Motivering
Partiell sjukdagpenning
Partiell sjukdagpenning är en förmån
inom företagshälsovården som effektivt
håller arbetstagare kvar i arbetslivet och förebygger
arbetsoförmåga. Den nuvarande maximitiden på 72
vardagar för förmånen har i samband med
vissa sjukdomar, däribland mentala störningar
och sjukdomar i rörelseapparaten, visat sig vara alltför
kort för att klienten ska kunna återgå till
heltidsarbete. Det är därför motiverat
att förlänga maximitiden till 120 vardagar. Eftersom
partiell sjukdagpenning tillåter att den sjuke trots sjukdomen
arbetar i viss utsträckning, förkortas den tid arbetstagaren är
arbetsoförmögen. Det kan i samband med vissa sjukdomar
också leda till en snabbare återhämtning.
En lång frånvaro från arbetslivet ökar
risken för arbetsoförmåga. För
att sänka denna risk är det skäl att
stödja en tidig återgång till arbetet
i de fall där en viss arbetsförmåga finns
kvar trots sjukdomen. Utskottet menar att denna möjlighet
att utnyttja partiell arbetsförmåga bör
undersökas också i fråga om sjuka studerande;
att delta i studierna på deltid kan främja rehabiliteringen även
om sjukledigheten fortsätter.
När en återgång från sjukledighet
till deltidsarbete planeras är det viktigt att i samråd
med företagshälsovården säkerställa
att arbetsbelastningen är lämplig med hänsyn
till den sjukes arbetsförmåga och krafter. Deltidsarbete
under sjuktiden ska grunda sig på vad som är bäst
med tanke på vården och rehabiliteringen. För
att möjligheten till partiell sjukdagpenning verkligen
ska höja deltagandet i arbetslivet krävs det att
arbetet de facto blir lättare än normalt och att arbetstiderna
och uppgifterna arrangeras på lämpligt sätt.
Vidare måste cheferna ta hänsyn till den partiellt
arbetsföras specialbehov på arbetsplatsen och
utbudet av lämpliga arbetsuppgifter på deltid
utökas.
Det är enligt utskottet positivt att förmånen
nu kommer att omfatta även dem som har två eller flera
deltidsanställningar och som på grund av sjukdom
inte kan jobba heltid men eventuellt kan arbeta om arbetsdagarna
på de berörda arbetsplatserna förkortas
eller om de kan arbeta enbart på en av arbetsplatsen. Reformen
förbättrar således ställningen
för dem som har flera deltids- eller visstidsanställningar.
Utskottet uppmärksammar att införandet av partiell
sjukdagpenning och det ständigt ökande utnyttjandet
av den inte har minskat sjukdagpenningarna för heltidsarbete.
Partiell sjukdagpenning utnyttjas efter, inte i stället
för, en period av full sjukdagpenning. Enligt en utredning
om utnyttjandet av partiell sjukdagpenning minskade dock risken
för full invalidpension. Däremot ökade
risken för delinvalidpension. Det är viktigt att
följa med kopplingen mellan utnyttjandet av partiell sjukdagpenning
respektive invalidpensionerna och längden av perioderna
med sjukdagpenning. Det gäller också att undersöka hur
lagändringen påverkar deltagandet i arbetslivet,
både när det gäller arbetstagare som
redan har rätt till partiell sjukdagpenning och nya deltidsanställda
förmånstagare.
Yrkesinriktad rehabilitering
Regeringen föreslår att risk för
arbetsoförmåga slopas som alternativ förutsättning
för sådan yrkesinriktad rehabilitering som beviljas
av Folkpensionsanstalten. Denna förutsättning
fogades till lagen för att yrkesinriktad rehabilitering
till följd av risk för arbetsoförmåga
i princip skulle startas på samma grunder inom arbetspensionssystemet
och folkpensionssystemet. Förutsättningen har
dock lett till en åtstramad praxis och gjort det svårare
särskilt för unga att få yrkesinriktad
rehabilitering och har även lett till att många
ansökningar om rehabilitering har avslagits. Utskottet
konstaterar att det på grund av den snedvridna tolkningen är
befogat att förtydliga lagen och därmed säkerställa
att också sådana unga och vuxna i arbetsför ålder
som inte fått fotfäste i arbetslivet kan få yrkesinriktad
rehabilitering på det sätt lagstiftaren har avsett.
Utskottet ser mycket positivt på att regeringen förtydligar
tillämpningen också inom andra områden
där grunden för beviljande har visat sig vara
problematisk. För att förbättra de studerandes
tillgång till yrkesinriktad rehabilitering tas försvagad
studieförmågan in som ett kriterium när
behovet av att inleda yrkesinriktad rehabilitering bedöms.
Dessutom ändras lagen så att större vikt
läggs vid klientens helhetssituation när man bedömer
om arbets- eller studieförmågan och förvärvsmöjligheterna
försämrats. För närvarande är
det väldigt sjukdomscentrerade sättet att bedöma
förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering
ett problem i den praktiska tillämpningen av lagen. Även
om den försvagade arbets- eller studieförmågan
huvudsakligen beror på sjukdom kan det finnas situationer
där enbart sjukdomen inte orsakar någon avsevärd försvagning,
men klientens helhetssituation med beaktande även av sjukdomen är
sådan att arbets- eller studieförmågan
och förvärvsmöjligheterna väsentligt
försvagats.
Utskottet understryker att man i den praktiska tillämpningen
alltid ska utgå från att en helhetsbedömning
görs i det fall att sjukdomsgrunden inte är tillräcklig
för beviljande av rehabilitering. Rehabilitering kan alltså beviljas
också när till exempel den psykiska eller sociala
funktionsförmågan, livssituationen eller ekonomiska och
sociala omständigheter försvagar arbetsförmågan,
studieförmågan eller förvärvsmöjligheterna.
Med tanke på rehabiliteringens effektivitet ser utskottet
det som viktigt att lagändringen leder till att den yrkesinriktade
rehabiliteringen kan inledas tidigare, dvs. när det med
hänsyn till personens helhetssituation kan förväntas
att hans eller hennes arbetsförmåga, studieförmåga
eller förvärvsmöjligheter kommer att
försvagas väsentligt under de närmaste åren även
med beaktande av möjligheterna till medicinsk behandling
och medicinsk rehabilitering. Vid till exempel framskridande sjukdomar är
det viktigt att tillräckligt tidigt ta hänsyn
till sjukdomsprognosen och dess betydelse för arbetsförmågan.
Utskottet konstaterar att det föreslagna slopandet
av risk för arbetsoförmåga som förutsättning
för beviljande av rehabilitering bidrar till ökad
tydlighet inom rehabiliteringssektorn, i och med att det görs
tydligare åtskillnad mellan målgrupperna för
arbetspensionssystemets respektive folkpensionssystemets yrkesinriktade
rehabilitering. Dessutom är det välkommet att
lagförslaget också förtydligar Folkpensionsanstaltens skyldighet
att ordna rehabilitering även i de fall där den
yrkesinriktade rehabiliteringen har ordnats av arbetskraftsförvaltningen.
Eftersom arbetskraftsmyndigheternas rehabilitering är behovsprövad,
leder ansökningsprocessen till att rehabiliteringsstarten
fördröjs, rehabiliteringen får mindre
genomslag och klienten bollas mellan myndigheterna. För
att ytterligare minska splittringen i rehabiliteringssystemet och
skapa ökad klarhet i ansvarsfrågorna finns det
skäl att göra en övergripande utvärdering
av hur systemet fungerar och vilken effekt de olika rehabiliteringsformerna
har. Denna utvärdering bör leda till en total
reformering av rehabiliteringssystemet.
Utskottet anser att den praktiska tillämpningen av
lagändringen och dess konsekvenser för tiden i
arbetslivet måste följas upp inom all yrkesinriktad
rehabilitering och i särskilt i samråd med arbetspensionsanstalterna
och arbetskrafts- och näringsbyråerna.
Avslutningsvis
Propositionen har beretts av en arbetsgrupp vid social- och
hälsovårdsministeriet. Gruppens uppgift var att
göra upp ett program för att höja sysselsättningen
bland partiellt arbetsföra. De föreslagna ändringarna
i bestämmelserna om partiell sjukdagpenning och yrkesinriktad
rehabilitering stöder regeringsprogrammets mål
om att öka andelen personer som arbetar och förlänga
tiden i arbetslivet. Ändringen gällande yrkesinriktad
rehabilitering främjar dessutom genomförandet
av samhällsgarantin för unga. Utskottet välkomnar
att social- och hälsovårdsministeriet bereder
fler incitament för att ge partiellt arbetsföra ökade
möjligheter att arbeta och för att förbättra
de ungas möjligheter till rehabilitering.