Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 17 september 2001 regeringens proposition med förslag till lag om ändring av 47 a och 47 b § lagen om specialiserad sjukvård (RP 123/2001 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Arja Myllynpää, social- och hälsovårdsministeriet
undervisningsrådet Marja-Liisa Niemi, undervisningsministeriet
biträdande direktör Tarja Holi, Rättsskyddscentralen för hälsovården
Regeringen föreslår att lagen om specialiserad sjukvård ändras. En kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårdscentral kan få ersättning också för kostnader på grund av tjänstgöring som fullgörs vid sjukhus eller hälsovårdscentraler av personer som är medborgare i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som avlagt grundexamen för läkare eller tandläkare utomlands. Ersättning betalas för tjänstgöring som förutsätts av nämnda personer för att de skall få tillstånd eller rätt att utöva yrke enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt för tjänstgöring förutsatt av utlänningar som fått tillstånd eller rätt att utöva yrke för att de skall kunna utöva yrket självständigt. Ändringarna avser att underlätta för dessa personer att delta i praktik. Vidare föreslås en teknisk justering i lagen på grund av grundlagen, och på grund av de föreslagna ändringarna en justering av teknisk natur i sättet att betala ersättningar.
Propositionen har samband med budgetpropositionen för 2002 och avses bli behandlad i samband med den.
Den föreslagna lagen avses träda i kraft vid ingången av 2002.
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Den innebär att resurser inriktas på sådan utbildning som en medborgare i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avlagt läkare- eller tandläkarexamen skall ha innan han eller hon får rätt att självständigt utöva sitt yrke.
Det är viktigt att utomlands utbildade invandrare genom lämplig kompletterande utbildning får tillträde till yrken som motsvarar deras utbildning. För yrkesutbildade personer inom hälsovården krävs för yrkestillträde att de har genomgått obligatoriskt förhör för utredande av yrkesskickligheten. Förhöret förutsätter i sin tur att personerna i fråga kan bevisa att de har tillräckligt goda språkkunskaper för uppgifterna och att de har fullgjort sex månaders praktik inom den offentliga hälso- och sjukvården. I praktiken har det varit förhållandevis svårt att få tag på en praktikplats, eftersom en del av de personella resurserna vid en hälso- och sjukvårdsenhet måste avsättas för att handleda och övervaka praktikanterna. Ersättningen för utbildningskostnader betyder att dessa personer blir mer jämställda med medborgare från EES-stater som avlagt läkar- eller tandläkarexamen.
Enligt vad utskottet har erfarit anses förhöret för att utreda yrkesskickligheten i allmänhet mycket krävande. Därför skulle många läkare som genomgår förhör ha nytta av förberedande utbildning, som hittills ordnats på försök med medel från arbetskraftsförvaltningen. Finansieringen av den förberedande utbildningen har varit engångsfinansiering. Utskottet menar att det är motiverat att se till att utomlands utbildade läkare kan få rätt att utöva sitt yrke och att förberedande utbildning ordnas på regelmässig basis genom fortsatt finansiering.
Enligt utredning till utskottet krävs i vissa undantagsfall längre praktik än i sex månader. För att ersättning skall kunna betalas för hela praktikperioden föreslår utskottet att 47 a § 3 mom. lagen om specialiserad sjukvård formuleras så att tiden för utbetalning av ersättning kan förlängas i det fall att Rättsskyddscentralen för hälsovården kräver en längre praktiktid än sex månader.
Med stöd av det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt
att lagförslaget godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 1 december 1989 om specialiserad sjukvård (1062/1989) 47 a § 3 mom. och 47 b § 1 och 2 mom., sådana de lyder i lag 1115/1999, som följer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Till en kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårdscentral betalas på kalkylmässiga grunder ersättning av statsmedel för kostnader som föranleds av tjänstgöring som avses i 14 § förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (564/1994) och utbildning enligt 4 § förordningen om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården (1435/1993) och därmed jämförbar utbildning samt för kostnader som föranleds av praktisk tjänstgöring för legitimerade tandläkare enligt 6 § förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och därmed jämförbar tjänstgöring. Ersättningen baserar sig på antalet personer som utbildas och på antalet utbildningsmånader. Ersättning betalas dock inte för tjänstgöring som avses i 14 § förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården till den del tjänstgöringen överskrider sex månader, om inte rättsskyddscentralen för hälsovården förutsätter en längre tjänstgöring.
(Som i RP)
_______________
Ikraftträdelsebestämmelsen
Helsingfors den 3 oktober 2001
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare vid behandlingen i utskottet var
utskottsrådet Eila Mäkipää