlänga EU-blåkort. I 1 mom. föreskrivs det om ovillkorliga grunder för återkallelse och i 2 mom. om grunder som är beroende av prövning.  

Enligt 1 mom. 1 punkten ska EU-blåkort återkallas eller inte förlängas, om handlingarna har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats. Enligt 1 mom. 2 punkten är grunden att sökanden inte längre har ett giltigt arbetsavtal. Enligt 1 mom. 3 punkten är grunden att kortinnehavaren inte längre har de kvalifikationer för arbetet som avses i 5 § 1 mom. 2 eller 3 punkten, och enligt 4 punkten att den lönetröskel som fastställts inte längre uppnås utan att bruttolönen för arbetet underskrider den nivå som anges i 5 § 1 mom. 1 punkten.  

Enligt 2 mom. 1 punkten kan EU-blåkort återkallas eller ansökan om förlängning avslås, om kortinnehavaren äventyrar allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan. Enligt 2 mom. 2 punkten är grunden omständigheter som hänför sig till arbetsgivaren, dvs. att arbetsgivaren inte har uppfyllt sina arbetsgivarskyldigheter. Enligt 2 mom. 3 punkten är grunden att kortinnehavarens och familjens försörjning inte är tryggad. Enligt 2 mom. 4 punkten är grunden att kortinnehavaren vistas i landet för andra ändamål än ett sådant arbete för vilket EU-blåkortet beviljats eller att arbetet inte är den huvudsakliga grunden för vistelse i landet utan att grunden i praktiken är någon annan. Enligt 2 mom. 5 punkten är grunden att villkoren för högkvalificerad anställning inte längre uppfylls och enligt 6 punkten att innehavaren av ett EU-kort inte uppfyller kraven för rörlighet enligt kapitel V i blåkortsdirektivet. 

I 3 mom. föreskrivs det om situationer där innehavaren av ett EU-blåkort tillfälligt och i högst 12 månader inte uppfyller kriterierna för beviljande av kort på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller föräldraledighet. I sådana fall ska man inte återkalla eller låta bli att förlänga ett EU-blåkort med stöd av 1 mom. 2 och 4 punkten, dvs. på den grund att innehavaren inte har ett giltigt arbetsavtal, eller att innehavarens lön inte motsvarar den lönetröskel som fastställts i enlighet med 5 § 1 mom. 1 punkten. 

Också i 4 mom. föreskrivs det om situationer där man under de tider som nämns i punkterna 1 och 2 inte ska återkalla eller låta bli att förlänga ett EU-blåkort med stöd av 1 mom. 2 och 4 punkten, så som också föreskrivs i 3 mom., samt med stöd av 2 mom. 3 punkten, där det är fråga om att försörjningsförutsättningen inte uppfylls. Det kan vara fråga om en situation där innehavaren har blivit arbetslös. För att skydda innehavaren fastställs en tidsfrist enligt hur lång tid han eller hon har hunnit arbeta som innehavare av ett EU-blåkort. Enligt punkt 1 är tiden tre månader om innehavaren har haft kortet i mindre än två år och enligt punkt 2 är tiden sex månader om innehavaren har haft det i minst två år.  

Enligt 5 mom. ska innehavaren av ett EU-blåkort ges tid att söka nytt arbete, vid prövning av om man ska återkalla eller låta bli att förlänga ett EU-blåkort på den grunden att arbetsgivaren inte har uppfyllt sina arbetsgivarskyldigheter eller att de villkor som krävs inte iakttas i anställningsförhållandet. Perioden för att söka arbete ska i regel vara minst tre månader, men om innehavaren av ett EU-blåkort har varit anställd under två år ska den vara sex månader. Förfarandet genomförs genom begäran om utredning eller begäran om komplettering. För åtgärden föreläggs en tidsfrist som kan följas upp på automatisk väg. Dessutom kan den automatiskt beaktas i räknaren för behandlingstiden, eftersom åtgärden tillfälligt avbryter behandlingstiden för ansökan om uppehållstillstånd. De aviseringar som kan påbörja ett sådant förfarande kan fås t.ex. ur inkomstregistret, fullgöranderapporten och arbetsgivarregistret. Återkallelse av kortet är kopplat till efterhandstillsyn.  

I 6 mom. föreskrivs att vid tillämpningen av 2–5 mom. ska hänsyn tas till de särskilda förhållandena i fallet som helhet, det ska således utföras en helhetsbedömning i enlighet med rättsprinciperna inom förvaltningen i 6 § i förvaltningslagen. 

10 §.Rätten att arbeta . I paragrafen föreslås bestämmelser om rätten att arbeta. Innehavare av ett EU-blåkort har rätt att arbeta enligt grunden för tillståndet. Detta är en motsvarande formulering som i 81 a § 3 mom. i utlänningslagen i fråga om nationellt uppehållstillstånd för specialsakkunnig. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska rätten att arbeta börja när tillstånd beviljas, med undantag för de situationer som nämns i 14 § 3 mom. där rätten att arbeta undantagsvis kan börja redan innan ansökan avgörs. På upphörandet av rätten att arbeta ska bestämmelserna i utlänningslagen tillämpas med stöd av den föreslagna 3 §.  

11 §.Rätten för familjemedlemmar att vistas och arbeta i landet . I paragrafen föreslås bestämmelser om rätten att vistas och arbeta för familjemedlemmar, som definieras i 4 § 6 punkten. Enligt 1 mom. beviljas familjemedlemmar på ansökan uppehållstillstånd för samma tid som uppehållstillstånd för innehavaren av ett EU-blåkort och typen av tillstånd är också densamma. I 2 mom. föreskrivs att familjemedlemmar har obegränsad rätt att arbeta.  

12 §.Rörlighet för kortare vistelse . I paragrafen föreslås bestämmelser om rörlighet för kortare vistelse i Finland med stöd av EU-blåkort som beviljats i den första medlemsstaten. Grunden för rörligheten ska vara bedrivande av tillfällig affärsverksamhet så att verksamheten har en direkt koppling till de intressen som arbetsgivaren i den första medlemsstaten har och att verksamheten bör anknyta till de arbetsuppgifter som hör till anställningsförhållandet för innehavaren av EU-blåkort som EU-blåkortet har beviljats för. Med tillfällig affärsverksamhet avses t. ex. deltagande i interna och externa affärsmöten, deltagande i konferenser och seminarier, förhandlingar om affärsavtal, bedrivande av försäljnings- och marknadsföringsverksamhet, utredning av affärsmöjligheter och deltagande i utbildning samt mottagande av utbildning. Tiden för rörlighet är högst 90 dagar inom en 180-dagarsperiod. Det är inte heller möjligt att utföra arbete som utstationerad arbetstagare med stöd av rörlighet för kortare vistelse, eftersom utstationering av arbetstagare inte omfattas av tillämpningsområdet för den föreslagna lagen.  

13 §.Rörlighet för längre vistelse . I paragrafen föreskrivs om allmänna förutsättningar för rörlighet för längre vistelse. Innehavare av ett EU-blåkort har rätt till rörlighet för längre vistelse så som avses i blåkortsdirektivet då han eller hon som innehavare av ett EU-blåkort har vistats lagligt i den första medlemsstaten minst 12 månader. Om en innehavare av ett EU-blåkort tidigare har utnyttjat rätten till rörlighet för längre vistelse så som avses i blåkortsdirektivet kan han eller hon på nytt utnyttja rätten till rörlighet för längre vistelse då han eller hon som innehavare av EU-blåkort har vistats lagligt i den första medlemsstaten minst sex månader. Rörlighet för längre vistelse i Finland förutsätter att sökanden uppfyller de villkor som anges i lagens 14 § och att 16 § inte utgör något hinder för att tillstånd beviljas.  

14 §.Ansökan om rörlighet för längre vistelse . I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan om rörlighet för längre vistelse inom föreskriven tid och vilka utredningar sökanden ska lägga fram.  

I det inledande stycket i 1 mom. föreskrivs att ansökan om rörlighet för längre vistelse ska göras senast en månad efter inresan. I 1 mom. 1–3 punkten föreskrivs det om vad sökanden ska ha och vilka handlingar sökanden vid behov ska lägga fram för Migrationsverket. Enligt 1 punkten ska sökanden ha ett gällande EU-blåkort utfärdat av den första medlemsstaten, enligt 2 punkten ett anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande där den överenskomna lönen i Finland ska vara i enlighet med 5 § 1 mom. 1 punkten och enligt 3 punkten handlingar som styrker, om det för arbetet krävs särskilda kvalifikationer, särskilt tillstånd eller ett godkänt hälsotillstånd, att sökanden uppfyller kraven i enlighet med det som anges i specialmotiveringen till 5 §. 

Enligt 2 mom. föreslås att både den som ansöker om EU-blåkort och dennes arbetsgivare ska ha sådan informationsskyldighet som avses i 71 a § 1 mom. och 71 b § 1 mom. i utlänningslagen. I momentet föreslås därutöver att man kan kräva att de i 1 mom. avsedda handlingarna ska visas upp för Migrationsverket, om det finns grundad anledning att misstänka att sökanden inte uppfyller villkoren för beviljande av rörlighet för längre vistelse.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om rätten att börja arbeta för den som ansöker om EU-blåkort i Finland på grund av rörlighet för längre vistelse. Denna rätt föreslås börja när EU-blåkortet utfärdas. Om ett EU-blåkort inte har utfärdats, föreslås rätten att arbeta börja 30 dagar från den dag då den fullständiga ansökan lämnades in. En ansökan är fullständig när den innehåller alla de uppgifter som behövs för beslutsfattandet. 

15 §.Familjemedlemmars rörlighet för längre vistelse . I 1 mom. föreslås bestämmelser om att familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort har rätt att från den första medlemsstaten till Finland åtfölja innehavaren av EU-blåkort eller att senare ansluta sig till henne eller honom. Familjemedlemmar ska på samma sätt som innehavare av EU-blåkort omfattas av skyldigheten att ansöka om uppehållstillstånd senast en månad efter inresan.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd. Enligt momentet ska uppehållstillstånd beviljas på ansökan, om en familjemedlem har ett giltigt uppehållstillstånd utfärdat av den första medlemsstaten med stöd av vilket han eller hon har vistats i den första medlemsstaten samt ett giltigt resedokument eller bestyrkta kopior av resedokument.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om familjemedlemmars rätt att arbeta i samband med rörlighet för längre vistelse. Familjemedlemmar ska också från och med beviljandet av detta tillstånd ha obegränsad rätt att arbeta.  

16 §.Avslag på ansökan om rörlighet för längre vistelse . I 1 mom. föreskrivs om de grunder på vilka ansökan om rörlighet för längre vistelse ska avslås. Det bör dock noteras att situationerna inte alltid är entydigt klara, utan det krävs att det utförs en prövning om tröskeln för tillämpning av grunden överskrids på ett sätt som innebär att ansökan ska avslås.  

Bestämmelserna i momentets 1 punkt handlar om att sökanden inte har lagt fram sådana uppgifter och handlingar som avses i 14 § 1 mom. Enligt momentets 2 punkt ska ansökan avslås, om handlingarna har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats. Enligt 3 punkten är grunden för avslag att arbetet inte uppfyller villkoren enligt lagstiftning eller kollektivavtal. Enligt 4 punkten ska ansökan avslås om sökanden utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.  

Enligt 2 mom. ska beslutsfattandet vara en helhetsbedömning där hänsyn tas till de särskilda förhållandena i fallet som helhet. Vid beslutsfattandet förutsätts att i förvaltningslagen avsedda förfaranden som är förenliga med god förvaltning iakttas.  

17 §. Handläggningstider och meddelande till den första medlemsstaten . I paragrafen föreskrivs om artikel 21.9 och artikel 22.5 i blåkortsdirektivet. Enligt paragrafens 1 mom. ska Migrationsverket delge sökanden sitt beslut som gäller en ansökan om rörlighet för längre vistelse och underrätta den första medlemsstaten om beslutet senast 30 dagar efter den dag då den fullständiga ansökan lämnades in. En ansökan är fullständig när den innehåller alla de uppgifter som behövs för beslutsfattandet. Ett beslut som gäller en familjemedlems ansökan ska delges familjemedlemmen samtidigt eftersom ansökningar som lämnats in samtidigt ska behandlas gemensamt. Om en familjemedlems ansökan har gjorts senare ska emellertid beslutet delges senast inom 30 dagar från det att den fullständiga ansökan lämnades in.  

Enligt 1 mom. får tidsfristen för behandlingen av ansökan förlängas med 30 dagar i vederbörligen motiverade undantagsfall som hänför sig till att ansökan är komplicerad. I sådana fall ska Migrationsverket underrätta sökanden om förlängningen av tidsfristen senast inom 30 dagar efter den dag då den fullständiga ansökan lämnades in.  

Enligt 2 mom. ska Migrationsverket i sitt meddelande till den första medlemsstaten ange avslagsgrunderna enligt 16 § 1 mom. 2 och 4 punkten på ansökan.  

18 §.Vistelse i en andra medlemsstat . I paragrafen föreskrivs om artikel 23.1 och 23.2 i blåkortsdirektivet. Om en innehavare av ett EU-blåkort rör sig från Finland till en andra medlemsstat, får EU-blåkortet enligt 1 mom. i vissa situationer inte återkallas förrän den andra medlemsstaten har fattat beslut om ansökan om rörlighet för längre vistelse. Kortet får inte återkallas om en grund enligt 9 § 1 mom. 1 punkten framkommer, dvs. att kortet eller de handlingar som visats upp har erhållits på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats, eller om en grund enligt 2 mom. 1 punkten i samma paragraf framkommer, dvs. att ett återkallande är motiverat med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan. I enlighet med bestämmelserna i 17 § om underrättelse från Migrationsverket ska en andra medlemsstat meddela Migrationsverket när det är fråga om rörlighet för vistelse i Finland huruvida medlemsstaten beviljar sökanden ett EU-blåkort.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om situationer där rörlighet från Finland till en andra medlemsstat inte förverkligas. Det kan bero på att den andra medlemsstaten avslår en ansökan som gjorts på grund av långvarig vistelse eller att ett av Finland beviljat EU-blåkort inte längre är giltigt eller har återkallats. Då har innehavaren av ett EU-blåkort och dennes familjemedlemmar rätt att återvända till Finland utan formaliteter och utan dröjsmål. Enligt skäl 61 i ingressen till blåkortsdirektivet bör Finland utfärda en handling till innehavaren av ett EU-blåkort som gör återinresan möjlig. 

19 §.Migrationsverkets behörighet . I paragrafen föreslås att Migrationsverket är behörig myndighet i ansökningsförfarandet och beslutsfattandet enligt denna lag. Migrationsverket tar emot ansökningar och fattar beslut om att bevilja, återkalla och avstå från att förnya EU-blåkort och uppehållstillstånd samt om att avslå ansökningar. Migrationsverket är även för närvarande behörig myndighet att behandla och avgöra ansökningar om EU-blåkort med stöd av utlänningslagen och behörig myndighet även när det gäller andra uppehållstillstånd.  

I 2 mom. föreskrivs att om familjemedlemmar lämnar in ansökan om uppehållstillstånd samtidigt som ansökan om EU-blåkort, ska ansökningarna behandlas samtidigt. 

20 §. Anteckning i uppehållstillståndskortet . I paragrafen föreslås bestämmelser om de anteckningar som ska göras i uppehållstillståndskortet i enlighet med artikel 9. Enligt 1 mom. ska då ett EU-blåkort beviljas på uppehållstillståndskortet i fältet för typ av uppehållstillstånd antecknas ”EU-blåkort”. I kortet ska dessutom antecknas typen av uppehållstillstånd, om tillståndet är tillfälligt (B) eller kontinuerligt (A).  

I 2 mom. föreskrivs om anteckningar i uppehållstillståndskortet då EU-blåkort beviljas tredjelandsmedborgare som har beviljats internationellt skydd. Då görs i uppehållstillståndskortet en anteckning om typen av uppehållstillstånd och i fältet för anmärkningar antecknas ”[Medlemsstatens namn] har beviljat internationellt skydd [datum]”. Av artikel 9.5 i blåkortsdirektivet framgår att innan medlemsstaten inför den anmärkningen ska den underrätta den medlemsstat som ska omnämnas i anmärkningen om att den har för avsikt att utfärda EU-blåkortet och uppmana den medlemsstaten att bekräfta att innehavaren fortfarande är en person som beviljats internationellt skydd. Den medlemsstat som ska nämnas i anmärkningen ska svara senast en månad efter det att den har mottagit begäran om information. Om internationellt skydd har återkallats genom ett lagakraftvunnet beslut, får den medlemsstat som beviljar EU-blåkort inte införa en sådan anmärkning. I 2 mom. föreskrivs att i sådana situationer där den internationella skyddsstatusen återkallas, ska tredjelandsmedborgaren på dennes begäran beviljas ett nytt uppehållstillståndskort som inte har denna anmärkning. Av artikel 9 framgår dessutom att om ansvaret för det internationella skyddet av innehavare av ett EU-blåkort i enlighet med gällande internationella avtal eller nationell lagstiftning överfördes till medlemsstaten efter det att den utfärdat ett EU-blåkort med en ovannämnd anteckning, ska den medlemsstaten ändra anmärkningen i enlighet därmed inom tre månader från överföringen. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om en anteckning i uppehållstillståndskortet för innehavare av EU-blåkort när de högre yrkeskvalifikationerna har förvärvats så som avses i 4 § 9 punkten underpunkt b. På kortet anges då ”Annat yrke än ett som anges i bilaga I”. 

Enligt 4 mom. ska för sådana innehavare av EU-blåkort som beviljas i 56 a § i utlänningslagen avsett EU-uppehållstillstånd på uppehållstillståndskortet i fältet för anmärkningar antecknas ”f.d. innehavare av EU-blåkort”.  

21 §.Behandlingstider . I paragrafen föreslås bestämmelser om behandlingstider för ansökningar förutom i fråga om ansökan som gäller rörlighet varom ska föreskrivas i 17 §. Regleringen baserar sig på artikel 11 i blåkortsdirektivet.  

Enligt 1 mom. ska Migrationsverket fatta beslut om ansökan om EU-blåkort och om en familjemedlems ansökan samt delge beslutet senast 60 dagar från den dag då den fullständiga ansökan lämnades in. Enligt 23 § 1 mom. i förvaltningslagen ska ett ärende behandlas utan ogrundat dröjsmål. I 2 mom. föreskrivs om att utlänningslagens bestämmelser om certifiering av arbetstagare ska tillämpas på EU-blåkort och på arbetsgivare, liksom i nuläget. Det här krävs också enligt artikel 11.6 och 13 i blåkortsdirektivet. I sådana situationer ska beslutet delges inom 30 dagar. I 3 mom. föreskrivs om bristfälliga ansökningar och om beräkning av behandlingstiden för ansökan. Behandlingstiden räknas från det att ansökan är fullständig, dvs. då den innehåller alla de uppgifter som behövs för beslutsfattandet. Om det saknas uppgifter i ansökan eller om uppgifterna är otillräckliga, ska de kompletteras. Migrationsverket ska i det fallet informera sökanden om vilka uppgifter som saknas och fastställa en skälig tidsfrist för sökanden att lämna uppgifterna. Den här tiden räknas inte med i tidsfristen.  

22 §.Påföljder för arbetsgivare . I paragrafens 1 mom. föreslås en hänvisning i fråga om utlänningsförseelse av arbetsgivare till 186 § i utlänningslagen och i fråga om anlitande av utländsk arbetskraft som saknar tillstånd till 47 kap. 6 a § i strafflagen. I 2 mom. hänvisas det till 187 § i utlänningslagen och genom de föreslagna ändringarna i den paragrafen kommer även bestämmelserna i denna speciallag i fråga om EU-blåkortet beaktas. Det är inte motiverat att i denna lag föreskriva om ett så kallat beslut om att inte bevilja uppehållstillstånd, eftersom det kan leda till exceptionella situationer där arbetsgivaren har fått ett beslut med stöd av denna speciallag men inte med stöd av utlänningslagen.  

23 §.Kontaktpunkt . I paragrafen föreskrivs att Migrationsverket är den kontaktpunkt som avses i artikel 28 i blåkortsdirektivet, som samarbetar med kontaktpunkterna i de övriga medlemsstaterna och som ansvarar för att ta emot och översända de uppgifter som avses i lagen. Uppgiften är inte ny för Migrationsverket, eftersom det föreskrivs om uppgiften i utlänningslagens 67 § 3 mom., som ändras och bestämmelserna till denna del flyttas till 23 § i detta lagförslag.  

24 §.Ändringssökande . I paragrafen föreslås bestämmelser om ändringssökande. I stället för lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) tillämpas vissa bestämmelser om ändringssökande i utlänningslagen, så att regleringen av ändringssökandet bevaras så enhetlig som möjligt i utlänningsfrågor och att det inte med anledning av denna lag krävs att Migrationsverket utarbetar någon annan anvisning för ändringssökande. Således föreslås att 192 § 1 och 2 mom. i utlänningslagen ska tillämpas. Om den behöriga förvaltningsdomstolen inte kan fastställas med stöd av de ovannämnda bestämmelserna, tillämpas bestämmelsen i 10 § 5 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden om Helsingfors förvaltningsdomstols behörighet i sådana situationer. På motsvarande sätt föreslås att på ändringssökande ska tillämpas 194 § i utlänningslagen i fråga om arbetsgivares besvärsrätt och 197 § 1 och 3 mom. i fråga om ingivande av besvärsskrift. I fråga om grunderna för beviljandet av besvärstillstånd tillämpas dessutom 196 § 4 mom. i utlänningslagen eftersom det inte är motiverat att regleringen av besvärstillstånd avviker från ärenden som gäller utlänningars vistelse med stöd av utlänningslagen. Bestämmelser om Migrationsverkets rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut finns i 109 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelserna om ändringssökande i olika lagar föreslås bli reviderade i samband med totalreformen av utlänningslagen.  

25 §.Ikraftträdande . I paragrafen föreslås ingå bestämmelser om lagens ikraftträdande.  

7.2  Utlänningslagen

3 §.Definitioner . Det föreslås att 27 punkten i bestämmelsen upphävs, eftersom bestämmelserna flyttas till den nya lagen. Definitionen i 26 punkten ändras så att den motsvarar det nya namnet på blåkortsdirektivet.  

17 c §.Utfärdande av visering för längre vistelse . Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras till en hänvisning till den nya bestämmelsen i den nya lagen, där det föreskrivs om utfärdande av EU-blåkort.  

49 §.Beviljande av första tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningar som kommit till landet utan uppehållstillstånd . Det föreslås att 1 mom. 4 a-punkten upphävs, eftersom det kommer att föreskrivas om dess innehåll i den föreslagna nya lagen. Momentets 3 punkt ändras tekniskt så att den blir den sista punkten i förteckningen i momentet.  

53 §.Det första tidsbegränsade uppehållstillståndets längd . Det föreslås att paragrafens 8 mom. upphävs eftersom det föreskrivs om dess innehåll i den nya lagen.  

55 §.Det fortsatta tillståndets längd . Det föreslås att paragrafens 4 mom. upphävs eftersom det föreskrivs om dess innehåll i den föreslagna nya lagen.  

56 a §.Beviljande av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta . Det föreslås att 3 mom. ändras med anledning av artikel 18 i blåkortsdirektivet. Bestämmelsen ändras så att vistelse i en annan medlemsstat beaktas efter det att innehavaren av ett EU-blåkort har utnyttjat sådan rörlighet för långvarig vistelse som avses i direktivet. Till följd av den ändrade artikeln ändras dessutom bestämmelsen så att vistelse i en annan medlemsstat beaktas på flera olika grunder än för närvarande. Som vistelse beaktas för närvarande vistelse i egenskap av innehavare av ett EU-blåkort. Efter ändringen beaktas utöver det även nationellt uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning eller tillstånd för forskare samt som person som beviljats internationellt skydd. Också vistelse som innehavare av tillstånd för studerande beaktas, men av den beaktas endast hälften. Även om vistelse i en annan medlemsstat beaktas, förutsätter beviljandet av uppehållstillstånd även i fortsättningen att innehavare av EU-blåkort omedelbart innan ansökan om uppehållstillstånd lämnades in har vistats lagligen i Finland oavbrutet i två år.  

58 b §.Återkallande av EU-blåkort . Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom bestämmelser om återkallande av EU-blåkort föreslås ingå i den nya lagen.  

67 §.Migrationsverket som uppehållstillståndsmyndighet . Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet. Paragrafens 1 mom. föreslås innehålla bestämmelser om att Migrationsverket beviljar och återkallar uppehållstillstånd. Det är inte nödvändigt att i paragrafen hänvisa till den bestämmelse med stöd av vilken återkallelsen ska ske. Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagens 3 mom. Paragrafens 3 mom. motsvarar den gällande lagens 4 mom., men i momentet stryks de bestämmelser om kontaktpunkt som avses i artikel 28 i blåkortsdirektivet, eftersom bestämmelser om detta ingår i den föreslagna nya lagen.  

69 a §.Beslut på basis av familjeband . Paragrafen ändras så att bestämmelserna om delgivning av beslut som gäller familjemedlemmar till innehavare av EU-blåkort stryks, eftersom det föreskrivs om detta i den föreslagna nya lagen.  

73 a §.EU-blåkort . Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom det föreskrivs om dess innehåll i den nya lagen.  

73 b §.Återkomst till och vistelse i landet för innehavare av EU-blåkort och deras familjemedlemmar som flyttat till en annan medlemsstat . Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom det föreskrivs om dess innehåll i den föreslagna nya lagen.  

77 §.Verkan av certifiering för arbetsgivare . Det föreslås att 1 mom. ändras så att verkan av förfarandet med certifiering för arbetsgivare är densamma som under den gällande lagens giltighetstid, när bestämmelser om EU-blåkort finns i 73 a § i utlänningslagen. När paragrafen upphävs och bestämmelserna flyttas till den föreslagna nya lagen, ska bestämmelser om detta finnas i 77 § i utlänningslagen för att konsekvenserna för förfarandet ska kvarstå även i fortsättningen.  

81 a §.Rätt att arbeta med stöd av uppehållstillstånd . Det föreslås att paragrafens 6 mom. upphävs eftersom den föreslagna nya lagen ska innehålla bestämmelser om rätten att arbeta för innehavare av EU-blåkort.  

84 §.Behandlingstider . Det föreslås att paragrafens 4 mom. upphävs eftersom det föreskrivs om dess innehåll i den föreslagna nya lagen.  

187 §.Vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbete . Det föreslås att 1 mom. ändras så att 5 kap. i utlänningslagen ska tillämpas på uppehållstillstånd för arbete och att till momentet fogas den nya föreslagna lagen där det föreskrivs om EU-blåkort, varvid det de facto inte uppstår någon ändring i sak. Syftet med ändringarna är också att säkerställa att en arbetsgivare till vilken ett beslut om vägran meddelas till exempel med stöd av ett tillstånd enligt 5 kap. i utlänningslagen inte kan rekrytera en person som ansöker om EU-blåkort. Det fungerar på samma sätt omvänt. Förfarandet är också logiskt med tanke på de som ska tillämpa det, eftersom om till exempel arbets- och näringsbyrån fattar beslutet, kan Migrationsverket inte bevilja ett EU-blåkort till den som söker arbete hos en arbetsgivare.  

194 §.Arbetsgivarens rätt att anföra besvär . Ändringarna i paragrafen görs som en ändring av hela paragrafen. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så, att arbetsgivarens besvärsrätt alltid ska gälla de skyldigheter som föreskrivs i 71 b § och därutöver ska den gälla beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare då det är fråga om förutsättningarna enligt 72 a § 1 mom. Det föreslås att paragrafens 2 mom. inte ändras.  

7.3  Lagen om ändring av utlänningslagen

187 §.Vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbete . I 1 mom. föreslås en precisering enligt vilken vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbete ska gälla uppehållstillstånd enligt 5 kap. i utlänningslagen och lagen om högkvalificerad anställning.  

194 §.Arbetsgivarens rätt att anföra besvär . Ändringarna i paragrafen görs som en ändring av hela paragrafen. Paragrafens 1 mom. ändras så att hänvisningen till 71 § 1–3 punkten stryks, eftersom det där inte föreskrivs om arbetsgivarens utredningsskyldighet utan om de allmänna förutsättningarna för uppehållstillstånd för arbete. Paragrafens 1 mom. ändras dessutom så, att arbetsgivarens rätt att anföra besvär alltid gäller de skyldigheter som föreskrivs i 71 b § och då det är fråga om beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare och då det är fråga om förutsättningarna enligt 72 a § 1 mom. Det föreslås att paragrafens 2 mom. inte ändras.  

7.4  Lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen

11 §.Rätt att få uppgifter mellan de personuppgiftsansvariga för ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden . Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att den föreslagna nya lagen fogas till förteckningen över de lagar enligt vilka Migrationsverket trots sekretessbestämmelserna har rätt att avgiftsfritt få uppgifter av de myndigheter som nämns i den. I praktiken ändras inte rätten att få uppgifter, eftersom bestämmelser om EU-blåkort nu finns i utlänningslagen men i fortsättningen i den föreslagna nya lagen.  

13 §.Annan rätt att få uppgifter . Det föreslås att den föreslagna nya lagen fogas till 1 mom. på samma sätt som i 11 §, eftersom bestämmelser om EU-blåkort för närvarande finns i utlänningslagen, men i fortsättningen i den föreslagna nya lagen. Det blir sålunda i praktiken ingen ändring i fråga om annan rätt att få uppgifter.  

7.5  Lag om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen

3 §.Personuppgiftsansvariga och ansvarsfördelningen i fråga om ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden . Det föreslås att 2 mom. ändras, eftersom arbets- och näringsbyråerna upphör att existera den 1 januari 2025. Genom ändringen föreslås även en korrigering av att 11 punkten, som innehåller bestämmelser om behandling av uppgifter vid arbets- och näringsbyråerna, felaktigt har återbördats till momentet trots att punkten redan tidigare upphävdes genom lag 391/2023.  

11 §.Rätt att få uppgifter mellan de personuppgiftsansvariga för ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden . Det föreslås att 1 mom. ändras så att den föreslagna nya lagen fogas till den förteckning i 1 punkten över de lagar enligt vilka Migrationsverket för att kunna sköta sina uppgifter trots sekretessbestämmelserna har rätt att avgiftsfritt få uppgifter av de myndigheter som nämns i den. I praktiken ändras inte rätten att få uppgifter, eftersom bestämmelser om EU-blåkort nu finns i utlänningslagen men i fortsättningen i den föreslagna nya lagen. Samtidigt föreslås i de övriga punkterna i momentet en smärre författningsöversyn. Likaså föreslås att paragrafen inte längre ska innehålla bestämmelser om arbets- och näringsbyrån av de orsaker som nämns i 3 §.  

13 §.Annan rätt att få uppgifter . Det föreslås att den föreslagna nya lagen fogas till 1 mom. på samma sätt som i 11 §, eftersom bestämmelser om EU-blåkort för närvarande finns i utlänningslagen, men i fortsättningen i den föreslagna nya lagen. Det blir sålunda i praktiken ingen ändring i fråga om annan rätt att få uppgifter. Samtidigt föreslås i momentet en smärre författningsöversyn.  

7.6  Lagen om ordnande av social- och hälsovård

56 §.Ordnande av hälso- och sjukvård i vissa fall . I 2 punkten föreslås en teknisk ändring på grund av att bestämmelser om EU-blåkort inte längre ska ingå i utlänningslagen utan i den föreslagna nya lagen. Begreppet familjemedlem definieras emellertid fortfarande i 37 § i utlänningslagen.  

7.7  Universitetslagen

9 §.Uppdragsutbildning . Det föreslås att 3 mom. ändras så att en hänvisning till den föreslagna nya lagen om högkvalificerad anställning (lagförslag 1) tas in i momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. I momentets ordalydelse beaktas dessutom lagen om ändring av lagen (719/2018) om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på grund av forskning, studier, praktik och volontärarbete (277/2022) med stöd av vilken uppehållstillstånd för studerande är kontiunerliga. Beställaren kan inte ta ut avgifter av studerande som har ett kontinuerligt uppehållstillstånd som beviljats på annan grund än studier. Ändringen motsvarar det rättsläge som gällde innan lagen 277/2022 trädde i kraft.  

10 §.Avgifter som tas ut för sådan utbildning på främmande språk som leder till examen . I 2 mom. föreslås en ändring så att en hänvisning till lagen om högkvalificerad anställning fogas till momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. Bestämmelsen ändras inte till övriga delar.  

7.8  Yrkeshögskolelagen

13 §.Uppdragsutbildning . Det föreslås att 3 mom. ändras så att en hänvisning till den föreslagna nya lagen om högkvalificerad anställning fogas till momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. I momentets ordalydelse beaktas dessutom lagen om ändring av lagen (719/2018) om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på grund av forskning, studier, praktik och volontärarbete (277/2022) som trädde i kraft den 15 april 2022 och med stöd av vilken uppehållstillstånd för studerande är kontiunerliga. Beställaren kan inte ta ut avgifter av studerande som har ett kontinuerligt uppehållstillstånd som beviljats på annan grund än studier. Ändringen motsvarar det rättsläge som gällde innan lagen 277/2022 trädde i kraft.  

13 a §.Avgifter som tas ut för sådan utbildning på främmande språk som leder till examen . I 2 mom. föreslås en ändring så att ett hänvisning till lagen om högkvalificerad anställning fogas till momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. Bestämmelsen ändras inte till övriga delar.  

7.9  Gymnasielagen

9 §.Uppdragsutbildning . Det föreslås att 2 mom. ändras så att en hänvisning till den föreslagna nya lagen om högkvalificerad anställning fogas till momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. Av den anledningen behöver 2 mom. ändras. Bestämmelsen ändras inte till övriga delar.  

7.10  Lagen om yrkesutbildning

33 §.Uppdragsutbildning . Det föreslås att 2 mom. ändras så att en hänvisning till den föreslagna nya lagen om högkvalificerad anställning fogas till momentet. I fortsättningen ska bestämmelser om EU-blåkort ingå i den lagen och inte längre i utlänningslagen. Av den anledningen behöver 2 mom. ändras. Bestämmelsen ändras inte till övriga delar.  

7.11  Lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån

11 §.Bostadsbruk och hyresgäster . Det föreslås att 3 mom. ändras så att det till momentet fogas en hänvisning till lagen om högkvalificerad anställning och till det EU-blåkort som avses i den, som det för närvarande föreskrivs om i utlänningslagen. Även i fortsättningen jämställs en person som har beviljats EU-blåkort, dvs. uppehållstillstånd för minst ett år, med en finsk medborgare vid valet av hyresgäst.  

7.12  Lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus

10 §.Bostadsbruk och hyresgäster . Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på samma sätt som lagen i punkt 7.11.  

7.13  Aravabegränsningslagen

4 §.Bostadsbruk och hyresgäster . Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras på samma sätt som lagen i punkt 7.11.  

7.14  Lagen om bostadsrättsbostäder

12 §.Krav som gäller bostadsrättshavare . Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på samma sätt som lagen i punkt 7.11.