Motivering
Regeringen föreslår ändringar i lagen
om stöd för hemvård och privat vård
av barn. Den partiella vårdpenningen för föräldrar
eller någon annan vårdnadshavare med ett barn
under tre år ska ersättas med en ny flexibel vårdpenning.
Förmånen är uppdelad i två belopp
beroende på den genomsnittliga tiden i arbete per vecka.
Vi i Centern är positivt inställda till den
flexibla vårdpenningen som ger familjerna större valmöjligheter.
Det är viktigt att familjebidragen i vårt sociala
trygghetssystem följer sin tid och kan tillgodose behoven
i dels familjernas vardag, dels ett föränderligt
arbetsliv.
Men Centern är kritiskt inställd till kostnadseffekterna
av propositionen och till hur lagberedningen och administrationen
har ordnats. Vi i Centern håller med Kommunförbundet
och Företagarna i Finland om ifrågasätter
om kostnadseffekterna är rätt beräknade.
Konsekvenserna för den kommunala ekonomin bedöms
inte tillräckligt heltäckande.
Regeringen räknar med att 2 400 föräldrar som
tar hand om sina barn hemma kommer att ta deltidsjobb och få flexibel
vårdpenning. Vidare räknar man med att ungefär
500 personer slutar arbeta heltid och i stället tar deltidsjobb
och flexibel vårdpenning. Den arbetsgrupp som står bakom
propositionen utgår från att den sannolika effekten är
att en del av dem som nu tar hand om sina barn hemma kommer att
ta deltidsjobb och få flexibel vårdpenning. Det
innebär samtidigt att anslagen till stöd för
hemvård minskar och skatteinkomsterna ökar. Samtidigt är
det förstås möjligt att en liten del
av de heltidsarbetande föräldrarna till barn under
tre år börjar arbeta deltid och får flexibel
vårdpenning.
Bedömningen av bidragstagare bygger på alltför
osäker dokumentation. Det är kommunerna som ska
driva igenom reformerna och det blir ohållbart för
deras ekonomi om propositioner avsiktligt bygger på alltför
låga siffror för antalet bidragstagare.Just nu
drabbas barnomsorgen av många reformer, men det saknas
adekvata bedömningar av de sammantagna effekterna för
personalen och vardagen på daghemmen och hur allt fungerar.
Barnomsorgen ruskas om ordentligt just nu av förslaget
om kvotering av stödet för hemvård, som
ingick i regeringens strukturreformer, timbaserad avgift, den flexibla
vårdpenningen, begränsning av den subjektiva rätten
till barnomsorg och av många andra reformer som kanske
ingår i den kommande lagen om förskolepedagogik.
Reformerna saknar en röd linje. Det är förvirrande
att regeringen drar upp stora linjer för den framtida barnomsorgen
samtidigt som undervisnings- och kulturministeriet bererder en lag
om förskolepedagogik.
De nya strategierna för barnomsorgen kan på sikt
tillgodose familjernas behov och rentav generera en del besparingar,
men de är uppbyggda på antaganden. En sak är
i vilket fall som helt säker, nämligen att kommunerna
som redan nu tampas med ekonomiska problem på grund av neddragningar
i statsandelarna och krympande skatteinkomster får svårt
att verkställa förslagen. Popositionen bedömer
inte i tillräckligt hög grad behovet av deltidsanställda
ur arbetsgivarnas perspektiv eller undersöker på vilken
arbetsmarknad de föräldrar som övergår
från stöd för hemvård till flexibel
vårdpenning kan tänkas få jobb.
Beträffande den propositionen vill vi i Centern också uttrycka
vår oro för hur lagberedningen är ordnad
administrativt. Vi kan inte godta att regeringen Katainen flyttat ärenden
mellan förvaltningsområden och att också den
här propositionen har beretts av social- och hälsovårdsministeriet
utan någon som helst koppling till det närliggande
förslaget om timbaserad avgift som regeringen beslutat
om den här perioden. Statsförvaltningen saknar
en samlad syn på småbarnspedagogiken och därmed
också på olika former av barnomsorg. Vi i Centern
föreslår att småbarnspedagogiken ska
behandlas och ses i ett övergripande och brett perspektiv
för att stärka den samlade bilden av barn- och
familjepolitiken. Det betyder att frågorna inte får
vara underställda fler än ett ministerium.
Varje barn och varje familj har rätt till fungerande
barnomsorg. Småbarnspedagogiken måste ses som
ett integrerat system och ändringar bör inte göras
utan hänsyn till alla delar. Som det är nu får
riksdagen delreformer att behandla trots att det samtidigt pågår
stora reformer av småbarnspedagogiken.