Allmän motivering

Allmänt

Utskottet anser det motiverat och rationellt att ansvaret för att ordna tolkningstjänst för personer med funktionsnedsättning och de praktiska uppgifterna med att ordna tjänsten samt att betala ersättning för kostnaderna flyttas över från kommunerna på Folkpensionsanstalten. Genom att utveckla lagstiftningen om funktionsnedsättningar vill man öka funktionsnedsattas jämlikhet och oberoende och ge dem större chanser att vara delaktiga i samhälleliga aktiviteter.

Tolkningstjänstens funktion är att trygga och främja rättigheterna för dem som på grund av funktionsnedsättning behöver tolkning: deras rätt till sitt eget språk och kommunikation med andra, rätt till delaktighet, yttrandefrihet och tillgång till information. Tolkningstjänsten ska ordnas med särskild hänsyn dels till den skyldighet myndigheterna har enligt språklagen att tillgodose de språkliga rättigheterna, dels till att tjänsterna och informationen om den i förekommande fall ska ges på finska, svenska och samiska men dessutom på t.ex. det finlandssvenska teckenspråket.

Av motiven framgår det att kommunerna har tillhandahållit tolkning i varierande utsträckning utifrån högst olika tjänstepraxis. Det är bra, menar utskottet, att det är Folkpensionsanstalten som framöver svarar för att tolkningstjänst ordnas utifrån enhetliga grunder och förfaranden i hela landet. När tolkningstjänst ordnas centraliserat går det lättare att utveckla tolkningstjänsten och ta fram t.ex. nya distanstolkningsmetoder. I ett centraliserat system kan man också öka professionalismen i tolkningen och kräva adekvat utbildning av tolkarna. Som exempel kan tas teckenspråkstolkarna; som en följd av att deras utbildning och yrkeskompetens blivit bättre har teckenspråkigas möjligheter till studier och mer krävande arbetsuppgifter ökat.

Även om kommunerna fråntas ansvaret för att ordna tolkningstjänst påverkar det inte deras skyldighet att ordna andra tjänster och stödåtgärder samt medicinsk rehabilitering som en person som får tolkningstjänst behöver på grund av sin funktionsnedsättning. Även inom den grundläggande utbildningen kvarstår kommunens tillhandahållaransvar företrädesvis i egenskap av huvudman för utbildningen.

Minimitimantal

Minimiantalet tolkningstimmar ändras inte enligt propositionen. Målgruppen är densamma som i lagen om service och stöd på grund av handikapp och förutsättningarna för att få tolkningstjänst förblir oförändrade. Tolkningstjänst ska enligt propositionen ordnas så att synhörselskadade kan få minst 360 och hörsel- eller talskadade minst 180 tolkningstimmar per kalenderår. I motiven konsterar regeringen att trots lagskrivningen om antalet minimitimmar har det inte garanterat en tillräcklig tillgång till tjänster. Det har också förekommit skillnader mellan konnumer och regioner då det gäller antalet beviljade tolkningstimmar.

Tolkningstjänst ska enligt propositionen ordnas i större utsträckning än de i lagen angivna minimitimmarna, om det är motiverat med beaktande av klientens individuella behov. Detta svarar mot den i dag vedertagna tillämpningspraxisen i situationer där det lagstadgade minimiantalet inte har varit tillräckligt för att tillgodose klientens individuella behov.

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande (GrUU 31/2009 rd) att det i bestämmelsen om tolkningstjänst som ska ordnas på grundval av individuella behov inte finns några rättsnormer för hur behovet ska bedömas. Särskilt med tanke på grundlagens 17 § 3 mom. vore det bra att i lagen ange vad slags faktorer som ska vägas in i bedömningen.

Det som enligt social- och hälsovårdsutskottet talar för en sådan reglering av bedömningen av det individuella behovet som ingår i 6 § är att tillräcklig hänsyn då kan tas till de funktionsnedsattas olika behov när lagen tillämpas i praktiken. I detaljmotiven anges exempel på situationer där tolkningstjänst bör ordnas i större utsträckning utifrån klientens individuella behov. Synhörselskadade och talskadade kan ibland vara totalt beroende av tolkning för att kunna ta del av information. Behov av tolkning utöver minimiantalet timmar kan t.ex. uppstå i helt oväntade livssituationer och under långvarig vård. Arbetsrelaterade kurser och ett aktivt deltagande i organisations- och hobbyverksamhet bör beaktas när det individuella behovet bedöms.

Med tanke på bedömningen av det individuella behovet är det viktigt att i behandlingen av ansökningarna utnyttja profiler som skapats utifrån klienternas behov och säkra klienternas påverkansmöjligheter i valet av hur tjänsterna ska ordnas och i vilken omfattning. Det är viktigt att Folkpensionsanstalten siktar på största möjliga enkelhet, begriplighet och flexibilitet i ansökningsförfarandet och beslutspraxis gällande tillläggstimmar. Utskottet anser att man måste bevaka hur lagen tillämpas och om de funktionsnedsattas rättigheter tillgodoses och utifrån bevakningen ta ställning till om lagstiftningen eventuellt behöver preciseras.

Överklagande

Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens beslut kan söka ändring i beslutet genom besvär hos besvärsnämnden för social trygghet och över besvärsnämndens beslut hos försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolens beslut kan enligt förslaget inte överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att överklagandeförbudet inte motiverats på något sätt i propositionen. Med tanke på hur starkt Folkpensionsanstaltens beslut om tolkning påverkar de grundläggande rättigheterna bör det enligt grundlagsutskottet diskuteras om förbudet mot att överklaga försäkringsdomstolens beslut är nödvändigt och ändamålsenligt och om besvärsförbudet kunde ersättas med ett besvärstillståndsförfarande, där högsta förvaltningsdomstolen i förekommande fall med sina beslut kan styra besluten om tolkningstjänst.

Försäkringsdomstolen, som hör till justitieministeriets förvaltningsområde, är en oavhängig och opartisk specialdomstol för ärenden som gäller social trygghet. Överklagandeordningen för ärenden som faller inom försäkringsdomstolens behörighet har bedömts i ett övergripande perspektiv, senast av kommittén för ändringssökande i beslut om social trygghet (KB 2001:9). Kommittén lade inget förslag om att öppna möjligheten att överklaga försäkringsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. Men högsta domstolen kan numera återbryta ett beslut av försäkringsdomstolen, om det under ärendets behandling i försäkringsdomstolen skett ett procedurfel som väsentligt kan ha påverkat beslutet.

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att den föreslagna bestämmelsen om överklagande motsvarar det som föreskrivs om andra ärenden gällande social trygghet som Folkpensionsanstalten har hand om. Försäkringsdomstolens beslut i ärenden som gäller t.ex. arbets- eller folkpension, arbetslöshetsförmåner eller studiestöd får inte överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Utskottet anser det inte vara motiverat, åtminstone inte i detta sammanhang, att öppna möjligheten att överklaga försäkringsdomstolens beslut om tolkningstjänst.

Personalens ställning

De föreslagna lagarna är en följd av överenskommelsen i samband med kommun- och servicestrukturreformen om att överföra organiserings- och finansieringsansvaret för tolktjänster enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp från kommunerna till staten. Men tolkningstjänsten ingår inte bland de uppgifter som enligt 8 § i lagen om en kommun- och servicestrukturreform överförs från kommunerna till staten. Enligt information ska man under beredningen ha ansett att överflyttningen av tolkningstjänsten till Folkpensionsanstalten inte är en sådan omorganisering som avses i ramlagen. Överflyttningen har inte heller ansetts vara en sådan omorganisering av verksamheten enligt ramlagens 5 eller 6 § som det femåriga förbudet att säga upp personalen i ramlagens 13 § 3 mom. gäller.

Merparten av tolkningstjänsterna tillhandahålls i form av upphandlade tjänster. Enligt information till utskottet finns det 40—50 helt eller delvis kommunalt anställda tolkar. Även om Folkpensionsanstalten i fortsättningen kan upphandla tjänster också av offentliga tjänsteleverantörer och en del av samkommunerna kan vara tjänsteleverantörer, är det klart att kommunerna och samkommunerna inte kommer att upprätthålla tolkningstjänst i samma utsträckning som tidigare. Folkpensionsanstalten meddelar att den kommer att upphandla tjänsten och inte producera den själv.

Sysselsättningen bland tolkarna uppges vara god och i praktiken råder det brist på utbildade tolkar. Trots det ser utskottet det som en extra stor brist att man under beredningen inte presterade en tillfredsställande lösning på hur den kommunala personalens ställning ska tryggas. När lagarna verkställs måste man se till att den kunskap och arbetserfarenhet som de tolkar som nu är kommunalt anställda besitter nyttiggörs i det nya systemet. Utskottet anser att frågan om personalens ställning måste utredas före den 1 september 2010 då lagarna föreslås träda i kraft. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande)