Allmän motivering
         
         Allmänt
         
         Regeringen föreslår att bestämmelserna
            om ansvarsskuld och solvens för arbetspensionsanstalterna
            inom den privata sektorn ska mildras temporärt. Behovet
            av en temporär lag beror på störningarna
            på den internationella finansmarknaden, som bl.a. har visat
            sig i att värdet på börsnoterade aktier
            sjunkit snabbt och kraftigt världen över. Nedgången
            i placeringarnas värde har lett till en kraftig minskning
            i de tillgångar och det verksamhetskapital som arbetspensionsanstalterna
            inom den privata sektorn har. Men samtidigt kräver de gällande
            bestämmelserna att ansvarsskulden justeras upp med flera
            procentenheter, eftersom det i relation till svängningarna på marknaden
            drar ut på tiden innan justeringskoefficienten fastställs.
         
         
         När värdet på tillgångarna
            sjunker kan arbetspensionsanstalterna höja sin solvens
            bara genom att sälja sina högriskplaceringar och
            i stället göra placeringar med lägre
            risk. De föreslagna åtgärderna är
            avsedda att förhindra att arbetspensionsanstalterna blir
            tvungna att sälja ut aktieinnehav för att höja
            sin solvens. Utsäljningen skulle ske i ett marknadsläge
            där aktiernas marknadsvärde är exceptionellt
            lågt. Det skulle betyda att medlen rann ut ur arbetspensionssystemet. 
         
         
         Förslaget går ut på att fördröja
            justeringen av ansvarsskulden för 2008, jämställa
            en del av utjämningssystemets buffert i ansvarsskulden
            med verksamhetskapitalet fram till slutet av 2010 och ändra
            bestämmelsen om verksamhetskapitalets minimibelopp fram
            till slutet av 2010, så att minimibeloppet inte är
            beroende av placeringsrisken fastän sättet att
            beräkna solvensgränsen inte ändras strukturellt
            sett. Ansvarsskuldens tillväxt fördröjs
            så att det för 2008 inte görs någon sådan
            avsättning för ålderspensionsansvaret
            som är avhängig av arbetspensionsanstalternas
            genomsnittliga solvens. Ansvarsskulden minskar också på så sätt
            att det maximibelopp med vilket minskningen i aktieplaceringarnas
            värde kan minska ansvarsskulden höjs till 10 procent.
         
         
         Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret
         
         Samtidigt som placering i aktier liberaliserades 2007 utvidgades
            pensionsanstalternas ansvarsskuld med en ny post, ett till aktieavkastningen bundet
            tilläggsförsäkringsansvar, vars belopp är beroende
            av fluktuationerna i aktieplaceringarnas värde. Genom att
            göra ansvarsskuldens belopp mer beroende av fluktuationerna
            på placeringsmarknaden kan en del av placeringsrisken flyttas över
            på hela pensionssystemet. Sänkningar och höjningar
            i aktieplaceringarnas värde kan sänka ansvarsskuldens
            belopp med högst 10 procent och höja det med högst
            5 procent. Graden av bundenhet till aktieavkastningen ska enligt
            den lag som trädde i kraft i början av 2007 stegvis höjas
            till 10 procent inom fem år fram till 2011. Den andel av
            ansvarsskulden som fastställs utifrån placeringsavkastningen
            var 2 procent 2007 och ska vara 4 procent i år, 6 procent
            2009 och 8 procent 2010. Från och med 2011 ska beloppet av
            den ansvarsskuld som är bunden till aktieavkastningen vara
            högst 10 procent av ansvarsskulden. Nu föreslår
            regeringen att 10 procent av ansvarsskulden ska bestämmas
            utifrån placeringsavkastningen redan för 2008. Ändringen ska
            bli bestående, eftersom lagförslaget innebär att
            maximigränsen enligt den permanenta lagen träder
            i kraft tidigare.
         
         
         I sitt utlåtande diskuterar ekonomiutskottet om det
            räcker med 10 procent eller om man bör gå in
            för t.ex. 15 eller 20 procent. En kalkyl som utskottet
            fått visar att pensionsanstalternas verksamhetskapital ökar
            med ca 1 miljard euro om procenten höjs till 15 medan en
            procent på 20 ger en ökning med ca 2 miljarder
            euro. En höjning av procentsatsen kan leda till att flera
            pensionsanstalters verksamhetskapital passerar maximigränsen
            (4 x solvensgränsen), och det kan leda till att pensionsanstalterna
            påförs mer skatt eller/och tvingas vidta
            andra åtgärder. 
         
         
          Enligt en utredning som social- och hälsovårdsutskottet
            fått kommer solvensgränsen inte att höjas
            vid en enda anstalt om bundenheten till aktieavkastningen höjs
            till 10 procent. En höjning till 20 procent skulle däremot
            innebära att allt fler anstalter fick en överskjutande
            del på sitt verksamhetskapital och att beloppet av den överskjutande
            delen steg. En höjning till 20 procent skulle också möjliggöra
            allt större premieåterbäringar och kundgottgörelser.
            Det skulle betyda att medlen rann ut ur pensionssystemet. Dessutom
            måste man beakta att olika anstalters placeringsförluster
            har utfallit på mycket varierande sätt. Om procentsatsen
            höjdes till 20 procent för 2008 skulle det också innebära
            att en stor del av de enskilda pensionsanstalternas respektive aktieförluster
            fördelades i efterhand mellan alla pensionsanstalter. 
         
         
         När bundenheten till aktieavkastningen fastställdes
            som högst 10 procent var det tänkt att den här
            nivån skulle nås stegvis inom fem år. Först
            när nivån på 10 procent hade nåtts
            skulle man utifrån erfarenheterna ha övervägt
            att höja nivån ytterligare. En direkt höjning
            till 15 eller 20 procent redan i det här skedet skulle
            vara en stor principiell förändring i arbetspensionsfinansieringen.
            Dessutom har Försäkringsinspektionen bedömt
            att en nivå på 10 procent är tillräcklig
            i nuläget för att arbetspensionsanstalterna inte
            ska behöva börja realisera sitt aktieinnehav. Social-
            och hälsovårdsutskottet noterar att en nivå på 10
            procent i det här skedet således fullföljer
            syftet med propositionen.
         
         
         Social- och hälsovårdsutskottet instämmer alltså i
            ekonomiutskottets synpunkt att en ändring av procentsatsen
            till något annat än 10 kräver en grundlig
            beredning och konsekvensbedömning och att procentsatsen
            bör godkännas som brådskande nu i enlighet
            med propositionen. Liksom ekonomiutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet
            i varje fall att det är viktigt att parterna är
            beredda att reagera snabbt om förhållandena så kräver.
         
         
         Enligt uppgift av Försäkringsinspektionen kan ändringarna
            i enlighet med propositionen leda till att sammanlagt 17 pensionsstiftelsers
            eller pensionskassors verksamhetskapital stiger så att
            solvensgränsen överskrids fyrfaldigt. Den överstigande
            delen räknas i sin helhet som skattepliktig inkomst efter
            det andra skatteåret enligt lagen om beskattning av inkomst
            av näringsverksamhet. Eftersom undantagslagstiftningen inte
            lämpligen bör leda till skattepåföljder
            för vissa anstalter, föreslår utskottet
            några ändringar i lagförslaget för
            att förhindra skattepåföljder och ett
            utflöde av medel från pensionssystemet. Samtidigt
            påpekar utskottet att det med tanke på arbetspensionssystemets
            trovärdighet är problematiskt om pensionsanstalterna
            genom lagstiftningsåtgärder får kraftigt
            och omfattande stöd för sin solvens samtidigt
            som de delar ut medel som kundgottgörelser.
         
         
         Konsekvenser för pensionerna
         
         Lagförslaget ger pensionsanstalterna bättre
            solvens genom att sänka beloppet av den ansvarsskuld enligt
            vilken solvensen beräknas och genom att öka verksamhetskapitalets
            belopp. Däremot inverkar förslaget inte på de
            försäkrades pensionsförmåner
            eller pensionsavgifter. Arbetspensionen bestäms utifrån
            den lön som personen fått under sin arbetskarriär
            och de index som beskriver den allmänna ekonomiska utvecklingen
            i pris och löner. Avkastningen av arbetspensionsanstalternas
            placeringar inverkar bara indirekt på arbetspensionerna.
            Pensionen påverkas bara i det avseendet att avkastningen
            påverkar pensionsavgiftens storlek, eftersom avgiften sänker
            den lön på vilken pensionen räknas ut. Förslaget
            innebär inte att detta ändras på något sätt.
            De försäkrades position är alltså tryggad också under
            de här förhållandena.
         
         
         På sikt kommer utfallet av placeringsavkastningen,
            som varit lägre än väntat, att påverka
            arbetspensionsavgiften, om inte den kraftiga nedgången
            i avkastningen nu följs av en period med större
            avkastning än vanligt. Propositionen lindrar de negativa
            följderna av finanskrisen. Sakkunniga bedömer
            att det på grund av finanskrisen ännu inte behövs
            några väsentliga ändringar i de långsiktiga
            prognoserna för den kommande avgiftsnivån. 
         
         
         Avkastning av placeringarna och fondering på förhand
         
         I slutet av 2007 stod arbetspensionsanstalternas pensionsmedel
            för ungefär en tredjedel av de influtna pensionerna.
            Eftersom finansieringen kommer från två håll
            - avgifter som dras av från lönen och fondering
            i förhand - är finansieringen av arbetspensionerna
            inte så sårbar. Fonderingen är avsedd
            att minska belastningen i form av arbetspensionsavgifter i framtiden
            och se till att relationen mellan förmåner och
            avgifter för de unga och kommande generationerna ligger närmare
            motsvarande relation för de äldre generationerna.
         
         
         Det fonderade arbetspensionsansvaret justeras nu temporärt.
            Bestämmelserna avgör i vilken takt som avkastningen
            av medlen ökar det egentliga pensionsansvaret. Fonderingen är
            lönsam bara om den genomsnittliga placeringsavkastningen överskrider
            lönesummans tillväxttakt. Om vi vill åtgärda
            pressen på arbetspensionsavgifterna måste vi med
            arbetspensionsplaceringarna sträva efter en avkastning
            som överskrider lönesummans tillväxttakt.
            Dagens beräkningar av hur avgiftsnivån kommer
            att utvecklas bygger på antagandet att placeringarna på lång sikt
            ger en genomsnittlig reell avkastning på 4 procent, och
            då blir avgiften ungefär 25 procent av lönerna.
            Om den genomsnittliga reella avkastningen på lång
            sikt är 3 procent per år, måste man i
            framtiden ta ut en avgift på 27,5 procent av lönerna.
            Det går inte på lång sikt att uppnå en årlig
            reell avkastning på 4 procent utan risk.
         
         
         Utskottet ansåg att reformen där arbetspensionsanstalterna
            fick större placeringsmöjligheter 2007 var befogad.
            Enligt utskottet var det en absolut förutsättning
            för bättre avkastning på placeringarna
            av arbetspensionsmedel att medlen kan placeras i objekt med större
            risker. Man lyfte fram ett krav på riskspridning och en
            skyldighet att bedöma investeringarna efter deras faktiska
            risker som vägledande principer, vilket utskottet ansåg
            mycket viktigt (ShUB 30/2006 rd). 
         
         
         Det var dock befogat att påminna om att riskerna med
            aktieinvesteringar inte minskar av att investeringarna är
            långsiktiga. Samtidigt lade utskottet vikt vid en effektivare övervakning
            av investeringsverksamheten. Försäkringsinspektionen
            måste ha adekvat kompetens för att kunna bedöma
            investeringsrisker eftersom den i sin tillsyn ska bevaka att enskilda
            pensionsanstalters eller pensionssystems risker sammantaget sett
            inte blir för stora, menade utskottet (ShUB 31/2006
            rd). 
         
         
         Tillsyn
         
         Till följd av ändringarna som trädde
            i kraft i början av 2007 väntades aktieinvesteringens
            andel av de totala investeringarna öka från dåvarande 25
            procent i genomsnitt till 35 procent inom en övergångsperiod
            på fem år. Eftersom aktieinvesteringar historiskt
            sett har gett bättre avkastning på lång
            sikt än andra former av placering, antog man att reformen
            skulle generera bättre förväntad avkastning
            och en trolig möjlighet att höja pensionernas
            fonderingsgrad. Till följd av reformen ökade vissa
            pensionsanstalter kraftigt sina placeringar i s.k. hedgefonder,
            där risken anses vara mycket hög.
         
         
         I slutet av juni i år fanns 28 procent av arbetspensionsanstalternas
            tillgångar i börsnoterade aktier. Av dem var ungefär
            en tredjedel aktier i finländska börsbolag. I
            slutet av augusti 2008 hade den privata sektorns arbetspensionsförsäkrare
            också betydande placeringar i hedgefonder, sammanlagt 7,5
            procent av sina tillgångar. De här fondernas placeringsprofiler är
            inte öppna för insyn och därför är
            det svårt för övervakaren också att
            bedöma deras verkliga risk.
         
         
         Utskottet understryker att varje pensionsanstalt är
            ansvarig att hantera placeringsriskerna. Det är i första
            hand pensionsanstalternas uppgift att bedöma och hantera
            riskerna. Försäkringsinspektionen bedömer
            om anstalterna har ett tillräckligt bra riskhanteringssystem
            i relation till kraven på verksamhetskapital, kvaliteten
            på de tillgångar som täcker ansvarsskulden
            och risknivån i placeringsverksamheten. Syftet med tillsynen är
            att bevaka de försäkrades intressen. Det är väsentligt
            för hela pensionssystemets framtid att anstalternas solvens
            förblir på en nivå som garanterar pensionsförmånerna.
            Utskottet framhåller att tillsynen om möjligt
            bör bli mer heltäckande när finansinspektionen
            och försäkringsinspektionen slås samman.
            Samtidigt måste det finnas tillräckligt med resurser,
            eftersom tillsynen blir allt mer krävande. 
         
         
       
      
         
         Detaljmotivering
         
         2 §.
         
         Lagförslagets 1 och 2 § anknyter till varandra
            och är avsedda att tillämpas tillsammans. I 2 § saknas
            det ett omnämnande att också den paragrafen ska
            tillämpas bara år 2008.
         
         
         3 §.
         
         Jämställningen med verksamhetskapitalet ska
            endast göras i en analys av pensionsanstaltens solvens.
            Avsikten är inte att skjuta till nya medel i verksamhetskapitalet.
            Paragrafens 1 mom. föreslås därför
            bli preciserad så att den motsvarar syftet.
         
         
         5 §.
         
         Att verksamhetskapitalet ökar på grund av undantagslagstiftningen
            kan leda till att vissa pensionsstiftelser och pensionskassor överskrider
            solvensgränsen fyrfaldigt. Då räknas
            den överstigande delen i sin helhet som skattepliktig inkomst
            efter det andra skatteåret enligt 48 § 4 mom.
            i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
            (360/1968). Det är inte lagens syfte. Därför
            föreslår utskottet ett nytt 2 mom. som föreskriver
            att en överföring enligt 1 § till pensionsstiftelsens
            och pensionskassans tillläggsförsäkringsansvar
            och en med verksamhetskapitalet jämställd andel
            av utjämningsansvaret inte beaktas vid beräkning
            av det belopp som överstiger maximibeloppet av pensionsstiftelsens
            och pensionskassans verksamhetskapital. 
         
         
         7 §.
         
         Paragrafens 1 mom. är avsett att upphäva övergångsbestämmelsen
            i lag 1121/2006 och genast övergå till
            10 procent vid beräkningen av det till aktieavkastningen
            bundna tilläggsförsäkringsansvaret. Den
            nya formuleringen motsvarar bättre ordalydelsen i övergångsbestämmelsen
            och preciserar paragrafen utan att ändra innehållet.
         
         
         Lambda i 2 mom. ändras till tecknet l som har samma
            betydelse, eftersom det förekommer som tecken och inte
            som ord i formeln för beräkning av solvensgränsen. 
         
         
         8 §.
         
         På motsvarande sätt som i 5 § 2 mom.
            föreslår utskottet att det nya 8 § 2
            mom. ska föreskriva att ökningen i verksamhetskapitalet
            som beror på att graden av bundenhet till aktieavkastningen
            höjs till 10 procent redan 2008 inte ska beaktas vid beräkningen
            av det belopp som överstiger maximibeloppet av pensionsstiftelsens och
            pensionskassans verksamhetskapital. På så sätt
            förhindras de skattepåföljder som vissa
            pensionsanstalter skulle få om paragrafen godkändes
            med den formulering som regeringen föreslår.