Motivering

I regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om avbrytande av havandeskap och av steriliseringslagen, RP 207/2000 rd, föreslås att bestämmelserna i lagarna ändras för att motsvara principerna och kraven i grundlagen.

I samband med revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna intogs i grundlagen ett uttryckligt omnämnande av personlig integritet. Bestämmelsen skyddar exempelvis mot medicinska tvångsåtgärder. Genom den personliga integriteten värnar våra grundläggande rättigheter i synnerhet människovärdets okränkbarhet. I skyddet för privatlivet ingår också rätt att bestämma över sitt eget liv och sin kropp, alltså ett skydd för fysisk integritet. I princip har var och en grundläggande fri- och rättigheter, oavsett ålder, nationalitet, kön, hälsotillstånd och liknande.

Regeringen föreslår att 2 § lagen om avbrytande av havandeskap och 2 § steriliseringslagen skall ändras så att en kvinnas lagliga företrädare får begära abort eller sterilisering när kvinnan själv inte är förmögen till det. I justitieministeriets utlåtande om propositionen påpekas att dessa åtgärder innebär ett omfattande ingrepp i den personliga integriteten, en av våra grundläggande rättigheter. Även om regeringen framhåller att syftet med propositionen uttryckligen är att tillmötesgå de grundlagsfästa kraven är förslaget i många avseenden bristfälligt mot bakgrunden av de grundläggande fri- och rättigheterna.

I propositionen ges kvinnans lagliga företrädare onödigt stora möjligheter att ingripa i hennes rätt att bestämma över sig själv. Enligt vår mening bör den lagliga företrädaren få anhålla om avbrytande av havandeskap bara när kvinnans liv eller hälsa äventyras av fortsatt graviditet eller förlossningen. Härigenom begränsas den lagliga företrädarens rätt att anhålla om abort bara till absolut nödvändiga fall, något som också justitieministeriet föreslår i sitt utlåtande.

I propositionen används föråldrade och i vissa delar oklara termer typ "rubbad själsverksamhet". Eftersom propositionen innebär ett allvarligt ingrepp i kvinnans personliga integritet, bör begreppen i lagen vara klara och medicinskt entydiga. "Rubbad själsverksamhet" omfattas inte av definitionen på psykisk störning eller förståndshandikapp och är därför ett onödigt och till och med farligt begrepp.

I proposition RP 229/1998 rd med förslag till lag om medicinsk forskning och till lag om ändring av 6 och 9 § lagen om patientens ställning och rättigheter anförde regeringen följande om ställningen för handikappade som är föremål för forskning:

"Även den handikappade som är föremål för forskning skall ges sådan information om forskningen som hans förmåga att förstå förutsätter. Om den handikappade motsätter sig en åtgärd i samband med forskningen, får den inte utföras, även om en nära anhörig, någon annan närstående person eller hans eller hennes lagliga företrädare har samtyckt till åtgärder. Det faktum att en person motsatt sig ingrepp skall beaktas i alla skeden som hör till forskningen."

På motsvarande sätt bör kvinnan själv tillfrågas när det handlar om abort på en psykiskt sjuk eller förståndshandikappad kvinna, det vill säga en åtgärd som ingriper avsevärt djupare i den fysiska integriteten än medicinsk forskning. Bestämmelsen i 2 § lagen om avbrytande av havandeskap bör kompletteras med kravet att kvinnan skall ges information anpassad efter hennes fattningsförmåga. Abort får under inga förhållanden göras på kvinnor som har förutsättningar att inse konsekvenserna av ingreppet och som trots det inte vill gå med på det. Också den i 7 § lagen om avbrytande av havandeskap föreskrivna rätten för det väntade barnets far att bli hörd borde i synnerhet i de fall som avses i 2 §, men även annars, tillämpas oftare än vad fallet är nu. Rättsskyddscentralen för hälsovården har som praxis att inte inhämta pappans utlåtande om ansökningar den behandlar.

För att de grundläggande fri- och rättigheterna skall tillgodoses på alla punkter bör tillstånd från rättsskyddscentralen för hälsovården till såväl abort som sterilisering vara ett måste. Det gäller ju att fatta beslut på en sådan persons vägnar vars förmåga att uttrycka sin egen vilja och förstå ingreppets konsekvenser kräver en kompetent bedömning. Enligt grundlagen bör det också vara tillåtet att söka ändring i ett beslut från rättsskyddscentralen för hälsovården, något som justitieministeriet påpekar i sitt utlåtande. Regeringen kommer inte med några förslag i denna riktning i sin proposition, och eftersom de förekommer i 6 § har vi inte kunnat lägga fram några ändringsförslag.

Riksdagen står nu i beråd att göra de första ändringarna i steriliseringslagen och lagen om avbrytande av havandeskap efter revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna. Vår åsikt är att lagen därför i större utsträckning bör ändras utgående från de grundläggande fri- och rättigheterna och att man inte bara skall skynda sig att göra minimiförbättringar utgående från de internationella konventionerna.

Abortlagstiftningen är också för de övriga paragrafernas vidkommande föråldrad och problematisk i relation till de grundläggande fri- och rättigheterna. Professor Martin Scheinin lyfte vid expertutfrågningen fram de etiska problemen med selektiva aborter och nämnde som exempel att aborter på medicinska grunder numera kan göras senare än aborter av sociala orsaker. Abortlagstiftningen bör därför totalrevideras för att motsvara kraven enligt de nya grundläggande fri- och rättigheterna (Reservationens förslag till uttalande).