Utskottet understryker att de retroaktiva löneharmoniseringskostnader som ingår i kommunernas bokslut bör dras av till fullt belopp så att de kostnader som överförs från kommunerna beskriver den faktiska kostnadsnivån 2021 och 2022 och så att kommunerna i dessa områden inte permanent hamnar i en ojämlik ställning jämfört med kommunerna i andra områden. Löneharmoniseringen får alltså inte leda till att dessa kommuners statsandelar minskar.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att förslaget är motiverat i fråga om de retroaktiva löneharmoniseringskostnaderna. Utskottet noterar att retroaktiva kostnader för löneharmonisering syftar på sådana situationer där kommunens kostnader för social- och hälsovård 2021 eller 2022 innefattar lönekostnader också för andra år än året i fråga. De retroaktiva kostnaderna kan också fördelas på 2021 och 2022 så att den lönekostnad som övergår till välfärdsområdena inte motsvarar den prestationsbaserade kostnaden för ett år. Enligt uppgift dras lönekostnaderna för 2021 av från nettokostnaderna för 2022. Däremot beaktas kostnaderna som uppkommer för 2022 i nettokostnaderna, eftersom de beskriver den faktiska kostnadsnivån för 2022. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att i de kostnader som överförs avlägsna de kostnadsstoppar som orsakas av retroaktiva löneharmoniseringskostnader av engångsnatur så att lönekostnaderna motsvarar kommunernas faktiska kostnader för 2021 och 2022. I övrigt beaktas de faktiska kostnaderna i finansieringsmodellen vid den justering av finansieringen som görs i efterhand.
Avsikten är enligt uppgift att med stöd av lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021) genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om att de retroaktiva löneharmoniseringskostnader som kommunen bokfört som kostnader för 2021 och 2022 beaktas vid justeringen 2023 av de kalkyler som avses i 57 § 3 mom. i lagen, så att den lönekostnad som överförs motsvarar de prestationsbaserade lönekostnaderna för ett år.
Engångsersättning
I enlighet med 35 a § i finansieringslagen justeras finansieringen per välfärdsområde på basis av kommunernas bokslutsuppgifter för 2022. Enligt 1 mom. görs i finansieringen av ett välfärdsområde år 2024 ett separat tillägg eller avdrag av engångsnatur, om beloppet av den statliga finansiering som beviljats välfärdsområdet år 2023 utifrån en justering enligt 35 § 6 mom. har varit mindre eller större än de faktiska kostnaderna för kommunerna i det område som välfärdsområdet omfattar. Tillägget eller avdraget räknas ut så att den statliga finansiering som beviljats välfärdsområdet 2023 jämförs med det belopp som välfärdsområdet skulle ha beviljats i statlig finansiering om man vid beräkningen hade använt de serviceklasspecifika bokslutsuppgifterna för 2022 i stället för kommunernas budgetuppgifter för 2022. Tillägget eller avdraget är lika stort som den skillnad som fåtts på detta sätt. I 2 mom. finns det bestämmelser om hur extra finansiering enligt 11 § i finansieringslagen som eventuellt betalats ut till samma område för år 2023 ska dras av från den ovan nämnda korrigeringsposten för finansieringen vilken ska betalas ut år 2024.
I 3 mom. i paragrafen finns det bestämmelser om beaktande av finansiering som betalats ut som en korrigeringspost i justeringen i efterhand på riksomfattande nivå. Enligt momentet görs ett avdrag av det sammanlagda beloppet på finansieringstilläggen enligt paragrafen från välfärdsområdenas faktiska kostnader och det sammanlagda beloppet på avdragen från finansieringen läggs till i välfärdsområdenas faktiska kostnader i beräkningen av skillnaden mellan de kalkylmässiga och faktiska kostnaderna enligt 10 § för finansieringen för finansåret 2025.
I proposition RP 309/2022 rd föreslås det att den ovannämnda engångsersättningen ska kunna skrivas in i finansieringen av välfärdsområdet 2023 och betalas i januari 2024.
Social- och hälsovårdsutskottet delar förvaltningsutskottets ståndpunkt om att den föreslagna ändringen preciserar upptagningen av finansieringen för 2023 och förbättrar resultatet för 2023. Det inverkar bland annat på när skyldigheten att täcka underskott uppstår till den del underskottet beror på skillnaden mellan kommunernas budgetar för 2022 och de slutliga bokslutsuppgifterna. Samtidigt inverkar engångsposten på beräkningen av fullmakterna för upplåning 2024, vilket gynnar välfärdsområdenas möjligheter att finansiera sina investeringar 2024. Att engångsersättningen betalas ut först i januari 2024 kan dock leda till att en del välfärdsområden måste ta upp kortfristigt lån.
I proposition RP 326/2022 rd föreslås det att regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 35 och 35 a § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (RP 309/2022 rd) kompletteras. I den kompletterande propositionen konstateras att det på basis av de diskussioner om lägesbilden som fördes med välfärdsområdena vid årsskiftet 2022—2023 ser ut som om kommunernas faktiska nettokostnader för social- och hälsovården och räddningsväsendet under 2022 till och med kan vara betydligt högre än i budgeten för 2022.
I den kompletterande propositionen föreslås det att en del av ersättningen av engångsnatur som beräknas separat för varje välfärdsområde betalas ut i förskott redan våren 2023. Enligt förslaget betalas 150 miljoner euro av engångsersättningen i förskott i hela landet senast i maj 2023. Den andel som ska betalas i förskott har beräknats enligt beloppet av den engångsersättning som beräknats på basis av tillgängliga uppgifter, eftersom exakta uppgifter om beloppet av den slutliga engångsersättningen ännu inte finns att tillgå. Den andel som betalas i förskott bör enligt propositionen vara ett betydande belopp för att den faktiskt ska minska välfärdsområdenas behov att uppta kortfristiga lån, om de nettokostnader enligt budgetarna för 2022 som finansieringen grundar sig på har varit betydligt lägre än enligt bokslutsuppgifterna för 2022. Andelen får dock inte vara så stor att risken för att den slutliga engångsersättningen per välfärdsområde överskrids, och därmed för att den slutliga engångsersättningen i januari 2024 är negativ, ökar avsevärt.
Enligt den kompletterande propositionen beräknas fördelningen av förskottet per område genom att den finansiering för 2023 som beräknats på basis av de serviceklasspecifika bokslutsprognoser enligt enkäten om nettokostnader för social- och hälsovården samt räddningsväsendet under 2022 som kommunerna lämnat till Statistikcentralen jämförs med den finansiering som beräknats enligt budgetuppgifterna. Ovannämnda 150 miljoner euro fördelas till välfärdsområdena i förhållande till de engångsersättningar som beräknats på basis av bokslutsprognoserna. Engångsersättningen justeras enligt de slutliga bokslutsuppgifterna genom en separat betalningspost i januari 2024. I den post som betalas eller dras av beaktas då också den post som på våren betalats ut i förskott till välfärdsområdet och den tilläggsfinansiering enligt 11 § i finansieringslagen som välfärdsområdet eventuellt fått under 2023.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att förslaget i den kompletterande propositionen om att delvis tidigarelägga betalningen av engångsersättning är motiverat. Genom förslaget förbättras välfärdsområdenas förutsättningar att klara av finansieringen av sina uppgifter 2023 så att de inte blir tvungna att uppta kortfristiga lån, om skillnaderna i kommunernas budget- och bokslutsuppgifter leder till ett finansieringsunderskott. Samtidigt är syftet med förslaget att minska välfärdsområdenas räntekostnader för eventuella kortfristiga lån. Genom propositionen förhindras också att välfärdsområdena på grund av flaskhalsar i finansieringen skulle bli tvungna att anpassa sin verksamhet på ett oändamålsenligt sätt med tanke på verksamheten på längre sikt. Utskottet anser att en tidigareläggning av utbetalningen stöder organiseringen av de lagstadgade uppgifterna i inledningsfasen.
Utskottet föreslår att lagförslaget i proposition RP 309/2022 rd förkastas och att lagförslaget i den kompletterande propositionen RP 326/2022 rd godkänns utan ändringar. Lagförslaget i den kompletterande propositionen omfattar bägge nämnda lagförslag så att innehållet i 35 § motsvarar den formulering som föreslås i RP 309/2022 rd och tidigareläggningen av engångsersättningen har tagits in i 35 a §.
Bevakning och utveckling av finansieringen
Utifrån den utredning som utskottet fått välkomnar utskottet den ökade finansieringen för välfärdsområdena år 2023 i förhållande till 2022. Utskottet påpekar att sakkunniga under de olika behandlingsskedena av lagstiftningen om reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet, inklusive de nu aktuella förslagen, dock har uttryckt oro över hur finansieringen ska räcka till. Också förvaltningsutskottet påpekar (s. 4) att välfärdsområdena har uttryckt oro över att de blir tvungna att ställa tjänsterna i prioritetsordning.
Social- och hälsovårdsutskottet betonar att statsrådet noggrant bör följa upp hur välfärdsområdenas finansiering räcker till och vid behov lämna en proposition om ändring av regleringen, ifall ordnandet av de tjänster som tryggas i grundlagen äventyras trots välfärdsområdenas effektiviseringsåtgärder och möjligheten till tilläggsfinansiering. Dessutom har riksdagen förutsatt att regeringen ska se till att uppnåendet av målen för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet bevakas på lång sikt och att iakttagelserna rapporteras regelbundet (RSv 102/2022 rd).
Social- och hälsovårdsutskottet påpekar att den behovsbaserade finansieringsmodellen bör utvecklas vidare i en riktning som bättre beaktar de regionala skillnaderna. Det rör sig till exempel om befolkningsstrukturen, regionala särdrag samt olika socioekonomiska och andra kostnadsfaktorer. Också valet av faktorer som beskriver sjukfrekvensen och de sociala problemen samt eventuella förebyggande åtgärder är av betydelse. Utskottet påpekar att finansieringen så noggrant och rättvist som möjligt bör grunda sig på faktorer som orsakar kostnader för välfärdsområdena för ordnandet av tjänster. Social- och hälsovårdsutskottet understryker i likhet med förvaltningsutskottet att utvecklingen av finansieringsmodellen och forskningen kring den behovsmodell som ligger till grund för finansieringsmodellen är utvecklingsarbete av fortlöpande natur.