Motivering

Erfarenheterna från 2003—2006 av den nuvarande projektmekanismen och det nya läget har väckt tanken att systemet med att utveckla social- och hälsovården behöver ses över. Projekten som finansierats för att genomföra det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet och projektet för det sociala området har varit många och hela komplexet har varit svårhanterligt, påpekar regeringen. Det har gjort att långt ifrån alla mål för att på ett sammanhållet sätt utveckla, effektivisera och reformera hälso- och sjukvården upphar nåtts. I stället för en heltäckande översyn har systemet resulterat i en splittrad och kortsiktig utveckling. Det största problemet med projektsystemet har varit att man inte lyckats ge resultaten större spridning och introducera dem på basnivå.

Utvecklingsmålen för den närmaste framtiden och åtgärderna för att nå dem finns uppräknade i det nationella utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården för 2008—2011. Regeringen syftar med sin proposition om statsunderstöd för utvecklingsprojekt till att styra statsunderstöden till strategiskt viktiga objekt och projekt. Projektinitiativen arbetas fram av kommunerna i bred samverkan med olika organisationer och andra regionala aktörer. Enligt lagförslaget är det sedan social- och hälsovårdsministeriet som fattar finansieringsbeslutet. I det föreslagna 5 b § 2 mom. krävs det för statsunderstöd att hänsyn tas till såväl de social- och hälsovårdspolitiska målen i det nationella utvecklingsprogrammet som de regionala utvecklingsbehoven. För att de nationella målen ska nås och samarbetet mellan projekt i olika regioner intensifieras är det absolut nödvändigt att stärka riksstyrningen av utvecklingsprojekten på föreslaget sätt, menar utskottet.

De regionala ledningsgrupperna har till uppgift att planera, styra och samordna utvecklingsarbetet inom respektive region. Utskottet konstaterar att de här grupperna spelar en viktig roll när det gäller att ge projektresultaten spridning och bygga in dem i verksamheten. Expertisen hos utvecklingsinstituten under social- och hälsovårdsministeriet behövs såväl vid förarbetena som vid uppföljningen och utvärderingen av projekten. Utskottet ser det angeläget att kommunerna även engagerar organisationer i arbetet på att ta fram nya rutiner och tjänster.

Kommun- och servicestrukturreformen kommer att stärka det befolkningsunderlag som behövs för att kunna tillhandahålla vård och omsorg. Enligt det nationella utvecklingsprogrammet kommer samkommunerna för särskilda tjänster att i initialfasen ha samma geografiska ansvarsområde som de nuvarande sjukvårdsdistrikten. Utskottet påpekar att man i varje strategiskt utvecklingsprojekt bör ta hänsyn till att hela social- och hälsovården måste fungera och att kommunerna inte håller jämn takt i utvecklingen.

Enligt den gällande lagen har sjukvårdsdistrikten kunnat få i statsunderstöd högst 50 procent av kostnaderna för ett utvecklingsprojekt och andra kommuner och samkommuner högst 75 procent. Utskottet anser det befogat att statsunderstödsprocenten blir högst 75 för all utvecklingsprojekt.