1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

Syftet med EU:s förordning om gröna obligationer är att på obligationsmarknaden öka transparensen i fråga om miljörelaterade faktorer och att på så sätt stärka investerarskyddet. Genom EU-förordningen skapas för obligationer en frivillig standard som innefattar krav som har samband med främjande av obligationens miljöaspekter, en tillsynsram och skyldigheter att lämna upplysningar. Endast obligationer som uppfyller kraven i den ovannämnda ramen får i fortsättningen i EU kallas europeiska gröna obligationer eller EuGB . Genom EU-förordningen skapas dessutom frivilliga rapporteringsmallar för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och för hållbarhetslänkade obligationer Hållbarhetslänkade obligationer är obligationer vars villkor inbegriper någon hållbarhetsaspekt. Exempelvis priset på den finansiering som skaffas med obligationer kan bli förmånligare, om det företag som emitterar obligationen uppfyller det gränsvärde för utsläpp som fastställts i obligationsvillkoren före emissionen. Ofta är en hållbarhetslänkad obligation skräddarsydd för ett visst företag. Detta har väckt oro för eventuell grönmålning av hålbarhetslänkade obligationer. .  

EU:s förordning om gröna obligationer består av fyra helheter: kraven i anslutning till standarden för europeiska gröna obligationer, de krav som ställs på externa granskare, de frivilliga rapporteringsramarna för andra obligationer som betonar miljöaspekter och tillsynsramen för tillsyn över fullgörandet av skyldigheterna enligt förordningen. Mer information om ovannämnda helheter finns nedan. 

Europeiska gröna obligationer

I avdelning II i EU:s förordning om gröna obligationer anges krav för obligationer som i fortsättningen får använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB. Skyldigheterna gäller användningen av intäkterna från obligationer (artiklarna 4–9), transparensen i upplysningarna och de externa granskningarna (artiklarna 10–15). Dessutom ställs ytterligare krav på värdepapperiserade europeiska gröna obligationer (artiklarna 16–19).  

Ramen kan tillämpas av både privata och offentliga emittenter. Dessutom kan ramen tillämpas både på obligationer som emitterats enligt den så kallade bond-by-bond-modellen Med bond-by-bond-modellen avses emission av obligationer i syfte att finansiera ett specifikt objekt, såsom ett företags anläggningsinvesteringar. och på obligationer som emitterats enligt den så kallade portföljmodell Med portföljmodellen avses en modell för emission av obligationer i syfte att finansiera en projektportfölj. Projektportföljen består av olika projekt för vilka finansiering söks. Innehållet i projektportföljen kan ändras under obligationens löptid. Således specificeras i villkoren för en enskild obligation inte alltid de projekt som finansieringen hänförs till. Portföljmodellen används vanligen av finansiella institut. .  

Intäkterna från europeiska gröna obligationer ska enligt huvudregeln investeras i ekonomiska verksamheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, nedan taxonomiförordningen (artikel 4). De ekonomiska verksamheterna enligt taxonomiförordningen är sådana som ska främja åtminstone något av följande sex miljömål: 1) begränsning av klimatförändringar, 2) anpassning till klimatförändringar, 3) hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, 4) omställning till en cirkulär ekonomi, 5) förebyggande och begränsning av miljöföroreningar samt 6) skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem. Verksamheter enligt taxonomiförordningen får inte heller orsaka betydande skada för något av miljömålen och de ska uppfylla de sociala minimiskyddsåtgärderna och överensstämma med de tekniska granskningskriterier som har fastställts för olika ekonomiska verksamheter. Se närmare om EU:s taxonomi för hållbar finansiering: RP 255/2020 rd, E 120/2020 rd, E 132/2021 rd, E 56/2022 rd och E 23/2023 rd samt på engelska på kommissionens webbplats . https://ec.europa.eu/sustainable-finance-taxonomy/home Ramen för europeiska gröna obligationer tillåter att 15 procent av intäkterna från obligationerna placeras på annat sätt än i enlighet med taxonomiförordningen. Det är då fråga om sådana ekonomiska verksamheter för vilka det inte ännu i enlighet med taxonomiförordningen har fastställts tekniska granskningskriterier, varvid företagen inom sektorn inte i avsaknad av kriterier för sektorn kan uppfylla kraven i taxonomiförordningen, eller alternativt är det fråga om internationella sammanslutningars verksamheter som har samband med internationellt stöd eller utvecklingsbistånd enligt ramarna (artikel 5). Avsikten är att de tekniska granskningskriterier som fastställts med stöd av taxonomiförordningen ses över med några års mellanrum för att de senaste forskningsrönen ska kunna beaktas i kriterierna. En ändring av de tekniska granskningskriterierna innebär att för att en obligation efter ändringen av kriterierna ska kunna kallas för europeisk grön obligation, måste dess intäkter allokeras på nytt på ett sätt som är förenligt med de uppdaterade kriterierna inom loppet av sju år (artikel 8).  

Om en europeisk grön obligation ska offentliggöras ett faktablad före emissionen (artikel 10), allokeringsrapporter om intäkterna (artikel 11) och en konsekvensrapport avseende obligationen efter det att obligationens intäkter har investerats (artikel 12). I fråga om faktabladet och allokeringsrapporterna ska det inhämtas en granskning av en extern granskare, men när det gäller konsekvensrapporten är det frivilligt att inhämta en granskning av en extern granskare. Emittenter ska på sina webbplatser offentliggöra ovannämnda information och en eventuell kapitalutgiftsplan enligt artikel 7 samt underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, nedan Esma , och i tillämpliga fall de behöriga myndigheterna om offentliggörandet (artikel 15). EU-förordningen innehåller fyra bilagor där det ställs mer detaljerade krav på innehållet i faktabladet (bilaga I), allokeringsrapporten (bilaga II), konsekvensrapporten (bilaga III) samt granskningarna före och efter emission och av konsekvensrapporter (bilaga IV).  

Emittenten av obligationen ska i ett prospekt för obligationen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, nedan prospektförordningen , nämna att det är fråga om en obligation som omfattas av ramen för europeiska gröna obligationer. Endast statliga emittenter kan avvika från denna skyldighet (artikel 14). Dessutom kan statliga emittenter, om de så önskar, anlita statsrevisorer för granskning efter emission när det gäller granskningen av allokeringen av intäkterna. En extern granskare ska dock också i detta fall göra en granskning av om intäkterna är förenliga med taxonomiförordningen (artikel 13).  

När ramen för europeiska gröna obligationer tillämpas på värdepapperiserade ”Med värdepapperisering avses en finansieringsmekanism där fordringar som berättigar till framtida kassaflöden ombildas till värdepapper som säljs till investerare, i allmänhet till masskuldebrevslån. Genom värdepapperisering kan kreditgivaren eller en annan värdepapperiseringsoriginator (ofta ett kreditinstitut) sälja en grupp lån eller fordringar vidare (exempelvis företagskrediter, bostadslån, billeasingavtal, konsumentkrediter, kreditkort) genom att omvandla dem till värdepapper. Genom värdepapperisering ombildas illikvida fordringar till en likvid form som lämpar sig på eftermarknaden. Långivaren eller originatorn delar då in de lån som ska värdepapperiseras i olika riskkategorier som är anpassade efter olika investerares preferenser i avvägningen mellan risk och avkastning. Avkastningen till investerarna kommer från de kassaflöden som genereras av de underliggande lånen. För värdepapperiseringen bildas det ofta ett specialföretag, till vilket den ursprungliga borgenären säljer sin grupp av tillgångar. Som mekanism minskar värdepapperisering inte risken för hela finansieringssystemet, utan risken överförs på någon annan.” (Källa: U 46/2020 rd) obligationer ska utöver de ovannämnda kraven också de ytterligare skyldigheter som ställs på värdepapperiseringsobligationer uppfyllas. Ytterligare skyldigheter ställs på både emittenter och originatorer Se föregående fotnot. . Ramen för europeiska gröna obligationer kan inte tillämpas på syntetiska värdepapperiserade obligationer (artikel 17). Värdepapperiserade europeiska gröna obligationer får inte omfatta exponeringar som har samband med fossila bränslen. Vissa ekonomiska verksamheter som har samband med fossila bränslen får dock ingå i den portfölj av vilken olika obligationer bildas, förutsatt att de uppfyller de tekniska granskningskriterierna om att inte orsaka betydande skada enligt taxonomiförordningen (artikel 18). I EU-förordningen ställs dessutom ytterligare upplysningskrav när det gäller värdepapperiserade europeiska gröna obligationer (artiklarna 18 och 19).  

Externa granskare

I avdelning IV i EU:s förordning om gröna obligationer finns bestämmelser om externa granskare. På marknaden för miljömässigt hållbara obligationer har det varit brukligt att inhämta en extern granskning, en s.k. second opinion , om obligationens miljömässiga hållbarhet. I EU-förordningen ställs dessa aktörer under Esmas tillsyn i det fall att de utfärdar granskningar om handlingar som gäller europeiska gröna obligationer. De kallas för externa granskare . I EU-förordningen åläggs externa granskare en skyldighet att registrera sig hos Esma (artiklarna 22–25). På dem ställs dessutom krav som gäller organiseringen av verksamheten, t.ex. vad gäller ledning, interna riktlinjer, utkontraktering och tillhandahållande av tjänster (artiklarna 26–38). Dessutom innehåller EU-förordningen också bestämmelser om externa granskare i tredjeland (artiklarna 39–43).  

Frivilliga rapporteringsramar

Avdelning III i EU:s förordning om gröna obligationer innehåller bestämmelser om frivilliga mallar för upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara eller hålbarhetslänkade obligationer ibid. 4. . Kommissionen ska före den 21 december 2024 offentliggöra riktlinjer för mallar för frivilligt upplysningslämnande före emission. En emittent som använder dessa mallar ska före emissionen offentliggöra om externa granskare används för granskningar och om det vid rapportering efter emission används mallar vars detaljer fastställs genom en delegerad förordning som antas senast den 21 december 2024. Dessutom ska det före emissionen offentliggöras uppgifter om miljöaspekter avseende obligationen, såsom uppgifter om överensstämmelse med taxonomiförordningen och omställningsplaner för omställningen till en hållbar ekonomi. Bland annat uppgifter som hänför sig till uppnåendet av målen ska rapporteras efter emissionen (artiklarna 20 och 21). Om en emittent frivilligt väljer att använda mallarna, godkänner emittenten samtidigt att den ska tillämpa bestämmelserna om mallarna samt den nationella behöriga myndighetens tillsyn när det gäller iakttagandet av bestämmelserna i fråga (artikel 44).  

Tillsynsram

Esma

Enligt EU:s förordning om gröna obligationer ska externa granskare vara skyldiga att registrera sig hos och stå under tillsyn av Esma. I EU-förordningen finns bestämmelser om Esmas befogenheter när det gäller externa granskare (artiklarna 54–65). Esma har möjlighet att inhämta uppgifter genom en begäran om uppgifter, genomföra allmänna utredningar och kontroller på plats, påföra administrativa böter och förelägga viten samt offentliggöra information om böter eller viten. Dessutom tar Esma av externa granskare ut registrerings-, erkännande- och tillsynsavgifter för att täcka kostnaderna för tillsynen över de externa granskarna (artikel 66). Esma för också ett register över externa granskare och externa granskare i tredjeland (artikel 67). 

Behöriga myndigheter

I fråga om EU:s förordning om gröna obligationer utövar de nationella behöriga myndigheterna tillsyn över emittenter och originatorer. Enligt EU-förordningen ska den behöriga myndighet i hemmedlemsstaten som utsetts med stöd av artikel 31 i prospektförordningen utöva tillsyn över att emittenter av europeiska gröna obligationer fullgör skyldigheterna enligt avdelning II kapitel 2, dvs. artiklarna 10–15, och artiklarna 18 och 19 samt över emittenter som frivilligt använder de mallar som anges i artikel 21 när det gäller skyldigheterna i den artikeln. Enligt EU-förordningen ska dessutom de behöriga myndigheter som utsetts med stöd av artikel 29.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, nedan värdepapperiseringsförordningen , övervaka att originatorer fullgör sina skyldigheter enligt avdelning II kapitel 2, dvs. artiklarna 10–15, och artiklarna 18 och 19 i fråga om sina europeiska gröna obligationer. Med avvikelse från vad som anförs ovan får de behöriga myndigheterna inte utöva tillsyn över emittenter av europeiska gröna obligationer som omfattas av artikel 1.2 led b och d i prospektförordningen, dvs. offentliga samfund och emittenter vars värdepapper villkorslöst och oåterkalleligen garanteras av ett offentligt samfund (artikel 44).  

Enligt EU-förordningen ska behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha åtminstone de tillsyns- och utredningsbefogenheter som anges i artikel 45.1 och enligt vilka de ska ha rätt att  

a) kräva att emittenter offentliggör de faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 eller i dessa faktablad tar med de uppgifter som avses i bilaga I,  

b) kräva att emittenter offentliggör granskningar och bedömningar,  

c) kräva att emittenter offentliggör årliga allokeringsrapporter eller tar med uppgifterna som avses i bilaga II i sina årliga allokeringsrapporter,  

d) kräva att emittenter offentliggör konsekvensrapporter eller tar med uppgifterna som avses i bilaga III i konsekvensrapporten,  

e) kräva att emittenter underrättar den behöriga myndigheten om offentliggörandet i enlighet med artikel 15.4,  

f) om emittenter använder de gemensamma mallar som föreskrivs i artikel 21, kräva att dessa emittenter tar med de uppgifter som avses där i sitt periodiska upplysningslämnande efter emission,  

g) kräva att emittentens företagsledning och revisorer tillhandahåller relevant information och relevanta dokument,  

h) meddela tillfälligt förbud för ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19,  

i) förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten fortsätter att underlåta att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19,  

j) förbjuda annonsering tillfälligt under högst tio på varandra följande arbetsdagar eller kräva att emittenter av europeiska gröna obligationer eller relevanta finansiella mellanhänder tillfälligt drar in annonseringen under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19,  

k) förbjuda annonsering eller kräva att emittenter av europeiska gröna obligationer eller relevanta finansiella mellanhänder upphör med annonsering om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten fortsätter att underlåta att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19,  

l) offentliggöra det faktum att en emittent av europeiska gröna obligationer underlåter att fullgöra EU-förordningen och kräva att emittenten offentliggör denna information på sin webbplats, 

m) förbjuda en emittent att emittera europeiska gröna obligationer under en period som inte överstiger ett år om en emittent upprepade gånger och på ett allvarligt sätt har överträtt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19, 

n) offentliggöra tre månader efter det krav som avses i led l att emittenten av europeiska gröna obligationer inte längre uppfyller artikel 3 vad gäller användningen av beteckningen ”europeisk grön obligation” eller ”EuGB”, och kräva att emittenten offentliggör denna information på sin webbplats, 

o) utföra inspektioner eller utredningar på plats på andra platser än privatbostäder för fysiska personer, och för detta ändamål få tillträde till lokaler för att få åtkomst till dokument och andra uppgifter i någon form när det föreligger rimlig misstanke om att det finns dokument och andra uppgifter med anknytning till föremålet för inspektionen eller utredningen som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av EU-förordningen. 

De behöriga myndigheterna ska utföra de uppgifter som anges i artikel 45.1 och utöva sina befogenheter direkt, i samarbete med andra myndigheter, på eget ansvar genom delegering till en annan myndighet eller genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna (artikel 45.2). I EU-förordningen förutsätts det att medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter förfogar över de tillsyns- och utredningsbefogenheter som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter (artikel 45.3). 

Enligt EU-förordningen ska den behöriga myndigheten i enlighet med nationell rätt ha befogenhet att påföra administrativa sanktioner och vidta andra lämpliga administrativa åtgärder, vilka ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 49). Detta ska inte begränsa de behöriga myndigheternas tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt artikel 45 i EU-förordningen eller medlemsstatens rätt att i stället för och vid sidan av administrativa påföljder och åtgärder föreskriva om straffrättsliga påföljder och om påförandet av dem. Följande administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som avses i artikel 49.1 ska tillämpas på: 

a) emittenters överträdelser av sina skyldigheter enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18, 19 eller 21, 

b) underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning, en inspektion eller ett krav enligt artikel 45.1. 

Enligt artikel 49.4 i EU-förordningen ska medlemsstaterna i fråga om sin nationella rätt säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta följande administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i fråga om de försummelser som avses i artikel 49.1 led a: 

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga fysiska eller juridiska personen och om överträdelsens karaktär i enlighet med artikel 45.1 led l, 

b) Ett föreläggande enligt vilket det krävs att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med det agerande som utgör överträdelsen, 

c) Ett beslut om förbud för den ansvariga fysiska eller juridiska personen att emittera europeiska gröna obligationer under en period på högst ett år, 

d) Maximala administrativa böter på minst två gånger beloppet av de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas, 

e) I fråga om en juridisk person, maximala administrativa böter på minst 500 000 euro eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 20 december 2023, eller 0,5 procent av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet, 

f) Om det rör sig om en fysisk person, maximala administrativa böter på minst 50 000 euro eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 20 december 2023. 

I EU:s förordning om gröna obligationer anges att om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, ska vid tillämpning av ovannämnda led e som gäller juridiska personer, den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt tillämplig unionsrätt på redovisningsområdet i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget. Enligt EU-förordningen får medlemsstaterna föreskriva ytterligare sanktioner eller åtgärder och högre administrativa böter än vad som föreskrivs i EU-förordningen (artikel 49). 

Enligt artikel 50 i EU-förordningen ska de behöriga myndigheterna vid fastställandet av typ av och storlek på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder beakta alla relevanta omständigheter. Sådana omständigheter är bl.a. 1) överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet, 2) graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen, 3) finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen som indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar, 4) överträdelsens inverkan på investerares intressen, 5) storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part som överträdelsen orsakat, i den mån dessa kan fastställas, 6) graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit, 7) tidigare överträdelser av denna förordning av den person som har gjort sig skyldig till överträdelsen och 8) eventuella åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas. 

Därtill finns i EU-förordningen bestämmelser om samarbete mellan behöriga myndigheter (artikel 46), tystnadsplikt (artikel 47), förebyggande åtgärder (artikel 48), rätt att överklaga (artikel 51), offentliggörande av beslut (artikel 52) och rapportering av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder till Esma (artikel 53). 

Ändring med avseende på EU:s förordning om gröna obligationer i förordning som kompletterar ESAP-förordningen

I slutet av 2023 antogs ett EU-lagstiftningspaket som kompletterar EU:s förordning om gröna obligationer. I samband med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859 om inrättande av en europeisk gemensam åtkomstpunkt som ger centraliserad tillgång till allmänt tillgänglig information som är relevant för finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet, nedan ESAP-förordningen , antogs också Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2869 om ändring av vissa förordningar vad gäller inrättandet av den europeiska gemensamma åtkomstpunkten och denna åtkomstpunkts funktionssätt, nedan förordning som kompletterar ESAP-förordningen .  

Genom artikel 19 i förordningen som kompletterar ESAP-förordningen fogas till EU:s förordning om gröna obligationer en ny artikel 15a som gäller tillgång till information i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten, den s.k. ESAP . Enligt artikeln ska en emittent av en europeisk grön obligation lämna faktabladet, granskningen före emission kopplad till faktabladet, årliga allokeringsrapporter, granskningen efter emission avseende en eller flera årliga allokeringsrapporter, konsekvensrapporten och granskningen av konsekvensrapporten som avses i artikel 15 eller en emittent som använder mallar de upplysningar före emission som avses i artikel 20 och de periodiska upplysningar efter emission som avses i artikel 21 till det relevanta insamlingsorganet i syfte att göra denna information tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten. I artikeln finns dessutom mer detaljerade bestämmelser om hur informationen ska lämnas. I artikel 15a.5 och 15a.6 föreskrivs för Esma befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder gällande den tekniska formen för informationen och metadata som ska medfölja informationen samt för kommissionen befogenhet att anta dessa tekniska standarder.  

Eftersom den nya artikel 15a är en del av avdelning II kapitel 2 i EU:s förordning om gröna obligationer, ska den behöriga myndigheten utöva tillsyn över att de skyldigheter som anges i den artikeln fullgörs i enlighet med artiklarna 45 och 49. Således är det möjligt för den behöriga myndigheten att påföra en administrativ påföljdsavgift också för överträdelse av artikel 15a. 

3  Nuläge och bedömning av nuläget

Det finns inga tidigare bestämmelser om gröna obligationer varken på EU-nivå eller på nationell nivå. Även om EU:s förordning om gröna obligationer är direkt tillämplig lagstiftning, ska det genom åtgärder för genomförande av EU-förordningen säkerställas att de behöriga myndigheterna har de tillsyns- och utredningsbefogenheter och befogenheter att påföra administrativa påföljder som de behöver samt tas ställning till om möjligheten till straffrättsliga påföljder ska utnyttjas. I fråga om skyldigheterna måste det bedömas om nationell lag behöver ändras. I lagen om Finansinspektionen (878/2008) finns bestämmelser om Finansinspektionens allmänna befogenheter och i fråga om dessa ska det bedömas om de allmänna befogenheter som anges i lagen är tillräckliga för att uppfylla kraven enligt EU-förordningen. I fråga om de särskilda befogenheterna finns det behov av att granska värdepappersmarknadslagen (746/2012) och lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017), där det bl.a. finns bestämmelser om emission av och handel med värdepapper.  

Verksamhet som behörig myndighet

Finansinspektionen har tidigare utsetts till behörig myndighet i hemmedlemsstaten enligt prospektförordningen och behörig myndighet enligt värdepapperiseringsförordningen. I 50 q § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs det att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt artikel 31 i prospektförordningen. Vidare föreskrivs i 50 r § i lagen om Finansinspektionen att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt artikel 29.5 i värdepapperiseringsförordningen. Således är Finansinspektionen redan behörig myndighet för emittenter av europeiska gröna obligationer i fråga om prospektförordningen och värdepapperiseringsförordningen. För att lagstiftningen ska vara tydlig behöver det dock nationellt föreskrivas att Finansinspektionen också är behörig myndighet enligt artikel 44 i EU:s förordning om gröna obligationer. 

Finansinspektionens befogenheter

I artikel 45 i EU:s förordning om gröna obligationer fastställs de utrednings- och tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten åtminstone ska ha. Bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter finns i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen samt i vissa sektorslagar som gäller finansbranschen, såsom värdepappersmarknadslagen och lagen om handel med finansiella instrument.  

Emittenter av europeiska gröna obligationer, som omfattas av skyldigheten att offentliggöra ett prospekt enligt prospektförordningen, är i fråga om prospektförordningen enligt 5 § 1 mom. 1 punkten i lagen om Finansinspektionen andra finansmarknadsaktörer. Dessutom är originatorer som avses i artikel 16 i EU-förordningen redan för närvarande andra finansmarknadsaktörer enligt 5 § i lagen om Finansinspektionen, eftersom de omfattas både av 34–36 punkten och delvis också av 1 punkten i momentet. Undantag i båda fallen utgörs av offentliga samfund som emittenter och emittenter som har en villkorslös och oåterkallelig garanti av ett offentligt samfund. Dessa omfattas inte av prospektkravet enligt prospektförordningen och således inte heller av Finansinspektionens tillsyn. I EU-förordningen föreslås det inte att offentliga samfunds emissioner av europeiska gröna obligationer ska omfattas av Finansinspektionens tillsyn. EU-förordningen förpliktar inte emittenter som använder mallar enligt artikel 21 att offentliggöra prospekt enligt prospektförordningen, även om största delen av de emittenter som använder mallarna sannolikt blir tvungna att offentliggöra prospekt enligt prospektförordningen redan till följd av annan lagstiftning och således omfattas av tillämpningsområdet för 1 punkten till denna del. Med anledning av EU-förordningen behöver bestämmelserna i 5 § kompletteras och samtidigt behöver det förtydligas att emittenter som använder mallar som avses i artikel 21 och emittenter och originatorer av europeiska gröna obligationer är sådana andra finansmarknadsaktörer som avses i 5 § även i fråga om EU:s förordning om gröna obligationer.  

Enligt artikel 45.1 led g i EU:s förordning om gröna obligationer ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att kräva att emittentens företagsledning och revisorer tillhandahåller relevant information och relevanta dokument. Enligt 18 § i lagen om Finansinspektionen ska tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer utan hinder av sekretessbestämmelserna och utan obefogat dröjsmål till Finansinspektionen lämna de för utförandet av dess lagstadgade uppdrag relevanta uppgifter och redogörelser som den ber om. Enligt 19 § i den lagen har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att av följande personer få alla sådana uppgifter som de har om tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer och som Finansinspektionen behöver för att fullgöra sitt lagstadgade tillsynsuppdrag: 1) tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers revisorer, 2) revisorer för dem som i enlighet med 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997) utövar bestämmande inflytande i tillsynsobjekt eller andra finansmarknadsaktörer, 3) revisorer för dem som tillsynsobjekt eller andra finansmarknadsaktörer har bestämmande inflytande i. Vad som anges ovan ska tillämpas också på andra som enligt lagen om Finansinspektionen är skyldiga att foga sina yttranden eller andra handlingar till prospekt som avses i 3 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen eller som har gett sitt samtycke till att sådana yttranden eller andra handlingar fogas till prospektet. Enligt paragrafen har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att för en viss tillsynsåtgärd få relevanta uppgifter även av andra, om de av grundad anledning kan antas vara i besittning av information som är nödvändig för tillsynen. Dessutom har Finansinspektionen rätt att av revisorer även få sådana uppgifter om revisorerna som Finansinspektionen behöver för att fullgöra det tillsynsuppdrag som anges i revisionslagen (1141/2015). Befogenheterna enligt 18 och 19 § i lagen om Finansinspektionen omfattar den tillsynsbefogenhet som avses i artikel 45.1 led g i EU-förordningen. 

Befogenheterna enligt artikel 45.1 led a–f, l och n i EU:s förordning om gröna obligationer gäller den behöriga myndighetens möjligheter att kräva att emittenter offentliggör uppgifter eller handlingar. I lagen om Finansinspektionen anges inga motsvarande befogenheter eller allmänna befogenheter med stöd av vilka Finansinspektionen skulle kunna kräva att en emittent offentliggör uppgifter eller handlingar. Inte heller befogenheterna i 17 kap. i värdepappersmarknadslagen eller i lagen om handel med finansiella instrument möjliggör i sin nuvarande form att Finansinspektionen skulle kunna kräva att uppgifter eller handlingar offentliggörs.  

I 17 kap. i värdepappersmarknadslagen finns bestämmelser om Finansinspektionens särskilda befogenheter i anslutning till verksamhet på värdepappersmarknaden. Befogenheterna enligt 17 kap. i den lagen möjliggör bl.a. uppskov med att erbjuda värdepapper till allmänheten (1 §), förbud mot marknadsföring av värdepappersprospekt (1 b §), vägran för viss tid att godkänna prospekt (1 c §) samt förbuds-, rättelse- och avbrottsbeslut (2 §).  

Enligt 17 kap. 1 b § i värdepappersmarknadslagen kan Finansinspektionen för högst tio på varandra följande bankdagar förbjuda, uppskjuta eller avsluta sådan marknadsföring av värdepappersprospekt som utförs av värdepappersemittenten, den som erbjuder värdepapper, den som ansöker om att värdepapper ska tas upp till handel på en reglerad marknad eller en finansiell mellanhand, om Finansinspektionen har grundad anledning att misstänka att de som ansvarar för informationen i prospektet enligt prospektförordningen har handlat i strid med prospektförordningen eller förordningar eller beslut som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den. Enligt 17 kap. 1 c § i värdepappersmarknadslagen kan Finansinspektionen för viss tid, högst fem år, vägra att godkänna prospekt som upprättats av en viss värdepappersemittent, erbjudare av värdepapper eller person som ansöker om att värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad, om denna upprepade gånger och allvarligt har brutit mot prospektförordningen. Eftersom det i paragraferna hänvisas till prospektförordningen och förordningar och beslut som antagits med stöd av den, täcker paragraferna i sin nuvarande form inte befogenheterna enligt artikel 45.1 led h–k och m i EU-förordningen, vilka gäller erbjudande till allmänheten och upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer samt förbjudande av annonsering tillfälligt och förbjudande av annonsering.  

I 3 kap. i lagen om handel med finansiella instrument finns det bestämmelser om organisering av verksamheten på en reglerad marknad. I 3 kap. 8 § i den lagen finns bestämmelser om upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad. Enligt 6 mom. i den paragrafen kan Finansinspektionen bestämma att upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad ska skjutas upp. Det momentet täcker inte befogenheterna enligt artikel 45.1 led h och i i EU:s förordning om gröna obligationer. Eftersom europeiska gröna obligationer är finansiella instrument finns det ett behov av att granska förhållandet mellan skyldigheterna i artikel 45.1 led h och i och 3 kap. i lagen om handel med finansiella instrument. De befogenheter som specificeras i värdepappersmarknadslagen, lagen om handel med finansiella instrument och 3 kap. i lagen om Finansinspektionen täcker inte ovannämnda befogenheter. 

Artikel 45.1 led o i EU-förordningen gäller inspektioner eller utredningar på plats. Finansinspektionens granskningsrätt regleras i 24 § i lagen om Finansinspektionen. Enligt 1 mom. i den paragrafen har Finansinspektionen trots sekretessbestämmelserna rätt att på tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers verksamhetsställen granska handlingar, upptagningar av telefonsamtal och elektronisk kommunikation, andra datatrafikuppgifter samt datasystem som gäller dessas verksamhet och förvaltning, i den utsträckning som behövs för att den ska kunna fullgöra sitt lagstadgade tillsynsuppdrag. Finansinspektionen har rätt att av tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer avgiftsfritt få behövliga kopior av sådana handlingar och andra upptagningar och datatrafikuppgifter som avses i paragrafen samt om åtgärder som gäller utkontraktering. Bestämmelsen om granskningsrätt i lagen om Finansinspektionen ska anses täcka artikel 45.1 led o i EU-förordningen. 

I fråga om Finansinspektionens utrednings- och tillsynsbefogenheter finns det behov av att nationellt föreskriva befogenheter för Finansinspektionen åtminstone i fråga om artikel 45.1 led a–f och h–n i EU-förordningen. 

Enligt artikel 45.2 i EU:s förordning om gröna obligationer ska de behöriga myndigheterna utöva sina befogenheter direkt, i samarbete med andra myndigheter, på eget ansvar genom delegering till en annan myndighet eller genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna. I lagen om Finansinspektionen finns det bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med andra myndigheter. I praktiken har det varit Finansinspektionen som på värdepappersmarknaden utövat tillsyn över försummelser och överträdelser av skyldigheter av motsvarande slag som de som finns i EU:s förordning om gröna obligationer. Eftersom det inte finns något behov att ändra nuläget till denna del finns det inte heller något behov av ändringar i den nationella lagstiftningen. Artikel 45.4 i EU-förordningen, som gäller begränsning av ansvaret vid lämnandet av upplysningar till den behöriga myndigheten, är direkt tillämplig EU-rätt och behöver således inte genomföras nationellt.  

Artikel 46 i EU-förordningen gäller informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och artikel 47 tystnadsplikt för de behöriga myndigheterna. Därtill finns det i artikel 48 bestämmelser om förebyggande åtgärder. Ovannämnda bestämmelser är direkt tillämpliga på Finansinspektionen om den utses till behörig myndighet enligt artikel 44 i EU:s förordning om gröna obligationer. 

Artikel 49 i EU:s förordning om gröna obligationer gäller administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder. Enligt artikel 49.1 ska medlemsstaterna i enlighet med nationell rätt ge behöriga myndigheter befogenhet att påföra administrativa sanktioner och vidta andra lämpliga administrativa åtgärder, vilka ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Ovannämnda administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska tillämpas åtminstone på överträdelser (led a) av de skyldigheter som nämns i bestämmelsen eller underlåtenhet (led b) att uppfylla skyldigheterna. Eftersom det är fråga om överträdelse eller försummelse av vissa bestämmelser i EU-förordningen, finns det behov av att i den nationella lagen föreskriva om överträdelserna och de därmed anslutna påföljderna.  

Enligt artikel 49.4 i EU-förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenhet att i fråga om de överträdelser som avses i artikel 49.1 led a vidta sådana administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som anges i artikel 49.4. I 38 § i lagen om Finansinspektionen finns det bestämmelser om ordningsavgift, i 39 § om offentlig varning, i 40 § om påföljdsavgift, i 41 § om påförande av påföljdsavgift, i 41 a § om påföljdsavgiftens maximibelopp i vissa fall, i 42 § om avstående från påföljdsavgift och i 43 om offentliggörande av administrativa påföljder och andra beslut. Dessutom finns i 17 kap. 1 c § i värdepappersmarknadslagen bestämmelser om vägran för viss tid att godkänna prospekt och i kapitlets 2 § om förbuds-, rättelse- och avbrottsbeslut samt i lagens 15 kap. som gäller administrativa påföljder bestämmelser om ordningsavgift i 1 §, om påföljdsavgift i 2 § och om påförande och verkställighet av administrativa påföljder i 3 §. Ingen av ovannämnda paragrafer i nationell lag täcker som sådan kravet på administrativa sanktioner enligt artikel 49, vilket innebär att det måste föreskrivas nationellt om skyldigheterna enligt artikel 49.1 och om en del av skyldigheterna enligt artikel 49.4. Den offentliga varningen enligt 39 § i lagen om Finansinspektionen täcker skyldigheten enligt artikel 49.4 led a om ett offentligt utlåtande och verkställighetsförbudet och rättelseuppmaningen enligt 33 § och vitet enligt 33 a § täcker kraven enligt artikel 49.4 led b om förelägganden enligt vilka det krävs att personen upphör med det agerande som utgör överträdelsen. Förutom i 33 a § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs det om vite i 17 kap. 3 § i värdepappersmarknadslagen. I fråga om artikel 49.4 led c finns det behov av nationella bestämmelser, eftersom Finansinspektionen inom ramen för de allmänna befogenheterna inte har möjlighet att förbjuda en fysisk eller juridisk person som har brutit mot skyldigheterna enligt artikel 49.1 led a att emittera europeiska gröna obligationer under en period på högst ett år. 

Artikel 49.1 b gäller underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning, en inspektion eller ett krav enligt artikel 45.1. Finansinspektionen har redan för närvarande tillräckliga befogenheter att ingripa i situationer som avses artikel 49.1 led b under de förutsättningar som anges i 33 a § om vite i lagen om Finansinspektionen och i 17 kap. 3 § i värdepappersmarknadslagen.  

Artikel 50 i EU-förordningen gäller utövande av tillsynsbefogenheter och befogenheter att påföra sanktioner. I 41 § i lagen om Finansinspektionen finns bestämmelser om påförande av påföljdsavgift. I 2 mom. föreskrivs det att påföljdsavgiftens belopp ska baseras på en samlad bedömning och anges vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen. I 3 mom. finns det bestämmelser om de undantag som ska beaktas vid tillämpningen av 2 mom. Sådana är de krav på tillsynsbefogenheter och befogenheter att påföra sanktioners om ställs i vissa EU-förordningar. Således behöver paragrafens 3 mom. kompletteras så att det täcker artikel 50 i EU:s förordning om gröna obligationer. 

Artikel 51 i EU-förordningen gäller rätten att överklaga. Enligt 73 § i lagen om Finansinspektionen får Finansinspektionens beslut överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Således uppfylls kravet enligt artikel 51, dvs. att beslut ska omfattas av rätten att överklaga inför domstol, redan inom ramen för gällande nationell lagstiftning. I artikel 52 i EU-förordningen finns bestämmelser om offentliggörande av beslut och detaljerna kring detta. I 43 § i lagen om Finansinspektionen finns bestämmelser om offentliggörande av administrativa påföljder och andra beslut. Den paragrafen behöver kompletteras i fråga om artikel 52 i EU:s förordning om europeiska obligationer.  

Det bör dock noteras att europeiska gröna obligationer är värdepapper och att deras emittenter offentliggör prospekt enligt prospektförordningen, vilket innebär att de till många delar redan omfattas av annan lagstiftning som gäller värdepapper och prospekt samt den tillsyn som följer av den. Såsom det har framförts ovan omfattar de tillsynsbefogenheter som Finansinspektionen har enligt lagen om Finansinspektionen, värdepappersmarknadslagen och lagen om handel med finansiella instrument dock inte i sin nuvarande form tillsynen enligt EU:s förordning om gröna obligationer. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

7  Specialmotivering

8  Bestämmelser på lägre nivå än lag

I denna proposition föreslås inga bestämmelser på lägre nivå än lag. 

9  Ikraftträdande

De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 21 december 2024, eftersom de ändringar som EU-förordningen förutsätter behöver göras i nationell lagstiftning senast den 21 december 2024 och tillämpningen av dem ska inledas den 21 december 2024. Ett undantag från detta är 15 kap. 2 § 5 mom. 6 punkten i värdepappersmarknadslagen, som avses träda i kraft den 1 januari 2030, varvid bestämmelsen i fråga och artikel 15a i EU:s förordning om gröna obligationer börjar tillämpas. Lagändringarna ska anmälas till kommissionen och Esma senast den 21 december 2024. 

10  Verkställighet och uppföljning

Senast den 21 december 2028 och därefter vart tredje år, ska kommissionen, efter att ha hört Esma och plattformen för hållbar finansiering som inrättats genom artikel 20 i taxonomiförordningen, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av EU:s förordning om gröna obligationer. Rapporten ska i möjligaste mån utvärdera åtminstone  

a) införandet av den europeiska standarden för gröna obligationer och dess marknadsandel, både i unionen och globalt, särskilt för små och medelstora företag, 

b) hur EU:s förordning om gröna obligationer har påverkat omställningen till en hållbar ekonomi, bristen på investeringar som behövs för att uppnå unionens klimatmål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag), samt omdirigeringen av privata kapitalflöden till hållbara investeringar, 

c) hur marknaden för externa granskare fungerar och Esmas tillsyn av denna, 

d) lämpligheten och inverkan på externa granskare och på Esmas budget av de delegerade akter som antagits enligt EU-förordningen, 

e) miljöpåståendens trovärdighet och potentiella fall av missbruk på marknaden för gröna obligationer, 

f) hur den hållbarhetslänkade obligationsmarknaden fungerar, inbegripet trovärdigheten hos och kvaliteten på relevanta påståenden, 

g) behovet av att erkänna ett tredjelands kriterier för att fastställa miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som likvärdiga med taxonomikraven, förutsatt att det finns särskilda skyddsåtgärder för att säkerställa likvärdiga mål, i syfte att godkänna allokering av intäkter från en europeisk grön obligation i enlighet med sådana kriterier i tredjeländer, 

h) den praktiska inverkan av den flexibilitet från överensstämmelse med taxonomiförordningen som artikel 5 i EU-förordningen medger på användningen av europeiska gröna obligationer, miljökvaliteten på användningen av intäkterna från dessa och skälen till att den flexibilitet som föreskrivs i den artikeln inte hindrar omställningen till finansiering av miljömässigt hållbara verksamheter, 

i) genomförandet av avdelning III om frivilliga mallar i EU-förordningen, inbegripet användningen av de mallar som avses i den avdelningen av emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara eller av hållbarhetslänkade obligationer, huruvida sådana obligationer marknadsförs i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, en analys av användningen av dessa mallar, marknadsutvecklingen och dessa mallars överensstämmelse med relevant unionsrätt, inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 

Kommissionen ska, när så är lämpligt, till de rapporter som avses ovan foga ett lagstiftningsförslag, inbegripet information för emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och av hållbarhetslänkade obligationer. 

Utöver de rapporter som nämns ovan ska kommissionen den 21 december 2026 offentliggöra en rapport om behovet av att reglera hållbarhetslänkade obligationer, när så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag. Dessutom ska kommissionen senast den 31 december 2024 och därefter vart tredje år offentliggöra en rapport för att informera emittenter av europeiska gröna obligationer om den översyn som genomförts enligt artikel 19.5 tredje stycket i taxonomiförordningen, inbegripet överensstämmelsen mellan de tekniska granskningskriterierna och de kriterier som fastställs i artikel 10.2 i den förordningen, med beaktande av reglerna om tillämpning av äldre regler i artikel 8 i EU:s förordning om gröna obligationer. 

Senast den 21 december 2028 ska Europeiska bankmyndigheten, nedan EBA , i samarbete med Esma och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, nedan Eiopa , offentliggöra en rapport om möjligheten att utvidga behörigheten att använda beteckningen ”europeisk grön obligation” eller ”EuGB” till att omfatta syntetiska värdepapperiseringar. Senast den 21 december 2029 får kommissionen, på grundval av EBA:s rapport, lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens rapport får vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.  

Senast den 21 december 2028 och, i tillämpliga fall, vart tredje år därefter, ska de europeiska tillsynsmyndigheterna, dvs. EBA, Esma och Eiopa, genom den gemensamma kommittén offentliggöra en rapport om utvecklingen av marknaden för värdepapperiseringsobligationer. Dessa rapporter ska bl.a. bedöma huruvida volymen taxonomiförordningsförenliga tillgångar har ökat tillräckligt i syfte att se över tillämpningen av reglerna om användning av intäkter för värdepapperiseringsobligationer vars emittenter avser att använda beteckningen ”europeisk grön obligation” eller ”EuGB”. Kommissionen ska på grundval av de europeiska tillsynsmyndigheternas rapport lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens rapport får vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. 

11  Förhållande till andra propositioner

12  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Förslagen i propositionen är lagändringar som ska göras i nationell lag med anledning av Europeiska unionens förordning. EU:s förordning om gröna obligationer förutsätter att det nationellt föreskrivs om den behöriga myndighetens befogenheter. Dessa befogenheter och de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna i anslutning till dem ska bedömas i förhållande till grundlagen. EU:s förordning om gröna obligationer innehåller inte något betydande handlingsutrymme. Förordningen ger endast möjlighet att föreskriva om mer långtgående tillsyns- och påföljdsbefogenheter för den behöriga myndigheten än vad som anges i förordningen eller om straffrättsliga påföljder i stället för eller vid sidan av de administrativa påföljderna. I propositionen föreslås inga bestämmelser om mer långtgående befogenheter än de som förutsätts i EU-förordningen, utan förslagen i regeringspropositionen är så samstämmiga som möjligt med EU-förordningen.  

Enligt 18 § 1 mom. i Finlands grundlag (731/1999) har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Finansmarknadslagstiftningen och Finansinspektionens tillsynsbefogenheter i anslutning till den innebär begränsningar i näringsfriheten. Lagen om Finansinspektionen har flera gånger bedömts av grundlagsutskottet. De påföljdsbefogenheter och andra befogenheter som Finansinspektionen föreslås få enligt lagförslag 1–3 i regeringspropositionen är inte nämnvärt av nytt slag varken till sitt innehåll eller sin karaktär.  

Grundlagsutskottets vedertagna tolkning är att Finansinspektionens påföljdsavgifter med avseende på 81 § i grundlagen varken är skatter eller avgifter, utan administrativa påföljder av sanktionskaraktär för en lagstridig gärning. Utskottet har i sak jämställt ekonomiska påföljder av straffkaraktär med straffrättsliga påföljder (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2, GrUU 55/2005 rd, s. 2 och GrUU 32/2005 rd, s. 2). Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för administrativa påföljder bestämmas i lag eftersom det innebär utövning av offentlig makt att påföra en sådan avgift. Det är fråga om betydande utövning av offentlig makt, menar utskottet. 

Lagen måste exakt och tydligt föreskriva om grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, rättsskyddet för den betalningsskyldige och grunderna för verkställigheten av lagen (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2, GrUU 57/2010 rd, s. 2, GrUU 55/2005 rd, s. 2 och GrUU 32/2005 rd, s. 2–3). Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen, som framgår av grundlagens 8 §, inte direkt gäller administrativa påföljder kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte åsidosättas i ett sådant sammanhang (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s 2, GrUU 57/2010 rd, s. 2 och GrUU 74/2002 rd, s. 5). Dessutom ska bestämmelserna uppfylla kraven i fråga om rätt proportion på sanktionerna (GrUU 28/2014 rd, GrUU 15/2014 rd). I fråga om administrativa påföljder bör det ännu noteras att de inte till sitt förfarande får stå i strid med den oskyldighetspresumtion som avses i 21 § i grundlagen och att de inte heller kan grunda sig på rent omvänd bevisbörda eller strikt objektivt ansvar (se även GrUU 32/2005 rd, s. 3 och GrUU 4/2004, s. 7–8). 

De bestämmelser om administrativa påföljder som ingår i lagförslag 1 och 2 motsvarar till sin karaktär de bestämmelser som redan finns i gällande lagstiftning och som har kommit till med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 17/2012 rd, GrUU 15/2015 rd och GrUU 43/2013 rd). I bestämmelserna om påföljdsavgift i lagen om Finansinspektionen och i värdepappersmarknadslagen räknas de bestämmelser upp i fråga om vilka det vid försummelse eller överträdelse kan påföras en påföljd. Dessa bestämmelser kompletteras så att påföljd i fortsättningen kan påföras för försummelse eller överträdelse av EU:s bestämmelser om gröna obligationer. Dessutom föreslås det i enlighet med EU-förordningen bestämmelser om påföljdsavgiftens storlek, påförande av avgiften och de omständigheter som ska beaktas i avgiften. Ändringarna i fråga är förenliga med tidigare bestämmelser om Finansinspektionens administrativa påföljder. I övrigt föreslås det inga ändringar i de övriga förutsättningarna och förfarandena för påförande av påföljdsavgift. 

Enligt artikel 45.1 led h och i i EU:s förordning om gröna obligationer ska medlemsstaterna för den behöriga myndigheten föreskriva befogenheter att  

meddela tillfälligt förbud för ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19 (led h), samt  

förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten fortsätter att underlåta att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19 (led i).  

Det föreslås att bestämmelserna i dessa led ska genomföras nationellt i 17 kap. 1 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen och i 3 kap. 8 § 6 mom. i lagen om handel med finansiella instrument så att Finansinspektionen ska kunna skjuta upp erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer med högst tio på varandra följande bankdagar åt gången. Bestämmelserna omfattar också befogenheter enligt artikel 45.1 led i för den behöriga myndigheten att förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer, om det förfarande som strider mot skyldigheterna enligt bestämmelsen fortsätter efter tio arbetsdagar. Enligt bestämmelserna i värdepappersmarknadslagen och lagen om handel med finansiella instrument ska Finansinspektionen kunna skjuta upp erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer med tio på varandra följande bankdagar åt gången. Detta innebär att ett föreläggande om uppskov kan förnyas alltid var tionde bankdag, om den verksamhet som strider mot skyldigheterna fortsätter. För en befogenhet att förbjuda enligt artikel 45.1 led h och i i EU:s förordning om gröna obligationer fastställs inte någon tidsmässig begränsning. När det gäller den tidsmässiga varaktigheten kan ett obegränsat beslut om uppskov anses vara problematiskt med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Därför behövs en till den tidsmässiga varaktigheten noggrant avgränsad nationell bestämmelse om att Finansinspektionens beslut alltid kan meddelas för högst tio på varandra följande bankdagar åt gången. En sådan bestämmelse tryggar förutsägbarheten i tillämpningen och rättssäkerheten för dem som beslutet gäller. I EU:s förordning om gröna obligationer används ordet ”arbetsdag”. I lagförslag 2 och 3 i regeringspropositionen har man dock för enhetlighetens skull använt ordet ”bankdag” som tagits in i 17 kap. i värdepappersmarknadslagen i och med prospektförordningen. 

En motsvarande tolkning blir aktuell i fråga om artikel 45.1 led j och k i EU:s förordning om gröna obligationer, vilka gäller förbjudande av annonsering tillfälligt eller förbjudande av annonsering av europeiska gröna obligationer. Enligt artikel 45.1 led j ska den nationella behöriga myndigheten ha befogenheter att förbjuda annonsering tillfälligt under högst tio på varandra följande arbetsdagar och enligt artikel 45.1 led k förbjuda annonsering. Bestämmelser om skyldigheterna enligt den aktuella EU-förordningen föreslås i 17 kap. 1 b § i värdepappersmarknadslagen. Också i fråga om dessa EU-bestämmelser görs en motsvarande regleringslösning som den som nämns ovan och som gäller artikel 45.1 led h och i. 

Med stöd av vad som anförts ovan kan den föreslagna lagstiftningen anses vara förenlig med grundlagen. 

På de grunder som anges ovan bedöms det att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.