1
Lagförslag
1.1
Lagen om underhållsstöd
38 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafens nuvarande bestämmelse om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet upphävs som onödig. Enligt den gällande paragrafen ska Folkpensionsanstalten på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om underhållsstöd om var uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och till vem uppgifterna i regel kan lämnas ut. Dataskyddsförordningen innehåller mer detaljerade bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet, så bestämmelsen bör upphävas som onödig.
Bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet finns i artiklarna 13—15 i dataskyddsförordningen. I artikel 13 bestäms om den information som ska lämnas den registrerade när personuppgifter samlas in direkt från den registrerade och i artikel 14 bestäms om situationer där personuppgifter samlas in från någon annan än den registrerade. Med stöd av artiklarna ska den personuppgiftsansvarige informera den registrerade om bland annat mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt varifrån personuppgifterna har erhållits. Dessutom har den registrerade med stöd av artikel 15 rätt till tillgång till sina personuppgifter och till bland annat information om mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer. Dataskyddsförordningens bestämmelser är direkt tillämpliga, så det behöver inte föreskrivas separat om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet i lagen om underhållsstöd.
Paragrafen upphävs inte helt och hållet, utan i den intas nya bestämmelser om begränsning av den registrerades rätt. Sålunda föreslås att också paragrafens rubrik ändras. I paragrafen föreskrivs i fortsättningen om begränsning av den registrerades rätt. Innehållet i den reviderade paragrafen motsvarar den nya 96 § som föreslås i folkpensionslagen. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten och på samma grunder som anges i fråga om folkpensionslagen.
1.2
Lagen om pensionsstiftelser
70 §. I paragrafen föreskrivs om registret över pensionsstiftelser som förs av Finansinspektionen, om de anteckningar som ska göras i det och om uppgifter som ska lämnas ut ur det. Uppgifterna i registret är personuppgifter när de gäller medlemmar i pensionsstiftelsens styrelse och förvaltningsråd samt sådana personer som har rätt att teckna pensionsstiftelsens namn. I fråga om de ovannämnda personerna anges i registret som personuppgifter fullständigt namn, personbeteckning, adress och medborgarskap. Om en person inte har någon finsk personbeteckning, antecknas födelsedatum i registret. Det är Finansinspektionens lagstadgade skyldighet att föra registret. Sålunda baserar sig behandlingen av personuppgifter på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, dvs. behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., där utlämnandet av personuppgifter ur registret preciseras. Enligt paragrafen får uppgifter trots det som föreskrivs i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen lämnas ut elektroniskt även när mottagaren inte har rätt enligt bestämmelserna om skydd av personuppgifter att registrera och använda sådana personuppgifter. När det är fråga om personbeteckningens slutled och en utomlands bosatt fysisk persons hemadress lämnas dock uppgiften ut ur registret endast om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. I övrigt ska uppgiften om personens hemland lämnas ut i stället för den utomlands bosatta fysiska personens hemadress. I sak motsvarar momentet 1 a § i handelsregisterlagen.
71 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att för fysiska personer anges i fortsättningen hemkommun i stället för hemadress. För fysiska personer som är bosatta utomlands antecknas i registret hemadress i stället för hemkommun. Förslaget motsvarar de uppgifter som ska anges för fysiska personer i handelsregistret. Det är motiverat att avstå från att samla in hemadresser också med tanke på dataskyddsförordningens princip om uppgiftsminimering.
132 c §. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsens rätt att lämna ut uppgifter trots den tystnadsplikt som föreskrivs i 132 §.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om de ändamål för vilka uppgifter får lämnas ut. Momentets 1 och 2 punkter motsvarar den gällande lagen.
Enligt gällande 1 mom. 3 punkten har en pensionsstiftelse rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikten till en annan försäkringsanstalt i fråga om brott som riktats mot pensionsstiftelsen och i fråga om förmåner som sökts hos denna, om detta är nödvändigt för att förebygga brottslighet som riktas mot försäkringsanstalter och om datasekretessnämnden har beviljat tillstånd enligt 43 § personuppgiftslagen att behandla uppgifterna. Pensionsstiftelserna har inte ansökt om tillstånd av datasekretessnämnden att lämna ut uppgifter om förmåner som sökts hos en pensionsanstalt och om brott som riktats mot denna, och i fortsättningen ska det inte vara möjligt att ansöka om datasekretessnämndens tillstånd. I 1 mom. 3 punkten föreslås en bestämmelse om rätt för en pensionsstiftelse att lämna ut uppgifter till en nämnd i försäkringsbranschen eller till ett behörigt organ för behandling av ärenden som förelagts organet i fråga, som motsvarar 165 c § 3 punkten i lagen om försäkringskassor. Pensionsstiftelserna ska ha rätt att lämna ut uppgifter till en nämnd i försäkringsbranschen eller till ett organ som har meddelats Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG. Med stöd av 20.2 får uppgifter lämnas ut till nämnden eller till ett organ för behandling av ärenden som förelagts organet i fråga. I praktiken möjliggör bestämmelsen utlämnande av uppgifter till Försäkrings- och finansrådgivningen FINE samt till den försäkringsnämnd som lyder under denna och som ger rekommendationer i beslut om tilläggspensionsförmåner. Bestämmelser om ändringssökande vid arbetspensionsförsäkring finns i lagen om pension för arbetstagare.
I paragrafens 1 mom. 4 punkten föreskrivs om rätt för en pensionsstiftelse att med social- och hälsovårdsministeriets tillstånd lämna ut uppgifter för vetenskaplig eller historisk forskning. Enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska användning av uppgifter för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen. I momentet stryks således omnämnandet av social- och hälsovårdsministeriets tillstånd. Utlämnandet av uppgifter förutsätter att den som tar emot uppgifterna har en lagenlig grund för behandlingen av uppgifterna. Pensionsstiftelsen kan således i fortsättningen fatta beslut om utlämnande själv med stöd av dataskyddsförordningen och annan lagstiftning. Paragrafens 1 mom. 5 punkt motsvarar den gällande lagen.
Paragrafens 2 mom. motsvarar i övrigt den gällande lagstiftningen, men det preciseras så att en pensionsstiftelse kan lämna ut endast nödvändiga uppgifter. Ändringen baserar sig på grundlagsutskottets avgörandepraxis. Grundlagsutskottet har ansett att om det datainnehåll som ska lämnas ut inte uppräknas på ett uttömmande sätt, ska regleringen innehålla ett krav på att uppgifterna är nödvändiga för något ändamål.
Det föreslås att i fortsättningen i paragrafen föreskrivs det inte om bemyndigande att utfärda förordning. Enligt paragrafens gällande 3 mom. kan social- och hälsovårdsministeriet vid be-hov meddela föreskrifter om tillämpningen av 1 och 2 mom. i denna paragraf. Bestämmelser om skydd för personuppgifter måste utfärdas genom lag och preciserande bestämmelser behövs inte längre.
1.3
Lagen om pensionsstöd
22 §. Bestämmelser om förfarandet i fråga om pensionsstöd och ändringssökande. I paragrafen föreskrivs det om de bestämmelser i lagen om garantipension som tillämpas vid verkställigheten av pensionsstöd. I paragrafen föreslås ett omnämnande av den föreslagna bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt som ska tillämpas även vid verkställigheten av pensionsstöd.
1.4
Pensionslagen för den offentliga sektorn
3 §. Centrala definitioner. I 1 mom. föreslås samma ändringar som i 2 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
153 §. En offentlig arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter. Det föreslås att 3 mom. ändras med samma motivering som 195 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
153 a §. Kevas rätt att lämna uppgifter för avgörande av pensions- och rehabiliteringsärenden samt för rehabilitering. Det är fråga om en paragraf vars innehåll motsvarar den nya 195 a § i lagen om pension för arbetstagare som föreslås i propositionen.
155 §. Arbetstagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs med samma motivering som 193 § i lagen om pension för arbetstagare.
165 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 210 a § som föreslås i lagen om pension för arbetstagare. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla lagar om arbetspension och på samma grunder som anges i fråga om lagen om pension för arbetstagare.
1.5
Folkpensionslagen
86 §. Uppgifter för avgörande av en förmån. Det föreslås att omnämnandet av samtycke stryks i 1 mom. 7 punkten. I punkten avsett samtycke som begärs av den som sökt eller fått en förmån kan inte uppfylla dataskyddsförordningens krav på användande av samtycke som grund för behandling av personuppgifter. När samtycke begärs kan man till exempel inte försäkra sig om att det är frivilligt, framför allt inte om uppgifterna i vilket fall som helst kan fås från ett penninginstitut med stöd av bestämmelsen. I praktiken kan ett samtycke inte heller återtas, om de erhållna uppgifter till exempel använts som grund för att avgöra en förmån. Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen ska i fortsättningen basera sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.
90 §. Utlämnande av uppgifter i vissa fall. Det föreslås att 3 punkten preciseras så att med stöd av bestämmelsen får utlämnas endast de uppgifter som uppräknas i bestämmelsen och som är nödvändiga för en undersökning som görs för att utreda arbetsoförmågan i samband med ett anhängigt förmånsärende. Behandlingen av personuppgifter enligt 3 punkten baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I 3 punkten uppräknas datainnehållet i de uppgifter som ska lämnas ut och anges de instanser till vilka uppgifter kan lämnas ut. Dessutom föreskrivs det att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att genomföra en undersökning som görs för att utreda eller på nytt bedöma arbetsoförmågan.
Det föreslås att till paragrafen fogas en ny 5 punkt, där det föreskrivs om utlämnande av uppgifter i handlingar som hänför sig till behandlingen av ett anhängigt sjukpensionsärende till läkaren och en vård- och undersökningsinrättning för utredande av hälsotillståndet eller bedömning av arbetsförmågan, om uppgifterna är nödvändiga för att avgöra sjukpensionsärendet.
Behandlingen av de personuppgifter som avses i paragrafen baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I 5 punkten anges de instanser till vilka uppgifter kan lämnas ut. Dessutom föreskrivs där att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att avgöra sjukpensionsärendet.
Ändamålet med uppgifterna enligt ovannämnda bestämmelser i paragrafen är förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna bestämmelse gäller också en situation enligt momentet, där företagshälsovården, läkaren samt en vård- och undersökningsinrättning får uppgifter om en person som sökt en förmån på grund av arbetsoförmåga. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
96 §. Uppgifter till sökande. Det föreslås att paragrafens nuvarande bestämmelse upphävs som onödig. Enligt den gällande paragrafen ska Folkpensionsanstalten på förhand informera pensionssökanden om var uppgifter om honom eller henne finns att få och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut. Dataskyddsförordningen innehåller mer detaljerade bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet, så bestämmelsen bör upphävas som onödig.
Bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet finns i artiklarna 13—15 i dataskyddsförordningen. I artikel 13 bestäms om den information som ska lämnas den registrerade när personuppgifter samlas in direkt från den registrerade och i artikel 14 bestäms om situationer där personuppgifter samlas in från någon annan än den registrerade. Med stöd av artiklarna ska den personuppgiftsansvarige informera den registrerade om bland annat mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt varifrån personuppgifterna har erhållits. Dessutom har den registrerade med stöd av artikel 15 rätt till tillgång till sina personuppgifter och till bland annat information om mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer. Dataskyddsförordningens bestämmelser är direkt tillämpliga, så det behöver inte föreskrivas separat om Folkpensionsanstaltens informationsskyldighet i förmånslagstiftningen.
Paragrafen upphävs inte helt och hållet, utan i den intas nya bestämmelser om begränsning av den registrerades rätt. Där föreskrivs ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Den registrerade har inte rätt att kräva att Folkpensionsanstalten ska begränsa behandlingen av personuppgifterna, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. Begränsningen av rätten ska tillämpas när det är fråga om skötsel av en uppgift enligt folkpensionslagen. Begränsningen av den registrerades rätt berör artikel 18.1 a, enligt vilken behandlingen begränsas, om den registrerade har bestridit personuppgifternas korrekthet. Syftet med begränsningen av den registrerades rätt är att förhindra att den registrerade ogrundat strävar efter att avbryta skötseln av uppgifter enligt folkpensionslagen genom att hänvisa till sin rätt att begränsa behandlingen.
Folkpensionsanstalten är en myndighet, som iakttar förvaltningslagen i sin beslutsverksamhet. Med stöd av förvaltningslagen ska Folkpensionsanstalten se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I ärenden enligt folkpensionslagen har den registrerade tillgång till rättsmedlen enligt 12 kap. i folkpensionslagen, som gör det möjligt att ett beslut som eventuellt meddelats utifrån felaktiga uppgifter blir rättat. Bestämmelserna om ändringssökande fungerar som garanti för den registrerades rättsskydd när den registrerade med stöd av lag förvägras möjlighet att begränsa behandlingen av uppgifter. Folkpensionslagen innehåller också bestämmelser om rättelse av sakfel. Om ett beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Ett beslut får rättas till en parts fördel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Den föreslagna begränsningen av den registrerades rättigheter kan betraktas som en nödvändig och proportionell åtgärd, och begränsningen hotar inte den registrerades grundläggande rättigheter.
1.6
Lagen om vuxenutbildningsförmåner
18 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 96 § som föreslås i folkpensionslagen. Där föreskrivs ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Den registrerade har inte rätt att kräva att Sysselsättningsfonden ska begränsa behandlingen av personuppgifterna, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. Begränsningen av den registrerades rätt ska tillämpas till den del det är fråga om skötseln av uppgifter enligt lagen om vuxenutbildningsförmåner. Begränsningen av den registrerades rätt berör artikel 18.1 a, enligt vilken behandlingen begränsas, om den registrerade har bestridit personuppgifternas korrekthet. Syftet med begränsningen av den registrerades rätt är att förhindra att den registrerade ogrundat strävar efter att avbryta verkställandet av lagen om vuxenutbildningsstöd genom att hänvisa till sin rätt att begränsa behandlingen.
För beviljande och utbetalning samt övrig verkställighet av vuxenutbildningsstödet svarar Sysselsättningsfonden som avses i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och vars verksamhet övervakas av Finansinspektionen. Sysselsättningsfonden är en fond som förvaltas av arbetsmarknadsparterna, vars syfte är att främja de färdigheter som krävs i arbete genom att bevilja stöd för yrkesinriktad utbildning och utveckling. De vuxenutbildningsförmåner som Sysselsättningsfonden beviljar är vuxenutbildningsstöd och yrkesexamensstipendium.
Sysselsättningsfonden iakttar förvaltningslagen i sin beslutsverksamhet. Med stöd av förvaltningslagen ska den se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I ärenden enligt lagen om vuxenutbildningsförmåner har den registrerade tillgång till rättsmedlen enligt lagen om vuxenutbildningsförmåner, som gör det möjligt att ett beslut som eventuellt meddelats utifrån felaktiga uppgifter blir rättat. Bestämmelserna om ändringssökande fungerar som garanti för den registrerades rättsskydd när den registrerade med stöd av lag förvägras möjlighet att begränsa behandlingen av uppgifter. Lagen om vuxenutbildningsförmåner innehåller också bestämmelser om rättelse av fel. Grundar sig ett beslut av Sysselsättningsfonden på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller har det skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan fonden undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Ett beslut får rättas till en parts fördel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Den föreslagna begränsningen av den registrerades rättigheter kan betraktas som en nödvändig och proportionell, och begränsningen hotar inte den registrerades grundläggande rättigheter.
29 §. Tystnadsplikt. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det utökas med hänvisningar till de paragrafer med stöd av vilka uppgifter erhålls.
Det föreslås att 3 mom. upphävs som onödigt. För närvarande innehåller momentet en så kallad informativ hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och den upphävda personuppgiftslagen, dvs. bestämmelsen saknar substansinnehåll. Personuppgiftslagen har ersatts av dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, som i enlighet med bestämmelserna om deras tillämpningsområde är tillämpliga utan hänvisning. Även lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet blir i fortsättningen tillämplig som allmän lag i enlighet med bestämmelserna om dess tillämpningsområde utan hänvisning.
1.7
Lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet
15 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsplikt upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten och på samma grunder som anges i fråga om 96 § i folkpensionslagen.
1.8
Lagen om Pensionsskyddscentralen
2 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf. I 1 mom. föreskrivs om begränsning av den registrerades rätt. Bestämmelsens innehåll motsvarar den nya 210 a § som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
1.9
Lagen om bostadsbidrag för pensionstagare
43 §. Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 86 § 1 mom. 7 punkten i folkpensionslagen.
50 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om informationsskyldighet upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten och på samma grunder som anges i samband med 96 § i folkpensionslagen.
1.10
Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
59 §. Erhållande av uppgifter på begäran. Det föreslås att 5 mom. ändras med samma motivering som 86 § 1 mom. 7 punkten i folkpensionslagen.
64 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsskyldighet upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten och på samma grunder som anges i samband med 96 § i folkpensionslagen.
1.11
Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn
23 a §. Rätt att få uppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 86 § 1 mom. 7 punkten i folkpensionslagen.
24 §. Utlämnande av uppgifter i vissa fall. Enligt 1 mom. sänder Folkpensionsanstalten i samband med utbetalningen av stödet kommunerna uppgifter som de barn som omfattas av stödet samt om de personer, sammanslutningar och samfund som har rätt till och får stöd och om beloppen av de stöd som betalas. Det föreslås att momentet kompletteras med det ändamål för vilket uppgifterna lämnas ut. Folkpensionsanstalten sänder kommunen uppgifterna för att kontrollera kommunens betalningsskyldighet. Med stöd av 9 § 1 mom. i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn betalar kommunen ersättning till Folkpensionsanstalten för de kostnader som föranleds av stöd som har betalts enligt denna lag, med undantag av kostnader för stöd som betalats enligt 3 § 2 och 3 mom., för vilka staten betalar ersättning till Folkpensionsanstalten. Före utbetalningen av stöden för vård av barn betalar kommunen den uppskattade sammanlagda stödsumman till Folkpensionsanstalten. När det faktiska stödbeloppet klarnar i samband med att Folkpensionsanstalten betalar förmånen till stödtagarna eller vårdproducenterna, sänds kommunerna en lista av vilken framgår den exakta sammanlagda summan av förmånerna under den aktuella månaden. Utifrån denna lista kan kommunen i fråga om varje barn kontrollera till vem vilken förmån har betalts och hur mycket.
Sådan behandling av personuppgifter i kommunen som avses i momentet baserar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, eftersom kommunen har lagstadgad skyldighet att finansiera stöden för vård av barn. Behandlingen hänför sig till finansieringen av stöden för vård av barn och ändamålet är förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen har samlats in.
24 c §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsplikt upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten och på samma grunder som anges i samband med 96 § i folkpensionslagen.
1.12
Lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen
9 a §. I paragrafen föreskrivs det om tillämpningen av offentlighetslagen på verksamheten vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt i ärenden som gäller verkställigheten av lagen samt om den rätt hos Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och besvärsinstansen att lämna ut och erhålla uppgifter. I paragrafens 3 mom. 3 punkt hänvisas det i fråga om utlämnande och erhållande av uppgifter till 162 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, vilken föreslås bli upphävd som onödig. Paragrafens innehåll ändras därmed helt och hållet. På grund av detta upphävs även 9 a § 3 mom. 3 punkten som onödig.
9 b §. Det är fråga om en ny paragraf och där föreskrivs om begränsning av den registrerades rätt på samma sätt som i förslaget till 162 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs även när Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt sköter uppgifter enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen samt på samma grunder som anges i samband med 162 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.
1.13
Lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen
20 §. Personers rätt att få information. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. I fortsättningen bestäms personers rätt till tillgång i enlighet med artikel 15 i dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen tillämpas i enlighet med bestämmelserna om dess tillämpningsområde utan hänvisning.
1.14
Lagen om garantipension
32 §. Bestämmelser om förfarandet i fråga om garantipension. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att med stöd av bestämmelsen får utlämnas endast de uppgifter som uppräknas i bestämmelsen och som är nödvändiga för att genomföra en undersökning som görs för utredande eller ny bedömning av arbetsoförmågan. Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I 1 mom. uppräknas datainnehållet i de uppgifter som ska lämnas ut och anges de instanser till vilka uppgifter kan lämnas ut. Dessutom föreskrivs det att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att genomföra en undersökning som görs för att utreda eller på nytt bedöma arbetsoförmågan. Sålunda är ändamålet med uppgifterna enligt momentet förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna bestämmelse gäller också en situation enligt momentet, där läkare, verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården samt undersökningsinrättningar får uppgifter om personer som remitteras för undersökning. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
På basis av den hänvisning till 13 kap. i folkpensionslagen som för närvarande ingår i 2 mom. blir 96 § om begränsning av den registrerades rätt som nu föreslås i folkpensionslagen tillämplig på de grunder som gäller för det förslaget.
1.15
Lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag
16 §. Tillämpning av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att paragrafen ändras så att den nya 255 a § som föreslås i avdelning IX i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som gäller rätt för försäkringsbolag att lämna ut uppgifter för att förebygga brottslighet som riktas mot försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen inte ska tillämpas på ärenden enligt denna lag. Med stöd av den gällande bestämmelsen har 225 § 1 mom. 3 punkten om utlämnande av uppgifter om brott i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar omfattat även Statskontoret, men Statskontoret har ändå inte haft det tillstånd enligt 43 § i personuppgiftslagen av datasekretessnämnden att behandla uppgifter om brott som förutsätts i lagbestämmelsen. När det gäller behandling av uppgifter om brott har man i propositionen utgått ifrån att den situation som de facto råder för närvarande ska bibehållas genom regleringen. Av denna orsak tillämpas inte den nya 255 a § som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar på ärenden enligt denna lag. Till paragrafen fogas däremot ett omnämnande av maskinell underskrift, så att den nya 275 a § om denna sak som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar blir tillämplig även i ärenden enligt denna lag.
1.16
Lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom
16 §. Tillämpning av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att paragrafen ändras så att den nya 255 a § som föreslås i avdelning IX i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som gäller rätt för försäkringsbolag att lämna ut uppgifter för att förebygga brottslighet som riktas mot försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen inte ska tillämpas på ärenden enligt denna lag. Med stöd av den gällande bestämmelsen har 225 § 1 mom. 3 punkten om utlämnande av uppgifter om brott i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar omfattat även Statskontoret, men Statskontoret har ändå inte haft det tillstånd enligt 43 § i personuppgiftslagen av datasekretessnämnden att behandla uppgifter om brott som förutsätts i lagbestämmelsen. När det gäller behandling av uppgifter om brott har man i propositionen utgått ifrån att den situation som de facto råder för närvarande ska bibehållas genom regleringen. Av denna orsak tillämpas inte den nya 255 a § som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar på ärenden enligt denna lag. Till paragrafen fogas däremot ett omnämnande av maskinell underskrift, så att den nya 275 a § om denna sak som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar blir tillämplig även i ärenden enligt denna lag.
1.17
Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
1 a §. Definitioner. Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny 3 punkt, som innehåller en definition av dataskyddsförordningen.
26 a §. Arbetslöshetsförsäkringsregister. Det föreslås att paragrafen ändras så att den sista meningen stryks, som innehåller en informativ hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och den upphävda personuppgiftslagen. Förslaget motsvarar förslaget om upphävande av 29 § 3 mom. i lagen om vuxenutbildningsförmåner. Personuppgiftslagen har ersatts av dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, som i enlighet med bestämmelserna om deras tillämpningsområde är tillämpliga utan hänvisning. Även lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska i fortsättningen såsom allmän lag tillämpas utan hänvisning i enlighet med bestämmelserna om tillämpningsområdet i den lagen. Sysselsättningsfonden upprätthåller ett arbetslöshetsregister för skötseln av de ärenden i fråga om arbetslöshetsförsäkringsavgifter som har ålagts fonden i finansieringslagen. I finansieringslagen finns de bestämmelser som är viktiga med tanke på skyddet av personuppgifter i 22 §, 22 a §, 22 b §, 22 c §, 22 e §, 22 g § och 22 d §.
26 f §. Begränsning av den registrerades rätt. Paragrafen är ny och motsvarar till innehållet den nya 96 § som föreslås i folkpensionslagen. I paragrafen föreskrivs ett undantag från den rätt att begränsa behandling som den registrerade har enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen. Den registrerade ska inte ha rätt att kräva att Sysselsättningsfonden ska begränsa behandlingen av personuppgifter, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. Begränsningen av den registrerades rätt ska tillämpas då Sysselsättningsfonden sköter uppgifter enligt lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Begränsningen av den registrerades rätt hänför sig till artikel 18.1 a i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen kan begränsas om den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet.
1.18
Lagen om utländska försäkringsbolag
79 §. Sekretess. I 4—5 och 7 mom. föreslås samma ändringar som i 30 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen. Dessutom föreslås att 6 och 8 mom. upphävs som onödiga.
81 §. Försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brottsmisstankar och brott. Det föreslås att paragrafen utökas med en ny paragraf om utländska försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brottsmisstankar och brott som gäller det. Paragrafen motsvarar förslaget till 30 kap. 3 a § i försäkringsbolagslagen.
1.19
Lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare
16 §.Ordnande av olycksfallsskydd och handläggning av ärenden. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den nya bestämmelse om maskinell underskrift av beslut som föreslås i avdelning IX i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar iakttas även när olycksfallsskyddet enligt denna lag verkställs.
18 §. Olycksfallsförsäkringscentralens och försäkringsanstalternas uppgifter. Det föreslås att 3 mom. ändras. I lagens (lagen om idrottsutövare) 19 § har grenförbunden och övriga organisationer som svarar för tävlingsverksamhet ålagts att se till att idrottsföreningarna och övriga organisationer som bedriver idrottsverksamhet och deltar i tävlingsverksamhet ordnar försäkringsskydd för idrottsutövare i enlighet med lagen om idrottsutövare. För detta ändamål har grenförbunden och övriga organisationer som svarar för tävlingsverksamhet rätt att ur det register som förs av Olycksfallsförsäkringscentralen med stöd av 1 mom. få information om de idrottsutövare som omfattas av deras verksamhet och är försäkrade med en obligatorisk försäkring enligt lagen om idrottsutövare.
För att säkerställa en effektiv tillsyn förskrivs dessutom i 18 § 3 mom. att försäkringsanstalterna ska varje år senast en månad efter att spel- eller tävlingssäsongen för en idrottsgren har börjat, med tanke på de uppgifter som föreskrivs för grenförbunden i 19 §, informera grenförbunden om att idrottsföreningar som hör till grenförbunden och övriga organisationer som bedriver idrottsverksamhet har en gällande försäkring enligt lagen om idrottsutövare. Av informationen ska med samtycke av de idrottsutövare som omfattas av försäkringen framgå deras namn och personbeteckning. Genom bestämmelsen har man velat säkerställa att grenförbunden så snabbt som möjligt får information om försummelser med försäkringsskyddet. För att tillsynen över idrottsutövarnas sociala trygghet inte ska äventyras föreslås att kravet på samtycke för att idrottsutövarens namn och personbeteckning ska framgå av informationen stryks i momentet, eftersom det i praktiken är svårt att genomföra tillsynen utan tillräckliga identifieringsuppgifter (namn och personbeteckning). Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig i fortsättningen på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.
22 §. Lämnande av uppgifter om förvärvsinkomster och behandling av personuppgifter. I 2 mom. föreslås att den informativa hänvisningen till den upphävda personuppgiftslagen stryks. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i dataskyddsförordningen.
1.20
Lagen om handikappförmåner
45 §. Utlämnande av uppgifter i vissa fall. I 2 punkten bestäms om rätt för Folkpensionsanstalten att till en sådan läkare, verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller undersökningsinrättning som avses i 20 § 2 mom. i lagen om handikappförmåner lämna uppgifter om hälsotillstånd i fråga om en person som remitteras till sådana undersökningar som avses i det momentet. Det föreslås att 2 punkten preciseras i fråga om ändamålet med uppgifterna så att med stöd av bestämmelsen får utlämnas endast sådana uppgifter om en persons hälsotillstånd, sjukdomar och vårdåtgärder som är nödvändiga för undersökningarna.
Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I bestämmelsen uppräknas datainnehållet i de uppgifter som ska lämnas ut och anges de instanser till vilka uppgifter kan lämnas ut. Dessutom föreskrivs det att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att genomföra en undersökning som görs för att utreda eller på nytt bedöma arbetsoförmågan. Sålunda är ändamålet med uppgifterna enligt momentet förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna bestämmelse gäller också en situation enligt momentet, där läkare, verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården samt undersökningsinrättningar får uppgifter om personer som remitteras för undersökning. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
48 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om informationsskyldighet upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten samt på samma grunder som anges i 96 § i folkpensionslagen.
1.21
Lagen om allmänt bostadsbidrag
42 §. Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 86 § 1 mom. 7 punkten i folkpensionslagen.
49 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om informationsskyldighet upphävs och i paragrafen intas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten samt på samma grunder som anges i 96 § i folkpensionslagen.
1.22
Barnbidragslagen
16 b §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsplikt upphävs och i paragrafen tas in en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Förslaget om begränsningen av den registrerades rätt behövs i alla de lagstadgade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten samt på samma grunder som anges i 96 § i folkpensionslagen.
1.23
Trafikförsäkringslagen
2 §. Definitioner. Paragrafen utökas med en ny 20 punkt där dataskyddsförordningen definieras.
4 §. Trafikförsäkringscentralen. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. ändras så att den föreslagna 62 a § tillämpas även på Trafikförsäkringscentralen.
32 §. Ersättningsansvar för trafikskada. Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. ändras så att den föreslagna 62 a § tillämpas även på Statskontoret.
62 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den 250 § som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Den registrerade har inte rätt att kräva att försäkringsbolaget, Trafikförsäkringscentralen eller Statskontoret ska begränsa behandlingen av personuppgifter när de sköter en uppgift enligt denna lag.
1.24
Lagen om Trafikförsäkringscentralen
18 §. Tystnadsplikt och rätt att lämna ut uppgifter. Paragrafens hänvisningsbestämmelse ändras så att det hänvisas till den nya 3 a § i 30 kap. i försäkringsbolagslagen. Den paragrafen gäller behandling av uppgifter om brott. Ändringen behövs för att Trafikförsäkringscentralen ska kunna fortsätta att behandla uppgifter om brott på samma sätt som för närvarande.
1.25
Lagen om pension för lantbruksföretagare
2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att en definition av dataskyddsförordningen tillfogas i 1 mom. 12 punkten. De nuvarande 12—14 punkterna blir 13—15 punkter.
138 a §. Pensionsanstaltens rätt att lämna uppgifter för avgörande av pensionsärenden. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 195 a § i lagen om pension för arbetstagare som föreslås i propositionen.
140 §. Lantbruksföretagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig med samma motivering som 193 § i lagen om pension för arbetstagare.
143 §. Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för verkställigheten av uppgifter enligt denna lag. Det föreslås att paragrafen ändras jämfört med den nu gällande. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att där hänvisas till lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008), genom vilken har upphävts lagen om landsbygdsnäringsregistret (1515/1994), som nämns i den nuvarande bestämmelsen. Paragrafens 1 mom. 2 punkt föreslås bli ändrad så att där hänvisas till lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016), genom vilken har upphävts lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (1139/1994), som nämns i den nuvarande bestämmelsen, och till lagen om fiske (379/2015), som trädde i kraft vid ingången av 2016 och innehåller närmare bestämmelser om fiskeriförvaltningens olika informationssystem, som exempelvis registret över kommersiella fiskare. I de ovannämnda lagarna finns bestämmelser om registermyndigheter från vilka Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att få uppgifter för verkställigheten av lagen om pension för lantbruksföretagare, till exempel för försäkringstillsynen.
Ordalydelsen i 1 och 2 mom. preciseras så att det talas om Skatteförvaltningen i stället för skattemyndigheten.
Det föreslås ett nytt 4 mom. med bestämmelser om rätten för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av tillsynsuppdraget samt bestämmelser om samkörning och bevarande av uppgifterna. Den behandling av personuppgifter som avses i momentet grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen eftersom behandlingen behövs för att fullgöra en rättslig förpliktelse som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har. Enligt 12 och 12 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare övervakar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt att lantbruksföretagarna och stipendiaterna fullgör sin lagstadgade skyldighet att ordna med försäkring.
Pensionsanstalten ska ha rätt att få uppgifter för tillsynsuppdraget av de aktörer som nämns i 1 och 3 mom. i form av massinformation även om de företag och lantbruksföretagare som blir föremål för tillsynsförfarande inte har preciserats, eftersom avsikten med tillsynen är att hitta de personer som inte har tecknat en lagstadgad arbetspensionsförsäkring. Bestämmelsen ska med stöd av 9 a § 1 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare även tillämpas på stipendiater. Rätten att får uppgifter gäller även om tillsynsförfarandet ännu inte är anhängigt och även om beskattningen ännu inte har fastställts. För verkställandet av ett tillsynsuppdrag får pensionsanstalten enligt förslaget samköra och behandla uppgifterna med uppgifter som finns hos pensionsanstalten. Samkörda uppgifter får bevaras i fem år men dock längst tills tillsynsförfarandet avslutats. Samkörda uppgifter får inte vidareutlämnas. De föreslagna bestämmelserna motsvarar de bestämmelser som finns i 199 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare och gäller samkörning och bevarande av massinformation som har erhållits för tillsynen.
144 §. Gårdsbesöksregister för företagshälsovården för lantbruksföretagare. Det föreslås att 4 mom. ändras så att i bestämmelsen stryks hänvisningen till den upphävda personuppgiftslagen samt stryks den fjärde meningen i 4 mom., som innehåller reglering direkt ur dataskyddsförordningen, som onödig. Det föreslås att 5 mom. upphävs med samma motivering som det föreslås att 195 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare ändras samt för att regleringen i momentet överlappar bestämmelser i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och dataskyddsförordningen.
146 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 210 a § i lagen om pension för arbetstagare som föreslås i propositionen. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla arbetspensionslagar på motsvarande grunder som de som anges i fråga om lagen om pension för arbetstagare.
1.26
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
4 §. Övriga definitioner och hänvisningsbestämmelser. Det föreslås att en definition av dataskyddsförordningen tillfogas i 1 mom. 5 punkten. De nuvarande 5—7 punkterna blir 6—8 punkter.
77 §. Meddelande till den skadade att ett ersättningsärende har väckts. Det föreslås att 2 mom. upphävs som onödigt med samma motivering som det föreslagits i fråga om 115 § 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
157 §. Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 195 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
158 §.Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att lämna ut uppgifter. Det föreslås att den gällande 3 punkten upphävs. Utlämnandet av uppgifter om skador enligt den upphävda punkten ska i fortsättningen basera sig på dataskyddsförordningens artikel 6.1 f, som det inte går att utfärda kompletterande bestämmelser om i den nationella lagstiftningen. När det gäller uppgifter som hänför sig till fällande domar i brottmål samt överträdelser kan behandlingen av personuppgifter inte längre grunda sig på särskilt tillstånd av datasekretessnämnden, utan det krävs bestämmelser i lag om behandlingen av uppgifterna. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har inte haft det tillstånd enligt 43 § i personuppgiftslagen av datasekretessnämnden att behandla uppgifter om brott som den nuvarande bestämmelsen förutsätter. När det gäller behandling av uppgifter om brott har man i propositionen utgått ifrån att den situation som de facto råder för närvarande ska bibehållas genom regleringen.
Till följd av ändringen blir de nuvarande 4—10 punkterna 3—9 punkter.
162 §. Den skadades eller förmånstagarens rätt att få uppgifter om sitt ersättningsärende. Den nuvarande paragrafen om den skadades eller förmånstagarens rätt att få uppgifter om sitt ersättningsärende upphävs med samma motivering som 250 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i stället tillfogas en ny bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den föreslagna 250 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs också när Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt sköter ärenden som avses i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar på motsvarande grunder som de som anges i den föreslagna 250 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
174 a §. Maskinell underskrift av beslut. Paragrafen är ny och motsvarar till innehållet den nya 275 a § som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
180 §. Övergångsbestämmelser. Till 2 mom. fogas en ny 5 punkt som motsvarar den föreslagna ändringen av 286 § 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
1.27
Lagen om sjömanspensioner
2 §. Centrala definitioner. I 1 mom. föreslås samma ändringar som i 2 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
217 §. Arbetstagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig med samma motivering som 193 § i lagen om pension för arbetstagare.
219 §. Arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 195 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
219 a §. Pensionskassans rätt att lämna uppgifter för avgörande av pensionsärenden. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 195 a § som föreslås i lagen om pension för arbetstagare.
221 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 210 a § i lagen om pension för arbetstagare som föreslås i propositionen. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla arbetspensionslagar på motsvarande grunder som de som anges i fråga om lagen om pension för arbetstagare.
1.28
Sjukförsäkringslagen
15 kap. Verkställighet
1 §. Sjukförsäkringskort. I 1 mom. föreskrivs om sjukförsäkringskort och om de anteckningar som ska göras på det. Enligt den gällande paragrafen antecknas på sjukförsäkringskortet den försäkrades släktnamn och alla förnamn, personteckning och eventuellt medlemskap i en arbetsplatskassa. På sjukförsäkringskortet får även antecknas om den försäkrade är berättigad till läkemedel som omfattas av specialersättning, läkemedel som omfattas av begränsad grundersättning och kliniska näringspreparat, uppgift om sjukförsäkringens giltighetstid samt uppgift om att den försäkrade inte är berättigad till ersättning enligt direktersättningsförfarandet. Vidare föreskrivs i paragrafen att med den försäkrades samtycke får på sjukförsäkringskortet dessutom antecknas andra uppgifter som Folkpensionsanstalten godkänner samt andra uppgifter som är nödvändiga för att verkställa sjukförsäkringen. Det föreslås en sådan ändring av den sista meningen i momentet att det på sjukförsäkringskortet får antecknas uppgifter som är nödvändiga för att verkställa sjukförsäkringen.
19 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter
5 §. Utlämnande av uppgifter i vissa fall. I 2 mom. föreskrivs om rätt för Folkpensionsanstalten att till en sådan läkare, verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller undersökningsinrättning som avses i 15 kap. 13 § i sjukförsäkringslagen lämna uppgifter om en sådan persons hälsotillstånd och arbete som sänds till undersökningar enligt den nämnda paragrafen. Det föreslås att 2 mom. preciseras i fråga om ändamålet med uppgifterna så att med stöd av bestämmelsen får lämnas endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att utreda hälsotillståndet och bedöma arbetsförmågan.
Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I bestämmelsen uppräknas datainnehållet i de uppgifter som ska lämnas ut och anges de instanser till vilka uppgifter kan lämnas ut. Dessutom föreskrivs det att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att utreda hälsotillståndet eller bedöma arbetsförmågan. Sålunda är ändamålet med uppgifterna enligt momentet förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna bestämmelse gäller också en situation enligt momentet, där läkare, verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården samt undersökningsinrättningar får uppgifter om personer som remitteras för undersökning. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
11 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsskyldighet upphävs och i paragrafen tas det in en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla lagstadgade förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer, på motsvarande grunder som de som anges i fråga om 96 § i folkpensionslagen.
1.29
Militärunderstödslagen
22 e §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsplikt upphävs och i paragrafen tas det in en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla lagstadgade förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer, på motsvarande grunder som de som anges i fråga om 96 § i folkpensionslagen.
1.30
Lagen om skada, ådragen i militärtjänst
44 §. Det föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Paragrafen motsvarar den ändring som föreslås i 250 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs på motsvarande grunder som de som anges i fråga om 250 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar också när Statskontoret verkställer lagen om skada, ådragen i militärtjänst.
1.31
Lagen om pension för arbetstagare
2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att i 1 mom. 9 punkten tillfogas en definition av dataskyddsförordningen. De nuvarande 9—12 punkterna blir 10—13 punkter. Samtidigt rättas hänvisningen till trafikförsäkringslagen i 4 punkten så att den börjar avse den nya trafikförsäkringslagen (460/2016), som trädde i kraft i början av 2017 och genom vilken den gamla trafikförsäkringslagen (279/1959) upphävdes.
145 §. Rättelse av uppgifter om när ett anställningsförhållande har börjat eller slutat. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. I paragrafen åläggs den registeransvarige att rätta felaktiga uppgifter på det sätt som föreskrivs i personuppgiftslagen. Dataskyddsförordningen kräver att personuppgifter är korrekta. Den personuppgiftsansvarige måste vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål. Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade. Eftersom dataskyddsförordningen är direkt tillämplig, behövs det ingen separat bestämmelse om rättelse av felaktiga personuppgifter i arbetspensionslagarna.
193 §. Arbetstagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. Enligt paragrafen ska en arbetstagare på begäran ges uppgifter som sin pensionsrätt. Dessutom ska arbetstagaren informeras om varifrån uppgifter om honom eller henne kommer att inhämtas och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut. Enligt dataskyddsförordningen har en registrerad rätt att av den personuppgiftsansvarige få information om huruvida personuppgifter som gäller honom eller henne håller på att behandlas. Om så är fallet, har den registrerade rätt att få tillgång till sina uppgifter och dessutom rätt att få information om ändamålen med behandlingen, de kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller, mottagare och annan information som anges i förordningen. En del av informationen är sådan att den ska ges den registrerade utan särskild begäran redan när uppgifter samlas in av den registrerade, till exempel i samband med ansökan om pension. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig, så det behövs ingen särskild bestämmelse om den registrerades rätt att få uppgifter som berör honom eller henne i arbetspensionslagarna.
195 §. Arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter. Det föreslås att omnämnandet av sökandens samtycke stryks i 2 mom., eftersom man i fortsättningen inte kan begära att sökanden ska ge samtycke till utlämnande av uppgifter i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig i fortsättningen på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen. Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I 2 mom. anges noggrant de instanser till vilka uppgifter får lämnas ut. Dessutom föreskrivs där att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att specificera de uppgifters om begärs. Ändamålet med uppgifterna enligt momentet är förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in, eftersom uppgifterna får lämnas endast för att specificera de uppgifter som behövs för behandlingen av pensions- och rehabiliteringsärenden. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna bestämmelse gäller också en situation enligt momentet, där arbetsgivaren får uppgifter för att specificera uppgifter som begärts av denne. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
195 a §. Pensionsanstalters rätt att lämna uppgifter för avgörande av pensionsrehabiliteringsärenden. Det är fråga om en ny paragraf där det föreskrivs om rätt för pensionsanstalter att lämna uppgifter som hänför sig till behandlingen av pensionsärenden till olika hälso- och sjukvårdsaktörer. Syftet med paragrafen är att göra det möjligt att lämna uppgifter i samma omfattning som för närvarande, när uppgifter lämnas med stöd av sökandens samtycke. Behandlingen av personuppgifter enligt paragrafen baserar sig på artiklarna 6.1 c och 9.2 b i dataskyddsförordningen.
Pensionsanstalterna har enligt lagen rätt att skaffa uppgifter från flera instanser för behandlingen av sjukpensions- och arbetslivspensionsärenden. Uppgifter behöver också lämnas för avgörande av pensionsärenden. Rätten att lämna uppgifter är dock snävare än rätten att få uppgifter. Av denna orsak ombeds sökanden i ansökan om sjukpension och arbetslivspension ge sitt samtycke till utlämnande av uppgifterna till bland annat företagshälsovården, den behandlande läkaren samt vård- och undersökningsinrättningar.
Enligt 1 mom. 1 punkten har pensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att för utredande av sökandens hälsotillstånd eller bedömning av sökandens arbetsförmåga lämna uppgifter som hänför sig till behandlingen av ett sjukpensions- och arbetslivsärende till den behandlande läkaren eller någon annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården samt till en vård- och undersökningsinrättning, om uppgifterna är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt förmånsärende. Denna punkt motsvarar i praktiken alla situationer där uppgifter lämnas ut och där man för närvarande begär samtycke i ansökningar om sjukpension och arbetslivspension.
Behandling av personuppgifter som baserar sig på artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen förutsätter att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. I den föreslagna paragrafen anges noggrant de instanser till vilka uppgifter får lämnas ut och de ändamål för vilka uppgifter får lämnas ut. De uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för dessa ändamål. Ändamålet med uppgifterna enligt momentet är förenligt med det ändamål för vilket uppgifterna har samlats in, eftersom uppgifter får lämnas endast för avgörandet av pensionsärenden. Lagstiftningen innehåller således behöriga skyddsåtgärder för den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
203 §. Utlämnande av uppgifter inom en försäkringsgrupp. I 2 mom. föreskrivs om rätt för ett arbetspensionsförsäkringsbolag att till ett annat företag som hör till samma försäkringsgrupp eller ekonomiska sammanslutning lämna ut de uppgifter som behövs för kundbetjäning, skötseln av kundförhållanden och annan kundhantering. Momentets ordalydelse preciseras så att det framgår att det är fråga om ett undantag från sekretessbestämmelsen. Bestämmelsen gäller också personuppgifter, beträffande vilkas behandling dataskyddsförordningen alltid är primär i förhållande till den nationella lagstiftningen. När personuppgifter behandlas ska arbetspensionsförsäkringsbolag alltid försäkra sig om att behandlingen och utlämnandet av personuppgifter stämmer överens med dataskyddsförordningen.
210 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf. I paragrafen föreskrivs ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Den registrerade har inte rätt att kräva att den personuppgiftsansvarige ska begränsa behandlingen av personuppgifterna, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. En begränsning av den registrerades rätt ska tillämpas när det är fråga om skötseln av en uppgift enligt lagen om pension för arbetstagare. Begränsningen av den registrerades rätt berör artikel 18.1 a, enligt vilken behandlingen begränsas, om den registrerade har bestridit personuppgifternas korrekthet. Avsikten med begränsningen är att förhindra att en registrerad utan grund försöker avbryta verkställigheten av det lagstadgade arbetspensionsskyddet genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen.
Verkställigheten av den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen är ett offentligt förvaltningsuppdrag, på vilket förvaltningslagen tillämpas. Med stöd av förvaltningslagen ska pensionsanstalten se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt.
I ärenden enligt lagen om pension för arbetstagare har den registrerade tillgång till rättsmedlen enligt 9 kap. i lagen om pension för arbetstagare, som gör det möjligt att ett beslut som eventuellt meddelats utifrån felaktiga uppgifter blir rättat. Bestämmelserna om ändringssökande utgör en garanti för den registrerades rättsskydd när den registrerade med stöd av lag förvägras möjlighet att begränsa behandlingen av uppgifter. Arbetspensionslagarna innehåller också bestämmelser om rättelse av sakfel. Pensionsanstalten kan undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt, om pensionsanstaltens beslut grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades. Ett beslut får rättas till en parts fördel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Den föreslagna begränsningen av den registrerades rättigheter kan betraktas som en nödvändig och proportionell åtgärd för att garantera den sociala tryggheten, och begränsningen hotar inte den registrerades grundläggande rättigheter.
1.32
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
2 §. Definitioner. I 2 § definieras de termer som används i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att en definition av dataskyddsförordningen tillfogas i 1 mom. 8 punkten. De nuvarande 8—10 punkterna blir 9—11 punkter.
115 §. Meddelande till den skadade att ett ersättningsärende har väckts. I 1 mom. föreskrivs om försäkringsanstaltens skyldighet att underrätta den skadade om att ett ersättningsärende som gäller honom eller henne har väckts och vilken information som ska ingå i anmälan. I 2 mom. anges att det i anmälan enligt vad som föreskrivs i 24 § 1 mom. i personuppgiftslagen ska tas in information om behandling av den skadades personuppgifter i samband med ett ersättningsärende enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att 2 mom. upphävs som onödigt, eftersom det föreskrivs om saken i artiklarna 13 och 14 i dataskyddsförordningen.
250 §. Den skadades eller förmånstagarens rätt att få uppgifter om sitt ersättningsärende. I paragrafen föreskrivs om försäkringsanstaltens skyldighet att på begäran till den skadade eller hans eller hennes förmånstagare lämna ut uppgifter om hans eller hennes ersättningsärende. I paragrafen konstateras att bestämmelser om rätten att i ett personregister kontrollera uppgifter om sig själv finns i personuppgiftslagen. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen upphävs eftersom personuppgiftslagen har upphävts och det föreskrivs om saken i artikel 15 i dataskyddsförordningen.
I stället för den bestämmelse som det föreslås att ska upphävas föreslås en ny bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Bestämmelsen utgör ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Den registrerade har enligt förslaget inte rätt att kräva att den personuppgiftsansvarige ska begränsa behandlingen av personuppgifterna, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. En begränsning av den registrerades rätt ska tillämpas när det är fråga om skötseln av en uppgift enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Begränsningen av den registrerades rätt berör artikel 18.1 a, enligt vilken behandlingen begränsas, om den registrerade har bestridit personuppgifternas korrekthet. Avsikten med begränsningen är att förhindra att en registrerad utan grund försöker avbryta verkställigheten av en lagstadgad olycksfallsförsäkring genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen.
Den registrerade har tillgång till ordinära och extraordinära rättsmedel för att få ett beslut som eventuellt meddelats utifrån felaktiga uppgifter rättat.
252 §. Rätten för en försäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras med samma motivering som 195 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
255 §. Försäkringsanstaltens rätt att lämna ut uppgifter. Enligt 1 mom. 3 punkten i den gällande paragrafen har en försäkringsanstalt rätt att, trots sekretessbestämmelserna, lämna ut uppgifter för att förebygga brottslighet endast till en försäkringsanstalt som verkställer försäkring i enlighet med trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen och under förutsättning att datasekretessnämnden har beviljat tillstånd enligt 43 § i personuppgiftslagen att behandla uppgifterna. Försäkringsbolags rätt att, för att förebygga brottslighet, behandla och lämna ut uppgifter enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar till andra försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen ska i fortsättningen basera sig på den nya bestämmelse som föreslås i 255 a §. Av denna orsak föreslås att 1 mom. 3 punkten upphävs. Utlämnandet av skadeuppgifter (till skaderegistret) ska i fortsättningen basera sig på artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen. De nuvarande 4—7 punkterna blir 3—6 punkter.
I 4 mom. föreskrivs om försäkringsbolags rätt att till företag som hör till samma koncern, försäkringsgrupp, ekonomiska sammanslutning eller finans- eller försäkringskonglomerat lämna ut de uppgifter om försäkringstagaren som behövs för kundtjänst, kundrelationer och annan kundhantering. Momentets ordalydelse preciseras så att det framgår att det är fråga om ett undantag från sekretessbestämmelsen. Bestämmelsen gäller också personuppgifter, vid vilkas behandling dataskyddsförordningen alltid är primär i förhållande till den nationella lagstiftningen. Försäkringsbolaget ska alltid försäkra sig om att behandlingen och utlämnandet av personuppgifter stämmer överens med dataskyddsförordningen.
255 a §.Försäkringsbolagets rätt att lämna ut uppgifter för att förebygga brottslighet som riktas mot försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen. Det är fråga om en ny paragraf. I 1 mom. föreskrivs om rätt för ett försäkringsbolag som verkställer försäkring enligt denna lag att trots sekretessbestämmelserna till ett annat försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen lämna ut uppgifter enligt 30 kap. 3 a § i försäkringsbolagslagen som baserar sig på verkställigheten av denna lag och som gäller brott som riktats mot försäkringsbolaget i samband med verkställigheten av denna lag för något viktigt intresse i anslutning till förebyggande av brottslighet som riktas mot försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen. Dataskyddsförordningen är alltid primär i förhållande till den nationella lagstiftningen vid behandling av personuppgifter och här föreskrivs endast om ett undantag från den nationella sekretessregleringen. Försäkringsbolaget ska således alltid säkerställa att behandlingen och utlämnandet av personuppgifter stämmer överens med dataskyddsförordningen. Bestämmelsen gäller försäkringsverksamhet enligt lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Bestämmelser om försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brott för att avgöra ett försäkringsärende finns i 7 § i dataskyddslagen.
I 2 mom. föreskrivs, på samma grunder som anförts i fråga om ändringen av 30 kap. 3 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen, att i situationer som avses i 1 mom. får endast uppgifter som är nödvändiga för skötseln av ärendena i fråga lämnas ut.
I 3 mom. hänvisas i fråga om rätten att behandla uppgifter som avses i 1 och 2 mom. till 30 kap. 3 a § i försäkringsbolagslagen, där det föreskrivs om försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brott och brottsmisstankar. Behandling enligt den nämnda lagbestämmelsen baserar sig på artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen, och behövs således för att utföra en uppgift som gäller ett allmänt intresse. Rätt att behandla uppgifter om brott för ett försäkringsbolag som verkställer försäkring enligt denna lag baserar sig således på 30 a kap. 3 a § i försäkringsbolagslagen på samma grunder som anförts i motiveringen i den bestämmelsen.
För närvarande föreskrivs det om utlämnande av uppgifter om brott i 255 § 1 mom. 3 punkten. Enligt den har en försäkringsanstalt rätt att, trots sekretessbestämmelserna, lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag och som gäller brott som riktats mot försäkringsanstalter i samband med verkställigheten av denna lag och vissa andra uppgifter som nämns i bestämmelsen till en försäkringsanstalt som verkställer försäkring i enlighet med denna lag, trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen samt till Trafikförsäkringscentralen och Patientförsäkringscentralen, för att förebygga brottslighet som riktas mot dem. Behandling av uppgifter har dessutom förutsatt att datasekretessnämnden har beviljat tillstånd enligt 43 § i personuppgiftslagen. Det föreslås att lagbestämmelsen i fråga upphävs och att det i fortsättningen föreskrivs om utlämnande och behandling av uppgifter om brott i den nya 255 a §. I fortsättningen ska ett försäkringsbolag kunna lämna ut uppgifter även till andra försäkringsbolag än sådana som bedriver försäkringsverksamhet enligt denna lag, trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen samt vidare till Trafikförsäkringscentralen.
Bestämmelserna om behandling av uppgifter om brott ska inte längre gälla Statskontoret och Olycksfallsförsäkringscentralen, som inte har haft sådant tillstånd av datasekretessnämnden att behandla uppgifter om brott som den gällande bestämmelsen förutsätter. I detta avseende bibehåller regleringen den situation som de facto råder för närvarande.
257 §. Försäkringsanstaltens skyldighet att lämna ut uppgifter till Olycksfallsförsäkringscentralen. I 4 mom. stryks den sista meningen eftersom det är fråga om en så kallad informativ hänvisning till den upphävda personuppgiftslagen. På behandlingen av personuppgifter tillämpas dataskyddsförordningen och den nya dataskyddslagen, som i enlighet med bestämmelserna om deras tillämpningsområde är tillämpliga även utan hänvisning.
275 a §. Maskinell underskrift av beslut. Paragrafen är ny. Enligt den får beslut som en försäkringsanstalt meddelar med stöd av denna lag undertecknas maskinellt. Förvaltningslagen saknar bestämmelser om underskrift av beslut, men det har ansetts höra till god förvaltning att beslut undertecknas. Det har förutsatts särskilda bestämmelser om en eventuell möjlighet att låta bli att underteckna beslut och om maskinell underskrift av beslut. I arbetspensionsärenden kan pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens beslut undertecknas maskinellt. Bestämmelser om detta finns i förordningarna om verkställighet av arbetspensionslagarna, såsom statsrådets förordning om verkställighet av lagen om pension för arbetstagare (874/2006). Det vore ändamålsenligt att utvidga samma möjlighet till att gälla också ärenden som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, där det också handlar om massproduktion av beslut. En maskinell underskrift betyder i regel att en person i stället för att fysiskt underteckna dokumentet skriver sitt namn med ett ordbehandlingsprogram (FvUB 14/2002 rd).
286 §. Övergångsbestämmelser. Till 2 mom. fogas en ny 5 punkt, genom vilken även bestämmelserna om utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter i 35 kap. samt bestämmelsen om skyldigheten att bevara handlingar i 275 § och bestämmelsen om maskinell underskrift av beslut i den föreslagna nya 275 a § ska tillämpas på olycksfall i arbetet som inträffat och yrkessjukdomar som debuterat före den 1 januari 2016, då den nuvarande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar trädde i kraft. De föreslagna bestämmelserna kan i fråga om ikraftträdandet jämställas med procedurbestämmelserna i 3 punkten och det är ändamålsenligt att bestämmelserna även gäller behandlingen av gamla skador.
1.33
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter
1 §. Rätt att erhålla uppgifter. Det föreslås att det inledande stycket i 2 mom. preciseras i fråga om ändamålet så att det framgår att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna har rätt att få de uppgifter som avses i paragrafen avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag eller andra lagar.
Det föreslås att 3 mom. preciseras i fråga om ändamålet så att det framgår att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan har rätt att få de uppgifter som avses i paragrafen avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag eller andra lagar.
2 §. Uppgifter av penninginstitut. Det föreslås att paragrafen ändras med samma motivering som 86 § 1 mom. 7 punkten i folkpensionslagen.
7 §. Anmälningsskyldighet. Paragrafens bestämmelse om Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas anmälningsskyldighet är onödig med samma motivering som 38 § i lagen om underhållsstöd, och det föreslås att paragrafen upphävs. Enligt den gällande paragrafen ska Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om en förmån om var uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och vart de som regel kan lämnas ut. Dataskyddsförordningen innehåller mer detaljerade bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet, så bestämmelsen bör upphävas som onödig.
Bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet finns i artiklarna 13—15 i dataskyddsförordningen. I artikel 13 föreskrivs om den information som ska lämnas den registrerade när personuppgifter samlas in direkt från den registrerade och i artikel 14 föreskrivs om situationer där personuppgifter samlas in från någon annan än den registrerade. Med stöd av artiklarna ska den personuppgiftsansvarige informera den registrerade om bland annat mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt varifrån personuppgifterna har erhållits. Dessutom har den registrerade med stöd av artikel 15 rätt till tillgång till sina personuppgifter och till bland annat information om mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer. Dataskyddsförordningens bestämmelser är direkt tillämpliga, så det behöver inte föreskrivas separat om Folkpensionsanstaltens anmälningsskyldighet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
9 §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 96 § som föreslås i folkpensionslagen. Där föreskrivs ett undantag från den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. Den registrerade har inte rätt att kräva att Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan ska begränsa behandlingen av personuppgifter, om den registrerades krav är uppenbart ogrundat. Begränsningen av den registrerades rätt föreslås bli tillämpad när Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan sköter en uppgift enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Begränsningen av den registrerades rätt berör artikel 18.1 a, enligt vilken behandlingen begränsas, om den registrerade har bestridit personuppgifternas korrekthet. Avsikten med begränsningen är att förhindra att en registrerad utan grund försöker avbryta verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen.
Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna ska iaktta förvaltningslagen i sin beslutsverksamhet. Med stöd av förvaltningslagen ska de se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I ärenden enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har den registrerade tillgång till rättsmedlen enligt 12 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som gör det möjligt att ett beslut som eventuellt meddelats utifrån felaktiga uppgifter blir rättat. Bestämmelserna om ändringssökande utgör en garanti för den registrerades rättsskydd när den registrerade med stöd av lag förvägras möjlighet att begränsa behandlingen av uppgifter. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller också bestämmelser om rättelse av sakfel. Om Folkpensionsanstaltens eller en arbetslöshetskassas beslut grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Ett beslut får rättas till en parts fördel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Den föreslagna begränsningen av den registrerades rättigheter kan betraktas som en nödvändig och proportionell åtgärd, och begränsningen hotar inte den registrerades grundläggande rättigheter.
10 §. Register över förmånstagare. Det föreslås att 3 mom. upphävs som onödigt. Momentet innehåller för närvarande en så kallad informativ hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och den upphävda personuppgiftslagen, dvs. bestämmelsen saknar substansinnehåll. Den upphävda personuppgiftslagen har ersatts av dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, som i enlighet med bestämmelserna om deras tillämpningsområde är tillämpliga utan hänvisning. Även lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet blir i fortsättningen utan hänvisning tillämplig som allmän lag i enlighet med bestämmelser om dess tillämpningsområde.
1.34
Lagen om försäkringskassor
165 c §. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om en försäkringskassas rätt att lämna ut uppgifter trots tystnadsplikten enligt 165 §. I sak motsvarar paragrafen 132 c § i lagen om pensionsstiftelser.
1.35
Lagen om försäkringsföreningar
16 kap. Särskilda stadganden
10 §. Det föreslås att 4 mom. 6 punkten upphävs, eftersom försäkringsföreningarna inte har något på datasekretessnämndens tillstånd baserat system för utlämnande av uppgifter om brott som riktats mot försäkringsföreningar. De nuvarande 7—9 punkterna blir 6—8 punkter. I 4 mom. görs i övrigt motsvarande ändringar som i 30 kap. 3 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen.
I 5 och 7 mom. görs motsvarande tekniska ändringar som i 30 kap. 3 § 1 och 3 mom. i försäkringsbolagslagen. Det föreslås att 6 mom. upphävs som onödigt.
1.36
Försäkringsbolagslagen
6 kap. Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar
17 a §. Rapportering av överträdelser. I paragrafen stryks hänvisningarna till personuppgiftslagen som onödiga. Hänvisningen i 3 mom. ändras så att en registrerad inte har rätt enligt dataskyddsförordningen att få tillgång till den information som avses i 1 och 2 mom. Det är behövligt att begränsa den registrerades rätt på grund av ett viktigt allmänt intresse som hänför sig till utredandet av brott.
30 kap. Sekretess och rätt att lämna ut uppgifter
3 §. Undantag från sekretessen. I paragrafen föreskrivs om undantag från sekretessen enligt 1 §, enligt vilken försäkringsbolagets kunds ekonomiska ställning eller hälsotillstånd eller något som berör andra personliga förhållanden eller en affärs- eller yrkeshemlighet är sekretessbelagda uppgifter. När dessa uppgifter gäller en fysisk person är de samtidigt också personuppgifter och berörs av dataskyddsförordningen samt den nationella dataskyddslagen, som kompletterar förordningen. Vid behandling av personuppgifter är dataskyddsförordningen alltid primär i förhållande till den nationella lagstiftningen. I paragrafen föreskrivs endast om undantag från den nationella sekretessbestämmelsen. Försäkringsbolaget ska alltid försäkra sig om att behandlingen och utlämnandet av personuppgifter stämmer överens med dataskyddsförordningen. Genom ändringen av det inledande styckets ordalydelse betonas skyldigheten för den som lämnar ut uppgifter att försäkra sig om att förutsättningarna enligt dataskyddsförordningen finns för utlämnandet av uppgifter innan uppgifter börjar lämnas ut.
Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagstiftningen, men det görs vissa tekniska ändringar och preciseringar i det. Momentets 4 punkt preciseras så att uppgifter kan lämnas ut till en nämnd i försäkringsbranschen eller till ett organ som har meddelats Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG. Nämnder i försäkringsbranschen är bl.a. trafikskadenämnden och patientskadenämnden. Vid ingången av 2021 går nämnderna samman till trafik- och patientskadenämnden (Lagen om trafik- och patientskadenämnden, 959/2019). Finland har meddelat kommissionen att konsumenttvistenämnden samt Försäkringsnämnden, Banknämnden och Värdepappersnämnden är de organ som avgör konsumenttvister. Uppgifter får enligt den föreslagna punkten lämnas för skötsel av ärenden som förelagts nämnden eller organet i fråga. I 6 punkten stryks hänvisningen till personuppgiftslagen och tillfogas en hänvisning till den nya 3 a §, som ersätter datasekretessnämndens tillstånd. I 7 punkten stryks omnämnandet av social- och hälsovårdsministeriets tillstånd. Enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska utlämnande av uppgifter för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål inte anses vara oförenligt med de ursprungliga ändamålen. För att uppgifter ska få lämnas ut måste det säkerställas att mottagaren har en lagstadgad grund för att behandla uppgifterna. Den gällande lagens tillståndsförfarande för utlämnande av personuppgifter kan till dessa delar strida mot dataskyddsförordningen. Ett tillståndsförfarande kan inte heller betraktas som ändamålsenligt när det är fråga om andra sekretessbelagda uppgifter än personuppgifter.
Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen.
Enligt 3 mom. kan ett försäkringsbolag i situationer som avses i 1 mom. endast lämna ut uppgifter som är nödvändiga för skötseln av ärendena i fråga. Ändringen baserar sig på grundlagsutskottets avgörandepraxis. Grundlagsutskottet har ansett att om det datainnehåll som ska lämnas ut inte har uppräknats på ett uttömmande sätt, bör regleringen innehålla ett krav på att uppgifterna ska vara nödvändiga för något ändamål.
3 a §. Försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brottsmisstankar och brott. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf om försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brott och brottsmisstankar som gäller det. Paragrafen gäller förutom frivillig försäkringsverksamhet även försäkringsverksamhet enligt trafikförsäkringslagen och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Bestämmelser om försäkringsbolags rätt att behandla uppgifter om brott för att avgöra ersättningsärenden finns i 6 § i dataskyddslagen.
Paragrafen behövs för enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen får behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser endast utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt medlemsstaternas nationella rätt. Ett viktigt allmänt intresse förutsätter att sådan behandling av personuppgifter är möjlig för att förebygga och utreda brott som riktas mot försäkringsbolag. Den behandling av uppgifter som paragrafen gäller grundar sig på artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen, och behövs således för att utföra en uppgift som gäller ett allmänt intresse.
Paragrafens 1 mom. ger försäkringsbolag rätt att behandla uppgifter om misstänkta eller utförda brott mot dem.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om de uppgifter som får antecknas i registret. Ett försäkringsbolag får i registret anteckna uppgift om skadefallet och om det försäkringsbolag mot vilket brottet eller det misstänkta brottet har riktats. Dessutom får det antecknas en uppgift om tidpunkten för registreringen. Uppgiften behövs eftersom bevaringstiden räknas från tidpunkten för registreringen. Vidare får det i registret antecknas den registrerades namn, personbeteckning, adress och yrke samt uppgift om den domstol som behandlar ärendet. Uppgift om den anställda vid försäkringsbolaget som har anmält de uppgifter som registreras får också antecknas. De uppgifter som får antecknas i registret motsvarar de tillståndsvillkor som datasekretessnämnden har fastställt.
För att garantera den registrerades rättsskydd förutsätts i 3 mom. att ett misstänkt eller utfört brott som ska registreras har överlämnats till behörig myndighet för prövning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska informationen registreras inom ett år från det att straffprocessen har inletts eller försäkringsbolaget har fått information om att den inletts. Tidsfristen behövs för att dröjsmål med registreringen inte ska kunna flytta fram förvaringstiden oskäligt.
Enligt 4 mom. ska uppgifterna avföras ur registret omedelbart efter det att den registrerade har konstateras vara oskyldig eller processen annars har lagts ned. Uppgifterna ska avföras omedelbart, eftersom registeranteckningen kan ha negativa konsekvenser för den registrerade.
Enligt 5 mom. ska uppgifterna avföras inom fem år efter det att registeranteckningen gjordes. Bevaringstiden räknas från den första registeranteckningen om gärningen i fråga. Att uppgifter avförs och registreras på nytt, exempelvis om en dom ändras, påverkar således inte bevaringstiden. Det är inte motiverat att bevara uppgifterna längre än så med tanke på ändamålet med dem.
I 6 mom. föreskrivs om skyldighet för försäkringsbolaget att underrätta den registrerade, om avslag på en ansökan om försäkring eller något annat för den registrerade negativt beslut beror på uppgifter i registret.
1.37
Lagen om försäkringsdistribution
72 §.Rapportering om överträdelser. Det föreslås att hänvisningarna till personuppgiftslagen eller annan lagstiftning stryks ur 1 och 3 mom. I fortsättningen föreskrivs om skydd av personuppgifter i dataskyddsförordningen, som det inte behöver hänvisas särskilt till.
I 3 mom. föreskrivs om att den registrerade inte har rätt till insyn i den information som avses i 1 och 2 mom., om utlämnande av uppgifterna skulle kunna hindra utredningen av misstänkta överträdelser. Genom bestämmelsen begränsas den registrerades rätt till uppgifter enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen. Bestämmelsens ordalydelse preciseras för att det ska framgå att det är fråga om en begränsning av den ovannämnda rätten. Begränsningarna grundar sig på artikel 23.1 d och g i dataskyddsförordningen och uppfyller villkoren i artikel 23.2 i dataskyddsförordningen.
80 §.Undantag från tystnadsplikten. I paragrafen föreskrivs om undantag från tystnadsplikten. När sekretessbelagda uppgifter gäller fysiska personer är de samtidigt också personuppgifter och omfattas av dataskyddsförordningen samt den nationella dataskyddslag som kompletterar den. I fråga om behandling av personuppgifter har dataskyddsförordningen alltid företräde före nationell lagstiftning. I paragrafen föreskrivs till denna del endast om undantag till den nationella sekretessbestämmelsen. Den som lämnat ut uppgifter ska alltid säkerställa att behandlingen och utlämnandet av personuppgifter sker i överensstämmelse med dataskyddsförordningen.
I 1 mom. 4 punkten föreskrivs om försäkringsmäklares och försäkringsförmedlares rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess för historisk eller vetenskaplig forskning eller för statistikföring. Enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen anses behandling av personuppgifter för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål inte vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen med uppgifterna. Således stryks omnämnandet av social- och hälsovårdsministeriets tillstånd i momentet. Försäkringsmäklaren eller försäkringsförmedlaren kan således i fortsättningen på basis av dataskyddsförordningen och övrig lagstiftning fatta beslutet om utlämnande av uppgifter själv.
1.38
Lagen om alterneringsledighet
21 §. Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om arbetslöshetskassor. Det föreslås att man i momentet stryker hänvisningen till att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas i fråga om besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden. Hänvisningen är onödig eftersom 12 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom lagen om upphävande av 12 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (795/2017), som trädde i kraft vid ingången av 2018, och lagen inte längre innehåller bestämmelser om besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden.
1.39
Lagen om pension för företagare
2 §. Centrala definitioner. I 1 mom. föreslås samma ändringar som i 2 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
146 §. Tillämpliga bestämmelser. I 4 mom. anges de bestämmelser i lagen om pension för arbetstagare som tillämpas vid verkställigheten av lagen om pension för företagare. Till momentet fogas en ny 1 punkt, där det hänvisas till den nya 195 a § som föreslås i lagen om pension för arbetstagare. De nuvarande 1—9 punkterna blir 2—10 punkter.
148 §. Företagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen upphävs med samma motivering som 193 § i lagen om pension för företagare.
152 a §. Begränsning av den registrerades rätt. Det är fråga om en ny paragraf vars innehåll motsvarar den nya 210 a § som föreslås i lagen om pension för arbetstagare. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla arbetspensionslagar på motsvarande grunder som de som anges i fråga om lagen om pension för arbetstagare.
1.40
Lagen om moderskapsunderstöd
14 b §. Begränsning av den registrerades rätt. Det föreslås att paragrafen ändras på samma sätt som 38 § i lagen om underhållsstöd. Paragrafens bestämmelse om anmälningsplikt upphävs och i paragrafen tas det in en bestämmelse om begränsning av den registrerades rätt. Begränsningen av den registrerades rätt på det föreslagna sättet behövs i fråga om alla lagstadgade förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer, på motsvarande grunder som de som anges i fråga om 96 § i folkpensionslagen.
1.41
Lagen om studiestöd
43 b §. Begränsning av den registrerades rätt. Den gällande bestämmelsen om Folkpensionsanstaltens anmälningsplikt föreslås bli upphävd som onödig. Enligt den ska Folkpensionsanstalten på förhand informera den som ansöker om en förmån om varifrån uppgifter om honom eller henne kan skaffas och till vilka instanser de i regel kan lämnas ut. Dataskyddsförordningen innehåller mer detaljerade bestämmelser än de gällande om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet. Därför föreslås den gällande bestämmelsen bli upphävd som onödig.
Bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet finns i artiklarna 13—15 i dataskyddsförordningen. I artikel 13 föreskrivs det om information som ska tillhandahållas den registrerade om personuppgifterna samlas in direkt från den registrerade och i artikel 14 om de situationer där personuppgifterna samlas in från andra än den registrerade. Med stöd av artiklarna ska den personuppgiftsansvarige förse den registrerade med information om bl.a. mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna samt varifrån personuppgifterna kommer. Enligt artikel 15 har den registrerade dessutom rätt till tillgång till sina personuppgifter och rätt att få information om bl.a. de mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut samt all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer. Bestämmelserna i dataskyddsförordningen är direkt tillämpliga, så lagen om studiestöd behöver inga särskilda bestämmelser om Folkpensionsanstaltens anmälningsplikt.
Paragrafen föreslås inte bli helt och hållet upphävd, utan i stället får den nya bestämmelser om begränsning av den registrerades rätt. Därmed föreslås också paragrafens rubrik bli ändrad. I fortsättningen föreslås paragrafen innehålla bestämmelser om begränsning av den registrerades rätt. Den ändrade paragrafen motsvarar till innehållet den nya 96 § som föreslås i folkpensionslagen.
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Det aktuella lagförslaget är från konstitutionell synpunkt viktigt med tanke på det i 10 § i grundlagen tryggade skyddet för privatlivet och personuppgifter.
Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet också enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt artikel 8 i stadgan har var och en rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. I artikel 52 i stadgan föreskrivs det om förutsättningarna för begränsning av de grundläggande rättigheterna. Enligt artikel 52.1 i stadgan ska varje begränsning i utövandet av rättigheterna vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.
Europakonventionen innehåller inget omnämnande av skydd för personuppgifter, men i artikel 8 i konventionen tryggas individens rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har ansett att skydd för personuppgifter kan behandlas direkt som en del av skyddet för privatlivet.
Dataskyddsförordningen är nationellt direkt tillämplig lagstiftning. Förordningen ger dock medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme i likhet med ett direktiv. Genom nationell lagstiftning är det på de villkor som anges i den förordningen möjligt att precisera bestämmelserna i förordningen. Dessutom gör förordningen det i vissa situationer möjligt att genom nationell lagstiftning föreskriva om undantag från de rättigheter och skyldigheter som anges i förordningen. Förordningen innehåller bestämmelser om vilka rättigheter och skyldigheter det är möjligt att medge undantag från och om förutsättningarna för undantag. Enligt grundlagsutskottet är det viktigt att det i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (GrUU 1/2018 rd och GrUU 25/2005 rd).
Riksdagens grundlagsutskott gav ett utlåtande (GrUU 78/2018 rd – RP 52/2018 rd) om den förfallna regeringspropositionen. Enligt utlåtandet ingår det inte i grundlagsutskottets konstitutionella uppdrag att bedöma regleringen av den nationella verkställigheten med avseende på den materiella EU-rätten (se t.ex. GrUU 31/2017 rd, s. 4). Grundlagsutskottet underströk emellertid fortfarande att det i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se t.ex. GrUU 1/2018 rd och GrUU 25/2005 rd).
Grundlagsutskottet har nyligen justerat sin ståndpunkt om kraven på författningsnivå för bestämmelserna om behandling av personuppgifter och på hur heltäckande och detaljerade bestämmelserna ska vara. I sin nyare praxis har grundlagsutskottet i regel ansett det vara tillräckligt med tanke på 10 § 1 mom. i grundlagen att bestämmelserna uppfyller kraven enligt dataskyddsförordningen. Enligt grundlagsutskottet bör skyddet för personuppgifter i fortsättningen i första hand tillgodoses med stöd av dataskyddsförordningen och den nya nationella allmänna lagstiftningen. I anslutning till detta bör lagstiftaren vara restriktiv när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger (GrUU 14/2018 rd). Utskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (se GrUU 14/2018 rd).
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande särskilt påpekat att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna (se GrUU 42/2016 rd, s. 2—3 och där refererade utlåtanden). Lagstiftarens handlingsutrymme vid utfärdandet av bestämmelser om behandling av personuppgifter begränsas i synnerhet av att skyddet för personuppgifter delvis ingår i skyddet för privatlivet som tryggas i samma moment i 10 § i grundlagen. Lagstiftaren ska trygga denna rättighet på ett sätt som kan anses godtagbart med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna som helhet. Utskottet har särskilt bedömt att tillåtelse att behandla känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2/II), varför till exempel bildandet av register som innehåller sådana uppgifter bör bedömas i förhållande till villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet med tanke på lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd och till exempel GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se t.ex. GrUU 38/2016 rd, s. 3).
Syftet med föreliggande proposition är att anpassa nationell socialtrygghets- och försäkringslagstiftning så att den är förenlig med dataskyddsförordningen. Det föreslås att bestämmelser som överlappar eller strider mot dataskyddsförordningen slopas eftersom förordningen är direkt tillämplig rätt. Dessutom föreslås i propositionen vissa bestämmelser som preciserar dataskyddsförordningen och nödvändiga undantag från förordningens skyldigheter. På de grunder som anges i allmänna motiveringen och detaljmotiveringen uppfyller dessa preciseringar och undantag de villkor för avvikelser från dataskyddsförordningen som fastställs i förordningen.
Föreliggande proposition motsvarar till största delen den förfallna propositionen, men grundlagsutskottets ställningstaganden och observationer i utlåtandet om den förfallna propositionen (GrUU 78/2018 rd – RP 52/2018 rd) har beaktats i föreliggande proposition. I sitt utlåtande ansåg grundlagsutskottet att preciseringar av bestämmelserna om automatiserade individuella beslut är en förutsättning för att lagförslagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Dessutom uppmanade grundlagsutskottet social- och hälsovårdsutskottet att ytterligare granska förslagen gällande 19 kap. 1 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen och missbruksregistret.
Den största förändringen jämfört med den proposition som förföll är att den föreliggande propositionen inte innehåller något förslag om automatiserade beslut, eftersom en precisering av denna fråga kräver omfattande utredningsarbete. I detta sammanhang har det beaktats att grundlagsutskottet i sin utlåtandepraxis även uppmärksammat statsrådet på att automatiserat beslutsfattande förefaller inkludera ett flertal frågor som inte har reglerats i de allmänna lagarna för förvaltningen. Grundlagsutskottet har konstaterat att det finns skäl att utreda detta och behovet av en översyn av den allmänna lagstiftningen på området, där justitieministeriet har beredningsansvaret. I utredningen bör man undersöka hur regleringen av automatiserat förvaltningsförfarande och beslutsfattande uppfyller de krav som följer av förvaltningens lagbundenhet, offentlighetsprincipen och rättsprinciperna för förvaltningen, som ligger till grund för en god förvaltning, samt hur rättstryggheten tillgodoses och tjänstemännens ansvar förverkligas (GrUU 62/2018 rd, GrUU 70/2018 rd).
Föreliggande regeringsproposition innehåller ett förslag om ett missbruksregister, på samma sätt som den proposition som förföll. De föreslagna bestämmelserna kan anses vara godtagbara och proportionella med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Den föreslagna regleringen är noggrant avgränsad och exakt och iakttar kraven i grundlagsutskottets utlåtandepraxis. Det förslag om ett missbruksregister för försäkringsbolag som ingår i denna proposition är till sin målsättning och sitt viktigaste innehåll likadant som regleringen i fråga om kreditinstituts och finansiella instituts kundanmärkningsregister. Lagen om ändring av kreditinstitutslagen (394/2019) innehåller en bestämmelse om kreditinstituts och finansiella instituts rätt att föra ett gemensamt kundanmärkningsregister. Under riksdagsbehandlingen av lagen har ekonomiutskottet beaktat grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 78/2018 rd – RP 52/2018 rd). Ekonomiutskottet har i sitt betänkande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av kreditinstitutslagen och till vissa lagar som har samband med den (EkUB 42/2018 rd – RP 100/2018 rd) konstaterat att den föreslagna paragrafen fungerar dels som bemyndigande till den personuppgiftsansvarige för att lagra uppgifterna, dels som begränsning för vilka uppgifter, på vilka villkor och hur länge dessa uppgifter får hållas lagrade. Ekonomiutskottet har ansett att den föreslagna bestämmelsen är ändamålsenlig också med beaktande av att de parter som hör till lagstiftningens tillämpningsområde har åligganden i anslutning till att känna kunden, följa kundernas agerande och iaktta omvärlden i bestämmelser vilkas syfte är att förhindra användningen av finansieringssystemet för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Det föreslås att rätten att begränsa behandlingen ska begränsas ytterligare med stöd av artikel 23 i dataskyddsförordningen. Avsikten är att rätten att begränsa behandlingen inte i och med dataskyddsförordningen ska bli tillämplig i situationer där det är fråga om verkställande av lagstadgad social trygghet och där den registrerades krav är uppenbart ogrundat. Den föreslagna ändringen begränsar inte den registrerades rättigheter jämfört med nuläget. Begränsningen uppfyller kraven för begränsning av den registrerades rättigheter i artikel 23 i dataskyddsförordningen. Begränsningen ska endast gälla lagstadgad social trygghet och endast situationer där den registrerade framställer uppenbart ogrundade krav. Begränsningen är nödvändig vid verkställandet av den sociala tryggheten och den äventyrar inte de registrerades rättsskydd eller de grundläggande fri- och rättigheterna. Begränsningen av den registrerades rätt undanröjer inte den personregisteransvariges skyldighet att utreda den registrerades påstående om personuppgifternas korrekthet. I den nationella lagstiftningen har det för att trygga den registrerades rättsskydd föreskrivits bland annat om rätten att söka ändring. Begränsningen kan också anses stämma överens med proportionalitetsprincipens krav, eftersom den är en nödvändig åtgärd för att uppfylla ett mål av allmänt intresse.
Propositionen innehåller även bestämmelser om utlämnande av personuppgifter. På basis av de bestämmelser om utlämnande av uppgifter som föreslås i propositionen ska försäkringsanstalten ha rätt att lämna ut uppgifter som gäller behandling av ett pensionsärende bland annat till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller till en hälsovårdsorganisation. På basis av bestämmelserna ska också uppgifter om hälsotillstånd kunna lämnas ut. Utlämnandet av information har begränsats till att endast gälla situationer där det är nödvändigt att lämna ut uppgifter för att avgöra ett pensionsärende. Syftet med bestämmelserna är att trygga en ändamålsenlig behandling av ett pensionsärende utan obefogat dröjsmål. Det finns en rättslig grund enligt dataskyddsförordningen för behandlingen av personuppgifter, och regleringen är exakt och noggrant avgränsad.
När det gäller behandlingen av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter är avsikten att bevara nuläget. I propositionen föreskrivs inte om nya eller utvidgade rättigheter vad gäller behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. I samband med beredningen gjordes bedömningen att de bestämmelser som gäller behandling av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter uppfyller villkoren i artikel 9.2 i dataskyddsförordningen.
På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.