Motivering
Kvalitetsaspekter på finansministeriets prognoser
I sin utredning från den 1 december 2009 påpekar
finansministeriet för det första att tidsperioden
1998—2007 är kort och att det finns vissa faktorer
som medverkar till de största prognosfelen. Revisionsutskottets
studie bekräftar resultaten från tidigare finländska
studier av finansministeriets prognosarbete. Bedömningen är
att de konjunkturprognoser som finansministeriet har byggt finanspolitiken
på har varit mycket inexakta, men ministeriet har inte
för den skull varit sämre eller bättre än
andra prognosmakare i Finland. Utifrån detta kan man konstatera
att bilden av kvaliteten på finansministeriets prognoser inte
skulle ändra så mycket även om studien hade
beaktat en längre period. Misstankarna att statens skatteinkomster
skulle ha undervärderats systematiskt är enligt
studien ogrundade.
Det är svårt att i efterhand bedöma
kvaliteten på prognoserna eftersom informationen vid prognostidpunkten är
en helt annan än den som står till buds för
en efterhandsgranskning. Vid utvärderingar efteråt
används den senaste publikationen om bnp-utfallet och inte
de iakttagelser i realtid som var tillgängliga när
prognoserna gjordes. Det är alltså angeläget
att skilja mellan renodlade fel och förändrad
statistik. Man bör därför se på punktprognoser
och deras träffsäkerhet med en viss skepsis. En
bedömning av hur exakt punktprognosen för en viss
variabel är beaktar inte beroendeförhållandet
mellan olika faktorer eller att prognosen är resultatet
av många olika totalekonomiska och finanspolitiska variabler.
Trots det ger en kvalitativ efterhandsbedömning av prognoserna
viktig information om problematiken kring prognosmetoderna och prognosprocesserna.
Extra värdefullt är det om man kan kartlägga
orsakerna till avvikelserna och därmed förbättra
det framtida prognosarbetet. Prognoser från olika tidpunkter
ger beslutsfattarna inom både offentlig och privat sektor
värdefull information om den utveckling som prognosmakarna
vid den givna tidpunkten anser vara mest sannolik utifrån
den tillgängliga informationen. I studien om finansministeriets
prognoser av skatteinkomsterna sägs det inledningsvis att
den optimala utgångspunkten för beslutsfattandet
inte nödvändigtvis är densamma som den
statistiskt sett mest exakta prognosen. En prognos beskriver det
alternativ som prognosmakaren anser vara den mest sannolika bland alla
alternativ. Den är ett möjligt utfall, men det är
inte det förväntade värdet, det vill
säga det vägda medelvärdet av de möjliga
utfallen. I utvecklingsarbetet bör det primära
målet vara att anföra konsekventa motiv och lägga
fram noggranna riskanalyser i stället för att
förbättra träffsäkerheten för
punktprognoser.
I sin utredning framhåller ministeriet att inkomstarbetsgruppen
i detta syfte kommer att upprätta efterhandsprognoser för
skatteinkomsterna. Med dem försöker
man ta reda på hur faktorer som avviker från väntevärdet
påverkar utfallets avvikelser från prognosen.
Resultaten av arbetet kunde gärna rapporteras tydligare.
Finansministeriet ställer sig bakom iakttagelserna
i studien att det finns ett samband mellan prognosfel och konjunkturläget.
Under högkonjunkturer tenderar man att underskatta och
under lågkonjunkturer att överskatta bnp-tillväxten.
Det är ett fenomen som också förekommer
i internationella studier och gäller alla som arbetar med
ekonomiska prognoser. I litteraturen på området
förknippas fenomenet med svårigheterna att förutspå när
den allmänna ekonomiska ekonomiska utvecklingen vänder.
Osäkerheten har särskilt att göra med
budgetarna eftersom statens inkomster är beroende av den
totalekonomiska utvecklingen och därför är
mer mottagliga för förändringar och konjunktursvängningar än
utgifterna.
Bedömning av de föreslagna utvecklingsåtgärderna
Även om studien inte kommer med tillräckligt specificerade
iakttagelser om bristerna i finansministeriets dokumentation av
prognoserna om skatteinkomsterna, kommer ministeriet enligt utredningen
att i fortsättningen förbättra sin dokumentation
för att trygga riksdagens möjligheter att få information.
Vidare säger ministeriet att prognosmaterialet redan nu är
mycket omfattande och att det inte behövs ytterligare material.
Här kan man tillägga att materialet kunde vara
tydligare och antagandena bakom prognoserna lyftas fram bättre.
I studien föreslås det att prognoserna för
skatteinkomsterna åtföljs av riskanalys och känslighetsanalys.
Finansministeriet hänvisar till riskerna med budgetar,
ett tema som behandlas i ett fristående kapital i den ekonomiska översikten från
september 2009. Kapitlet går in på riskerna med
skatteintäkterna för de viktigaste skatteslagen
och hur de realiseras rent konkret i euro i statens skatteinkomster.
Finansministeriet håller på att ta fram en
makromodell som hjälpmedel i konjunkturprognoserna och
den kommer i framtiden att tillåta ett större
spektrum av känslighetsanalyser och alternativa modeller.
Modellberäkningar och fullgod dokumentation av dem kan
bli ett viktigt tillskott i informationen om beredningen och genomförandet
av finanspolitiken och den offentliga debatten om frågorna.
Också den planerade beskrivningen av modellerna och metoderna
för inkomstkalkylerna i budgetekonomin ger större öppenhet
och insyn i rapporteringen om hur finansekonomin bereds.
Det är A och O att de hypoteser i kalkylerna som skatteprognoserna
bygger på, men också risk- och känslighetsanalyserna,
dokumenteras så tydligt och öppet som möjligt.
Dessutom bör de dokumenteras i offentliga handlingar som är lätt
tillgängliga vid behandlingen i riksdagen. I det hänseendet är
det viktigt att informationen i budgetpropositionen förbättras
kvalitetsmässigt. Budgetpropositionen ska ge en rättvisande bild
av vad besluten grundar sig på.
Utskottet håller med finansministeriet om att motiven
till inkomsterna i budgetpropositionen bör förbättras.
Som det är nu är motiven till inkomsterna mycket
mer knapphändiga än motiven till utgifterna. Beräkningsunderlaget
och i nödvändig omfattning också deras
känslighet för förändringar
bör bättre komma fram i inkomstavdelningarna,
motiven till avdelningarna i kapitlen och i förklaringen
till inkomstmomenten. Enligt utredningen ingår samfundsskatten
under ett eget moment i budgetpropositionen för 2010 och
det är ett steg i rätt riktning, anser utskottet. Men
samtidigt måste de viktigaste hypoteserna och i förekommande
fall de viktigaste delarna av riskanalysen få större
synlighet i motiven till momenten eller i respektive avdelningar
eller kapitel.
Som det sägs i både studien och utredningen från
ministeriet måste efterhandskontrollen av prognoserna om
skatteinkomsterna få större utrymme. Utskottet
menar att statens bokslutsberättelse är det rätta
stället och den konstitutionella processen för
en utvärdering av kalkylerna av skatteinkomsterna och i
ett större perspektiv av hur träffsäkra
de prognoser är som vår ekonomiska politik och
finanspolitik bygger på. Innehållet i bokslutsberättelsen
bör utvecklas i det perspektivet.
Hur skattestöden behandlas i budgeten
I utlåtandet om budgetpropositionen för 2010 (ReUU
4/2009 rd — RP 138/2009
rd) går utskottet in på skattestöden
och hur de behandlas i budgeten. På senare år
har inställningen till skattestöd som en form
av offentligt stöd ändrats, och man har både
krävt och infört skattestöd i allt större
omfattning. Följaktligen har skattestöden ökat
och var 2008 omkring 13 miljarder euro. Skattestöden är
uteblivna skatteinkomster som verkar i den riktningen att andra
skatter måste höjas och skatteunderlaget krympas.
Den ekonomiska rapporteringen av skattestöden har fjärmats
från budgetberedningen och behandlingen av budgeten i riksdagen.
Skattestöden ingår inte ramregleringen.
Det finns inte särskilt mycket dokumentation om fördelarna
och andar effekter av skattestöden. För budgetberedningen
och beslutsfattandet i riksdagen vore det av vikt att veta om de önskade
effekterna genereras bättre genom skattestöden än
genom direkt budgetstöd. I och med att skattestöd
inte ingår i den årliga budgetgenomgången
kommer inte effekterna fram i budgetbehandlingen. Skattestöd
kan betalas ut år efter år utan att effekterna
eller det faktiska beloppet någonsin följs upp
eller utvärderas. Stöden granskas alltså inte
lika minutiöst som budgetanslagen.
Utskottet anser att skattestöden måste lyftas fram
mer och rapporteras tydligare inom ramen för budgetförfarandet.
I budgeten och bokslutsberättelsen har informationen om
skattestöden minskat och behandlingen av dem ger inte en rättvisande
bild av deras statsfinansiella betydelse. Vidare anser utskottet
att det måste införas metoder för att
utvärdera och behandla skattestöden i budgetprocessen
på samma sätt som de direkta stöden och
transfereringarna.
Riksdagen har förutsatt (ReUB 2/2007 rd — B 14/2007
rd) att regeringen kommer med en utredning av skattestöden
som går in på kriterierna för regeringens
skattepolitik, särskilt neutralitetsprinciperna inom beskattningen
och behandlingen av skattestöden som ett led i ram- och
budgetförfarandet. Samtidigt förutsatte riksdagen
att regeringen lämnar en utredning till riksdagen om sina åtgärder
i statens bokslutsberättelse. Det är m.a.o. viktigt
att regeringen i statens bokslutsberättelse för
2009 rapporterar sina åtgärder och hur ställningstagandet
har genomförts.
Budgetprincipernas betydelse för prognosarbetet
Det är av ett flertal skäl svårt
att bedöma hur träffsäkra prognoserna
av skatteinkomsterna är med avseende på budgetprinciperna.De
grundlagsfästa normerna med stor relevans för
budgetprinciperna är ofta inte entydiga, bland annat fullständighetsprincipen
som säger att inkomster och utgifter ska bedömas
så exakt som möjligt. Problemet är självfallet
att ange när till exempel skatteinkomsterna anses ha bedömts
så exakt som möjligt.
I prognossammanhang har försiktighetsprincipen flera
gånger aktualiserats. Enligt studien är det svårt
att exakt säga vilken rättsregel principen stöder
sig på. Däremot är det relativt enkelt
att med hjälp principen förklara varför
skatteinkomsterna ofta undervärderas i budgetpropositionerna.
Forskarna menar att pratet om försiktighetsprincipen har
lett till juridiska förväxlingar eftersom man
kan förledas att tro att det är en budgetprincip,
och det är den inte, enligt utskottets uppfattning.
Att studien innehåller en lång förteckning över
principer som kan räknas som budgetprinciper beror enligt
utskottet på att tolkningen av budgetprinciperna och vad
de står för i hög grad beror på konstitutionell
praxis och rättslitteraturen. I dessa källor går
principerna dessutom under flera olika namn och har i vissa hänseenden divergerande
innehåll. A och O är att budgetprinciperna ställer
krav på kvalitet på prognoserna av skatteinkomsterna,
och på ekonomiska prognoser överlag, och på objektivitet,
det vill säga att de ska vara tillförlitliga.
Om verksamheten lever upp till budgetprinciperna är
riksdagens finansmakt tryggad. Så tillförlitliga
inkomstprognoser som möjligt samt öppenhet kring
och dokumentation av risker och känslighetsfaktorer är
krav som hörör från budgetprinciperna
och måste ställas på den information
som är av stor relevans för budgetbehandlingen.
I en särskild berättelse till riksdagen om revisionen
av statsbokslutet för finansåret 2008 och statens
bokslutsberättelse framhåller Statens revisionsverk
att riksdagen har konstitutionell rätt att få riktig
och tillräcklig information om frågor som är
nödvändiga för det finanspolitiska beslutsfattandet
och för de finanspolitiska alternativen och bedömningen
av dem (B 12/2009 rd, s. 33).Kriterierna och känslighetsfaktorerna
för prognoserna om skatteinkomsterna är en viktig
del av kunskapsbasen.
Prognoserna om skatteinkomsterna och riksdagens budgetmakt
När riksdagen beslutar om statsbudgeten är
budgetpropositionen den viktigaste informationskällan.
I själva verket har riksdagen inte tillräckligt
stora möjligheter att i detalj ta reda på om uppgifterna
i budgeten är tillförlitliga. Men den bör
ha realistiska möjligheter att kontrollera informationen
i efterhand, menar utskottet. Det i sin tur betyder att den informationen
som riksdagen har tillgång till ska visa hur träffsäkra
tidigare prognoser har varit och vad eventuella skillnader mellan
prognoser och utfall har berott på.
För riksdagens budgetmakt är det av största vikt
att regeringen är öppen med kriterierna för och
riskerna med prognoserna om skatteinkomsterna. Det ingår
i riksdagens budgetmakt att riksdagen ska vara medveten om vilka
osäkerheter som är förknippade med prognoserna
och kalkylerna, till exempel vilka orsaker som har kunnat anföras
vid tidigare avvikelser från prognoserna och vilka modeller
och metoder som har tillämpats på prognoskalkylerna.
Samtidigt påpekar utskottet att motiveringen till prognosen för
skatteinkomsterna och till budgeten mer bör gå in
på detaljer.
Mer detaljerade motiv och större öppenhet är av
betydelse också av den anledningen att ekonomiska prognoser
alltid är förknippande med betydande risker och
inexaktheter. För att kvaliteten på prognoserna
om skatteinkomsterna ska kunna kontrolleras i efterhand behöver
riksdagen noggrann dokumentation av prognoserna specificerade efter
skatteslag och kriterierna för prognoserna. Det handlar
nämligen om mycket annat än bara om prognosernas
träffsäkerhet, bland annat om riksdagens rätt överlag
att få nödvändig information för
att kunna utöva sin budgetmakt.