7.1
Lag om välfärdsområdenas finansiering
3 §. Den statliga finansieringen till välfärdsområdena. I 1 mom. finns det bestämmelser om andelarna av de bestämningsfaktorer året före det år då lagen träder i kraft, det vill säga 2022.
Finansieringens procentuella andelar grundar sig på den bedömning av de olika faktorernas andelar som användes under beredningen av regeringens proposition 241/2020 rd. Därmed grundar sig viktningen för social- och hälsovårdens och räddningsväsendets andelar på uppgifterna om kostnaderna 2020. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna om kostnaderna, som grundar sig på kommunernas budgetuppgifter för 2022 är social- och hälsovårdens andel av kostnaderna 97,715 procent och räddningsväsendets 2,285 procent. För att finansieringen ska allokeras så exakt som möjligt mellan dessa sektorer föreslås det att de andelar som föreskrivs i momentet uppdateras. Ändringen återspeglas på alla bestämningsfaktorer i förhållande till andelen.
7 §. Beaktande av förändringen i servicebehovet. I paragrafen finns det bestämmelser om hur den beräknade årliga ändringen av servicebehovet inom social- och hälsovården på förhand beaktas när nivån på den statliga finansieringen för välfärdsområdena bestäms för finansåret. Den uppskattade ökningen av servicebehovet enligt den av Institutet för hälsa och välfärd utarbetade modellen för analys av de sociala kostnaderna (SOME-modellen) används som grund för bedömningen av ändringen i servicebehovet. Bestämmelser om den beräknade årliga ökningen av servicebehovet utfärdas med högst fyra års mellanrum. Enligt 33 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras beräkningen av den årliga ökningen av servicebehovet dock första gången från och med finansieringen för 2023.
Utgående från den information som Institutet för hälsa och välfärd har utvecklat utgående från de 2022 tillgängliga senaste befolkningsprognos- och kostnadsuppgifterna är den beräknade ökningen av servicebehovet 1,02 procent 2023, 1,05 procent 2024, 1,07 procent 2025 och 1,02 procent 2026.
Enligt 1 mom. beaktas den nämnda förändringen i servicebehovet så mycket att driftskostnadernas årliga ökning motsvarar 80 procent av den beräknade årliga ökningen. Enligt 36 § 2 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beaktas under 2023 och 2024 ökningen av servicebehovet inom välfärdsområdenas social- och hälsovård fullt ut på förhand vid justeringen av nivån på välfärdsområdets finansiering och först från 2025 tillämpas den gräns på 80 procent som föreskrivs i 7 §. Enligt 36 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering höjs den beräknade årliga ökningen av servicebehovet med 0,2 procentenheter 2023–2029 på grund av kostnaderna för övergångsperioden.
8 §. Beaktande av förändringen i kostnadsnivån. Enligt 1 mom. beaktas förändringen i kostnadsnivån i enlighet med prisindexet för välfärdsområdena när nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret. I momentet föreslås det en bestämmelse om att det vid bestämningen av nivån för indexhöjningen ska beaktas förutom den i 6 § avsedda förändringen i välfärdsområdenas kalkylerade kostnader för det föregående året också ändringen i servicebehovet sådan den lyder i 7 § och i bestämmelserna om lagens ikraftträdande (36 §). Ökningen av servicebehovet beskriver den uppskattade reella volymförändringen. Det här höjs med prisförändringen, vilket betyder att man når nivån för budgetåret.
Schemat för uträkning av indexjusteringen för 2023 är följande: Finansiering 23 = överförda kostnader22* (1+ökat behov23)* (1+välfärdsområdesindex23).
Det föreslås dessutom att den justering av välfärdsområdenas faktiska kostnader som enligt 10 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering görs i efterhand ska beaktas i indexjusteringen från och med finansåret 2025. För det nämnda finansåret görs en justering i efterhand för finansieringen 2023. Det föreslås att närmare bestämmelser om schemat för beräkning av justeringen i efterhand införs i ett nytt 10 § 2 mom., där det för beräkningen av indexhöjningen hänvisas till bestämmelserna i det nu aktuella momentet.
Det finns bestämmelser om beaktande av kostnaderna för nya och utökade uppgifter i 9 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Kostnaderna beaktas till fullo i kostnadsnivån för det år de träder i kraft. Om avsikten är att en ny eller utökad uppgift ska träda i kraft stegvis under flera år görs det en uppskattning av kostnaden enligt det senaste tillgängliga indexet justerat till kostnadsnivån under de år då uppgifterna kommer att träda i kraft. Det föreslås ingen ändring i paragrafen gällande detta.
10 §. Beaktande av de faktiska kostnaderna. Enligt paragrafen justeras den kalkylerade finansieringen till välfärdsområdena på riksnivå att motsvara de faktiska kostnaderna med en fördröjning på två år. När nivån för den statliga finansieringen för finansåret bestäms beaktas årligen i efterhand de i 5 § avsedda kostnaderna enligt de bokslutsuppgifter som välfärdsområdena lämnat till Statskontoret för året före det år som föregått finansåret (faktiska kostnader). Skillnaden mellan de kalkylerade kostnaderna och de faktiska kostnaderna för året i fråga läggs till finansieringen eller dras av från finansieringen.
Det föreslås att det till paragrafen läggs till ett 2 mom. med närmare bestämmelser om hur den nämnda justeringen i efterhand ska beräknas. Vid beräkningen beaktas förändringen i skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för det finansår som justeringen i efterhand görs jämfört med det föregående finansåret samt den justering som gjorts i efterhand för det finansår som avses i det momentet. Skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för finansåret justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs.
De faktiska kostnaderna 2023 jämförs till exempel med den kalkylerade finansiering som betalades ut 2023. Den här skillnaden (+/-) förs över till finansieringsbasen för 2025 innan den i 8 § avsedda indexjusteringen görs. Därmed kommer höjningen av differensen att ske tillsammans med den övriga finansieringsbasen på finansårets prisnivå.
13 §. Grunderna för social- och hälsovårdens kalkylerade kostnader. I paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om grunderna för de uppgiftsspecifika servicebehovskoefficienterna som används för fastställande av de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. De uppgiftsspecifika koefficienterna justeras från och med 2023 på det sätt som avses i ikraftträdandebestämmelserna (33 §) i lagen om välfärdsområdenas finansiering. De föreslagna viktningarna grundar sig på de senaste kostnadsuppgifterna, alltså för 2022: hälsovård 58,86 procent, äldreomsorg 19,75 procent och socialvård 21,39 procent.
Enligt 4 mom. ändras de uppgiftsspecifika viktningarna i enlighet med förändringarna i den finansiering som fördelas på grundval av välfärdsområdenas nya och utvidgade uppgifter. Dessa ändringar beaktas årligen i finansieringskalkylerna för välfärdsområdena. Enligt momentet ska bestämmelser om de uppgiftsspecifika viktningarna utfärdas med högst tre års mellanrum.
35 a §. Ersättning per välfärdsområde 2024. Paragrafen är ny och det föreslås att den föreskriver om justeringen av finansieringen per välfärdsområde enligt kommunernas slutliga bokslutsuppgifter för 2022. Det ges år 2024 en separat ersättning av engångsnatur per välfärdsområde, som motsvarar skillnaden mellan finansieringen enligt den justerade beräkningen baserad på kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 och den ursprungliga utbetalda finansieringen för 2023. På det här sättet säkerställs det att nivån på finansieringen 2023 per välfärdsområde motsvarar de faktiska överförda kostnaderna. Utan bestämmelsen är det möjligt att finansieringen 2023 i området blir knapp och det skulle leda till problem med organiseringen av servicen i början av reformen, om de justerade överförda kostnaderna är högre än det som kalkylerats enligt kommunernas budget för 2022.
Det är fråga om en engångsersättning som inte överförs som en bestående post i välfärdsområdenas finansiering. Därmed säkerställer ersättningen endast att finansieringen för områdena för 2023 motsvarar de överförda kostnaderna. En eventuell tilläggsfinansiering som välfärdsområdet får 2023 bör beaktas som en minskning av engångsersättningen eftersom ett eventuellt finansieringsunderskott 2023 annars kompenseras dubbelt.
I förhållandet kommun-stat-välfärdsområde är engångsersättningen till välfärdsområdena 2024 kostnadsneutral. Om de överförda kostnaderna enligt bokslutsuppgifterna är högre än i den ursprungliga kalkylen överförs statens finansiering i samma förhållande till välfärdsområdena som den minskas från finansieringen av de uppgifter som stannar kvar hos kommunerna. Bestämmelserna om den här justeringen finns för kommunernas del i 57 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Minskningen av skattesatsen för kommunalskatten 2023 har redan i det skedet fastställts enligt den aktuella propositionen och inga ändringar kommer längre att göras i minskningen.
38 §. Servicebehovsfaktorerna för hälsovården, äldreomsorgen och socialvården 2023 och 2024. Enligt 14 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering bestäms servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården med hjälp av uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för året före det år som föregått finansåret. Om uppgifter för året före det år som föregått finansåret inte finns tillgängliga, används vid bestämmandet av koefficienten de senaste tillgängliga uppgifterna.
Uppgifterna för 2020 bör användas för fastställande av de kostnader som i enlighet med den nämnda bestämmelsen fastställs utgående från de välfärdsområdesspecifika behovsfaktorerna för 2023. I samband med beredningen av propositionen gjordes bedömningen att användningen av tjänster under den mest exceptionella coronaperioden 2020 fastställs på ett sätt som väsentligt avviker från ett normalt år, vilket påverkar beräkningen av bestämningsfaktorn. Således kan 2019 anses vara det senaste normala statistikåret. Det informationsunderlag, det vill säga de regionala diagnosuppgifterna, som används för uträkning av koefficienten ändras årligen. Det är dock speciellt viktigt att finansieringen det år då reformen träder i kraft grundar sig på så riktiga uppgifter som möjligt och att ingen snedvridning uppstår till följd av de exceptionella åren.
Enligt den föreslagna nya övergångsbestämmelsen fastställs servicebehovskoefficienterna för hälsovården, äldreomsorgen och socialvården 2023 och 2024 avvikande från bestämmelserna i 14 § 3 mom. utgående från medeltalet för uppgifterna om servicebehovskoefficienterna för två år. Det är fråga om ett aritmetiskt medelvärde. För 2023 beaktas uppgifterna för 2019 och 2020 och för 2024 uppgifterna för 2019 och 2021. På det här sättet kommer användningen av service under de mest exceptionella coronaåren inte att i för hög grad påverka nivån på finansieringen.
Från och med 2025 används i enlighet med 14 § 3 mom. uppgifterna för året före det år som föregått finansåret. Därmed fastställs den finansiering för 2025 som grundar sig på behovsfaktorerna endast på uppgifterna för 2022.
Bilaga. Enligt 14 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beräknas välfärdsområdets servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården utifrån behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster och som bygger på sjukdomar och socioekonomiska faktorer, utifrån faktorernas viktkoefficienter och utifrån de uppgiftsspecifika viktningar som avses i 13 § 3 mom. Behovsfaktorerna och deras viktkoefficienter finns som bilaga till lagen om välfärdsområdenas finansiering.
Välfärdsområdets servicebehovskoefficient fås genom att jämföra områdets uppskattade genomsnittliga servicebehov med det genomsnittliga servicebehovet i hela landet. En statistisk modell har använts för fastställandet av de uppskattade behoven.
Det föreslås att bilagan till den nämnda lagen ändras på det sätt som föreskrivs i bestämmelsen om ikraftträdande (33 §) så att de i den paragrafen nämnda behovsfaktorerna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården och deras viktkoefficienter justeras från och med 2023. De uppgifter från en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd publicerade i maj 2022 utgör grunden för justeringen (Sote-rahoituksen tarvevakiointi. Päivitys 2022. THL Työpaperi 2022/026, länk). Den uppdaterade undersökningen innehåller ett större antal behovsfaktorer. Genom ändringen har graden av förklaring i modellerna ytterligare förbättras, vilket gör det möjligt att allt noggrannare styra finansieringen enligt behovet. Det nya undersökningsmaterialet har samlats in 2019. Såsom tidigare täcker undersökningen separata granskningar av hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Behovsfaktorerna täcker uppgifter om sjukfrekvensen, åldersstrukturen, de socioekonomiska faktorerna samt övriga bakgrundsuppgifter. Ett stort antal nya koefficienter har införts i modellerna och samtidigt har vissa faktorer som tidigare ingick i modellerna avlägsnats. Detta är resultatet av modellutveckling, där statistiskt signifikanta faktorer väljs ut som koefficienter. Ändringarna gäller främst sjukfrekvensfaktorerna medan färre ändringar däremot har gjorts i de demografiska och socioekonomiska faktorerna. Såsom tidigare neutraliseras bakgrundsmark och avstånd till jour vid beräkningen av den regionala behovsfaktorn.
Det föreslås att sammanlagt 189 behovsfaktorer för hälso- och sjukvården beaktas. I bilagan fanns det tidigare 50 behovsfaktorer för hälsovården. För äldreomsorgens del beaktas 63 behovsfaktorer i stället för de tidigare 18. Det fanns tidigare 13 behovsfaktorer för socialvården, men nu föreslås det att 73 behovsfaktorer beaktas.
Behovsfaktorernas viktkoefficienter är estimat grundade på undersökningar på individnivå om de relativa faktorspecifika kostnaderna. Värdet på viktkoefficienten anger hur mycket behovsfaktorn ökar det förväntade servicebehovet i förhållande till det genomsnittliga servicebehovet i landet. De områdesspecifika behovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården räknas årligen ut enligt modellen utgående från de senaste uppgifterna om sjukfrekvens och befolkningsstruktur, socioekonomiska uppgifter och övriga uppgifter.
Utvecklingen av den behovsbaserade finansieringsmodellen är ett kontinuerligt arbete. Det kan förväntas att också modellen förbättras i fortsättningen när undersökningsmaterialet förbättras. Enligt 14 § 4 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering ska bestämmelser om servicebehovet och behovsfaktorer som beskriver kostnaderna och deras viktkoefficienter utfärdas med högst fyra års mellanrum baserat på en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd. Därtill föreskrivs det i samband med ändringar i välfärdsområdenas uppgifter genom förordning av statsrådet om viktkoefficienterna med beaktande av den kalkylerade effekten av ändringarna i uppgifterna. Därmed uppdateras viktkoefficienterna för behovsfaktorerna i bilagan till lagen med en förordning av statsrådet på det förutsätta sättet till följd av de kostnader den nya uppgiften orsakar, om nya uppgifter införs i lagstiftningen för 2023. Det är härmed fråga om en kalkylerad, teknisk uppdatering av viktkoefficienterna.
7.2
Lag om statsandel för kommunal basservice
23 §. Justering av kostnadsfördelningen. Det föreslås att bestämmelserna om justeringen av kostnadsfördelningen preciseras så att metoden för beräkning av justeringen tydligare framgår av lagen än i nuläget. Enligt ordalydelsen i den nuvarande paragrafen justeras de kalkylerade kostnaderna, grundpriserna och finansieringen i enlighet med de faktiska kostnaderna, men det finns inte några närmare bestämmelser om hur justeringen av kostnadsfördelningen ska genomföras. Det är motiverat att genomföra justeringen av kostnadsfördelningen på ett sätt som bäst förverkligar ändamålet med justeringen, det vill säga en avstämning av de faktiska kostnaderna mot de kalkylerade kostnaderna och inte under- eller överkompensera utvecklingen i kostnadsbasen och på det sättet orsaka en sågande rörelse.
Justeringen av kostnadsfördelningen grundar sig på skillnaden i kalkylerade och faktiska kostnader ett så kallat tvärsnittsår, så att förändringen i kalkylerade och faktiska kostnader beaktas jämfört med kostnaderna för det år som föregick finansåret med två år samt en justering av kostnadsfördelningen för tvärsnittsåret. Den på detta sätt definierade skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för finansåret justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs.
De faktiska kostnaderna för 2023 jämförs till exempel med den kalkylerade finansieringen för 2023. Med beaktande av det definitionssätt som nämns i föregående punkt förs den här skillnaden (+/-) över i kostnadsbasen för 2025 innan indexjusteringen i 22 § görs. Därmed kommer höjningen av differensen att ske tillsammans med den övriga kostnadsbasen på finansårets prisnivå.
25 §. Insamling av information om driftskostnader och uppgiftsunderlag. Det föreslås en komplettering av bestämmelsen om uppgiftsunderlaget i 2 mom. så att de senaste uppgifter som erhållits före nämnda tidpunkt får användas till den del uppgifter för kostnaderna för det år som föregick finansåret med två år inte finns tillgängliga för justeringen av kostnadsfördelningen.
Enligt 59 § 1 mom. i lagen görs justeringen av kostnadsfördelningen första gången i fråga om finansåret 2025 utgående från uppgifterna för 2023 och 2024. Enligt den lag om statsandel för kommunal basservice som gäller till slutet av 2022 används fortfarande uppgifter för tre år tillbaka, men i och med att den automatiska rapporteringen av kommunernas ekonomiska information träder i kraft har det varit möjligt att minska fördröjningen till två år. Åtminstone under de närmaste åren kommer vissa av de kostnadsuppgifter som Utbildningsstyrelsen samlar in om förskoleutbildningen och den grundläggande utbildningen ännu inte att göras via den automatiska rapporteringen utan uppgifterna samlas fortsättningsvis in genom separata enkäter. Därmed är fördröjningen på två år ännu inte möjlig att uppnå för de här uppgifternas del.
34 §. Skyldighet att betala hemkommunsersättning. Det är nödvändigt att göra motsvarande ändring i skyldigheten att betala hemkommunsersättning gällande datumet för fastställande av betalningsskyldigheten som har gjorts i den gällande lagen om statsandel för kommunal basservice och som trädde i kraft 1.1.2022 genom lag 1291/2021. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).
38 §. Ersättning för elever som är intagna för specialiserad sjukvård, får skolhemsundervisning eller är placerade av barnskyddsskäl. Precisering görs i 4 mom. till följd av ändringen av datumet för fastställande av skyldigheten att betala hemkommunsersättning. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).
40 §. Lämnande av uppgifter som gäller hemkommunsersättningen. Precisering görs i 1 mom. till följd av ändringen av datumet för fastställande av skyldigheten att betala hemkommunsersättning. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).
45 §. Beslut om beviljande av statsandel och om ersättning för förlorade skatteinkomster som föranleds av ändringar i beskattningsgrunderna. Det är nödvändigt att i paragrafen lägga till ett nytt 3 mom., som i sak motsvarar det i 48 § i den gällande lagen om statsandel för kommunal basservice från och med början av 2022 tillagda 3 mom. (L1291/2021). På det här sättet kan besluten om statsandelar delges kommunerna elektroniskt också utan att det gett sitt samtycke.
57 §. Ikraftträdande. Det föreslås att det i 4 mom. tydligare föreskrivs att de inkomster som överförs från kommunerna till välfärdsområdena till följd av att ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs till välfärdsområdena justeras utifrån bokslutsuppgifterna för 2022 på riksnivå så att de motsvarar de kostnader som överförs till välfärdsområdena. Skillnaden i inkomster och kostnader beaktas i statsandelen för basservice.
Det föreslås också en precisering av ordalydelsen i 4 mom. om justeringen av den statsandel som beviljas kommunen. Om det efter justeringen konstateras att det till kommunerna 2023 har betalats mer eller mindre statsandel än vad det enligt justeringen borde ha betalats, kommer under åren 2024 och 2025 jämnstora belopp, som motsvarar skillnaden, per invånare att dras från eller läggas till den statsandel som beviljas kommunen. På detta sätt säkerställs en kostnadsneutral överföring av uppgifterna på 2022 års nivå.
Enligt andra meningen i 5 mom. minskas eller ökas kommunernas statsandel vid justeringen så att minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner. Det föreslås att den aktuella meningen avlägsnas, eftersom det här redan konstateras i det föreslagna 4 mom.
58 §. Bestämmande av grundpriserna 2023. I 3 mom. föreskrivs det om de grundpriser som avses i 2 mom. är på 2020 års nivå. I motiveringen till paragrafen (RP 241/2020 rd, s. 1007) har det konstaterats att grundpriserna ännu behöver anges separat genom en ändring av det aktuella momentet enligt nivån för 2022 när den kunskapsbas som behövs för detta finns tillgänglig. Till sin karaktär är uppdateringen av grundpriserna en teknisk ändring och den grundar sig på en beräkning gjord med uppgifterna för 2020.