Motivering

I början av 2000 lagfästes maximitiden för jämkad arbetslöshetsförmån och blev 36 månader. Efter att maximitiden i april 2003 för första gången gick ut för dem som länge fått förmånen har utbetalningen efter maximitiden lagfästs tre gånger på nytt genom tidsbegränsad lagstiftning. Den gällande tidsfristen går ut vid årsskiftet och nu föreslås den bli förlängd fram till utgången av 2009. Propositionen innebär att nuläget fortsätter och att villkoren inte försämras för dem som länge fått jämkad dagpenning.

När utskottet godkände den föregående tidsbegränsade förlängningen ansåg utskottet att bestämmelserna om utbetalning av jämkad dagpenning ska tas in i en permanent lag efter 2007. Samtidigt förutsatte utskottet att social- och hälsovårdsministeriet låter göra en undersökning om hur den jämkade arbetslöshetsförmånen påverkar arbetsmarknaden, hur arbete erbjuds och hur det tas emot (ShUB 26/2005 rd).

Av undersökningen (Social- och hälsovårdsministeriets utredningar 2007:40) framgår att antalet personer som fått jämkad arbetslöshetsförmån har minskat på 2000-talet och att antalet personer för vilka maximitiden överskridits har förblivit litet. I slutet av 2006 hade jämkade arbetslöshetsförmåner betalats till ca 4 500 personer i över 36 månader. Ungefär hälften av dem var över 55 år. Partiell arbetslöshet är vanligare bland kvinnor än bland män och vanligast bland lågutbildade samt inom privata och offentliga servicebranscher. Enligt preliminära undersökningsresultat främjar deltidsarbeten och korta ströjobb heltidssysselsättning snabbare än heltidsarbetslöshet.

En kommitté tillsatt av regeringen för att bereda en totalreform av den sociala tryggheten arbetar också med att revidera utkomstskyddet för arbetslösa. Som regeringen noterar i motiven till propositionen är det rationellt att i samband med reformen av den sociala tryggheten utvärdera hur den jämkade arbetslöshetsförmånen behöver ses över. Eftersom den föreliggande förlängningen av maximitiden är tidsbegränsad anser utskottet det nödvändigt att möjligast snart se över behoven av att reformera den jämkade förmånen så att den kan bli lagfäst i permanent lagstiftning.