Regeringen föreslår att bestämmelsen om indexjustering av barnbidragen upphävs i barnbidragslagen. I fortsättningen ska barnbidragen inte längre indexjusteras. 

Syftet med propositionen är att göra besparingar i statsfinanserna. Regeringen bedömer att förslaget ger sammanlagt 64,4 miljoner euro i besparingar 2016—2019. Den beräknade besparingen är vägledande och de slutliga spareffekterna beror på hur inflationen utvecklas och antalet barn förändras. Spareffekterna påverkas också av i vilken utsträckning den slopade indexbindningen leder till att fler personer måste leva på utkomststöd. 

Indexjusteringar av barnbidragen

De senaste valperioderna har indexbindningen av barnbidraget genomgått ovanligt många förändringar. Sedan den 1 mars 2011 har barnbidraget varit bundet till folkpensionsindex, som återspeglar förändringen i konsumentpriserna. Före det hade statsrådet med stöd av ett bemyndigande i lag rätt att höja barnbidragsbeloppet i motsvarighet till ökningen i levnadskostnaderna. Det gjorde statsrådet vanligen inte, utan barnbidraget höjdes då och då genom lagändringar. Den första indexhöjningen var 0,4 procent, och den trädde i kraft i mars 2011. Nästa indexhöjning var 3,8 procent och kom den 1 januari 2012.  

I samband med ramen för statsfinanserna 2013—2016 beslutade regeringen att barnbidraget inte indexjusteras 2013—2015 som ett led i det statsfinansiella sparbetinget. Barnbidragslagen ändrades temporärt så att nästa indexjustering skulle göras först i början av 2016.  

I samband med ramen för statsfinanserna 2015—2018 beslutade regeringen att utgifterna för barnbidraget som ett led i det statsfinansiella sparbetinget sänks med 110 miljoner euro. Barnbidragslagen ändrades med resultatet att alla barnbidragsbelopp sänktes med 8,1 procent. Sänkningen gällde inte ensamförsörjartillägget. Samtidigt infördes ett barnavdrag i beskattningen för låg- och medelinkomstfamiljer 2015—2017. Tanken var att dämpa försämringen i barnfamiljernas köpkraft.  

Om indexjusteringen gjordes nu skulle barnbidragen sjunka eftersom folkpensionsindex ligger en aning på minus 2016, påpekar utskottet. I stället ligger beloppen kvar på samma nivå som 2015 och ett anslag på 5,9 miljoner euro har avsatts för det i budgeten. 

Konsekvenser för utkomststödet

Om bidragsnivån inte höjs sjunker det reella värdet på barnbidragen med åren när indexkopplingen upphör. Det i sin tur drabbar i synnerhet barnfamiljer med låga inkomster eftersom transfereringar är ungefär tre gånger så viktiga för dem som för andra barnfamiljer. Familjer med ensamföräldrar och flerbarnsfamiljer drabbas allra mest av svårigheter med försörjningen, visar studier. 

Den slopade indexkopplingen påverkar inte inkomstnivån för de barnfamiljer med de allra lägsta inkomsterna som får utkomststöd, förutsatt att stödet indexjusteras till fullt belopp de kommande åren. Det sänkta barnbidraget kompenseras då med ett något högre belopp i utkomststöd. Något fler barnfamiljer kommer att söka utkomststöd när indexjusteringen slopas, i första hand familjer i den lägsta inkomstklassen, familjer med flera barn, familjer där någon är arbetslös och familjer med ensamföräldrar. Familjer i de här kategorierna får utkomststöd tre gånger så ofta som familjerna i genomsnitt. I snitt får barnfamiljer utkomststöd 6,6 månader om året. Samtidigt är det vanligt att barnfamiljer får långvarigt utkomststöd (10—12 månader om året).  

Utgifterna för utkomststöd beräknas öka med cirka 1,3 miljoner euro 2017 när indexjusteringen slopas, med cirka 2,6 miljoner euro 2018 och med cirka 4,2 miljoner euro 2019. Stat och kommuner står vardera för hälften av utgifterna.  

Konsekvensbedömning

Det är positivt att regeringen inte vill göra direkta nedskärningar i bidragsnivåerna och att den har gjort en bedömning av konsekvenserna för barnen av den slopade indexjusteringen. Grundlagsutskottet påpekar emellertid att konsekvenserna för barnen och barnfamiljerna bara bedöms som medelvärden. Regeringen uppskattar att den slopade indexbindningen i kombination med att barnavdraget i beskattningen försvinner resulterar i att barnfamiljernas låginkomstandel ökar med 0,3 procentenheter. På grund av den sammanlagda effekten minskar de disponibla nettoinkomsterna i genomsnitt med 0,3 procent för hushållen med barnbidrag. De sjunker ännu mer, 0,8 procent, när det finns minst fyra barn i hushållet. I hushåll med ensamföräldrar minskar inkomsterna med 0,5 procent och i barnfamiljer i decilen med de lägsta inkomsterna med 0,4 procent. 

Konsekvenserna av indexfrysningen är relativt små och propositionen försämrar som helhet bedömt inte barnfamiljernas ställning i så hög grad att det blir ett problem med avseende på 19 § 3 mom. i grundlagen, framhåller grundlagsutskottet. Oroväckande är förstås att bestämmelserna slår hårdast mot låginkomstfamiljer. Grundlagsutskottet anser att regeringen måste se till att tidigare och andra kommande nedskärningar som påverkar familjernas möjligheter att trygga barnens välfärd sammantaget inte har oskäliga effekter (se också GrUU 32/2014 rd). Utskottet påpekar också att social- och hälsovårdsministeriet måste följa upp vilka konsekvenser reformen har för de familjer som har det sämst ställt. Social- och hälsovårdsutskottet håller med grundlagsutskottet. 

Dessutom framhåller grundlagsutskottet åter att det i motiven till lagstiftning av det här slaget inte bara får läggas fram indikatorer på allmän nivå, utan att det också måste ingå en åskådlig bedömning av vilka de faktiska konsekvenserna blir för olika typer av familjer och hushåll (se GrUU 32/2014 rd). Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom kravet från grundlagsutskottet. Vidare anser grundlagsutskottet att det är önskvärt att indexbindningen slopas temporärt. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att lagändringen blir permanent enligt vad som sägs i propositionen.