Motivering

Utskottet välkomnar propositionen. Det är positivt att det ska göras en bedömning av grundtryggheten med jämna mellanrum. Även om regeringen föreslår att förmåner som är undantagna indexbindning ska indexbindas från och med nästa år (RP 139/2010 rd), är det uppenbart att indexskyddet på sikt inte räcker till för att garantera att den samlade grundtryggheten ligger på tillräckligt hög nivå. Också i fortsättningen måste de basala trygghetsförmånerna höjas för att de inte ska släpa efter.

Propositionen bygger på förslagen från kommittén för en reform av den sociala tryggheten (den s.k. Sata-kommittén). I sin rapport ansåg kommittén att dokumentationen av hur grundtryggheten motsvarar behoven är splittrad, otillräcklig och framställd i en form som inte gagnar beslutsfattandet.

Bedömningen påverkar inte direkt nivån på grundtryggheten vid en viss tidpunkt eftersom den läggs fast dels i olika lagar om tryggad försörjning, dels i beslut i samband med budgetpropositionen och rambudgeteringen av statsfinanserna. I första hand är bedömningen tänkt att vara ett kunskapsunderlag för beslutsfattandet. Trots att det inte finns något tvingande skäl att ta in bestämmelser om en bedömning som underlag för beslutsfattandet, anser utskottet att en lagbestämmelse garanterar att bedömningen görs regelbundet. Genom lagen blir social- och hälsovårdsministeriet skyldigt att göra en bedömning vart fjärde år.

Enligt propositionen ska bedömningen gälla om den lägsta nivån i grundtrygghetsförmånerna, det vill säga i de specificerade förmåner som anges i 19 § 2 mom. i grundlagen, är tillräckligt hög. Detta gäller grunddagpenning vid arbetslöshet, arbetsmarknadsstöd, sjuk- och föräldradagpenning och folkpension på grundval av arbetslöshet, ålderdom och förlust av vårdnadshavare. Dessutom ska bedömningen gälla alla andra förmåner som administreras av Folkpensionsanstalten och utkomststödet som är sistahandsförmånen i kommunerna.

Tanken är att bedömningen inte ska fokusera uteslutande på enskilda förmåner och nivån på dem. Den ska också undersöka hur det är ställt med ekonomin och försörjningen i hushåll som får förmånerna. Deras försörjning påverkas av många olika faktorer, bland annat sociala trygghetsförmåner, inkomster, skatter och avgifter för tjänster, till exempel dagvårdsavgifter, klientavgifter inom hälso- och sjukvården och självrisker inom sjukvården, men också av tillgängligheten till service. Vidare påverkas försörjningen av en rad inkomstgränser som bestämmer rätten till och beloppen för förmåner.

En samlad bedömning bör enligt utskottet gå närmare in på hur inkomstfördelningen, incitamenten för att arbeta och arbetsmarknadens funktion påverkas av dels grundtryggheten, dels andra sociala trygghetsförmåner och ändringar i dem. I dag är det vanligt med atypiska anställningar och det finns många hushåll som alternerar mellan att leva på sociala förmåner och löneinkomster. Då spelar det en framträdande roll hur man kan kombinera löneinkomster och sociala trygghetsförmåner. Vidare är det viktigt att man samtidigt tar reda på hur anställda inom låglönebranscher beskattas och går miste om förmåner på grund av arbetsinkomster i jämförelse med bidragstagare. En så brett upplagd bedömning kan vara till stor nytta för både beslutsfattandet och forskningen i ekonomi och socialpolitik i vårt land, påpekar utskottet.