1
Lagförslag
4 §.Fyllande av Finlands fiskekvot eller uppnående av största tillåtna fiskeansträngningsnivå. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. som gör det möjligt för jord- och skogsbruksministeriet att besluta om att Finlands fiskekvoter och aktörsspecifika fiskekvoter kan överskridas med högst tio procent i syfte att utnyttja ytterligare mängder som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Den här mekanismen, vars syfte är att utnyttja följande års fiskekvoter togs in i förordningen 1380/2013 för att öka flexibiliteten i genomförandet av skyldigheten att landa fisk. I Finland kan man överväga att utnyttja den i sådana situationer då det är känt att Finlands fiskekvot för följande år med stöd av vetenskapliga rekommendationer kommer att höjas avsevärt och man redan under det föregående året vill möjliggöra en partiell användning av en kvot som kommer att bli större. Om man t.ex. vet att kvoten för strömming i Bottniska viken kommer att höjas med 20 procent, skulle man på förhand kunna utnyttja högst tio procent av den och således jämna ut variationen under åren särskilt i sådana situationer där fiskekvoterna begränsar fisket. Stora variationer i kvoternas storlek är typiska särskilt i fråga om strömming och vassbuk.
Man bör beakta att den möjlighet, som avses i artikel 15.8 i förordning (EU) nr 1380/2013 enligt vilken man kan registrera bifångster för upp till nio procent i målartens aktörsspecifika fiskekvot, gäller uttryckligen kvoten och inte de ytterligare mängder som avses i artikel 15.9. Om den aktörsspecifika fiskekvoten för strömming är t.ex. 10 000 ton, får en vassbuksfångst på högst 900 ton registreras i kvoten i fråga. En överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten för strömming med en i artikel 15.9 avsedd ytterligare mängd på tio procent (1 000 ton) så, att fångsten uppgår till sammanlagt högst 11 000 ton, gör det således inte möjligt att registrera bifångster av vassbuk till en ytterligare mängd av 1 000 ton. En vassbuksfångst som ska registreras i ifrågavarande aktörsspecifika kvot för strömming är således alltid högst 900 ton. Det här framgår också av 24 § 2 mom. i genomförandelagen där det konstateras att de fångster som har överskridit någon annan kvot än kvoten av målarten eller de fångster för vilka det inte finns en kvot kan registreras i kvoten av målarten upp till högst nio procent.
Dessutom innebär en användning av flexibilitetsmekanismen i artikel 15.8 att utnyttjandet av de ytterligare mängderna enligt artikel 15.9 försvåras för vassbukskvotens del. Ur kvotuppföljningens synvinkel är det inte möjligt att samtidigt använda båda mekanismer, vilket innebär att de ytterligare mängderna enligt artikel 15.9 i huvudsak inte skulle tillämpas för vassbukskvoten. Denna möjlighet skulle ändå ingå i lagen för t.ex. en sådan osannolik situation att Finlands vassbukskvot skulle vara större än strömmingskvoten för Finska viken och centrala Östersjön. I praktiken får vassbuk ändå närmast som bifångst i strömmingsfisket och Finlands vassbukskvot har varit betydligt mindre än strömmingskvoterna. Därför tillämpas även flexibilitetsmöjligheten i artikel 15.8 som utgångspunkt endast för vassbuksfångst.
Om endast en del av innehavarna av aktörsspecifika fiskekvoter med stöd av det föreslagna 4 mom. överskrider sin kvot med tio procent, kan det leda till att de i praktiken använder hela den kvotmängd eller en del av den, som annars skulle överföras till följande år för att fördelas på alla innehavare av nyttjanderätter. Effektiva innehavare av kvoter kan således öka sitt fiske och höja användningsgraden för Finlands fiskekvot. Mekanismen arbetar således i överensstämmelse med målen för det nya kvotsystemet. Endast om alla eller en stor del av kvotinnehavarna överskrider sin kvot med tio procent, skulle det leda till att en del av det kommande fiskeårets kvot fiskas på förhand.
Ett överskridande av aktörsspecifika fiskekvoter med tio procent kan alltså leda till att Finlands fiskekvot nästa år minskas med motsvarande mängd. För denna mängd skulle man därmed inte debitera bruksavgifter eftersom de fastställs åt innehavare av överlåtbar och icke-överlåtbar nyttjanderätt som fått aktörsspecifika fiskekvoter, enligt föreskriften i genomförandelagens 26 §:n 3 mom. Aktörsspecifika fiskekvoter kan överföras till någon annan kommersiell fiskare vilket innebär att en aktör kan inneha en aktörsspecifik fiskekvot även om den inte har nyttjanderätt. Därmed skulle man inte för sådana innehavare kunna fastställa en bruksavgift för fångster som överstiger kvoten. Man kan ändå uppskatta att en överskridning av Finlands fiskekvot med tio procent kommer att vara sällsynt. Oftast kommer det att vara frågan om ett utnyttjande av Finlands fiskekvot så att delar av den inte överförs till följande år. Därmed skulle det vara frågan om en användning av kvoten för pågående fiskeår och för vilken bruksavgiften redan betalats. Ändringen skulle därmed som huvudregel inte påverka inflödet av bruksavgifter.
6 a §.Specialbestämmelser om kommersiella laxfångster i älvområden. Utanför havsområdena fiskas östersjölax kommersiellt närmast i Kemi älvs och Ijo älvs områden. Även i andra älvområden så som i Torneälv kan lax fiskas för försäljning, dvs. att man idkar kommersiellt laxfiske. Den till gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige hörande fiskestadgan för Torneälvens fiskeområden föreskriver i 22 § att om inte särskilda fiskeregler finns i fiskestadgan gäller respektive lands fiskerilagstiftning och de bestämmelser som meddelats med stöd av denna. I fiskestadgan finns inga bestämmelser om kommersiellt fiske efter lax i älvområdet och om märkning av i det fångad lax. Därmed skulle man tillämpa nationell lagstiftning om skyldigheten att märka lax för finska kommersiella fiskare.
I älvområdena tillämpas inte EU:s gemensamma fiskeripolitik och inte fiskekvoter eller tillsynsåtgärder i enlighet med den. I älvområdena fiskas dock betydande mängder lax som kommer till handeln på samma sätt som de laxar som fiskas i havet och som omfattas av kvoterna. De laxar som fiskas i älvområden omfattas inte av den skylldighet enligt 25 § i genomförandelagen att märka laxarna med en särskild identifieringsbeteckning. Till följd av det här finns det även fisk till salu som kommersiella fiskare har fångat lagligt men som inte har märkts med identifieringsbeteckning. Det att det förekommer omärkta laxar i handeln orsakar oklarhet såväl bland konsumenter som aktörer och försvårar övervakningen av handeln med lax. Även med tanke på uppföljningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är det nödvändigt att förbättra förutsättningarna för övervakning av kommersiellt laxfiske i älvområden.
I paragrafens 1 mom. föreslås således att första försäljning av lax som fiskats kommersiellt i älvområden och som härstammar från Östersjön är tillåten endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Som första försäljning av lax skulle man betrakta en i 91 § 1 mom. i lagen om fiske avsedd transaktion där fisken säljs för första gången efter fångandet. Dessutom ska paragrafen innehålla en bestämmelse om att lax som fiskats kommersiellt i ett älvområde ska märkas med en identifieringsbeteckning som fås från närings-, trafik- och miljöcentralen på så sätt att den kommersiella fiskare som fångat laxen kan identifieras. Före fiskesäsongen inleds delar närings-, trafik- och miljöcentralen ut identifieringsbeteckningar till de kommersiella fiskare som har lämnat in anmälan och får således närmare uppgifter om dessa aktörers laxfiske. Andra kommersiella fiskare skulle inte få idka första försäljning av lax fångad i älvområden under året i fråga. Märkningssystemet blir således mer omfattande än tidigare, vilket skapar förutsättningar för en effektivare övervakning av handeln med lax och för förhindrande av sådant fiske och sådan försäljning av lax som strider mot reglerna.
I paragrafens 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning med stöd av vilket man kan föreskriva om innehållet i den anmälan som ska ges till närings-, trafik- och miljöcentralen och tidpunkten för den. Man kan förutsätta att anmälan ska innehålla uppgifter om den lax som fångats kommersiellt i ett älvområde under det föregående året. Dessutom kan det utfärdas bestämmelser om maximimängder för laxfångster för kommersiella fiskare i ett visst älvområde eller under en viss tid och om begränsningar av sammansättningen på en laxfångst som fiskats i ett älvområde (t.ex. andelen fenklippta / icke fenklippta laxar av fångsten) samt märkningsförfaranden för laxfångsten från ett älvområde och närmare innehåll för identifieringsbeteckningen. Det bemyndigande som avses i paragrafen ska användas för att förhindra fiske och försäljning av lax som strider mot reglerna och för att effektivisera övervakningen av handeln med fisk genom att utnyttja uppgifter som samlas in i samband med anmälningsförfarandet och som gäller kommersiellt laxfiske i älvområden och laxfångster samt bästa tillgängliga vetenskapliga information.
För att reglera laxfisket finns det i vissa fall behov av att påföra olika slags skyldigheter för olika grupper av kommersiella fiskare och även för kommersiella fiskare som omfattas och som inte omfattas av systemet med aktörsspecifika fiskekvoter. Därför föreslås i paragrafens 3 mom. att det vid utfärdande av förordningar enligt 2 mom. får föreskrivas sådana på förordningen baserade skyldigheter som är olika för olika grupper av kommersiella fiskare.
19 §.Förfarande för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter. För att den fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 20 § ska vara begriplig och för att de kommersiella fiskarna ska förstå från vilka andelar av Finlands fiskekvoter landskapet Ålands andelar, de särskilda fiskekvoterna samt de aktörsspecifika fiskekvoter som beräknas enligt de icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätterna ska räknas, finns en separat paragraf om förfarandet för fördelningen.
Till paragrafens 1 mom. fogas ett förtydligande om att vid beräkningen av Finlands fiskekvotsmängder ska eventuella överföringar och avdrag som beror på fiskeverksamheten under föregående år beaktas som en del av det förfarande för fördelning som avses i paragrafen. Eventuella överföringar eller avdrag ska räknas utifrån uppgifter om fångstmängder för det föregående året som lämnats in till Europeiska kommissionen. Kompletteringen förtydligar vilka förfaranden som tillämpas vid beräkningen av Finlands fiskekvotsmängder innan de aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas i enlighet med 19 och 20 §.
Paragrafens 4 mom. ändras så att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 847/96 stryks. Däremot föreslås en allmän formulering enligt vilken aktörsspecifika fiskekvoter och outnyttjade kvotdelar som enligt Europeiska unionens bestämmelser om Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik inte kan överföras till det följande kalenderåret, återgår den 6 januari det kalenderår som följer på tillämpningsåret för de nämnda bestämmelserna till jord- och skogsbruksministeriet för att förvaltas av det. Hänvisningen kommer således även att gälla överföring av kvoter med stöd av artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Bestämmelsen i fråga gäller alla fiskarter som omfattas av landningsskyldigheten. Det här innebär att av den outnyttjade delen av laxkvoten för Finska viken, t.ex. 25 procent, överförs 15 procent för att förvaltas av jord- och skogsbruksministeriet och 10 procent till följande år för att fördelas som aktörsspecifika fiskekvoter.
20 §.Fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter. De överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna berättigar att fiska en bestämd andel av Finlands fiskekvot. Den egentliga möjligheten att nyttja Finlands fiskbestånd uppstår då Finlands årliga fiskekvot fördelas enligt förfarandet i 19 § till aktörsspecifika fiskekvoter för kalenderåret på basis av andelen i promille av den överlåtbara eller icke-överlåtbara nyttjanderätten. En annan princip för fördelningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är att samtliga Finlands fiskekvoter för strömming, vassbuk och lax ska fördelas till kommersiella fiskare i enlighet med 19 § på så sätt att staten inte har någon andel kvar att fördela.
Det förfarande för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som framgår av den gällande paragrafen har planerats så att den, trots vissa komplicerande villkor, ska vara så enkel som möjligt både för förvaltningen och för de kommersiella fiskarna. Utifrån erfarenheterna år 2017 är det nödvändigt att precisera förfarandena för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter så att fördelningen blir ännu effektivare.
Fördelningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är en årlig åtgärd som förutsätter bakgrundsuppgifter om de Finlands fiskekvoter av strömming, vassbuk och lax som fastställs enligt kvotförordningen om Östersjön för det följande kalenderåret, om de kvotmängder som ska fördelas till landskapet Åland samt om de giltiga överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna. På grund av eventuella överskridningar av kvoter och överföringar från föregående år till Finlands fiskekvoter kan de slutliga aktörsspecifika fiskekvoterna inte fördelas förrän i början av året då kvotåret redan har inletts. I fråga om strömmingsfiske eller laxfiske med ryssja sker det här i god tid före fiskesäsongen inleds. Till sådana innehavare av överlåtbara nyttjanderätter som bedriver trålfiske ska emellertid närings-, trafik- och miljöcentralen fördela de aktörsspecifika fiskekvoterna i god tid före årsskiftet eftersom trålfiske bedrivs från och med den 1 januari.
Förfarandet för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter är fortfarande effektivt, men det föreslås dock att paragrafens 1 mom. preciseras. I enlighet med den gällande bestämmelsen beaktar närings-, trafik- och miljöcentralen när det gäller fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter i dess beslut sådana eventuella avståenden från aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 23 § samt i 27 § 5 mom. avsedda förluster av aktörsspecifika fiskekvoter som följer av obetalda bruksavgifter. Dessutom föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen också beaktar de avdrag enligt 29 § 4 mom. som ska göras för överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten eller för överskridning av den med mer än tio procent samt de överföringar och avdrag som avses ovan i 19 § 1 mom. På det här viset skulle närings-, trafik- och miljöcentralen i början av året kunna fatta beslut om fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som man inte senare skulle behöva ändra på. Behov att göra ändringar uppkommer endast i sällsynta fall då t.ex. EU-rådet förstorar kvoten för det innevarande året eller om Finland till följd av utbyte av fiskekvoter får större kvoter. På det här viset beviljas under ett normalt år aktörsspecifika fiskekvoter för strömmingsfiske eller laxfiske med ryssja endast en gång och för trålfiske två gånger, först före årsskiftet och sedan samtidigt med fördelningen av kvoterna för ryssja. Det här leder till att förfarandet med fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter blir ännu lättare såväl för förvaltningen som för de kommersiella fiskarna.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. preciseras till följd av de föreslagna ändringarna i 1 mom. och 19 § 1 mom. så, att hänvisningarna till Europeiska kommissionens förordning stryks beträffande eventuella överföringar av Finlands fiskekvoter eller avdrag från det föregående året. De slutliga aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas i början av året då det finns slutlig information om de kvotmängder som eventuellt ska överföras eller dras av. I paragrafen kvarstår endast bestämmelsen om att tillägg till Finlands fiskekvoter fördelas till innehavarna av icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätter i proportion till deras andelar och avdragen till de innehavare som under det föregående året har överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot eller i en i 4 § 4 mom. avsedd situation överskridit dem med mer än den ytterligare mängd som tillåts i jord- och skogsbruksministeriets beslut fördelas dem emellan i proportion till storleken på de överskridna kvoterna.
21 §.Inverkan på aktörsspecifika fiskekvoter vid ändringar av Finlands fiskekvoter. Paragrafen innehåller regler om överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter för sådana situationer där Finlands fiskekvot ändras mitt i kalenderåret genom ett beslut av rådet. Paragrafen ska preciseras med anledning av de ändringar som föreslås i 20 § så, att det ingår en hänvisning endast till de aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 20 § och inte till de tidigare nämnda 20 § 3 eller 4 mom. Rådet kommer sannolikt redan 2018 att ändra sin förordning (EU) nr 2017/1970 angående fiskemöjligheter i Östersjön så, att fiskekvoten för strömming i Bottniska viken utifrån senaste vetenskapliga rekommendationer ökas för att motsvara målet för det maximala hållbara uttaget. Då kommer jord- och skogsbruksministeriet att föra in Finlands ökade fiskekvot för strömming i Bottniska viken i fiskekvotsregistret och närings-, trafik- och miljöcentralen kommer att fatta nya beslut om ökade aktörsspecifika fiskekvoter. Besluten fattas i regel med stöd av 20 § 1 mom.
29 §.Skyldigheter för innehavare av aktörsspecifika fiskekvoter samt påföljder vid underlåtelse att iaktta skyldigheterna. Syftet med ibruktagandet av de överlåtbara nyttjanderätterna och aktörsspecifika fiskekvoterna är att överföra ansvaret för användningen av fiskemöjligheterna till de företag och yrkesutövare som bedriver kommersiellt fiske. Enskilda överskridningar av de aktörsspecifika fiskekvoterna kan, om alla företag använder sina aktörsspecifika kvoter fullt ut, leda till att den nationella fiskekvoten överskrids och Finland som stat påförs en sanktion. Därför bör man undvika överskridningar av de aktörsspecifika fiskekvoterna och, om en överskridning skett, rikta följderna till det företag eller den yrkesutövare som har överskridit dess egen aktörsspecifika fiskekvot.
Det är dock nödvändigt att foga en bestämmelse till paragrafens 1 mom. om att det dock är tillåtet att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten med en ytterligare mängd som fastställts av jord- och skogsbruksministeriet, om jord- och skogsbruksministeriet har fattat ett i 4 § 4 mom. avsett beslut om fiskekvoten och året i fråga som gäller möjligheten att årligen överföra Finlands fiskekvot och att landa ytterligare mängder samt möjligheten att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten. Det skulle vara fråga om en ytterligare mängd på högst tio procent. Motsvarande bestämmelse ska fogas till 2 mom. så, att efter att den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts ska möjligheten till fortsatt fiske beaktas tills den aktörsspecifika fiskekvoten har överskridits med högst den tillåtna ytterligare mängd på högst tio procent som jord- och skogsbruksministeriet fattat beslut om. Samtidigt ska till momentet fogas ett förtydligande om att då den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts eller då den överskridits med den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom., kan ett begränsat fiske fortsätta med stöd av särskilda fiskekvoter och bestämmelser som gäller dem. Det gäller nätfiske eller småskaligt ryssje- och trålfiske.
Det är dessutom nödvändigt att precisera paragrafens 2 mom. så att närings-, trafik- och miljöcentralens tillstånd för trålfiske eller fiske med ryssja i forsknings- och utbildningssyfte utan aktörsspecifik fiskekvot även medger att man med stöd av EU-bestämmelser låter bli att registrera fångsterna i Finlands fiskekvoter. Med stöd av artikel 33.6 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 ska fångster som tas inom ramen för vetenskaplig forskning som marknadsförs och säljs räknas av från de kvoter som tilldelats flaggmedlemsstaten om de överstiger de berörda kvoterna med två procent. Det är således tillåtet att i Finlands fiskekvot låta bli att registrera de fångster från fiske i vetenskapligt forskningssyfte som motsvarar en kvot på högst två procent.
I paragrafens 3 mom. skulle man införa ett omnämnande om ett överskridande av den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. i samband med påföljdsavgifter som påförs för allvarliga överträdelser.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs det att om en sådan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som har överskridit en aktörsspecifik fiskekvot samtidigt är innehavare av en överlåtbar nyttjanderätt, ska en mängd som motsvarar den överskridna mängden dras av från denna aktörsspecifika fiskekvot för följande år samt denna andel av den aktörsspecifika fiskekvoten återgå till staten. Det är nödvändigt att komplettera bestämmelsen med ett omnämnande om att en mängd som motsvarar den överskridna mängden även dras av från en innehavare av en nyttjanderätt som överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot med mer än den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. På så sätt säkerställer man att en andel som motsvarar överskridningen av den aktörsspecifika fiskekvoten eller en tillåten ytterligare mängd dras av enligt anvisningarna från den aktörsspecifika fiskekvoten för det följande fiskeåret. En eventuell överskridning som en innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot gjort sig skyldig till skulle alltid kunna dras av innehavaren av nyttjanderätt utan att det får konsekvenser för staten i Finland. Det bör noteras att om jord- och skogsbruksministeriet med stöd av 4 § 4 mom. skulle ha fattat beslut om landningsmöjligheter av ytterligare mängder för någon särskild fiskekvot, innebär det här att en överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten med den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut inte leder till att mängden i fråga dras av från innehavaren av nyttjanderätten. Sådana fångstmängder ska dras av från Finlands fiskekvot för följande fiskeår (eller från de fiskekvotsmängder som överförs från föregående år) innan de aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas till innehavarna av nyttjanderätter. Det är också nödvändigt att till momentet foga ett omnämnande om att innehavare av icke-överlåtbara nyttjanderätter ska omfattas av samma förfarande, vilket av misstag fallit bort.
Det är även nödvändigt att till paragrafens 5 mom. foga ett omnämnande om förfarandet vid överskridning av en aktörsspecifik fiskekvot med mer än den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. i samband med tidsfristen efter landningen för anskaffning av en större fiskekvot.
30 §.Register över överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter inom kommersiellt fiske. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att jord- och skogsbruksministeriet tar i bruk ett register (fiskekvotsregister) som ska ingå i det datasystem som avses i 29 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. I paragrafens 1 mom. har av misstag fallit bort ett omnämnande om att även icke-överlåtbara nyttjanderätter ska föras in i fiskekvotsregistret. Det här måste även fogas till paragrafens rubrik.
32 §.Innehavarens rätt att använda uppgifterna i fiskekvotsregistret. I paragrafen föreskrivs om den rätt som innehavare av överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter har i den elektroniska tjänst som hör till registret att ta del av sina egna uppgifter, att ta del av övriga uppgifter om innehavare av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter samt att helt eller delvis överföra sin aktörsspecifika fiskekvot till en annan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som förts in i registret. Innehavare av icke-överlåtbara nyttjanderätter har av misstag fallit bort från 1 mom. och föreslås bli tillfogat.