Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 23 oktober 2001 en proposition med förslag till lagar om ändring av 17 § lagen om utredande av dödsorsak, 49 § folkhälsolagen och 59 § lagen om specialiserad sjukvård (RP 189/2001 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Heidi Manns-Haatanen, social- och hälsovårdsministeriet
lagstiftningsrådet Outi Suviranta, justitieministeriet
Bestämmelser om ersättningar för rättsmedicinska undersökningar ingår i en förordning. Den är en så kallad ursprunglig förordning, som utfärdats med stöd av den upphävda regeringsformen. I gällande lagstiftning finns inget bemyndigande att utfärda en sådan förordning. Med beaktande av den nya grundlagen är det därför nödvändigt att genom lag ge ett bemyndigande om att bestämmelser om ersättningarna i fortsättningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Regeringen föreslår att en fullmaktsbestämmelse införs i lagen om utredande av dödsorsak, folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Efter att fullmaktsbestämmelserna givits kommer ersättningssummorna att ändras till eurobelopp i förordningen angående ersättning för verkställande av rättsmedicinska undersökningar.
De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2002.
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Enligt 12 § lagen om utredande av dödsorsak är det i regel staten som svarar för kostnaderna för rättsmedicinsk utredning av dödsorsak. I vissa fall betalas arvodet direkt till den obducerande rättsläkaren. Rätten till direkt arvodesdebitering grundar sig på ett avtal mellan institutionen för rättsmedicin och läkaren. I samband med en brottsutredning kan på begäran av en myndighet undersökningar också utföras av en annan läkare eller tandläkare än länsrättsläkaren eller en läkare vid institutionen för rättsmedicin.
Enligt 14 § 2 mom. folkhälsolagen är en kommun skyldig att förordna en läkare vid hälsovårdscentral att ge polisen handräckning för utförande av rättsmedicinsk undersökning. Men i folkhälsolagen finns inga klart utformade bestämmelser om rätt till ersättning för handräckningen.
Lagen om specialiserad sjukvård säger ingenting om handräckning i samband med rättsmedicinska undersökningar. Sjukvårdsdistrikten tillhandahåller kommunerna tjänster som är oändamålsenliga för kommunerna att ordna själva.
Utskottet anser att bestämmelserna om bemyndigande i propositionen bör preciseras för att grunderna för betalning av arvoden och ersättningar skall framgå på ett allmänt plan. Enligt utredning till utskottet kräver förordningen om rättsmedicinska undersökningar en uppdatering. I det sammanhanget kunde det lämpligen diskuteras om också bestämmelserna på lagnivå bör preciseras ytterligare.
Med stöd av det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt
att lagförslagen godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 1 juni 1973 om utredande av dödsorsak (459/1973) 17 § som följer:
(1 mom. som i RP)
Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för rättsmedicinska undersökningar som förordnats av en myndighet.
_______________
Ikraftträdelsebestämmelsen
(Som i RP)
ändras i folkhälsolagen av den 28 januari 1972 (66/1972) 49 § 1 mom., sådant det lyder i lag 1219/2000, som följer:
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om det närmare innehållet i och ordnandet av det mentalvårdsarbete som ingår i folkhälsoarbetet samt om verkställigheten av denna lag. För att främja en mera jämlik tillgång till tjänsterna kan också bestämmelser om längsta väntetid innan patienten blir undersökt och får vård i samband med mentalvårdstjänster utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för i 14 § 2 mom. avsedda rättsmedicinska undersökningar som utförs vid en hälsovårdscentral.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
ändras i lagen den 1 december 1989 om specialiserad sjukvård (1062/1989) 59 § 1 mom., sådant det lyder i lag 1220/2000, som följer:
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om det närmare innehållet i och ordnandet av mentalvårdsarbetet samt om verkställigheten av denna lag. För att främja en mera jämlik tillgång till tjänsterna kan också bestämmelser om längsta väntetid innan patienten blir undersökt och får vård i samband med mentalvårdstjänster utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för rättsmedicinska undersökningar som utförs vid en verksamhetsenhet inom en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt.
Helsingfors den 13 november 2001
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare vid behandlingen i utskottet var
biträdande sekreterare Harri Sintonen