1
Lagförslag
2 §.Lagens tillämpningsområde. Till 1 § 1 mom. 1 punken föreslås ett tillägg som handlar om nedläggningen av en kärnanläggning. Tillägget till tillämpningsområdet behövs eftersom ett nytt tillstånd för nedläggning av kärnanläggningar ska införas i kärnenergilagen och för att tillämpningsområdet ska omfatta verksamheten under anläggningens hela livscykel samt tillsynen. Enligt det tillägg som föreslås till bestämmelsen ska ett tillstånd enligt 8 § sökas också för en kärnanläggning som ska läggas ned. Definitionen på nedläggning inbegriper det faktum att en kärnanläggning är kärnanläggning fortfarande under hela nedläggningsprocessen. Nedläggningen av en kärnanläggning kräver upprätthållande av säkerheten och tillsyn som står i förhållande till den risk som nedläggningen medför, och därför ska nedläggningen också fortsättningsvis vara en del av användningen av kärnenergi, och sådana krav som anges i kärnenergilagen ska uppställas på den.
När tillägget till bestämmelsen om tillämpningsområdet läses tillsammans med den definition på användningen av kärnenergi som ingår i 3 § i den gällande kärnenergilagen, gäller alla krav som i lag ställs på en kärnanläggning också nedläggningen av en kärnanläggning. Ur säkerhetsperspektivet är det tillagda kravet konsekvent med tanke på regleringen om nedläggning. Kraven i kärnenergilagen ska utsträckas till att gälla även sådana anläggningar som läggs ned, med beaktande av fasen i anläggningens livscykel.
Till 1 mom. föreslås dessutom bli fogad en ny 4 a-punkt där det föreskrivs att kärnenergilagen ska tillämpas även på sådan slutförvaring av kärnavfall som sker i mindre än stor skala. Den praktiska verksamheten har visat att denna ändring av tillämpningsområdet behövs för att också slutförvaringen i mindre skala ska entydigt omfattas av kärnenergilagens tillämpningsområde. Gränsvärdena för slutförvaringen i stor skala har fastställts i kärnenergiförordningen med stöd av befullmäktigandet att utfärda förordning i 3 § 2 mom. Ett exempel på slutförvaring i mindre än stor skala är slutförvaringen av mycket lågaktivt avfall i markgrunden, som hittills inte har genomförts, men som sannolikt kommer att vara ett alternativt tillvägagångssätt i framtiden. I och med ändringen kommer slutförvaringen av lågaktivt avfall i markgrunden att entydigt omfattas av kärnenergilagens tillämpningsområde.
3 §. Definitioner. Det föreslås att till 3 § 1 mom. 5 punkten fogas en ny c-underpunkt som innehåller en avvikelse från definitionen på kärnanläggning och tillämpningsområdet när det gäller utrymmen som tagits ur bruk. I och med den föreslagna preciseringen är alltså en kärnanläggning som ska läggas ned en kärnanläggning enligt kärnenergilagen tills den genom Strålsäkerhetscentralens försorg har godkänts som en anläggning som är nedlagd. När en kärnanläggning har lagts ned gäller inte de krav som ställs på en kärnanläggning den anläggning som är nedlagd. En motsvarande definition och begränsning ingår i den gällande kärnenergilagen för slutförvarets del, och tillägget är därför logiskt också när det gäller en kärnanläggning som används för produktion av kärnenergi och som ska läggas ned. I och med ändringen kan en kärnanläggning upphöra att vara en kärnanläggning etappvis, men dock så att förändringen gäller hela byggnader i taget, men t.ex. inte delar av en byggnad.
Nedläggning har definierats i 3 § 5 b-punkten i den gällande kärnenergilagen. Med nedläggning avses enligt definitionen nedmontering av en slutgiltigt stängd kärnanläggning så att de radioaktiva ämnen som härstammar från den nedmonterade anläggningen inte kräver några särskilda åtgärder på anläggningsplatsen. Definitionen lades till genom lagen om ändring av kärnenergilagen (342/2008).
Det föreslås dessutom att till 3 § 1 mom. flyttas definitionen på tillståndshavare som en ny 14 punkt.
Tillståndshavare definieras i 1 mom. 14 punkten som innehavare av ett tillstånd som berättigar till användning av kärnenergi. Tillståndshavare är en fysisk person, en sammanslutning eller en myndighet som lyder under jurisdiktionen av en av Europeiska unionens medlemsstater och som bedriver verksamhet som avses i 2 § 1 eller 2 mom. Med tillstånd avses tillstånd enligt 5 kap. i kärnenergilagen. Principbeslutet enligt kärnenergilagen är inget tillstånd. Definitionen ingår i 7 i § i den gällande kärnenergilagen. Flyttning av definitionen till paragrafen med definitioner ändrar inte den nuvarande tillämpningspraxisen eller innehållet i definitionen.
6 a §. Ombesörjande av kärnavfall som uppkommit i Finland. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. som innehåller bestämmelser om ansvaret för slutförvaringen av annat kärnavfall än det som hanteras i Finland, dvs. som omfattas av undantaget enligt 2 mom. 1 a-punkten. Enligt det föreslagna tillägget till 2 mom. 1 a-punkten ska också det avfall som sänts till ett annat land för behandling dock slutförvaras i Finland. Tillägget behövs på grund av en förpliktelse som finns i kärnavfallsdirektivet. Enligt kärnavfallsdirektivet ska det yttersta ansvaret för en säker slutförvaring av avfall som sänts till ett annat land för behandling ligga hos den medlemsstat där avfallet har uppkommit eller producerats.
Artikel 4 i kärnavfallsdirektivet förutsätter att det radioaktiva avfallet slutförvaras i den medlemsstat där avfallet har uppkommit också i det fall att avfallet sänds för bearbetning till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland. Avvikelse från kravet kan göras om medlemsstaten har ingått ett avtal om användning av ett slutförvar i den stat dit avfallet sänds och anmält detta till Europeiska kommissionen. Enligt Europeiska kommissionens syn ska den nationella lagstiftningen tydligt slå fast vem som har ansvaret för slutförvaringen av sådant avfall. Genom det tillägg som föreslås till paragrafen uppfylls kravet.
I praktiken innebär ansvaret att det avfall som uppkommer efter bearbetningen av avfallet och som inte kan frigöras från kontroll på grund av den radioaktivitet som avfallet fortfarande innehåller ska återsändas till Finland för slutförvaring. Sådant avfall som genererats till följd av bearbetningen kan vara exempelvis slagg som uppkommit vid bearbetningen av det ursprungliga avfallet och annat överloppsmaterial som inte längre kan bearbetas vidare.
I nuläget har sådant avfall som uppkommit efter bearbetningen redan återsänts till Finland och den tillståndshavare som sänt det har ordnat med hanteringen av det efter bearbetningen. Den nuvarande praxisen har fungerat väl och den är också förenlig med kärnavfallsdirektivet samt med den princip om minimering av avfallet som avses i den gällande kärnenergilagen.
Avfall som med stöd av den avvikelse som ingår i kärnenergilagen kan sändas annanstans för bearbetning betraktas enligt den gällande kärnenergilagen som sådant kärnavfall i vilket mängderna av radioaktiva ämnen är små och som således utgör i princip mindre farligt avfall. Enligt det befullmäktigande att utfärda förordning som ingår i 6 a § 2 mom. i den gällande kärnenergilagen ska det genom förordning föreskrivas vad som betraktas som sådan avvikelse som avses i paragrafen. I 7 b § i kärnenergiförordningen föreskrivs att de fall som avses i 6 a § 2 mom. 1 a-punkten i kärnenergilagen är sådana där aktivitetskoncentrationen i kärnavfallet är låg och där avfallet sänds utomlands för bearbetning, eftersom det i Finland inte finns någon lämplig bearbetningsmetod. Bearbetningen av sådant avfall annanstans än i Finland är fortfarande motiverat, eftersom Finland saknar sådan infrastruktur som behövs för ändamålsenlig behandling av sådant avfall. Med tanke på den övergripande hanteringen och återvinningen av avfallet är det dessutom ändamålsenligt att mängden avfall minskas i den mån som det i praktiken är möjligt. Då kan också mängden avfall som ska slutförvaras minskas.
I lagen har dock saknats en exakt förpliktelse att återsända avfallet till Finland och ansvara för avfallet efter bearbetningen. Ändringen skapar klarhet i lagstiftningen, men ändrar inte nuläget i någon betydande mån. Med stöd av den gällande kärnenergilagen har det återstående radioaktiva ämne som finns kvar efter bearbetningen, och som huvudsakligen återfinns i slagg, betraktats som kärnavfall, och redan i nuläget återsänts tillbaka till ursprungslandet Finland.
7 e §. Verifiering och bedömning av säkerheten. Det föreslås att 2 mom. ändras så att till momentet fogas en exakt period på tio år inom vilken en periodisk bedömning av säkerheten ska göras. I paragrafen i den gällande kärnenergilagen ingår en skyldighet att med jämna intervall bedöma en anläggnings säkerhet som helhet. Bestämmelsen är dock formulerad så att någon bestämd tidsintervall för bedömningar inte framgår av paragrafen.
I artikel 8 c i kärnsäkerhetsdirektivet förutsätts det att en tillståndshavare regelbundet med minst tio års intervall genomför en särskild säkerhetsöversyn för kärnenergianläggning. Vid beredningen av revideringen av kärnsäkerhetsdirektivet samt vid de stresstester som gjordes efter olyckan i Fukushima framhävdes vikten av säkerhetsbedömningar så ofta som tillbörligt, men minst vart tionde år.
En säkerhetsbedömning enligt 2 mom. ska i likhet med bestämmelsen i den gällande kärnenergilagen vara tillståndshavarens skyldighet. Vid den periodiska bedömningen ska särskild uppmärksamhet fästas vid omprövningen av naturliga faror samt vid de grundläggande principerna för anläggningskonstruktion. Tillståndshavarens säkerhetsbedömning ska förläggas tidsmässigt så att den har gjorts inom den frist om tio år som anges i paragrafen. Efter att tillståndshavaren gjort sin bedömning av säkerheten ska säkerhetsmyndigheten Strålsäkerhetscentralen på motsvarande sätt som i nuläget genomföra sin egen bedömning och fatta ett sådant beslut som avses i paragrafen. Den tidsfrist om tio år som anges i paragrafen berör alltså tillståndshavaren.
Den föreslagna ändringen medför ingen ändring i den rådande praxisen. Vid de finländska kärnkraftverken har en periodisk bedömning av säkerheten gjorts med minst tio års intervall, och i de nuvarande drifttillstånden har som tillståndsvillkor förutsatts att en täckande säkerhetsbedömning ska göras vid en bestämd tidpunkt. Skyldigheten att göra en bedömning av säkerheten omfattar alla kärnanläggningar, också sådana som ska läggas ned. De kärnanläggningar som ska läggas ned är enligt lagens bestämmelse med definitioner fortfarande kärnanläggningar på basis av 3 § 1 mom. 5 c-punkten. I och med den föreslagna preciseringen är en kärnanläggning som läggs ned en kärnanläggning i kärnenergilagens bemärkelse tills Strålsäkerhetscentralen har godkänt den som en anläggning som är nedlagd. Ända till denna tidpunkt gäller också skyldigheten att göra en säkerhetsbedömning. Vid en säkerhetsbedömning görs också i fråga om en kärnanläggning som ska läggas ned en bedömning av bl.a. huruvida tillståndsvillkoren är uppfyllda samt av eventuella ändringar som verksamhetsutövaren gjort och ändringar i de tekniska krav som gäller verksamheten.
Till 2 mom. föreslås dessutom ett tillägg som handlar om en motsvarande skyldighet i fråga om slutförvaringsanläggningar, dvs. att med jämna mellanrum göra en säkerhetsbedömning. En slutförvaringsanläggning skiljer sig till många delar från anläggningar för produktion av kärnenergi och därför ska tidsfristen för bedömningarna vara längre än för fristen för andra kärnanläggningar. En bedömning av säkerheten hos en anläggning för slutförvaring av kärnavfall ska genomföras med minst 15 års intervall. Slutförvaringsanläggningarna hör inte till kärnsäkerhetsdirektivets tillämpningsområde, vilket innebär att förpliktelsen att säkerhetsbedömningar enligt artikel 8 c i direktivet ska göras med minst tio års intervall inte gäller slutförvaringsanläggningar.
7 g §. Nedläggning. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet. Paragrafen ska i likhet med andra bestämmelser i 2 a kap. innehålla de krav angående säkerheten som ska uppfyllas vid nedläggningen av en kärnanläggning.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om den grundläggande princip som gäller säkerheten hos nedläggningen. Enligt bestämmelsen ska säkerheten alltid ha företräde när nedläggning av en kärnanläggning planeras och genomförs. Strålsäkerhetscentralen ska i egenskap av tillsynsmyndighet ha en central roll i övervakningen av säkerheten vid nedläggningen, och beaktandet av säkerhetsaspekterna ska visas i praktiken, dels genom Strålsäkerhetscentralens övervakningsarbete och planen för nedläggning men dessutom även genom ansökan om tillstånd enligt den nya 20 a §. Enligt 23 § ska ett utlåtande över ansökningen begäras av Strålsäkerhetscentralen, vars utlåtande ska innehålla en säkerhetsuppskattning på motsvarande sätt som ett utlåtande om drifttillstånd.
Till 1 mom. fogades ett krav enligt vilket nedmonteringen av anläggningen och andra åtgärder som syftar till nedläggning av anläggningen inte får skjutas upp utan grund. Detta krav flyttas som sådant från 7 g § 2 mom. i den gällande kärnenergilagen till 1 mom. i den ändrade kärnenergilagen. Den optimala tidsmässiga förläggningen av nedläggningsåtgärderna beror på flera faktorer, såsom den tekniska beredskapen, stråldoser som medförs av nedmonteringsåtgärderna, existensen av slutförvaringsutrymmen, tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, nedläggningen av andra kärnanläggningar på samma anläggningsområde och behovet att använda anläggningsområdet till något annat. Den föreslagna bestämmelsen hindrar således inte från att i planen för nedläggning av en kärnanläggning inkludera en långvarig - exempelvis några tiotal år lång - övervakad förvaring innan anläggningen nedmonteras. Om planen byggs upp på detta sätt, ska den motiveras med bevisbara sakskäl, såsom minimering av den totala strålexponering som orsakas av nedmonteringen. I och med denna ändring ändras inte möjligheterna att genomföra en övervakad förvaring.
Till 2 mom. ska fogas en skyldighet för den som söker tillstånd, och senare för tillståndshavaren, att framlägga en nedläggningsplan till myndigheten för bedömning. Bestämmelser om planen i fråga finns i 28 § i den gällande kärnenergilagen, men dessa gäller endast uppdateringen av planen. I och med den föreslagna ändringen ska hänvisningen till 28 § slopas och bestämmelser om uppdatering av planen ska tas in i paragrafens 2 mom. Bestämmelsen om planen ska strykas ur 28 § och flyttas till 7 g § som innehåller övergripande bestämmelser om kraven på säkerhet i samband med nedläggningen.
Den som söker tillstånd utarbetar en nedläggningsplan i anslutning till ansökan om att få uppföra en kärnanläggning, och tillståndshavaren lämnar in en kompletterad plan i samband med ansökan om drifttillstånd. Båda planerna lämnas till Strålsäkerhetscentralen för bedömning. Därefter ska nedläggningsplanen uppdateras och med jämna mellanrum lämnas till Strålsäkerhetscentralen för bedömning. Om inte något annat bestäms i villkoren för drifttillståndet, ska tillståndshavaren lämna in den första uppdaterade planen till ovan nämnd myndighet för bedömning senast sex år efter det att drifttillståndet vunnit laga kraft eller nästa gång när nedläggningsplaner för kärnkraftverkets andra anläggningsenheter lämnas in för bedömning.
Om inte något annat bestäms i tillståndsvillkoren, ska planen för nedläggning av anläggningen dessutom lämnas in för bedömning med minst sex års intervall tills tillståndshavaren inlämnar en till statsrådet riktad ansökan enligt 20 a § om tillstånd att lägga ned kärnanläggningen. I samband med denna tillståndsansökan ska den slutliga planen för nedläggning av kärnanläggningen lämnas till Strålsäkerhetscentralen. Den slutliga planen ska hållas à jour under nedläggningsprocessen i enlighet med de allmänna och detaljerade säkerhetsföreskrifter som Strålsäkerhetscentralen utfärdat med stöd av 7 q § och 7 r § i kärnenergilagen, och nedläggningen ska genomföras i enlighet med en plan som Strålsäkerhetscentralen har godkänt.
Enligt 3 mom. ska tillståndshavaren, när driften av en kärnanläggning har upphört, se till att kärnanläggningen läggs ned enligt tillståndsvillkoren i 20 a §, säkerhetskraven och en plan som godkänts av Strålsäkerhetscentralen. Den tidsmässiga prövningen i samband med den egentliga nedläggningen är tillståndshavarens uppgift. Tillståndshavaren ska få bestämma den tidpunkt då denne söker nedläggningstillstånd. Det ska dock utarbetas en nedläggningsplan och planen ska uppdateras på samma sätt som föreskrivs redan i den gällande lagen. Nedläggningen ska ske inom ramen för planerna och så att säkerheten beaktas på det sätt som anges i planerna.
Enligt bestämmelsen svarar tillståndshavaren för att kärnanläggningen läggs ned på ett säkert sätt med iakttagande av säkerhetskraven, tillståndsvillkoren och den plan som inlämnats till och godkänts av Strålsäkerhetscentralen. Kärnanläggningens innehavare har här motsvarande ansvar som det som i 7 f § i den gällande kärnenergilagen föreskrivs i fråga om uppförande och drift av en kärnanläggning. Med säkerhetskrav avses sådana krav som uppställts med stöd av lag, exempelvis i Strålsäkerhetscentralens föreskrifter som utfärdas med stöd av 7 q §, KKV-direktiv som utfärdas med stöd av 7 r § samt i Strålsäkerhetscentralens enskilda föreskrifter som centralen utfärdat inom ramen för sina befogenheter och som gäller anläggningsinnehavaren.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning angående planerna. Närmare bestämmelser om behandlingen av nedläggningsplaner ska utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 h §.Kärnämnen och kärnavfall. Till 1 mom. fogas ett omnämnande som handlar om nedläggning. Samma krav på en säker hantering och lagring av kärnämnen och kärnavfall ska i och med tillägget även omfatta sådant kärnavfall som uppkommer i samband med nedläggningen. Tillägget behövs för att lagstiftningen ska omfatta alla situationer i samband med användningen av kärnenergi samt fastställa ett krav som gäller en säker hantering av kärnämnena och kärnavfallet i alla skeden i anläggningens livscykel.
7 i §. Personal. Till paragrafen ska fogas ett nytt 6 mom. med bestämmelser om att samma i paragrafen angivna skyldigheter i fråga om personal som tillämpas på tillståndshavaren ska även tillämpas på leverantörer och underleverantörer när dessa i kärnanläggningen utför sådana uppgifter och åtgärder som är av betydelse med tanke på säkerheten vid kärnanläggningen.
Kärnenergilagen förutsätter redan nuförtiden att tillståndshavaren svarar för säkerheten vid användningen av kärnenergi och för säkerheten i en kärnanläggning överlag. Denna skyldighet omfattar ansvaret för personalens agerande. Det nya 6 mom. förutsätter att tillståndshavaren säkerställer att de leverantörer och underleverantörer vars verksamhet påverkar kärnsäkerheten vid en kärnanläggning har tillräckligt med personal som har tillbörlig kompetens och befogenheter för att de ska kunna fullgöra sina förpliktelser när det gäller kärnsäkerheten.
Enligt artikel 6 i kärnsäkerhetsdirektivet utsträcker sig ansvaret för kärnsäkerhet också till leverantörernas och underleverantörernas verksamhet. Av denna orsak föreslås det att det till bestämmelsen fogas ett omnämnande om tillståndshavarens ansvar för att denne ska försäkra sig om kompetensen hos underleverantörernas och leverantörernas personal på samma sätt som för den egna personalen. I nuläget regleras saken genom Strålsäkerhetscentralens föreskrifter och KKV-direktiv. I kärnenergilagen saknas en exakt förpliktelse för tillståndshavaren att försäkra sig om kompetensen hos leverantörer och underleverantörer samt att ordna tillräcklig utbildning för den personal som utför uppgifter som hänför sig till säkerheten i tillståndshavarens kärnanläggning. Kravet gäller i praktiken säkerställande av kompetensen hos och utbildningen för sådan personal som de facto utför eller deltar i arbeten eller åtgärder som påverkar kärnsäkerheten vid tillståndshavarens kärnanläggning. Ansvaret för säkerställande utsträcks inte till sådan personal hos underleverantörer och leverantörer som inte har någon anknytning till kärnsäkerheten vid en kärnanläggning.
7 j §.Ledningssystem. Till paragrafen fogas bestämmelser om skyldigheten att ha ett ledningssystem. I 7 j § i den gällande kärnenergilagen finns bestämmelser om innehållet i ledningssystemet, men klarhet ska skapas i bestämmelsen så att den inbegriper en entydig skyldighet att inrätta ett ledningssystem för en kärnanläggning. Till övriga delar ska paragrafen förbli oförändrad.
Strålsäkerhetscentralen har på basis av den gällande regleringen, dvs. i enlighet med 7 q § 21 punkten, rätt att utfärda närmare föreskrifter om ledningssystemet för en kärnanläggning.
7 k §. Ansvarig föreståndare. Till 1 mom. föreslås en ny 2 a-punkt som handlar om nedläggning. I och med tillägget kommer paragrafens krav angående ansvarig föreståndare och dennes ställföreträdare att gälla också en kärnanläggning som läggs ned.
Den nuvarande formuleringen omfattar endast uppförandet och driften av en kärnanläggning, men inte kärnanläggningar som ska läggas ned. Tillägget behövs för att kravet angående ansvarig föreståndare och dennes ställföreträdare ska utsträckas till att omfatta alla skeden i en kärnanläggnings livscykel.
I och med tillägget kan den ansvarige föreståndaren och dennes ställföreträdare i fråga om nedläggningen av en kärnanläggning vara helt andra personer än den ansvarige föreståndaren och dennes ställföreträdare vilka utsetts för driften av kärnanläggningen.
7 p §. Beredskapsarrangemang. Den laghänvisning som ingår i 4 mom. ska uppdateras så att den avser den gällande räddningslagen (379/2011).
7 q §. Allmänna säkerhetsföreskrifter. Det föreslås att 1 mom. 20 punkten ändras så att den till sitt innehåll motsvarar nuvarande praxis. Det föreslås att 1 mom. 22 punkten, som handlar om skyddsarrangemang, preciseras.
Det föreslås att 1 mom. 20 punkten kompletteras så att bestämmelsen innehåller detaljer som ska beaktas när det gäller strålskyddet vid en kärnanläggning. Punkten behöver kompletteras för att Strålsäkerhetscentralen på ett täckande sätt på föreskriftsnivå skulle kunna utfärda krav angående säkerheten vid driften av en kärnanläggning och säkerheten vid användningen av kärnenergi. Omständigheter för vilkas skull Strålsäkerhetscentralens befogenheter att utfärda föreskrifter behöver preciseras är en kärnanläggnings strukturella strålsäkerhet samt bedömningen av de stråldoser som befolkningen utsätts för. Den nya föreslagna ordalydelsen ”kontroll och övervakning av radioaktiva utsläpp från anläggningen” är som begrepp vidare än det uttryck ”övervakning av radioaktiva utsläpp från anläggningen” som används i den gällande kärnenergilagen. Ändringen skapar klarhet i dimensionen hos befogenheten att utfärda order.
Det föreslås att formuleringen i 1 mom. 22 punkten ska preciseras så att bemyndigandet att utfärda föreskrifter utöver personsäkerheten, datasäkerheten, säkerhetsövervakningen, säkerhetspersonalen, beredskapen inför hotfulla situationer och agerandet i hotfulla situationer vid en kärnanläggning även ska omfatta annan användning av kärnenergi. Bemyndigandet att utfärda föreskrifter ger således Strålsäkerhetscentralen en exakt behörighet att meddela föreskrifter om skyddsarrangemangen också i anslutning till transporterna av kärnämnen och kärnavfall. I och med ändringen omfattar således bemyndigandet att utfärda föreskrifter både skyddsarrangemangen vid kärnanläggningarna och skyddsarrangemangen vid transporterna. Ordalydelsen i den gällande kärnenergilagen avgränsar skyddsarrangemangen till att endast gälla skyddsarrangemangen vid en kärnanläggning. Skyddsarrangemangen omfattar exempelvis personsäkerheten, datasäkerheten, säkerhetsövervakningen, säkerhetspersonalen, beredskapen inför hotfulla situationer och agerandet i hotfulla situationer, vilka nämns i 22 punkten. Ordalydelsen bör ändras för att skyddsarrangemangen vid transporterna ska omfattas av motsvarande behörighet som kärnanläggningarna.
9 §.Tillståndshavarens skyldigheter. Det föreslås att 1 mom. ändras så att i bestämmelsen inkluderas tillståndshavarens ansvar för säkerställande av att leverantörernas och underleverantörernas produkter och tjänster som kan ha betydelse för kärnsäkerheten vid en kärnanläggning uppfyller kraven.
Det tillägg i form av utvidgning som föreslås till 1 mom. innebär att tillståndshavaren ska ansvara för att underleverantörernas alla produkter och tjänster som kärnanläggningen utnyttjar eller använder uppfyller alla säkerhetskrav i lagen och i författningarna på lägre nivå. Kravet omfattar sådana produkter och tjänster som påverkar kärnsäkerheten vid en kärnanläggning. Tillståndshavaren har fortsättningsvis en odelad skyldighet att sörja för säkerheten vid kärnanläggningen och denna skyldighet kan inte överföras på någon annan exempelvis på basis av leveransavtal. Tillståndshavaren kan i leveransavtalen fastställa säkerhetskraven för en leverans, kontrollpunkterna och tillståndshavarens och myndighetens befogenheter när det gäller övervakningen. Tillståndshavaren har dock, oberoende av avtalen, det odelade ansvaret för säkerheten vid sin kärnanläggning. Den föreslagna ändringen framhäver vikten av ledningssystem, och tillståndshavaren skulle genom kvalitetssäkring kunna försäkra sig om att produkterna och tjänsterna uppfyller kraven i lag.
Genom den föreslagna ändringen betonas tillståndshavarens kvalitetssäkring i underleverantörskedjan. Tillståndshavarna har redan i nuläget bedömt och övervakat leverantörer och underleverantörer samt förutsatt att alla leveranser oberoende av leverantör uppfyller de nationella kraven på och standarderna om säkerhet. Ansvaret innebär i praktiken exempelvis att tillståndshavaren säkerställer att produkter som påverkar kärnsäkerheten vid en kärnanläggning har tillverkats så att de uppfyller säkerhetskraven angående dem, och detta verifieras genom processerna inom ledningssystemet. Tillståndshavarnas och underleverantörernas privaträttsliga avtal och fördelningen av kostnadsansvaret hör i detta hänseende inte till kärnenergilagens tillämpningsområde. Tillståndshavaren och de underleverantörer som denne anlitar kan genom privaträttsliga avtal komma överens om kostnadsansvaret samt om förfördelningen av det ekonomiska ansvaret. I paragrafens första moment förutsätts dock fortsättningsvis att ansvaret för säkerheten vid användningen av kärnenergi vilar enbart på tillståndshavaren.
Den föreslagna ändringen av bestämmelsen grundar sig på ändringen av artikel 6 i kärnsäkerhetsdirektivet som förutsätter att tillståndshavaren har odelat ansvar. Artikel 6 a i kärnsäkerhetsdirektivet förutsätter att tillståndshavaren ansvarar också för sådana uppdragstagares och underleverantörers verksamhet vars verksamhet kan påverka kärnsäkerheten vid en kärnanläggning. För att denna förpliktelse ska kunna fullgöras föreslås nu ett tillägg till 1 mom. som gäller det föreslagna ansvaret för säkerställande av underleverantörers tjänster och produkter när dessa påverkar kärnsäkerheten vid en kärnanläggning.
10 a §. Tillståndshavarens informationsskyldighet. Till lagen föreslås bli fogad en ny paragraf som gäller en anläggningsinnehavares informationsskyldighet. I paragrafen åläggs tillståndshavare att hålla vissa handlingar som gäller kärnsäkerheten under den normala driften av en kärnanläggning framlagda till allmänt påseende. Genom bestämmelsen tillgodoses närmast allmänhetens rätt att få information om säkerheten hos kärnanläggningsverksamheten. Den föreslagna nya bestämmelsen hänför sig till det nationella genomförandet av förpliktelserna gällande öppenhet enligt artikel 8.1 och 8.2 i det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet.
I 1 mom. föreskrivs om tillståndshavarens skyldighet att hålla en allmän beskrivning av anläggningen och de säkerhetsprinciper som iakttas vid den till allmänt påseende. Det typiska för den allmänna beskrivningen av en kärnanläggning är att den innehåller uppgifter om den allmänna delen av säkerhetsanalysen. Dessa uppgifter hålls à jour under anläggningens drift och hela drifttid. De säkerhetsprinciper som iakttas innehåller information om hur de säkerhetsbestämmelser som fastställts i bindande föreskrifter följs vid kärnanläggningen. Att framlägga handlingar till påseende betyder att de hålls allmänt tillgängliga för befolkningen, vilket skulle kunna åstadkommas exempelvis genom att dokumenten publiceras på tillståndshavarens webbplats.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om att informationsskyldigheten inte omfattar sådana uppgifter som enligt lag eller en internationell förpliktelse som är bindande för Finland är sekretessbelagda. Tillståndshavaren har inte ens rätt att enligt egen prövning framlägga sådana sekretessbelagda uppgifter till påseende. Detta betyder ur tillståndshavarens synvinkel att denne ska försäkra sig om att de uppgifter som handlingarna innehåller är offentliga innan de framläggs. Momentet syftar till att för sin del säkerställa att kärnsäkerheten förverkligas och att hindra att sådana sekretessbelagda uppgifter som gäller säkerhetsarrangemangen hamnar i tredje personers händer.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om skyldigheten att framlägga uppgifter till påseende, såsom det var och hur information ska hållas till påseende, får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §. Hörande av allmänheten och lokala myndigheter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det hörande som avses i paragrafen och rätten att framföra åsikt gäller allmänheten i vid bemärkelse. I nuläget har arbets- och näringsministeriet, som svarar för beredningen av principbeslut om kärnanläggningar, tillförsäkrat allmänheten omfattande rättigheter att bli hörd i en större utsträckning än vad den nuvarande ordalydelsen skulle förutsätta. I praktiken tillämpas bestämmelsen således på betydligt vidare krets av allmänheten än vad hörandet enligt paragrafens ordalydelse skulle förutsätta.
Det föreslås att 2 mom. preciseras så att tillfälle att framföra sin åsikt reserveras, utöver invånarna och kommunerna i en kärnanläggnings närmaste omgivning och myndigheterna, dessutom allmänheten. Allmänheten behöver inte definieras särskilt i fråga om ett kärnanläggningsprojekt. I princip kan ett kärnanläggningsprojekt inverka eller inverkar på en mycket stor skara intressenter. Av denna anledning är det motiverat att den tidigare formuleringen, som betonade det lokala, ändras så att begreppet allmänheten utvidgas. Preciseringen ändrar inte den nuvarande praxisen, eftersom arbets- och näringsministeriet redan nuförtiden i principbeslutsskedet ordnat ett omfattande samråd med olika intressentgrupper och tagit emot utlåtanden och åsikter, oberoende av vem som framfört åsikterna, samt delgivit statsrådet dessa i skedet för beslutsfattande.
Det finns särskilda bestämmelser om lagstadgade utlåtanden och om begärandet av dem, och bestämmelsen om hörande handlar således om allmänhetens rätt att framföra sin åsikt om projektet i ett tidigt skede av det. Avsikten med ändringen är inte att ändra ställningen som sakägare eller att påverka besvärsrätten. Den föreslagna ändringen tillsammans med den nya 23 a §, som föreslås bli fogad till kärnenergilagen, ska trygga omfattande deltagarrättigheter i alla skeden av ett kärnanläggningsprojekt.
Dessutom föreslås att den föråldrade hänvisningen till handels- och industriministeriet i 1 mom. ändras till en hänvisning till arbets- och näringsministeriet.
16 §. Tillståndsmyndigheter. Till 1 mom. föreslås bli fogat ett omnämnande som gäller nedläggning. Tillstånd att lägga ned en anläggning ska på motsvarande sätt som tillstånd att uppföra en anläggning beviljas av statsrådet.
Paragrafens 1 mom. omfattar, vid sidan av andra tillstånd, s.k. stora kärnanläggningstillstånd som beviljas av statsrådet. Ett tillstånd att lägga ned en kärnanläggning är ett viktigt tillstånd, som i fråga om sin betydelse och omfattning kan jämställas med tillståndet att uppföra en anläggning och drifttillståndet, och därför är det motiverat att tillståndsmyndigheten är densamma som beviljar tillstånd att uppföra en kärnanläggning och tillstånd att driva en kärnanläggning.
20 a §. Nedläggning av kärnanläggning. Till lagen föreslås en ny 20 a § som innehåller bestämmelser om tillstånd att lägga ned en kärnanläggning. Enligt rekommendationen från IAEA:s IRRS-granskning från år 2012 bör nedläggning beaktas i den finländska regleringen också ur tillståndssystemets perspektiv. Enligt IAEA:s säkerhetskrav ska nedläggningen utgöra en skild del av en kärnanläggnings livscykel, eftersom åtgärderna, riskerna och verksamhetens art är helt olika jämfört med driftskedet. De direktiv som antagits inom ramen för Euratom har också utfärdats utgående från den utgångspunkt att samtliga faser i en kärnanläggnings livscykel förutsätter tillstånd enligt det nationella systemet. Därför ska bestämmelser om ett skilt tillståndsskede för nedläggningen av kärnanläggning tas in i lag. I och med tillståndet blir de olika faserna i en kärnanläggnings livscykel beaktade i kärnenergilagens tillståndssystem.
I 1 mom. föreskrivs om skyldigheten för innehavare av ett drifttillstånd enligt 20 § i kärnenergilagen att inleda åtgärder för nedläggning av kärnanläggningen efter det att kärnanläggningen tagits ur drift. Beslutet om urdrifttagning av en kärnanläggning ankommer på tillståndshavaren, dock med beaktande av kraven i 7 g § och den nedläggningsplan som utarbetats enligt paragrafen i fråga. Tillståndshavaren fattar beslut om tidpunkten för när anläggningen tas ur drift i god tid innan ansökan om nedläggningstillstånd lämnas in. Planeringen av och förberedelserna för nedläggningen inleds redan i ett tidigt skede under planeringen av uppförandet av en anläggning och fortsätter under hela byggnads- och driftskedet. Den plan för nedläggning av en kärnanläggning om vilken det föreskrivs i 7 g §, uppställer ramvillkoren för nedläggning av kärnanläggningen.
I 2 mom. föreskrivs vidare om tillståndshavarens skyldighet att söka tillstånd till nedläggning av anläggningen. Tillståndet ska sökas i tillräckligt god tid innan kärnanläggningens drifttillstånd löper ut. I praktiken ska tillståndshavaren flera år innan kärnanläggningens drifttillstånd löper ut fatta beslut om huruvida denne ämnar fortsätta driva kärnanläggningen och söka nytt drifttillstånd eller ta kärnanläggningen ur drift och söka tillstånd för nedläggning. Säkerheten vid kärnanläggningar förutsätter föregripande planmässighet vid planeringen av framtida tillstånd för kärnanläggning och av tillståndsansökningar. Tillstånd ska sökas i tillräckligt tidigt skede, så att myndigheterna till sitt förfogande har en tillräckligt lång tid för prövning av ansökan innan kärnanläggningens drifttillstånd går ut.
I 2 mom. föreskrivs om de villkor som ska vara uppfyllda innan tillstånd kan beviljas. Tillståndsprövningen inbegriper ändamålsenlighetsprövning på samma sätt som i fråga om andra kärnanläggningstillstånd enligt kärnenergilagen. I momentet uppräknas de prövningsgrunder som ska beaktas vid tillståndsprövningen. Bestämmelsen följer samma systematik som följs i fråga om tillstånd att uppföra kärnanläggning och tillstånd att driva kärnanläggning till den delen att i bestämmelsen uppräknas separat de prövningsgrunder som ska beaktas särskilt i fråga om nedläggning. Utöver dessa ska nedläggningen följa de allmänna principer som avses i kärnenergilagen. Tillståndsprövningen inbegriper ändamålsenlighetsprövning, eftersom tillståndet till nedläggning av en kärnanläggning inte är ett rutinmässigt, ofta förekommande, tillstånd, utan är ett tillstånd av engångskaraktär och därför bör särdragen hos och den funktionella praxisen vid just anläggningen i fråga tas i beaktande vid prövningen.
På sökande av tillstånd och tillståndsförfarandet tillämpas bestämmelserna om tillståndsförfarandet i 5 kap. i den gällande kärnenergilagen. Tillståndshavaren söker ett tillstånd att lägga ned en kärnanläggning genom en ansökan som riktats till statsrådet.
Tillståndsförfarandet i fråga om en kärnanläggning som läggs ned avviker dock från tillståndsförfarandet i faserna för uppförande och drift så att nedläggningen av en kärnanläggning är en skyldighet som i 9 § ålagts innehavaren av drifttillståndet som en del av systemet för kärnanläggningarnas kärnavfallshantering. I paragrafen föreslås inte några bestämmelser om det sätt på vilket nedläggningen bör genomföras. Tillståndshavaren skulle kunna välja sättet att genomföra nedläggningen bland olika alternativ. Nedläggningen skulle kunna genomföras exempelvis som fördröjd. Också i detta fall ska tillstånd till nedläggning sökas innan drifttillståndet löper ur. I nedläggningstillståndet tas inte ställning till tillståndshavarens rätt att avsluta den kommersiella elproduktionen vid kärnanläggningen vid önskad tidpunkt.
Med stöd av det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i 16 § 3 mom. i den gällande kärnenergilagen utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om tillstånd, tillståndsförfaranden och om åtgärderna efter tillståndsbeslutet i kärnenergiförordningen.
Enligt 3 mom. får nedläggningen av en kärnanläggning inte inledas innan ett tillstånd därtill har beviljats, dock så att tillståndshavaren skulle kunna utföra förberedande arbeten på basis av drifttillståndet under Strålsäkerhetscentralens överinseende. I momentet föreskrivs dessutom att nedläggning av kärnanläggningen inte får inledas och några åtgärder för nedläggning inte börja vidtas efter beviljandet av tillstånd förrän de förhandsvillkor som föreskrivs i 3 mom. 1 och 2 punkten är uppfyllda.
Tillståndshavaren får inte vidta åtgärder för nedläggning av anläggningen förrän Strålsäkerhetscentralen konstaterat att kärnanläggningen uppfyller de säkerhetskrav som gäller för nedläggning och att skyddsarrangemangen och beredskapsarrangemangen är tillräckliga, att den kontroll som behövs för att förhindra spridningen av kärnvapen ordnats på tillbörligt sätt och att skadeståndsansvaret för kärnanläggningens innehavare med tanke på en kärnskada fortfarande har ordnats på det sätt som föreskrivs i lag. Tillståndshavaren får inte heller inleda nedläggningen förrän arbets- och näringsministeriet har konstaterat att reserveringen av medel för kostnader för kärnavfallshanteringen fortsätter i enlighet med 7 kap. i kärnenergilagen.
Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om drifttillstånd i 20 §. I bestämmelsen är det fråga om att Strålsäkerhetscentralen och arbets- och näringsministeriet ännu i praktiken kontrollerar att alla omständigheter som anges i bestämmelsen uppfylls, innan verksamheten enligt tillståndet inleds. De förutsättningar som anges i 3 mom. 1 och 2 punkten är centrala med tanke på förverkligandet av lagens allmänna principer. Det bör konstateras att dessa förutsättningar finns innan nedläggningen inleds.
Bestämmelser om tillståndets giltighet ska finnas i 24 §. På sökande av ändring i tillståndsbeslutet tillämpas bestämmelserna i 75 § i den gällande kärnenergilagen.
23 a §.Hörande och framförande av åsikter. Till lagen föreslås bli fogad en ny 23 a § om hörande i byggnads-, drift- och nedläggningstillståndsskedena. Det är fråga om att bereda tillfälle att bli hörd och att påverka vid tillståndsförfarandet.
I 13 § i den gällande kärnenergilagen ingår en bestämmelse om hörande av allmänheten och lokala myndigheter, som också inbegriper möjligheten att framföra åsikter och ordna ett samrådsmöte som är öppet för allmänheten. Bestämmelserna i 13 § i den gällande kärnenergilagen omfattar dock endast principbeslutsskedet. Bestämmelser om hörande i de olika tillståndsskedena har saknats i kärnenergilagen när det gäller sådana tillstånd som avses i 5 kap. I nuläget har arbets- och näringsministeriet i praktiken begärt åsikter i byggnads- och drifttillståndsskedena med stöd av 41 § i förvaltningslagen.
Artikel 8.4 i kärnsäkerhetsdirektivet förutsätter att allmänheten bereds tillfälle att delta i processen för beslutsfattande om kärnanläggningar i de olika tillståndsskedena. Enligt 20 § 2 mom. i grundlagen, vilket handlar om ansvaret för miljön, ska det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön.
I 1 mom. föreskrivs att enligt en vid tolkning ska alla som är intresserade av saken ha möjlighet att framföra sin åsikt i ett ärende som gäller tillstånd enligt kärnenergilagen. Framförandet av åsikt har inte bundits vid sakägarställningen, och avsikten är inte heller att därigenom inverka på sakägarställningen. Begreppet allmänhet har inte definierats i kärnenergilagen och det är inte ändamålsenligt att till lagen foga en definition eller att begränsa begreppet. Kärnanläggningsprojekt är omfattande projekt som kan ha lokal, regional, nationell och internationell betydelse. Av denna anledning anses det inte vara ändamålsenligt att definiera vad som avses med allmänheten.
Det handlar om en specialbestämmelse i förhållande till 41 § i förvaltningslagen och dess tillämpningsområde ska vara mer omfattande, eftersom framförandet av åsikter exempelvis i egenskap av privatperson eller ur miljöperspektiv inte begränsas där. En tillräcklig frist ska reserveras för framförandet av åsikter. Tidsfristen ska vara tillräckligt lång med hänsyn tagen till projektens omfattning, verkningsområde och intressentgrupperna. Bestämmelsen är en specialbestämmelse även i det hänseendet att den förpliktar att bereda tillfälle till framförande av åsikter i de ärenden som avses i paragrafen, och ingen avvikelse ska kunna göras från den.
På hörandet av sakägare samt på förfarandet tillämpas i övrigt bestämmelserna i förvaltningslagen. Saken skulle kunna avgöras trots att inga åsikter har framförts. Framförandet av åsikter ska inte heller påverka sakägarställningen eller besvärsrätten.
I 2 mom. föreskrivs om sökandens rätt att innan ärendet avgörs presentera en förklaring till de lagstadgade utlåtanden som begärts över tillståndsansökan och de åsikter som avses i 1 mom.
24 §. Tillståndets giltighetstid. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett omnämnande som gäller nedläggning, så att tillståndet att lägga ned anläggningen på samma sätt som tillståndet att uppföra anläggning ska beviljas så att det gäller tills vidare.
Nedläggningstillståndet beviljas så att det gäller tills vidare, eftersom nedläggningen är en lång process med flera faser, och därför är det inte möjligt att fastställa några absoluta giltighetstider för tillståndet. Ett tillstånd som gäller tills vidare gör det dessutom möjligt att genomföra nedläggningen i enlighet med den nedläggningsplan som tillståndshavaren sökt och tillståndsbeviljaren godkänt. Ett tillstånd som gäller tills vidare gör det möjligt att ta hänsyn till olika nedläggningsstrategier.
Enligt den föreslagna 7 g § har dock nedläggningsplanen en central betydelse, och planerna bestämmer de tidsfrister för tillståndet inom vilka nedläggningen ska genomföras.
27 b §. Nationellt program för kärnavfallshantering. Till lagen föreslås bli fogad en ny paragraf med bestämmelser om programmet för kärnavfallshantering. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att utarbeta ett nationellt program för kärnavfallshantering och om innehållet i programmet. Avsikten med den nya bestämmelsen är inte att ändra den nuvarande praxisen, utan det handlar om att i lag införa bestämmelser om ett nationellt system, nationella handlingslinjer och nationell praxis.
I 54 § i den gällande kärnenergilagen åläggs arbets- och näringsministeriet och Strålsäkerhetscentralen att sörja för vissa självutvärderingar och att inbjuda till inbördes granskningar i anslutning till programmet för kärnavfallshantering och den nationella ramen för kärnavfallshantering. I kärnenergilagen saknas dock bestämmelser om utarbetande av program, om programmets innehåll och om uppdateringen av programmet.
Kärnavfallsdirektivet förutsätter att exakta bestämmelser om det nationella programmet för kärnavfallshantering och om de nationella handlingslinjerna finns i lag. I direktivets artikel 4 föreskrivs att medlemsstaterna ska införa och upprätthålla nationella handlingslinjer för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Varje medlemsstat ska ha det yttersta ansvaret för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats i den staten. Direktivet förutsätter att det i lagstiftningen ska finnas en tydligt definierad skyldighet att införa och upprätthålla nationella handlingslinjer som inbegriper samtliga principer som förutsätts enligt artikel 4 i direktivet. Enligt direktivet kan de nationella handlingslinjerna och det nationella programmet för kärnavfallshantering ingå i ett enda dokument eller i flera olika dokument.
I den gällande kärnenergilagen finns det inte några bestämmelser om nationella handlingslinjer. I nuläget har handlingslinjerna ansetts ingå i kärnenergilagen och i strålskyddslagen, och avse det yttersta ansvaret för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Beskrivningen av handlingslinjerna har också ingått i 1 kap. i det nationella program för kärnavfallshanteringen som upprättades första gången år 2015. Den nu föreslagna paragrafen behövs för att den nationella lagstiftningen ska motsvara kraven i kärnavfallsdirektivet, och för att direktivet på ett exakt sätt ska ha införlivats i den nationella lagstiftningen. Behovet av tillägg har också konstaterats vid de diskussioner som förts med kommissionen.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om den som ska utarbeta de nationella handlingslinjerna för hanteringen av kärnavfall. Arbets- och näringsministeriet ska tillsammans med Strålsäkerhetscentralen utarbeta ett nationellt program för kärnavfallshantering. I 1 mom. föreskrivs vidare om att det nationella programmet ska innehålla ett nationellt program för kärnavfallshantering samt nationella handlingslinjer för hanteringen av kärnavfall i ett enda dokument på det sätt som direktivet tillåter.
Ett sådant nationellt program för kärnavfallshantering som avses i paragrafen har redan utarbetats en gång, men i lag ska det finnas exakta bestämmelser om vem som ansvarar för utarbetandet och uppdateringen av programmet samt om hur det utvärderas med jämna intervall och om det sätt på vilket uppdateringen görs på basis av utvärderingarna. Utöver dessa ska bestämmelser om utvärdering av programmet samt om uppdatering av programmet på basis av utvärderingarna finnas i lag. Bestämmelsen ändrar inte den nuvarande praxisen, och det befintliga nationella program för kärnavfallshantering som första gången utarbetats 2015 ska gälla också fortsättningsvis tills det uppdateras.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning. Enligt bemyndigandet får närmare bestämmelser om innehållet i programmet för kärnavfallshantering utfärdas genom förordning av statsrådet.
28 §. Beslut om fullgörande av ombesörjningsskyldigheten. Det föreslås att 2 mom. preciseras så att momentets sista mening stryks, eftersom alla bestämmelser om planen för nedläggning av en kärnanläggning ska enligt förslaget finnas i 7 g §. Till övriga delar ska 2 mom. förbli oförändrat.
I 28 § 2 mom. i den gällande kärnenergilagen finns bestämmelser om upprätthållandet av planen för nedläggning av kärnanläggningen. Bestämmelsen om nedläggningsplanen ska strykas ur 28 § och flyttas till 7 g § i kärnenergilagen.
Det att bestämmelsen om nedläggningsplan ska strykas ur momentet påverkar inte beslutet om fullgörande av ombesörjningsskyldigheten, eftersom den plan för kärnavfallshantering som avses i 1 och 2 mom. omfattar också planerna för nedläggning av kärnanläggningar.
Paragrafens 1, 3 och 4 mom. ska förbli oförändrade.
40 §. Fonderingsmålet. I paragrafen föreskrivs om grunderna för fastställande av fonderingsmålet. I 2 och 3 mom. föreskrivs om de grunder på vilka fonderingsmålet bestäms i exceptionella situationer. Syftet med den tillfälliga sänkningen av fonderingsmålet, om vilken det föreskrivs i 3 mom., är att säkerställa ett jämnt inflöde av kärnavfallshanteringsavgifter med tanke på priset på kärnkraftsel. Målet för detta är att göra det möjligt att på ett föregripande sätt beakta betydande ändringar i ansvarsbeloppet. I paragrafen föreslås tekniska preciseringar som inte påverkar fonderingsmålet, utan de handlar om korrigering av hänvisningarna och den terminologi som används.
Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att uttrycket "ansvarsbeloppet i slutet av det föregående kalenderåret” stryks och ersätts med ”ansvarsbeloppet för det föregående kalenderåret”. Ändringen påverkar inte fastställandet av ansvarsbeloppet. Ansvarsbeloppet fastställs för hela kalenderåret. Enligt 43 § 2 mom. fastställer arbets- och näringsministeriet i slutet av varje kalenderår varje avfallshanteringsskyldigs ansvarsbelopp för det löpande kalenderåret. Ministeriet kan enligt den gällande kärnenergilagen avvika från tidtabellen ovan, om det finns grundad anledning till det.
Det föreslås att hänvisningarna i 3 mom. korrigeras. Den hänvisning till 44 § 1 mom. som ingår i 40 § 3 mom. i den gällande kärnenergilagen ska ändras till en hänvisning till 43 § 2 mom. Ändringen har samband med den ändring av 40 § 3 mom. som gjordes genom lagen om ändring av kärnenergilagen (324/2008), varvid begreppet ”beräkning av ansvarsbeloppet” ströks ur lagen. Enligt den gällande kärnenergilagen fastställs alltså det beräknade ansvarsbeloppet inte längre i 44 § 1 mom. och därför behöver paragrafen korrigeras.
Ändringen följer terminologin i 43 § 2 mom. i den gällande kärnenergilagen där det föreskrivs att i slutet av varje kalenderår fastställer arbets- och näringsministeriet ansvarsbeloppet för det löpande kalenderåret och fattar beslut om ansvarsbeloppet för de följande åren. Det föreslås dessutom att hänvisningen till ansvarsbeloppet i slutet av kalenderåret stryks. Ansvarsbeloppet bestäms för hela kalenderåret, och arbets- och näringsministeriet fastställer ansvarsbeloppet i slutat av kalenderåret i enlighet med 43 § 2 mom. i den gällande kärnenergilagen.
Paragrafens 2 mom. ska förbli oförändrat.
44 §.Ställande av säkerhet. Ordalydelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att uttrycket ”ansvarsbeloppet i slutet av kalenderåret” korrigeras så att det lyder ”ansvarsbeloppet för kalenderåret”. I fråga om 44 § 3 mom. föreslås dessutom hänvisningen till det beräknade ansvarsbeloppet i samma paragraf bli ersatt med en hänvisning till ansvarsbeloppet enligt 43 § 2 mom. Motiveringarna till ändringar har presenterats ovan i samband med ändringarna av 40 §.
Paragrafens 2 och 4 mom. ska förbli oförändrade.
53 §.Begränsningar vid återbäring av säkerheter och överskott. Hänvisningen i 1 mom. till ”ansvarsbeloppet i slutet av kalenderåret” ändras så att det lyder ”ansvarsbeloppet för kalenderåret”. Motiveringarna till ändringen har angetts ovan i samband med ändringarna av 40 §.
53 a §. Avgift som ska samlas in hos innehavaren av en kärnanläggning. Det föreslås att 4 mom. preciseras så att tillståndshavarens tillstånd, till vilket det hänvisas i paragrafen, avser tillståndet att uppföra en kärnanläggning eller tillståndet att driva en kärnanläggning. Med ordalydelsen ”tillstånd för en kärnanläggning” i 53 a § 4 mom. i den gällande kärnenergilagen åsyftas alla tillstånd som gäller kärnanläggningar. På grund av det i 20 a § föreslagna tillståndet att lägga ned en kärnanläggning bör hänvisningen ändras så att den endast gäller tillstånd att uppföra en kärnanläggning eller tillstånd att driva en kärnanläggning. I och med ändringen ska de avgifter som avses i paragrafen inte längre erläggas i det skede då verksamhetsutövaren har ett tillstånd till nedläggning av anläggningen.
53 d §. Finansiering av forsknings-, forskningsinfrastruktur- och fortbildningsprojekt. Till 1 mom. 1 och 2 punkten föreslås utöver forskningen eller forskningen och fortbildningen dessutom bli fogat ett omnämnande som gäller forskningsinfrastrukturen.
Till 2 mom. föreslås ett tillägg av forskningsinfrastrukturprojekt, och bestämmelser om att forskningsinfrastrukturprojekten ska främja beredskapen för forskningsverksamhet enligt 53 a § 1 mom. och 53 b § 1 mom.
Tilläggen ändrar inte den nuvarande praxisen, och de behövs för att ordalydelserna i kapitlet kan förenhetligas, och för att forskningsinfrastrukturprojekt ska nämnas skilt på ett systematiskt sätt i alla paragrafer i kapitlet.
54 §.Den högsta ledningen och tillsynen på kärnenergiområdet. Det föreslås att 3 mom. ändras så att där finns bestämmelser om ordandet av internationella inbördes granskningar av kärnsäkerheten samt om den aktör som har ansvaret för samordningen. Enligt bestämmelsen ska arbets- och näringsministeriet inbjuda till en internationell inbördes granskning av kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar, om det inträffar en sådan olycka som har betydande konsekvenser med tanke på strålskyddet eller kärnsäkerheten. Vid olycksfall ska en internationell inbördes granskning göras när det är fråga om en olycka som enligt den internationella skalan för kärnanläggningsincidenter, INES, klassificeras som en olycka av minst INES-4-klassen och med säkerhet av alla olyckor i INES-5-klassen.
Vid en olycka som hör till klassen INES 4 orsakar utsläppet av radioaktiva ämnen till omgivningen för en person i anläggningens omgivning, som utsatts för den största exponeringen, en stråldos som överskrider en millisievert. Ett sådant utsläpp kan ge upphov till vissa skyddsåtgärder utanför anläggningen, såsom kontroll av lokala livsmedel. En olycka av klass 4 medför redan ett behov av nationella och internationella utredningar.
Vid olyckor av INES 5-klassen frigörs en liten del av de radioaktiva ämnen som kärnkraftverket innehåller (i jod-131-ekvivalenter i storleksklassen från hundratals till tusentals terabecquerel) till omgivningen. Ett sådant utsläpp leder till delvis igångsättning av skyddsåtgärderna för minskning av sannolikheten för hälsorisker. En olycka av klass 5 kan också bestå av en allvarlig skada på kärnanläggningen utan att några betydande mängder radioaktiva ämnen frigörs till omgivningen. Det kan vara fråga om en omfattande skada på en kärnanläggnings reaktor, en stor okontrollerad ökning av effekten (kriticitetsolycka), brand eller explosion, som har till följd att radioaktiva ämnen i en betydande mängd sprider sig till anläggningsutrymmen.
Arbets- och näringsministeriet ska inbjuda till och ordna en sådan internationell inbördes granskning som avses i momentet. Undersökningen av en kärnanläggningsolycka hör till Olycksutredningscentralen (OTKES) som får experthjälp av Strålsäkerhetscentralen. Det är motiverat att i lag ålägga arbets- och näringsministeriet att inbjuda till internationella inbördes granskningar också av den anledningen att också säkerhetsmyndighetens agerande och eventuella brister i myndighetskraven ska utredas i samband med en olycka. Strålsäkerhetscentralen kan i egenskap av säkerhetsmyndighet inte bedöma eventuella brister i sin egen verksamhet, och därför bör arbets- och näringsministeriet sköta om saken.
Paragrafens 1, 2 och 4 mom. ska förbli oförändrade.
54 a §. Självutvärderingar och internationella inbördes granskningar. Till lagen föreslås en ny paragraf med bestämmelser om självutvärderingar och internationella granskningar av olika slag. I paragrafen föreskrivs om skyldigheten att ordna självutvärderingar och internationella inbördes granskningar. I 54 § i den gällande kärnenergilagen föreskrivs om den som ska sörja för självutvärderingar, men nu finns det ett behov att precisera regleringen med en materiell bestämmelse om utvärderingsskyldigheten. Bestämmelserna om den som ordnar utvärderingarna ska också fortsättningsvis finnas i 54 §.
Kärnenergiområdet regleras genom många internationella förpliktelser som delvis överlappar varandra eller är parallella med kraven på EU-nivån. Den föreslagna paragrafen innehåller de skyldigheter att genomföra självutvärderingar och inbördes granskningar samt att inbjuda till internationella inbördes granskningar vilka följer av kraven i direktiven. De skyldigheter att genomföra inbördes granskningar som ingår i direktiven är inte helt harmoniserade med förpliktelserna eller granskningarna enligt med kärnsäkerhetskonventionen eller kärnavfallskonventionen, men av enhetlighetsskäl samt med tanke på klarheten i tolkningspraxisen föreslås i paragrafen bestämmelser om både skyldigheter att ordna internationella inbördes granskningar på basis av direktivet och skyldigheter att ordna andra internationella inbördes granskningar.
Utvärderings- och granskningsskyldigheterna enligt paragrafen baserar sig på det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet, på kärnavfallsdirektivet och på internationella konventioner.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheten att genomföra en självutvärdering och om skyldigheten att inbjuda till internationella inbördes granskningar när det gäller både kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen.
I 2 mom. föreskrivs om de omständigheter som ska vara föremål för den nationella självutvärderingen för att förpliktelserna enligt direktiven och de internationella förpliktelserna blir fullgjorda. Momentet innehåller dessutom tidsfrister inom vilka utvärderingarna ska genomföras. I 2 mom. 1 punkten åsyftas det nationella ramverket för kärntekniska anläggningars säkerhet som ska genomgå en självutvärdering vart tionde år enligt både kärnsäkerhetskonventionen och det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet. I 2 mom. 2 punkten åsyftas den särskilda tematiska utvärdering som enligt det ändrade kärnsäkerhetsdirektivet ska utföras med sex års intervall. Temat för utvärderingen bestäms av Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering Ensreg (European Nuclear Safety Regulators). I 2 mom. 3 punkten förutsätts att oberoende av andra utvärderingsskyldigheter ska den nationella självutvärderingen alltid genomföras när det sker en olycka av minst INES 4-klassen. I 2 mom. 4 punkten förutsätts att det nationella ramverket för kärnavfallshanteringen ska utvärderas vart tionde år såsom förutsätts i kärnavfallsdirektivet och kärnavfallskonventionen. I 2 mom. 5 punkten förutsätts att det nationella programmet för kärnavfallshantering, om vilket det föreskrivs i den föreslagna 27 b § i kärnenergilagen, ska genomgå en utvärdering vart tionde år på det sätt som förutsätts i kärnavfallsdirektivet.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om teman för internationella inbördes granskningar och tidpunkterna för granskningarna.
I 3 mom.1 punkten åsyftas den nationella ramen för kärnsäkerhet i enlighet med kraven i kärnsäkerhetsdirektivet och IAEA:s rekommendationer. IAEA:s utvärdering är en IRRS inbördes granskning.
I 3 mom. 2 punkten åsyftas en tematisk inbördes granskning enligt det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet som ska genomföras vart sjätte år. I artikel 8 e i det reviderade kärnsäkerhetsdirektivet förutsätts att medlemsstaterna samarbetar kring kärnsäkerheten och ordnar temabundna inbördes granskningar nationellt och deltar i granskningarna i andra medlemsstater. Genom den föreslagna bestämmelsen i kärnenergilagen uppfylls kravet i direktivet. Att bestämmelser om utvärderingsskyldigheten fogas till kärnenergilagen betyder dessutom att Strålsäkerhetscentralen och tillståndshavarna bör reservera resurser för detta.
I praktiken bestäms teman för de tematiska inbördes granskningarna på EU-nivån under ledning av Europeiska kommissionen. Kommissionen har anförtrott uppgiften åt Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering Ensreg. Som allmänt tema för den första tematiska inbördes granskningen har valts kontroll av åldrandet, och följande delområden inom det: tryckkärl, (el)kablar, rör inom konstruktionerna och reaktorinneslutningens betongkonstruktioner. Den första tematiska inbördes granskningen inleds år 2017.
I 3 mom. 3 punkten åsyftas inbördes granskning av den nationella ramen för kärnavfallshantering och av det nationella programmet för kärnavfallshantering i enlighet med kärnavfallsdirektivet och kärnavfallskonventionen.
I 3 mom. 4 punkten åsyftas inbördes granskning som i enlighet med kärnsäkerhetsdirektivet ska genomföras alltid när det skett en olycka som klassificeras som en olycka av minst INES 4-klassen.
55 §. Tillsynsmyndighet. I paragrafen föreskrivs om Strålsäkerhetscentralens uppgifter och befogenheter som en myndighet som utövar tillsyn över säkerheten vid användningen av kärnenergi. Till paragrafen föreslås bli fogad en ny punkt med en ytterligare uppgift för Strålsäkerhetscentralen. Uppgiften handlar om internationellt samarbete. Paragrafens nya 9 punkt handlar om samarbete med andra staters tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över kärnanläggningars säkerhet.
Paragrafen behöver kompletteras med en ny punkt, eftersom den nuvarande lagstiftningen saknar en uttrycklig skyldighet för tillsynsmyndigheterna att utbyta information med kärnsäkerhetsmyndigheterna i andra stater. I och med den nya formuleringen förbinder sig Strålsäkerhetscentralen att samarbeta med andra stater kring kärnsäkerheten vid kärnanläggningar särskilt genom att utbyta och sprida information. Ändringen påverkar inte den nuvarande praxisen i någon större utsträckning, eftersom Strålsäkerhetscentralen redan i nuläget deltar i och samordnar det internationella kärnsäkerhetssamarbetet. Skyldigheten att delta i internationellt samarbete ska dock av tydlighetsskäl fogas direkt till den paragraf i kärnenergilagen som handlar om Strålsäkerhetscentralens uppgifter som tillsynsmyndighet samt för att entydigt fullgöra förpliktelsen i artikel 8.1 i kärnsäkerhetsdirektivet. Artikel 8.1 handlar om tillståndshavarens och tillsynsmyndighetens informationsskyldighet både under normala förhållanden och vid fara.
Till paragrafens 1 mom. föreslås en ny 10 punkt som handlar om ordnandet av en nationell tematisk självutvärdering. Uppgiften har samband med de utvärderingar och granskningar om vilka det föreskrivs i 54 och 54 a §, och den bör fogas också till 55 § som handlar om Strålsäkerhetscentralens uppgifter, eftersom den nationella tematiska inbördes granskningen är en uppgift som hör endast till Strålsäkerhetscentralen.
60 §.Tryckbärande anordningar. Paragrafen föreslås bli ändrad på grund av att lagen om tryckbärande anordningar har reviderats. De tryckbärande anordningar som avses i paragrafen ska också fortsättningsvis övervakas i enlighet med de särskilda krav som uppställs med stöd av kärnenergilagen. Praxisen vid övervakningen av andra tryckbärande anordningar än de kärntekniska tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar ska förbli oförändrad.
De särskilda krav som gäller användningen av kärnenergi kan uppställas endast i kärnenergilagen eller med stöd av ett befullmäktigande som ges i den lagen. De särskilda kraven på tryckbärande anordningar vid användningen av kärnenergi kan gälla både själva den tryckbärande anordningen och användningen av den i kärnanläggningar. De särskilda kraven kan gälla det ställe där tryckbärande anordningar används eller de omständigheter under vilka de används eller säkerhetsarrangemangen.
Enligt 1 mom. ska Strålsäkerhetscentralen på samma sätt som enligt den gällande kärnenergilagen övervaka tryckbärande anordningar i kärnanläggningar. I momentet definieras tryckbärande anordningar i kärnanläggningar, kärntekniska tryckbärande anordningar och vanliga tryckbärande anordningar. Definitionen på tryckbärande anordningar i kärnanläggningar omfattar också fortsättningsvis två grupper av tryckbärande anordningar: kärntekniska tryckbärande anordningar och vanliga tryckbärande anordningar. Definitionen på kärntekniska tryckbärande anordningar förblir oförändrad. Definitionen på vanliga tryckbärande anordningar ska preciseras. Vanliga tryckbärande anordningar är andra tryckbärande anordningar som godkänts vid säkerhetsklassificeringen av anläggningen än de kärntekniska tryckbärande anordningarna. Definitionen på tryckbärande anordning ingår i den nya lagen om tryckbärande anordningar och någon särskild definition på den behöver inte tas in i kärnenergilagen.
Praktiken har visat att begreppet ”vanlig tryckbärande anordning i kärnanläggning” som begrepp lämnar rum för tolkning. Denna tolkningsoklarhet har resulterat i att ansvarsfördelningen mellan Strålsäkerhetscentralen och Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) vid övervakningen av tryckbärande anordningar inte kunnat definieras entydigt. Genom precisering av definitionen skapas klarhet i frågan om övervakningsansvar. Ändringen skulle dessutom göra det klart att det på kärnanläggningsområdet under byggnads-, underhålls- och reparationsarbeten kan finnas också sådana tryckbärande anordningar som övervakas med stöd av den nya lagen om tryckbärande anordningar. Strålsäkerhetscentralen ska vid behov kunna uppställa krav på en i kärnenergilagen avsedd tillståndshavares förfaranden för att kärnsäkerheten inte ska äventyras i någon situation.
I 2 mom. hänvisas det till den nya lagen om tryckbärande anordningar där det föreskrivs att de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar ska övervakas med stöd av den lagen, om inte något annat har föreskrivits i kärnenergilagen eller med stöd av den. Den nya lagen om tryckbärande anordningar ska tillämpas på de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar till den delen något annat inte föreskrivs i kärnenergilagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Denna ändring är behövlig på grund av att lagen om tryckbärande anordningar har reviderats. Tidigare uppställdes kraven i författningar på längre nivå. Nuförtiden har dessa krav i samband med revideringen av lagen om tryckbärande anordningar lyfts upp på lagnivå.
De krav som ställs på driften och underhållet av tryckbärarande anordningar utgör en grund som använts som utgångspunkt också vid säkerställandet av säkerheten hos de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar. Det är inte ändamålsenligt att börja upprepa dessa bestämmelser i kärnenergilagen. På de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar tillämpas, exempelvis som grundläggande kravnivå, de allmänna säkerhetskraven i lagen om tryckbärande anordningar, 9 kap. om besiktning av tryckbärande anordningar, 10 kap. om drift av en tryckbärande anordning och driftsövervakning och 11 kap. om myndighetstillsyn över tryckbärande anordningar under driftstiden på det sätt som förutsätts i kärnenergilagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
De kärntekniska tryckbärande anordningarna kan vid funktionsstörningar orsaka ett radioaktivt utsläpp, och därför är det motiverat att bestämmelser om kraven på dem utfärdas särskilt i kärnenergilagen eller i författningar som utfärdas med stöd av den. I praktiken är det fråga om sådana tryckbärande anordningar som enligt 4 § i Strålsäkerhetscentralens föreskrift om säkerheten vid kärnkraftverk (STUK Y/1/2016), som innehåller allmänna föreskrifter om säkerheten vid kärnkraftverk, på basis av deras betydelse för säkerheten klassificerats som tillhörande högre säkerhetsklasser än klassen ”icke kärnteknisk” (EYT, ei ydintekninen).
De tryckbärande anordningar som inte har någon direkt inverkan på kärnsäkerheten vid en kärnanläggning har i klassificeringsdokumentet definierats som tillhörande klassen ”icke kärnteknisk” (EYT). Säkerheten vid kärnanläggningar förutsätter inte att några speciella krav uppställs på konstruktionen, byggandet och utsläppandet på marknaden av dessa tryckbärande anordningar. Med stöd av kärnenergilagen uppställs dock krav på placeringen, installationen, driften och övervakningen av dessa tryckbärande anordningar. På de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar tillämpas exempelvis följande bestämmelser i 2 kap. i lagen om tryckbärande anordningar: Bestämmelserna om säkerställande av tryckbärande anordningars säkerhet, allmänna säkerhetskrav, säkerheten i fråga om placeringen av en tryckbärande anordning samt bestämmelserna om placeringsplan, dock så att planerna på placering av de tryckbärande anordningarna i en kärnanläggning alltid godkänns som en del av anläggningskonstruktionen.
I 3 mom. räknas upp avvikelser från lagen om tryckbärande anordningar. Strålsäkerhetscentralen ska liksom hittills vara tillsynsmyndighet för de tryckbärande anordningarna i kärnanläggningar. Registret över tryckbärande anordningar i kärnanläggningar förs av Strålsäkerhetscentralen, och tillståndshavarna anmäler sina tryckbärande anordningar direkt till Strålsäkerhetscentralen för registrering. Tryckbärande anordningar i kärnanläggningar registreras enligt apparatbeteckning och tillverkningsnummer, och för dem används inte något registreringsnummer enligt lagen om tryckbärande anordningar, utan som identifikation används apparatbeteckning och tillverkningsnummer, och det finns inte någon anledning att ändra på denna praxis.
I 4 mom. föreskrivs att på tillståndshavaren tillämpas samma krav som enligt lagen om tryckbärande anordningar tillämpas på ägare till och innehavare av tryckbärande anordningar. I kärnenergilagen och de författningar som är underställda den används benämningen ”ibruktagningsbesiktning” i stället för benämningen ”första periodiska besiktning” som används i lagen om tryckbärande anordningar. Benämningen är mer beskrivande och används allmänt i samband med system, anordningar och konstruktioner i kärnanläggningar, och det är inte ändamålsenligt att ändra på denna benämning.
De tryckbärande anordningar som används för transport av kärnämnen och kärnavfall ska också fortsättningsvis omfattas av tillämpningsområdet för 61 § i kärnenergilagen. Bestämmelser om kraven på dem ska utfärdas separat.
60 a §.Tillsyn över och besiktning av tryckbärande anordningar, konstruktioner och mekaniska anordningar. Det föreslås att 1 mom. klargörs så att tillverkare av tryckbärande anordningar fogas till skaran av aktörer som ska övervakas. Strålsäkerhetscentralen ska inte enbart godkänna tillverkare av tryckbärande anordningar för sin uppgift utan ska också utöva tillsyn över deras verksamhet. Till övriga delar ska 1 mom. förbli oförändrat. Vid en kärnanläggning verkar sådana besiktningsorgan som Strålsäkerhetscentralen godkänt med stöd av 60 a §. Övervakning- och registreringsförfarandena avviker från de förfaranden som anges i lagen om tryckbärande anordningar och de fastställs därför fortsättningsvis i kärnenergilagen och i de författningar som utfärdas med stöd av den.
Bemyndigandet att utfärda förordning i 2 mom. preciseras så att det med förfarande för godkännande som enligt 1 mom. avses godkännandet av Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om förfarandet för godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.
Paragrafens 3—4 mom. ska förbli oförändrade.
5 mom. ska således ändras i dess helhet så att det nuvarande 5 mom. blir det nya 6 mom. I det ändrade 5 mom. föreskrivs det om Strålsäkerhetscentralens möjlighet att fastställa kompetenskrav för kända tredje parter som anlitas vid tillverkningen av tryckbärande anordningar. Kompetenta och oberoende tillverkningsövervakare ska säkerställa att de säkerhetskrav som uppställts på tillverkningen av viktiga anordningar uppfylls i verkligheten. Av en organisation som är tredje part förutsätts kompetens som anmält organ eller annan motsvarande lämplig kompetens. Den kompetens som förutsätts är kopplad till att kompetensen ska kunna jämföras med kompetensen som anmält organ. Kraven i fråga presenteras i de detaljerade säkerhetskrav som Strålsäkerhetscentralen utfärdar med stöd av 7 r § i kärnenergilagen.
Paragrafens 6 mom. motsvarar det nuvarande 5 mom. Flyttningen av momentet påverkar inte numreringen av andra moment.
82 §. Bemyndigande att utfärda förordning. Till 1 mom. 6 punkten föreslås tillägg i form av underpunkt a som handlar om nedläggning av en kärnanläggning. I och med tillägget föreskrivs genom förordning av statsrådet närmare om sådana förfaranden för övervakning av säkerheten som avses i kärnenergilagen också när det gäller nedläggningen av anläggningar. Tillägget behövs för att man genom förordning ska kunna utfärda närmare bestämmelser om de övervakningsförfaranden som berör säkerheten.
Tillägget, tillsammans med det bemyndigande att utfärda föreskrifter om säkerheten vid nedläggningen som ingår i 7 q §, garanterar att närmare bestämmelser om skyldigheterna i samband med nedläggningen, detaljerna kring behandlingen av tillstånd samt om säkerhetskraven och övervakningsförfaranden kan utfärdas genom kärnenergiförordningen eller Strålsäkerhetscentralens föreskrifter på motsvarande sätt som i fråga om tillstånd att uppföra anläggning eller tillstånd att driva anläggning.