Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
I denna proposition föreslås det att lagen om försäkringsdistribution och försäkringsbolagslagen ändras.
Enligt förslaget justeras minimibeloppen för försäkringsmäklares ansvarsförsäkring enligt lagen om försäkringsdistribution för att genomföra en ändring som gjorts i direktivet om försäkringsdistribution. Enligt direktivet om försäkringsdistribution ska beloppen för den ansvarsförsäkring eller den andra likvärdiga garanti för ansvar som krävs av försäkrings- och återförsäkringsförmedlare regelbundet ses över vart femte år med hänsyn till utvecklingen av det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat.
I propositionen föreslås också tekniska preciseringar i försäkringsbolagslagen och lagen om försäkringsdistribution.
Lagarna avses träda i kraft 9 oktober 2024.
Enligt artikel 10.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution (nedan IDD-direktivet ) ska försäkrings- och återförsäkringsförmedlare ha en ansvarsförsäkring som ska omfatta hela unionens territorium eller annan likvärdig garanti för ansvar till följd av fel eller försummelse i verksamheten. Dessutom föreskrivs det i artikel 10.4 till vilket belopp ansvarsförsäkringen minst ska täcka en skada. I artikel 10.6 andra stycket b i IDD-direktivet föreskrivs det dessutom om vissa basbelopp (minimibelopp), som Finland har valt att inte införa. Ändringar av dessa basbelopp gäller således inte Finland.
Enligt artikel 10.7 första stycket i IDD-direktivet görs en regelbunden översyn av de belopp som avses i artikel 10.4 och 10.6 med hänsyn till utvecklingen av det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av EU:s statistikkontor Eurostat. Den första översynen skulle göras senast den 31 december 2017 och därefter görs en översyn vart femte år.
I artikel 10.7 i IDD-direktivet ges Europeiska kommissionen behörighet att anta delegerade akter för att se över basbeloppen i euro enligt artikel 10.4 och 10.6 efter att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten Eiopa har lämnat kommissionen utkast till tekniska standarder för tillsyn.
Basbeloppet för försäkrings- och återförsäkringsförmedlares ansvarsförsäkring har senast justerats år 2019 genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1935. Ändringen i direktivet har satts i kraft nationellt genom lag 323/2020.
Våren 2024 antogs kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/896 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för att justera basbeloppen i euro för ansvarsförsäkring och ekonomiska resurser för försäkrings- och återförsäkringsförmedlare samt försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som sidoverksamhet (nedan IDD-ändringsförordningen ), med stöd av vilken de basbelopp i euro som avses i artikel 10.4 och 10.6 i IDD-direktivet justeras. IDD-ändringsförordningen trädde i kraft den 9 april 2024 och den tillämpas från och med den 9 oktober 2024.
Enligt artikel 10.7 i IDD-direktivet ska basbeloppen för ansvarsförsäkringarna för försäkringsförmedlare regelbundet ses över. Genom IDD-ändringsförordningen säkerställs en konsekvent harmonisering av basbeloppen och ett tillräckligt konsumentskydd i hela EU.
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten Eiopa ordnade i enlighet med artikel 10.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1094/2010 (nedan Eiopa-förordningen ) ett offentligt samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder. Samrådsdokumentet publicerades på myndighetens webbplats den 9 februari 2023 och samrådet avslutades den 6 maj 2023. Eiopa bad också intressentgruppen för försäkring och återförsäkring att lämna synpunkter om förslagen till tekniska tillsynsstandarder. Eiopa har offentliggjort en slutrapport om det offentliga samrådet, i vilken det redogörs för hur resultaten av samrådet har beaktats i de slutliga versionerna av de förslag till tekniska tillsynsstandarder som lämnats till kommissionen. Rapporten finns tillgänglig på engelska på adressen https://www.eiopa.europa.eu/system/files/2023-07/EIOPA-BoS-23-253_Final_Report_Consultation_Paper-on_RTS_for_base_amounts_of_PII.pdf .
Innan förslagen till tekniska tillsynsstandarder lämnades till kommissionen analyserade Eiopa i enlighet med artikel 10.1 tredje stycket i Eiopa-förordningen möjliga kostnader och fördelar som medförs av ändringen. Myndigheten konstaterade att en eventuell ökning av försäkringsmedlarnas kostnader kompenseras genom den nytta som fås när man säkerställer försäkringsmedlarnas yrkesskicklighet och tillräckligt konsumentskydd genom att höja basbeloppen i enlighet med inflationen. Analysen finns tillgänglig på s. 17–18 i Eiopas slurapport på adressen https://www.eiopa.europa.eu/system/files/2023-07/EIOPA-BoS-23-253_Final_Report_Consultation_Paper-on_RTS_for_base_amounts_of_PII.pdf .
Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Ett remissförfarande om utkastet till regeringens proposition ordnades 30.4.2024 – 11.6.2024. Utlåtande om propositionen begärdes av Finansinspektionen, Finanssiala ry, Finlands försäkringsmäklarförbund rf, justitieministeriet och arbets- och näringsministeriet.
Beredningsunderlaget till propositionen finns allmänt tillgängligt i statsrådets tjänst för projektinformation på adressen https://stm.fi/hanke?tunnus=STM046:00/2024 .
IDD-direktivet innehåller bestämmelser om distribution av försäkringar och återförsäkringar. Direktivet tillämpas på livförsäkrings-, skadeförsäkrings- och återförsäkringsföretag samt på försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som huvudsaklig verksamhet eller som sidoverksamhet. I Finland omfattar försäkringsförmedlarna ombud och mäklare. Bestämmelserna om basbelopp för ansvarsförsäkringen gäller i Finland endast försäkringsmäklare.
Enligt IDD-ändringsförordningen ökade Eurostats europeiska konsumentprisindex för unionen med 20,32 % under perioden 1 januari 2018–31 december 2022. Således har det varit nödvändigt att anpassa basbeloppen i euro för ansvarsförsäkring för försäkrings- och återförsäkringsförmedlare med denna procentuella ökning.
I den gällande lagen om försäkringsdistribution (234/2018) motsvarar minimibeloppen för försäkringsmäklares ansvarsförsäkring den ändring i IDD-direktivet som gjordes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1935, dvs. beloppen är minst 1 300 380 euro per skada och sammanlagt 1 924 560 euro per år för alla skador.
I IDD-ändringsförordningen föreskrivs det att försäkrings- och återförsäkringsförmedlare ska ha en ansvarsförsäkring som ska omfatta hela unionens territorium eller annan likvärdig garanti för ansvar till följd av fel eller försummelse i verksamheten, som minst ska täcka 1 564 610 euro per skada och totalt 2 315 610 euro för alla skador under ett år. Lagen om försäkringsdistribution behöver ändras åtminstone på ett sätt som motsvarar IDD-ändringsförordningen.
I IDD-ändringsförordningen ändras dessutom artikel 10.6 b, i vilken det föreskrivs om vissa basbelopp. Finland har valt att inte införa dessa basbelopp och har valt ett annat regleringsalternativ, och således behöver den nationella lagstiftningen inte ändras.
I denna proposition föreslås det att minimibeloppen för försäkringsmäklares ansvarsförsäkring eller annan likvärdig säkerhet enligt lagen om försäkringsdistribution justeras på ett sätt som motsvarar justeringen i IDD-direktivet.
Dessutom föreslås det tekniska preciseringar i försäkringsbolagslagen och lagen om försäkringsdistribution. Det föreslås att det till båda lagarna fogas en informativ hänvisning till lagen om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten och den nationella lagstiftningen (1171/2022) (nedan visselblåsarlagen ), genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten har genomförts. Preciseringen förtydligar att försäkringsbolagslagen och lagen om försäkringsdistribution är speciallagar i förhållande till visselblåsarlagen, som är att betrakta som allmän lag och som visserligen redan enligt den gällande visselblåsarlagen tillämpas på försäkringsbolag och försäkringsförmedlare.
Genom förslaget sätts EU-bestämmelserna i kraft nationellt. Försäkringsmäklare och aktörer som ansöker om att bli försäkringsmäklare bör efter att förslagen trätt i kraft försäkra sig om att minimibeloppen för ansvarsförsäkringen uppfyller de högre kraven enligt den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen. Finansinspektionen ska i samband med den fortlöpande tillsynen försäkra sig om att försäkringsmäklare och aktörer som ansöker om att bli försäkringsmäklare uppfyller dessa krav.
På grund av den höga inflationen är höjningen av ansvarsförsäkringens miniminivå kännbar (20,32 procent) och således kan den ha kostnadseffekter av engångsnatur och av fortlöpande natur för försäkringsmäklare. Kostnader kan orsakas av att ansvarsförsäkringsavtalen behöver anpassas till de nya minimibeloppen. Dessutom är det möjligt att de försäkringspremier som försäkringsmäklarna betalar stiger till följd av de nya minimibeloppen. Enligt Eiopas bedömning har det dock inte framkommit att en höjning av ansvarsförsäkringens basbelopp skulle leda till att försäkringspremierna för ansvarsförsäkringarna stiger. s. 17. https://www.eiopa.europa.eu/system/files/2023-07/EIOPA-BoS-23-253_Final_Report_Consultation_Paper-on_RTS_for_base_amounts_of_PII.pdf Genom förslaget säkerställs dock att basbeloppen enligt IDD-förordningen upprätthålls åtminstone så att skyddsnivån för ansvarsförsäkringen inte försämras på grund av att penningvärdet sjunker, dvs. på grund av inflationen. Dessutom bör man beakta att kostnadseffekter kan anses uppstå redan på grund av IDD-direktivet, i vilket man har gett kommissionen befogenhet att justera basbeloppen till följd av förändringarna i konsumentprisindexet.
Förslaget bedöms inte ha några väsentliga konsekvenser för Finansinspektionens, försäkringsbolagens eller försäkringsmäklarnas uppgifter, inkomster, solvens, personal eller organisation.
Remissinstanserna understödde propositionen och hade inget att anmärka på i propositionen.
7 kap. Försäkringsmäklarens verksamhet
58 § . Ansvarsförsäkring . Minimibeloppet för den ansvarsförsäkring som krävs av försäkringsmäklarna i enlighet med 1 mom. i paragrafen justeras så att det motsvarar IDD-direktivet. Förslaget motsvarar artikel 10.4 i IDD-direktivet som ändrats genom artikel 1 i IDD-ändringsförordningen.
9 kap. Tillsyn, administrativa påföljder och skadeståndsansvar
72 § . Rapportering om överträdelser . Till paragrafens 1 mom. fogas en informativ hänvisning till visselblåsarlagen. Ändringen förtydligar att lagen om försäkringsdistribution är en speciallag i förhållande till visselblåsarlagen, som ska betraktas som en allmän lag.
Momentet förblir i princip oförändrat och det innehåller bestämmelser om skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal. Momentet utökas dock med en hänvisning till visselblåsarlagen, så att den lagens bestämmelser om bland annat de förfaringssätt som ska tillämpas vid mottagandet av en rapport, handläggningen av rapporter, förbudet mot repressalier och skyddet för rapporterande personer, inbegripet rättsmedel, även ska tillämpas när skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal följer av lagen om försäkringsdistribution i stället för av visselblåsarlagen. Visselblåsarlagen ska tillämpas i kompletterande syfte till den del som den förbättrar nivån på skyddet för rapporterande personer jämfört med det som föreskrivs i lagen om försäkringsdistribution. Formuleringen att visselblåsarlagen ska tillämpas i kompletterande syfte innebär dock att till den del som bestämmelser i visselblåsarlagen står i strid med de bestämmelser om rapportering som finns i lagen om försäkringsdistribution, ska inte de bestämmelser som finns i visselblåsarlagen tillämpas. En sådan bestämmelse är exempelvis kravet på att den interna rapporteringskanalen ska vara den primära, vilket inte gäller den som rapporterar misstänkta överträdelser av lagen om försäkringsdistribution eller marknadsmissbruksförordningen till den interna rapporteringskanalen med stöd av lagen om försäkringsdistribution. På så sätt kommer en sådan här rapporterande person även framöver att enligt eget val ha möjlighet att rapportera om misstänkta överträdelser via en sådan intern rapporteringskanal som avses i lagen om försäkringsdistribution eller en sådan rapporteringskanal som avses i 71 a § i lagen om Finansinspektionen oberoende av kravet i visselblåsarlagen på att rapporteringen ska ske i vissa steg.
Trots att bestämmelsen enligt sin ordalydelse endast omfattar möjligheten att rapportera misstanke om överträdelse av lagen om försäkringsdistribution eller marknadsmissbruksförordningen är det naturligtvis möjligt att använda en rapporteringskanal som inrättats med stöd av denna bestämmelse även för mottagande av andra rapporter än de som uttryckligen nämns i bestämmelsen. Den kanal som avses i denna bestämmelse kan således användas för mottagande av rapporter om misstänkta överträdelser som hör till det materiella tillämpningsområdet för 2 § i visselblåsarlagen.
6 kap. Försäkringsbolagets ledning, företagsstyrningssystem och placering av tillgångar
17 a § . Rapportering om överträdelser . Till paragrafens 1 mom. fogas en informativ hänvisning till visselblåsarlagen. Ändringen förtydligar att försäkringsbolagslagen är en speciallag i förhållande till visselblåsarlagen, som ska betraktas som en allmän lag.
Momentet förblir i princip oförändrat och det innehåller bestämmelser om skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal. Momentet utökas dock med en hänvisning till lagen om skydd för rapporterande personer, så att den lagens bestämmelser om bland annat de förfaringssätt som ska tillämpas vid mottagandet av en rapport, handläggningen av rapporter, förbudet mot repressalier och skyddet för rapporterande personer, inbegripet rättsmedel, även ska tillämpas när skyldigheten att inrätta en intern rapporteringskanal följer av försäkringsbolagslagen i stället för av visselblåsarlagen. Visselblåsarlagen tillämpas i kompletterande syfte till den del som den förbättrar nivån på skyddet för rapporterande personer jämfört med det som föreskrivs i försäkringsbolagslagen. Formuleringen att visselblåsarlagen ska tillämpas i kompletterande syfte innebär dock att till den del som bestämmelser i visselblåsarlagen står i strid med de bestämmelser om rapportering som finns i försäkringsbolagslagen, ska inte de bestämmelser som finns i visselblåsarlagen tillämpas. En sådan bestämmelse skulle till exempel vara ett krav på att den interna rapporteringskanalen ska användas i första hand, som inte skulle gälla en person som enligt försäkringsbolagslagen rapporterar om marknadsmissbruk och en misstänkt överträdelse av marknadsmissbruksförordningen till den interna rapporteringskanalen. På så sätt kommer en sådan här rapporterande person även framöver att enligt eget val ha möjlighet att rapportera om misstänkta överträdelser via en sådan intern rapporteringskanal som avses i försäkringsbolagslagen eller en sådan rapporteringskanal som avses i 71 a § i lagen om Finansinspektionen oberoende av kravet i visselblåsarlagen på att rapporteringen ska ske i vissa steg.
Trots att bestämmelsen enligt sin ordalydelse endast omfattar möjligheten att rapportera om marknadsmissbruk eller en misstanke om överträdelse av marknadsmissbruksförordningen är det naturligtvis möjligt att använda en rapporteringskanal som inrättats med stöd av denna bestämmelse även för mottagande av andra rapporter än de som uttryckligen nämns i bestämmelsen. Den kanal som avses i denna bestämmelse kan således användas till exempel för mottagande av rapporter om misstänkta överträdelser som hör till det materiella tillämpningsområdet för 2 § i visselblåsarlagen.
Det föreslås att lagarna träder i kraft den 9 oktober 2024. De ändringar i IDD-direktivet som gjorts genom IDD-ändringsförordningen börjar tillämpas 9 oktober 2024 och därmed föreslås det att den nationella lagen ska träda i kraft samtidigt, så att genomförandet inte försenas.
Kläm
Eftersom ändringarna som gjorts i IDD-direktivet innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag: