58 a §. Temporär begränsning av förplägnadsrörelsers verksamhet i syfte att förhindra spridning av en smittsam sjukdom.

På basis av grundlagsutskottets utlåtande föreslår social- och hälsovårdsutskottet att paragrafen ändras så som anges nedan. Eftersom paragrafen ändras till många delar, föreslås det också att paragrafens struktur ändras. 

I 1 mom. föreskrivs om de skyldigheter i anslutning till förplägnadsrörelsens renhet och hygien samt anvisningar för kunderna som ska fullgöras under den föreslagna temporära lagens giltighetstid för att förhindra spridning av en allmänfarlig smittsam sjukdom. Momentet motsvarar till sitt innehåll 58 a § 4 mom. i den gällande lagen. 

I 2 mom. föreskrivs det om de skyldigheter som hänför sig till kundernas vistelse och placering samt om begränsningar som gäller antalet kunder. Den föreslagna regleringen grundar sig på 3 mom. i den gällande lagen. Till början av momentet överförs dock en grundläggande bestämmelse om den som bedriver förplägnadsverksamhet, enligt vilken denna ska se till att kundernas vistelse ordnas tillräckligt glest för att förhindra spridning av en allmänfarlig smittsam sjukdom och att kundplatserna är belägna tillräckligt långt från varandra. 

Till bestämmelsen fogas som en förutsättning för bemyndigande att utfärda förordning att en allmänfarlig smittsam sjukdom sprider sig bland befolkningen i området. Enligt bestämmelsen får begränsningar utfärdas genom förordning i fråga om de områden där sjukdomen sprids bland befolkningen. Avvägningen av detta villkor ska således göras områdesvis. Utskottet konstaterar att begreppet område inte har definierats i bestämmelsen och att det kan avse till exempel ett landskap, ett sjukvårdsdistrikt eller en kommun, beroende på en avvägning av vad som är nödvändigt. Vid bedömningen av den områdesspecifika situationen och begränsningarnas nödvändighet kan man till exempel ta fasta på antalet nya infektioner, andelen positiva testresultat av de testade, spårningsuppgifter om ursprung och behovet av sjukhusvård för en allmänfarlig smittsam sjukdom i området. Vid bedömningen av nödvändigheten kan också situationen i närområdena och i hela landet beaktas. 

Eftersom begränsningen av antalet kunder på ett väsentligt sätt ingriper i näringsutövandet, begränsas i 2 mom. bemyndigandet att utfärda förordning dessutom så att det på lagnivå föreskrivs om de maximibegränsningar som kan föreskrivas genom förordning. 

Utskottet konstaterar att det inte används någon etablerad definition där förplägnadsrörelserna indelas i olika slag av förplägnadsrörelser. Bekämpningen av allmänfarliga smittsamma sjukdomar och av spridningen av epidemier baserar sig på statistiska sannolikheter och förutseende riskhantering. Med tanke på denna riskhantering är det av betydelse hur olika förplägnadsrörelser hanterar kontakterna mellan kunderna. Ur denna synvinkel är det också relevant att alkoholförtäring kan öka kontakterna på ett mer okontrollerat sätt. I bekämpningen av coronaepidemin syftar således den av utskottet föreslagna begränsningen av antalet kunder och indelningen av förplägnadsrörelser i olika slag av förplägnadsrörelser särskilt till att förebygga att det uppstår kontakter som möjliggör smittospridning mellan kunderna. De valda begränsningsmetoderna bygger på sannolikheter som anknyter till befolkningens beteende. 

Den nuvarande regleringsmodellen, där förplägnadsrörelserna inte särskiljs, kan anses motiverad på grund av att den är entydig. I ljuset av grundlagsutskottets utlåtande bedömer social- och hälsovårdsutskottet att det är nödvändigt att ändra regleringen så att strängare begränsningsåtgärder riktas mot förplägnadsrörelser i vars verksamhet och lokaler sådana kontakter som är relevanta med tanke på risken för spridning av en smittsam sjukdom med stor sannolikhet ökar. 

Eftersom social- och hälsovårdsutskottet anser att coronavirusepidemin i Finland befinner sig i ett sådant skede att begränsningar fortfarande är nödvändiga, och eftersom grundlagsutskottet förutsätter att begränsningarna inriktas på olika typer av förplägnadsrörelser på basis av nödvändighet, måste det trots bristen på etablerade definitioner av olika typer av förplägnadsrörelser tas in bestämmelser om att de strängaste begränsningarna med tanke på bekämpningen av coronavirusepidemin riktas mot förplägnadsrörelser och förplägnadsverksamheter som är förenade med en stor sannolik risk för kontakter mellan kunderna. 

I fråga om det bemyndigande att utfärda förordning som hänför sig till antalet kunder särskiljs därför restaurangerna i den föreslagna bestämmelsen så att den strängare begränsning av antalet kunder som lagen tillåter riktas mot sådana förplägnadsrörelser vars huvudsakliga förplägnadsverksamhet är att mot betalning erbjuda allmänheten alkoholdrycker i en sådan livsmedelslokal som avses i livsmedelslagen (23/2006). Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen är begränsningen av antalet kunder i dessa förplägnadsrörelser högst 50 procent av det största antalet kunder eller personer och i andra förplägnadsrörelser är begränsningen högst 25 procent. 

I den föreslagna bestämmelsen indelas förplägnadsrörelserna i fråga om arten av deras förplägnadsverksamhet på basis av huruvida de huvudsakligen erbjuder alkoholdrycker för förtäring i förplägnadsrörelsens lokaler. Den förplägnadsverksamhet som omfattas av en striktare begränsning skiljer sig enligt utskottet i fråga om risken för spridning av coronaviruset väsentligt från sådan förplägnadsverksamhet där förplägnadsrörelsens verksamhetsmodell i första hand baserar sig på att huvudsakligen sälja måltider eller exempelvis kaféprodukter till kunderna. Enligt utskottets åsikt är avsikten inte att bedöma den huvudsakliga verksamheten enbart på basis av exempelvis en kvantitativ eller ekonomisk andel av försäljningen, utan avvägningen ska i första hand göras utifrån förplägnadsverksamhetens karaktär. Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen är det avgörande således inte till exempel alkoholdryckernas andel av omsättningen, utan det väsentliga med tanke på hur restaurangen fungerar är om kunderna i huvudsak samlas i förplägnadsrörelsen för att äta i sina egna bordssällskap eller om förplägnadsrörelsen till sin verksamhetsprincip är sådan att dess huvudsakliga förplägnadsverksamhet är försäljning av alkoholdrycker. De sistnämnda är ofta förknippade med annan verksamhet som allmänt taget skapar mer omfattande sociala kontakter och fysisk kontakt mellan människor samt med till exempel dans eller sång, vilket kan vara relevant med tanke på sannolikheten för att en smittsam sjukdom sprids. 

Eftersom förplägnadsverksamhetens art är av avgörande betydelse för bedömningen, konstaterar utskottet att enbart det faktum att till exempel en liten mängd mat tillhandahålls mot betalning inte ändrar förplägnadsverksamheten så att dess huvudsakliga verksamhet är att erbjuda mat. Inte heller är det i sig av betydelse vad förplägnadsrörelsen kallas. 

Den strängaste begränsningen omfattar enligt utskottet sådana förplägnadsrörelser som inom branschen i praktiken främst uppfattas som nattklubbar, barer eller pubar. Till gruppen förplägnadsrörelser som omfattas av en mindre begränsning hör sådana förplägnadsrörelser som inom branschen i praktiken uppfattas som till exempel restauranger, pizzerior, hamburgerrestauranger, kaféer eller lunchrestauranger. 

Eftersom vissa förplägnadsrörelsers verksamhet dagtid kan grunda sig på verksamhetsmodellen för en restaurang, medan den huvudsakliga verksamheten kvällstid är servering av alkoholdrycker eller verksamheten varierar beroende på veckodag eller årstid, föreslår utskottet att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om att den begränsning som gäller för det slag av förplägnadsverksamhet som bedrivs vid tidpunkten i fråga ska tillämpas på förplägnadsrörelsen vid respektive tidpunkt. 

Utskottet föreslår att det till 2 mom. fogas ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om de förutsättningar under vilka begränsningarna enligt 2 mom. ska riktas mot förplägnadsrörelserna får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Eftersom regleringen på det sätt som föreslås ovan luckras upp i fråga om andra förplägnadsrörelser än förplägnadsrörelser med högre risk med tanke på spridningen av coronaepidemin, fäster utskottet särskild vikt vid att den som idkar förplägnadsverksamhet trots begränsningarna i antalet kunder är skyldig att i enlighet med den grundläggande bestämmelsen i momentet se till att kundernas vistelse ordnas tillräckligt glest för att förhindra spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom och att kundplatserna är belägna tillräckligt långt från varandra. Enbart iakttagande av begränsningen undanröjer således inte denna skyldighet. 

I 3 mom. föreskrivs det om begränsningar som gäller öppettider och tider för servering av alkoholdrycker. I momentet tas det in en grundläggande bestämmelse om förplägnadsrörelsers skyldighet att förkorta öppettiderna och tiderna för servering av alkoholdrycker. Till bestämmelsen fogas också de förutsättningar under vilka förplägnadsrörelsen ska iaktta den grundläggande bestämmelsen. En förutsättning för förkortning av öppettiderna är för det första att det är nödvändigt för att förhindra spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom. En sådan situation kan uppstå till exempel om öppettiderna och eventuell servering leder till att kundkontakterna blir sådana att de avstånds- eller hygienkrav som syftar till att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom inte längre kan uppfyllas. Dessutom förutsätts det i bestämmelsen att de åtgärder som räknas upp i bestämmelsen är otillräckliga för att förhindra att den smittsamma sjukdomen sprids. Dessa förutsättningar ska enligt förslaget gälla även utövandet av det i bestämmelsen avsedda bemyndigandet att utfärda förordning. Det måste således vara motiverat att utfärda förordning. Utskottet betonar att de klockslag som nämns i 3 mom. är tidsgränser inom vilka begränsningar ska fastställas utifrån en nödvändighetsbedömning. Utskottet konstaterar att det med stöd av bestämmelserna i 3 mom. inte krävs att de som driver förplägnadsrörelsen har förmåga att utifrån epidemiologisk kunskap bedöma och förutse hur sjukdomsläget utvecklas bland befolkningen. Avsikten med momentet är att skapa en grundläggande bestämmelse och ett bemyndigande att utfärda förordning som grundar sig på den. De bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandet preciserar de skyldigheter som gäller den som utövar förplägnadsrörelse. 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att bemyndigandena att utfärda förordning enligt det föreslagna 2 mom. och 3 mom. är självständiga på så sätt att de kan utövas antingen var för sig eller tillsammans om förutsättningarna uppfylls. 

I 4 mom. föreskrivs det om det områdesspecifika nödvändighetskravet i anknytning till bemyndigandena att utfärda förordning i 2 och 3 mom. Nödvändighetskravet ska vägas separat också i fråga om förplägnadsrörelser av olika typ inom samma område. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att denna avvägning också ska göras separat för varje begränsningsåtgärd. De olika begränsningarna ska således vara lindrigare regionalt och i fråga om olika typer av förplägnadsrörelser än de maximibegränsningar som anges i paragrafen, om maximibegränsningarna inte är nödvändiga med tanke på bekämpningen av epidemin. 

Utskottet föreslår ett nytt 7 mom. i paragrafen, där det i fråga om förplägnadsrörelser i anslutning till distributionsstationer för flytande bränsle föreskrivs att de inte omfattas av begränsningarna av öppettiderna enligt 3 mom. Ekonomiutskottet har dessutom påpekat att förplägnadstjänsterna för fartyg som avgår från hamn under kvällstid försvåras vid tillämpningen av bestämmelserna. Social- och hälsovårdsutskottet anser det motiverat att dessa förplägnadsrörelser åtskiljs från andra förplägnadsrörelser på det sätt som konstateras i paragrafen, eftersom deras verksamhet i fråga om öppettider väsentligen avviker från andra förplägnadsrörelser som är öppna kvälls- och nattetid. Begränsningarna av dessa förplägnadsrörelsers öppettider kan inte anses ha samma betydelse med tanke på bekämpningen av epidemin som begränsningarna för andra förplägnadsrörelser som är öppna kvälls- och nattetid. I förplägnadsrörelser i anslutning till servicestationer uträttar kunderna huvudsakligen mycket kortvariga ärenden i samband med resor och transport i vägtrafik. I fråga om dem är kundvolymerna också i allmänhet mindre nattetid, vilket innebär att det är möjligt att placera kundplatserna glesare. Således kan de i fråga om verksamheten kvälls- och nattetid vanligen inte jämställas med förplägnadsrörelser med högre risk med tanke på bekämpningen av epidemier. I 47 § i alkohollagen föreskrivs om servering av alkoholdrycker på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik. Utskottet anser det motiverat att möjliggöra friare öppettider för dessa förplägnadsrörelser. 

58 b §. Tillsyn över förplägnadsrörelser och uppföljning av förutsättningar för begränsningar.

Utskottet föreslår att hänvisningsbestämmelserna i 3 mom. ändras till följd av de föreslagna ändringarna i 58 a §.