1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

Direktivets syften beskrivs i regeringens proposition RP 77/2023 rd. Direktivet har inte ändrats efter att propositionen lämnades och dess syften är således desamma. Samordningen av direktivet och den nya IF-vägledningen, inklusive GloBE-tillämpningsvägledningen, har efter antagandet av direktivet skett genom tekniska diskussioner mellan kommissionen och medlemsstaterna. 

De viktigaste målen med tanke på denna proposition beskrivs i skäl 3, 6 och 24 i direktivets ingress. 

I skäl 3 konstateras det att minimiskatteprojektet är ett internationellt samarbete som medlemsstaterna har åtagit sig att följa. I skälet sägs det att ”detta politiska mål har omsatts i de utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin – globala modellreglerna mot urholkning av skattebasen (andra pelaren) (OECD:s modellregler) som godkändes den 14 december 2021 av OECD/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) och som medlemsstaterna har åtagit sig att följa. I sin rapport till Europeiska rådet om skattefrågor som godkändes av rådet den 7 december 2021 upprepade rådet sitt starka stöd för den globala minimiskattereformen och åtog sig att snabbt genomföra den reformen genom unionsrätt. I det sammanhanget är det viktigt att medlemsstaterna effektivt genomför sitt åtagande att uppnå en global minimiskattenivå.” 

Skäl 6: ”Det är nödvändigt att genomföra OECD:s modellregler som medlemsstaterna enats om på ett sätt som ligger så nära den globala överenskommelsen som möjligt, för att säkerställa att de regler som medlemsstaterna genomför i enlighet med detta direktiv är kvalificerade i den mening som avses i OECD:s modellregler. Detta direktiv följer nära innehållet och strukturen i OECD:s modellregler.” 

Skäl 24: ”För att säkerställa en konsekvent tillämpning i medlemsstaterna bör de vid genomförandet av detta direktiv använda sig av OECD:s modellregler och förklaringarna och exemplen i Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Commentary to the Global Anti-Base Erosion Model Rules (Pillar Two) som godkänts av OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) samt GloBE-regelverket för genomförande, inbegripet dess safe harbour-regler, som en källa till illustration eller tolkning och i den mån dessa källor är förenliga med detta direktiv och unionsrätten. Sådana safe harbour-regler bör vara av betydelse för såväl multinationella koncerner som storskaliga nationella koncerner.” 

Med GloBE-regelverket avses det regelverk för genomförande (Implementation Framework) som fastställs i GloBE-modellreglerna och de förfaranden för informationsutbyte, safe harbour-regler och GloBE-tillämpningsvägledningar som tagits fram i regelverket Kapitel 10.1 i GloBE-modellreglerna: GloBE Implementation Framework means the procedures to be developed by the Inclusive Framework on BEPS in order to develop administrative rules, guidance, and procedures that will facilitate the coordinated implementation of the GloBE Rules (fetstil här). Det är alltså fråga om ytterligare material som publicerats av OECD och G20-ländernas inkluderande ramverk (Inclusive Framework). I direktivets ingress ingår således en direkt hänvisning till GloBE-tillämpningsvägledningen (Administrative Guidance). . När det gäller safe harbour-reglerna, som det hänvisas till i skäl 24, innehåller direktivets artikel 32 en direkt genomförandeskyldighet för medlemsstaterna: ” Genom undantag från artiklarna 26–31 ska medlemsstaterna säkerställa att den tilläggsskatt som en koncern ska betala i en jurisdiktion, vid valet av den koncernenhet som lämnar deklarationen, ska anses vara noll för ett räkenskapsår om den effektiva skattenivån för de koncernenheter som är belägna i den jurisdiktionen uppfyller villkoren i ett kvalificerande internationellt avtal om safe harbour. 

I första stycket avses med kvalificerande internationellt avtal om safe harbour en internationell uppsättning regler och villkor som alla medlemsstater har samtyckt till och som ger koncerner inom tillämpningsområdet för detta direktiv möjlighet att välja att utnyttja en eller flera safe harbours för en jurisdiktion.” 

Det nationella genomförandet av direktivet förutsätter således tolkningsharmoni i fråga om senare vägledning som produceras av Inclusive Framework. I artikel 32 förutsätts dessutom att safe harbour-regler införs, även om de inte har ingått i de ursprungliga GloBE-modellreglerna. Enligt artikel 8.2 i GloBE-modellreglerna ska safe harbour-regler tillämpas, om man senare har kommit överens om sådana i IF-sammansättningen. Av artikel 32 i direktivet följer således en direkt rättslig skyldighet att införa sådana nuvarande och framtida safe harbour-regler i Finland. I skäl 4 i ingressen erinras det om att det internationella minimiskatteprojektet är något som också medlemsstaterna själva har förbundit sig vid i sitt internationella arbete. EU-medlemsstaterna, med undantag av Cypern, är med i Inclusive Framework. Cypern har separat meddelat att landet stöder projektet. 

I ingressen till minimiskattedirektivet konstateras att det finns ett behov av en enhetlig tolkning av direktivet med OECD:s modellregler, kommentaren till dem samt andra publicerade vägledningar för att säkerställa att medlemsstaternas lagar betraktas som kvalificerade regler enligt GloBE-modellreglerna. I artikel 8.2 i GloBE-modellreglerna åläggs de länder som inför reglerna att tillämpa godkända safe harbour-regler. I artikel 8.3 i GloBE-modellreglerna konstateras det att när modellreglerna genomförs nationellt ska man producera resultat som stämmer överens med modellreglerna, även med beaktande av den publicerade tillämpningsvägledningen. Att skyldigheterna enligt artiklarna 8.2 och 8.3 i GloBE-modellreglerna iakttas är en förutsättning för att reglerna i jurisdiktionen ska kunna betraktas som kvalificerade regler. 

Syftet med propositionen är att genomföra målen med direktivet och modellreglerna i den nationella rätten till den del målen inte kan uppnås t.ex. med hjälp av Skatteförvaltningens anvisningar. Det nationella handlingsutrymmet när det gäller resultatet av vägledningens tillämplighet är litet, eftersom det i beskattningspraxis bör vara möjligt att genomföra de tillämpningsvägledningar som offentliggjorts efter GloBE-modellreglerna och direktivet så att resultatet överensstämmer med dem. Nationellt handlingsutrymme finns därför främst i fråga om huruvida målet till vissa delar kan uppnås också genom enbart tolkningsverkan, eventuellt med stöd av Skatteförvaltningens anvisningar. 

3  Nuläge och bedömning av nuläget

Målet för minimiskattedirektivet har uttryckligen beskrivits som ett resultat som är förenligt med OECD-arbetet, med beaktande även av arbetet med regelverket för genomförande (Implementation Framework). Med regelverket för genomförande avses det arbete som har utförts inom Inclusive Framework efter offentliggörandet av modellreglerna och det omfattar särskilt GloBE-tillämpningsvägledningarna. I artikel 32 i minimiskattedirektivet förutsätts dessutom att de internationellt överenskomna safe harbour-reglerna införs. 

Det internationella minimiskatteprojektet utvecklas inom Inclusive Framework. Inclusive Framework publicerade 2023 tre separata GloBE-tillämpningsvägledningar (Administrative Guidance). Vissa delar av vägledningen kunde beaktas redan när den ursprungliga minimiskattelagen stiftades. Eftersom vägledningarna är omfattande och två av dem publicerades relativt sent (i juli och december 2023), saknar lagen dock vissa av de regler och förtydliganden som ingår i dessa tillämpningsvägledningar utan vilka den finländska minimiskattelagen inte ger sådana enhetliga beskattningsresultat som avses i det internationella minimiskatteprojektet. Då är inte heller Finlands skatteregler sådana kvalificerade regler som avses i GloBE-modellreglerna, och syftet med minimiskattedirektivet uppnås inte. Vägledningarna innehåller också sådana safe harbour-regler som enligt artikel 32 i direktivet ska införas och som för närvarande inte ingår i lagen. 

Man också upptäckt vissa inexaktheter i lagen som kan försvåra tolkningen. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Under remissbehandlingen yttrade sig 21 aktörer om utkastet till proposition https://www.lausuntopalvelu.fi/SV/Proposal/Participation?proposalId=6970082f-6137-4141-88f4-a53306715af8 . Yttranden om regeringens proposition lämnades av Ålands landskapsregering, Statens ekonomiska forskningscentral, Skatteförvaltningen, justitieministeriet, Finlands näringsliv EK, Näringslivets forskningsinstitut Etla, Näringslivets delegation, Finanssiala ry, Finnwatch ry, Centralhandelskammaren, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Suomalaiset kehitysjärjestöt Fingo ry, Finlands Advokatförbund, Suomen Veroasiantuntijat ry, Teknologiateollisuus ry, professor Juha Lindgren, docent Marianne Malmgrén, Assistant Professor Moritz Scherleitner, Senior Fellow Timo Viherkenttä, Företagarna i Finland rf och Skattebetalarnas Centralförbund rf. Bland remissinstanserna fanns många olika intresseorganisationer som mångsidigt företräder näringslivet och de koncerner som omfattas av bestämmelserna.  

I yttrandena ansågs det allmänt att beslutet att införa nya skatteregler i lagen är korrekt. I flera remissvar ansågs det också vara en bra lösning att en del av de tillämpningsvägledningar som publicerats under 2023 kommer att påverka tillämpningen genom sin allmänna tolkningsverkan eller i enlighet med Skatteförvaltningens anvisningar. Gränsdragningen i utkastet till proposition mellan å ena sidan de nya skattereglerna och å andra sidan det tolkande materialet ansågs i huvudsak vara motiverad. Inget av yttrandena innehöll krav på att alla delar av tillämpningsvägledningarna från 2023 ska tas in i lagen. I ett remissvar ansågs den valda modellen dock skapa osäkerhet. I enstaka remissvar önskades preciseringar i propositionen i fråga om behandlingen av den GloBE-tillämpningsvägledning som publicerats efter 2023. 

I en del av remissvaren påpekades att eftersom praktiska erfarenheter av minimibeskattningen tills vidare saknas är det i praktiken svårt att bedöma ändringarnas betydelse. I två remissvar efterlystes noggrannare bedömningar av skatteintäktseffekterna. I ett remissvar efterlystes också en bedömning av externa effekter. 

I enstaka remissvar ansågs det oklart hur de föreslagna ändringarna förhåller sig till Finlands EU-rättsliga förpliktelser. Även OECD:s och det internationella skattesamarbetets betydelse för utvecklingen av det finländska skattesystemet lyftes fram. Strävan att få den finländska minimiskatteregleringen att stämma överens med den internationella modellen ansågs dock vara viktig i nästan alla remissvar och det nationella handlingsutrymmet konstaterades allmänt vara snävt. I flera remissvar konstaterades det vara problematiskt om den finländska minimiskattelagen inte skulle betraktas som kvalificerade regler. I en del av remissvaren ansågs det också vara av avgörande betydelse att Skatteförvaltningens anvisningar innehållsmässigt följer den GloBE-tillämpningsvägledning som IF publicerat. I flera remissvar krävdes också att Skatteförvaltningens och finansministeriets resurser ska tryggas vid genomförandet av minimiskatteprojektet. Till denna del ägnades uppmärksamhet särskilt åt Skatteförvaltningens förmåga att ge skriftliga anvisningar om tillämpningen av lagen, vilket också Skatteförvaltningen i sitt eget yttrande själv instämde i. I ett remissvar efterlystes en jämförelse av resurserna med andra staters resurser. 

I remissvaren ansågs det allmänt vara bra med hänvisningar till det IF-material som ligger till grund för bestämmelserna. I många remissvar efterlystes ännu fler hänvisningar. Samtidigt kritiserades hänvisningarna i ett remissvar för att bestämmelsens bakgrund inte direkt framgår av motiveringen, utan läsaren förväntas också ta del av det refererade materialet. 

I ett remissvar ansågs det vara bra att det i motiveringen nämndes om något ekonomiskt fenomen som är föremål för regleringen inte förekommer i Finland. Samtidigt påpekades det i ett annat remissvar att en finländsk koncernmoder ändå kan bli tvungen att bereda en deklaration med information om tilläggsskatt där fenomenet förekommer i dess utländska dotterbolags räkenskaper – således har omnämnandet inget värde för koncernen i denna situation. 

Inställningen till substansen i de nya bestämmelserna var i huvudsak positiv. I flera remissvar konstaterades det att ändringarna till största delen är positiva för de skattskyldiga. I synnerhet nya safe harbour-regler och regler som förenklar beräkningen ansågs vara nyttiga. I ett remissvar framfördes att förslagen ändå inte alltid och utan undantag gynnar de skattskyldiga. Även en förtydligande regel kan leda till en ur den skattskyldiges synvinkel skärpt tolkning t.ex. i fråga om safe harbour-regelns tillämplighet. 

Den delegeringsbestämmelse som föreslås i utkastet till proposition i samband med den tillfälliga safe harbour-regeln i 10 kap. kritiserades för att vara inexakt. 

Inställningen till tidpunkten för tillämpningen av lagen varierade. I flera remissvar ansågs det att lagen inte bör tillämpas på pågående räkenskapsperioder. I de kritiska remissvaren framfördes att en retroaktiv verkan försämrar förutsägbarheten i skattelagstiftningen. I en del remissvar ansågs den tidsmässiga omfattningen av tillämpningen av lagen vara värd att understöda eller åtminstone acceptabel, och dessutom påpekades det att ändringar av lagstiftningen om företagsskatt i Finland ofta har trätt i kraft vid ingången av året så att de är tillämpliga på redan pågående räkenskapsperioder, och att det i denna situation inte nödvändigtvis är fråga om egentlig retroaktivitet. Samtidigt fördes det fram att denna typ av regleringsteknik inte får bli det nya normala. I vissa remissvar önskade man att tillämpningen på den pågående räkenskapsperioden ska vara valbar för den skattskyldige, men inte obligatorisk. 

I några remissvar gjordes tekniska korrigeringsförslag till formuleringen av de föreslagna bestämmelserna. I remissvaren behandlades i någon mån också sådana delar av lagen som inte har ändrats. 

Det har gjorts ändringar i propositionen utifrån remissvaren. I avsnittet om bakgrunden till propositionen har det lagts till information om behandlingen av IF:s vägledning mellan EU-medlemsstaterna och EU-kommissionen, och förhållandet mellan direktivet och IF-materialet har förtydligats. 

Den föreslagna delegeringsbestämmelsen i 10 kap. i utkastet till proposition som upplevts som oklar har strukits. Det föreslås att det i stället för den tas in tillräckliga skatteregler direkt på lagnivå, och dessutom har motiveringen till den tillfälliga safe harbour-regel som grundar sig på land-för-land-rapportering för beskattningen preciserats. 

Det föreslås inte att ikraftträdandebestämmelsen ska ändras på grund av remissvaren, utan i propositionen föreslås det fortfarande att lagen ska tillämpas på räkenskapsperioder som börjat 2024 och motiveringen har preciserats till denna del. Detta anses i allmänhet motsvara den skattskyldiges intresse. Otakt i fråga om tillämpningen av vägledningen mellan jurisdiktionerna skulle oundvikligen också leda till en ytterligare börda för koncernerna, eftersom koncernerna då borde beräkna skatten för olika jurisdiktioner med olika regler. Av samma orsak kan också en gränsöverskridande finländsk koncern bli tvungen att tillämpa lokala minimiskatteregler som grundar sig på tillämpningsvägledningarna från 2023 i de dotterbolagsjurisdiktioner som har infört en nationell tilläggsskatt. Att skjuta upp införandet av vägledningarna skulle således inte ge stora koncerner någon administrativ fördel utan snarare innebära en nackdel på grund av fragmenterad reglering. Då tillgodoses inte heller det behov som upprepade gånger påtalas i remissvaren, nämligen att genomföra den finländska minimiskatteregleringen i överensstämmelse med den internationella modellen. För den valda lösningen talar också det som framförts i remissvaren, att de stora koncerner som omfattas av minimiskattelagen till skillnad från fysiska personer och mindre företag har haft större förmåga att också självständigt följa hur minimiskatteprojektet utvecklas internationellt. 

Den valfria retroaktiva tillämpning som föreslås i vissa remissvar kan också ses som en problematisk lösning med tanke på en enhetlig tillämpning på internationell nivå. Det är också oklart om modellen är godtagbar med avseende på artikel 8.3 i GloBE-modellreglerna, vilket kan medföra en risk för att en skatteregel enligt modellen inte betraktas som en kvalificerad regel. Det är inte ändamålsenligt att införa en sådan osäkerhet i den finländska minimiskatteregleringen med beaktande av den ovan beskrivna strävan efter en enhetlig tillämpning på internationell nivå och en minskad administrativ börda för koncerner som är verksamma över gränserna. 

7  Specialmotivering

1 kap. Tillämpningsområde och tillämpliga definitioner 

Tillämpliga definitioner i lagen 

4 §.Enhet. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där definitionen av enhet i lagen är snävare för vissa enheter inom den offentliga förvaltningen. Enheter inom den offentliga förvaltningen är i princip sådana enheter som avses i lagen och vars koncerner kan bedömas t.ex. med avseende på om den i lagen tillämpade omsättningsgränsen uppnås. Det är dock inte ändamålsenligt att enheter som hör till jurisdiktionens kärnförvaltningsstruktur betraktas som moderenheter i koncerner. Därför föreslås ett förtydligande i lagen så att de enheter som hör till centralförvaltningen, såsom ministerier, ämbetsverk, kommuner och motsvarande enheter på lokal nivå, avgränsas utanför begreppet enhet enligt 4 §. Utanför definitionen faller också enheter som står under centralförvaltningens direkta kontroll när dessa enheters verksamhet består i att sköta förvaltningen.  

10 §.Räkenskapsperiod. Definitionen av räkenskapsperiod preciseras i enlighet med punkt 3.2.6 i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

19 §.Yttersta moderenhet. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där vissa statliga fonder som uppfyller definitionen av enhet inom den offentliga förvaltningen i 1 kap. 12 § 2 punkten undantas från definitionen av yttersta moderenhet. Syftet med minimiskattereglerna är i allmänhet inte att investeringsverksamhet som staten bedriver för egen räkning ska omfattas av reglerna. Många stater bedriver investeringsverksamhet genom olika statliga fonder (sovereign wealth funds). Många sådana fonder uppfyller definitionen i 12 § 2 punkten och är därmed undantagna enheter i form av sådana enheter inom den offentliga förvaltningen som avses i lagen. Eftersom också en undantagen enhet kan vara en del av en bokföringsmässig koncern, beaktas dess omsättning vid bedömningen av om omsättningsgränsen enligt 1 kap. 2 § överskrids, även om den inte omfattas av den egentliga minimiskatteberäkningen. Det är inte ändamålsenligt att bedöma statliga fonders konsoliderade investeringsverksamhet inom ramen för minimiskattelagen. Det föreslås därför att statliga fonder undantas från begreppet yttersta moderenhet, vilket innebär att deras konsoliderade underkoncerner kan undantas från minimibeskattningen om de inte i sig överskrider omsättningsgränsen. En förutsättning för att avgränsningen ska vara tillämplig är att den statliga fonden uppfyller definitionen i 1 kap. 12 § 2 punkten och t.ex. inte bedriver affärsverksamhet.  

23–25 §. 

Paragrafernas språkdräkt förtydligas. I de gällande paragraferna hänvisas till OECD:s process för särskild kollegial utvärdering. Formuleringen preciseras så att den hänvisar till processen inom OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverk (OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS). Dessutom preciseras det att den egentliga kollegiala utvärderingen också jämställs med den temporära processen för kollegial utvärdering. 

30 §.Ägarintresse. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. som förtydligar hur ett finansiellt instrument ska behandlas när parterna i instrumentet behandlar det på olika sätt i sin redovisning. Som eget kapital och därmed som eventuell ägarandel kan då betraktas ett instrument som emittenten har behandlat som eget kapital.  

53 §.Enheter som är belägna i flera jurisdiktioner. I 2 mom. föreslås en korrigering av hänvisningen till följd av de ändringar i paragraferna som gäller avdrag för substansbelopp i 5 kap.  

2 kap. Skyldighet att betala tilläggsskatt 

6 och 8 §.Fördelning av tilläggsskatten enligt regeln om inkomstinkludering och Tillämpning av regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning i multinationella koncerner . I den finska språkdräkten ändras ”aliverotettu” till ”matalasti verotettu” och på svenska görs en smärre språklig ändring. Korrigeringen görs i 6 § 3 mom. och 8 § 1 mom.  

20 § . Undantag som gäller skatter som hänför sig till vinstutdelning. De nationella tilläggsskatterna beräknas utan överföringar som hänför sig till gränsöverskridande skatter. Bestämmelser om dessa skatter som hänför sig till fasta driftställen, hybridenheter och bassamfund finns i 2 kap. 16–18 §. En motsvarande bestämmelse om gränsöverskridande skatter på vinstutdelning föreslås ingå i den nya 20 §. Bestämmelsen i fråga gäller skatter som enligt 4 kap. 19 § ska överföras på den enhet som delar ut vinsten. Bestämmelsen gäller dock endast nettoinkomstbaserade skatter och inte källskatter. Om en nationell enhets vinstutdelning omfattas av källbeskattning, utgör källskatten vid beräkningen av den nationella tilläggsskatten skatt för den vinstutdelande enheten.  

3 kap. Beräkning av den justerade vinsten eller förlusten 

2 a §.Andra bestämmelser om justeringar av redovisad vinst eller förlust. Till lagen fogas en ny 2 a §, där det föreskrivs om justering vid beräkningen av försäkringsanstalters redovisade vinst eller förlust. Med stöd av bestämmelsen ska försäkringsbolagets resultat justeras till den del det påverkas av en ändring av premieansvaret och ändringen beror på utdelning på aktier på basis av en fondförsäkring eller vinst eller förlust från överlåtelser av sådana aktier och dessa inkomster med stöd av 2 § inte räknas med i beräkningen. Bestämmelsen tillämpas dock inte när försäkringsbolaget har gjort ett i 2 c § avsett val enligt vilket det behandlar inkomster som uteslutits från beräkningen som en del av sin redovisade vinst eller förlust.  

2 b §.Val som gäller fluktuationer i valutakursen som är hänförliga till vissa säkringsinstrument. I paragrafen ges koncernen möjlighet att behandla vissa valutakursvinster och valutakursförluster som är hänförliga till ett säkringsinstrument som undantagna vinster och förluster. Valet kan behövas i situationer där vinster och förluster som uppkommit vid säkring av dotterbolagsaktier i den lokala skattelagstiftningen betraktas som en del av vinsten eller förlusten på sådana aktier och således vanligen som skattefri inkomst och icke-avdragsgill kostnad för den skattskyldige.  

Valet kan göras när de villkor som anges i paragrafen uppfylls. Valet förutsätter för det första att säkringen hänför sig till en sådan ägarandel vars vinst eller förlust i eget kapital har uteslutits från beräkningen i enlighet med 3 kap. 2 §. Dessutom förutsätts det att den kursvinst eller kursförlust som säkringen ger upphov till presenteras som en del av ett annat omfattande resultat (dvs. att de inte redovisas som vinst eller förlust) och att säkringen är effektiv enligt redovisningsstandarden för koncerner. 

Paragrafen förutsätter inte i sig att säkringen har gjorts i den ägande koncernenhetens redovisning. Valet är således möjligt även när valutakurssäkringarna sköts t.ex. centraliserat på koncernfinansieringsbolagets nivå, då finansieringsbolaget överför den ekonomiska effekten av värdeförändringar i instrumentet på den koncernenhet som fortfarande äger det. Om en säkring som uppfyller villkoren görs av en annan koncernenhet och enheten överför den ekonomiska effekten på ägarkoncernenheten genom lån eller något annat avtalsarrangemang, ska det val som avses i paragrafen och de justeringar som följer av detta göras av ägarkoncernenheten och inte vid beräkningen av det justerade resultatet för emittenten av derivatet. 

2 c §.Val som gäller utdelning från portföljinnehav. I paragrafen föreskrivs det om ett val som förenklar beräkningen och under vilket koncernenheten i sin justerade vinst eller förlust ska inkludera all utdelning från portföljinnehav som den fått, oberoende av om de omfattas av beräkningen eller inte. På så sätt ger valet koncernenheten möjlighet till förenklad beräkning i en situation där en noggrannare åtskillnad skulle vara tidskrävande men inte ändamålsenlig. Valet föreslås omspänna fem år.  

3 §.Definitioner som används vid beräkningen av den justerade vinsten och förlusten. I paragrafen preciseras 2 punkten i fråga om hybridinstrument. Om instrumentet enligt den bokföringsmässiga behandlingen har drag av både eget och främmande kapital, kan endast en prestation som hänför sig till andelen främmande kapital utgöra utdelning som uteslutits från beräkningen.  

3 a §.Val som gäller vissa skuldsaneringar. Paragrafen är ny och den föreskriver om val som gäller vissa skuldsaneringar. Ackord utgör redovisad intäkt för mottagaren, vilket kan ha en sänkande inverkan på den effektiva skattesatsen. Då efterskänkning av skulder ofta hänför sig till en situation där gäldenären de facto befinner sig i ekonomiska svårigheter, kan möjligheten till tilläggsskatt inte alltid anses ändamålsenlig, om tilläggsskatten uttryckligen beror på efterskänkning.  

När det val som beskrivs i paragrafen är i kraft ska inkomstföringen i samband med efterskänkningen behandlas som inkomst utanför beräkningen. Valet får göras om minst ett av villkoren i 1 mom. 1–3 punkten uppfylls. 1 och 2 punkten hänför sig direkt till gäldenärens insolvens eller hotande insolvens, och när valet görs enligt dessa gäller justeringen av det redovisade resultatet utöver de externa skulderna också intressegemenskapsskulden. Vid ett val som baserar sig på 3 punkten ska endast andelen externa skulder justeras. 

5 §.Justering av transaktioner mellan koncernenheter. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. som preciserar hur ett instrument ska behandlas som eget eller främmande kapital när parterna i instrumentet behandlar det på olika sätt i sin redovisning. Behandlingen har också samband med den föreslagna preciseringen av 1 kap. 30 §: som eget kapital behandlas ett hybridinstrument som den emitterande koncernenheten behandlar som eget kapital.  

6 §.Behandling av skattetillgodohavanden. Till paragrafen fogas enligt förslaget nya 2 och 3 mom. som preciserar behandlingen av tillgodohavanden. I det nya 2 mom. föreskrivs det om periodisering av tillgodohavanden när dessa hänför sig till förvärv eller tillverkning av en tillgång och den koncernenhet som har beviljats tillgodohavandet behandlar det så att värdet av tillgångarna minskas med beloppet av tillgodohavandet eller så att tillgodohavandet behandlas som förutbetald intäkt (deferred income) och redovisas inom ramen för tillgångens nyttjandeperiod. Då ska samma metod användas vid beräkningen av det justerade resultatet.  

I det nya 3 mom. preciseras behandlingen av tillgodohavanden som erhållits genom en genomflödesenhet. 

23 §.Val som gäller inkluderande av vinster och förluster som är hänförliga till andelar i eget kapital. I 3 kap. 2 § har inkomster som erhållits på basis av vissa ägarandelar, såsom överlåtelsevinster och -förluster, uteslutits från den justerade vinsten och förlusten, oberoende av om ägaren beskattas för dem eller inte. Bestämmelsen omfattar också till exempel ägarandelar i genomflödesenheter i beskattningen, när kapitalandelsmetoden tillämpas på andelen i redovisningen. I 4 kap. föreskrivs det på motsvarande sätt om slopande av medräknade skatter som hänför sig till inkomster utanför beräkningen. Ägarens effektiva skattesats kan i vissa situationer bli konstlat låg, om ägaren de facto beskattas för inkomster utanför beräkningen.  

I den nya 23 § föreslås det bestämmelser om val som hänför sig till andelar i eget kapital som gäller jurisdiktionen. Under den tid valet är i kraft ska ägaren av ägarandelen i sin beräkning av det justerade resultatet inkludera vissa inkomster från värdeförändringar i andelen. De inkomster som ska ingå beskrivs närmare i 1 mom. 1–3 punkten. I 2 mom. föreskrivs det till följd av valet om ändringar i beräkningen av skatter. 

24 §.Marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande. I den nya paragrafen föreskrivs det om behandlingen av vissa marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden (Marketable Transferable Tax Credits). Ett överlåtbart tillgodohavande är ett skattetillgodohavande som mot vederlag kan överlåtas till en tredje part för att användas mot dennes skatter. Överlåtbarheten kan i vissa situationer leda till att tillgodohavandet ekonomiskt jämförs med ett sådant kvalificerat skattetillgodohavande som avses i 6 § och som i sig ur skattetagarens och den skattskyldiges synvinkel jämställs med statens direkta kontantstöd. I fråga om ett överlåtbart (men inte återbetalningsbart) skattetillgodohavande förutsätter detta dock en faktisk möjlighet att sälja tillgodohavandet till ett pris som ligger mycket nära det nominella värdet. I paragrafen föreskrivs det, på motsvarande sätt som i 6 §, att ett sådant marknadsmässigt överlåtbart tillgodohavande ska behandlas som en post som påverkar beräkningen av den justerade vinsten och förlusten och inte som en sådan avdragspost som avses i 4 kap. 4 § 3 punkten och 9 § 5 punkten.  

För närvarande finns det inga överlåtbara skattetillgodohavanden i Finland. Paragrafen lämpar sig således inte för beräkning av det justerade resultatet för en finländsk enhet. 

4 kap. Medräknade och justerade skatter 

3 §.Tillägg till medräknade skatter. Det föreslås ett tillägg till 4 punkten som föranleds av tillägget i den nya 3 kap. 24 §.  

13 §.Justering av uppskjuten skatteskuld. I paragrafen föreskrivs det om en uppskjuten skatteskuld som inte återförs under de fem påföljande räkenskapsperioderna. Paragrafen ändras genom en precisering av språkdräkten.  

23 §.Hantering av kvalificerade genomgående skatteförmåner. I paragrafen föreskrivs det om behandlingen av kvalificerade genomgående skatteförmåner (Qualified Flow-through Tax Benefits). En sådan skatteförmån eller annan förmån (t.ex. rätt till förlust) kan uppkomma som en del av en investering i koncernen när en del av investeringens värde betalas tillbaka till investeraren i form av skatteförmåner. En behandling som skatteförmån enligt paragrafen förutsätter att avkastningskalkylen för investeringen i väsentlig grad stöder sig på att skatteförmånen överlåts till investeraren och att investeringen utan detta inte är ekonomiskt möjlig. I paragrafen föreskrivs det om behandlingen av vissa poster som erhållits från en investering först som en ökning av skatterna upp till det belopp som motsvarar det investerade kapitalet och därefter som skatteavdrag.  

I Finland finns inget system där skatteförmåner eller andra förmåner kan överlåtas till investeraren på det sätt som avses i paragrafen. 

5 kap. Beräkning av effektiv skattesats och tilläggsskatt 

3 §.Beräkning av tilläggsskatt. Paragrafens 1 mom. förtydligas genom att ”som ska betalas” (payable) läggs till i samband med den nationella tilläggsskatten i enlighet med artikel 5.2.3 d i GloBE-modellreglerna. Se även motiveringen till 9 kap. 10 §.  

7 §.Avdrag för substansbelopp. I paragrafen föreskrivs det om avdrag för substansbelopp som görs från den justerade nettovinsten vid beräkningen av tilläggsskattebeloppet för en jurisdiktion. I paragrafen föreslås det en ändring så att de gällande 7–11 mom. om avdrag för substansbelopp för fasta driftställen och genomflödesenheter stryks. Dessa moment flyttas till de nya 7 a och 7 b §. Till följd av detta flyttas de gällande 12 och 13 mom. till nya 7 och 8 mom. Paragrafens 1–6 mom. föreslås i övrigt bli oförändrade, med undantag för en precisering som läggs till slutet av 6 mom. om fastställande av det redovisade värdet av berättigade materiella tillgångar efter justeringar för att undanröja koncerninterna transaktioner. Preciseringen baserar sig på punkt 5.3.5. i GloBE-kommentaren som publicerades i mars 2022. Syftet med att flytta de gällande 7–11 mom. är att förtydliga anvisningarna om avdrag för substansbelopp genom att dela upp dem på flera olika paragrafer enligt delområde. I direktivet ingår särskilda regler för avdraget för substansbelopp i artikel 28 och i GloBE-modellreglerna i artikel 5.3.  

7 a §.Avdrag för substansbeloppet för fasta driftställen. I paragrafen föreskrivs det om berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar för fasta driftställen. Med personalkostnader och materiella tillgångar för ett fast driftställe avses de utgifter och tillgångar som ingår dess räkenskaper i enlighet med 3 kap. 20 och 21 §. Personalutgifter och materiella tillgångar för ett fast driftställe ska inte beaktas vid beräkningen av huvudrörelsens avdrag för substansbelopp. Paragrafen motsvarar i sak de föreslagna 7–9 mom. om avdrag för substansbelopp för fasta driftställen som överförs från den gällande 7 §. I direktivet ingår särskilda bestämmelser om avdrag för substansbelopp för fasta driftställen i artikel 28.6 och i GloBE-modellreglerna i artikel 5.3.6.  

7 b §.Avdrag för substansbeloppet för genomflödesenheter. I paragrafen föreskrivs det om hur en genomflödesenhets berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar ska fördelas på huvudenheten och genomflödesenheten, till den del personalkostnaderna och de materiella tillgångarna inte har fördelats med stöd av 7 a §. Paragrafen motsvarar 10–11 mom. som flyttas från den gällande 7 §, med tillägg av den precisering som fogats till 1 mom. 2 punkten om beräkningen av avdrag för substansbelopp som ska fördelas. I direktivet ingår särskilda bestämmelser om avdrag för substansbelopp för genomflödesenheter i artikel 28.7 och i GloBE-modellreglerna i artikel 5.3.7 samt i GloBE-tillämpningsvägledningen från juli 2023 i 3 kap. 72 punkten (s. 55).  

Momentets 1 punkt gäller en situation där genomflödesenhetens redovisade nettovinst eller nettoförlust har fördelats på de ingående ägarenheterna i enlighet med 3 kap. 22 § 5 punkten. Genomflödesenhetens berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar fördelas då procentuellt på genomflödesenhetens ägarenheter i samma proportion som genomflödesenhetens redovisade nettovinst eller nettoförlust har fördelats på ägarenheterna. 

Momentets 2 punkt gäller en situation där genomflödesenheten är den yttersta moderenheten i koncernen och den redovisade nettovinsten och nettoförlusten fördelas på en sådan koncernenhet i enlighet med 3 kap. 22 § 6 mom. Sådana vinster och förluster faller dock utanför beräkningen av avdrag för substansbelopp när 7 kap. 1 § tillämpas. De berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar som ingår i räkenskaperna för koncernens yttersta moderenhet fördelas på den yttersta moderenheten, om de inte är undantagna från beräkningen av justerad vinst eller förlust med stöd av 7 kap. 1 §. Med andra ord fördelas inte det belopp av berättigade personalkostnader och berättigade immateriella tillgångar som hänför sig till vinst som är undantagen med stöd av 7 kap. 1 § på den yttersta moderenheten och det beaktas inte vid beräkningen av avdraget för substansbelopp. 

Genomflödesenhetens alla andra berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar undantas från beräkningen av avdraget för substansbelopp. Detta gäller också en omvänd hybridenhets berättigade personalkostnader och berättigade immateriella tillgångar samt 3 kap. 22 § 1 mom. och 7 kap 1 §. 

7 c §.Avdrag för substansbeloppet för en yttersta moderenhet som omfattas av ett system för avdragsgill utdelning. I paragrafen föreskrivs det om avdrag för substansbelopp för den yttersta moderenheten i en koncern som tillämpar ett system för avdragsgill utdelning. Om koncernens yttersta moderenhet tillämpar ett system för avdragsgill utdelning, beaktas inte i de berättigade personalutgifterna och materiella tillgångarna den andel av dessa som proportionellt hänför sig till det belopp som dragits av med stöd av 7 kap. 4 § 1 mom. Särskilda bestämmelser om beloppet av avdrag för substansbelopp för den yttersta moderenheten i en koncern som tillämpar ett system för avdragsgill utdelning finns i 3 kap. (s.54–55) i GloBE-tillämpningsvägledningen från juli 2023, som gäller artikel 5.3.3 i GloBE-modellreglerna.  

Enligt 1 mom. medräknas i avdraget för personalkostnader inte den del av de berättigade personalkostnaderna som hänför sig till det belopp som i enlighet med 7 kap. 4 § 1 mom. dragits av från den justerade vinsten för en yttersta moderenhet som omfattas av ett system för avdragsgill utdelning. Det belopp som inte ska medräknas beräknas genom att multiplicera beloppet av den yttersta moderenhetens berättigade personalkostnader med kvoten mellan den yttersta moderenhetens justerade vinst och det belopp som dragits av från denna vinst med stöd av 7 kap. 4 § 1 mom. Justeringen motsvarar 7 b § 1 mom. 2 punkten. 

Enligt 2 mom. medräknas i avdraget för materiella tillgångar inte den del av de berättigade materiella tillgångarna som proportionellt hänför sig till det belopp som med stöd av 7 kap. 4 § 1 mom. har dragits av från den justerade vinsten för en yttersta moderenhet som omfattas av ett system för avdragsgill utdelning. Det belopp som inte ska medräknas motsvarar beloppet av den yttersta moderenhetens berättigade materiella tillgångar multiplicerat med kvoten mellan den yttersta moderenhetens justerade vinst och det belopp som dragits av från denna vinst med stöd av 7 kap. 4 § 1 mom. Den här justeringen motsvarar den justering som görs i enlighet med 7 b § 1 mom. 2 punkten. 

Enligt 3 mom. minskas de berättigade personalkostnaderna och de berättigade materiella tillgångarna för andra koncernenheter som är belägna i den jurisdiktion som omfattas av systemet för avdragsgill utdelning i enlighet med 1 mom. i proportion till det belopp som dragits av från deras justerade vinst med stöd av 7 kap. 7 §. 

7 d §.Gränsöverskridande materiella tillgångar och gränsöverskridande personalkostnader. I paragrafen föreskrivs det om avdrag för substansbelopp för materiella tillgångar och anställda i flera olika jurisdiktioner och den är ett undantag från huvudregeln i 7 § 3 och 5 mom., enligt vilken avdrag för substansbelopp får göras endast för materiella tillgångar i samma jurisdiktion och för personalutgifter för anställda som arbetar i samma jurisdiktion. Särskilda bestämmelser om avdrag för substansbelopp för materiella tillgångar och anställda i flera jurisdiktioner finns i 3 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från juli 2023 (s. 40–45).  

I 1 mom. föreskrivs det om storleken på avdragsposten för personalutgifter i situationer där en anställd eller en oberoende uppdragstagare under räkenskapsperioden arbetar i flera olika jurisdiktioner. Bestämmelsen är ett undantag från huvudregeln i 7 § 3 mom., enligt vilken personalutgifter som beaktas i avdragsposten för personalutgifter avser endast löner och andra ersättningar som betalats till koncernens anställda och oberoende uppdragstagare som arbetar i koncernenhetens jurisdiktion. Enligt undantaget har koncernenheten rätt till hela avdragsposten för personalutgifter, om den anställda eller den oberoende uppdragstagaren arbetar mer än 50 procent i koncernenhetens jurisdiktion. Om en anställd eller oberoende uppdragstagare arbetar högst 50 procent i den jurisdiktion där koncernenheten hör hemma, har koncernenheten rätt till den proportionella andel av avdragsposten för personalkostnader som motsvarar den arbetstid som den anställda eller den oberoende uppdragstagaren utför i den jurisdiktion där koncernenheten hör hemma. Om t.ex. en anställd som ska beaktas arbetar endast 30 procent i jurisdiktionen för den koncernenhet som är arbetsgivare, får koncernenheten beakta endast 30 procent av lönekostnaderna för den anställda när de berättigade personalutgifterna beräknas. 

I 2 mom. föreskrivs det om beloppet av avdragsposten för materiella tillgångar som finns i flera olika jurisdiktioner. Bestämmelsen är ett undantag till huvudregeln i 7 § 5 mom., enligt vilken förutsättningen för avdrag för materiella tillgångar är att dessa är belägna i samma jurisdiktion som den koncernenhet som äger dem eller har nyttjanderätt till dem. Enligt undantaget har koncernenheten rätt till hela avdragsposten för materiella tillgångar, om över 50 procent av tillgångarna är belägna i koncernenhetens jurisdiktion under den aktuella perioden. Om de materiella tillgångarna finns i den jurisdiktion där koncernenheten hör hemma högst 50 procent av tiden i fråga, har koncernenheten rätt till en proportionell andel av avdragsposten för de materiella tillgångarna till ett belopp som motsvarar den tid då tillgångarna fanns i den jurisdiktion där koncernenheten hör hemma. 

7 e §.Avdrag för substansbeloppet för tillgångar som leasas ut. I paragrafen ges preciserande bestämmelser om avdrag för substansbeloppet för materiella tillgångar som leasas ut. Med materiella tillgångar som är berättigade enligt huvudregeln i 7 § 5 mom. avses inte materiella tillgångar som leasas ut. Den paragraf som nu föreslås är ett undantag från huvudregeln vid operationell leasing. I GloBE-modellreglerna finns särskilda bestämmelser om avdrag för substansbelopp för tillgångar som leasas ut i 3 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från juli 2023 (s. 48–50).  

I enlighet med det undantag som anges i 1 mom. har leasegivaren i fråga om operationell leasing rätt att beakta en del av det redovisade värdet av de materiella tillgångarna vid beräkningen av de berättigade materiella tillgångarna, om tillgångarna finns i den jurisdiktion där leasegivaren hör hemma. Det värde som ska medräknas beräknas genom att det genomsnittliga redovisade värdet av leasegivarens tillgångar i början och slutet av räkenskapsperioden minskas med det genomsnittliga redovisade värdet av leasetagarens nyttjanderätt i början och slutet av räkenskapsperioden. När leasegivaren får beakta endast den del av det redovisade värdet av de materiella tillgångarna som överstiger värdet av nyttjanderätten förhindras att avdraget för substansbeloppet utnyttjas två gånger för samma värde. 

En undantagsbestämmelse om operationell leasing i fråga om tillgångar som leasas ut behövs eftersom redovisningen av finansiell och operationell leasing skiljer sig från varandra. Vid finansiell leasing överför leasegivaren de materiella tillgångarna i fråga till leasetagaren och antecknar i gengäld en fordran som inte betraktas som materiell tillgång. Då har leasegivaren inte längre materiella tillgångar i sina räkenskaper och leasetagaren redovisar nyttjanderätten för leasingtiden. Vid minimibeskattningen betraktas nyttjanderätten som en materiell tillgång, om föremålet för nyttjanderätten är materiella tillgångar och leasetagaren då har rätt att beakta nyttjanderätten vid beräkningen av avdragsposten för materiella tillgångar. Det värde som antecknats för nyttjanderätten motsvarar det värde som skulle ha antecknats för de materiella tillgångarna. 

I fråga om operationell leasing kan leasegivaren redovisa fordran men fortsätta att redovisa tillgångarna i räkenskaperna och resultaträkningen. Leasetagaren kan trots det i sina räkenskaper redovisa nyttjanderätten till tillgångarna i fråga och beakta de berättigade materiella tillgångarna som en del av den, om de är belägna i leasetagarens jurisdiktion. Eftersom de materiella tillgångarna då beaktas i såväl leasegivarens som leasetagarens räkenskaper betraktas materiella tillgångar som leasas ut inte som berättigade tillgångar i minimibeskattningen. Om leasetagaren inte har antecknat nyttjanderätten i sina räkenskaper, kan den inte beaktas vid beräkningen av de berättigade materiella tillgångarna (t.ex. korttidsleasing). 

Genom huvudregeln förhindras att två separata koncerner eller två koncernenheter inom samma koncern utnyttjar avdraget för substansbelopp för samma materiella tillgångar. I fråga om operationell leasing är nyttjanderätten för leasetagaren dock ofta betydligt mindre än värdet av de materiella tillgångarna för leasegivaren, varvid det inte heller annars skulle finnas något komplett dubbelavdrag för denna del. 

I 2 mom. föreskrivs det om fastställande av det redovisade värdet av de materiella tillgångar som leasas ut efter justeringar för att undanröja leasingtransaktioner mellan koncernenheter i samma jurisdiktion. I sådana fall har leasetagaren inte nyttjanderätt till materiella tillgångar i operationell leasing mellan koncernenheterna och det redovisade värdet av materiella tillgångar räknas in i avdragsposten för leasegivarens materiella tillgångar. 

I 3 mom. föreskrivs det om en situation där leasegivaren leasar ut en väsentlig del av en berättigad materiell tillgång till leasetagaren men behåller den återstående delen av tillgången för eget bruk. Det kan t.ex. vara fråga om att en del av huvudkontorsbyggnadens våningar hyrs ut till utomstående. Då fördelas det redovisade värdet av tillgången mellan leasegivarens och leasetagarens användning av den med hjälp av en fördelningsformel som lämpar sig för situationen, t.ex. på basis av byggnadens areal. Leasegivaren får beakta den andel av det redovisade värdet av den berättigade materiella tillgången som hänför sig till den del som leasegivaren behåller för eget bruk och tillämpa anvisningarna i 1 mom. om operationell leasing på den leasade delen. 

8 §.Ytterligare tilläggsskatt för räkenskapsperioden. I paragrafen föreslås tekniska korrigeringar. I 3 mom. korrigeras i den finska språkdräkten ”aliverotettu” till ”matalasti verotettu”, och i den svenska språkdräkten ändras ”behandlas” till ”ska behandlas”. Dessutom preciseras 4 mom. genom att ”de medräknade skatterna” korrigeras till ”de medräknade och justerade skatterna”.  

6 kap. Särskilda bestämmelser om omstrukturering av bolag och holdingstrukturer 

4 §. Avdrag för substansbeloppet under överföringsåret. I paragrafen föreslås en korrigering av hänvisningen till följd av ändringen i de paragrafer som gäller avdrag för substansbeloppet i 5 kap.  

15 §.Särskilda bestämmelser om koncerner med flera moderenheter. I 6 mom. korrigeras i den finska språkdräkten ”aliverotettu” till ”matalasti verotettu”, och i den svenska språkdräkten ändras ”koncernen” till ”en koncern”.  

7 kap. System med en enda skattenivå och utdelningsskattesystem 

1 §.Justerad vinst för en yttersta moderenhet som är genomflödesenhet. I 1 mom. 1 punkten ändras ”perioden” till ”räkenskapsperioden”.  

12 §.Beräkning av en investeringsenhets tilläggsskatt. I 4 mom. föreslås en korrigering av hänvisningen till följd av ändringen i de paragrafer som gäller avdrag för substansbeloppet i 5 kap.  

9 kap. Särskilda bestämmelser 

3 §.Förlängning av övergångsåret för deklarationsskyldigheten. I paragrafen föreskrivs det om förlängning av deklarationsskyldigheten i fråga om deklarationen med information om tilläggsskatt, anmälan om den som lämnar deklaration med information om tilläggsskatt och deklarationen om tilläggsskatt. Paragrafen ändras genom en precisering av det övergångsår som ska tillämpas. Med övergångsår avses det första övergångsåret enligt 1 §, dvs. den räkenskapsperiod under vilken koncernen för första gången omfattas av bestämmelserna om minimiskatt. Särskilda bestämmelser om förlängning av övergångsåret för deklarationsskyldigheten finns i artikel 9.4 i GloBE-modellreglerna och i 5 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

4 §.Särskild bestämmelse under övergångsperioden som gäller skatteförhöjning. De temporära övergångsbestämmelserna samlas i 10 kap. och den gällande 4 § upphävs.  

5–9 §. Safe harbour-regel under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. Safe harbour-reglerna under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen samlas i 10 kap. och de gällande 5–9 § upphävs.  

10 §.Safe harbour-regel om nationell tilläggsskatt. Det föreslås att 1 mom. preciseras i fråga om förutsättningarna för åberopande av safe harbour-regeln om nationell tilläggsskatt.  

Till paragrafen fogas en precisering av att den nationella tilläggsskatten ska vara sådan att enheterna över huvud taget kan ha rätt att åberopa safe harbour-regeln. Denna ställning tillskrivs den nationella tilläggsskatten i en särskild kollegial utvärdering inom ramen för OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverk (Inclusive Framework). Den nationella tilläggsskatten kan vara en nationell tilläggsskatt som uppfyller villkoren och som omfattas av 5 kap. 3 §, men som ändå inte konstateras berättiga till åberopande av safe harbour-regeln. Dessutom lämpar sig nationella tilläggsskatter inte nödvändigtvis för alla koncernenheter i en jurisdiktion. I dessa situationer får koncernenheten inte åberopa safe harbour-regeln. 

I vissa situationer är det möjligt att koncernen bestrider en nationell tilläggsskatt som påförts av jurisdiktionen på andra grunder än de som följer av minimiskattelagen. Koncernen kan t.ex. hävda att skatten strider mot grundlagen eller avtalet med jurisdiktionen. I en sådan situation, då det är fråga om koncernens eget påstående om skattens laglighet, kan den nationella tilläggsskatten inte betraktas som sådan skatt som ska betalas och som minskar jurisdiktionens tilläggsskatt på det sätt som avses i 5 kap. 3 § 1 mom. Då kan man inte heller åberopa safe harbour-regeln. 

11 §.Safe harbour-regel om förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse. I paragrafen föreskrivs det om en permanent safe harbour-regel för koncernenheter utan väsentlig betydelse, vars syfte är att undvika komplicerade minimiskatteberäkningar i situationer där kalkylerna kan förenklas utan att deras slutresultat ändras eller syftet med bestämmelserna om minimiskatt på något annat sätt äventyras. Särskilda bestämmelser om safe harbour-regeln om förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse finns i 6 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

I enlighet med 1 mom. får den koncernenhet som lämnar deklaration välja att använda en förenklad beräkning för att beräkna den justerade vinsten eller förlusten, den justerade intäkten och de medräknade och justerade skatterna. Förenklade beräkningar föreslås för bedömning av om villkoren för safe harbour-regeln enligt 2 mom. uppfylls. Om villkoren i 2 mom. inte uppfylls, ska kalkylerna dock inte användas i stället för beräkning av tilläggsskatt, utan den beräknas på normalt sätt. Varje enhet som omfattas av valet ska behandlas som om den var den enda koncernenheten i den jurisdiktion där den är belägen. Valet är ett sådant årligt val som avses i 8 kap. 12 § och det görs enhetsspecifikt, inte per jurisdiktion. 

Enligt 2 mom. ska tilläggsskatten för en jurisdiktion under en räkenskapsperiod betraktas som noll, om någon av de tre förutsättningarna uppfylls: 1) jurisdiktionens justerade resultat enligt rutinavkastningstestet, när en förenklad beräkning av vinsten används, är lika stort eller mindre än avdraget för substansbeloppet i jurisdiktionen, 2) den genomsnittliga justerade intäkten enligt testet för ringa verksamhet, när en förenklad beräkning av vinsten används, understiger 10 miljoner euro och det genomsnittliga justerade resultatet är mindre än 1 miljon euro eller visar förlust, eller 3) den effektiva skattesatsen enligt testet för den effektiva skattesatsen, när en förenklad beräkning av vinsten och skatten används, är minst 15 procent. 

I 3 mom. definieras vad som i samband med denna safe harbour-regel avses med en koncernenhet utan väsentlig betydelse och med regleringen av land-för-land-rapporteringen för beskattningen. 

I 4 mom. beskrivs de beräkningsregler som ska tillämpas vid bedömningen av om villkoren för safe harbour-regeln enligt 2 mom. uppfylls. Förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse, dvs. förenklad beräkning av resultatet, intäkterna och skatterna, föreslås vara alternativa kalkyler för beräkningen av det justerade resultatet eller den justerade förlusten, de justerade intäkterna och de medräknade och justerade skatterna. Koncernenheten ska använda förenklad beräkning för att avgöra om något av villkoren för safe harbour-regeln enligt 2 mom. uppfylls för räkenskapsperioden. Förenklade beräkningar ska göras separat för varje koncernenhet utan väsentlig betydelse. Safe harbour-regeln tillämpas inte på extra tilläggsskatt för räkenskapsperioden. 

10 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 

4 §.Särskild bestämmelse under övergångsperioden som gäller skatteförhöjning. Paragrafen motsvarar den gällande 9 kap. 4 §. Paragrafen flyttas från 9 kap. till 10 kap., eftersom det är fråga om en övergångsbestämmelse.  

5 §.Safe harbour-regel under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. Paragrafen innehåller en safe harbour-regel om land-för-land-rapporteringen för beskattningen under övergångsperioden, då tilläggsskatten under en räkenskapsperiod ska anses vara noll när de närmare villkor som föreskrivs i paragrafen är uppfyllda. Safe harbour-regeln är tidsbunden och dess tillämpning upphör när övergångsperioden går ut. De föreslagna 5–12 § motsvarar i sak huvudsakligen vad som för närvarande föreskrivs i 9 kap. 5–9 § preciserat i enlighet med 1 och 2 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

I 1 mom. föreskrivs det om villkoren för safe harbour-regeln, som när de uppfylls innebär att beloppet av jurisdiktionens tilläggsskatt för räkenskapsperioden betraktas som noll.  

Paragrafens 2 mom. baserar sig på punkt 2.3.4 i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023 och enligt den kan safe harbour-regeln tillämpas under vissa förutsättningar även om koncernen inte är skyldig att lämna en land-för-land-rapport för beskattningen. Koncernen kan dra nytta av safe harbour-regeln genom att använda de siffror som den skulle ha använt om den hade lämnat en land-för-land-rapport för beskattningen och villkoren för safe harbour-regeln annars uppfylls. 

Det val som avses i 1 mom. är enligt 3 mom. ett i 8 kap. 12 § avsett val som gäller i ett år. 

6 §.Definitioner som hänför sig till safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. I paragrafen definieras de termer som är väsentliga med tanke på safe harbour-regeln. Paragrafen motsvarar huvudsakligen det gällande 9 kap. 5 § 2 mom. Definitionen av förenklade medräknade skatter preciseras dock i fråga om skatter som hänför sig till fasta driftställen i enlighet med punkt 2.4.2 i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023 och definitionen av en kvalificerad land-för-land-rapport enligt artikel 2.3.3 i samma vägledning. I fråga om en kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen preciseras t.ex. behandlingen av prestationer som skiljer sig åt i fråga om redovisning och beskattning. Enligt den preciserade definitionen ska en prestation behandlas enligt den redovisningsmässiga behandlingen oberoende av hur den behandlas i en land-för-land-rapport. Till följd av definitionen kan tillämpningen av safe harbour-regeln således förutsätta avvikelser från innehållet i en land-för-land-rapport för beräkning av safe harbour-regeln. En sådan situation kan uppstå t.ex. när en prestation som behandlats som en redovisningsmässig kostnad för betalaren utgör skattemässig utdelning för mottagaren.  

7 §.Kvalificerad redovisning i samband med safe harbour-regeln under övergångsperioden. I paragrafen definieras vad som avses med kvalificerad redovisning i samband med safe harbour-regeln om land-för-land-rapportering för beskattningen. Bestämmelsen motsvarar i sak den gällande 9 kap. 5 § 2 mom. 8 punkten preciserad i enlighet med 1 och 2 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

8 §.Poster i en kvalificerad redovisning som uppkommit i samband med företagsförvärv. I paragrafen behandlas poster som till följd av ett företagsförvärv har uppkommit vid värdering av tillgångar till verkligt värde och senare fördelning av dem. Sådana poster kan på grund av tillämpningen av vissa redovisningsstandarder också förekomma i koncernenheternas särskilda bokslut eller i annan rapportering som utgör grunden för konsolidering, även om posterna i princip är poster på koncernnivå. Anvisningarna om dessa s.k. PPA-justeringar (Purchase Price Accounting Adjustment) finns i kap. 1 i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023, på vilket den föreslagna 8 § baserar sig.  

I 1 mom. begränsas användningen av bokslutsuppgifter och särskilda bokslut som innehåller PPA-justeringar. Om koncernen har fördelat PPA-justeringar direkt till koncernenheten och redovisat dem i koncernenhetens bokslutsuppgifter eller särskilda bokslut, betraktas dessa i princip inte sådan kvalificerad redovisning som avses i 7 §. Syftet med avgränsningen är att undvika en situation där en kalkylerad post, för vilken koncernenheten i allmänhet inte är skattskyldig, minskar resultatet i en land-för-land-rapport för beskattningen före skatt. 

I 2 mom. föreskrivs det dock om villkoren för att koncernenhetens bokslutsmaterial när det innehåller PPA-justeringar ska kunna betraktas som kvalificerad redovisning. PPA-posterna ska ha ingått i de land-för-land-rapporter för beskattningen som lämnats in för räkenskapsperioder som börjat efter 31.12.2022, eller så ska PPA-justeringarna ha ingått med stöd av lag eller motsvarande reglering. Dessutom ska koncernen ha gjort en goodwilljustering enligt 3 mom. En goodwilljustering behövs eftersom kalkylerade skatter i allmänhet inte noteras i samband med goodwill, varvid den förenklade beräkning av den effektiva skattesatsen som avses i 6 § och som baserar sig på en land-för-land-rapport kan förvanskas. 

9 §. Tillämpning av safe harbour-regeln under övergångsperioden på samföretag och vissa yttersta moderenheter. I paragrafen föreskrivs det om tillämpningen av ett undantag för övergångsperioden på samföretag och på yttersta moderenheter som är genomflödesenheter. Arrangemanget ska tillämpas på samföretag och deras dotterenheter som om de var koncernenheter inom en separat koncern. Arrangemanget ska inte tillämpas i den jurisdiktion där den yttersta moderenheten som är en genomflödesenhet är belägen, om den inte i sin helhet ägs av sådana personer som uppfyller villkoren. Paragrafen motsvarar i sak den gällande 9 kap. 6 §.  

10 §.Tillämpning av safe harbour-regeln under övergångsperioden på investeringsenheter och deras ägare. I paragrafen föreskrivs det om tillämpningen av safe harbour-regeln under övergångsperioden på investeringsenheter och deras delägare. Det som föreskrivs om investeringsenheter i paragrafen tillämpas också på investeringsenheter inom försäkringsverksamhet. Paragrafen motsvarar den gällande 9 kap. 7 §.  

11 §.Särskild bestämmelse om tillämpning av safe harbour-regeln under övergångsperioden på orealiserade nettoförluster i verkligt värde. I paragrafen föreskrivs det att orealiserade nettoförluster i verkligt värde inte ska beaktas i vinst eller förlust före inkomstskatt, om förlusten överstiger 50 000 000 euro i jurisdiktionen i fråga. Paragrafen motsvarar i sak den gällande 9 kap. 8 §.  

12 §.Undantag från safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. I paragrafen föreskrivs det om undantag från tillämpningen av safe harbour-regeln. Paragrafen motsvarar den gällande 9 kap. 9 §.  

13–18 §. Bekämpning av kringgående av villkoren för en safe harbour-regel som hänför sig till land-för-land-rapporter för beskattningen.  

I de föreslagna 13–18 § föreskrivs det om inverkan av vissa konstlade arrangemang på en safe harbour-regel som hänför sig till land-för-land-rapporter för beskattningen. Med konstlade arrangemang avses i detta sammanhang arrangemang som leder till att inkomster eller skatter inom samma koncern överförs mellan koncernenheter – vanligen från ett land till ett annat – så att en enhet som annars inte skulle kunna dra nytta av safe harbour-regeln omfattas av den utan att koncernstrukturen betalar ytterligare skatter till följd av arrangemanget. I 13 § föreskrivs det om justering av en land-för-land-rapport till den del rapportens innehåll påverkas av ett konstlat arrangemang. Syftet är att eliminera effekten av arrangemanget så att det ovan beskrivna, icke-acceptabla resultatet kan undvikas. Reglerna för justering av konstlade arrangemang ska tillämpas på arrangemang som har ingåtts efter den 18 december 2023. Det är datumet för offentliggörandet av Inclusive Frameworks anvisning om konstlade arrangemang. Anvisningen publicerades som en del av GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023. 

De arrangemang som omfattas av de föreslagna paragraferna beskrivs i 14–16 §. I 14 § beskrivs ett arrangemang som medför asymmetriskt avdrag och som medför en kostnad för en koncernenhet utan att motsvarande avkastning realiseras för den andra enheten. I 15 § beskrivs ett arrangemang som medför dubbelt avdrag, där samma bokföringsmässiga kostnad inverkar på två enheters bokslut på ett sätt som minskar intäkterna, eller minskar den beskattningsbara inkomsten för den andra enheten. Arrangemanget är dock inte ett sådant arrangemang som avses i paragrafen, om avdraget medför ett motsvarande tillägg till det redovisade resultatet eller beskattningsresultatet för båda enheterna. I 16 § beskrivs ett arrangemang som medför dubbel redovisning av en skattekostnad och som leder till att två koncernenheter inkluderar samma skattekostnad i sitt bokslut. 

I den föreslagna 17 § beskrivs hur justeringar ska göras för varje typ av arrangemang. I 18 § ges preciserande bestämmelser om tillämpningen av 13–18 §, inklusive definitioner, och om när en koncern ska anses ha en inkomst som motsvarar avdraget. 

19 §.Safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. I paragrafen föreskrivs det om en tidsbunden safe harbour-regel om kompensation för bortfall i skattebetalning. Om den tillämpliga samfundsskattesatsen i den yttersta moderenhetens jurisdiktion är minst 20 procent, betraktas den tilläggsskatt för räkenskapsperioden som hänför sig till regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning och som beräknats för den yttersta moderenhetens jurisdiktion som noll under övergångsperioden. I denna paragraf avses med övergångsperiod räkenskapsperioder som inte omfattar mer än 12 månader och som börjar senast den 31 december 2025 och slutar före den 31 december 2026. Särskilda bestämmelser om safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning finns i punkt 5.2 i GloBE-tillämpningsvägledningen från juli 2023.  

Syftet med safe harbour-regeln är att underlätta för den yttersta moderenhetens jurisdiktion under de första åren med minimiskatteregler. Med samfundsskattesatsen i en jurisdiktion avses den nominella skattesats som allmänt tillämpas på koncerner som omfattas av tillämpningsområdet i jurisdiktionen i fråga. Vid bedömningen av skattesatsen kan man också beakta skatter som understiger den nationella nivån. Den tillämpliga gränsen på 20 procent garanterar att safe harbour-regeln endast kan utnyttjas av koncerner vars yttersta moderenhets jurisdiktion ska tillämpa ett samfundsskattesystem och en tillräckligt hög samfundsskattesats. 

Med den korta övergångsperioden avser man säkerställa att safe harbour-regeln inte uppmuntrar till att skjuta upp införandet av modellreglerna och inte ses som ett incitament för att övergå till jurisdiktioner som ännu inte har infört en nationell tilläggsskatt eller för att överföra vinster till de yttersta moderenheternas jurisdiktioner med låga effektiva skattesatser. 

Om en koncern uppfyller mer än en safe harbour-regel för övergångsperioden, kan den besluta vilken regel den vill tillämpa för jurisdiktionen i fråga. Om en koncern uppfyller safe harbour-regeln under övergångsperioden för såväl land-för-land-rapportering för beskattningen som för regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning, kan koncernen välja att tillämpa safe harbour-regeln för land-för-land-rapportering för beskattningen för att inte förlora möjligheten att utnyttja den under de kommande åren. 

20 §.Temporära regler för fördelning av skatter som grundar sig på ett system för sambeskattning av bassamfund. I paragrafen föreskrivs det om en tidsbunden bestämmelse enligt vilken den bassamfundsskatt som grundar sig på ett system för sambeskattning av bassamfund (s.k. Blended CFC-regime) ska fördelas från en ingående ägarenhet i enlighet med den fördelningsnyckel som föreskrivs för jurisdiktioner med låg beskattning. I regel fördelas bassamfundsskatten från en ingående ägarenhet till bassamfundet med stöd av 4 kap. 18 § 1 mom. De nu föreslagna bestämmelserna om fördelning gäller endast fördelning av bassamfundsskatter som baserar sig på systemet för sambeskattning av utländska bassamfund sambeskattningssystem och de ska tillämpas tillfälligt. Särskilda bestämmelser om systemet för sambeskattning av bassamfund finns i punkt 2.10 i GloBE-tillämpningsvägledningen från februari. Den finska lagstiftningen om bassamfund betraktas inte som ett sådant system för sambeskattning av bassamfund som avses i den föreslagna 20 §. Ett exempel på ett sådant system är USA:s så kallade GILTI-beskattning.  

I 1 mom. föreslås det en bestämmelse enligt vilken bassamfundsskatten, som baserar sig på ett system för sambeskattning av bassamfund, fördelas från en ingående ägarenhet till ett bassamfund genom att beloppet av den bassamfundsskatt som ska fördelas multipliceras med ett relationstal som fås genom att fördelningsnyckeln för bassamfundet divideras med summan av fördelningsnycklarna för samtliga bassamfund. 

Paragrafens 2 mom. kompletterar fördelningsregeln i 1 mom. och fastställer hur bassamfundets fördelningsnyckel ska beräknas: procentsatsen för tilläggsskatt i jurisdiktionen dras först av från den tillämpliga skattesatsen och därefter multipliceras summan med beloppet av den ingående ägarenhetens inkomst. 

I 3 mom. definieras de termer som behövs för tillfällig fördelning och i 4 mom. föreskrivs det att bestämmelsen om fördelning ska vara tidsbegränsad. 

21 §.Den effektiva skattesatsen i en jurisdiktion vid tillämpning av ett system för sambeskattning av bassamfund. I paragrafen föreskrivs det om den effektiva skattesatsen i en jurisdiktion vid tillämpning av ett system för sambeskattning av bassamfund. I GloBE-reglerna ingår bestämmelser om system för sambeskattning av bassamfund i 4 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

Enligt 1 mom. ska den effektiva skattesatsen i en jurisdiktion beräknas enligt 5 kap. 1 § utan beaktande av de medräknade skatter som hänför sig till bassamfundsinkomst. Om den effektiva skattesatsen eller den tillämpliga skattesatsen motsvarar eller överstiger minimiskattesatsen, är fördelningsnyckeln för ett bassamfund noll. Dessutom ska inkomstskattekostnader som hänför sig till medräknad nationell tilläggsskatt i jurisdiktionen läggas till i beräkningen av den effektiva skattesatsen i jurisdiktionen. Medräknad nationell tilläggsskatt ska dock beaktas vid beräkningen av den effektiva skattesatsen i jurisdiktionen endast om systemet för sambeskattning av bassamfund tillåter avräkning av utländsk skatt från medräknad nationell tilläggsskatt på motsvarande sätt som från andra medräknade nationella skatter. 

Om en koncern beräknar den effektiva skattesatsen separat för flera enhetsgrupper i jurisdiktionen, såsom samföretag, samföretags dotterenheter, minoritetsägda koncernenheter eller investeringsenheter, beräknas fördelningsnyckeln för ett bassamfund utifrån den effektiva skattesats som tillämpas på enhetsgruppen i fråga. Olika enhetsgrupper behandlas enligt förslaget som om de var belägna i olika jurisdiktioner. Också den medräknade nationella tilläggsskatt som ska betalas fördelas till den aktuella enhetsgruppen. Vid fördelning av en bassamfundsskatt som grundar sig på ett system för sambeskattning av utländska bassamfund beaktas i det totala antalet fördelningsnycklar för alla bassamfund fördelningsnycklarna för alla koncernenheter i en jurisdiktion, oberoende av om den effektiva skattesatsen i jurisdiktionen, som är grunden för beräkningen, är olika för dessa.  

I 3 mom. föreskrivs det om fall där koncernen inte har sänkt den effektiva skattesatsen i enlighet med 5 kap. 1 §. Då använder koncernen en alternativ effektiv skattesats i stället för 1 mom. Om koncernen under övergångsperioden tillämpar den safe harbour-regel som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen, ska den vid beräkningen av fördelningsnyckeln för bassamfundet använda en förenklad effektiv skattesats enligt regeln. Om koncernen tillämpar safe harbour-regeln om nationell tilläggsskatt, beräknas den effektiva skattesatsen genom att summan av de skatter som använts vid beräkningen av den effektiva skattesatsen enligt safe harbour-regeln om nationell tilläggsskatt och de kvalificerade nationella tilläggsskatter som under räkenskapsperioden betalats i jurisdiktionen i fråga divideras med beloppet av den inkomst som används vid beräkningen av den kvalificerade nationella tilläggsskatten i jurisdiktionen. I fråga om andra jurisdiktioner, för vilka koncernen inte behöver beräkna den effektiva skattesatsen enligt 5 kap. 1 §, kan koncernen använda en förenklad effektiv skattesats enligt safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen genom att beräkna skattesatsen utifrån vinsten eller förlusten före inkomstskatt enligt en kvalificerad redovisning. 

I 4 mom. föreskrivs det om fall där en koncern för samma jurisdiktion beräknar flera förenklade effektiva skattesatser eller effektiva skattesatser för kvalificerad nationell tilläggsskatt. Då beräknas fördelningsnyckeln för ett bassamfund med hjälp av den effektiva skattesatsen för den enhetsgrupp till vilken koncernenheten i fråga hör. Den kvalificerade nationella tilläggsskatt som ska betalas och beaktas vid beräkningen av den effektiva skattesatsen för en enhetsgrupp i en jurisdiktion enligt 1 mom. fördelas till enhetsgruppen i fråga vid beräkningen av den effektiva skattesatsen enligt 3 mom. När safe harbour-regeln endast lämpar sig för vissa koncernenheter i en jurisdiktion ska koncernen beräkna den effektiva skattesatsen enligt 3 mom. för de koncernenheter som tillämpar regeln och enligt 1 mom. för de koncernenheter som inte uppfyller regeln. Vid fördelning av bassamfundsskatt som baserar sig på ett system för sambeskattning för utländska bassamfund ska fördelningsnycklarna för alla utländska bassamfund i jurisdiktionen sammanlagt innehålla fördelningsnycklarna för koncernenheternas alla bassamfund i jurisdiktionen i fråga. 

22 §.Enheter som inte omfattas av minimiskattereglerna som en del av ett system för sambeskattning av bassamfund. I paragrafen föreskrivs det om en situation där en koncernenhet omfattas av ett system för sambeskattningssystem av bassamfund som inbegriper inkomst från en enhet som inte omfattas av minimiskattereglerna och i vilken koncernenheten har ett direkt eller indirekt ägarintresse. I GloBE-reglerna ingår bestämmelser om enheter som inte omfattas av minimiskattereglerna som en del av ett system för sambeskattning av bassamfund i 4 kap. i GloBE-tillämpningsvägledningen från december 2023.  

Enligt 1 mom. ska en del av bassamfundsskatten, om koncernenheten omfattas av ett system för sambeskattning av bassamfund som inbegriper inkomst från en enhet som inte omfattas av minimiskattereglerna och i vilken koncernenheten har ett direkt eller indirekt ägarintresse, fördelas till en sådan enhet. Då ska bassamfundsskatten inte beaktas i de medräknade och justerade skatterna för koncernenheter, samföretag eller deras dotterenheter. Med en enhet som inte omfattas av minimiskattereglerna avses en enhet som inte är en koncernenhet, ett samföretag eller en dotterenhet till en sådan enhet. 

Enligt 2 mom. ska varje enhet som inte omfattas av minimiskattereglerna enligt 1 mom. beräkna fördelningsnyckeln för ett bassamfund i enlighet med 21 § för den enhetsgrupp vars totala inkomst är störst i jurisdiktionen och inkludera den fördelningsnyckel för ett bassamfund som erhållits på detta sätt i summan av fördelningsnycklarna för samtliga bassamfund i jurisdiktionen. 

I 3 mom. föreskrivs det att om en enhet som avses i 1 mom. är belägen i en jurisdiktion där koncernen inte beräknar den effektiva skattesatsen enligt 5 kap. 1 § eller en alternativ effektiv skattesats enligt 21 § 3 och 4 mom., beräknas den effektiva skattesatsen för alla sådana enheter i jurisdiktionen med hjälp av inkomsterna och skatterna i boksluten för alla de enheter i fråga om vilka koncernenheten omfattas av ett system för sambeskattning av bassamfund. 

Dessutom fogas nya mellanrubriker till 2 kap. före 1, 2 och 8 §, till 3 kap. före 23 § och till 4 kap. före 23 §. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft före den 31 december 2024. Avsikten är att lagen ska tillämpas första gången på räkenskapsperioder som börjat den 1 januari 2024 eller därefter. Det bedöms vara viktigt att tidsplanerna för lagens ikraftträdande och tillämpning följs för att beskattningsresultaten i Finland ska bli enhetliga för 2024 på det sätt som avses i GloBE-modellreglerna. 

9  Verkställighet och uppföljning

Det är sannolikt att OECD:s Inclusive Framework kommer att ta fram ytterligare vägledning under de närmaste åren, vilket kan leda till ett behov av att ändra den nationella lagen. 

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning