Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och befogad. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Syftet med propositionen, som utgår från regeringsprogrammet, är att höja dels sysselsättningsgraden bland den yrkesaktiva befolkningen, dels den genomsnittliga pensioneringsåldern med 2—3 år, närmare den normala pensionsåldern för ålderspension, och därmed minska trycket på att höja pensionsavgifterna. Propositionen utgår från den överenskommelse om principerna för utveckling av privatsektorns arbetspensioner som arbetsmarknadens centrala organisationer ingick den 12 november 2001. Syftet med överenskommelsen är att få till stånd sådana ändringar i arbetspensionssystemet som behövs för att senarelägga den genomsnittliga pensionsåldern och anpassa pensionssystemet till medellivslängden, som hela tiden ökar.

Den aktuella propositionen är det första steget mot en övergripande utveckling av arbetslivet och pensionssystemen, som syftar till att senarelägga pensionsåldern. Utskottet konstaterar att det faktiskt gäller att målmedvetet gå in för att realisera målen, eftersom förhållandet mellan dem som lämnar och dem som träder in i arbetslivet snabbt försämras när de stora åldersklasserna närmar sig pensionsåldern.

Enligt regeringsprogrammet skall det i arbetslivet i den verksamhet som syftar till upprätthållande av arbetsförmågan och i utbildningspolitiken samt i systemen med pensionsskydd och utkomstskydd för arbetslösa genomföras ändringar som uppmuntrar arbetsgivarna att behålla och anställa även äldre arbetstagare samt främjar möjligheterna för äldre arbetstagare att kvarstå i arbete och på arbetsmarknaden. Utskottet vill alldeles särskilt fästa uppmärksamheten på de krav som gäller arbete och arbetslivet, för att det också i praktiken skall finnas något som sporrar äldre människor att stanna kvar i arbetslivet. Utskottet hänvisar på denna punkt till arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottets utlåtande, som behandlar faktorer som får folk att orka arbeta. Utskottet konstaterar att om äldre arbetstagare behandlas som jämlikar i arbetslivet, får man dem också att vilja stanna kvar där.

Individuell förtidspension

Det föreslås att den individuella förtidspensionen slopas så att personer födda efter 1943 inte längre skall vara berättigad till den. För personer födda 1944 och därefter ersätts enligt överenskommelsen om utveckling av pensionssystemen individuell förtidspension med möjligheten att från 63 års ålder få ålderspension som motsvarar den intjänade pensionen utan att villkoret gällande arbetsoförmåga uppfylls. Denna åldersgränsjustering ingår ännu inte i den föreliggande propositionen. Däremot kompenseras den slopade individuella förtidspensionen med en annan punkt i principöverenskommelsen, nämligen att arbetsoförmågans yrkesmässiga karaktär skall vägas in i bedömningen av rätten till invalidpension för den som fyllt 60 år i de fall att karriären i förvärvsarbetet är lång och ett påfrestande och slitsamt arbete i kombination med faktorer förknippade med åldrandet gör det oskäligt att fortsätta arbeta. Det är i högsta grad berättigat, menar utskottet, att på föreslaget sätt lyfta fram bedömningen av arbetsoförmågan för dem som fyllt 60 år. Men samtidigt vill utskottet framhålla att det inte heller finns någon anledning att skärpa bedömningen av arbetsoförmågan för dem som ännu inte fyllt 60 år.

Deltidspension

Genom att föreslå en höjd lägsta åldersgräns för deltidspension och en lägre tillväxtprocent för ålderspension under den tid en person är deltidspensionerad, vill regeringen göra deltidspension mindre attraktiv. De föreslagna ändringarna kan som arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet påpekar, få helt motsatta effekter än tänkt var. Äldre arbetstagare har sett deltidspensioneringen som en möjlighet att anpassa arbetet efter krafter och resurser och därigenom stanna längre kvar i arbetslivet än vad som vore möjligt i heltidsarbete. Det är i varje fall viktigt, menar utskottet, att man ute i arbetslivet ser positivt på deltidspensionering och att arbetsgivarna är redo att med de anställda komma överens om arbetstidsarrangemang i detta syfte.

Kravet på anställning för arbetslöshetspen-sion

Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen föreslår att missgynnandena till följd av kravet på anställning för arbetslöshetspension korrigeras. Social- och hälsovårdsutskottet har förutsatt att regeringen skall vidta åtgärder i detta syfte (ShUB 23/1999 rd). I propositionen föreslås att anställningskravet mildras för de personer med lång arbetskarriär som till följd av den ekonomiska depressionen fråntogs rätten till arbetslöshetspension. Genom att granskningsperioden förlängs till 20 år för dem som en 15 års granskningsperiod lämnar utan pension, mildras anställningskravet för de arbetslösa som utan den utdragna depressionen och den därmed sammanhängande utdragna arbetslösheten hade fått rätt till pension. I överenskommelsen mellan arbetsmarknadsorganisationer var en av punkterna att underlätta för denna personkrets att få arbetslöshetspension.

Den föreslagna definitionen på den personkrets som har rätt till arbetslöshetspension utifrån ett uppluckrat anställningskrav är svårtydd. Men enligt en utredning till utskottet är denna personkrets helt entydig. Personerna går att få fram ur Personskyddscentralens och Folkpensionsanstaltens register och följaktligen kan pensionsanstalterna på eget initiativ kontrollera pensionsrätten.

Utskottet konstaterar att det finns personer som kan förvägras arbetslöshetspension av den anledningen att de inte uppfyller förutsättningarna för arbetslöshetsdagpenning, ett villkor för arbetslöshetspension på grund av de bestämmelser om behovsprövad grunddagpenning som gällde för den 1 januari 1994. Den nu föreslagna förlängningen av granskningsperioden ger inte dessa personer rätt till pension. Utskottet förutsätter att regeringen utreder de problem med att få arbetslöshetspension som följer av ovannämnda orsaker och vid behov vidtar åtgärder. (Utskottets förslag till uttalande).

Övriga observationer

Utskottet vill i likhet med arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet understryka att man i de ändringar av lagstiftningen som bereds utifrån det principbeslut arbetsmarknadens organisationer fattat bör redovisa för vilka konsekvenser ändringarna får för pensionsskyddet för män respektive kvinnor. En sådan redovisning saknas i den föreliggande propositionen.

Avslutningsvis vill utskottet fästa uppmärksamheten på förfarandet med utveckling av arbetspensionerna. Utskottet ser det som en nackdel att riksdagen inte på en gång fått tillfälle att ta ställning till alla bitar i den övergripande revideringen av pensionssystemet och arbetslöshetsförmånerna. De övriga bitarna bör lämnas till riksdagen så att de kan bedömas i en klump. I synnerhet det faktum att reformen gällande dem som missgynnats visavi arbetslöshetspensionen snabbt måste sättas i kraft ger enligt utskottet fog för att den nu föreliggande propositionen godkänts separat.

Utskottet föreslår en del lagtekniska preciseringar i lagförslagen och vissa ändringar utifrån propositionens syfte när det gäller deltidspension.