Allmän motivering

Med hänvisning till propositionens motivering och annan utredning anser utskottet att propositionen är nödvändig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Hur avgifterna är graderade

Arbetslöshetsförmånerna finansieras dels av staten, arbetsgivarna och löntagarna genom obligatoriska arbetslöshesförsäkringspremier, dels av arbetslöshetskassorna genom medlemsavgifter. Arbetsgivarens obligatoriska arbetslöshetsförsäkringspremie har graderats efter företagets lönesumma på ett sådant sätt att små arbetsgivare betalar en klart mindre försäkringspremie än stora. Om ett företags löner totalt överstiger 840 940 euro (2007), stiger försäkringspremien enligt gällande lag från 0,75 till 2,95 procent. Regeringen vill att arbetsgivarens grundpremie fortsatt ska bestå av en lägre eller högre premie, men graderingen ska ändras så att den högre premien betalas först när lönesumman överstiger 1 686 000 euro (2008). Gränserna för lönesummorna justeras varje år med en lönekoefficient enligt lagen om pension för arbetstagare och läggs till grund för premien.

Om gränsen för lönesummorna ändras såsom regeringen föreslår betyder det att premierna klart sjunker för de företag vars lönesumma går över den nuvarande gränsen, men som inte överstiger den nya gränsen. Hit hör företag med i snitt fler än 25 men färre än 50 anställda. Arbetslöshetspremien för sådana medelstora företag minskar från 2,95 till 0,7 procent.

Det föreslås i propositionen att grundpremien ska sänkas med 0,05 procentenheter för alla arbetsgivare oberoende av företagets storlek. När grundpremien sjunker, lättar bördan för alla arbetstagare nästa år. Också löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie sjunker med 0,24 procentenheter. Premierna kan sänkas tack vare att det går bra för ekonomin och sysselsättningen.

Hur självriskpremien bestäms

Utöver grundpremien måste arbetsgivaren från början av 2009 också betala en självriskpremie, om arbetsgivaren säger upp en äldre arbetstagare, som på grund av uppsägningen blir arbetslös och får rätt till tilläggsdagar enligt utkomstskyddet för arbetslösa. Reformen bör ses mot bakgrunden av att regeringen i samband med arbetspensionsreformen 2005 godkände att arbetslöshetspensionen dras in för dem som är födda 1950 och därefter. Försörjningen för de här långtidsarbetslösa ordnas genom rätt till tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa i stället för pension från och med 59 års ålder.

När arbetslöshetspensionen upphör att gälla som pensionsform flyttas arbetsgivarnas tidigare självriskpremie till arbetspensionssystemet över till utkomstskyddet för arbetslösa. Kostnaderna för utkomstskyddet för arbetslösa delas mellan arbetsgivarna enligt samma principer som i pensionssystemet, för att det finansiella ansvaret inte ska få skjutas till följd av att arbetslöshetspensionen dras in. Arbetsgivarens självriskpremie bestäms enligt upphovsprincipen och utifrån arbetsgivarens lönesumma och utgifter för förmånen till den uppsagda arbetstagaren.

Självriskpremie tas ut av företag med en lönesumma som överstiger 1 686 000 euro. Gränsen ska vara densamma som för gradering av grundpremien. Samordningen av gränserna för lönesummorna tydligaregör premiesystemet när självriskpremien införs 2009.

Självriskpremien kommer att gälla stora arbetsgivare, eftersom den bara kommer att tas ut av företag med en högre lönesumma än den ovan nämnda. Premien ökar lineärt med lönesumman och tas ut till fullt belopp av arbetsgivare med en lönesumma på minst 26,9 miljoner euro (2008). Självriskpremien till fullt belopp är 80 procent av förmånen till arbetstagaren. Utskottet tillstyrker självriskpremier för stora arbetsgivare, eftersom där ingår en styrmekanism som kan dämpa intresset för att säga upp äldre arbetstagare vid saneringar.

Regeringen föreslår att grunderna för att bestämma självriskpremien ska preciseras. Framför allt ska det preciseras när arbetsgivaren befrias från betalningsskyldighet. Det finns ingen betalningsskyldighet om anställningen har upphört innan den anställda har fyllt 56 år. Enligt den tidigare lagen kunde betalningsskyldighet ha inträtt redan för 50-åringar. Bestämmelsen förtydligar arbetsgivarens betalningsskyldighet och gör den mer förutsägbar. Ändringen är konsekvent med hänsyn till att den som blir arbetslös innan han eller hon har fyllt 50 år i regel inte får rätt till tilläggsdagar inom utkomstskyddet för arbetslösa. Tilläggsdagar är möjliga om en person fyller 59 år innan han eller hon fått arbetslöshetsdagpenning för maxtiden 500 dagar.

Självriskpremien är inte heller aktuell om arbetstagaren efter avslutad anställning på nytt uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i någon annan arbetsgivares tjänst än den som ursprungligen sagt upp honom eller henne. Utskottet anser att preciseringarna är motiverade och att de också gör det lättare att verkställa den självriskpremie som införs i början av 2009.

Tilläggsdagspremie

Regeringen föreslår i sin proposition att tilläggsdagspremien, som godkänts att träda i kraft i början av 2009, ska skjutas fram till 2011. Förslaget bygger på att det inte får några större ekonomiska konsekvenser att tilläggsdagspremien införs. Den kommer att vara mycket låg i början för att det finns så få som har rätt till tilläggsdagar. Social- och hälsovårdsministeriet föreslår i en skrivelse till social- och hälsovårdsutskottet att propositionen ändras så att man inte i detta sammanhang inför en tilläggsdagspremie, utan att man bara upphäver de lagrum om tilläggsdagspremie som godkändes 2002.

Ministeriet anser att tilläggsdagspremien bör bedömas i sammanhang med en bredare analys av grunderna för arbetslöshetsförsäkringspremien och att bestämmelserna om tilläggsdagspremien bör beredas särskilt när den tilltänkta tiden för ikraftträdande närmar sig. Då vet man också mer om hur tilläggsdagspremierna har utvecklat sig. Enligt utskottets mening är det förnuftigt att lagstifta om tilläggsdagspremien längre fram. Därför har social- och hälsovårdsutskottet inte behandlat tilläggsdagspremien i propositionen och tar inte heller ställning till den här.

Konjunkturbuffert

Enligt 2 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner ska arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringspremie och arbetstagarens löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie bestämmas så att arbetslöshetsförsäkringsfonden kan klara av finansieringen av de arbetslöshetsförmåner och de övriga lagfästa utgifter som den ansvarar för. Utifrån 3 § har arbetslöshetsförsäkringsfonden för att trygga likviditeten och balansera ändringar i arbetslöshetsförsäkringspremierna till följd av prognosticerbara nationalekonomiska konjunkturfluktuationer en konjunkturbuffert, som utgör skillnaden mellan fondens tillgångar och skulder. Konjunkturbufferten får motsvara högst utgifterna för en arbetslöshetsgrad på 3,6 procentenheter. I pengar gör det 700—800 miljoner euro. Konjunkturbufferten byggs på när arbetslöshetsgraden sjunker och de ökade medlen används när arbetslösheten ökar.

Med de föreslagna premierna och den nuvarande arbetslöshetsgraden kommer konjunkturbufferten att vara full i slutet av 2008. I bufferten finns pengar motsvarande arbetslöshetsförsäkringsfondens nuvarande utgifter för ungefär ett halv år. I den rådande situationen inom ekonomin och sysselsättningen och med sjunkande arbetslöshetsutgifter spelar buffertens storlek egentligen ingen roll. Men det kan ändå vara bra att bedöma om den nuvarande bufferten räcker till för att jämna ut en ändring i premierna eller om bufferten behöver fyllas på i händelse av en konjunkturomsvängning för att göra avgifterna mer förutsebara, menar utskottet.

Skyldighet att lämna uppgifter

Enligt lagförslaget har arbetslöshetsförsäkringsfonden i syfte att fastställa och verkställa skyldigheten att betala självriskpremie rätt att utan avgift få nödvändiga uppgifter om arbetsgivaren och arbetstagaren av kommunala och statliga myndigheter, Pensionsskyddscentralen och pensions- och försäkringsanstalter och arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor. Pensionsskyddscentralen framhöll under behandlingen av ärendet i utskottet att uppgifterna i sig är avgiftsfria, men att centralen bör ha rätt att ta ut avgift för kostnaderna för elektronisk överföring.

Utifrån 5 § 2 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen har centralen rätt att ta ut avgifter för sina tjänster. I regel tar den inte ut avgifter för sina tjänster till pensionsanstalterna. Paragrafens 2 mom. trädde i kraft i början av 2006 och ger Pensionsskyddscentralen rätt att efter eget övervägande ta ut avgifter för sina tjänster. Enligt paragrafmotiveringen avses i första hand specialtjänster, t.ex. utbildning som en pensionsanstalt eller arbetsgivare beställt för sina särskilda behov eller någon annan tjänst. Men lagrummet begränsar inte denna rätt enbart till specialtjänster.

Inom socialförsäkringen utbyter olika myndigheter stora mängder uppgifter, och i lagarna nämns i regel att tillgången till uppgifterna är avgiftsfri. Typiskt för informationsutbytet är att det handlar om uppgifter som är nödvändiga för myndigheternas tjänsteutövning.

Utskottet har den uppfattningen att det handlar om tillgång till uppgifter som är nödvändiga för en myndighet, är det inte sådana tjänster som avses i 5 § 2 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen. Arbetslöshetsförsäkringsfonden behöver information för att verkställa den lagfästa sociala tryggheten, och då bör uppgifterna vara avgiftsfria och då kan Pensionsskyddscentralen inte heller ta ut avgifter hos arbetslöshetsförsäkringsfonden för att lämna ut uppgifter.