1.1  Bakgrund

I den gällande arbetstidslagen (605/1996) finns inga bestämmelser om transporter till och från arbetet för arbetstagare i nattarbete. Enligt 44 § i arbetstidslagen har statsrådet dock haft rätt att meddela närmare föreskrifter om anordnande av skjuts för arbetstagare i nattarbete då arbetsskiftet börjar och slutar. Med stöd av den bestämmelsen har statsrådet utfärdat ett beslut om skjuts för arbetstagare i nattarbete (869/1996). Till sitt innehåll motsvarar statsrådets beslut från 1996 statsrådets beslut från 1989 om anordnande av skjuts för arbetstagare i nattarbete (601/1989), som grundade sig på arbetstidslagen från 1946 (604/1946). Den arbetstidslag (872/2019) som träder i kraft vid ingången av 2020 innehåller inga bestämmelser om transport till och från arbetet och inte heller någon bestämmelse om rätten att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om transport till och från arbetet. 

I det gällande statsrådsbeslutet finns det bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att anordna skjuts för arbetstagare i nattarbete, arbetstagarens andel av de kostnader som föranleds av skjutsen, arbetsgivarens skyldighet att förhandla om anordnande av skjuts med personalen och möjligheten för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att avtala om anordnandet av skjuts genom ett riksomfattande kollektivavtal. 

I de branschvisa riksomfattande kollektivavtalen finns det bestämmelser om ordnande av transport till och från arbetet för arbetstagare i nattarbete. Inom alla branscher med nattarbete finns det dock inte några sådana bestämmelser, så det är inte motiverat att föreskriva om saken endast i kollektivavtal. Därför är det motiverat att till arbetstidslagen foga bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att under de förutsättningar som nämns i paragrafen ordna skjuts till och från arbetet för arbetstagare i nattarbete. Enligt 80 § i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag.  

I samband med behandlingen av regeringens proposition med förslag till arbetstidslag (RP 158/2018 rd) konstaterade arbetslivs- och jämställdhetsutskottet i sitt betänkande (AjUB 17/2018 rd) att det snabbt måste utredas hur skjuts ska ordnas för personer som regelbundet arbetar natt. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid arbets- och näringsministeriet. Dessutom har utkastet till proposition behandlats på trepartsbasis tillsammans med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i en lagstiftningsarbetsgrupp som lyder under den av statsminister Antti Rinnes regering tillsatta ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen. 

Ett allmänt samråd om utkastet till proposition ordnades den 1 november 2019. Det har också getts möjlighet att lämna ett yttrande senast den 5 november 2019. Vid samrådet och i de yttranden som lämnats ansågs förslaget till ändring av arbetstidslagen vara mycket viktigt och nödvändigt. Dessutom ansågs det vara viktigt att det genom riksomfattande kollektivavtal är möjligt att avtala om ordnandet av transport till och från arbetet med beaktande av de branschvisa behoven. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att det till arbetstidslagen fogas en ny 8 a §, där det föreskrivs om rätten för arbetstagare i nattarbete att få sådan skjuts till och från arbetet som arbetsgivaren ordnar under de förutsättningar som anges i paragrafen. 

Enligt 1 mom. ska arbetsgivaren ordna skjuts till eller från arbetet för en arbetstagare i nattarbete, om 1) arbetsresan förutsätter skjuts och resan är sedvanlig på orten, 2) det när arbetsskiftet börjar eller slutar inte finns tillgång till kollektivtrafik med tillfredsställande rutt eller tidtabell, och 3) arbetstagaren inte har tillgång till bil eller därmed jämförbart fordon. 

Skyldigheten att ordna skjuts till och från arbetet gäller resor som dagtid görs med kollektiv trafik. Om kollektivtrafikens rutt eller tidtabell nattetid är sådan att det inte kan förutsättas att arbetstagaren använder offentliga kommunikationsmedel när arbetsskiftet börjar eller slutar, ska arbetsgivaren ordna skjuts till eller från arbetet. Om arbetstagaren har tillgång till bil eller därmed jämförbart fordon för arbetsresan, ska arbetsgivaren inte ha någon skyldighet att ordna skjuts till eller från arbetet. Vid ingången av ett arbetsavtal har arbetsgivaren möjlighet att utreda arbetstagarens möjligheter att ta emot arbete som utförs som nattarbete. När en arbetstagare som inte har tillgång till ovan avsett fordon anställs för ett arbete som utförs nattetid, tar arbetsgivaren på sig kostnaderna för arbetsresorna nattetid, om arbetstagaren bor inom området för sedvanliga arbetsresor på orten.  

Enligt 2 mom. är arbetsgivaren dock inte skyldig att ordna skjuts till eller från arbetet, om behovet av skjuts beror på att arbetstagaren meddelats körförbud med anledning av brott eller upprepade förseelser. Arbetsgivaren är alltså inte skyldig att ordna skjuts till eller från arbetet i en situation där arbetstagaren inte kan använda sin bil på grund av att han eller hon meddelats körförbud t.ex. på grund av rattfylleri. 

Ordnandet av skjuts till eller från arbetet kan grunda sig på gemensamma transporter av arbetstagarna eller på ersättning av enskilda arbetstagares taxiresor. Enligt 3 mom. får arbetsgivaren för kostnaderna för den skjuts till och från arbetet som arbetsgivaren ordnat av arbetstagaren ta ut en ersättning som motsvarar avgiften för användning av ett offentligt kommunikationsmedel. 

I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 4 § i det gällande statsrådsbeslutet att arbetsgivaren innan beslut fattas om ordnande av skjuts till och från arbetet ska förhandla med personalen om saken. 

Bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av resor som arbetsgivaren ersätter finns i inkomstskattelagen (1535/1992) och lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). Enligt 72 § 4 mom. i inkomstskattelagen betraktas resor mellan bostaden och arbetsplatsen inte som egentliga arbetsresor. Arbetsgivaren kan alltså inte skattefritt ersätta kostnaderna för en resa mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen, med undantag för kostnaderna för ordnande av gemensamma transporter av arbetstagarna. Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas inte heller som direkta kostnader som åsamkas på grund av arbetet och som arbetsgivaren kan ersätta utan att förskottsinnehållning verkställs. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna, är det fråga om arbetstagarens skattepliktiga löneinkomst enligt 15 § i lagen om förskottsuppbörd.  

Enligt 5 § i det gällande statsrådsbeslutet är det möjligt att genom riksomfattande kollektivavtal avtala något annat om det som föreskrivs i beslutet. En bestämmelse om motsvarande arrangemang förslås i den nya 2 a-punkten i 34 § 2 mom. i arbetstidslagen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Eftersom syftet med propositionen är att bibehålla det gällande rättsläget, bedöms propositionen inte ha några konsekvenser jämfört med nuläget. 

Om de föreslagna ändringarna inte genomförs, kan arbetsresan mellan hemmet och arbetsplatsen försvåras för sådana arbetstagare i nattarbete vars arbetsskift börjar eller slutar vid en tidpunkt då det inte är möjligt att använda kollektivtrafik. Av dem gäller konsekvenserna endast sådana arbetstagare som inte har tillgång till bil eller offentliga kommunikationsmedel och arbetsgivaren inte genom kollektivavtal har ålagts att ansvara för att ordna transporten till och från arbetet. Således bedöms den grupp som berörs av regleringen vara mycket liten. 

Ur arbetsgivarnas synvinkel medför ordnandet av de nattarbetandes skjuts till och från arbetet kostnader, men de ökar inte jämfört med nuläget. Om de föreslagna ändringarna inte genomförs uppstår det inga kostnader för ordnandet av skjuts till och från arbetet i fråga om den grupp som beskrivs ovan. Kostnaderna uppskattas dock vara ringa eftersom den grupp som berörs är så liten. Det bör också noteras att tillgången på arbetskraft kan förutsätta att arbetsgivarna ordnar skjuts till och från arbetet, även om det inte förutsätts i lagen. Kostnadskonsekvensernas betydelse minskar då ytterligare.