2.1  Nationell lagstiftning och praxis

I lagen om fartygstrafikservice föreskrivs det om fartygstrafikservicen på finskt vattenområde samt om den arrenderade delen av Saima kanal och om tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer. Lagen tillämpas också på fartygstrafikserviceleverantörens, nedan också VTS-tjänsteleverantörens, övervakning av att trafiksepareringssystem och obligatoriska fartygsrapporteringssystem som etablerats utanför finskt vattenområde iakttas, samt på den informationshantering och anmälningsskyldighet i fråga om sjöfarten som gäller fartyg i sjötrafik som besöker finska hamnar. Fartyg med en längd på minst 24 meter är skyldiga att delta i fartygstrafikservicen. 

Transport- och kommunikationsverket är behörig myndighet för ledning av fartygstrafiken. Den behöriga myndigheten inrättar fartygstrafikservicen på ett visst område, godkänner en drifthandbok och fattar beslut i enlighet med lagen om fartygstrafikservice. I Finland ordnar Trafikledsverket fartygstrafikservicen i enlighet med lagstiftningen och beslutet om inrättande. Trafikledsverket beställer den operativa driften av servicen av Fintraffic Sjötrafikledning Ab som är ett dotterbolag till den statsägda specialuppgiftskoncernen Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab, som står under kommunikationsministeriets ägarstyrning.  

VTS-operatörerna vid VTS-centralerna följer fartygstrafiken och upprätthåller en lägesbild av trafiken i realtid. Fartygen ges information bland annat om trafiken inom VTS-området, farledernas och säkerhetsanordningarnas skick och användbarhet samt andra omständigheter som inverkar på säkerheten i fartygstrafiken. VTS-centralerna har ett nära samarbete med myndigheter, hamnar och andra samarbetsparter. 

Fartygstrafikservicen stödjer isbrytarservicen. I vintersjöfarten deltar VTS-centralerna aktivt i samarbetet med fartygen, isbrytarna, lotsarna, hamnarna, isbrytningsledningen och tillsynsmyndigheterna.  

Fartygstrafiktjänsterna bör särskiljas från lotsningstjänster, som inte ingår i fartygstrafiktjänsterna. Enligt 3 § 12 punkten i lotsningslagen (561/2023) avses med lotsning verksamhet i anslutning till manövrering av fartyg, varvid lotsen är befälhavarens rådgivare samt sakkunnig i fråga om vattenområden och sjöfart. Fartygstrafikservice är inte ett alternativ till att anlita lots. Fartygstrafikservicen kompletterar lotsningen genom att ge lotsningen uppgifter bland annat om andra fartygs rörelser, fartygens skick och väderförhållandena.  

Genom lagen om fartygstrafikservice genomfördes föregångaren till EMSW-förordningen, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, nedan direktivet om rapporteringsformaliteter , som antogs för mer än 10 år sedan.  

Portnet-systemet, som ursprungligen byggdes upp i samarbete mellan Sjöfartsverket, Tullen och de finländska hamnarna för insamling av uppgifter om trafik till hamnarna för statistik, hamnfakturering och debitering av sjöfartsavgifter, används i nuläget som system för hantering av information inom sjöfarten. För att bygga upp Portnet-systemet grundades 1998 Portnet-sammanslutningen, som svarade för utvecklingen av Portnet-systemet till 2007. Från 2008 har finska staten upprätthållit och utvecklat Portnet-systemet. Vid utvecklingen av Portnet-systemet har staten enligt 50/50-principen företrätts av Tullen och sjöfartsförvaltningen, som först var Sjöfartsverket, sedan Trafikverket och i nuläget Transport- och kommunikationsverket (Traficom). Från 2019 har Transport- och kommunikationsverket ensamt utvecklat och upprätthållit Portnet-systemet. 

Vid utvecklingen av Portnet-systemet har målet varit att skapa enligt principen om all service över samma disk samla in alla nödvändiga anmälningsuppgifter för finländska hamnar, Tullen och tillsynsmyndigheterna för sjöfarten och i enlighet med EU-lagstiftningen vidarebefordra dem till SafeSeaNet-systemet som upprätthålls av Europeiska sjösäkerhetsbyrån. I Portnet-systemet samlas alla fartygsanmälningsuppgifter inom sjöfarten enligt EU-lagstiftningen in, såsom anmälningar om fartygsavfall, anmälningar som hänför sig till sjöfartsskyddet, anmälningar om farlig last och lastmanifest, förteckningar enligt internationella avtal över fartygs proviant, besättning och passagerare samt anmälningar om sjöhälsa. 

Portnet-systemets viktigaste användare är skeppsmäklare, rederier, speditörer, hamnar, tullen och tillsynsmyndigheterna för sjöfarten. Transport- och kommunikationsverket sköter den tekniska driften av Portnet-systemet, och finska tullen övervakar och följer upp de uppgifter som anmäls. Tullmyndigheten meddelar dessutom närmare föreskrifter om anmälningarnas innehåll och form. 

Med stöd av lagen om fartygstrafikservice får Tullen förelägga vissa felavgifter. I lagen om fartygstrafikservice finns inga bestämmelser om verkställighet av de felavgifterna. Också bestämmelserna om påföljder i lagen bör uppdateras så att de motsvarar nuvarande krav på påföljdsbestämmelser. 

Enligt 27 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991, självstyrelselagen ) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten. Enligt 22 punkten har riket också lagstiftningsbehörighet i fråga om straffrätt, dock med undantag av vad som föreskrivs i 18 § 25 punkten, enligt vilken landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.  

Enligt 18 § 21 punkten i självstyrelselagen har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om kanaler, båttrafik och farleder för den lokala sjöfarten. Enligt 14 punkten hör också undervisning och läroavtal till landskapets lagstiftningsbehörighet, med det undantag som föreskrivs i 27 § 39 punkten. 

2.2  Internationell utveckling och EU:s lagstiftning

Internationella sjöfartsorganisationen ( International Maritime Organization, IMO ) reglerar och utvecklar ledningen av sjöfarten. I kapitel V i bilagan till IMO:s SOLAS-konvention ingår regel 12 om fartygstrafikservice. Enligt den förbinder sig de fördragsslutande staterna att inrätta VTS-centraler på sådana platser där trafiktätheten och trafikrelaterade risker förutsätter det. De fördragsslutande staterna ska i mån av möjlighet iaktta IMO:s anvisningar när VTS-centralerna inrättas. Dessutom åläggs de fördragsslutande staterna att se till att fartyg som seglar under deras flagg anlitar VTS-centralernas tjänster och iakttar reglerna för VTS-området. Det får göras obligatoriskt att anlita VTS-tjänster endast på kuststaters territorialvatten.  

I fråga om den gällande lagen om fartygstrafikservice var den viktigaste internationella författningen om ledning av sjöfarten IMO:s resolution A.857(20) ” Guidelines on Vessel Traffic Services ”, i vilken det föreskrevs om allmänna principer för ledningen av sjöfarten. I resolutionen har utfärdats anvisningar för inrättandet av VTS-system på sådana platser som är kritiska med avseende på trafiken och miljöskyddet, den operativa organiseringen och upprätthållandet av systemen samt personalens utbildning. Resolutionen ska tillämpas tillsammans med resolution MSC.43(64) om fartygs rapporteringsskyldighet, vilken trädde i kraft den 9 december 1994, samt gällande VTS-drifthandbok ( Vessel Traffic Services Manual ) av Internationella föreningen för navigeringsanordningar och fyrar, nedan ( International Association of Marine Aids to Navigation and Lighthouse Authorities, IALA ).  

IALA har i årtionden aktivt deltagit i utvecklandet av fartygstrafikservicen. IALA:s VTS-drifthandbok syftar till att ge myndigheterna detaljerade uppgifter och anvisningar om inrättandet av, tekniska lösningar för och operativ verksamhet vid VTS-centraler. I den beskrivs bland annat hur personalen ska utbildas, certifieras och auditeras. 

I resolution A.857(20) anses det nödvändigt att avtalsstaterna ser till att VTS-centralernas verksamhet grundar sig på en lag i vilken den behöriga myndigheten och den VTS-myndighet som ansvarar för VTS- verksamheten definieras och ges nödvändig behörighet. Det VTS-område som ska inrättas bör definieras och förklaras som VTS-område. Kvaliteten och nivån på de tjänster som den VTS-central som ska inrättas tillhandahåller bör fastställas, likaså kraven på VTS-operatörernas behörighet med beaktande av nivån på de tjänster som tillhandahålls. Enligt resolutionen ska till de tjänster som VTS-centralen tillhandahåller hänföras åtminstone rapporteringstjänster, men till dem kan även hänföras navigationsassistans och trafikledningstjänster. Om VTS-centralens behörighet omfattar en skyldighet att ge fartygen instruktioner, ska dessa vara enbart riktgivande ( result orientated ). Beslut om detaljerna för en åtgärd enligt instruktionerna, t.ex. kurs- och maskinkommandon, ska fattas av befälhavaren. Det konstateras att lotsarna på grund av sin lokalkännedom spelar en viktig roll då det gäller att trygga fartygets säkra navigering i samarbete med VTS-centralerna.  

Resolution A857(20) ersattes med IMO:s nya resolution A.1158(32), som antogs av IMO:s generalförsamling som hölls den 6–15 december 2021 (nedan resolutionsändringen ). Ändringarna påverkar organiseringen av fartygstrafikservicen. I resolutionen avskaffades de detaljerade anvisningarna om organiseringen av VTS, och de ersattes med riktgivande anvisningar. Eftersom bland annat har termen VTS-myndighet ersatts med termen VTS-tjänsteleverantör kan tjänsteleverantörens myndighetsstatus avskaffas och tjänsten kan köpas, vilket redan skett i Finland med stöd av EU-bestämmelser. Eftersom termen myndighet enligt etablerat svenskt språkbruk avser organ inom den statliga eller kommunala förvaltningsapparaten samt organ inom den europeiska förvaltningen, används inte termen VTS-myndighet om VTS-tjänsteleverantören i den gällande lagen om fartygstrafikservice. Med VTS-tjänsteleverantör avses dock i den gällande lagen termen "VTS authority" enligt IMO:s resolution A.857(20), och innan resolutionen användes i internationella sammanhang termen " VTS authority " om den.  

I resolution A.1158(32) avskaffas särskilda VTS-tjänster, vilket förtydligar VTS-tjänsteleverantörens uppgifter i förhållande till de fartyg som deltar i servicen. Tidigare var det möjligt att en del av VTS-tjänsteleverantörerna endast tillhandahöll vissa tjänster, till exempel endast information eller information och trafikreglering, vilket ledde till otydlighet i VTS-verksamheten på olika områden. Exempelvis i Sverige tillhandahöll VTS-tjänsteleverantören tidigare enbart information, trots att verksamheten i praktiken i stor utsträckning var likadan som i Finland där alla tjänster tillhandahålls vid kusten. Enligt den nya resolutionen ska VTS omfatta alla dessa funktioner, vilket gör den mer enhetlig på olika platser. Det är också tillåtet att ordna VTS utanför territorialvattnen till exempel i form av obligatoriska rapporteringssystem för fartyg som IMO godkänner, såsom GOFREP ( Gulf of Finland Reporting ) på Finska viken. Ändringar förutsätter inga ändringar i avtal eller praxis mellan GOFREP-parterna. I samband med omarbetningen av IMO:s resolution ökar IALA:s roll som utfärdare av operativa anvisningar för fartygstrafikservice och främjare av enhetlig internationell praxis. IALA har ändrat och kommer ytterligare att ändra sina viktigaste anvisningar så att de bättre motsvarar nutida tekniska, operativa och utbildningsmässiga krav.  

Utgångspunkten för behörigheter och utbildning för fartygstrafikservicen samt krav på ordnandet av den är regel 12 om fartygstrafikservice i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen, där medlemsstaterna förpliktas att i mån av möjlighet iaktta de anvisningar IMO utarbetar. I detta sammanhang avses IMO:s resolution A.1158 (32) " Guidelines for Vessel Traffic Services ". Enligt punkt 5.2.3 i den anvisning som bifogas resolutionen ska den behöriga myndigheten (i Finland Transport- och kommunikationsverket) säkerställa att VTS-utbildningen är godkänd och VTS-personalen certifierad. Enligt anvisningarna ska VTS-tjänsteleverantören säkerställa att den har lämplig personal för fartygstrafikservice och att personalen har behörig utbildning och kompetens. Det förutsätter att personalen med godkänt resultat genomför en allmän utbildning som myndigheten godkänt, att arbetsplatsutbildningen genomförts med godkänt resultat vid den VTS-central där personen arbetar, återkommande bedömningar och repetitionsutbildning för att säkerställa att kompetensen upprätthålls samt relevant behörighet och anteckning om godkännande. I anvisningarna uppmanas medlemsstaterna att beakta IALA:s standarder samt de rekommendationer, anvisningar och modellkurser som avser dem.  

Systemet för långväga identifiering och spårning av fartyg (Long Range Identification and Tracking, nedan LRIT-systemet) har inrättats genom regel 19-1 i kapitel V i konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss från 1974 (FördrS 11/1981, nedan SOLAS-konventionen). LRIT-systemets syfte är att utnyttja fartygens platsdata för skyddsåtgärder, säkerhetssyften och marint miljöskydd. LRIT-systemet är ett globalt satellitbaserat system för identifiering och spårning av fartyg. Det meddelar automatiskt fartygets position till EU:s LRIT-informationssystem, och dess syfte är att utnyttja fartygens platsdata för skyddsåtgärder, säkerhetssyften och marint miljöskydd. 

Systemet upprätthålls av Europeiska sjösäkerhetsbyrån ( European Maritime Safety Agency, EMSA ). Enligt artikel 6b.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG ska fartyg för vilka kapitel V regel 19-1 i Solas-konventionen och de prestandanormer och funktionskrav som antagits av IMO är tillämpliga medföra LRIT-utrustning som överensstämmer med den regeln när de anlöper en medlemsstats hamn. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta för att fastställa krav när det gäller installering av utrustning ombord för överföring av LRIT-uppgiften på fartyg i vatten som täcks av fasta AIS-stationer i medlemsstaterna samt föreslå IMO lämpliga åtgärder.  

Vid de lagändringar som skett under årens lopp (bland annat flera ämbetsverksreformer och bolagiseringen av VTS-servicen) har Transport- och kommunikationsverkets uppgift att godkänna de leverantörer av programtjänster som testar kravöverensstämmelsen hos den utrustning som gäller LRIT-systemet inte övergått till Transport- och kommunikationsverket, utan det har saknat formell rätt att godkänna de leverantörer av programtjänster som testar kravöverensstämmelsen hos den utrustning som gäller LRIT-systemet. Lagstiftningen har tidigare innehållit en motsvarande befogenhet när 2 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna i kapitel V i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss trädde i kraft. Enligt den är Sjöfartsverket den behöriga myndighet som ingår de avtal som behövs vid utbytet av information i systemet för långväga identifiering av fartyg och beslutar om administrativa arrangemang, utlämnande och mottagande av uppgifter och om tekniska föreskrifter för utrustningen. Enligt regeringens proposition till riksdagen om godkännande av ändringarna i kapitel V i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna har Sjöfartsverket hand om godkännandet av den utrustning som gäller LRIT-systemet (RP 224/2008 rd, s. 4).  

Genom EMSW-förordningen upphävs direktivet om rapporteringsformaliteter och inrättas ett rapporteringssystem för fartygstrafiken, som överensstämmer med de harmoniserade gränssnitten enligt EMSW-förordningen. Dess viktigaste syfte är att stärka harmoniseringen av bestämmelser om lämnandet av de uppgifter som krävs för anlöp, i synnerhet genom att säkerställa att samma datamängder kan anmälas till olika nationella kontaktpunkter för sjöfarten på samma sätt, enligt principen om en anmälan. EMSW-förordningens syfte är också att underlätta informationsutbytet mellan anmälare, behöriga myndigheter och leverantörer av hamnservice i hamnarna samt andra medlemsstater.  

EMSW-förordningen ger aktörerna möjlighet att göra anmälningar på ett enhetligt sätt i EU:s medlemsstater. Harmoniserade datamängder, ett harmoniserat gränssnitt för mottagning av anmälningar, gemensamma verksamhetsbeskrivningar för gränssnittsapplikationer samt gemensamma referensdatabaser och en centraliserad användarhantering förbättrar kontakterna och interoperabiliteten mellan relevanta system. Det gör det möjligt att dela och återanvända data effektivare än hittills. Med andra ord ger de ändringar EMSW-förordningen innebär också förutsättningar för automatisk databehandling 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det i enlighet med resolutionsändringen att indelningen av fartygstrafikservicen i olika slags uppgifter avskaffas, vilket innebär att det inte längre särskilt fastställs vilka fartygstrafikserviceuppgifter som tillhandahålls utan fartygstrafikservicen utgör en helhet. Samtidigt föreslås det att den navigationsassistans som varit en uppgift för fartygstrafikserviceleverantören ändras till åtgärder när ett kritiskt läge utvecklas eller har uppkommit. 

Det föreslås också preciseringar av de gällande behörighetskraven för fartygstrafikservice samt av kraven på utbildning och hur den ordnas. Avsikten är att i fråga om krav på behörighet och utbildning för fartygstrafikservicepersonal liksom i nuläget iaktta IALA:s standarder samt rekommendationer samt rekommendationer, anvisningar och modellkurser i samband med dem. Det föreslås att deras viktigaste innehåll tas in i författningstexten. 

Det föreslås att Transport- och kommunikationsverket ska kunna godkänna de leverantörer av programtjänster som utför testning av kravuppfyllelse för LRIT-systemet. 

Genom ändringarna genomförs också de nationella författningsändringar som förutsätts i EMSW-förordningen och de ändringar i lagstiftningen som är nödvändiga för att Transport- och kommunikationsverkets Portnet-system ska kunna ersättas med ett nytt system för hantering av information inom sjöfarten. Systemet för hantering av information inom sjöfarten enligt EMSW-förordningen har ett mer omfattande tillämpningsområde än det gällande direktivet om rapporteringsformaliteter. Det omfattar också sådana anmälningar som Transport- och kommunikationsverkets nuvarande informationssystem inte hanterar, bland vilka anmälningar till Tullen är den största gruppen. Förordningen innebär att systemet för hantering av information inom sjöfarten också kommer att omfatta anmälningar som berör registrering av passagerare för sjöräddningen samt anmälningar till tullen om ankommande eller avgående gods, som kan lämnas antingen till Tullens system eller alternativt till systemet för hantering av information inom sjöfarten. 

Vidare föreslås bestämmelser om möjligheten att ge anmärkning och varning, och att bestämmelserna om fartygstrafikserviceförseelse i lagen om fartygstrafikservice ska strykas. Däremot föreslås det att tillämpningsområdet för avgift för trafikförseelse enligt lagen om fartygstrafikservice ska utvidgas till att också omfatta sådana förseelser och försummelser som enligt den gällande lagen endast ska dömas som fartygstrafikserviceförseelse. Det föreslås att Rättsregistercentralen ska verkställa avgifter för trafikförseelse, och att det ska föreskrivas om verkställigheten i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Dessutom föreslås det att vissa paragrafer om påföljder uppdateras. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Ekonomiska konsekvenserna

Ackrediteringen för anordnare av grundutbildning för fartygstrafikservice och den auditering den förutsätter samt verifieringen av kvaliteten hos utbildningsplaner för fartygstrafikservicepersonal och hos utbildning som leverantören av fartygstrafiktjänster själv ordnar medför nya kostnader för Transport- och kommunikationsverket och för tillsynsobjekten. Kvalitetsövervakning har till stor del skett redan enligt gällande lag. Tilläggskostnaden beror delvis på huruvida man framöver väljer att genomföra tillsynen som tjänsteuppdrag eller i form av köpta tjänster. Merarbetet och resekostnaderna för Transport- och kommunikationsverket uppgår i medeltal till några tusen euro per år, och beloppet varierar enligt tidpunkten för tillsynshändelser som ska ske med vissa intervaller. För en del tillsynshändelser kan Transport- och kommunikationsverket framöver debitera en beslutsavgift (i avgiftsförordningen i nuläget 630 euro/beslut) och tillhörande kostnader för arbetstimmar och resor (i nuläget 380 euro/timme under tjänstetid och andra tider 550 euro/timme). Transport- och kommunikationsverket ersätts då delvis för ökningen i verksamhetskostnader. De externa tjänsteleverantörernas debitering för kvalitetssäkring kan antas vara lika stora som ämbetsverkets. En del av myndighetstillsynen föreslås förbli avgiftsfri. Utöver debiteringarna kan tillsynshändelserna medföra interna kostnader för förberedelser och arrangemang hos tillsynsobjektet. Leverantören av utbildningstjänster överför de kostnader som faktureras för tillsynshändelserna och sina egna tilläggskostnader till priserna mot kund. Leverantören av fartygstrafiktjänster kan överföra nya tillsynskostnader till avtalet med beställaren av tjänster. Om utbudet på den inhemska utbildningsmarknaden förändras, kan det leda till att kostnaderna för kvalitetssäkring för utbildningen stiger och att de avviker från prognosramen. Fartygstrafikservicepersonal kan också utbildas utomlands. Utbildningskostnaderna för leverantören av fartygstrafiktjänster skiljer sig inte märkbart mellan Finland och utlandet. En fördel om utbildningen ordnas i hemlandet är att utbildningskompetensen består i Finland och att det är lätt att ordna utbildningen; en fördel med utbildning som ordnas utomlands är tillgången till språkbad och umgänget med utländska kollegor.  

I EMSW-förordningen förutsätts det att alla Europeiska unionens medlemsstater (kuststater) 2025 använder ett nationellt single window-system som uppfyller kraven enligt förordningen för insamling av anmälningar inom sjöfarten. 

De mest betydande kostnaderna till följd av förordningen orsakas av behovet av ändringar för det enhetliga systemet för hantering av information inom sjöfarten. Ändringsbehovet baserar sig på kraven enligt förordningen och på den utredning om livscykeln för det nuvarande anmälningssystemet för sjöfarten (Portnet) som Transport- och kommunikationsverket beställt, där ett förändringstryck för systemet identifieras. Systemet byggs upp under perioden 2021–2025. Det totala finansieringsbehovet under systemets uppbyggnadsfas uppskattas till fem miljoner euro, vilket styrts till Transport- och kommunikationsverket som en särskild, öronmärkt finansiering. Också kostnaderna för driften av systemet från 2025 bör beaktas. Det är nödvändigt att driften finansieras för att systemet ska kunna användas. Utöver uppdateringen eller ändringen av det nationella anmälningssystemet medför skyldigheterna enligt förslaget till förordning mindre kostnader för andra myndigheter, såsom Trafikledsverket, Gränsbevakningsväsendet och Tullen, i synnerhet för att bygga upp systemgränssnitt.  

Tjänsteproduktionen innebär stödtjänster med krav på service dygnet runt. Stödtjänsterna ordnas så att det inte innebär någon betydande ökning av myndighetens personalbehov. Vid produktionen av stödtjänster utnyttjas VTS-tjänsteleverantörens befintliga tjänster som fungerar dygnet runt och som från tidigare är bekanta för fartygens ombud, samt liksom i nuläget Tullens elektroniska servicecentrals service. 

De åtgärder som föreslås i förordningen bedöms möjliggöra ett effektivare informationsutbyte mellan myndigheter än i nuläget, såväl nationellt som internationellt. Effekterna av det effektivare informationsutbytet förväntas märkas i form av enklare och bättre service till anmälarna. Åtgärderna bedöms ockås förbättra logistikkedjans verksamhetsförutsättningar, i synnerhet till följd av harmoniseringen av data. På Europeiska unionens nivå har Europeiska kommissionen bedömt att den lättare administrativa bördan medför en betydande nytta för rederierna, vilket ger inbesparingar på 22–25 miljoner manskapstimmar under perioden 2020–2030 till ett värde motsvarande 625–720 miljoner euro. Nationellt kommer nyttan för anmälare att mätas genom kundenkäter; under tjänstens uppbyggnadsfas kan ändringarna medföra kostnader för anmälarna i form av behov av ändringar i systemgränssnitt, men på längre sikt förväntas effektiveringsåtgärderna göra det möjligt att använda arbetstid för andra uppgifter. 

Att använda tjänsten är avgiftsfritt för anmälarna, med stöd av internationella avtal. 

I propositionen föreslås det att Rättsregistercentralen ska verkställa avgifter för trafikförseelse, och att det ska föreskrivas om verkställigheten i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Verkställighet av avgifter för trafikförseelse behandlas med samma system som avgifterna för trafikförseelse enligt vägtrafiklagen (729/2018).  

Varje år bara en liten mängd avgifter för trafikförseelse påförs och det uppskattas att verkställigheten av avgifter för trafikförseelse i liten utsträckning leder till merarbete för Rättsregistercentralen. Eftersom årligen fastställs flera nya sanktionsavgifter inom olika förvaltningsområden, kan samverkan av detta framgå i Rättsregistercentralens totala arbetsmängd med en viss fördröjning och det eventuella behovet av ytterligare resurser preciseras först senare. Vid verkställigheten av påföljdsavgifter för olika förvaltningsområden är det fråga om en permanent uppgift och Rättsregistercentralens behov av tilläggsanslag behandlas i de årliga ram- och budgetförfarandena.  

Konsekvenser för fullgörandet av de grundläggande fri- och rättigheterna

I 7 § i grundlagen föreskrivs det om rätten till liv och hälsa samt i 20 § om det allmännas skyldighet att verka för att alla tillförsäkras en sund miljö. Syftet med förslaget till lag om fartygstrafikservice är att förebygga och avvärja skada och fara som sjöfarten kan medföra för människor, miljön och egendom. De föreslagna ändringarna kan bedömas medföra att sannolikheten för olyckor i sjöfarten minskar till exempel till följd av mer precisa bestämmelser om behörighet och utbildning. De ändringar som föreslås i propositionen får också positiva konsekvenser för rätten till arbete och näringsfriheten som tryggas i 18 § i grundlagen. 

De föreslagna ändringar i lagen om fartygstrafikservice som berör behörighet, utbildning och ordnandet av utbildning bedöms inte i sig få några betydande direkta konsekvenser för den grundläggande rätten till arbete eller näringsfriheten för den personal som deltar i fartygstrafikservicen, eftersom motsvarande krav till stor del redan enligt gällande lag har ställts på personalen. Genom ändringarna stärks dock rättsskyddet för dem som deltar i utbildningen och utökas myndighetstillsynen över utbildningsanordnare, vilket i grunden tryggar fullgörandet av den grundläggande rätten till arbete och näringsfriheten för fartygstrafikservicepersonalen.  

Genom de ändringar som nu föreslås föreskrivs det tydligare än i nuläget om skyldigheter för och myndighetstillsyn över utbildningsanordnarna. Den nya lagen innebär för det första att Transport- och kommunikationsverkets godkännande krävs för nya utbildningsanordnare. Dessutom ska utbildningsanordnare ha ett lagstadgat utbildningsprogram som en myndighet godkänt, och som utbildningsanordnaren ska iaktta när utbildningen ordnas och prov tas emot. Utbildningsanordnaren har ingen betydande självständig prövningsrätt vid bedömningen av utbildningens innehåll eller studieprestationerna. Dessutom föreslås det att rättsmedlen för deltagare i utbildning preciseras genom att utbildningsanordnaren förpliktas att ge den som deltagit i utbildningen ett betyg över godkänd prestation eller ett beslut om underkänd prestation av vilket grunderna för underkännandet framgår. Den som avlägger en examen föreslås ha rätt att begära omprövning av ett beslut om underkännande hos Transport- och kommunikationsverket. För tydlighetens skull föreslås det också att i bestämmelserna tas in en hänvisningsbestämmelse om utbildningsanordnarens tjänsteansvar.  

Medan de ändringar som berör utbildningsanordnarna tryggar rätten till arbete för deltagarna i utbildning, innebär de begränsningar i rätten att utöva näring för utbildningsanordnarna. Konsekvenserna bedöms dock bli små, eftersom skyldigheterna enbart syftar till att säkra utbildningens kvalitet.  

I den gällande lagen om fartygstrafikservice finns flera bemyndiganden för Transport- och kommunikationsverket att utfärda föreskrifter som riktas till enskilda personer eller företag. Eftersom ändring inte får sökas i en föreskrift som sådan, föreslås det i flera bestämmelser enligt propositionen att myndigheten i stället för ett bemyndigande att utfärda föreskrifter ska ges rätt eller skyldighet att fatta beslut i ärendet.  

Enligt den föreslagna 15 a § får Transport- och kommunikationsverket under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen eller under störningar under normala förhållanden avvika från kraven enligt denna lag vid förnyandet av behörighetsintyg för VTS-operatörer. Giltighetstiden för ett behörighetsintyg får inte genom ett undantagsförfarande förlängas med mer än sex månader åt gången efter att det ursprungliga behörighetsintygets giltighetstid löpt ut. Giltighetstiden för behörighetsintyg för VTS-operatörer får förlängas genom ett undantagsförfarande om ett normalt förfarande för förnyelse har försvårats betydligt och ett undantagsförfarande är nödvändigt för att trygga kontinuiteten i sjöfarten, och det inte medför fara för människoliv, egendom eller miljön. 

Proportionalitetsprövning i fråga om reglering av yrken

I statsrådets förordning om proportionalitetsprövning före antagandet av reglering av yrken (376/2020, nedan förordningen om proportionalitetsprövning) förutsätts det att en proportionalitetsprövning görs och fogas till bestämmelserna före införande av nya eller ändring av befintliga lagar, förordningar eller myndighetsföreskrifter som begränsar tillträdet till, utövandet av, eller någon form för utövandet av, reglerade yrken.  

Den myndighet som svarar för beredningen av regleringen ska säkerställa att bestämmelserna kan motiveras med mål av allmänt intresse. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om de nya eller ändrade bestämmelserna är objektivt motiverade med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa, eller av sådana hänsyn till allmänintresset som avses i artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken (nedan direktivet om proportionalitetsprövning).  

I denna proposition föreslås preciseringar av de gällande behörighetskraven för fartygstrafikservice. Det finns inga bindande bestämmelser på EU-nivå eller på internationell nivå om behörighetskrav för fartygstrafikservicepersonal. I fråga om behörighetskrav för fartygstrafikservicepersonal iakttar Finland dock IALA:s standarder samt rekommendationer, anvisningar och modellkurser i samband med dem. I denna proposition föreslås det att deras viktigaste innehåll tas in i författningstexten. Syftet är att precisera bestämmelserna så att de motsvarar internationellt harmoniserade standarder, som redan till stor del motsvarar nuvarande praxis. Dessutom föreslås det att behörighetskraven för VTS-operatörer skärps till den del det utöver vaktstyrmansbrev krävs sex månaders sjötjänstgöring som däcksbefäl. 

Behörighetskraven för fartygstrafikservicepersonal är nära kopplad till syftet att trygga säkerheten i sjöfarten. Syftet med ledningen av fartygstrafiken är att öka fartygstrafikens säkerhet och förbättra dess effektivitet samt att förebygga miljöolägenheter som fartygstrafiken medför. I artikel 6.2 i direktivet om proportionalitetsprövning nämns trafiksäkerheten särskilt som ett tvingande skäl av allmänt intresse, som kan motivera reglering av krav gällande yrken. Fartygstrafikledningens karaktär av säkerhetskritisk verksamhet medför att personalens kompetens är av central betydelse för undvikande av kritiska lägen och för upprätthållandet av säkerheten i den övriga sjöfarten. Därmed finns det ett syfte av allmänt intresse för att reglera yrkesbehörigheten för VTS-operatörer.  

Reglering av behörigheten för fartygstrafikpersonal har också internationellt ansetts nödvändig. Utgångspunkten för behörigheter och utbildning för fartygstrafikservice är regel 12 om fartygstrafikservice i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen, där medlemsstaterna förpliktas att i mån av möjlighet iaktta de anvisningar IMO utarbetar. I detta sammanhang avses IMO:s resolution A.1158 (32) "Guidelines for Vessel Traffic Services". Enligt punkt 5.2.3 i den anvisning som bifogas resolutionen ska den behöriga myndigheten (i Finland Transport- och kommunikationsverket) säkerställa att fartygstrafikservicepersonalen är certifierad. Enligt anvisningarna ska VTS-tjänsteleverantören säkerställa att den har lämplig personal för fartygstrafikservice och att personalen har behörig utbildning och kompetens. Det förutsätter att personalen med godkänt resultat genomför en allmän utbildning som myndigheten godkänt, att arbetsplatsutbildningen genomförts med godkänt resultat vid den VTS-central där personen arbetar, återkommande bedömningar och repetitionsutbildning för att säkerställa att kompetensen upprätthålls samt relevant behörighet och anteckning om godkännande. I anvisningarna uppmanas medlemsstaterna att beakta IALA:s standarder samt de rekommendationer, anvisningar och modellkurser som avser dem.  

Också kravet på sex månaders sjötjänstgöring som däcksbefäl utöver vaktstyrmansbrev har samband med tryggandet av säkerheten i sjöfarten, och är därmed nödvändigt på grund av ett allmänt intresse. Syftet med kravet på sex månaders sjötjänstgöring är att säkerställa att sökanden har tillräcklig kännedom om sjöfart och erfarenhet av arbete på kommandobryggan. En fartygstrafikledning av hög kvalitet förutsätter god förståelse för förhållandena och arbetssätten i sjöfarten. Genom kravet på sex månaders sjötjänstgöring som däcksbefäl utöver vaktstyrmansbrev säkerställs nödvändigt sjöfartskunnande, som inte kan ersättas till exempel med grundutbildning och arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer.  

Enligt 5 § i förordningen om proportionalitetsprövning ska myndigheten vid beredningen av reglering som gäller reglerade yrken säkerställa att de bestämmelser som avses i 1 § är ägnade att säkerställa att det uppsatta målet uppnås och inte överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå målet. Vid beredningen av bestämmelser ska myndigheten beakta arten av riskerna för de mål av allmänt intresse som eftersträvas, i synnerhet riskerna för konsumenter, yrkesutövare och andra tjänstemottagare samt för tredje man. Yrkesregleringen ska alltså vara proportionell.  

Genom VTS-operatörernas verksamhet förhindras olyckor och kritiska lägen i fartygstrafiken. För att effektivt ingripa i kritiska lägen förutsätts relevant kompetens, vilket är syftet med de krav på utbildning och behörighet som föreslås i denna proposition. De föreslagna utbildningskraven är relativt lätta; grundkursen för VTS-operatörer räcker till exempel vanligen omkring två veckor. Något striktare än utbildningskraven är villkoret att kraven på sex månaders sjötjänstgöring. Genom det villkoret säkerställs att VTS-operatörer färdigt har sådant kunnande som inte kan övas upp genom kursbunden utbildning. Praktisk erfarenhet av arbete på kommandobrygga är exempelvis också viktigt för att den som arbetar som VTS-operatör ska kunna förutse kritiska lägen och kommunicera med aktörerna.  

Fartygstrafikservicepersonalen ska ha tillräckliga språkkunskaper, så att de kan kommunicera effektivt med befälet på de fartyg som typiskt sett trafikerar i området. Kunskaper i engelska är viktiga för att betjäna fartyg av olika nationalitet, eftersom engelska är den internationella sjöfartens språk. På finska vattenområden trafikerar å andra sidan också fartyg med vilka kommunikationen kräver tillräckliga kunskaper i finska och svenska. Effektiv kommunikation med fartygen vid rätt tidpunkt är det viktigaste sättet att förhindra potentiella olyckor. Kravet på språkkunskaper för fartygstrafikservicepersonalen är viktigt för att säkerställa att fartygstrafikservicepersonalen kan kommunicera med fartygen.  

Bestämmelserna om behörighetskrav och utbildning är det viktigaste sättet att säkerställa att VTS-operatörernas kompetens håller rätt nivå. Genom ändamålsenliga kompetenskrav minskas risken för passagerare och yrkespersoner betydligt. Under beredningen har det bedömts att de föreslagna ändringarna behövs för att trygga säkerheten i sjöfarten och att det inte är möjligt att trygga och främja säkerheten med mindre begränsande metoder. De föreslagna bestämmelserna är därför nödvändiga och proportionella i förhållande till de mål av allmänt intresse som eftersträvas. Bestämmelserna kan betraktas som ändamålsenliga med beaktande av ett godtagbart syfte och kravet på proportionalitet, och de bidrar till att de uppställda målen uppnås 

6.1  Lag om fartygstrafikservice

2 §.Definitioner . I 21 punkten föreslås det att den tidigare definitionen av direktivet om rapporteringsformaliteter ersätts med en definition av EMSW-förordningen. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1239 upphävs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG. Det föreslås att definitionen av statistikdirektivet om transporter till sjöss i 23 punkten upphävs och ersätts med en ny definition av termen läroanstalt. Enligt förslaget avses i denna lag med läroanstalt en yrkesläroanstalt enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017).  

2 kap. I den finska språkversionen ändras kapitlets rubrik från pluralis till singularis för att motsvara resolutionsändringen. I den svenska språkversionen behöver rubriken inte ändras, eftersom ordet också i den gällande lagen står i singularis. 

4 §.Fartygstrafikservicens språk . Det föreslås att 1 mom. , där det föreskrivs om olika slags fartygstrafikservice, upphävs, eftersom indelningen av fartygstrafikservicen i olika fartygstrafikserviceuppgifter upphävs i och med resolutionsändringen. Det föreslås att det i paragrafen endast ska föreskrivas om fartygstrafikservicens språk. Rubriken ändras så att den motsvarar det föreslagna innehållet.  

5 §.Information . I 5 § föreskrivs det om information till fartyg. Resolutionsändringen påverkar terminologin i paragrafen så att termen information, som är vanligare i nuläget, används i stället för rapporter som används i gällande lag. Det får dock inga betydande praktiska konsekvenser för de uppgifter fartygen får, utan med små undantag informeras fartygen fortfarande i samma situationer. Bestämmelsens syfte är inte att begränsa eller förbjuda informationsförmedling och information från VTS-tjänsteleverantören till tredje parter, exempelvis hamnar, till exempel med stöd av 7 § i anslutning till fartygstrafikreglering. Samtidigt uppdateras paragrafens ordalydelse.  

Enligt 1 mom . ska VTS-tjänsteleverantören när ett fartyg anmäler sig, med vissa intervaller, vid behov eller på ett fartygs begäran lämna ett fartyg uppgifter som kan inverka på dess rörelser eller beslutsfattande. Momentet motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll 5 § 1 mom. i gällande lag. Med företags anmälningar avses till exempel den anmälan ett företag ska lämna vid ankomsten till ett VTS-område. I beslutet om inrättande kan det beslutas om uppgifter som ska lämnas vid vissa tidpunkter. Vid behov kan VTS-centralen också lämna ett fartyg uppgifter om andra icke närmare specificerade omständigheter, som anses behövliga och som påverkar fartygets rörelser eller beslutsfattande. Ett fartyg kan också på eget initiativ begära uppgifter av VTS-centralen.  

Enligt 2 mom . ska VTS-tjänsteleverantören informera fartyg om andra fartyg på VTS-området, väderleks- och isförhållanden samt vattenståndet, lotsarnas, isbrytarnas, bogserbåtarnas och hamnarnas verksamhet, farledernas och säkerhetsanordningarnas skick och användbarhet och kritiska lägen som hotar fartyget, samt om andra jämförbara omständigheter som inverkar på säkerheten i fartygstrafiken än de som avses i 1–5 punkten.  

Information om vattenståndet är framöver en väldigt viktig faktor för fartygens rörelser för att fartygets befälhavare ska kunna jämföra den frigång under köl ( under keel clearance , UKC ) som fartyget beräknas behöva i ruttplanen med det rådande vattenståndet vid ankomsten till VTS-området. Vid behov kan VTS-tjänsteleverantören utifrån de uppgifter fartyget ger eller med hänvisning till de kalkylmodeller myndigheten upprätthåller stödja befälhavarens beslutsfattande om säkert djup. Det beror på den ändring i hur vattenståndet anges som samtidigt pågår. På finskt vattenområde övergår man till att ange vattenståndet som N2000-referensvärde i stället för det tidigare medelvattenståndet. Samtidigt frångås det största tillåtna djupgåendet för farleder, och i stället uppges farledens ramade djup. Leddjupgåendet uppges i form av uppmätt djup. Befälhavaren kan överskrida farledens uppmätta djup utifrån sin riskbedömning och de kalkyler som gjorts i ruttplanen. VTS-tjänsteleverantören ska informera fartygets befälhavare om det rådande vattenståndet och om ett djup som avviker från fartygets uppmätta djupgående och som kräver att befälhavaren beaktar det i ruttplanen. Ruttplanen ska vara upprättad i enlighet med chapter V Safety of Navigation Regulation 34 i SOLAS-konventionen, som har preciserats genom resolutionen Guidelines for Voyage Planning (ResA.893(21)) och som genomförts genom 6 kap. 3 a § i sjölagen (674/1994) och Transport- och kommunikationsverkets föreskrift om fartygs ruttplanering (TRAFI/12134/03.04.01.00/2011).  

Momentets innehåll motsvarar i huvudsak det gällande 5 § 2 mom. Dock föreslås det att 2 punkten, enligt vilken fartygen ges information om förändringar i de ärenden som gäller VTS-området och trafiken på området och som fastställts i det beslut om inrättande som avses i 8 §, stryks. Det föreslås att informationen om ändringar i beslutet om inrättande stryks i lagen därför att det inte längre bestäms i beslutet om inrättande vilken fartygstrafikservice som ska tillhandahållas på olika VTS-områden. Det föreslås att de allmänna skyldigheten att informera om ändringar kvarstår i 5 § i lagen.  

Dessutom föreslås det att momentet ändras så att VTS-tjänsteleverantören inte enbart ska informera om lotsarnas och isbrytarnas verksamhet, utan också om bogserbåtarnas och hamnarnas verksamhet. Också hittills har VTS-tjänsteleverantören kunnat informera om kajplatser, hur de friställs, faktorer som begränsar fartygstrafiken i hamnområdet samt tillgången till bogserbåtar, om det särskilt avtalats om detta med hamnen. VTS-tjänsteleverantören kan fortsättningsvis avtala med hamnen om vilka uppgifter som ska ges till fartygen. Den föreslagna ändringen innebär ett förtydligande av nuläget. I fråga om isbrytare ska VTS-tjänsteleverantören fortfarande ge fartygen de uppgifter den får av den koordinerande isbrytaren om navigationsanvisningar och ruttpunkter samt om isbrytarnas position och verksamhet. Dessutom säkerställer VTS att fartygen accepterar och förbinder sig att iaktta finska anvisningar för vintersjöfart. Se närmare (på finska): VTS:n toiminta talvimerenkulun sääntöjen varmistamisessa, Suomen talvimerenkulku, ohjeita talvimerenkulun toimijoille. https://vayla.fi/documents/25230764/35601620/Suomen_talvimerenkulku_2022-23+(1).pdf/ 

Ansvaret för de uppgifter som fås från andra än myndigheter ligger hos dem som lämnar uppgifterna, och fartygets befälhavare ansvarar för att beställa bogserbåt.  

Bestämmelsen om information motsvarar skyldigheten enligt artikel 18.1 a i övervakningsdirektivet. I den artikeln föreskrivs det om åtgärder vid ytterst ogynnsamma väderförhållanden, och enligt artikel 18.1 a bör de behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna, om så är möjligt, ge befälhavaren på fartyg som befinner sig i det berörda hamnområdet och som har för avsikt att anlöpa eller lämna hamnen alla uppgifter om sjö- och väderförhållanden och, då det är relevant och möjligt, om de risker som de kan innebära för hans fartyg, last, besättning och passagerare. 

Enligt 3 mom . ska väderleksrapporterna grunda sig på en väderleksrapport för sjöfarande från en behörig meteorologisk väderlekstjänst. Genom momentet genomförs artikel 18.3 i övervakningsdirektivet. En särskild process där en myndighet bedömer behörigheten anses inte nödvändig, men Trafikledsverket ska fästa vikt vid väderlekstjänstens behörighet när det sluter avtal om beställning av fartygstrafikservice med VTS-tjänsteleverantören.  

6 §.Åtgärder när ett kritiskt läge utvecklas eller har uppkommit . I den gällande 6 § föreskrivs det om navigationsassistans. Navigationsassistans ges ett identifierat fartyg på fartygets begäran eller om VTS-tjänsteleverantören anser det vara nödvändigt i situationer som är svåra för sjöfarten eller vid svåra väderleks- och isförhållanden. Navigationsassistansen är endast riktgivande och normativ. Navigationsassistans kan till exempel ges i form av uppgifter om fartygets kurs och fart eller om positionen för andra fartyg i fartygets närhet, om deras identifikationsuppgifter och avsikter.  

Det föreslås att paragrafen i sin helhet ersätts med en ny 6 §, är det föreskrivs om åtgärder när ett kritiskt läge utvecklas eller har uppkommit. Ändringen baseras på resolutionsändringen, där den tidigare termen navigationsassistans ändrades till åtgärder när ett kritiskt läge utvecklas eller har uppkommit.  

I 1 mom . föreskrivs det om situationer när VTS-tjänsteleverantören ska bistå ett fartyg när ett kritiskt läge hotar, vid svåra sjöfartsförhållanden eller när väder- eller isförhållandena så kräver. VTS-tjänsteleverantören ska bistå ett fartyg antingen på fartygets begäran eller om VTS-tjänsteleverantören upptäcker att det behövs. Sådana situationer kan till exempel vara att fartyget avviker från rutten eller farleden, fartyget går mot grund eller när det uppkommer osäkerhet angående säkert djup för fartyget.  

Navigationsbiståndets syfte ska vara att få fartyget till en säker plats, såsom tillbaka till farledsområdet eller till en lotsplats eller ankarplats, så att fartyget tryggt kan fortsätta färden eller vidta nödvändiga korrigerande åtgärder.  

Enligt 2 mom . ska VTS-tjänsteleverantörens bistånd till fartyget fortfarande enbart vara av handledande och målinriktad karaktär.  

Enligt 3 mom . ska bistånd ges genom uppgifter om fartygets kurs och fart, uppgifter om fartygets position i förhållande till farleden, dess girpunkter, lotsplatsen, ankarplatsen eller faromoment för sjöfarten, varningar, råd eller anvisningar till ett visst fartyg och uppgifter om andra motsvarande omständigheter. Fartyget kan rådas att undvika ett område som är farligt ur navigationssynpunkt eller att undvika kollisionsrisk till exempel genom att ändra kurs eller fart. Vidare kan fartyg varnas om de navigerar utanför farledsområdena eller håller kurs mot ett grund samt om de avser att använda en farled med ett mindre uppmätt djup än fartygets djupgående. För undvikande av uppenbara kritiska lägen, såsom bottenkänning eller kollision, kan fartyg också anvisas att ändra kurs eller fart för att föra fartyget till säkert vatten.  

7 §.Fartygstrafikreglering . Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att den motsvarar resolutionsändringen och så att det samtidigt betonas att fartygstrafikregleringen utgör en mer omfattande helhet än enbart förhindrandet av kritiska lägen och trängsel. Det föreslås att rubriken harmoniseras med rubrikerna för övriga paragrafer i kapitlet. I den svenska språkversionen föreslås rubriken förbli likadan som i gällande lag.  

Enligt 1 mom . ska VTS-tjänsteleverantören reglera fartygstrafiken på VTS-området. Trafiken regleras i form av ett permanent trafikarrangemang på VTS-området, till exempel genom att meddela fartygen i vilken ordningsföljd de får anlända till ett område med mötesförbud eller förbud att passera. När trafiksituationerna kräver det regleras trafiken också inom hela VTS-området genom att fartygens rörelser förutses för undvikande av trängsel och kritiska lägen och för att förbättra effektiviteten i allmänhet. Genom trafikreglering kan det säkerställas att till exempel specialtransporter, långsamma bogseringar eller andra fartyg med begränsad manöverförmåga har tillräckligt med utrymme för att navigera säkert. Regleringen sker genom att andra fartyg ges råd och anvisningar om hur de ska hålla säkert avstånd, till exempel genom att ändra kurs eller fart eller använda alternativa farleder. Vid behov kan fartygen meddelas i vilken ordningsföljd en viss del av farleden ska passeras. Likaså regleras trafiken också i närheten av lotsplatser, så att det kan säkerställas att fartygen har säkert utrymme för att ta och lämna lots. Det är fråga om en sedvanlig uppgift vid ledning av fartygstrafiken, som dock ska särskiljas från tillfällig ledning av fartygstrafiken i vissa särskilda situationer enligt 17 § samt från bestående trafikreglering som meddelas genom Transport- och kommunikationsverkets anvisning med stöd av 7 § 2 mom.  

Enligt 2 mom . får genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrift för undvikande av kritiska lägen och trängsel i form av ett permanent trafikarrangemang på VTS-området fastställas mötesförbud och mötesplats, förbud att passera och passeringsplats, tillstånd att avgå från hamn eller ankarplats och tillstånd att anlöpa ett VTS-område, tilldelning av utrymme för trafiken med avseende på tid eller avstånd, en obligatorisk rutt inom VTS-området för fartyg som transporterar farlig eller miljöförorenande last och för specialtransporter samt förbud att kasta ankar och ankarplats. Dessa former av permanenta trafikarrangemang motsvarar innehållet i gällande lag, men det föreslås att de ska fastställs genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrift i stället för i beslutet om inrättande. Det gör de permanenta trafikarrangemangen mer tillgängliga, då de finns i myndighetens författningssamling i stället för i beslutet om inrättande.  

8 §.Beslut om inrättande . Det föreslås att 2 mom. ändras så att det motsvarar resolutionsändringen. Det föreslås att 3 punkten, enligt vilken i beslutet o inrättande ska fastställas den fartygstrafikservice som ska tillhandahållas och i vilken utsträckning den ska tillhandahållas, upphävs eftersom separata fartygstrafiktjänster frångicks när resolutionen ändrades. Vidare föreslås det att 9 punkten upphävs, eftersom det enligt den föreslagna 7 § 2 mom. ska föreskrivas om permanenta trafikarrangemang inom VTS-området genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrift. Därför blir 4–9 punkten nya 3–7 punkter.  

I den svenska språkversionen föreslås det att 2 mom. 2 punkten uppdateras för att bättre motsvara den finskspråkiga författningstexten, men ändringen påverkar inte den finska språkversionen. 

Det föreslås att 3 mom ., enligt vilket den behöriga myndigheten kan fastställa olika fartygstrafiktjänster för sektorerna och delområdena inom ett VTS-område, upphävs till följd av resolutionsändringen.  

9 §.Ändring eller återkallande av beslut om inrättande . Det föreslås att 1 mom. ändras så att utöver VTS-tjänsteleverantören också Trafikledsverket kan ändra ett beslut om inrättande eller återkalla det. Med beaktande av Trafikledsverkets roll som anordnare av fartygstrafikservice kan det ha behov att föreslå att beslutet om inrättande ändras eller återkallas till exempel i fråga om vilken VTS-tjänsteleverantör som upprätthåller fartygstrafikservicen, VTS-området eller VTS-tjänsteleverantörens servicenivå.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. , enligt vilket den behöriga myndigheten ska höra Trafikledsverket och VTS-tjänsteleverantören samt hamninnehavarna inom det VTS-område beslutet om inrättande omfattar innan ett beslut om inrättande ändras eller återkallas. Det anses nödvändigt att Trafikledsverket och VTS-tjänsteleverantören har möjlighet att uttrycka sin åsikt om ändringen eller återkallelsen av beslutet om inrättande före Transport- och kommunikationsverkets beslut. Hörandet får dock inte leda till oskäliga fördröjningar.  

11 §.Behörighet för VTS-operatörer . Det föreslås att paragrafen ändras så att den motsvarar resolutionsändringen.  

Enligt 1 mom . ska VTS-operatörer i fråga om yrkesbehörighet förmå sköta fartygstrafikservicen på ett säkert och effektivt sätt. Det föreslås att paragrafen kompletteras så att en VTS-operatör såväl i fråga om yrkesbehörighet som i fråga om funktionsförmåga ska förmå sköta fartygstrafikservicen på ett säkert och effektivt sätt. Fartygstrafikledning är en säkerhetskritisk funktion, och VTS-operatörerna ska i sitt arbete prestera punktliga och rätt dimensionerade rekommendationer, anvisningar och beslut. Med kravet på behörighet och funktionsförmåga avses därför såväl en tillräcklig kunskapsnivå som faktorer som berör personliga egenskaper. Utöver tillräcklig behörighet ska VTS-operatörens funktionsförmåga vara tillräcklig för att säkerställa en säker och effektiv fartygstrafikservice.  

I 2 mom . föreslås språkliga ändringar. Det föreslås att den sista satsen i momentet, enligt vilken VTS-tjänsteleverantören i behörighetsintyget ska göra en anteckning om genomgången arbetsplatsutbildning, upphävs.  

Det särskilda kvalitetssystem om vilket det föreskrivs i 3 mom . har avskaffats, liksom godkännandet av det. I det nya 14 a § 1 mom. föreskrivs det om ett program för arbetsplatsutbildning och kompletterande utbildning för fartygstrafikservice. I samma nya moment föreskrivs det också om godkännande av utbildningsprogrammet. I 14 a 2 mom. ges Transport- och kommunikationsverket tillsynsansvar för sådana program.  

Bemyndigandet i fråga om kvalitetssystem för arbetsplatsutbildning i 4 mom . upphävs såsom obehövligt.  

11 a §.Grundutbildning för VTS-operatörer . I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om grundutbildning för VTS-operatörer, om vilken det föreskrivs i 12 § 1 mom. i den gällande lagen samt i 2 § i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. Med grundutbildning för VTS-operatörer avses kursbunden utbildning som består av teori och simulatorträning. Utbildningens syfte är att ge personen grundläggande kunskaper i fartygstrafikservice till stöd för genomförandet av den praktiska arbetsplatsutbildningen. Utbildningen ordnas vid en läroanstalt eller yrkeshögskola som ordnar sjöfartsutbildning. I Finland har åtminstone Aboa Mare, som ordnar såväl grundexamen inom sjöfart som yrkeshögskoleexamina, ordnat utbildning för fartygstrafikservice.  

I 1 mom . föreskrivs det, liksom i det gällande 2 § 1 mom. i förordningen om fartygstrafikservice, att grundutbildningen för VTS-operatörer ska anordnas enligt ett utbildningsprogram för denna utbildning. Dessutom föreskrivs det att VTS-tjänsteleverantören ska beakta utbildningsprogrammet i sitt kvalitetssystem. Det innebär att det åtminstone ska säkerställas att VTS-tjänsteleverantören beställer grundutbildningen av en ackrediterad utbildningsanordnare med ett godkänt utbildningsprogram. En bestämmelse om godkännande av utbildningsprogram föreslås ingå i 14 §.  

I 2 mom . föreskrivs det vilka ämnesområden utbildningen ska innehålla. En motsvarande bestämmelse finns i 25 § 1 mom. i gällande lag. De ämnesområden som ska ingå i utbildningen är 1) grundläggande kunskaper om fartygstrafikservice, 2) den kommunikation som förutsätts i fartygstrafikservice, 3) de bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas i fartygstrafikservicen, 4) kännedom om sjöfart för VTS-operatörer, 5) kännedom om anordningar, 6) mänskliga faktorer, samt 7) hantering av undantagssituationer. I de ämnesområdena ingår de viktigaste frågor som en VTS-operatör bör behärska i sitt arbete, och de ingår också i IALA:s modellkurs C0103-1. I IALA:s rekommendation RO103 (V-103) om utbildning och behörigheter för fartygstrafikservicepersonal rekommenderas det att behöriga myndigheter och VTS-tjänsteleverantörer ordnar VTS-utbildning och att VTS-behörigheter beviljas i enlighet med IALA:s rekommendationer och modellkurser.  

Jämfört med gällande bestämmelser har ämnesområdena ändrats så att de motsvarar IALA:s gällande modellkurser. Av praktiska skäl styr kursen för grundutbildning för VTS-operatörer (C0103-1) de strukturella ändringarna i övriga kurser. Utbildningshelheterna ska vara de samma under hela utbildningsstigen, oberoende av för vilken VTS-uppgift en person utbildas. Vid den senaste uppdateringen gjordes ändringar i namnen, ordningsföljden och innehållet för modulerna i modellkursen så att de bättre stämmer överens med andra avtal som styr sjöfartsutbildningar.  

I stället för de tidigare fyra helheterna föreslås nu sju. Att det på lagnivå krävs att de kommunikationsfärdigheter fartygstrafikservicen förutsätter inkluderas i utbildningen är nytt i förhållande till gällande bestämmelser. Undervisning i den kommunikation fartygstrafikservicen förutsätter har dock redan länge ingått i modellkurserna enligt IALA:s rekommendationer. Olika brister som förekommit i kommunikationen är en av de viktigaste olycksorsakerna. Med den kommunikation fartygstrafikservicen förutsätter avses VTS-operatörens kontakter till exempel med fartyg och intressegrupper. Som ämnesområde inom grundutbildningen avser den kommunikation fartygstrafikservicen förutsätter kommunikation från land till hav och från hav till land inom fartygstrafikservicen i allmänhet, samt kommunikationsmetoder och kommunikationsutrustning. 

Nya helheter i förhållande till gällande lag är också kännedom om sjöfart för VTS-operatörer, kännedom om anordningar samt mänskliga faktorer. Även dessa ämnesområden ingår sedan tidigare i IALA:s modellkurser. Kännedom om sjöfart är ett viktigt kunskapsområde i fartygstrafikserviceuppgifter, och därför en väsentlig del av grundutbildningen för VTS-operatörer. Att behärska tekniska anordningar och system som fartygstrafikserviceuppgifter förutsätter är nödvändigt för att säkerställa en smidig och säker fartygstrafikservice. Mänskliga faktorer i fartygstrafikservicen innebär bland annat utbildning i hantering av sådana sociala och psykologiska kunskaper och färdigheter som fartygstrafikservicen förutsätter. 

I 3 mom . föreslås en motsvarande bestämmelse som i 2 § 2 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice om att grundutbildningen ska omfatta fartygstrafikservicens teori och simulatorträning. Utöver övriga annat som hänför sig till grundutbildningen ska simulatorträningen omfatta hantering av undantagssituationer som identifieras utifrån en riskbedömning. Träningen ska baseras på problemsituationer som kan uppkomma i verkligheten. Till hur stor del utbildningen ordnas som teoriundervisning respektive simulatorträning ska framgå av utbildningsprogrammet. Bestämmelsernas syfte är att säkerställa att olika exceptionella situationer som kan förekomma i arbetet beaktas i utbildningen.  

I 4 mom . föreslås ingå en motsvarande bestämmelse som i 2 § 4 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice, enligt vilken grundutbildningen ska genomgås innan arbetsplatsutbildningen enligt 11 b § slutförs. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar IALA:s rekommendationer. Att grundutbildningen ska genomföras innan arbetsplatsutbildningen slutförs innebär att en modell tillämpas där praktisk tillämpning övas efter att de grundläggande kunskaperna lärts in.  

I 5 mom . föreslås en ny bestämmelse, enligt vilken den läroanstalt som ordnar grundutbildningen för prestationen ska utfärda ett betyg eller ett beslut om underkännande. Beslutsfattandet om att godkänna eller underkänna studieprestationen utgör utövning av offentlig makt, eftersom beslutet har betydelse för de grundläggande fri- och rättigheterna som berör yrkesutövning för den som deltar i utbildningen. För att man ska få ett behörighetsintyg för VTS-operatörer krävs det att grundutbildningen genomförts med godkänt resultat. Deltagaren ska därför ges ett beslut i vilket ändring kan sökas. Enligt 31 § i lagförslaget får omprövning begäras i beslutet.  

Jämfört med 2 § 3 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice har i paragrafen strukits möjligheten att bevilja befrielse från någon del av utbildningsprogrammet. Den möjligheten har grundat sig på IALA:s anvisning G1156 ( Recruitment, training and assessment ofVTS personnel ). Inga sådana befrielser har behövt beviljas, utan i praktiken har alla VTS-operatörer som rekryterats i Finland genomfört hela grundutbildningen. När möjligheten till undantag avskaffas, tryggas en likvärdig utbildning för alla VTS-operatörer. Kursen är kort, och att genomföra hela kursen innebär ingen stor tilläggsskyldighet ens om den som deltar i utbildningen har skaffat kompetens någon annanstans.  

11 b §.Arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer . I den nya 11 b § förslås det ingå en bestämmelse om arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer, som delvis motsvarar den gällande statsrådsförordningen om fartygstrafikservice. Med arbetsplatsutbildning av ses en utbildning som genomförs efter grundutbildningen, som innehåller närmare utbildning bland annat i fråga om de olika system som används i arbetet samt i fråga om området. Arbetsplatsutbildningens syfte är att förbereda personen för den egentliga uppgiften som VTS-operatör genom att kombinera den teori- och simulatorutbildning grundutbildningen ger med praktik. Utbildningsperiodens syfte är att säkerställa att personen är tillräckligt förtrogen med det aktuella VTS-området samt med VTS-centralens utrustning, system och förfaringssätt. Arbetsplatsutbildningen sker under övervakning i form av lärande i arbetet.  

I 1 mom . föreskrivs det, liksom i 4 § 1 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice, om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att svara för ordnandet av arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer vid VTS-centralen. Dessutom finns i momentet motsvarande bestämmelse som till exempel i fråga om grundutbildning för VTS-operatörer, att grundutbildningen för VTS-operatörer ska anordnas enligt ett utbildningsprogram för denna utbildning. I momentet föreskrivs det, liksom i 1 § 2 mom. i den gällande förordningen, att av utbildningsprogrammet för arbetsplatsutbildning ska framgå den metod med vilken man bedömer om en utbildningsperiod genomgåtts med godkänt resultat och om en arbetstagare har förmåga att självständigt börja arbeta som VTS-operatör. Liksom enligt 1 § 3 mom. i den gällande förordningen ska utbildningsprogrammet för arbetsplatsutbildning ska också innehålla anvisningar om tillvägagångssättet när en föråldrad anteckning om godkännande förnyas.  

I 2 mom . föreslås en bestämmelse om de ämnesområden utbildningen åtminstone ska omfatta. De är 1) kunskap om VTS-området, dess farleder och fartygstrafik, 2) den kommunikation som förutsätts i fartygtrafikservice, 3) de bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygstrafikservice, 4) uppgifter inom fartygstrafikservice, 5) användning av VTS-centralens tekniska system och anordningar, 6) mänskliga faktorer, och 7) hantering av nöd- och undantagssituationer på VTS-området och VTS-centralen.  

Förslaget motsvarar delvis 4 § 3 mom. i den gällande förordningen. Nya ämnesområden jämfört med gällande bestämmelser är 2) den kommunikation som förutsätts i fartygstrafikservice, 3) de bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygstrafikservicen, 4) fartygstrafikserviceuppgifter, samt 6) mänskliga faktorer. Innehåll som hör till de ämnesområdena ingår sedan tidigare i IALA:s modellkurser. Ämnesområdena för arbetsplatsutbildningen har uppdaterats så att de motsvarar innehållet i IALA:s modellkurs. De ämnesområden som ingår i arbetsplatsutbildningen för VTS-operatörer bör motsvara ämnesområdena i den grundläggande utbildningen, eftersom arbetsplatsutbildningens syfte är att fördjupa de kunskaper och färdigheter som inhämtats under den grundläggande utbildningen. Det föreslagna momentet motsvarar det centrala innehållet i IALA:s modellkurs C0103-3 för utbildning och certifiering av VTS-operatörer. Syftet med en arbetsplatsutbildning som stämmer överens med de internationella rekommendationerna är att säkerställa en internationellt enhetlig servicenivå. 

2 mom. 2 punkten gäller den kommunikation som förutsätts i fartygstrafikservice. Tilläggets syfte är att säkerställa att arbetsplatsutbildningen garanterar ändamålsenliga färdigheter för kommunikation mellan olika aktörer, såsom radiotrafik mellan fartyg och VTS-operatörer, vilket också anges i IALA:s modellkurs (C0103-3). Det är viktigt att kommunikationsfärdigheter nämns på lagnivå, eftersom bristfällig kommunikation är en av de viktigaste olycksorsakerna.  

I 2 mom. 3 punkten avses med de bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygstrafikservicen såväl nationella som internationella bestämmelser som berör VTS-operatörers arbete. Genom arbetsplatsutbildning säkerställs det att personen känner till de bestämmelser och föreskrifter som berör fartygstrafikservicen, samt deras betydelse också för de praktiska arbetsuppgifterna.  

Enligt 2 mom. 4 punkten omfattas uppgifter inom fartygstrafikservicen, skillnaderna mellan dem och hur de ska utföras i praktiken. Under arbetsplatsutbildningen fördjupar sig VTS-operatören i praktiska arbetsuppgifter i lokala förhållanden och under övervakad handledning.  

Den helhet av mänskliga faktorer som avses i 2 mom. 6 punkten omfattar, liksom i fråga om den grundläggande utbildningen, bland annat utbildning i hantering av sådana sociala och psykologiska kunskaper och färdigheter som fartygstrafikservicen förutsätter.  

Enligt IALA:s modellkurs C0103-3 ska personen få praktiskt utbildning för sin uppgift på arbetsplatsen innan han eller hon kan arbeta som VTS-operatör. Under arbetsplatsutbildningen utbildas den studerande för arbete enligt lokala förhållanden samt med lämpliga redskap och enligt anvisningar som berör dem. Detta betonas i synnerhet i 1 punkten, eftersom VTS-området, dess farleder och fartygstrafik är olika på olika områden. Också de kommunikationsfärdigheter som förutsätts enligt 2 punkten är specifika till exempel till följd av skillnader mellan hamnar och deras tjänster. Också användningen av VTS-centralens tekniska system och anordningar (5 punkten) och anvisningarna för nödlägen och exceptionella situationer kan variera med områdenas särdrag.  

Det är väsentligt att dessa ämnesområden inkluderas i arbetsplatsutbildningen, eftersom deras innehåll är av sådan art att det inte kan undervisas i en generisk miljö i en utbildningsinrättning utan alla punkter har samband med regionala särdrag. Dessa ämnesområden utgör arbetsplatsutbildningens miniminivå, och det är också tillåtet att ordna en mer omfattande arbetsplatsutbildning.  

I 3 mom . ingår närmare bestämmelser om genomförande av arbetsplatsutbildning. Arbetsplatsutbildningen genomförs som praktisk arbetspraktik under ledning av en arbetsplatsutbildare. Arbetsplatsutbildaren ska övervaka, handleda och bedöma på vilket sätt den som utbildas agerar under en utbildningssituation genom att följa radiotrafiken samt VTS-lägesbilden och vid behov ingripa i agerandet. Det föreslagna momentet motsvarar till sitt innehåll nästan 4 § 2 mom. i förordningen om fartygstrafikservice. Det föreslås ett nytt tillägg i lagen, enligt vilket arbetsplatsutbildaren utöver bedömning och handledning också ska handleda den som utbildas. Liksom i nuläget och i enlighet med IALA:s modellkurser ska arbetsplatsutbildaren aktivt främja utvecklingen av kunnandet hos den som utbildas.  

På arbetsplatsutbildarens ansvar får vara endast en person i utbildning då det gäller praktik i operativ vakttjänstgöring. På så sätt säkerställs det att utbildaren har möjlighet att tillräckligt noggrant följa med den studerandes arbete och därmed säkerställa att fartygstrafikservicen sköts på kravenlig nivå trots utbildningsinsatsen.  

Vidare förskrivs det att bok ska föras över arbetsplatsutbildningen och av den ska framgå på vilket sätt utbildningen framskrider, utbildningens omfattning och tidpunkterna för utbildningen. Bokföringen kan genomföras med hjälp av en studiebok i vilken såväl utbildaren som studeranden kan göra anteckningar. I studieboken kan VTS-tjänsteleverantören kontrollera att den arbetsplatsutbildning som krävs har genomförts innan anteckning om godkännande beviljas. Kravet på dokumentering av arbetsplatsutbildningen utgör också en nödvändig del av kvalitetssäkringen för utbildningen. Dessutom kan dokumentationen påvisa att servicen auditerats.  

Det föreslås att till 4 mom . fogas en ny bestämmelse om att VTS-tjänsteleverantören ska utfärda ett betyg eller ett beslut om underkänd prestation. Beslutsfattandet om att godkänna eller förkasta studieprestationen utgör utövning av offentlig makt, eftersom beslutet har betydelse för de grundläggande fri- och rättigheterna som berör yrkesutövning den som deltar i utbildningen. För att få utöva sitt yrke ska VTS-operatören genomföra arbetsplatsutbildningen med godkänt resultat. Deltagaren ska därför ges ett beslut i vilket ändring kan sökas. Enligt 31 § i lagförslaget får omprövning begäras i beslutet.  

Till skillnad från 4 § 5 mom. i den gällande förordningen föreskrivs det inte särskilt i paragrafen om arbetsplatsutbildningens maximala längd. Det bedöms inte finnas något behov av att föreskriva om den maximala längden. Arbetsplatsutbildningens längd påverkas av flera omständigheter, såsom till exempel personens tidigare erfarenhet av fartygstrafikservice, VTS-centralens uppgifter på VTS-området samt VTS-områdets trafikförhållanden och geografiska förhållanden. Såväl den som deltar i utbildningen som VTS-tjänsteleverantören strävar efter att förse centralen med kompetent personal så snart kunskapsnivån är tillräcklig. Utbildningen ska åtminstone vara så länge att personen i praktiken kan konstateras inneha den kunskap och de färdigheter som anges i planen för arbetsplatsutbildningen.  

11 c §.Kompletterande yrkesutbildning . I den föreslagna nya 11 c § finns en bestämmelse om kompletterande yrkesutbildning som i huvudsak motsvarar den gällande 9 § i förordningen om fartygstrafikservice. Med kompletterande yrkesutbildning avses en fördjupande kurs som utgör den ena förutsättningen för förnyelse av behörighetsintyg för VTS-operatörer.  

Enligt 1 mom . svarar VTS-tjänsteleverantören för ordnandet av kompletterande yrkesutbildning. VTS-centralen ska ha ett utbildningsprogram för detta. I 2 mom. föreskrivs om de ämnesområden den kompletterande utbildningen åtminstone ska innehålla. De ämnesområden som ska ingå i utbildningen är grundläggande kunskaper om fartygstrafikservice, den kommunikation fartygstrafikuppgifter förutsätter, de bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas i fartygstrafikservicen, kännedom om sjöfart för VTS-operatörer,, mänskliga faktorer, hantering av undantagssituationer, samt aktuella frågor inom fartygstrafikservicen.  

Ämnesområdena är i stor utsträckning motsvarande som enligt 11 a § om grundutbildning. Den kompletterande utbildningen syftar till att stärka VTS-operatörernas yrkeskunskap genom repetition av de ämnesområden som behandlas i grundutbildningen för VTS-operatörer och upprätthålla VTS-operatörernas kompetens, kunskaper och färdigheter på en tidsenlig nivå. I den kompletterande utbildningen behöver också nya och aktuella frågor som berör fartygstrafikservicen behandlas. Eftersom innehållet i ämnesområdet aktuella frågor uppdateras enligt behov, varierar de frågor som behandlas enligt vad som är aktuellt. De frågor som behandlas inom ämnesområdet aktuella frågor kan till exempel beröra rapportering, uppdatering av drifthandboken eller informationssäkerhet. 

Ämnesområdet kännedom om anordningar, som förutsätts i 11 a § om grundutbildning för VTS-operatörer och i 11 b § om arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer, föreslås inte ingå i utbildningsprogrammet för den kompletterande utbildningen. Det anses inte ändamålsenligt att inkludera teoriundervisning i kännedom om anläggningar i kraven på den kompletterande utbildningen. Utbildning i kännedom om anläggningar ingår i den grundläggande utbildningen och arbetsplatsutbildningen, samt vid behov i form av tilläggsutbildning. 

Syftet är att VTS-tjänsteleverantören ska kunna ordna den kompletterande utbildningen så flexibelt som möjligt, så att utbildningen motsvarar respektive centrals faktiska utbildningsbehov. Behovet av kompletterande utbildning varierar från fall till fall och beroende på tidpunkt till exempel till följd av förändringar i verksamhetsmiljön eller andra behov som framkommer i praktiken. Behovet av tilläggsutbildning kan till exempel gälla repetition av grundläggande frågor i fartygstrafikservicen eller nya och aktuella frågor. Det är därför svårt att i förväg bedöma det exakta utbildningsbehovet. VTS-tjänsteleverantören ska dock beakta IALA:s rekommendationer så att den kompletterande utbildningen till sina huvuddrag håller internationell nivå. Bland IALA:s rekommendationer innehåller i synnerhet IALA:s modellkurser C0103-1 ( Vessel Traffic Service operators training ) och C0103-5 ( Vessel Traffic Service Revalidation Process ) ämnesområden som ska beaktas i den kompletterande utbildningen.  

I det föreslagna 3 mom . föreskrivs det, liksom i 9 § 1 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice, att den kompletterande yrkesutbildningen för VTS-operatörer ska ges som teoretisk utbildning. Den kompletterande utbildningens syfte är att fördjupa VTS-operatörernas yrkesskicklighet, vilket är mest ändamålsenligt att göra i form av teoretisk utbildning.  

Det föreslagna 4 mom . motsvarar 9 § 2 mom. i den gällande förordningen. I momentet föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken den kompletterande yrkesutbildningen ska genomgås under de 12 månader som föregår den sista giltighetsdagen för behörighetsintyget. Tidsregelns syfte är att säkerställa att den som ansöker om förnyande av behörigheten i regel har tillräckligt färska kunskaper och färdigheter för att sköta fartygstrafikservicen på ett säkert sätt.  

I 5 mom . föreskrivs det om förfarandet om behörighetsintyget redan hunnit föråldras. Den kompletterande utbildningen ska då genomgås innan ett nytt behörighetsintyg söks. Förslaget avviker från den gällande bestämmelsen. Enligt 9 § 2 mom. i den gällande förordningen ska den kompletterande utbildningen genomgås innan ett nytt behörighetsintyg beviljas. Ändringen behövs för att Transport- och kommunikationsverket inte ska bli tvunget att särskilt utreda om den som ansöker om förnyelse av behörighetsintyget har genomgått den kompletterande utbildningen. Ändringen syftar till tydligare myndighetsförfaranden.  

12 §.Behörighet för VTS-chefer . Det föreslås att bestämmelserna i 12 § i den gällande lagen om behörighetsintyg för VTS-operatörer flyttas till 13 §. I den föreslagna nya 12 § föreskrivs det med motsvarande innehåll som i 13 § i den gällande lagen om vilken behörighet som krävs av VTS-chefer. I den finska språkversionen föreslås en ändring som innebär att en könsneutral yrkesbeteckning införs för VTS-chef. Ändringen inverkar inte på den svenskspråkiga lagtexten.  

Det föreslagna 1 mom . motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll i stor utsträckning 13 § 1 mom. i den gällande lagen. Enligt det föreslagna momentet ska VTS-chefer i fråga om yrkesbehörighet och funktionsförmåga förmå leda fartygstrafikservicen på ett säkert och effektivt sätt. Med kravet på behörighet och funktionsförmåga avses såväl en tillräcklig kunskapsnivå som personliga egenskaper. Utöver tillräcklig behörighet ska VTS-chefens funktionsförmåga vara tillräcklig för att säkerställa en säker och effektiv fartygstrafikservice. En formulering som avviker från gällande lag är att funktionsförmåga nämns.  

I 2 mom . föreslås det ingå en bestämmelse enligt vilken en VTS-chef ska ha ett giltigt, av Transport- och kommunikationsverket beviljat behörighetsintyg för VTS-operatörer. Av VTS-chefer förutsätts inte längre något annat särskilt behörighetsintyg. Utöver behörighetsintyg för VTS-operatörer förutsätts det att chefen har genomgått grundutbildningen för VTS-chefer enligt 12 a §. Enligt det förslagna 12 a § 2 mom. ska utbildningsanordnaren utfärda ett betyg eller ett beslut om underkänd prestation.  

Det föreslagna 2 mom . motsvarar till övriga delar 13 § 2 mom. i gällande lag, med undantag för formuleringen om språkkunskaper. Ett särskilt omnämnande av språkkunskaper kan strykas, eftersom ett giltigt behörighetsintyg för VTS-operatörer krävs av VTS-chefer. Ett krav som ställs upp för beviljande av behörighetsintyg för VTS-operatörer är tillräckliga språkkunskaper, vilket föreskrivs i den förslagna nya 13 §.  

Det föreslås ett nytt 3 mom ., enligt vilket VTS-tjänsteleverantören på begäran ska lämna Transport- och kommunikationsverket uppgifter om genomgången grundutbildning för VTS-chefer. Bestämmelsens syfte är att tydligt ange att myndigheten har rätt att få uppgifter, vilket är viktigt för ett behörigt fullgörande av tillsynsuppgiften och för tryggandet av säkerheten i sjöfarten.  

12 a §.Grundutbildning för VTS-chefer . I 1 mom. föreslås det ingå en bestämmelse om den grundutbildning som förutsätts av VTS-chefer och om vilka ämnesområden den ska omfatta, om vilket det i nuläget föreskrivs i 3 § i förordningen om fartygstrafikservice. Grundutbildningen ska ordnas enligt ett utbildningsprogram för denna utbildning. Utbildningsprogrammet ska omfatta åtminstone de ämnesområden som förutsätts i paragrafen. Ämnesområdena baserar sig på IALA:s modellkurs C0103-2 för grundutbildning för VTS-chefer. De ämnesområden som ska behandlas enligt IALA:s rekommendation är fördjupad trafikledning, VTS-anordningar och VTS-system, arbetssätt och ledarskap, verksamhet och ledning i nödsituationer samt administrativa uppgifter.  

De ämnesområden som ingår i grundutbildningen definieras på en mer detaljerad nivå än i 3 § i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. Det är nytt att det föreskrivs om ämneshelheterna på lagnivå. Ämnesområdena motsvarar dock IALA:s rekommendation, enligt vilken grundutbildningen också i nuläget ska ordnas på det sätt som anges i 3 § i statsrådets förordning om fartygstrafikservice. Förslaget innebär därför ingen ändring i rådande praxis. 

Det föreslås att möjligheten enligt 3 § 3 mom. i den gällande förordningen att bevilja befrielse från något ämnesområde i grundutbildningen stryks. Den möjligheten har grundat sig på IALA:s anvisning G1156 (Recruitment, training and assessment of VTS personnel). När möjligheten till undantag avskaffas, tryggas en likvärdig utbildning för alla VTS-chefer. Kursen är kort, och att genomföra hela kursen innebär ingen oöverstiglig belastning ens om den som deltar i utbildningen har skaffat kompetens någon annanstans.  

Enligt det förslagna 2 mom. ska utbildningsanordnaren utfärda ett betyg eller ett beslut om underkänd prestation. Enligt 13 § 2 mom. i den gällande lagen gör Transport- och kommunikationsverket i behörighetsintyget en anteckning om grundutbildning som genomgåtts med godkänt resultat. Det föreslagna momentet innebär att anteckningen som görs i behörighetsintyget kan avskaffas. VTS-tjänsteleverantören förvarar uppgifter om genomgångna chefsutbildningar, och är enligt det föreslagna 12 a § 3 mom. skyldig att lämna de uppgifterna till Transport- och kommunikationsverket. 

I den föreslagna bestämmelsen frångås också kravet enligt 3 § 4 mom. i den gällande förordningen på att en person som deltar i grundutbildning för VTS-chefer ska ha sådan grundutbildning för VTS-operatör som genomförts med godkänt resultat. Det får dock inga faktiska konsekvenser, eftersom VTS-tjänsteleverantören sänder personer ur sin personal till grundutbildning för VTS-chefer och förutsätter att de har ett giltigt behörighetsintyg för VTS-operatörer. 

13 § . Beviljande av behörighetsintyg för VTS-operatörer . I 13 § i den gällande lagen föreskrivs det om behörighet för VTS-chefer, och det föreslås att bestämmelserna om detta flyttas till 12 §. I denna paragraf föreslås ingå en bestämmelse om förutsättningarna för att Transport- och kommunikationsverket på ansökan ska bevilja ett behörighetsintyg för VTS-operatörer. Enligt 1 punkten krävs det att sökanden har genomgått grundutbildningen för VTS-operatörer med godkänt resultat. Kravet på genomgången grundutbildning för VTS-operatörer stämmer överens med IALA:s anvisningar. IALA Guideline 1156 – Recruitment, Training and Assessment of VTS Personnel. 

Enligt 2 punkten är en förutsättning att personen har beviljats vaktstyrmansbrev, och dessutom har urfört sex månader sjötjänstgöring i däcksbefälsuppgifter. I bestämmelsen ställs det upp som minimikrav att personen ska ha beviljats vaktstyrmansbrev. Enligt bestämmelsen är det dock inte nödvändigt att behörighetsbrevet är giltigt, och det förutsätts alltså inte att hälsokraven för vaktstyrmansbrev uppfylls. Att hälsokraven för däcksavdelningen uppfylls, vilket är ett krav för vaktstyrmasbrev, kan inte anses vara ett motiverat krav för arbete i land. Bestämmelser på allmän nivå om kraven för vaktstyrmansbrev finns i 107 § i lagen om transportservice (320/2017), och närmare bestämmelser finns i 24 § i statsrådets förordning om fartygs bemanning och fartygspersonalens behörighet (508/2019).  

Förslaget avviker från gällande lag så att det utöver vaktstyrmansbrev också krävs sex månaders sjötjänstgöring som däcksbefäl. Syftet med sjötjänstgöring som däcksbefäl är att säkerställa att sökanden har tillräcklig kännedom om sjöfart och erfarenhet av arbete på kommandobryggan. En fartygstrafikledning av hög kvalitet förutsätter en bredare förståelse för förhållandena och arbetssätten i sjöfarten. Syftet med att utöver vaktstyrmansbrev kräva sjötjänstgöring som däcksbefäl är också att säkerställa att sökanden har sådant sjöfartskunnande, som inte kan ersättas med grundutbildning och arbetsplatsutbildning för VTS-operatörer. De behörigheter för VTS-operatörer som beviljats under den gällande lagens giltighetstid har i regel beviljats sökande som har sjökaptensbehörighet. I praktiken får ändringen därför inga betydande konsekvenser. 

Liksom i gällande lag förutsätts det inte i bestämmelsen att sökanden uppfyller kraven på hälsotillstånd för vaktstyrmansbrev. Också de internationellt föreskrivna kraven på hälsotillstånd för fartygspersonal är strikta, och det är inte motiverat att ställa lika höga krav för fartygstrafikservice på en arbetsplats på land som för arbete ombord på ett fartyg. Inga internationellt föreskrivna krav gäller heller för VTS-operatörers hälsotillstånd. På VTS-operatörer och deras chefer tillämpas arbetarskyddslagen (738/2002) och lagen om företagshälsovård (1383/2001). Enligt de lagarna ska arbetsgivaren säkerställa VTS-operatörernas arbetsförmåga.  

Enligt 3 punkten ska sökanden ha goda muntliga och skriftliga kunskaper i finska eller svenska samt tillfredsställande muntliga kunskaper i det andra språket. Bestämmelsen motsvarar i sak innehållet i den gällande 5 § i statsrådets förordning om fartygstrafikservice. Tillräckliga kunskaper i bägge inhemska språken behövs, eftersom det på finskt territorialvatten kan trafikera fartyg där befälhavaren inte kan bägge språken eller engelska.  

I 4 punkten ingår i sak motsvarande bestämmelse om kunskaper i engelska som det gällande 5 § 1 mom. i statsrådets förordning om fartygstrafikservice. Enligt förslaget ska sökandens färdighetsnivå i engelska vara minst fyra i den allmänna språkexamen som avses i lagen om allmänna språkexamina (964/2004). Engelska är den internationella sjöfartens språk och det språk som allmänt används i fartygstrafikservicen, och tillräckliga kunskaper i det är viktiga i fartygstrafiken för att kommunicera också med fartyg där besättningen inte kan finska eller svenska.  

Kravet på VTS-operatörers engelskkunskaper grundar sig på IALA:s rekommendation R0103. Enligt den ska VTS-operatörer minst ha engelskkunskaper som motsvarar nivå 5 i International English Language Testing System (IELTS-testet). När den nivån jämförs med de färdighetsnivåer som beskrivs i Utbildningsstyrelsens beslut om grunderna för allmänna språkexamina (Föreskrift 24/011/2011) kan man konstatera att IELTS-nivå 5 ingår i kunskap 4 i de allmänna språkexamina. Den nivån i de allmänna språkexamina omfattar IELTS-nivåerna 5–6. Skillnaderna i färdighetsnivåer beror på att färdighetsskalan för allmänna språkexamina har sex steg medan skalan för IELTS-testet har nio steg.  

Kravet på språkkunskaper för beviljande av behörighetsintyg för VTS-operatörer grundar sig på 4 § i den gällande lagen, där det föreskrivs om fartygstrafikservicens språk. Engelska språkets betydelse i fartygstrafikservicen beror allmänt taget på behovet av att säkerställa möjligheten för utländska fartyg att iaktta bestämmelser och föreskrifter för VTS-området eller att rapportera sina iakttagelser som inverkar på säkerheten också när fartyget inte har lots till exempel när det närmar sig en lotsplats från havet eller ligger på ankarplats eller i hamn. Å andra sidan trafikerar också i farleder med skyldighet att anlita lots sådan fartyg där befälhavaren beviljats befrielse från skyldigheten att anlita lots, men som kanske inte behärskar finska eller svenska. Också på fartyg med lots ombord förbättras befälhavarens möjlighet att följa med lotsens kommunikation med VTS-tjänsteleverantören om kommunikationen sker på engelska. Alla fartyg som befinner sig inom området ska ha en likadan och samtidig lägesbild och samma uppgifter om vad som försiggår inom området. 

13 a §.Giltighet för och förnyande av behörighetsintyg för VTS-operatörer . I den nya 13 a § föreslås ingå en bestämmelse om giltighet för och förnyande av behörighetsintyg för VTS-operatörer. Bestämmelser om det finns i 14 § i den gällande lagen samt i 7 § i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. I det föreslagna 1 mom . föreskrivs det att behörighetsintyg för VTS-operatörer beviljas för fem år åt gången och kan förnyas på ansökan. För tydlighetens skull föreslås det att till 2 mom . fogas en hänvisning till Transport- och kommunikationsverket som den instans som beslutar om förnyande, liksom i 7 § 1 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice.  

Det föreslås att behörighetsintyg ska vara i kraft för viss tid, eftersom det ger möjlighet att regelbundet ompröva behörigheten. Omprövningens syfte är att säkerställa fartygstrafikservicens kvalitet och tillräcklig kompetens hos VTS-operatörerna. Enligt IALA:s anvisningar IALA Guideline 1156 – Recruitment, Training and Assessment of VTS Personnel, stycke 9.1. säkerställer förnyelseprocessen att innehavarna av behörighetsbrev upprätthåller en tillfredsställande operativ prestationsförmåga för att kunna bevara, utveckla och utöka sin kompetens. Den föreslagna giltighetstiden på fem år stämmer överens med giltighetstiden för andra yrkesbehörigheter inom sjöfarten. Förslaget avviker från 14 § 1 mom. i den gällande lagen, enligt vilket behörighetsintyg också kunnat beviljas för kortare tid än fem år.  

I 2 mom . föreslås ingå en bestämmelse om allmänna förutsättningar för förnyelse av behörighetsintyg. När ett behörighetsintyg förnyas är det väsentligt att sökanden kan visa att han eller hon fortfarande innehar de grundkunskaper om fartygstrafikservice som krävs för beviljande av behörighetsintyg. I likhet med 14 § 2 mom. i den gällande lagen föreslås det att sökanden ska visar att han eller hon har bibehållit sin yrkesskicklighet och genomgått kompletterande yrkesutbildning för VTS-operatörer med godkänt resultat.  

I 3 mom . föreskrivs det närmare om alternativa sätt för en sökande att påvisa bibehållen yrkesskicklighet. Liksom enligt 7 § 2 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice ska yrkesskickligheten anses ha bibehållits av en sökande som 1) har en giltig anteckning om godkännande för tillhandahållande av fartygstrafikservice inom minst ett VTS-område eller en sektor av ett VTS-område, eller 2) under de senaste fem åren sammanlagt har minst ett års eller 1 600 timmars arbetserfarenhet av operativ ledning av fartygstrafik eller av arbete som VTS-chef. Liksom enligt 7 § 3 mom. i den gällande förordningen kan till operativ arbetstid också räknas den arbetsplatsutbildning en arbetsplatsutbildare ger samt utbildningstiden för den som genomgår arbetsplatsutbildning. Kravet på arbetserfarenhet stämmer överens med den sjötjänstgöring som krävs för förnyande av behörighetsbrev för däcksbefäl på fartyg. Med ett års arbetserfarenhet avses arbete på heltid som varat i ett år.  

I 4 mom . föreslås ingå en bestämmelse om förfarandet när en sökande som ska förnya sitt behörighetsintyg inte har tillräcklig arbetserfarenhet eller ett giltigt godkännande. I de gällande bestämmelserna föreskrivs det om ett nästan motsvarande förfarande i 7 § 4 mom. i förordningen om fartygstrafikservice. Sökanden ska då före deltagandet i kompletterande yrkesutbildning enligt 11 c § med godkänt resultat genomgå ett prov som VTS-tjänsteleverantören ordnar och som Transport- och kommunikationsverket godkänt, som visar att sökanden innehar de grundläggande kunskaper som ingår i grundutbildningen för VTS-operatörer. På ansökan av VTS-tjänsteleverantören ska Transport- och kommunikationsverket godkänna provet om det i fråga om de krav som gäller utformning, innehåll, bedömningsmetod och mottagaren av provet är sådant att ett godkänt resultat i provet är tillräckligt för att påvisa att sökanden innehar de grundläggande kunskaper som ingår i ämnesområdena enligt 11 a § 2 mom. En ändring är att VTS-tjänsteleverantören ansvarar för att ordna provet, men Transport- och kommunikationsverket ansvarar för att godkänna det.  

Behovet av ett prov och dess innehåll avgörs alltid i det enskilda fallet utifrån hur länge och av vilket skäl sökanden varit frånvarande. Provets slutliga innehåll och form är därför alltid specifika för varje sökande, men för att minska den administrativa bördan kan också en mer allmän och modifierbar version för ansökan och beslut om godkännande av provet användas, utifrån vilken VTS-tjänsteleverantören kan modifiera provet utifrån de sökandens individuella behov. I provet bedöms kunskaperna i det enskilda fallet, och vid bedömningen av om provets form ska godkännas bör det därför finnas tillräckligt rörelseutrymme för beaktande av specifika behov. Exempelvis i verksamhetsmiljön eller i de bestämmelser som berör verksamheten kan det ske förändringar som är svåra att förutse, och också sökandena har olika erfarenhet och bakgrund.  

Enligt 11 a § 3 mom. ska grundutbildningen för VTS-operatörer omfatta fartygstrafikservicens teori och simulatorträning. Likaså kan det prov som avses i detta moment till sin form antigen vara ett teori- eller simulatorprov, eller en kombination av dem. Det bör bedömas i det specifika fallet vilken form som är ändamålsenlig. Provets innehåll bör beroende på det specifika fallet i tillämpliga delar bestå av de ämnesområden som anges i 11 a § 2 mom., eftersom provets syfte är att mäta om den som ansöker om förnyelse har tillräckliga grundkunskaper för en VTS-operatör.  

Jämfört med 7 § 4 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice är kravet på bedömningsförfarande nytt. Syftet med kravet på bedömningsförfarandet är att göra det möjligt för myndigheten att i beslutsfattandet om godkännande av provet bedöma om VTS-tjänsteleverantören på ett tillräckligt sätt har planerat bedömningen av provet enligt momentet så att den kan ske på ett oberoende sätt.  

Syftet med kraven på mottagare är att bedöma om mottagaren av provet har tillräcklig kompetens för att bedöma hur sökanden lyckas i provet. I IALA:s modellkurs för grundutbildning för VTS-operatörer (C0-103-1) förutsätts det att den som bedömer kompetensen har minst motsvarande behörighet för den uppgift bedömningen gäller. Dessutom ska den som bedömer kursen bland annat ha relevanta insikter och en uppfattning om den behörighet som ska bedömas samt lämpliga insikter i och erfarenheter av bedömningsmetoder och bedömningspraxis. I praktiken är rollen som bedömare av kursen likadan som rollen som provmottagare, och det är ändamålsenligt att motsvarande krav i gäller dem i tillämpliga delar. I fråga om sjöfartsutbildningen ingår motsvarande krav också i internationella konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållningfrån 1978 (STCW-konventionen), som har genomförts nationellt genom 20 § i statsrådets förordning om fartygs bemanning och fartygspersonalens behörighet (508/2018). I fråga om sjöfartsutbildning tolkas behörighetskravet för bedömare i Finland så att behörighetsbrevet inte behöver vara giltigt om ett sådant tidigare funnits.  

Det provet ersätter inte den kompletterande utbildning som krävs för förnyelse av behörighetsintyget, utan i det bedöms endast sökandens grundläggande yrkesskicklighet i fråga om fartygstrafikservice. Efter att provet avlagts med godkänt resultat kan sökanden delta i den kompletterande utbildning som krävs, och är därefter berättigad att förnya sitt behörighetsintyg.  

Under den gällande lagens giltighetstid har ett förfarande för förnyande av VTS-operatörers behörighet som avviker från det normala inte behövt tillgripas en enda gång. Förfarandet enligt momentet bedöms förbli ovanligt.  

13 b §.Anteckning om godkännande . I den nya 13 b § föreslås ingå en bestämmelse om anteckning om godkännande. I gällande lagstiftning föreskrivs det om anteckning om godkännande i 14 § 3 mom. i lagen samt i 4 § 4 mom. och 8 § i förordningen om fartygstrafikservice.  

I 1 mom . föreslås ingå en bestämmelse om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att varje år bedöma VTS-operatörens behörighet och kompetens och göra en anteckning om godkännande om det, liksom enligt 14 § 3 mom. i den gällande lagen. Motsvarande bestämmelse finns i 8 § 1 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. I likhet med 4 § 4 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice föreslås det att av anteckningen om godkännande ska framgå det VTS-område eller den sektor inom ett VTS-område där VTS-operatören är berättigad att arbeta.  

Bestämmelsens syfte är att säkerställa att VTS-personalens yrkesskicklighet hålls uppdaterad och att det finns möjlighet att reagera i tid på eventuella brister i kompetensen. Fartygstrafikledningen är en säkerhetskritisk verksamhet och personalens kompetens är av central betydelse för undvikande av kritiska lägen och för upprätthållandet av säkerheten i den övriga sjöfarten.  

I 2 mom . föreslås en motsvarande bestämmelse som i det gällande 4 § 4 mom. i förordningen om fartygstrafikservice om att en anteckning om godkännande är i kraft ett år. Giltighetstiden för anteckningen kan förlängas för en innehavare av ett behörighetsintyg som genomgår den årliga bedömningen med godkänt resultat.  

I 3 mom . föreslås det ingå en bestämmelse om de helheter som ska beaktas vid bedömningen. Enligt bestämmelsen ska den som bedöms i för arbetsuppgifterna tillräcklig utsträckning behärska åtminstone 1) ledning av fartygstrafiken i enlighet med utfärdade föreskrifter och anvisningar, 2) kommunikationsfärdigheter, samt 3) hantering av tekniska anordningar och system. Syftet med bedömningen av dessa helheter är att säkra fartygstrafikledningens kvalitet genom att säkerställa att VTS-operatören i tillräcklig utsträckning behärskar de färdigheter som behövs i arbetet och kan sköta sina arbetsuppgifter på behörigt sätt. Förslagets innehåll motsvarar 8 § 2 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice.  

Enligt 4 mom . ska arbetsprestationen bedömas som ett praktiskt arbetsprov vid en VTS-central eller i en simulator. Momentet motsvarar 8 § 2 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice.  

I 5 mom . föreskrivs det om tidpunkten när anteckningen om godkännande träder i kraft på motsvarande sätt som i 8 § 1 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. Om bedömningen utförs under de tre månader som föregår den sista giltighetsdagen för anteckningen om godkännande, anses giltighetstiden för den nya anteckningen om godkännande börja den dag då giltighetstiden för den föregående anteckningen om godkännande går ut. Om bedömningen av arbetsprestationen utförs tidigare än tre månader innan giltighetstiden för anteckningen om godkännande går ut, anses giltighetstiden för den nya anteckningen om godkännande börja den dag bedömningen görs. Tidsfönstret på tre månader för förnyelsen och att anteckningen om godkännande förlängs med ett år åt gången stämmer överens med IALA:s rekommendation. Tidsfönstret gör det möjligt att upprätthålla behörigheterna på ett flexibelt sätt, vilket är viktigt eftersom fartygstrafikledningen utförs som skiftesarbete och VTS-operatörernas närvaro inte alltid är regelbunden.  

I 6 mom . föreslås ingå en bestämmelse om förfarandet om den bedömdes arbetsprestation inte anses tillräcklig för en anteckning om godkännande. Om den bedömdes kunskaper inte uppfyller kraven enligt 3 mom., ska den bedömde för att uppnå tillräcklig behörighet och kompetens genomgå en arbetsplatsutbildningsperiod enligt den föreslagna 11 b §. Det motsvarar vad som föreskrivs i 8 § 3 mom. i den gällande förordningen om fartygstrafikservice. Liksom enligt 14 § 3 mom. i den gällande lagen ska en person som oavbrutet är borta mer än 12 månader från sitt arbete, för vilket han eller hon har erhållit en anteckning om godkännande, innan han eller hon börjar arbeta på nytt genomgå en arbetsplatsutbildningsperiod med godkänt resultat.  

I 7 mom . föreslås ingå en ny bestämmelse om beslut om underkänd prestation i situationer när den bedömdes prestation inte kan godkännas. Om VTS-tjänsteleverantören till följd av brister som framkommit vid bedömningen inte kan göra en anteckning om godkännande som tecken på godkänd prestation, ska VTS-tjänsteleverantören fatta ett beslut om underkänd prestation. En giltig anteckning om godkännande är ett villkor för förnyande av behörighetsintyget, och beslutsfattandet om anteckningen om godkännande har därför betydelse för VTS-operatörens yrkesutövning. Deltagaren ska därför ges ett beslut i vilket ändring kan sökas. I beslutet får omprövning begäras med stöd av 31 §.  

13 c §.Erkännande av behörighet för VTS-operatörer som en behörig myndighet i en annan stat beviljat . Det föreslås att till lagen fogas en ny 13 c §, i vilken det föreskrivs om erkännande av behörighet för VTS-operatörer som en behörig myndighet i en annan stat beviljat.  

Enligt 1 mom . erkänner Transport- och kommunikationsverket utomlands beviljade behörigheter för VTS-operatörer i enlighet med internationella förpliktelser som binder Finland. Finland binds av Europaparlamentets och rådet direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, som har genomförts nationellt genom lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015, nedan lagen om yrkeskvalifikationer). Lagen tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen har förvärvat i en annan medlemsstat och på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och en annan part samt på unionens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning. I Finland är Transport- och kommunikationsverket den aktör som svarar för erkännande av yrkeskvalifikationer och de behöriga myndigheternas uppgifter som avses i 4 § i lagen om yrkeskvalifikationer.  

Enligt den föreslagna paragrafen ska behörighet som beviljats utomlands kunna erkännas om sökanden har i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer avsedd behörighet och sökanden uppfyller de villkor som föreskrivs i denna lag och som föreskrivs eller bestäms med stöd av den. Som sådana villkor kan nämnas villkoren enligt 13 §. Ett särskilt villkor för att utöva yrket är sådana språkkunskaper som behövs för uppgiften i Finland. Fartygstrafikledningen är en säkerhetskritisk verksamhet, där relevanta språkkunskaper har stor betydelse för tryggandet av säkerheten i sjöfarten. Det föreskrivs om kravet på språkkunskaper för beviljande av behörighetsintyg för VTS-operatörer i 13 § 1 mom. 3 och 4 punkten (beviljande av behörighetsintyg för VTS-operatörer), och det baserar sig på 4 § (fartygstrafikservicens språk). Också enligt artikel 53.1 i direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer ska personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.  

14 §.Ordnande av utbildning som gäller fartygstrafikservice . I den föreslagna nya 14 § föreskrivs det om krav som ska tillämpas på de läroanstalter eller yrkeshögskolor som tillhandahåller utbildning för fartygstrafikservice samt på deras utbildningsprogram för fartygstrafikservice. Bestämmelserna om giltighet för och förnyande av behörighetsintyg för VTS-operatörer i den gällande 14 § har flyttats till den föreslagna nya 13 a §.  

I 1 mom . föreslås det ingå en bestämmelse om ackreditering av den läroanstalt eller yrkeshögskola som ordnar utbildning i fartygstrafikservice samt om förutsättningarna för beviljande av ackreditering. Med ackreditering av utbildningen avses att den behöriga myndigheten officiellt bekräftar att läroanstalten eller yrkeshögskolan följer kvalitetsledningssystemet för ett effektivt anordnande av utbildningen. För ackreditering förutsätts att läroanstalten eller yrkeshögskolan har ett kvalitetssystem, som dock inte behöver grunda sig på någon viss kvalitetsstandard. Den externa auditeringen av kvalitetssystemet omfattar de ämnesområden som anges i momentet, vilka baserar sig på IALA:s rekommendation G1014. Rekommendationen gäller ackreditering för anordnare av VTS-utbildning och godkännande för anordnare av IALA:s VTS-modellkurser. Syftet med att iaktta rekommendationen är att säkerställa att läroanstalterna och yrkeshögskolorna samt deras utbildningsprogram uppfyller den internationellt accepterade miniminivån. Syftet med att kräva en miniminivå är att säkerställa kvaliteten hos den utbildning som tillhandahålls och att på så vis främja säkerheten inom sjöfarten.  

I 2 mom . föreslås ingå en bestämmelse om myndighetsgodkännanden för utbildningsprogram för fartygstrafikservice samt om förutsättningarna för beviljande av dem. Den externa auditering som förutsätts för godkännande ska omfatta de ämnesområden som anges i momentet, vilka baserar sig på IALA:s rekommendation G1014. Ett godkännande krävs åtminstone för grundutbildning för VTS-operatörer, grundutbildning för VTS-chefer och grundutbildning för arbetsplatsutbildare, som omfattas av IALA:s rekommendation C0103-4.  

I 3 mom . föreslås det ingå en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket svarar för ackrediteringen av inhemska läroanstalter och yrkeshögskolor och godkännandet av deras utbildningsprogram. Dessutom föreslås det att ackrediteringen och godkännandet av utbildningsprogrammen ska vara i kraft fem år åt gången. Det innebär att ackrediteringen och godkännandet av utbildningsprogram förnyas genom en ansökning om ny ackreditering och nytt godkännande.  

I 4 mom . föreslås ingå en bestämmelse om Transport- och kommunikationsverkets övriga uppgifter i fråga om läroanstalter och yrkeshögskolor. För det första ska Transport- och kommunikationsverket övervaka att en läroanstalt eller yrkeshögskola och den utbildning den ordnar uppfyller de föreskrivna kraven. Genom bestämmelserna om tillsyn säkerställs möjligheten till övervaknings- och periodauditeringar, vid vilka det till exempel kan säkras att läroanstaltens eller yrkeshögskolans utbildningsprogram uppdateras så att de motsvarar modellkurserna som ändrats i enlighet med IALA:s rekommendationer.  

Vidare föreskrivs det i momentet att Transport- och kommunikationsverket har rätt att få de uppgifter om i 1 och 2 mom. samt i 11 a och 12 a § avsedda omständigheter som behövs för tillsynen över en ackrediterad läroanstalts eller yrkeshögskolas verksamhet, och att också utan förhandsanmälan genomföra inspektioner i läroanstaltens eller yrkeshögskolans utbildningslokaler samt att närvara vid utbildningar och bedömningar. Rätten att få uppgifter behövs för myndighetens lagstadgade tillsynsuppdrag. Vid tillsynen ska uppdaterade uppgifter fås om utbildningsanordnarens och utbildningens situation för att bedöma om kraven för ackreditering och godkännande av utbildningen fortfarande uppfylls. Den föreslagna ordalydelsen möjliggör inspektioner utan förhandsanmälan och utan att det avtalas särskilt om dem med utbildningsanordnaren.  

Vidare föreskrivs det i 4 mom. att en inspektionsrapport ska upprättas över inspektioner och att 39 § i förvaltningslagen (434/2003) ska iakttas vid inspektioner. Inspektören ska utan dröjsmål upprätta en skriftlig inspektionsrapport över inspektionen, av vilken ska framgå inspektionsförloppet och inspektörens viktigaste iakttagelser. Rapporten ska lämnas för kännedom till dem som har rätt att närvara vid inspektionen.  

Enligt momentets ordalydelse är tillsynen en uppgift för Transport- och kommunikationsverket. I den föreslagna 14 b § föreskrivs om anlitande av utomstående sakkunniga för tillsynsuppgifter. 

I 5 mom . föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken läroanstalten eller yrkeshögskolan ska ha en utsedd ansvarig person för utbildningen för fartygstrafikservice samt undervisningspersonal som är förtrogen med fartygstrafikservice.  

14 a §.Utbildning som VTS-tjänsteleverantören ordnar . I paragrafen, som är ny jämfört med gällande lag, föreskrivs det om förutsättningar för myndighetstillsyn och ansvar i fråga om utbildning som VTS-tjänsteleverantören ordnar.  

Enligt 1 mom . ska VTS-tjänsteleverantören ha ett program för arbetsplatsutbildning och kompletterande utbildning för fartygstrafikservice. Bestämmelsen motsvarar 25 § 1 mom. i gällande lag. Utbildningsprogrammet ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket för godkännande. Godkännandet är i kraft i högst fem år. Det innebär att godkännandet förnyas genom en ansökan om nytt godkännande. Bestämmelsens syfte är att bidra till att säkra utbildningens kvalitet genom regelbundna myndighetsutvärderingar. Därför är ett villkor för godkännande att utbildningsprogrammet kan anses överensstämma med 11 b och 11 c §. En högklassig arbetsplatsutbildning och kompletterande utbildning för VTS-operatörer främjas fartygstrafikledningens effektivitet, och därmed också säkerheten i sjöfarten. Bestämmelsen avviker från 25 § 2 mom. i den gällande lagen så att det särskilda kvalitetssystem för utbildningsprogrammet som tidigare krävdes av VTS-tjänsteleverantören inte längre krävs.  

I det föreslagna 2 mom . föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket övervaka att den utbildning VTS-tjänsteleverantören ordnar uppfyller de föreskrivna kraven. Transport- och kommunikationsverket föreslås ha rätt att få de uppgifter som behövs för tillsynen över utbildningen och ordnandet av den och att genomföra inspektioner i de lokaler som används för utbildningen samt att närvara vid utbildningar och bedömningar. Vid inspektioner ska vad som föreskrivs om inspektionsberättelse i 39 § i förvaltningslagen iakttas.  

Liksom i fråga om utbildning som läroanstalter och yrkeshögskolor ordnar, föreskrivs det också i den föreslagna 14 b § om anlitandet av utomstående sakkunniga för tillsyn över utbildning som VTS-tjänsteleverantören ordnar. 

I 3 mom . föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken VTS-tjänsteleverantören ska ha en utsedd ansvarig person för utbildningen som gäller fartygstrafikservice samt undervisningspersonal som är förtrogen med fartygstrafikservice.  

14 b §.Anlitande av utomstående sakkunniga för tillsyn över utbildning och ordnandet av den . I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets rätt att anlita utomstående sakkunniga för tillsynen av hur utbildningsanordnare och utbildningar som avses i 14 § uppfyller kraven samt för tillsynen över utbildningar som avses i 14 a §.  

I det föreslagna 1 mom . föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets rätt att anlita utomstående sakkunniga för övervakning enligt 14 § 4 mom. och 14 a § 2 mom., om det behövs för att utföra tillsynen. Bestämmelsens syfte är att göra det möjligt att vid den praktiska tillsynsverksamheten anlita utomstående sakkunniga som ingår i den tillsynsgrupp Transport- och kommunikationsverket leder.  

Enligt det föreslagna 2 mom . ska en utomstående sakkunnig ha tillräcklig förtrogenhet med innehållet i de utbildningar tillsynen gäller och med de krav som ställs på ordnandet av dem och tillräcklig kännedom om lagstiftningen om och praxis inom fartygstrafikservice, som förvärvats genom arbetserfarenhet eller på något annat sätt. Dessutom ska en utomstående sakkunnig ha tillräcklig sakkunskap om och förtrogenhet med tillsynsverksamhet. Med en utomstående sakkunnig som bistår Transport- och kommunikationsverket i tillsynsuppgifter avses i praktiken en privat serviceproducent som har tekniska färdigheter och den erfarenhet uppgiften kräver av tillsyn över de krav som ställs på utbildningen och utbildningsanordnaren. Bestämmelsen tillåter att privata sakkunniga anlitas i en biträdande roll för de tillsynsuppgifter som anges i lagen.  

I 3 mom . föreskrivs det om motsvarande för tillsynen nödvändiga rättigheter för utomstående sakkunniga som föreskrivs för Transport- och kommunikationsverket i 14 § 4 mom. och 14 a § 2 mom.  

De utomstående sakkunnigas roll ska vara biträdande och kompletterande. Därmed är anlitandet av utomstående sakkunniga inte problematiskt med tanke på 124 § i grundlagen (GrUU 42/2005 rd). Propositionen äventyrar inte de grundläggande fri- och rättigheterna, rättsskyddet eller andra krav på god förvaltning.  

Enligt det föreslagna 4 mom . ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på utomstående sakkunniga när de fullgör uppgifter enligt denna paragraf. Utöver det straffrättsliga ansvaret omfattar tjänsteansvaret ett skadeståndsrättsligt ansvar. Därför innehåller den föreslagna paragrafen också en formulering om skadeståndsansvar med hänvisning till skadeståndslagen.  

15 §.Registrering och behandling av uppgifter om behörigheter och utbildning . I den föreslagna nya 15 § föreskrivs det om registrering och behandling av uppgifter om behörigheter och utbildning. I den gällande lagen föreskrivs det om detta i 26 §. Bestämmelserna i 15 § i den gällande lagen om återkallande av behörighetsintyg för VTS-operatörer har flyttats till den föreslagna nya 15 b §.  

I 1 mom . föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket registrerar uppgifter om behörigheter i det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice för beviljande av och tillsyn över VTS-operatörers behörigheter samt för uppföljning av servicedata. Registreringen och övrig behandling av uppgifterna är nödvändig för uppfyllandet av Transport- och kommunikationsverkets lagstadgade skyldighet (beviljande, förnyande och återkallande av behörigheter samt allmän tillsyn). Behandlingens rättsgrund motsvarar artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Också enligt IALA:s rekommendationer ska den behöriga myndigheten föra ett register av vilket bland annat ska framgå uppgifter om beviljade behörigheter, genomgångna utbildningar och anteckningar om godkännande. IALA Guideline 1014 - Accreditation of VTS Training Organizations and Approval to Deliver IALAVTS Model Courses. 

Dessutom föreslås i momentet ingå en bestämmelse enligt vilken 26–28 kap. i lagen om transportservice tillämpas på behandlingen av uppgifter. Bestämmelser om trafik- och transportregistrets innehåll och syfte finns i 216 § i lagen om transportservice. Trafik- och transportregistret är ett elektroniskt register som Transport- och kommunikationsverket för, och som innehåller uppgifter om trafikmedel, det vill säga fordon, luftfartyg, fartyg och farkoster, järnvägsmateriel samt anordningar som har samband med dem, tillstånd för verksamhetsutövare och anmälningspliktig verksamhet samt persontillstånd för trafik. Transport- och kommunikationsverket för registret bland annat i syfte att bevilja och utöva tillsyn över tillstånd och andra rättigheter som gäller transporter, förbättra trafiksäkerheten, identifiera trafikmedel och beskattning och inteckningar som gäller dem, minska miljöpåverkan, utveckla mobilitetstjänsterna och utnyttjandet av dem, möjliggöra forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet, främja tjänster som baserar sig på hantering av en persons egna uppgifter, producera myndighetstjänster inom transportsektorn samt uppfylla internationella förpliktelser. Transport- och kommunikationsverket får utnyttja uppgifterna i registret då det fullgör sina lagstadgade uppgifter. Dataskyddsbestämmelserna i lagen om transportservice uppfyller kraven i dataskyddsförordningen.  

I 2 mom . föreskrivs det om förande av register i fråga om ackreditering av utbildningsanordnare och godkännande av utbildningsprogram. I momentet föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket är personuppgiftsansvarig i fråga om behandling av uppgifter om ordnande och ackreditering av utbildning samt godkännande av utbildningsprogram enligt denna lag. Behandlingen av uppgifter är nödvändig för fullgörande av Transport- och kommunikationsverkets lagstadgade skyldigheter (ackreditering av och tillsyn över utbildningsanordnare samt godkännande av och tillsyn över utbildningsprogram). Behandlingens rättsgrund motsvarar artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det föreslås inga kompletterande bestämmelser om behandlingen av uppgifter, utan det föreslås att dataskyddsförordningen tillämpas.  

15 a §.Tillfällig förlängning av behörigheter . Enligt den föreslagna nya 15 a § får Transport- och kommunikationsverket tillfälligt förlänga giltighetstiden för behörigheter som löper ut. Enligt den föreslagna paragrafen får Transport- och kommunikationsverket under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen eller under störningar under normala förhållanden avvika från kraven enligt denna lag vid förnyandet av behörighetsintyg för VTS-operatörer, om det normala förfarandet för förnyande har försvårats betydligt till följd av en exceptionell situation med omfattande följder och ett undantagsförfarande är nödvändigt för att trygga kontinuiteten i sjöfarten, och det inte medför fara för människoliv, egendom eller miljön. Genom ett undantagsförfarande för giltighetstiden för ett behörighetsintyg förlängas med högst sex månader efter att det ursprungliga behörighetsintygets giltighetstid löpt ut.  

Förslagets syfte är att trygga säkerheten i sjöfarten också under exceptionella förhållanden av olika slag. Vid kriser av olika slag kan det bli omöjligt att ordna eller delta i kompletterande yrkesutbildning, vilket är ett av villkoren för förnyande av behörigheten.  

Förlängningen av ett behörighetsintygs giltighetstid försätter VTS-operatören i en situation där intervallen mellan de kompletterande utbildningarna blir längre. Detta kan ses som en faktor som i någon mån försvagar säkerheten i sjöfarten, eftersom utbildningsintervallerna för VTS-operatörer blir längre. Å andra sidan bör det noteras att säkerheten i sjöfarten främjas av att den tillfälliga förlängningen av behörighetsintygets giltighetstid förlängs, vilket främjar säkerheten genom att kontinuerlig tillgång till VTS-operatörer och behörig VTS-service i tryggas undantagssituationer. Vidare bör det noteras, att eftersom förlängning av giltighetstiden kan beviljas i ett undantagsförfarande för högst sex månader åt gången kan också kortare förlängningar förekomma. Som helhet betraktat kan det konstateras att det hot mot säkerheten i sjöfarten som förlängningen av utbildningsintervallerna medför kan anses mindre än hotet mot säkerheten i sjöfarten till följd av utmaningar med tillgången till behöriga VTS-operatörer. 

15 b §.Återkallande, ändring eller begränsning av behörighetsintyg eller beslut om godkännande av utbildning . Det föreskrivs om återkallande av behörighetsintyg för VTS-operatör i 15 § i den gällande lagen. I den föreslagna 15 b § föreskrivs det om återkallande, ändring och begränsning av ett behörighetsintyg eller beslut som berör godkännande av utbildning som Transport- och kommunikationsverket beviljat, och bestämmelsen motsvarar i tillämpliga delar bestämmelsen om myndighetsbeslut om behörigheter inom sjöfarten i 242 § i lagen om transportservice. Med ett beslut om godkännande som berör utbildning avses här såväl ett beslut om godkännande av utbildning som ett beslut om ackreditering av en läroanstalt eller en yrkeshögskola.  

Enligt 1 mom . ska Transport- och kommunikationsverket för det första återkalla ett behörighetsintyg eller ett beslut om godkännande som det beviljat, om innehavaren av ett behörighetsintyg, en ackrediterad läroanstalt eller en yrkeshögskola som bedriver verksamhet med stöd av ett godkännande som en myndighet beviljat meddelar att den verksamhet som avses i behörighetsintyget eller beslutet om godkännande av utbildning har avbrutits eller upphört. Det är alltså fråga om ett återkallande som sker på initiativ av innehavaren av ett persontillstånd eller verksamhetsutövaren själv.  

För att trygga säkerheten i fartygstrafikledningen kan det också vara nödvändigt att mot verksamhetsutövarens vilja ingripa i rätten att fullgöra uppgifter. Syftet med 2 mom. är att trygga säkerheten i sjöfarten genom att föreskriva de grunder på vilka Transport- och kommunikationsverket på ett effektivt och proportionellt sätt kan ingripa i felaktig eller bristfällig verksamhet. Enligt 1 punkten är det möjligt att ändra eller begränsa ett behörighetsintyg eller ett beslut om godkännande av utbildning eller återkalla behörighetsintyget eller beslutet om godkännande av utbildning om villkoren för beviljande av behörighetsintyget eller beslutet om godkännande inte längre uppfylls och bristerna i förutsättningarna inte korrigeras inom utsatt tid. Till innehållet motsvarar 1 punkten i huvudsak 15 § 1 mom. i den gällande lagen. Trots att åtgärderna faktiskt begränsar en persons eller organisations möjligheter att utöva yrke eller näring, är det inte fråga om en egentlig sanktion utan om en myndighetsåtgärd som syftar till att upprätta eller återställa ett lagligt tillstånd. 

Enligt 2 punkten är ändringar, begränsningar eller återkallanden möjliga i vissa situationer, om en anmärkning eller varning inte kan anses tillräcklig. Möjligheten vinns om innehavaren av behörighetsintyget eller den som bedriver verksamhet med stöd av beslutet om godkännande återkommande eller grovt har brutit mot denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av den eller bestämmelser i Europeiska unionens förordningar som gäller innehavaren av behörighetsintyget eller den som med stöd av beslutet om godkännande bedriver verksamhet om vilken det föreskrivs i denna lag, och en anmärkning eller varning inte kan anses tillräcklig. I bestämmelsen används motsvarande formulering som i 242 § 2 mom. 2 punkten i lagen om transportservice. På transportaktörer tillämpas i allt större omfattning direkt tillämpbara EU-förordningar. Propositionens ordalydelse innebär att enbart EU-förordningar som berör verksamhet enligt denna lag ska granskas.  

Den föreslagna 2 punkten motsvarar delvis 15 § 2 mom. 1 punkten i gällande lag. Vid ingrepp i felaktig verksamhet enligt 2 punkten bedöms inte enskilda handlingars klandervärdhet i sig, utan huruvida verksamheten också efter de handlingarna uppfyller villkoren för tillståndet och om verksamheten i övrigt är lagenlig. Trots att åtgärderna i situationer enligt 2 punkten närmar sig administrativa påföljder av straffnatur, i synnerhet i fråga om situationer som avses i 1 punkten, har de dock snarare karaktären av administrativa säkringsåtgärder. 

Sådana situationer som beskrivs i 2 mom. kan uppkomma till följd av uppsåtliga handlingar, oavsiktliga misstag eller försummelser av annat slag. Ordalydelsen i respektive punkt i momentet ger Transport- och kommunikationsverket utrymme att välja den lämpligaste metoden att reagera på felaktig eller bristfällig verksamhet. Transport- och kommunikationsverket ska bedöma situationen som helhet och välja den mest proportionella åtgärden: ändring, begränsning eller återkallande. Som proportionell betraktas en åtgärd genom vilken ett lagligt rättsläge uppnås med möjligast små begränsningar av yrkes- eller näringsverksamheten hos innehavaren av behörighetsintyget eller beslutet om godkännande. Återkallande är en administrativ sanktion som innebär ett kraftigt ingrepp i aktörernas rättsliga ställning, och därför ska det vara en sistahandsmetod för ingrepp i verksamhet i förhållande till ändring och begränsning, som bör betraktas som lindrigare. 

Enligt 3 punkten är en ändring eller begränsning eller ett återkallande möjliga också om det av något annat skäl än de som anges i 1 eller 2 punkten finns grundad anledning att misstänka att innehavaren av behörighetsintyget eller den som bedriver verksamhet med stöd av beslutet om godkännande inte förmår sköta sin uppgift enligt behörighetsintyget eller beslutet om godkännande eller bedriva den verksamhet som avses i behörighetsintyget eller beslutet om godkännande på ett säkert sätt.  

Vid bedömningen av påföljdsbehovet förutsätter momentets ordalydelse dessutom att myndigheten också beaktar lindrigare metoder än ändring, begränsning och återkallande: innehavaren av en behörighet eller den som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande ska först ges en skriftlig anmärkning eller varning, och först om den åtgärden inte leder till att olägenheterna avhjälps ska behörigheten eller godkännandet kunna ändras eller begränsas eller alternativt ska det kunna återkallas. Endast om säkerheten kan anses vara allvarligt hotad ska en begränsning eller ändring eller ett återkallande kunna genomföras utan en skriftlig anmärkning eller varning. Det föreskrivs om grunderna för anmärkning och varning i den föreslagna 28 b §. Syftet är att nödvändiga åtgärder ska vara tillämpliga vid överträdelse av de bestämmelser som styr verksamheten för att säkerställa att bestämmelserna iakttas på behörigt sätt. De föreskrivna påföljderna ska vara effektiva, proportionella och varnande. 

I 3 mom . föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken innehavaren av ett behörighetsintyg är skyldig att utan dröjsmål återlämna ett återkallat behörighetsintyg till Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelsen motsvarar 15 § 4 mom. i gällande lag. Syftet med skyldigheten är att förhindra yrkesutövning utan giltig behörighet.  

5 kap. VTS-tjänsteleverantörens samt vissa myndigheters behörighet och skyldigheter . Det föreslås att rubriken ändras så att den motsvarar resolutionsändringen och kapitlets innehåll.  

16 §.Upprätthållande av fartygstrafikservice . Det föreslås att 3 mom ., som gäller straffrättsligt tjänsteansvar, ändras. Det föreslås att den personkrets som verkar under straffrättsligt tjänsteansvar utvidgas så att alla som de facto utför offentliga förvaltningsuppgifter omfattas av det straffrättsliga tjänsteansvaret. Det föreslås att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar utöver VTS-operatörer också ska tillämpas på dem som är anställda hos hamninnehavare, läroanstalters och yrkeshögskolors personal samt VTS-tjänsteleverantörens personal när de sköter uppgifter enligt denna lag som innefattar utövning av offentlig makt. Ytterligare nämns det i momentet att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.  

Bestämmelser om tjänstebrott finns i 40 kap. i strafflagen (39/1889, SL). Straffrättsligt tjänsteansvar berör tjänsteinnehavare, personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag samt andra som utövar offentlig makt. Tjänsteansvaret berör också andra persongrupper som anges i SL 40 kap. 11 §, såsom offentligt anställda arbetstagare enligt vad som föreskrivs i 12 § i det kapitlet. 

I grundlagsutskottets utlåtandepraxis har det förutsatts att det föreskrivs om tjänsteansvaret när offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter med stöd av 124 § i grundlagen. Därför är det motiverat att tjänsteansvaret utsträcks till att omfatta de personkategorier som nämns ovan till den del de sköter offentliga förvaltningsuppgifter. 

20 a §.System för hantering av information inom sjöfarten . Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det bestäms att Transport- och kommunikationsverket upprätthåller och utvecklar ett nationellt system för hantering av information inom sjöfarten. Förslaget innebär ingen faktisk ändring av Transport- och kommunikationsverkets uppgifter, utan preciseringen är språklig. Dessutom föreslås att det i momentet tas in en hänvisning till EMSW-förordningen, som avser de rapporteringsformaliteter som följer av unionsrättsakter och som fastställs i förordning EU 2019/1239. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. , i vilket det fastställs att Transport- och kommunikationsverket är den nationella samordnare som avses i artikel 18 i EMSW-förordningen. Som den nationella koordinatorns uppgifter anges i EMSW-förordningen att agera nationell kontaktpunkt för användare och kommissionen för alla frågor som rör genomförandet av förordningen, att samordna de behöriga nationella myndigheternas tillämpning av EMSW-förordningen inom en medlemsstat samt deras samarbete och att samordna verksamhet som syftar till att säkerställa spridningen av uppgifter och förbindelsen med de behöriga myndigheternas relevanta system som avses i EMSW-förordningen. När det nya momentet fogas till paragrafen, ändras den senare momentens numrering.  

Det föreslås att till 3 mom. fogas en hänvisning till EMSW-förordningen, liksom till 1 mom. Enligt det föreslagna nya 4 mom. ansvarar den som upprätthåller systemet för hantering av information inom sjöfarten för att helpdesken för det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten ordnas enligt artikel 5 i EMSW-förordningen. Systemet för hantering av information inom sjöfarten är Transport- och kommunikationsverket eller VTS-tjänsteleverantören, om upprätthållandet av det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten beställs av VTS-tjänsteleverantören. I momentet fastställs det också att Tullen svarar för att ta emot  

och vara den myndighet som övervakar innehållet i de anmälningar som anges i 22 a–22 c § och som lämnas i systemet för hantering av information inom sjöfarten.  

Det föreslås att det nya 5 mom. preciseras så att det i momentet talas om systemet för hantering av information inom sjöfarten som kan anslutas till SafeSeaNet-systemet. Det föreslås att 6 mom. ändras så att till Transport- och kommunikationsverkets skyldigheter att lämna information till myndigheter i andra stater fogas en skyldighet att lämna information om de personer som vistas ombord samt om gränskontroller för dem och om säkerhetsåtgärder. Det föreslås att bemyndigandet att meddela föreskrifter i 7 mom. ändras så att Transport- och kommunikationsverket vid behov kan meddela föreskrifter om de frågor som anges i paragrafen, medan det i det gällande momentet förutsätts att verket meddelar föreskrifter.  

20 d §.Systemet för långväga identifiering och spårning av fartyg. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. , enligt vilket Transport- och kommunikationsverket godkänner de leverantörer av programtjänster som utför testning av kravuppfyllelse för utrustning i anslutning till systemet för långväga identifiering och spårning av fartyg.  

Nuvarande 2 mom. blir nytt 3 mom. 

I den svenska språkversionen föreslås det att 1 mom. ändras för att bättre motsvara den finskspråkiga författningstexten, men ändringen påverkar inte den finska språkversionen. 

6 kap. Anmälningar som berör fartyget och dess last . I den svenska språkversionen ändras rubriken så att den motsvarar terminologin i EU:s lagstiftning, men ändringen påverkar inte den finska språkversionen.  

22 a §.Fartygens ankomstmeddelande . Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det meddelande som ska lämnas med hjälp av systemet för hantering av information inom sjöfarten definieras som ett ankomstmeddelande till Tullen. Dessutom preciseras möjligheten att lämna ankomstmeddelandet mindre än 24 timmar före ankomsten så att den gäller situationer när färden från avgångshamnen till en finsk hamn räcker mindre än 24 timmar. Meddelandet ska lämnas senast när hamnen eller ankarplatsen har bestämts under färden. Det föreslås att skyldigheten enligt momentet att meddela den slutliga ankomsttiden preciseras så att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren ska göra det.  

Det föreslås att 2 mom. om ankomstmeddelandets innehåll ändras så att till det fogas en hänvisning till bilagan till EMSW-förordningen i fråga om vilka uppgifter som krävs i samband med ankomstmeddelandet. Tullen kan kräva de uppgifter i FAL-formulären som avses i punkterna 1–6 i del B i bilagan till EMSW-förordningen samt de uppgifter som ingår i sjöfartshälsodeklarationen. Vidare föreslås det att i momentet tas in en möjlighet för Tullen att kräva uppgifter som baseras på nationell lagstiftning och nationella krav som avses i del C i bilagan till EMSW-förordningen, om de godkänts att ingå i den datauppsättning som godkänts för Finland enligt 2 kap. i EMSW-förordningen. Ändringar i dataelementuppsättningen enligt del C i bilagan ska ske i enlighet med 2 kap. i EMSW-förordningen genom att en anmälningsskyldighet som baseras på nationell lagstiftning eller ett nationellt krav delges Europeiska kommissionen, som godkänner eller förkastar det i samband med den årliga granskningen av datauppsättningen. Uppgifter som avses i detta moment får krävas, om de behövs för att säkerställa nationell intern ordning och säkerhet eller för att verkställa lagar på tull-, skatte-, invandrings-, miljö- eller folkhälsoområdet.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att Tullen ska kontrollera att de uppgifter om fartygets ankomst som förutsätts i del A punkt 1–5 och 7 i bilag A till EMSW-förordningen uppfyller kraven. Genom ändringen preciseras det att Tullens tillsynsroll i fråga om ankomstmeddelanden består oförändrad, och att tillsynsrollen inte utvidgas i samband med lagändringen. I fråga om del A punkt 6 och 8–10 i bilagan till EMSW-förordningen har Transport- och kommunikationsverket tillsynsrollen baserat på lagen om passagerarfartygs personlistor i fråga om punkt 6, lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg i fråga om punkt 8, lagen om tillsyn över fartygssäkerheten i fråga om 9 punkten och lagen om fartygstrafikservice i fråga om punkt 10.  

22 b §.Fartygens avgångsmeddelande . Det föreslås att 1 mom. ändras så att det meddelande som ska lämnas med hjälp av systemet för hantering av information inom sjöfarten definieras som ett avgångsmeddelande till Tullen. Det föreslås att skyldigheten enligt momentet att meddela den slutliga avgångstiden preciseras så att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren ska göra det.  

Det föreslås att bestämmelsen i 2 mom. om vilka uppgifter Tullen eventuellt kan kräva ändras så att det hänvisas till den B punkt 1–6 i bilagan B till EMSW-förordningen samt de uppgifter som ingår i sjöfartshälsodeklarationen. Vidare föreslås det att i momentet tas in en möjlighet för Tullen att kräva uppgifter som baseras på nationell lagstiftning och nationella krav som avses i punkt C i bilagan till EMSW-förordningen, om de godkänts att ingå i den datauppsättning som godkänts för Finland enligt 2 kap. i EMSW-förordningen. Ändringar i dataelementuppsättningen enligt del C i bilagan ska ske i enlighet med 2 kap. i EMSW-förordningen genom att en anmälningsskyldighet som baseras på nationell lagstiftning eller ett nationellt krav delges Europeiska kommissionen, som godkänner eller förkastar det i samband med den årliga granskningen av datauppsättningen. Uppgifter som avses i detta moment får krävas, om de behövs för att säkerställa nationell intern ordning och säkerhet eller för att verkställa lagar på tull-, skatte-, invandrings-, miljö- eller folkhälsoområdet. En ytterligare precisering är att en hänvisning till Tullen som statligt verk i stället för tullmyndigheten.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att Tullen ska kontrollera att uppgifterna om fartygets avgång enligt del A punkt 1–5 och 7 till EMSW-förordningen uppfyller kraven. Genom ändringen preciseras det att Tullens tillsynsroll i fråga om avgångsmeddelanden består oförändrad, och att tillsynsrollen inte utvidgas i samband med lagändringen. I fråga om punkt 6 och 8–10 i bilagan till EMSW-förordningen har Transport- och kommunikationsverket tillsynsrollen baserat på lagen om passagerarfartygs personlistor i fråga om punkt 6, lagen om säker lastning och lossning av vissa bulkfartyg i fråga om punkt 8, lagen om tillsyn över fartygssäkerheten i fråga om punkt 9 och lagen om fartygstrafikservice i fråga om punkt 10.  

22 c §.Ankomst- och avgångsmeddelanden om last som innehåller farligt eller förorenande gods . I 1 mom. föreslås specificeringar i fråga om anmälningsskyldigheterna avseende last som innehåller farligt eller förorenande gods. Det specificeras att anmälningsskyldigheten också gäller situationer när destinationen är en ankarplats. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att den görs enhetlig med annan lagstiftning genom en hänvisning till Tullen som statligt verk i stället för tullmyndigheten.  

22 d §.Lämnande av uppgifter för statistik . Det föreslås att 3 mom . ändras så att det hänvisas direkt till Europaparlamentets och Rådets direktiv 2009/42/EG om förande av statistik över gods- och passagerarbefordran till sjöss. Den föreslagna ändringen utgör en lagteknisk precisering som inte innebär att det föreskrivs om nya skyldigheter för myndigheten.  

22 h §.Anmälan om fartygs avvikande användning av farled . Det föreslås att i lagen tas in en ny paragraf om anmälan om avvikande användning av farled. I gällande lag ingår ingen skyldighet att anmäla om avvikande användning av farled, men sjöfartssäkerheten förbättras om det föreskrivs om saken på lagnivå. Anmälan gör det möjligt att övervaka fartygstrafiken, föra statistik och identifiera risker, samt att i efterhand granska uppgifter om användningen av farleder.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om skyldigheten att lämna uppgifter i situationer som har betydelse för sjöfartssäkerheten. Fartygets befälhavare, dennes ombud eller fartygsoperatören ska lämna den behöriga VTS-centralen en anmälan som innehåller behövliga uppgifter om fartygets djupgående, huvuddimensioner, den planerade rutten, och på vilket sätt fartygets färd avviker från farledens dimensioner, om fartygets djupgående överskrider farledens dimensionerade djupgående eller fartyget i övrigt är avsevärt större än det dimensionerande fartyg som använts vid planeringen av farleden eller annars använder farleden på ett sådant sätt att farledens tillräcklighet inte kan säkerställas utifrån farledens dimensionerade djupgående. För granskning av fartygets användning av farleden krävs närmare uppgifter om fartygets stabilitet, såsom till exempel statiskt djupgående, deplacementets tyngdpunkt och fartygets tyngdpunkt.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om undantag från anmälningsskyldighet. Skyldigheten att anmäla ett fartygs avvikande användning av farleden föreslås inte gälla fartyg med en största längd mindre än 50 meter, bogserbåtar, fartygskombinationer eller fartyg som befraktats för fullgörande av isbrytningstjänster som avses i 10 a § i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (1121/2005). Begränsningarna av anmälan om användning av farled syftar till att säkerställa säkerheten för den fartygstrafik som innehåller störst risker för användningen av farleden och som drar störst nytta av flexibel användning. Att fartyg som är kortare än 50 meter, bogserbåtar och fartygskombinationer används och rör sig också utanför farledsområdet medför inte motsvarande risk som i fråga om större fartyg. I fråga om isbrytare är bedömningen att anmälan med beaktande av det uppdrag fartygen getts eventuellt medför en oskälig börda för den operativa verksamheten, i synnerhet i situationer där det gäller att reagera snabbt och där en isbrytare till exempel för ett assisterat fartygs skull är tvunget att använda frigången under köl och i princip är skyldigt att göra en anmälan om användning av farleden.  

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om lämnandet av anmälan. De frågor som regleras i anmälan är av teknisk art, och berör anmälans innehåll, tidpunkt och eventuellt vilka system som ska användas när anmälan lämnas.  

28 b §.Anmärkning och varning . Det föreslås att i lagen tas in en ny paragraf om anmärkning och varning. I 1 mom. föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket kan ge en innehavare av ett behörighetsintyg eller en ansvarig person hos den som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande av utbildning en anmärkning eller varning, om denne på något annat än i 15 b § 2 mom. 2 punkten avsett sätt åsidosätter bestämmelser eller föreskrifter som gäller det som avses i behörighetsintyget eller beslutet om godkännande.  

I 2 mom. föreslås ingå en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket kan ge en anmärkning eller en varning till den som bryter mot bestämmelser enligt 21 § 1 mom. eller ett beslut om inrättande eller som försummar en föreskrift som meddelats med stöd av 17 § 1 eller 3 mom. eller bestämmelserna i 21 § 1 mom. eller försummar anmälningsskyldigheten enligt 22 § 2 och 3 mom., 22 a § 1 mom., 22 b § 1 mom., 22 c § 1 och 2 mom., 22 d § 4 mom., 22 e § 1 och 3 mom., 22 h § 1 mom. eller 23 § 1 mom. Det finns behov av att i lagen ge Transport- och kommunikationsverket möjlighet att ge en anmärkning eller varning till exempel i lindrigare fall när det inte är nödvändigt att förelägga en felavgift.  

Enligt det föreslagna 3 mom. får Transport- och kommunikationsverket ge en varning, om en anmärkning med beaktande av de omständigheter som framkommit i ärendet som helhet inte kan anses tillräcklig.  

Enligt det föreslagna 4 mom. ges en anmärkning muntligen eller skriftligen. En varning ges skriftligen, och en anteckning om den ska göras i det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice.  

29 §.Avgift för trafikförseelse . Det föreslås att straffbestämmelserna i den gällande 29 § upphävs och ersätts med ett förfarande för avgift för trafikförseelse som är mer omfattande än enligt gällande bestämmelser. I straffbestämmelserna enligt 29 § i den gällande lagen är det fråga om gärningar och försummelser som berör förvaltningstillsyn, för vilka straffrättsliga sanktioner inte anses nödvändiga till följd av straffrättens subsidiära karaktär, eftersom tillämpningsområdet för felavgift redan i nuläget är omfattande såväl i fråga om avgiftens belopp som i fråga om vilka förseelser och försummelser den tillämpas på. Det finns också delvis överlappningar mellan straffbestämmelserna och de administrativa påföljderna, det vill säga felavgifterna, enligt gällande lag.  

Det föreslås att bestämmelserna om felavgift framöver ska finnas i 29 § och bestämmelserna om verkställande av avgiften i 29 a §. För att göra lagstiftningen enhetlig föreslås det att benämningen felavgift ändras till avgift för trafikförseelse. Avgift för trafikförseelse är en administrativ påföljd som tillämpas i trafiken. Avgift för trafikförseelse är en påföljd som kan påföras till exempel med stöd av sjötrafiklagen (782/2019) och lagen om transport av farligt gods (541/2023). 

I paragrafen föreskrivs det om de förseelser och försummelser som kan leda till att Tullen påför en avgift för trafikförseelse.  

I 1 mom. 1 punkten sanktioneras brott mot beslutet om inrättande. I 2 punkten sanktioneras brott mot en sådan föreskrift om tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer som avses i 17 § 1 eller 3 mom. I 3 punkten sanktioneras brott mot ett förbud som meddelats med stöd av 17 a §, och som till exempel kan beröra internationella sanktioner. I 4 punkten sanktioneras brott mot skyldigheten att delta i fartygstrafikservice enligt 21 § 1 mom.  

I de följande punkterna i momentet sanktioneras brott mot olika slags anmälningsskyldighet. I 5 punkten sanktioneras försummelse av fartygets befälhavares anmälningsskyldighet enligt 22 § 2 och 3 mom. I 6 punkten sanktioneras försummelse av fartygets ankomstmeddelande enligt 22 a § 1 mom. I 7 punkten sanktioneras försummelse av fartygets avgångsmeddelande enligt 22 b § 1 mom. I 8 punkten sanktioneras försummelse av ankomst- eller avgångsmeddelande om last som innehåller farligt eller förorenande gods enligt 22 c § 1 och 2 mom. I 9 punkten sanktioneras försummelse att lämna uppgifter för statistik enligt 22 d § 4 mom. I 10 punkten sanktioneras försummelse av avlastarens anmälningsskyldighet enligt 22 e § 1 och 3 mom. I 11 punkten sanktioneras försummelse att anmäla fartygets avvikande användning av farleden enligt 22 h § 1 mom. Jämfört med gällande lag är 22 h § en ny paragraf, och också sanktionen för den är ny. I 12 punkten sanktioneras försummelse att anmäla kritiska lägen och olyckor till sjöss enligt 23 § 1 mom.  

Det har varit möjligt att döma till böter för fartygstrafikserviceförseelse vid brott mot de föreskrifter som fastställts i beslutet om inrättande eller mot en order som getts med stöd av 17 § 1 eller 3 mom. eller mot ett förbud som meddelats med stöd av 17 a § eller mot bestämmelserna i 21 § 1 mom., eller försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 22, 22 a–22 e eller 23 § i den gällande lagen. Det föreslås att avgift för trafikförseelse ska kunna påföras i dessa fall. 

Enligt gällande lag har en felavgift kunnat påföras om fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren för ett fartyg uppsåtligen eller av oaktsamhet har försummat anmälningsskyldigheten enligt 22 a eller 22 b §, och i sådana fall ska en administrativ påföljd, det vill säga avgift för trafikförseelse, fortsättningsvis kunna påföras.  

I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i gällande lag att avgiften för trafikförseelse är minst 50 och högst 3 500 euro. Avgiften för trafikförseelse utfärdas att betalas till staten. När storleken på avgiften för trafikförseelse bestäms ska det beaktas hur klandervärt förfarandet varit och om det har upprepats. Ingen avgift ska påföras om förfarandet ska betraktas som ringa eller om påförandet av en avgift med beaktande av förfarandets art, hur återkommande och planmässig det varit samt övriga omständigheter är oskäligt. Gärningsmannen kan då ges en anmärkning, om det finns grund för detta.  

29 a §.Verkställighet av avgift för trafikförseelse . I paragrafen föreskrivs det om verkställighet av avgift för trafikförseelse, vilket är en ny bestämmelse i förhållande till gällande lag.  

Enligt 1 mom . sköter Rättsregistercentralen, som bland annat svarar för verkställighet av böter, verkställigheten av beslut om avgift för trafikförseelse. Tullen och domstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut om påförande av avgifter. Rättsregistercentralen ska också underrättas om ett beslut att avlyfta en avgift. Det föreslås en informativ hänvisning, enligt vilken bestämmelser om verkställighet av avgift för trafikförseelse finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Lagförslag 3 i denna proposition utgör ett förslag till ändring av lagen om verkställighet av böter.  

Det föreslås att 3 mom. flyttas så att det i delvis förändrad form utgör 31 § 1 mom. Eftersom lagstiftningen inte innehåller någon allmän bestämmelse om preskription av administrativa sanktioner, föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket preskriptionstiden för avgift för trafikförseelse är fem år från att ett beslut som vunnit laga kraft fattats. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar preskriptionstiden för böter. Vid dröjsmål med avgiften för trafikförseelse uppbärs ingen ränta.  

30 §.Behörig domstol . Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Den föreslagna paragrafens innehåll motsvarar gällande lag. Enligt den bestäms den behöriga domstolen i ärenden som ska behandlas enligt 17, 21, 22, 22 a–22 f, 22 h eller 23 § i denna lag enligt 21 kap. i sjölagen (674/1994).  

31 §.Ändringssökande. Det föreslås att bestämmelsen om sökande av ändring i avgift för trafikförseelse flyttas från 29 a § 3 mom. till ett nytt 31 § 1 mom. Det gällande 31 § 1 mom. blir i delvis förändrad form 2 mom. 2 mom. blir 3 mom. och 3 mom. blir i delvis förändrad form 4 mom.  

Enligt det föreslagna 1 mom. får omprövning begäras i fråga om Tullens beslut om avgift för trafikförseelse enligt 29 a §.  

Enligt 2 mom. får omprövning av andra beslut än beslut om återkallande av behörighetsintyg för VTS-operatörer begäras hos Transport- och kommunikationsverket. Det föreslås att beslut om återkallande av behörighetsintyg för VTS-operatörer lämnas utanför förfarandet för begäran om omprövning för att behandlingen som helhet inte ska fördröjas oskäligt. Till den delen motsvarar momentets innehåll det gällande 31 § 1 mom. Dock preciseras det i momentet att omprövning ska begäras hos Transport- och kommunikationsverket.  

Enligt 3 mom. finns bestämmelser om begäran om omprövning i förvaltningslagen. Vidare finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

I 4 mom. föreskrivs det att ett beslut om avgift för trafikförseelse enligt 29 § får verkställas först sedan det vunnit laga kraft. Verkställbarheten för ett beslut om avgift för trafikförseelse bestäms enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Andra beslut får verkställas oberoende av begäran om omprövning eller besvär, om inte den myndighet där ändring söks bestämmer något annat. Enligt förslaget kan den myndighet där ändring söks besluta att verkställigheten ska avbrytas eller skjutas upp om den anser att det saknas grund för omedelbar verkställighet  

6.2  Lag om ändring av 11 a § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten

11 a §.Förhandsmeddelande . Det föreslås att 1 mom. ändras så att det specificeras att uppgifterna ska lämnas via det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten i stället för via Portnet-systemet.  

6.3  Lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter

1 §.Lagens tillämpningsområde . Det föreslås att tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter utvidgas så att det också omfattar verkställighet av avgifter för trafikförseelse enligt lagen om fartygstrafikservice. Därmed kan Rättsregistercentralen verkställa de avgifter för trafikförseelse Tullen utfärdar med stöd av lagen om fartygstrafikservice.