Motivering

Propositionen hänför sig till de beslut som regeringen Katainen fattade i augusti 2013 om att genomföra ett strukturpolitiskt program. Den centrala innebörden i propositionen är att ett bostadsaktiebolag som är dotterbolag till ett arbetspensionsförsäkringsbolag får rätt att finansiera bostadsproduktion med lån. Lagändringen är temporär. Rätten att använda främmande kapital ska gälla bostadsaktiebolag som arbetspensionsförsäkringsbolagen har bildat senast den 31 december 2017. Lån ska få användas till och med den 31 december 2032.

I dag är upplåning som regel förbjudet för arbetspensionsförsäkringsbolag. Den gällande lagstiftningen hindrar nämligen att ett arbetspensionsförsäkringsbolag eller dotterbolag finansierar fastighetsinvesteringar direkt med främmande kapital. Indirekt kan de redan nu ta lån, precis som det beskrivs i propositionen.

Arbetspensionsförsäkringsbolagens uppgift är att verkställa lagstadgat arbetspensionsskydd och att investera pensionsmedlen lönsamt och säkert, påpekar utskottet. Precis som ekonomiutskottet menar också social- och hälsovårdsutskottet att frågan om att tillåta krediter är principiellt viktig. Ekonomiutskottet framhåller att arbetspensionsförsäkringsbolagens placeringsverksamhet i och med ändringen tillåts tjäna andra syften än det som är deras primära syfte och att en ändring som förefaller obetydlig i fortsättningen kan ha större principiell betydelse för lagstiftningen än förväntat. Social- och hälsovårdsutskottet håller med ekonomiutskottet. Av dessa skäl är det enligt utskottet mycket viktigt att ändringen tillåts bara temporärt och bra att rätten att använda främmande kapital inskränks till 50 procent av balansomslutningen.

I det strukturpolitiska programmet ställer regeringen som mål att främja arbetspensionsbolagens investeringar i hyresbostäder och att den vägen stärka bostadsmarknaden och stimulera den ekonomiska tillväxten. Med större satsningar på hyresbostäder kan priset på boende påverkas och tillgången till arbetskraft förbättras, särskilt i Helsingforsregionen. Å andra sidan kom det fram i behandlingen att bristen på hyresbostäder i Helsingforsregionen i första hand beror på problem med planläggningen och i mindre utsträckning på bristande intresse för bostadsproduktion bland investerarna. Också ekonomiutskottet påpekar detta. Följaktligen kan man utgå från att lagändringen inte medverkar till någon större ökning i hyresbostadsproduktionen.

Enligt vissa bedömningar kommer den årliga ökningen att vara 100—200 bostäder. Både i social- och hälsovårdsutskottet och i ekonomiutskottet lyfte de sakkunniga fram att den föreslagna tiden på tre år för att bilda bostadsaktiebolag är kort, om man ser till tomtreserven och den utdragna planläggningen i kommunerna. Därför kan det hända att lagändringen får ännu mindre effekter än beräknat. I sitt utlåtande anser ekonomiutskottet att tiden för att bilda bostadsaktiebolag bör vara minst fem år.

Social- och hälsovårdsutskottet håller med om att det finns ett flertal faktorer som fördröjer bostadsbyggandet och att fristen på tre år därför förefaller vara kort. Å andra sidan anser social- och hälsovårdsutskottet att en kort frist rentav kan vara ett bättre incitament för att starta bostadsprojekt genast när lagen träder i kraft än exempelvis en längre frist på fem eller tio år.

I vilket fall som helst är det viktigt att noga följa upp hur bostadsproduktionen och bostadsmarknaden påverkas av lagen. Fristen kan omprövas om det visar sig att den är för kort för att målen med lagen ska nås. Dessutom är det mycket viktigt att hålla ögonen på och utvärdera hur reformen påverkar investeringsverksamheten i arbetspensionsbolagen.