Motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. De föreslagna ändringarna i lagen
om utkomststöd förbättrar klienternas rättsskydd
och lyfter fram socialarbetets betydelse när det gäller
att bevilja utkomststöd och bedöma klientens situation.
Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Enligt grundlagen och förvaltningslagen är myndigheterna
skyldiga att försöka behandla alla ärenden
så snabbt som möjligt. En brådskande
behandling av utkomststödsärenden betonades särskilt
genom en ändring i 14 § i lagen om utkomststöd
2001. Enligt den ska ärendena behandlas utan dröjsmål
i kommunerna. I den gällande lagen finns det inte inskrivet
någon tidsgräns för behandling utan dröjsmål.
Men social- och hälsovårdsutskottet har sett det
som viktigt att fullfölja den rikstäckande rekommendationen
att utkomststödsärenden ska tas till behandling
inom en vecka efter att stödbehovet meddelats (ShUB
23/2000 rd).
Riksdagens justitieombudsman har i sina klagomålsavgöranden
ansett att ansökan bör tas till behandling och
också i princip avgöras inom en vecka i de fall
där det inte behövs tilläggsutredningar.
Om beslutet kräver tilläggsutredningar bör
de begäras eller skaffas inom en vecka och beslutet bör
fattas genast när de behövliga utredningarna inkommit
(t.ex. JO:s avgörande den 27 augusti 2007, dnr 868/4/06).
Lagförslaget utgår från att utkomststödsärenden
ska handläggas så att klientens rätt
till nödvändig försörjning och
omsorg inte riskeras. Utskottet välkomnar bestämmelsen
i 14 a § att brådskande utkomststödsärenden
ska handläggas samma eller nästa vardag. I andra än
brådskande fall ska beslutet fattas utan dröjsmål, dock
senast den sjunde vardagen efter att ansökan inkommit.
Behandlingstiden kan alltså vara längre än
en kalendervecka. Myndigheten ska bedöma hur brådskande
ansökan är med beaktande av hur länge
det kommer att ta att betala ut stödet efter att beslutet
fattats.
Utskottet ser det som viktigt att utkomststödsärendena
behandlas i rask takt även om stödbehovet inte är
så omedelbart att ärendet måste behandlas
som brådskande. Lagen utgår fortfarande från
att alla utkomststödsärenden ska behandlas utan
dröjsmål, framhåller utskottet. Vi måste bevaka
hur de nya tidsfristerna utfaller och påverkar behandlingstiderna.
De får inte i praktiken bli minimitider.
Lagförslaget beräknas föra med sig
ett behov av att öka personalen med 50 personer i hela
landet. Men utskottets åsikt är att tillskottet
inte kommer att räcka till, åtminstone inte under övergångsperioden.
Enligt utredning når 87 procent av kommunerna upp till
en genomsnittlig väntetid på sju vardagar i fråga
om nya klienter. Hälften av de tjugo kommuner där
klientantalet är störst uppfyller kravet på att
väntetiden ska vara högst sju vardagar. I de största
kommunerna kommer reformen alltså i början att
förorsaka extra arbete för att nå de
föreslagna tidsfristerna. Om kommunen inte fullgör
sin lagfästa skyldighet och det bevisligen beror på försummelser från
tjänstemännens eller de förtroendevaldas sida
eller något annat förfarande kan det leda till åtal
för tjänstebrott. Utskottet framhåller
att kommunerna bör avdela tillräckliga resurser
för att genomföra ändringen.
Enligt 14 a § i lagförslaget är tidsfristen
sju vardagar också i fråga om personliga samtal
med socialarbetare eller socialhandledare. Socialarbetet är
särskilt viktigt om stödbehovet inte är kortvarigt
eller tillfälligt. De viktigaste leden i processen när
det gäller socialtjänster för vuxna går
ut på att bedöma servicebehovet, lägga
upp en serviceplan i förekommande fall, fatta beslut, genomföra åtgärderna
och utvärdera effekterna. De föreslagna tidsfristerna
får inte leda till att socialarbetet bland vuxna blir innehållsligt
inskränkt. Utskottet anser att praxisen och arbetsfördelningen
inom socialvården bör förbättras på så sätt
att socialarbetet, socialhandledningen och förmånshandläggningen
bildar en ändamålsenlig och fungerande helhet.
Med hjälp av en förbättrad arbetsuppläggning
och utbildning på arbetsplatsen kan sådant som
kommit fram under processens lopp komma till nytta i det förebyggande
arbetet. Samtidigt förbättras arbetsresultaten
och effekterna.
Reformen av den sociala tryggheten bör genomföras
med hänsyn till de faktorer som gör att handläggningen
av utkomststödsärenden blir överbelastad.
Utskottet har upprepade gånger framhållit att
de primära förmånerna bör hålla
en tillräckligt hög nivå för
att behovet av utkomststöd ska minska. Dessutom bör
den sociala tryggheten bli mer flexibelt samordnad med möjligheterna
att arbeta så att stödtagaren får mer
inkomster genom att ta emot arbete.