Motivering

I propositionen föreslås det att rehabiliteringspenning ska kunna utbetalas som partiell rehabiliteringspenning. Dessutom föreslås det att den dagliga minimitiden för rehabilitering som berättigar till rehabiliteringspenning ska förkortas från 6 till 4 timmar. Partiell rehabiliteringspenning ska enligt förslaget kunna betalas om klienten arbetar som löntagare eller företagare. Om klienten inte förvärvsarbetar eller inte har möjlighet att arbeta efter rehabilitering av besökstyp ska klientens försörjning tryggas genom rehabiliteringspenning till fullt belopp. Förslaget baserar sig på ett mer omfattande handlingsprogram för främjande av sysselsättningen för partiellt arbetsföra som utarbetats av en arbetsgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet 2012.

Utskottet ser positivt på förslaget. Reformen medför flexibilitet i rehabiliteringen och förbättrar klientens försörjning. Det har redan nu ordnats öppenvårdsrehabilitering av besökstyp för olika grupper av sjuka. Om en klient inte efter ett sådant besök har kunnat jobba den dagen har hen i allmänhet inte fått lön för den dagen, men inte heller rehabiliteringspenning, eftersom utbetalningen av penningen har krävt rehabilitering under minst sex timmar. Det har därför saknats ett verkligt ekonomiskt incitament för att delta i rehabilitering av besökstyp.

Den föreslagna modellen gör det möjligt att utveckla rehabiliteringen så att klienten är motiverad att delta i rehabilitering och dessutom arbeta halvtid på en och samma dag. Det skulle därmed vara lättare att kombinera arbete och rehabilitering. Partiell rehabiliteringspenning är dessutom en lösning som även arbetsgivaren har nytta av, då det blir möjligt för den anställda att arbeta halvtid under rehabiliteringsdagen.

Utskottet ser det som en lyckad lösning att utbetalning av partiell rehabiliteringspenning och förkortningen av minimitiden för rehabilitering leder till att utformningen av rehabiliteringen kan utvecklas mot ett allt lämpligare och öppnare upplägg med en större verkningsfullhet. Reformen kommer sannolikt att leda till ett mångsidigare utbud av rehabiliteringstjänster så att det vid sidan av heldagsrehabilitering också erbjuds nya och öppnare modeller för rehabilitering, huvudsakligen av besökstyp.

Utskottet understryker vikten av att förbättra rehabiliteringsmöjligheterna och modellerna eftersom rehabilitering har en så stor betydelse för möjligheterna till sysselsättning och förlängd tid i arbetslivet och för att motverka arbetsoförmåga.